Det verkar rätt klart att socker och kolhydrater i överdrivna mängder på sikt leder till metaboliskt syndrom som i sin tur kan leda till diabetes typ 2 med mänder av följdsjukdomar bland dessa bl.a. kärlsjukdomar.
Det börjar vara utom allt tvivel att de kostråd vi har matats med de senaste 50 åren har varit fullständigt vansinniga och resultatet har varit invaliditet och död för miljoner människor som har försökt följa ”experternas”, forskarnas eller borde man säga fuskarnas råd.
Nobelpristagaren Linus Pauling propagerade för höga doser av c-vitamin som i kombination med Lysin i många fall rätt snabbt löser upp blockeringar i kranskärlen och lättar på bl.a. angina pectoris.
Linus Pauling motiverade c-vitaminanvändningen mycket väl, han var nobelpristagare i kemi vilket betyder att han exakt visste vad han talade om … vilket man inte alltid kunde säga om kritikerna läkare utan två Nobelpris.
Högt kolhydratintag en riskfaktor för kranskärlssjukdomar?
Paulings konstaterande att låga c-vitaminnivåer leder till undermåligt kollagen som i sin tur leder till att blodådror som inte tål det tryck och de rörelser de utsätts för nära hjärtat vilket kroppen kompenserar med att nödreparera med kolesterol vilket på sikt kan leda till blockeringar. Här finns knappast någonting konstigt.
Annika Dahlquist ovan har visat på en mängd fall där patienter efter att de har gått över från en kolhydratrik kost till en ectremt kolhydratfattig men fet kost snabbt blir av med mängder av olika sjukdomar såsom diabetes typ 2 (vuxensockersjuka), ledproblem, hjärtproblem, fibromyalgi o.s.v. Hur stämmer detta överens med Linus Paulings teorier om c-vitaminets centrala roll?
Min tes, som är spekulativ, är att det inte finns någon konflikt mellan Paulings idéer och LCHF kosterefarenheterna. Mitt argument är följande:
Ett högt kolhydratintag speciellt då en person börjar visa tecken på metaboliskt syndrom via förhöjt blodsocker (men inte ännu konkret typ 2 diabetes) via det förhöjda blodsockret effektivt sänker sin c-vitaminnivå även om detta inte kan mätas eftersom blodets c-vitaminnivå är ”normal”. Orsaken är att c-vitamin, som djur själva syntetiserar ur socker men människan inte kan producera, kemiskt liknar socker i hög grad. Följden av detta är att kroppen använder samma receptorer (kanaler) för att transportera socker och c-vitamin till kroppens celler. Om det då finns ett överskott av socker i kroppen så kommer sockret att delvis blockera införsel av c-vitamin till kroppens celler.
Min gissning är att blockeringarna inte nödvändigtvis är jämnt fördelade i kroppen. Vissa organ kan lida mera av förhöjda sockernivåer än andra.
Resultatet av höjt blodsocker blir då att kollagenets kvalitet sjunker exakt på samma sätt som om kroppen skulle få för lite c-vitamin. Skadorna blir identiska med hjärtproblem, ledproblem skador på blodkärlen i ögonbottnen etc.
Då en person går över till LCHF diet så får vi två fördelar. Vi sänker kraftigt insulinnivån och blodsockret hålls på en låg och jämn nivå. De sänkta insulinnivåerna leder till att kroppen får en signal att inte lagra energi i form av fett utan kroppen börjar ta ut fett ur förråden vilket leder till bl.a. viktminskning. Den andra effekten är att tillgången till c-vitamin på cellnivå ökar dramatiskt om vi antar att socker och cvitamin har samma sannolikhet att nå cellernas receptorer. Om sockernivån stiger till det dubbla (diabetes) så bör tillgången till c-vitamin halveras vilket lokalt kan leda till skörbjuggsliknande kroniska problem. En kraftig sänkning av blodsockernivån bör på motsvarande sätt leda till att cellernas tillgång till c-vitamin ökar kraftigt vilket är mycket önskvärt.
Hur borde man tänka? Min uppfattning är att skadorna från alltför mycket kolhydrater i kosten delvis går att kompensera genom att höja c-vitaminnivån. För att c-vitaminnivån skall hållas hög måste c-vitamin tillföras flera gånger per dag eftersom c-vitamin inte lagras i kroppen och överskottet c-vitamin utsöndras med urinen. Då kroppen kommer in i ett läge med insulinresistans, d.v.s. kroppen reagerar inte längre på stigande insulinnivåer eftersom cellernas insulinreceptorer är blockerade, så leder detta till en allt svårare dold skörbjugg som syns som tandproblem, ledproblem, ryggproblem, hjärtproblem allt kända problem hos diabetiker.
Lösningen är naturligtvis enkel. Man återgår till tidigare tidsåldrars kost där mängden kolhydrater utgör en bråkdel av dagens nivå. För en person med början till metaboliskt syndrom och diabetes typ 2 lönar det sig antagligen att åtminstone till en början försöka eliminera i stort sett alla kolhydrater för att på detta sätt ge kroppen en möjlighet att reparera sockerskadorna. Sannolikt skadar det inte att samtidigt höja c-vitaminnivåerna genom att ta några gram c-vitamin utspritt över dygnet.
Etiketter: cancer, Dahlqvist, Linus Pauling
Larsil2009's Blog 
Lämna en kommentar