Larsil2009's Blog

Vi lever i tiden som beskrevs i Orwells bok ”1984”. Nu har det Orwell varnade för genomförts så att rött har blivit grönt, svart har blivit vitt, krig har blivit fred och journalisterna i våra media från att ha varit nyhetsförmedlare med stolthet säger sig vara påverkare.

I svenskfinlands främsta språkrör Hufvudstadsbladet (Hbl) ser man hur hjärntvätten fungerar både gällande klimat och kost. Båda har under lång tid kombinerats till ett enda problem. Problemet man på slutändan tror sig lösa är egentligen användningen av jordens resurser ”till följd av en katastrofal överbefolkning” … som igen i dagens utvecklade samhällen är ett Orwellskt ickeproblem då en stor del av världen inte har problem med överbefolkning utan med kraschande födelsetal som på några generationer kan ödelägga stora områden.

I snart fyrtio år har man vilsefört mänskorna att vädret självklart alltid har varit stabilt innan mänskan i oförstånd förorsakade kaos och död. Solen borde självklart alltid lysa på dagen och regnet alltid falla på natten hur detta skulle kunna fixas spelar ingen roll. Vinden borde förstå att alltid blåsa med jämn hastighet för att pålitligt generera elektricitet. Det är för mig svårt att förstå varför man bygger kraftverk ute i naturen, kraftverk som producerar något tusental döda fåglar och fladdermöss per kraftverk och år och kräver ofantliga arealer jämfört med kompakta i stort sett utsläppsfria kärnkraftverk?

Antalet vindkraftverk, fågelvispar, är idag globalt av storleksordningen 460 000 beräknat utgående från en total maxeffekt på 1 202 000 MW då vi vet att medeleffekten per turbin är ca. 2.6 MW. Om vi antar att dagens uppskattning av antalet dödade fåglar per år från ett stort kraftverk stämmer så torde vindkraften varje år ta livet av ungefär 460 miljoner fåglar. Utöver fågeldöden har man uppskattat att de 30 000 vindkraftverken i Tyskland årligen dödar ca. 1200 ton insekter vilket motsvarar 40 miljoner insekter per vindkraftverk och år. Globalt kan detta betyda att ungefär 18400 miljarder insekter dödas. Att detta inte skulle påverka många olika djur och växtpopulationer negativt verkar mycket osannolikt.

Det är ett otroligt intellektuellt konststycke vi ser då våra gröna fantaster med en tunga talar för att skydda naturen och med den andra samtidigt talar för att industrialisera den. För en naturälskare är detta mycket svårt att förstå … kanske orsaken är att den natur våra gröna idag tänker på och relaterar till är storstädernas betonghelvete?

Extremväder

Statistiken visar att antalet döda till följd av extremväder kontinuerligt har minskat under det senaste århundradet, skogsarealen som brinner under ett år har kontinuerligt minskat. Antalet döda till följd av extremväder har minskat till en femtiondel räknat per miljon människor sedan 1920-talet. Det våra ”påverkare” rapporterar är att vi står inför en extremväderskatastrof medan verkligheten är den motsatta. Vad är orsaken till att denna lätt kontrollerbara positiva ”nyhet” aldrig förs fram?

Fig. 1 Antalet döda till följd av extremväder sedan år 1900. Notera att de första årtiondena är mycket osäkra eftersom många naturkatastrofer gick under radarn …

Bränder
Av någon outgrundlig (/sark) anledning hör vi varje sommar, då det börjar bli varmare, om de återkommande ökande svåra skogsbränderna som sägs bero på klimatförändringen. Då man försiktigt gräver i statistiken [2] så hittar man en motsvarighet till dödligheten i extremväder under det senaste århundradet. Resultatet är inte det våra journalister/påverkare för fram. Resultatet kan ses i bilden nedan. Notera dock att bildens skala på Y-axeln inte går från noll d.v.s. den verkliga minskningen är inte så stor som man kunde tro då man slarvigt tittar på bilden.

Fig. 2 Global årligen brunnen areal sedan 1900.

Klimat och matproduktion
Den mjölk Arla och Valio försöker sälja i klimatets namn kräver att man matar i korna ämnet Bovaer som minskar på mängden metangas som korna avger med ungefär en tredjedel. Problemet, som jag uppfattar saken, är att man matar i djuren ett ämne som bevisligen vid höga doser kan ge problem som t.o.m kan leda till att djuret måste avlivas. Effekten på klimatet är så liten att man inte kan mäta den men för den goda sakens skull fyller man fickorna på ett monopolföretag.

På Yle hittar vi en artikel om boskapens metanutsläpp [3]. Klimatpanelens Ollikainen uppskattar att djurens metanutsläpp är 2.3 Mton d.v.s. 2 300 000 ton per år eller 2 300 000 000 kg/år vilket naturligtvis ser rafflande ut. Har månne Ollikainen själv kontrollerat mängderna eller har han i likhet med andra avdankade mellanting mellan beslutsfattare och forskare skakat siffran ur rockärmen varefter den citeras överallt?

Ollikainens uppgift 2.3 Mt betyder, då vi noterar att det finns 260 000 kor i Finland, att varje ko då måste producera 24 kg metan per dag d.v.s. ungefär 8800 kg/år. En ko äter ca. 50-60 kg/dag och mängden avföring uppgår till ca. 40 kg d.v.s. det verkar mycket osannolikt att Ollikainens uppgift stämmer d.v.s. att i stort sätt hälften av den mat vi matar i en ko skulle bli till metan. Då man gräver lite vidare hittar man på Luke:s sidor [4] uppgiften att en ko producerar ca. 450 g metan per dag. Ollikainens värde är 50 gånger för stort men naturligtvis i linje med den allmänna klimatagendan vars avsikt verkar vara att få till stånd ett Europeiskt samhälleligt självmord.

I stället för att mata kemikalier i djuren kunde man under vintern leda luften från ladugården till gårdens värmecentral. Luften kunde användas till förbränning av t.ex. hyggesrester. En mjölkgård med 50 kor skulle då under den tid då uppvärmning behövs få ett energitillskott motsvarande ca. 25 kg olja per dag från den metan förbränningsluften innehåller. Energiinnehållet i den producerade metangasen under hundra dagar under vintern har ett värde som motsvarar årsmjölkproduktionen från en ko … men i stället för att använda metangasen vill man mata kemikalier i djuren som dessutom endast eliminerar 30% av den producerade metangasen … bembölingarna är ute och cyklar igen.

Lösningen på det potentiella Bovaer-problemet är naturligtvis väldigt enkelt. Jag köper endast ekologisk mjölk. Det finns ingen anledning för mig att köpa en ”feel good” produkt som inte har en mätbar effekt på klimatet och som kan ge problem för djuren. Att eventuella långtidseffekter från Bovaer fås först efter många år spelar ingen roll. Varför mata en ny kemikalie i djuren helt i onödan … en fysiker kunde uttrycka saken med att en klimatpåverkan som inte kan mätas finns inte. Hela Bovaer-frågan luktar lobbning och korruption på långt håll.

Källor:

1) Deaths from extreme weather: https://a8d50b36.delivery.rocketcdn.me/wp-content/uploads/2011/09/deaths_from_extreme_weather_1900_2010.pdf

2) Brunnen areal globalt per år: https://agupubs.onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1002/2013JG002532

3) Ollikainen YLE: https://yle.fi/a/74-20018244

3) Yle: https://yle.fi/a/74-20018244

4) Luke: https://www.luke.fi/fi/uutiset/maidontuotannon-kokonaismetaanituotanto-vahentynyt-60-vuodessa-57-prosenttia-maidontuotannossa-syntyvan-metaanin-maaraa-voidaan-edelleen-vahentaa

Konsert 6.2.2024 kl. 18.30 fritt inträde på Arbetets vänner Annegatan 26. Öppet för alla aveiter och ”potentiella aveiter” d.v.s. aveiter och aveiters bekanta och andra som är intresserade av föreningens verksamhet! Samma konsert kommer att framföras den 10.2.2024 i Musikhuset i Helsingfors.

Sebastian Silén (Photo by Alexander Bogdalov)

Introduktion

Jean Sibelius (1865 – 1957): Från Five pieces, Op. 81 (1915 – 1918):

• Mazurka
• Waltz
• Menuetto

Jean Sibelius: From Six Morceaux, Op. 79 (1915 – 1917, rev: 1917/18):

• Tempo di Menuetto
• Danse caractéristique

Danmark:

Nils Gade (1817 – 1890): Folk Dance No. 3 (in Nordic character), Op. 62, No. 3 (1887):

Paus

Sverige:

Tor Aulin (1866 – 1914):

• Midsommardans (Nordic Dance) (1906)

Julius and Amanda Röntgen (1855 – 1932, 1853 – 1894): Från Schwedische Weisen und Tänze, Op. 6, No. 4 and No. 6 (1882/1887):

• No. 4 Allegro
• No. 6 Allegro

Norge:

Edvard Grieg (1843 – 1907): Norwegian Dance No. 2, Op. 35, No. 2 (1880) (arr. Hans Sitt):

• Allegretto tranquillo e grazioso

Johan Halvorsen (1864 – 1935): Norwegian Dances No. 1 and 2 (1897):

• Allegro con brio
• Allegretto

Finland:

Jean Sibelius: 5 Dance Champetre, Op. 106 (1924/1926):

• Largamente assai
• Alla polacca
• Tempo moderato
• Tempo di Menuetto
• Poco moderato

Sebastian Silén, violin Satu Elijärvi, piano

Kort bakgrund till konserten av Sebastian Silén

Konserten analyserar hur Sibelius danser passar in i det nordiska musiklandskapet. Detta sker genom att framföra verk av Sibelius för violin och piano parallellt med andra nordiska tonsättare. I programmet ingår ett antal i Finland rätt okända nordiska violin- och pianostycken.

Konserten är en del av ett doktorsarbete på Sibeliusakademin varför bakgrundsmaterialet är på engelska. För intresserade finns den relativt långa engelskspråkiga presentationen nedan.

Engelskspråkig bakgrund till konserten av Sebastian Silén

Jean Sibelius and Nordic Dances

My artistic doctoral work explores how Jean Sibelius’s works for violin and piano fit into the Nordic musical landscape. I approach this research question as a violinist and musician through a combination of artistic and scholarly work. This concert focuses on dances, which during the nineteenth and early twentieth century were one of the most popular forms of music for violin.

The reason for my interest in dances specifically is that Sibelius during his lifetime published a total of 34 pieces for violin and piano which are divided into 11 opuses. Of these 34 pieces, fourteen refer to dances in their titles. Dances therefore constitute over 40% of Sibelius’s production for violin and piano.

For this reason, it is integral to my artistic research to explore to what extent Sibelius’s approach to dances for violin and piano show similarities with, and in what ways they differ from dances for violin and piano by other Nordic composers. To explore this question, this concert will present dances by Jean Sibelius alongside dances by Nils Gade, Fini Henriques, Amanda Röntgen-Maier, Tor Aulin, Edvard Grieg, and Johan Halvorsen.

The historical context

Dances have been an integral part of music for millennia, but many of the dances most commonly found in classical music can trace its roots back to the baroque or renaissance. The legacy of the baroque dances can be seen in tonight’s concert program as the menuetto (or minuet in English) was one of the most popular baroque dances. But while baroque music found its way into the Danish and the Swedish courts, there was another tradition and another set of dances which came to play an even bigger role in forming Nordic music. That tradition can be found within the Nordic folk music.

Current scholarship suggests that the Nordic folk music tradition can trace its roots to Polish dances which became popular among both musicians and audiences. However, the influence was not geographically restricted, and based on the earliest manuscripts, the influences came both from Polish- and German-speaking areas. 1 It has also been noted that that Polish, German, Slovakian, and Hungarian music collections from the seventeenth and eighteenth century can be surprisingly similar to Swedish collections from the same centuries. ²

These melodies which nowadays are strongly associated with Nordic folk music can be traced back to renaissance dances from the sixteenth century. These dances gradually became known as polonäs, polska, pols, and springlek. ³ In this context Nordic folk music primarily refers to music from the Scandinavian peninsula. Finland is in some ways a more complicated case, which I will describe separately. This obviously does not mean that there was no earlier music in the Nordic countries – the earliest Nordic song can be found on a parchment from around 1300 – but Polish music came to be integrated to the point of it becoming ubiquitous. In Sweden these dances gradually became commonly known as ”polskas”, which uses the identical spelling as the plural form of the Swedish word for ”Polish”. In earlier collections these polskas were often described as polonaises. ⁴ What is notable, is that the Nordic folk tradition provided a foundation and a tonal language for the first Nordic works of classical music which were identified to possess unique Nordic characteristics. The earliest reference to the “Nordic tone” was a review after a performance of Nils Gade’s Echoes of Ossian in Leipzig in 1842. Robert Schumann was among the German critics who enthusiastically praised Gade’s work. ⁵

Gade’s knowledge and use of the Nordic folk idiom was no accident. He had studied with Andreas Peter Berggren (1801–1880) who spent his life collecting folk melodies all over the world. Berggren published his work in eleven large volumes called Folk Sange og Melodier between the years 1842 and 1871. While it may be obvious, it is still worth highlighting that the musical elements which were most strongly linked to the Nordic countries predates Gade’s composition and finds its roots in the folk tradition. Gade did in
other words not invent a Nordic style all on his own but found a unique musical voice by applying elements found in Nordic folk music.

Since I am interested in exploring if Sibelius’s dances show Nordic characteristics, I have primarily chosen dances by Nordic composers that either refer to the Nordic countries as a group or individually. Based on the Nordic dances performed in this concert, it seems apparent that the connection to the Nordic culture is most often achieved by using Nordic folk music as inspiration.

While it is convenient to refer to Nordic folk music as a single tradition, it can be noted that the reality on the ground shows great diversity. Despite a shared history, Nordic folk music differs widely from country to country and sometimes even from village to village. Melodies often evolved or changed as they traveled from one area to the next over the centuries. Berggreen described these national differences in the following way in 1842 in the foreword to his folk music collection:

The melodies, more than the texts, bear the impression of the individual character of the nation in which they originated. It seems to me that grace and a deep erotic feeling is more common in Swedish than in Danish melodies of which most have a quality of greater seriousness. In Norwegian melodies an idyllic cheerfulness prevails along with a feature of melancholy which is common in all Nordic songs.

When it comes to Finnish folk music the picture gets a little bit more complicated. Finland can pride itself with not just one, but two folk music traditions (actually three, but I will get to that later). One is an outgrowth of the Nordic folk tradition and shows some similarities with Swedish folk music. This form of folk music is often called pelimanni music, a word derived from the Swedish word Spelman, which can loosely be translated as fiddler (although the word is not tied exclusively to the violin).

A second tradition can trace its roots to the ancient Karelian tradition known as rune- singing. Rune-singing is strongly linked to the Kalevala and was of great interest to Sibelius as he developed his mature compositional style during the 1890s, which came to revolutionise Finnish music. Sibelius had a chance to hear the lamentations of Larin Paraske (1833–1904) in 1891 and travelled to Karelia on his honeymoon to learn more about this ancient tradition the following year. The topic was important enough to Sibelius, that he gave a trial lecture on the subject in his (unsuccessful) attempt to get appointed as Faltin’s successor as music teacher of the Imperial Alexander University of Finland (later renamed the University of Helsinki). ⁶

Glenda Goss has argued that Sibelius sources for inspiration may have been even wider as he was working on Kullervo (1892). ⁷ During the process Sibelius had access to at least two collections of folk songs. One was Emil Sivori´s Folk Songs of Mäntyharju, but the other one seems to have been a Russian collection. It seems likely that Russian characteristics in Sibelius’ music may not be a result of direct influence, but rather that the Karelian folk songs also served as an inspiration for Russian composers as well. ⁸

I want to highlight these complexities in order to make an observation. ⁹ It is tempting to imagine cultural origins as something simple, pure, and unspoiled that later became corrupted by outside influence, but culture does not come out of nothing. While we can choose an arbitrary point in time as the beginning of a historical narrative or a story, this starting point will inevitably be the middle or the end of another.

The point I am trying to make, is that both culture and history is complex and any attempt to organize them into neat categories is bound to be an oversimplification. The uniqueness of the Finnish language may have shielded it from outside influence but the parallels between for instance Norse mythology and the Kalevala suggests that the two cultures were not without interaction. ¹⁰

For the sake of completeness, it is worth acknowledging that there is another folk-music tradition in the Nordic countries which was not as strongly influenced by music from central Europe. That is the traditional Sámi music in the north of Scandinavia and Finland. The exoticism, both of the Sámi culture as well as the barren landscape caused composers to look for inspiration within this unique environment. To give one example, the Swedish composer and critic Peterson-Berger wrote his Third Symphony Same-Ätnam on melodies from Lapland in 1913–1915.

The interest in Sámi music also existed in Finland. Sibelius’ student Armas Launis (originally Lindberg) (1884–1959) travelled to Lapland to collect melodies in 1904. ¹¹ Sibelius can therefore be assumed to have had some awareness of Sámi music, but it does not appear to have affected his compositional style in any obvious way. Launis composed an opera called Aslak Hetta in 1922, but the work was only premiered in 2004.

This development served a dual purpose. Locally it provided a sense of identity and often become strongly linked to a strive for independence. The existence of a unique local culture provided proof of distinction to surrounding peoples or nations. On a global level the influx of nationally derived music presented an expanding world of musical exoticism. While this exoticism often was treated with some combination of contempt and suspicion in the big cultural centres, it still greatly enriched the musical culture.

In Germany the Nordic exotism gained eminence. One reason for the German interest in the Nordic culture, was that it was thought that the Nordic countries had retained some of the purity that was getting lost in the increasingly Romantic German classical music.

Photo: As the young Jean Sibelius. Photo by Douglas Sivén From the documentary film ”Sibelius i Korpo”. https://areena.yle.fi/1-2425735

Källor:

1 (Gustafsson 2016, 812)

2 Ibid.

3 Ibid., 21

4 Ibid., 810 – 811

5 (Fjeldsøe and Groth 2019, 5)

6 (Oramo 1980)

7 (Goss 2009, 130)

8 (Bullock 2011, 36)

9 This point was made by Timothy Snyder in a lecture at Yale University, The Making of Modern Ukraine. Class 7. Rise of Muscovite Power. (2:20)

10 See for instance (Frog 2010) 11 (Pekkilä 2016, 11)