Om vetenskaplig koncensus

Varför diskutera, har inte skeptikerna redan överbevisats? Alla fenomen som påverkar människors och djurs livsbetingelser på planeten Jorden är viktiga. Miljarder människors liv kan på sikt vara beroende av att vi gör korrekta långsiktiga beslut. Det är då mycket lätt att gå i en fälla där man tror att man för säkerhets skull bör agera. Eftersom jordens resurser är begränsade kommer alla storskaliga beslut att i slutändan inverka på mycket annat än det avsedda. Antag t.ex. att man via lagstiftning och beskattning begränsar möjligheterna att transportera matvaror över stora avstånd. Missväxt kan då, om transporterna inte fungerar i onödan döda miljoner människor. Val av metoder för energiproduktion påverkar hela samhällets uppbyggnad och också vilken typ av industri som är möjlig. I vårt nordliga klimat är vi beroende av en mycket stor effektreserv under vinterhalvåret eftersom i praktiken alla byggnader måste värmas upp då temperaturen ute går under nollstrecket. Om de planerade åtgärderna för att minska på utsläppen av växthusgaser i atmosfären inte kan förväntas ge resultat som har någon betydelse (omätbara) kan man med fog undra om det vore bättre att satsa dessa globala resurser på att skola jordens kvinnor och eliminera den värsta fattigdomen och på detta sätt stoppa folkökningen. Den förväntade effekten av IPCC:s förslag till åtgärder är i bästa fall några tiondels grader under det närmaste århundradet. Vi talar (utgående från IPCC analys som i sig kan vara alltför pessimistisk) om en total global temperaturstegring på kanske 3 C för det mest hårresande alternativet. Det är intressant att notera att IPCC inte har gett en enda referens till någon forskningsrapport där 2.5 … 3 grader C uppmärmning till följd av fördubbling av koldioxidhalten skulle kunna härledas utgående från verifierbara fysikaliska fakta. Idag, snart tjugo år efter domedagsföretsägelserna om global uppvärmning är detta fortfarande att betrakta som ett overifierat påstående. Om någon läsare har en god referens mottages informationen med tacksamhet.

Konstgjord begränsning av koldioxidutsläppen skulle ge en minskning av uppvärmningen med kanske 0.3 … 0.5 C. Observera att den naturliga temperaturvariationen i t.ex. Finland är av storleksordningen 60 C (+/- 30 C). Mätnoggrannheten är ca. 0.2 C d.v.s. ovanstående hypotetiska åtgärder skulle i bästa fall gå att urskilja ur bakgrundsbruset. Naturen tål en sådan uppvärmning! Koldioxiden är en livsnödvändig gas, lika viktig som syret vi andas, utan vilket liv på jorden inte är möjligt. Om mänskligheten efter en tillräckligt ingående diskussion av alla tillbudsstående alternativ kommer fram till att något drastiskt måste göras är detta OK. Problemet idag är att man ser förvånande mycket tillrättalagd information i debatten och en dold agenda som är svår att greppa. För att en objektiv debatt skall vara möjlig krävs det att alla parter lägger alla kort på bordet. Politiska beslut får inte fattas utgående från hemliga mätningar eller förfalskade mätresultat. Om mätdata inte finns tillgängliga kan grupper av politiska ”vetenskapsmän” föra fram vilka påståenden som helst utan att detta kan bemötas.

Många av de åtgärder som man har föreslagit för att motverka en eventuell klimatförändring är som sådana helt vettiga men av andra orsaker. Inom de närmaste åren kommer främst oljan att bli en bristvara. Resultatet blir att priserna kommer att stiga i allt snabbare takt eftersom bl.a. Kina, Indien och andra länder i snabb utveckling med stor befolkning kräver sin andel av världens välfärd. Länder som lyckas planera för den kommande stora omstruktureringen av energimarknaden kommer att få stora konkurrensfördelar i framtiden. Historien visar att ett område med stor makt kan förlora den relativt snabbt då lätt tillgängliga bränsleresurser sinar. Exempel t.ex. Holland som utnyttjade torv som generell energikälla.

Man hävisar idag till försiktighetsprincipen på många områden då man vill påverka samhället på olika områden. Man ser tydligt hur många aktörer inte förstår att satsning av begränsade resurser på irrelevanta problem kan påverka samhället destruktivt. Rachel Carlssons bok ”Tyst vår” på 1960-talet väckte människor till insikt om behovet av naturskydd. Boken har dock indirekt uppskattats tagit livet av ca. 70 miljoner människor till följd av onödiga malariadödsfall. Försiktigheten att förbjuda DDT och tvinga förbudet på U-länderna har alltså dödat ca. tio gånger fler människor än förintelsen. Försiktighetsprincipen kan således helt konkret vara livsfarlig speciellt för fattiga utsatta människor långt borta …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: