Hot, diskussion och rädsla

Johan Silén, 27.11.2019

Vi råkar dagligen ut för att omvärdera vår livssituation. Om solen skiner känns det bra, norr om alperna medan det i södern kan kännas bäst då himlen är molnig. Hur vi bedömer läget beror på vårt sinnestillstånd och personlighet. En del mänskor blir paralyserade av ett uppfattat hot, andra blir stridbara fighters. Hotet bör vi relatera till en analys av oss själva, våra egna erfarenheter och observationer av omgivningen. Ofta blir då helheten så komplex att vi inte kognitivt klarar av att förstå den. Vi behöver ty oss till känslan. Den är tydligen konstruerad så att den klarar av att förmå oss handla också i situationer där ett klart logiskt resonemang inte leder någon vart. I dagens värld
har vi en övertro till logik trots att Gregory Chaitin /1/ har visat att nästan ingen intressant fråga har ett ja/nej svar. Från psykoterapin känner vi likaså till att man inte kan bygga sitt liv helt på logik. Känslorna tar i något skede över. Känslan kan ge oss handlingskraft i svåra situationer.
En svår situation kan jag befinna mig i då förnuftet säger en sak och känslan något annat. Chaitin skapade något han kallar för ”algorithmic complexity theory”. Svåra frågor kräver komplicerade långa resonemang (algoritmer). Ibland är frågan så svår att du fastnar i algoritmen och aldrig blir färdig. Det är då som du är tacksam för Mose’s stentavlor, någon som ger dig en riktning. Stentavlorna gav ett resept för hur individen kan leva och bygga ett samhälle. Historien innehåller ett otal liknande händelser. Varför inte Mao’s lilla bok? I de här frågorna handlar det inte om rätt och fel utan vi ger haren en flyktväg som den inte behöver fundera över.
Vårt samhälle börjar vara så komplext att en kognitiv förståelse blir nästan omöjlig. Vi försöker avbilda det genom liknelser eller metaforer. Vi kanske bygger datamodeller för att verka mera kognitiva och kvantitativa. Men också dom bygger bara broar genom att extrapolera det vi har observerat och det vi tror styr fenomenen. Ekonometriska modeller beskriver relationer i samhället men klarar inte av människans psykologiska gruppbeteende. Klimatmodellerna försöker samla ihop observationer, sammanställa dem med fysikaliska lagar och därmed bestämt påstå hur allting fungerar i naturen, men psykologin saknas också här. Charles Darwins son-son, forskare med samma namn, publicerade för ett antal år sedan en artikel där han uppskattade att djuren i havet ger
upphov till samma storleksordning strömningar som den naturliga tidvatteneffekten! Jag blev chockad då jag läste detta och insåg att också i de här modellerna behöver vi lägga in, inte bara människans psykologi utan också valarnas! Sen är det en annan sak att ingen har ännu fått Nobels fysikpris för att förklara turbulensens natur. Vi har approximativa modeller, men vi förstår inte helheten. Titta på en bild av Jorden med de vackra turbulenta systemen, så förstår du komplexiteten. Två kubikmeter luft har samma värmekapacitet som tre liter vatten!
Det är självklart att människan påverkar naturen och klimatet, på samma sätt som bufflarna på prärierna eller antiloperna på savannerna gör det. Däremot är det infantilt att tro att vi kan bygga pålitliga modeller av det på mycket länge. Detta år har det publicerats flera artiklar som försöker uppskatta felmarginalerna i modellerna och jämföra dem med de observationer vi har. Precis som också IPCC säger, är det omöjligt att ännu på länge ens teoretiskt kunna skilja på antropogen och ”naturlig” uppvärmning. Felen är mer än 100 gånger för stora /3/ . Det är energimängden på Jorden som räknas och en grads uppvärmning gör att vi i stort sett har en förändring i energimängden på tre promille. För att dra slutsatser om det behöver vi en beräkningsnoggrannhet på mer än tre siffror och för tillfället har vi det inte. Vi vet inte ens med den noggrannheten hur stor mängd värme det finns på Jorden. Ännu värre är att den studie av uppvärmningen av havet som publicerades i Nature för ett år sedan i september drogs tillbaka som opålitlig och icke trovärdig, efter att en amatör läst den och gått igenom hur artikeln behandlat uppskattningen av fel. Det är händelser av det här slagetsom leder till ett brutet förtroende. IPCC säger sig ha hela sanningen medan de egentligen bara väljer ut de rön som stöder deras narrativ.

Det är med den här bakgrunden enkelt att förstå varifrån tyckandet härstammar. Vi är en del av klimatet och det skrämmer oss. Intuitivt kan vi förstå det men vart vill vi nå. Norr om alperna är solen vår vän medan söder om är den mest en fiende. Polar området är Jordens ventil och mera koldioxid har visat sig öka utstrålningen från Antarktis! Kom också ihåg att polarområdet är mindre än en tionde del av Jordens yta där solen alltid ligger lågt. Mera is till Grönland kan vi få genom högre temperaturer som ger mera fukt i luften. Snö blir det ändå oberoende om temperaturen är -20 eller -30C. Grönland är en kall öken. Öknarna får ökad nederbörd om temperaturen stiger globalt. Sahara var grönt vid Holocen optimet då det var två grader varmare än nu. Då steg också havsvatten nivån så kraftigt att Bosporen öppnade sig till Svarta havet där vatten nivån steg med 30 m /2/ . Det tvingade de första bönderna bort därifrån för att sprida jordbrukets ädla konst runtomkring Europa. Bönderna anpassade sig.
Rädsla inför det okända och den förändring det möjligen innebär, är lätt att förstå. Att vara rädd innebär också att man antingen är fighter eller resignerar och ger upp. Man blir i sin försvarsmekanism mottaglig för indoktrinering. Nils Ferlins dikt ”På Ahrendorffs tid”, handlade om rädslan för Halleys komet. Man trodde att den skulle träffa Jorden eller att åtminstone dess gashölje skulle förgifta atmosfären. De religösa demagogerna är lättare att förstå för de handlar ju om livet självt. De vetenskapliga demagogerna är mycket farligare eftersom vetenskapen är vårt enda hopp. Vi måste flyga bort. Förr eller senare kommer vi att sjunga Ferlins sång. Utövande av vetenskap kräver resurser. Demagogerna roffar åt sig dem genom att påstå sig ha hela sanningen om det farliga. De tyr sig också helst till obevisbara påståenden, då blir det ju en fråga om känslor ock blind marknadsföring. Romklubben är ett lysande exempel på det här. Knappast någon av deras domedagsprofetior gick i uppfyllelse.
Därför, låt oss se till att våra skolor producerar känslomässigt stabila människor med en förmåga att kritiskt granska påståenden och på ett civiliserat sätt diskutera sin mångfald av subjektiva synpunkter. Känslan vinner i längden och logiken behövs men är kraftigt handikappad av sin egen inneboende natur.
Referenser:
/1/ G. Chaitin, se wikipedia, men läs gärna någon av hans böcker där han fortsätter Alan Turings och Kurt Gödels arbeten.
Komplicerade resonemang, men fina.
/2/ Hur Svarta havet blivit till är oklart. Det finns flera möjligheter. Den som skissades upp här, enligt Ryan och Pitman, var bra för
storyn. Jag minns hur jag i institutes bibliotek läste den färska artikeln. Vetenskapen går framåt så nu finns andra möjligheter. Se
https://en.wikipedia.org/wiki/Black_Sea_deluge_hypothesis
/3/ Se lite diskussion och referenser https://notrickszone.com/ som samlar på ”olika tänkande” peer reviewed literatur.
https://notrickszone.com/2019/11/21/scientists-cite-uncertainty-error-model-deficiencies-to-affirm-a-non-detectable-human-climate-
influence/
Här är det skäl att grubbla över frågan vetenskap. Först skall du försöka skjuta i sank din egen modell så fort som möjligt. Tala därför
med dom som har en annan åsikt. Om du förstår att dom har rätt, behöver du inte längre grubbla på ditt problem. Att rätta till fel tar
kanske 15 år. Först grubblar du 5 år över påståendena, söker pengar, startar ditt projekt som du kör i 5 års tid, sammanställer och
publicerar resultaten som får impact inom 5 år. Just nu håller vetenskapen att hinna ifatt hysterin, så ta det lugnt men se till att
vetenskaps metodiken fungerar.

Bilden (vald av reflex och spegling):

Bilden visar foten till en grekisk pelare. Fotografiet är taget för några veckor sedan i Grekland på ön Leros inom synhåll till den Turkiska kusten. Bilden är intressant då det ser ut som om en del av delen är svarvad och alltså inte uthuggen för hand ur ett stenblock. Notera också den tydligt manuellt uthuggna kanalen in mot centraltappen som tydligen underlättar slutmonteringen. Intressant att fundera över nivån på tekniken man hade under antiken. Mycket av det något äldre personer lärt sig i skolan behöver inte alls vara korrekt. Vilka andra sanningar vi stöter på idag är också felaktiga?

IMGP6683.JPG

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: