Datorreparation

11/08/2020

Jag hjälpte idag min hustru med att kopiera bilder från telefonen till hennes bärbara dator. Då jag öppnade datorn för att börja kopieringen märkte jag att datorns skal vid gångjärnen till bildskärmen glipare rätt duktigt. Från sidan kunde man se att centralenhetens två halvor öppnade sig med mer än fem millimeter vid bakkanten … inte bra. Orsaken var att sex stycken skruvar inte längre hade grepp om gångjärnet då bottenplattans skruvfesten hade tryckts in d.v.s. skruvarna drog inte längre ihop plattorna eftersom det mothåll skruvhuvudena borde ligga mot var borta (de hade brutits sönder och små plastbitar låg inne i datorn.

IMGP7528

Fig. 1  Den fixade datorn är av märket Acer. Jag har set motsvarande problem i flera andra datorer d.v.s. det beskrivna felet är vanligt och inte kopplat specifikt till just den här datorn.

Det ovan beskrivna problemet är rätt vanligt på portabla datorer eftersom påfrestningarna på skruvar och de komponenter skruvarna säkrar är stora till följd av att bildskärmens infästning förutom att den skall vara rörlig även måste ha så stor friktion att skärmen hålls i önskat läge.

Om problemet inte åtgärdas kommer något av följande problem som kan vara besvärlga att åtgärda att dyka upp:

  • Datorns bottenplatta spricker och en reparation blir besvärlig eftersom det är svårt att limma stora tunna plastkomponenter.
  • Kablarna till bildskärmen skadas vilket är värsta fall leder till att datorn slutar fungera då man släpper ut röken den kör på (All elektronik kör på rök vilket bevisas av att då röken släpps ut så fungerar apparaten inte längre 😉 ) .
  • Skärmens infästning blir så glapp att den inte hålls i rätt läge.

IMGP7525

Fig. 2  Det finns ingenting kvar av de ytor mot vilka skruvhuvudena har legat. De metalliska ytor man skymtar hör till den komponent mot vilken baksidan är fäst. Hålet genom vilket skruven skall spännas mot framsidans metallinsättning är helt enkelt större än skruvens huvud till följd av skada.

Efter lite funderande kom jag fram till att jag kunde konstruera insättningar i hålen som med superlim kunde fästas mot bottenplattan. För att insättningen skulle fästa bättre gjorde jag den aningen konisk vilket i viss mån bör förhindra att delen av skruvkraften dras loss.

Programmet som skapar skruvadaptern är mycket enkelt.  Genom en aningen konisk cylindrisk komponent  cylinder(r1=2.55,r2=2.35,h=3.5,$fn=64) borras ett hål för en 2.6 mm skruv translate([0,0,-1])cylinder(r=1.35,h=10,$fn=64) . Jag råkade ha lämpliga tillräckligt långa skruvar i miljonlådan som kunde kapas till önskade längder. De exakta dimensionerna ner till en tiodels millimeter är svåra att uppnå i ett steg för så här små komponenter. Vid utskrift tenderar lite plast att pressas ut åt sidorna vilket gör hål något mindre än vad de teoretiskt borde vara och komponentens ytterdimensioner brukar vara något större än önskat.

Jag skrev ut en första version som visade sig har för litet skruvhål och längden på pluggen visade sig vara onödigt stor efter provning mot den skadade dastorn. Jag ändrade designen en aning och fick de komponenter jag behövde. Utskriftstid för sex stycken pluggar var mellan tre och fyra minuter.

// Acer skruvadapter för skadade skruvhål

// Programspråket är OpenScad

difference(){
  cylinder(r1=2.55,r2=2.35,h=3.5,$fn=64);
  translate([0,0,-1])cylinder(r=1.35,h=10,$fn=64);
}

Notera att programmet ovan skapar endast en plugg. Jag kan importera många pluggar till utskriftsprogrammet. I examplet nedan skriver jag ut sex pluggar parallellt.

Bilden nedan är tagen från bildskärmen medan skrivaren skriver ut. Ju rödare komponenten är desto varmare är den d.v.s. de ljusröda områdena är de senast utskrivna.

Bottenplattan, de rundade områden (blå) som pluggarna står på är en hjälpkonstruktion som håller pluggarna på plats medan utskrift sker. Bottenplanet skärs bort innan pluggarna används.

Acer_insert

Fig. 3  Utskriftsprogrammet visar hur komponenterna ser ut för tillfället.

IMGP7527_part

Fig. 4  Den färdiga komponenten. Den svarta pluggen limmas i hålen (fig. 2) så att skruven som i detta läge är för lång skruvas fast och pluggen hålls i korrekt läge. Efter att limmet torkat kapas skruven till önskad längd genom att klippa av den med en Abico-tång. Skruven har dimensionen 2.6 mm. Rutnätets storlek är 7 mm.

Konklusion

En enkel reparation som verkar ha lyckats perfekt. Slutresultatet är sannolikt att datorn kan användas ytterligare något år innan den kommer till sin vägs ände.

 

 

Skillnaden mellan Sverige och Svenskfinland

06/08/2020

Jag råkade stöta på nedanstående intressanta artikel på bloggen klimatsans. Sture Åström diskuterar hur media inte gör sitt jobb med att på djupet analysera det de skriver om, i detta fall stigande havsyta i ett område med landhöjning.

Jag lever själv i en svenskspråkig omgivning i finland (finlandssvensk) där det finns en helt dominerande svanskspråkig tidning Hufvudstadsbladet. Det är intressant att jämföra Åströms erfarenheter med mina egna eftersom det finns både stora likheter men också olikheter.

Gemensamt för main stream media (MSM) i både Sverige och Finland är att endast en synvinkel är tillåten Avvikande åsikter, hur väl underbyggda de än är, ges inget utrymme och dessa individer/debattörer förses med epiteten klimatförnekare, konspirationsteoretiker och foliehatt … skulle detta förekomma i en skola så skulle man tala om allvarlig mobbning men ute i samhället i umgänget mellan vuxna är detta business as usual. Till Hufvudstadsbladets försvar bör man dock notera att välskrivna skeptiska insändare oftast tas in men inte nödvändigtvis i sin helhet och inläggen får inte vara långa vilket betyder att en verklig analys inte är möjlig av utrymmesskäl. Ett exempel på detta var min egen insändare som hänvisade till MSM:s ideligen återkommande påstående om ett 97% konsensus som gör diskussion onödig. Min insändare som kommenterade koldioxidhalten i atmosfären avslutades med:

”I samma nummer av Hbl som Tom Eklunds insändare publicerades fanns en artikel om Turkmenistans president där det konstaterades att ”Berdymukhamedov fick över 97% av rösterna vilket är ett säkert tecken på att det inte finns någon politisk opposition.” I klimatdebatten i Hbl har man i åratal hänvisat till 97% konsensus. Borde vi inte stanna upp och använda samma resonemang som på en Turkmenisk diktator på medias 97%?”

Helsingborg_Google_Earth

Jag har inte under de senaste 25 åren sett en enda artikel i Hbl som skulle ha visat på alternativa synvinklar i klimatfrågan. Som Åström konstaterar:

”Förstår de inte att de ägnar sig åt censur som det anstår en fascistisk stat?”

Åströms funderingar kring Helsingborgs Dagblads pressetik.

Helsingborgs Dagblad med erkänt ohederlig pressetik

 

 

Vattentorn kan flyga!

05/08/2020

Gratulationer till SpaceX! Det är imponerande att se hur bra programvara man tydligen har för styrning av en raket. Det är klart att den första 150-metersflygningen är extremt förenklad jämfört med en riktig flygning till omloppsbana men det här är ett steg som måste tas. Testkörningarna av SpaceX nya Raptor raketmotor tyder på att den är väl testad och att förväntningarna på att den skall kunna köras många gånger på samma sätt som den betydligt mindre motorn i Falcon 9 antagligen uppfylls.

Rubrikens ”Vattentorn kan flyga” är vald eftersom många av de experter som bygger SpaceX Starship har en bakgrund som vattentornsbyggare.

Vid den första flygningen har man testat åtminstone:

  • Bränsletanken och motorfästet
  • Bränsletillförseln till motorn under realistiska förhållanden dock utan kraftig acceleration
  • Styrning av motorn (vinkling) i sidled i olika riktningar. Endast en motor användes eftersom motorns dragkraft är mycket stor.
  • Verifiering av styrprogramvara som antagligen helt är baserad på motsvarande program för styrning av Falcon 9.
  • Verifiering av tankningsprocessen
  • Verifiering av sensorer etc. för landningen
  • Verifiering av landningsbenen som bör kunna kompensera i viss mån för ojämnheter i marken.

Den riktiga Starship som skjuts upp i omloppsbana kommer att få en noskon och två par fenor. För det första hoppet behövdes fenorna inte men nästa hopp som kommer att gå till 20 km höjd kommer att testa hur väl fenorna fungerar i praktiken. Paketet överst på raketen i dagens flygning är massa som simulerar de saknade komponenterna på den slutliga raketen men som är mycket billigare om något skulle ha gått fel. Den riktiga Starship kommer att ha tre stycken Raptor motorer optimerade för användning i atmosfären och tre stycken såkallade vacuummotorer som har ett mycket större raketmunstycke även om motorerna i övrigt i princip torde vara identiska. För att man skall få bästa möjliga verkningsgrad hos en raketmotor så bör motorn konstrueras så att det dynamiska trycket i de utrusande gaserna vid den yttre ändan av av raketmunstycket skall vara lika med det yttre atmosfärtrycket. Om trycket i de heta gaserna är större än atmosfärtrycket så kommer gasplymen att breda ut sig i sidled vilket ger sämre verkningsgrad.

En mycket kort video av det första hoppet visas nedan. Än en gång gratulationer till SpaceX!

Ormbunkar

03/08/2020

Av en tillfällighet började vi diskutera, jag och min hustru, vilka ormbunkar vi har på vår tomt. Ormbunkar är intressanta växter som inte förökar sig med frön som de flesta andra växter utan de förökar sig med sporer som mossor och svampar.

Jag gissar att vi åtminstone har Träjon och Stensöta som om jag uppfattar saken rätt är två olika arter ur samma familj. Det Träjon vi har växer i ståtliga, som jag uppfattar det, vackra tuvor som det är trevligt att se växa upp varje vår.

På bladens undersida bildas rader av ”sporkapslar”, sporangier. Man kan använda sporangiernas placering för att i detalj artbestämma ormbunken.

Dubbla täta rader sporangier torde  betyda ”Träjon”.

IMGP7521_part

Fig. 1  Sporangierna på undersidan av ormbunksbladet. Notera hur mycket sporer som har kastats ut från sporkapslarna (smutsen på det vita papperet).

P1080005

Fig. 2  En detalj av en sporangie fotograferat genom mikroskop med ljuset uppifrån vid relativt låg förstoring. Diametern på sporangien/kapseln är kanske 2 mm. Notera de maskliknande strukturerna som antagligen är sporer som bildas i kedjor.

Då man tittar på sporerna i mikroskop så ser man två olika typer partiklar som kastas ut från ormbunken. Den överlägset största mängden är runda ”partiklar” av ungefär konstant storlek. Min gissning är att detta kan vara de egentliga sporerna. Den andra typen partiklar är kedjor av partiklar i ungefär samma storlek som de separata mindre partiklarna.

P1080015

Fig. 3  Partiklar från sporgömmena. Det finns mängder av de små ”kornen” och ett inte obetydligt antal av de större paketen i mitten. Storleken är ett fint pulver där de enskilda kornen ännu går att se dock utan detaljer.

Min gissning, jag hoppas sakkunniga rättar mig om jag har fel, är att de små partiklarna är de egentliga sporerna och den större partikeln är det paket i vilket de små sporerna bildas som en lång mask av sporer efter varandra. Då masken är fullgången så splittras den i separata sporer.

Jag fotograferar med hjälp av en liten Lumix kamera med mikroskopadapter. Mikroskopadaptern är inget annat än ett mellanstycke som gör att jag kan hänga kameran på mikroskopet då jag tar bort okularet. Adaptern kostar kanske 10E och användning av kamera gör arbetet mycket enklare speciellt om också något barn vill vara med och leka. Slutresultatet är att mikroskopets objektiv som har en brännvidd på några millimeter direkt ritar en kraftigt förstorad bild på kamerans sensorelement.

Skalan kan antigen beräknas ur linsens brännvidd eller genom att använda en skala inetsad på ett objektglas mot vilken man kan matcha det man ser.

P1080016

Fig. 4  Det ofullgångna sporpaketet i kraftig förstoring. Då sporerna är mogna så öppnar sig paketet och sporerna kastas rätt långt från sporkapseln.

Det kan vara intressant att försöka driva upp ormbunkar från sporer. Länken (på engelska) beskriver hur man kan gå till väga. Normalt kan man använda vanlig trädgårdsmull men den skall vara steril för sporerna en god chans att börja växa. Ett enkelt sätt att sterilisera mull är att tillsätta lite vatten och därefter koka mullen i mikrovågsugnen.

Träjon har använts som medicin mot inälvsparasiter hos människa och i hönsens reden och i strö som sprids i hönshuset för att förhindra parasiter hos hönsen.

 

Segling mot väster 2020 (del II)

31/07/2020

(Fortsättning från del I)

Vädret blev sämre med regn och sannolikt rätt hårda vindar. Eftersom båten nu låg skyddad nära den egna sommarstugan föll det sig naturligt att ta några dagars paus i seglingen. Den första dagen utnyttjades för en tur till Åbo med buss. I Åbo köpte jag det saknade sjökortet över skärgårdshavet. Segling vidare skulle av denna anledning inte längre vara något problem.

Under seglingspausen fixade jag småsaker på stugan och bläddrade i de två inbundna årgångar (1890 och 1891) av tidningen ”Idun” , en kvinno- och modetidning som finns på stugan. Det fanns flera intressanta artiklar som bl.a. behandlade kvinnans ställning i Sverige. Det var en tid då kvinnan i allt behövde en manlig förmyndare även om kvinnan formellt hade t.ex. arvsrätt så var det mannen som beslöt hur egendomen skulle användas. En aktiv diskussion fördes om kvinnans rösträtt, något som i Sverige skulle införas årtionden senare.

Jag stötte på en intressant notis gällande saltat svinkött som skall relateras till dagens effektiva frysteknik. Inom överklassen kunde det förekomma ”Isskåp” något min svärmor talade om då hon avsåg kylskåp. Is samlades in under vintern och kunde sedan användas för kylning under den varma delen av året. Den största delen av befolkningen hade inte tillgång till is utan man saltade in t.ex. kött i stället för att som idag frysa det.

IMG_20200722_095454

Fig. 1  Insaltning av fläsk i en tid då bra kylteknik inte existerade.

Det som för mig var intressant i klippet var att på detta sätt insaltat kött kunde lagras i flera år. Att flera år gammalt kött fortfarande var ätligt förklarar också det faktum att långa resor med segelfartyg några årtionen tidigare kunde vara livsfarliga. En diet bestående av i princip skeppsskorpor och gammalt saltkött kan inte ha innehållit vitaminer över huvudtaget därav problemen med skörbjugg etc.

Det är utgående från klippet också klart att misstag vid insaltningen kunde ha skett så att allt kött inte var täckt av saltlake. Följden var härsknat svinkött. Om man vid insaltningen sparade på saltet så kunde antagligen slutresultatet bli motsvarigheten till surströmming men baserat på svinkött … delikatess?

Förberedelse för nästa etapp

Då jag redde upp seglen efter flyttet till långviken märkte jag att en söm på focken hade gått upp. Jag hade inte verktyg att själv göra reparation så jag beslöt att motorsegla hem till Esbo på storen. Motorsegla eftersom jag hade en skada också på storseglet som jag fixade genom att rullreva seglet. Båten seglar betydligt sämre utan fock varför det kan vara praktiskt att låta motorn skuffa på i stort sett på tomgång.

Väderleksrapporterna visade att vädret började försämras och att försaämringen skulle hålla i sig ett antal dagar. Jag beslöt då att segla hemåt mot Esbo innan det värsta ovädret dök upp, de hårdaste vindarna var att vänta i trakten av Österbotten varför jag antog att jag skulle segla mot bättre väder.

Det blåste rätt hårt i riktningen WNW. Jag beslöt att gå för motor över Norrfjärden norr om Korpo och börja segla då riktningen senare skulle svänga i riktning ost. Valet att gå för motor var inte bra. Jag borde antagligen ha valt att använda storseglet som stagsegel.

Sjögången blev, då öarna i väst inte längre gav lä, kraftig och krabb. Motorns slirkoppling var så spänd den kunde vara och då vågor kom bakifrån så tenderade motorn att svängas tvärs. Vid ett tillfälle vändes motorn tvärs och vreds upp i uppvikt läge så att jag blev tvungen att stanna motorn efter att den då inte fick kylvatten. Situationen var något obehaglig eftersom det var stora vågor och kust i lä, ingen panik dock.

Jag startade motorn utan problem och dubbelstyrde via rorkult och med andra handen på motorn för att hindra att situationen upprepades. Jag upptäckte att det fanns en djup vik (Toras viken) i norra delen av Nagu storlandet. Jag beslöt att undersöka viken och sde om det fanns någon lämplig plats att ta i land på eller ankra. Jag hittade en fin plats helt i lä nära en vasskant och tänkte att jag ankrar och åtminstone kokar kaffe och äter något. Tid att kasta ankaret vilket jag gjorde och jag kunde se den rostiga ankarkättingen följa ankaret ner i vattnet men det fanns ingen ankarlina fäst vid kättingen då jag hade tänkt byta kätting och av någon anledning blev distraherad då jag hade tagit loss ankarlinan.

Lyckligtvis hade jag ett reservankare eller egentligen en stor dragg. Jag kunde ankra men reservankaret håller mycket sämre än det plogankare jag kastade bort. Då jag kommer hem blir jag tvungen att gå till Biltema och köpa ett stort plogankare varefter reserrven kan stuvas in i fören igen tills jag kastar nästa ankare…

IMG_20200723_201436

Fig. 2   Ligger för ankars i Torasviken. Reservankaret används. Eftersom reservankaret inte är speciellt bra ligger jag mot vasskanten. En vigg är så grundgående att det i allmänhet går att ankra precis vid vasskanten. Vassen gör att båten inte svänger av och an vilket gör att draggen får bättre grepp.

Klockan det regnade rätt mycket vilket ledde till att jag tog en fridag i båten med att läsa, skriva och surfa på nätet. Avståndet till Nagu gästhamn är inte stort men jag kan lika väl stanna här som att segla till Nagu gästhamn där det eventuellt inte ens finns plats. Mycket bra att att ha solpanel och ett stort batteri som används för att hålla telefonen vid liv.

Följande dag startade jag tidigt eftersom jag räknade med att vinden på morgonen skulle vara svag och likaså sjögånged. Målet för nästa etapp var Hitis/Kasnäs genom Pargas Port. Seglingen till Pargas Port gick bra utan överrraskningar. Det är naturligtvis alltid intressant att passera färjfästet vid Prostvik där två landsvägsfärjor kör skytteltrafik. Denna gång råkade passagen passa in perfekt. Efter färjfästet valde jag den djupare farleden mot Pargas Port eftersom jag till följd av en kraftig regnskur inte hittade den röd/gröna porten som visade infarten till den korta genvägen med djupangivelsen 3 m. Efter en kort stund var jag nöjd med valet. Ett krigsfartyg kom i hög fart i motsatt riktning och det valde småbåtsleden. Mycket trevligare att se fartyget på avstånd än att tvingas uppleva svallet på riktigt nära håll.

IMGP7412_mod

Fig. 3   Pargas Port där man tydligt ser världens kant.

Seglingen ut genom Pargas Port var problemfri. Vinden låg på från väst-syd-väst med Gullkrona fjärd öppen i samma riktning. Vinden kändes inte speciellt hård och sjögången var också helt ok. Det öppna området efter Porten är ungefär 2 nm innan man kommer i lä bakom Högland. Vinden började dock snabbt öka. Vid Hamnholmen blåste det hårt och sjön var så besvärlig att jag inte för motor kunde gå upp mot vinden i sydväst. Jag försökte gå nästan rakt mot vinden eftersom jag ville ha en tillräcklig säkerhetsmarginal för att inte driva mot kusten Långviksudden i lä om något oförutsett inträffade. Efter en stunds körning mot grov sjö valde jag att gå tillbaka i lä bakom Hamnholmen.

Jag låg kanske två timmar i skydd av Hamnholmen, värmde like kaffe och åt en smörgås. Ankarplatsen var inte bra men som temporär plats att vänta på något bättre förhållanden dög den nog.

Jag uppfattade att vinden eventuellt hade mojnat lite och eventuellt svängt något mot väst. Det kan hända ett uppfattningen endast var en följd av att jag låg i lä och vinden sökte sig runt holmen. Jag startade igen och lyckades nu med viss hjälp av storsegel och full gas ta mig upp mot Prackskär varifrån jag seglade ner till inloppet till sundet mot Hitis/Högsåra. Inne i sundet såg jag en inbjudande vik i trakten av Norstöedet. Viken är stenig på mitten men det går utan problem att följa stranden. Jag valde igen en ankarplats nära vasskanten helt enkelt för att reservankaret höll så dåligt. Denna gång kastade jag inte ankaret vid ankringsförsöket utan ankarlinan var korrekt fäst …

Det var intressant att se hur en annan rätt liten segelbåt gjorde passagen efter mig. Båten gjorde ett krysslag mycket nära läkusten. Jag tittade flera gånger om båten skulle driva i land. Personligen skulle jag inte våga segla på det sättet. Ett enda litet tekniskt problem skulle kunna leda till att man driver i land på läkusten med stora vågor och totalförlust av både båt och människoliv. Det kan ju hända att andra förlitar sig på en god försäkring och inte bryr sig.

Efter en skön lugn natt vaknade jag före kl. 7, steg upp och gjorde morgonmål. Efter morgonmålet tog jag upp ankaret och körde till Kasnäs för att fylla på bränsleförrådet. Jag tankade totalt något mellan tio och femton liter … motorn är mycket snål! Jag passade också på att skaffa färskt bröd och pålägg.

IMG_20200725_085627

Fig. 4  Myran ligger vid bränslebryggan i Kasnäs. Notera det intressanta vädret med hårt regn och hård vind i norr och perfekt sommarväder med sol i söder.

Vädret var intressant. Det kom regelbundet kraftiga regnskurar men söderut kunde man se blå himmel. Några sjömils segling söderut skulle antagligen ge sol och vackert väder. Lågtrycket som gav regnet hade fastnat någonstans i trakten av Vasa.

Då man seglar är det inte ovanligt att se UFO:n d.v.s. oidentifierade flygande föremål. Föremålen som ibland kan vara hela öar flyger strax ovan vattenytan. Fenomenet beror på att luftlager med olika temperatur och luftfuktighet bryter ljuset olika. I vissa fall kan man få en situation där ett kallt luftlager ligger under ett varmare luftlager, något man kallar inversion. Resultatet kan bli intressanta effekter där man ser t.ex. delar av ett fartyg som i verkligheten befinner sig under horisonten och alltså inte borde kunna ses. I trakten av Hitis på tillbakavägen såg jag den här flygande ”Vimanan”.

Vimana

Fig. 5  En UFO flyger någonstans på Gullkronafjärden. Fenomenet beror på att luftskikt med olika täthet och olika temperatur bryter ljus på olika sätt. Ufon är antagligen kommandobryggan på ett fartyg som egentligen befinner sig under horisonten.

Spegling

Fig. 6  En Vanligare typ av spegling som man ser rätt ofta på sjön. Holmarna kan beroende av vädret ibland förefalla att vara upp och ner.

IMGP7424

Fig. 7  Söder om Kasnäs hällregnade det en stund. Skönt att jag hade ett bra regnställ. Notera hur vädret ser lovande vackert ut i söder och mycket hotfullt i norr.

Efter Kasnäs sattes kurs mot ”Järngrynnan” efter vilken farleden böjer av i riktning ost-nord-ost.

Idskärskubb som är försedd med radarreflektor och belysning såg intressant ut då man kom närmare. Konstruktionen hade fått en svart spretig hatt och i toppen av hatten såg man tre (?) huvud titta fram och på kanten såg man havsörnsföräldrarna övervaka ungarna.

IMGP7428

Fig. 8  Ett havsörnsbo på Idskärskubb.

Seglade vidare och valde småbåtsfarleden över Hangö västra fjärd. Småbåtsfarleden är väl utmärkt och holmar och skär ger ett visst skydd mot vågor. Farleden rekommenderas varmt och samtidigt lämnas 9 m farleden fri för större fartyg.

Passerade Hangö utan problem och i god fart något mellan fem och sex knop. Valde att gå den inre farleden utanför Ekenäs i riktning mot Barösund. Jag hann fram till Älgsjö innan det blev mörkt och hann få mig en mugg varmt kaffe på områdets kafé.

IMG_20200725_203646

Fig. 9  Myran förtöjd vid Älgsjö. Praktiskt med en grundgående båt eftersom man då lätt hittar platser dit dagens stora segelbåtar/motorbåtar inte vågar gå in till.

Nästa morgon startade jag rätt tidigt och valde att går rakt över Porkalafjärden. Fjärden är så stor att man inte ser andra sidan då man segalr ut från Barösund. Vinden var skön och det gick framåt med god fart. Ju längre jag kom desto större blev vågorna. Jag uppfattade vågorna som stora dyningar med extra vågor ovanpå. Inget problem men kontinuerligt styrande krävdes. Jag hade för övrigt eliminerat motorns tendens att vända sig tvärs med hjälp av gummistroppar som man beslår seglen med. Två stroppar spända åt båda sidorna höll motorn i perfekt läge samtidigt som de fortfarande tillåter styrning också via motorn.

Efter Porkala gick jag yttre vägen förbi Kytö hemåt. Denna väg är kortast och både den inre och den yttre rutten är bekanta. Den yttre rutten är dock kortare.

IMGP7492_mod

Fig. 10  Passerar Kytö och är alltså nästan hemma.

IMGP7502

Fig. 11  Loggställningen vid hemkomsten. Totalt seglad distans under 55 år 9170 sjömil d.v.s. ca. 16500 km. Sommarens segling till skärgårdshavet gick på ca. 280 sjömil d.v.s. ungefär 500 km.

IMGP7501

Fig. 12  Myran hemma vid egen brygga efter seglingen.

Segling mot väster 2020 (del I)

30/07/2020

Det har gått några år sedan jag senast seglade från hemhamnen i Esbo nära Helsingfors till skärgårdshavet. Jag har tillsammans med min bror ett sommarställe i Korpo ca. 70 km söder om Åbo mitt i skärgårdshavet. Sommarstället utgör en god bas för vidare segling i området.

Starten gick torsdagen den 16.7, tillsammans med en god vän Jarmo, mot Ekenäs eller Hangö beroende av väder och vind. Jarmo hade tid endast till fredag kväll vilket påverkade ruttvalet. Den första dagen var det i stort sett vindstilla. Vi valde därför den inre skyddade farleden från hemhamnen på Bergö i Sommaröarkipelagen, till Porkala som är en stor udde ut i finska viken ca. 30 km väster om helsingfors. Den inre rutten är mycket vacker och intressant men den är ställvis så smal att den i praktiken inte är segelbar. Porkala är känt för att området efter krigsslutet (tvångs) uthyrdes ut till Sovjetunionen på 50 år för att användas som militärbas. Lyckligtvis blev det korta 50 år och Finland återfick Porkala år 1956.

Nära uddens sydspets finns det butik och marina med restaurang. Vi stoppade för ett par timmar och åt en god pizza.

Följande etapp var att segla över Porkala fjärd. Fjärden är så stor att man från Viggens sittbrunn inte ser öarna på andra sidan. Fjärden är öppen, d.v.s. hela finska viken kan ligga på, mot söder och sydväst vilket betyder att fjärden är ökänd vid svårt väder. Det finns en skyddad inre farled skyddad av holmar men vid hårt väder måste man fortfarande passera ett öppet område på någon sjömil. I vårt fall var rutten given. Vi hade i praktiken ingen vind alls så vi gick för motor tvärs över fjärden till Älgsjö nära Barösund. Passagen kräver mellan två och tre timmar.

Vid Älgsjö i Barösund finns ett rekreationsområde ägt av Helsingfors stad. Området nås via ett ringlande sund kantat av vassruggar. Sundet är tydligen relativt djupt eftersom ”Storviggar” med dubbel masthöjd jämfört med min Karlskrona Vigg Nr. 18 kan ta sig till området. Det finns gott om förtöjningsbojar och goda bryggor och området är extremt väl skyddat. Jag skulle inte ha något problem med att vänta ut en orkan här…

IMG_20200717_074015

Fig. 1  Förtöjt vid Älgsjö nära barösund. Säkra förtöjningsplatser, grillplatser, tältplatser och bastu finns.

Seglatsen, ingen vind d.v.s. går för motor, går vidare mot staden Ekenäs ca. 100 km väster om Helsingfors. Orten gavs stadsrättigheter av Gustav Vasa år 1546 d.v.s. fyra år innan Helsingfors grundades. Normalt brukar jag segla förbi Ekenäs eftersom Ekenäs befinner sig en bit norrut från leden som går till Hangö. En avstickare till Ekenäs förlänger seglingstiden till till Hangö med 2-3 timmar.  På den här färden var en avstickare till Ekenäs ett måste eftersom Jarmo måste hinna tillbaka till Esbo till lördag förmiddag. Från Ekenäs går det tåg till Karis och därifrån kommer man vidare till Esbo. I Ekenäs märkte jag att jag tydligen hade glömt sjökortet serie ”D” Skärgårdshavet hemma i Esbo. Jag försökte köpa ett nytt sjökort i Ekenäs men just serien ”D” saknades. Kanske det går att hitta sjökotsserien i Kasnäs … annars blir det att segla den sista biten till Korpo på telefon.

IMG_20200717_143916

Fig. 2  Väntan på god mat i småbåtshamnen i Ekenäs. Maten var mycket god!

Efter en god lunch på en av restaurangerna vid hamnen var det tid att segla vidare. Det börjar vara kväll och farleden mot Hangö är oskyddad och inte speciellt trevlig att segla i mörker varför jag beslöt att bli över natten vid Prediums marina nära den ostliga ändan av hangöfarleden. Marinan är stor och med en liten båt som Viggen hittar man sannolikt goda platser långt inne.

IMG_20200717_200507

Fig. 3  Hamnkontoret sett under promenaden från den yttersta bryggan. Det finns gott om platser för en liten båt som Viggen längre in. Jag brydde mig dock inte om att flytta båten.

Övernattningspriset var lågt om man inte valde en massa extra service. Fördelen med att ligga i marina och inte i naturhamn är naturligtvis att man sover betydligt bättre då man inte ligger och lyssnar efter om ankaret har draggat eller om båten ligger och slår mot något.

Marina_Predium

Fig. 4  Bild från Google Earth av Prediums marina.

Följande morgon blåste det upp och jag fick första gången segla. Vi hade faktiskt hissat seglen med Jarmo dock så att vi tog ner dem igen efter kanske fem minuter eftersom vinden var så svag. Vinden var sydlig och det gick att gå mot Hangö i över fem knop d.v.s. ungefär så fort det går att segla med en liten båt endast något över 7 m lång.

Efter pausen i Ekenäs och Predium fanns det ingen orsak att gå in till Hangö. Under semestertiden brukar hangömarinan vara smockfull och det känns inte speciellt tilltalande att gå in dit som ensamseglande. Hangö är bekant och jag vet var man hittar plats för en Vigg men ingen mening med att ta en paus då det för en gångs skull gick att segla.

Efter en trevlig segling med mycket sol men svalt och skönt eftersom det blåste gick jag till Kasnäs för övernattning. Då jag hade startat motorn och tagit ner seglen visade det sig att jag hade fått ett läckage i bränsleslangen precis vid anslutningen till motorn. Dagens gummiprodukter är fruktansvärt dåliga! Jag sökte upp en tom båtplats och förtöjde båten varefter jag vandrade till hamnkontoret för att kontrollera att jag inte hade tagit en hyrd/reserverad plats. Det visade sig att, som jag misstänkte, platsen var reserverad varför jag flyttade till en plats anvisad av hamnkaptenen.

IMG_20200718_164914

Fig. 5  Förtöjd för natten i Kasnäs. Lägg märke till hur båtarna har vuxit sedan Viggen planerades. Reklamen konstaterade något i stil med ”Viggen är den perfekta semesterbåten för en typisk svensk familj med två vuxna och två barn”. Du hittar Viggen nr. 18 ungefär mitt i bilden och masthöjden är hälften av masthöjden på dagens segelbåtar. Viggen växer tydligen långsamt. Vid femtiofem års ålder kunde man kanske ha väntat sig att Myran skulle ha vuxit till en Swan!

Käsnäs är en trevlig hamn eftersom det finns butik i hamnen, lätt att fylla förråden. Priset för en natt är dock relativt högt. Hamnkontoret hade också vissa reservdelar och jag hittade lämpliga slangklämmor för att reparera bränsleslangen. Reparationen skulle helt enkelt vara att skära bort det skadade stället av slangen och fästa slangen med en slangklämma. Då jag plockade igenom förvaringsutrymmet bak i Viggen upptäckte jag att jag hade en reservbränsleslang varför reparationen helt enkelt blev att koppla i en ny slang.

Det var skönt att duscha i Kasnäs. En liten motgång dock var att jag inte fick tag på ett sjökort över skärgårdshavet. På kvällen undersökte jag alternativa sjökortsappar för telefonen. Programmet jag fastnade för efter diskussion med min bror, också seglare, var programmet ”0100100” som fungerar som en normal kartplotter med korrekt utritade farleder och sjömärken.

Nästa morgon den 19.7 tankade jag innan jag seglade vidare. Att tanka viggen betydde att jag fyllde snurrans externa tank samt mina extra bränslebehållare. Totalt lyckades jag tanka ungefär tio liter bensin …

Min ”extrema tankning” (tio liter) ovan kan jämföras med vad jag råkade ut för i Nagu gästhamn för ett antal år sedan. Jag var på väg från Korpo mot Esbo i min Mystic Sharpie ”Gryningen” och jag gick till bränslebryggan för att tanka. Jag fick plats för hela 20 liter diesel, Samtidigt lade en stor modern motorbåt, alltså en av dom som drar upp ett massivt svall, till på andra sidan av bryggan. Ägarens första fråga till personalen var ”Hur många handtag har ni?” han fortsatte därefter med ”Vilken mängdrabatt kan jag få?”. Båten behövde 1500 liter bränsle och medan bränslet fylldes på hann personen gå till en restaurang i marinan och i lugn och ro äta en pizza. Jag skulle antagligen kunna segla runt de finska kusterna till livets slut på 1500 liter bränsle!

Att segla på telefon var inget problem. Jag kan ladda telefonen i båten varför det aldrig uppkom något problem med att telefonen skulle ha stängt av till följd av att strömmen tog slut. Vädret var fortfarande vackert med vettig vind från syd som gjorde att jag kunde gå över Gullkrona fjärd i skrovhastighet d.v.s. något över fem knop. Det vore dock obehagligt att vara beroende av telefon om vädret skulle vara regnigt med hård blåst och stänk. Tanken på att plötsligt vara ute på en stor fjärd helt utan karta är inte speciellt tilltalande. Infarten mot Korpo är dock bekant sedan många år, jag skulle sannolikt ha klarat av seglingen helt uta sjökort helt på minnet.

IMG_20200719_163522

Fig. 6  Skärgårdscentret i Korpoström,

Vid 16:30-tiden passerade jag marinan i Korpoström. Strax före infarten till Korpoström passerar man Norrsund och Killingholm/Lohm. En djupfarled går här upp mot Norrströmmen och vidare mot Åbo. Strax öster om Killingholmen ligger det tyska fartyget ”Hindenburg” på ca. 50 m djup. Fartyget gick den 17 november 1942 på en mina utlagd av en rysk ubåt. Man försökte bogsera fartyget i hamn men ett par dagar senare sjönk det efter en grundstötning i samband med bogseringen. Grundstötningen ledde till att fartyget bröts itu och sjönk nära Korpoström. Fartyget transporterade bl.a. krigsmaterial i form av maskiner lastbilar, personbilar och motorcyklar. På fartyget fanns också ungefär 1000 ryska krigsfångar.

Det fanns ingen anledning att gå i land vid Korpostrröm utan jag fortsatte direkt mot min kusins stuga på norra delen av Korpo. Jag ankrade vid min kusins sommarstuga men platsen är inte säker eftersom det är mycket djupt utanför stranden(25 m) och det alltså är svårt att ankra säkert. Jag sov en natt i egen stuga innan jag fick plats i Långviken. Färden till Långviken blev en utfärd tillsammans med fyra mycket intresserade barn och barnens föräldrar. Det är intressant att se hur lite det behövs för att göra en ”utfärd” med barn. Smörgåsar och en flaska med koncentrerad blandsaft var vad som behövdes. Vi gjorde några slag på fjärden utanför så att barnen skulle få känna på segling. Därefter körde vi genom Kistholmssundet mot Långviken. Saftåtgången var fantastisk då barnen fick blanda saft själva och båtens vattenförråd var tillräckliga …

Jag lyckades kontakta Mickel ansvarig för Strömma Gårds båtplatser i Långviken. Jag träffade Mickel och avtalade att jag kan parkera båten några dagar i Långviken som är extremt säker för båtar som inte har ett för stort djupgående.

IMG_20200720_221806

Fig. 7  Temporärä förtöjningsplats i Långviken i Korpo vid Strömma Gård.

Vädret blev nu sämre med ett djupt lågtryck från väster. Jag tog därför några dagars paus på den egna sommarstugan i Korpo. Jag tog bl.a.  bussen till Åbo där jag köpte det saknade sjökortet serie D samt skaffade långbyxor i stället för de bygor jag hade lyckats riva på vägen.

IMG_20200723_091403

Fig. 8  Sommarstugan från 1908. Skogstomt utan egen strand mitt i skärgårdshavet.

Notera!

Det kan vara intressant att notera för seglare i Sverige att sannolikt alla ortnamn, namn på öar etc. är på svenska. Fäktum är att många av namnen endast finns på svenska eftersom den finska skärgården traditionellt har varit svenskspråkig och fortfarande är det. I hela skärgården klarar man sig utmärkt på endast svenska!

(Fortsättning följer i del II)

 

KGB-avhopparen Yuri Bezmenov 1984

10/07/2020

Jag råkade titta på nedanstående strax under sju minuter långa video (från 1984) där den sovjetiska KGB-avhopparen Yuri Bezmenov intervjuas i USA. Bezmenov var son till en hög sovjetisk militär och skolades i KGB:s elitskola i Moskva.

Bezmenov som alltså hörde till den sovjetiska inre ringen beskriver de nödvändiga  stegen som behövs för att hjärntvätta befolkningen och ger också en uppskattning över hur lång tid processen tar. Svaret är 15-20 år d.v.s. en generation måste hjärntvättas utan att samhället ideologiskt sätter sig till motvärn. Västländerna är, enligt Bezmenov, så moraliskt förfallna att det inte har funnits något motstånd inom skolsystemet eller på Universiteten.

Resultatet av hjärntvätten är människor som förlorar förmågan att ta in fakta d.v.s. då processen har slutförts så kan man visa äkta dokument över t.ex.  Gulag (de Sovjetiska arbetslägren i Sibirien) men personen tror inte på fakta … först då man trampar på personens testiklar kan han vakna upp men då är det för sent.

Min sidokommentar: Det lönar sig att läsa George Orwells bok ”1984”. Boken visar hur man på alla områden gör vitt till svart, krig blir fred och historien skrivs om kontinuerligt. Jag tycker mig se nästan allt det Orwell beskriver i världen av idag. Det är också intressant att läsa officiella nyheter/uttalanden från makten och experimentellt ändra budskapet till det motsatta. Skrämmande ofta märker man att det som genomförs är motsatsen till det man argumenterade för.

Bezmenov konstaterar krasst att de nyttiga idioter som har utfört arbetet bl.a. på universiteten förväntar sig höga poster i det nya samhället. Han konstaterar att dessa personer vet för mycket om det som har skett och att lösningen är att ställa upp dessa personer framför en vägg och skjuta dem … han ger en del exempel på platser där detta har skett.

Dagens Demokratiska parti i USA har redan under lång tid utnyttjat samma idéer för att omforma/söndra samhället.

Kommentar: Jag uppfattar att Bezmenovs intervju ger intressant, men samtidigt väldigt skrämmande, bakgrund till den samhälleliga sinnesjuka jag tycker mig se i USA idag. Tråkigt nog uppfattar jag att vi har gått igenom samma process här i EU men vi har inte hunnit riktigt lika långt.

Det som utmärker vår tid är en helt osannolik allians mellan den extrema vänstern och världens extremt rika oligarker exempelvis George Soros som i en intervju beskriver sin tid i nazityskland. Jag tror inte att vänstern har raggat upp Oligarkerna utan mera sannolikt är att oligarkerna med hjälp av pengar har infiltrerat (drogat) dagens vänster. Se på mängden av penningstinna Non Governmental Organizations NGO:s. Samma oligarker finansierar också NGO:na. En allians mellan extremvänstern och de superrika påminner mycket om den ”Tredje vägen” på 1930-talet d.v.s. det vi kallar Fascism eller Nazism (nazisterna i Tyskland hette i översättning ”Nationalsocialistiska arbetarpartiet”) där man kunde se en liknande allians mellan ett grönsocialistiskt politiskt parti och landets storbolag. 1930-talets nazister hade gröna idéer som ligger mycket nära dagens gröna partiers och man kan antagligen se ett obrutet spår från 1930-talet till vår tids gröna åtminstone i Tyskland.

 

Dålig aptit vid virusinfection, varför?

18/06/2020

Det verkar stå utom tvivel att D-vitamin är en kraftig modator av immunsystemet. Mätningar i samband med CoVid19 visar att personer intagna på sjukhus för CoVid19 tenderar att ha mycket låga nivåer av vitamin D. Man har experimenterat med att, efter mätning av D-vitaminhalten, ge patienter en stor dos D-vitamin för att snabbt höja D-vitaminhalten. Resultatet har blivit att kroppens överreaktion på viruset (”cytocin storm”) minskar vilket påverkar överlevnadschanserna.

Mätningar visar att befolkningen Spanien och Italien allmänt har låga D-vitaminnivåer, man undviker sol trots att förutsättningarna för produktion av D-vitamin i huden är perfekt. De låga D-vitaminivåerna korrelerar med med en större överdödlighet i CoVid19.

Det är också intressant att notera att D-vitaminnivån hos personer på äldreboenden tenderar att vara extremt låg till följd av att D-vitaminproduktionen i huden försämras med åldern och personerna samtidigt inte får den sol som behövs för att kroppen skall producera D-vitamiun.

Om vi tittar på människogrupper som har låga D-vitaminnivåer så ser man att metaboliskt syndrom verkar vara kopplat till låg D-vitaminnivå. Detta verkar rätt naturligt. Vitamin D är fettlösligt och en person med ett överskott av kroppsfett har möjlighet att lagra undan stora mängder dvitamin vilket kan hålla nivån låg trots att productionen i sig eventuellt är adekvat, vitaminet som är lagrat i kroppsfettet är inte tillgängligt. Situationen blir inte bättre av att många med metaboliskt syndrom (pre-diabetes) medicineras med statiner för att sänka kolesterolnivån … kroppen producerar D-vitamin ur kolesterol + UV-ljus i huden. Om kroppens produktion av kolesterol inte fungerar så kommer inte D-vitaminproduktionen heller att fungera.

Varför tappar många aptiten vid sjukdom?

Ovanstående inledning visar på att brist på aptit d.v.s. en av kroppen igångsatt fasta kan vara en naturlig mekanism för att snabbt höja D-vitaminnivån även om kroppen inte har tillgång till solljus t.ex. under vintertid på nordliga breddgrader.

En ordentlig fasta helt utan kolhydrater tvingar kroppen att övergå från förbränning av socker till att bränna lagrat fet d.v.s. kroppen går in i ketos. D-vitamin lagras i kroppsfettet varför ketos där kroppen börjar töma fettlagren bör frigöra D-vitamin d.v.s. exakt det som behövs vid an kraftig virusinfektion. Är denna mekanism orsaken till att många människor tappar aptiten då de råkar ut för en svår förkylning?

Nedan en rätt lång video om D-vitamin på engelska av Dr John Campbell som bl.a. diskuterar D-vitaminets funktion för immunsystemet.

Under vintertid brukar jag själv ta ungefär 100 ug D-vitamin per dag. Under sommartiden låter jag kroppen själv producera D-vitamin. Notera att D-vitamin i alltför stora mängder är giftigt. Man vet att D-vitaminbrist d.v.s. intag under ca. 10 ug/dag kan ge ”engelska sjukan” med skador på benstommen. Gissningsvis så är låg D-vitaminnivå en riskfaktor för osteoporos i äldre människor eventuellt kombinerat med låg C-vitaminnivå (låg D-vitamin leder till att calcium inte transporteras till benstommen, låg C-vitaminnivå leder till att benstommens bindemedel collagen inte produceras). Den övre gränsen för D-vitaminintag uppskattas ligga vid ca. 400 ug/dag. Ett intag på 400 ug/dag under ett antal veckor kan leda till förgiftningssymptom. Personligen uppfattar jag 100 ug, för en vuxen person,  som en någorlunda säker nivå som fortfarande ligger långt från riskgränsen.

Omgraduering av invändigt justerad fiol

23/05/2020

Jag har justerat en billig kinesisk fiol under ca. två års tid men det känns som om effekten av de justeringar jag gör blir allt mindre samtidigt som fiolen fortfarande saknar den tonfärg jag vill ha. Fiolen har aldrig öppnats tidigare men det har varit fullständigt klart att både lock och botten har varit relativt tjocka vilket kan ge ett relativt skarpt (skrikigt?) ljud.

Innan den inre slipningen påbörjades saknade fiolen i stort sett bas d.v.s. den var väldigt ”torr” på G-strängen och mätning av fourierspektret visade att fiolen nästan helt saknade de låga grundtonerna på G-strängen. Situationen kan förbättras genom att från insidan slipa halskanalen mellan basbjälken och halsklossen. det visade sig dock att tonen förbättrades till en viss gräns efter vilken inga hörbara förbättringar erhölls. Situationen var densamma för andra kända justeringspunkter vilka erfarenhetsmässigt har visat sig förbättra tonen på de övriga strängarna. Tonen blev bättre men det gick inte att komma vidare.

Jag beslöt idag (21.5.2020) att ta loss locket och mäta fiolens plattor och naturligtvis efter detta graduera om plattorna så att de i mån av möjlighet motsvarar kartor över plattornas tjocklek för Guarnieri fioler.

Borttagning av locket

Jag använde en vass kniv till att rispa hål i lacket mellan lock och sarg. Det gäller att gå försiktigt till väga så att kniven inte slinter och resultatet blir en ful repa. Jag använde därefter en tunn spatel sannolikt använd av någon tandläkare för årtionden sedan för att ta mig genom limfogen för att börja bryta upp den. Lim använda på fioler är mycket hårda och samtidigt spröda vilket betyder att man i allmänhet kan bryta upp limfogen mellan sarg och lock utan betydande skador på varken lock eller sarg.

Borttagningen gick problemfritt förutom att jag lyckades åsatadkomma två korta sprickor uppe bredvid halsen då jag lossade locket från halsklossen. Sprickorna limmades genast och de kommer knappast att ge några problem.

Den nedre sadeln, över vilken senan för stränghållaren löper, togs bort. Jag uppfattar att sadeln som är gjord i Ebenholz är aningen för lång vilket kan ge upphov till sprickor i locket senare om sadeln inte får något mera utrymme.

Mätning av lockets tjocklek (startsituation)

Jag mätte lock och botten med en mekanisk tjockleksmätare med en uppskattad mätnoggrannhet på kanske 0,05 mm.

IMGP7270

Resultatet kan ses i bilden nedan.

IMGP7261

Notera ”halskanalen till vänster d.v.s. området mellan basbjälkens övre ända och halsklossen.  Slipning här förbättrar basreponsen till en viss gräns. Risken då man slipar här är att det behandlade området är väldigt litet vilket gör att man slipar rätt snabbt och i detta fall slipade jag hål i locket! Hålet fixades genom att svagt limma ett ”frimärke” på en magnet som fördes till det skadade stället och limmades fast. Inget mera slipande här!

IMGP7263

Genomslipning med magnet. Den bruna lappen limmades från insidan utan att fiolen öppnades. Notera sprickan från halsurtaget ner förbi mätpunkten 2.35. Sprickan var lätt att reparera och den ger knappast framtida problem. En annan  spricka som inte syns går ner från halsurtaget mot ändan av basbjälken.

Vad har jag lärt mig av mätningen?

Mätningen visar att jag lätt slipar över alltför begränsade områden vilket minskar effekten av slipning och i värsta fall ger upphov till skador. Den första uppskattningen att fiolen hade tjocka plattor och sannolikt av den orsaken efter provspelning hos tillverkaren slumpades bort billigt stämde helt. Ett sätt att uppskatta plattornas tjocklek utan tjockleksmätning och öppning av fiolen är naturligtvis att väga instrumentet utan hakstöd. Spelbar men utan hakstöd väger fiolen i den här artikeln ca. 430g. Fiolkropp utan stränghållare och stall ca. 400g. En intressant diskussionstråd om en violins vikt hittar man här.

Mätning av bottenplattan (startsituation)

Bottenplattan mättes med samma tjockleksmätare som locket. Eftersom jag lämnade kvar greppbrädan så är åtkomsten till bottenplattan begränsad d.v.s. antalet mätpunkter är ganska litet.

IMGP7262

Jag noterar att mitten av bottenplattan är tjock något man idag uppfattar vara en fördel. Däremot finns det områden som jag skulle vilja ha betydligt tunnare. Mera om detta senare. Fiolen marknadsfördes som en Guarneri ”Cannone”  som är känd för att ha tjocka plattor.

Hur justerar jag locket?

IMGP7265

Områden jag planerar att göra tunnare är skuggade med snedstreck.

Jag ”sicklar” eller skall man kalla det skrapar locket tunnare. Jag uppfattar att jag har bättre kontroll över en liten kniv jag skrapar med (jag skär inte!) än med en konventionell sickel. Om åtkomsten är dålig kan jag använda att håljärn på motsvarande sätt.

Skulle jag göra omgradueringen helt renlärigt så skulle jag ta bort basbjälken och lägga i en ny efter tjockleksjusteringen. Jag uppfattar inte att byte av basbjälken skulle ha gett något egentligt mervärde.  Jag tar bort tiondels millimetrar vilket jag uppfattar att det inte påverkar basbjälken i någon betydande grad.

Det vore helt möjligt att fylla skadan vid ändan av basbjälken med nytt trä men jag är intresserad av att höra ljudet efter justering med detta specifika område kraftigt slipat. Om fiolen blir omöjlig att ljudmässigt få att fungera så blir jag tvungen att öppna den igen senare. Tiden får utvisa om detta blir nödvändigt.

Notera att jag i mån av möjlighet eliminerar ”valkar” mellan olika områden. Snabba tjockleksförändringar reflekterar sannolikt vibrationer i locket och är således oönskade. Jag gör f-hålens vingar något tunnare men lämnar en liten justermån så att jag kan stämma dem i ett senare skede. Stämning av f-hålens vingar sker genom att göra vingen tunnare d.v.s. jag vill inte i onödan göra någon vinge för tunn.

IMGP7267

Bilden visar situationen efter ett första varv där jag har gjort locket tunnare. De gråa områdena är fortfarande för tjocka och behöver göras något tunnare. Det är skäl att gå fram i små steg och mäta ofta eftersom det är svårt att backa om man gör något område för tunt.

Justering av bottenplattan

Bottenplattan justerades på samma sätt som locket genom skrapning. Det största problemet var att det med min tjockleksmätare är rätt mycket pillande för att mäta bottenplattan medan sargerna är på plats.

IMGP7268

Knackning före och efter justering visade att bottenplattan klingade mycket mera melodiskt efter justeringen. Botten var ställvis mycket tjock på vissa ställen vilket förhindrar det från att svänga korrekt.

Hoplimning

IMGP7269

För hoplimning behövs ett antal tvingar som jämnt pressar locket mot sargen. Det finns olika varianter och bilden visar det system jag använder.

Det är skäl att inte vänta alltför länge med hoplimningen eftersom resultatet annars kan bli att sargerna ändrar form vilket kan ge problem med att hitta korrekt läge för locket. Vissa byggare borrar ett litet hål genom locket till den nedre klossen. Man kan då använda en styrtapp som styr locket till rätt läge. Styrtappen är i praktiken helt osynlig då den ligger under stränghållaren. I föreliggande fall uppfattade jag att jag inte behövde någon styrtapp eftersom jag hade instrumentet öppet endast några timmar. Jag noterade dock vid losstagningen av locket hur lockets mittlimfog låg i förhållande till ändklossen. Hoplimningen var problemfri.

Det är skäl att genast med hjälp av t.ex. vaddpinnar doppade i vatten avlägsna allt utflödande lim innan limmet stelnar eftersom putsning av limfogen senare annars blir ett stort jobb.

Tjocklekskarta

Jag använde en tjocklekskarta med tjocklek som ett medeltal för många kända Guarnieri-fioler.  Att kopiera en specifik fiols tjocklekskarta är ingen garanti för ett bra ljud men man bör komma i ett relativt bra läge för framtida efterjusteringar. Mätningar av specifika fioler visar rätt stora variationer i tjocklek och ofta också osymmetri. Den karta jag använde är från Simeon Chambers (2009). Kartan stämmer rätt bra överens med dokumenterade tjocklekar från andra källor.

Martin Schleske har många intressanta sidor om mätning av fioler. Här är hans kartor över några Guarneri fioler.

Artikel om ‘VIEUXTEMPS’ GUARNERI ‘DEL GESÙ’.

Exempel på tjocklek i lock (källa http://www.platetuning.org) José Contreras violin från 1767.

Exempel på tjocklek i botten.

Min personliga uppfattning är att man idag ofta gör lock och botten alltför tjocka. Orsaken till detta vet jag inte då det finns rätt mycket mätningar av instrument som man uppfattar att klingar väl och som har relativt tunna plattor. Det är också välkänt att överdrivet tjocka plattor i allmänhet inte uppfattas ge ett speciellt fint ljud (det finns undantag t.ex. Guarneri ”Cannon”). Är orsaken till dagens tjocka plattor att man då undviker vargtoner, som jag uppfattar beror på överdrivna alltför kraftiga resonanser.  Å andra sidan så strävar jag efter ett instrument som har kraftiga svängningar utan att det går över styr d.v.s. jag försöker optimera instrumentet som en Formel 1 bild där musikern måste ha yrkeskunskap för att hantera vissa specifika situationer.

 

Användning av C-vitamin vid septisk chock

11/05/2020

Nedan finns en, som jag uppfattar det, övertygande rätt teknisk beskrivning av hur stora doser C-vitamin kan användas vid septisk chock där bl.a. lungorna slutar att fungera. Jämförelse mellan traditionell behandling och behandling där man dessuton lägger in stora doser C-vitamin visar att C-vitamin kraftigt påverkar överlevnaden i positiv riktning. Artikeln är informativ och värd att läsa!

https://stureblomberg.blogspot.com/2020/03/vitamin-c-och-sepsis.html

 


Pointman's

A lagrange point in life

THE HOCKEY SCHTICK

Lars Silén: Reflex och Spegling

NoTricksZone

Lars Silén: Reflex och Spegling

Big Picture News, Informed Analysis

This blog is written by Canadian journalist Donna Laframboise. Posts appear Monday & Wednesday.

JoNova

Lars Silén: Reflex och Spegling

Climate Audit

by Steve McIntyre

Musings from the Chiefio

Techno bits and mind pleasers

Bishop Hill

Lars Silén: Reflex och Spegling

Watts Up With That?

The world's most viewed site on global warming and climate change

TED Blog

The TED Blog shares interesting news about TED, TED Talks video, the TED Prize and more.

Larsil2009's Blog

Lars Silén: Reflex och Spegling

%d bloggare gillar detta: