Larsil2009's Blog

Jag visade i artiken Nyckelharpa i barnstorlek justering hur harpan som rå och ojusterad hade stora problem att tända på G-strängen och tonen var rent generellt sträv och luddig.

Efter den första artikeln kortade jag av ljudpinnen en aning så att jag kunde flytta den närmare den rekommenderade platsen (ljudpinnen låg för långt in mot mitten av harpan).

Flyttning av ljudpinnen gav inte någon märkbar förbättring av ljudkvaliteten och alla de tidigare felen fanns kvar.

Ljustering via inre slipning

En nyckelharpa har ett jämntjockt lock d.v.s. en plan skiva av gran som är basad över en i princip cylindrisk form. Då vi betraktar en fiol (som är en avlägsen släkting rent tekniskt) så ser vi att fiolens lock inte är jämntjockt utan tjockleken varierar rätt mycket över lockets yta. På en fiol så beror en torr bas som inte tänder/fungerar ofta på att locket är för styvt i längdriktninge. Locket på en nyckelharpa är uppstyvat i längdriktningen med hjälp av den såkallade basbjälken och de enda justeringar som är möjliga är att antingen göra locket tunnare för att få mera rörelse, gung i längdriktningen, eller korta av basbjälken eller göra den lägre eller tunnare. Problemet är att vid konventionellt bygge så kan inte locket göras tunnare efter att det basats och lackats. Modifikation av basbjälken kräver att antingen lock eller botten tas loss för att man skall kunna göra modifikation.

Min egen teknik för justering är att instrumentet hela tiden är spelbart och jag gör justeringar från insidan med hjälp av en magnet på vilken jag limmat slipmaterial (tänk magnetiskt sandpapper). Slipmagneten kan flyttas d.v.s. slipa med hjälp av en annan supermagnet på utsidan. Metoden fungerar alldeles otroligt väl även om det ibland kan bli rätt god motion genom mycket slipande. Metoden är dock så effektiv att jag av misstag har slipat hål på ett fiollock …

Grundjustering av basen

Basen är sträv och torr och man får tvinga tonerna att tända vilket ger ett raspigt otrevligt ljud. Vi kan fixa detta genom att göra rörelsen i lockets längdled mjukare och större. Vi gör detta genom att slipa området mellan basbjälken och halsen tunnare vilket gör att tonen i G-strängen mörknar och blir mera distinkt. Det som händer är att grundtonerna på denna sträng förstärks vilket tar bort torrheten/strävheten.

Gamla tyska fioler med mycket mörk ton tenderade att ha motsvarande område mycket tunt … resultatet blev att byggare varnade varandra för att göra området tunt vilket ledde till att den mörka tonen försvann men man fick en ljus men torr ton i stället vilket inte nödvändigtvis är någon större förbättring.

Barnharpan krävde kanske 200 drag fram/tillbaka för att basen skulle börja fungera. Då basen tas fram blir tonen mörkare men den blir inte brilliant och intressant. Vi har flera alternativ för att fixa detta.  Notera hur ett vanligt skrivarpapper används för att skydda lackytan mot arbetsmagneten. Förr eller senare så kommer arbetsbagneten att få ytskador som skråmar lacket om inte ett skyddspapper används vid slipningen.

Då vi slipat fram grundtonerna på G-strängen gäller det att också få dit fylliga övertoner och resonans i harpan. Detta kan vi göra genom att slipa de områden där de olika spelsträngarna ger de största mekaniska rörelserna.  Det visar sig att C-strängen reagerar på området mellan basens f-håls  övre ända och halskanalen. Vi slipar ett elliptiskt område så att vi lämnar kanske 1-2cm ovanför f-hålet till kanske 2,5 cm nedanför halskanalen. Det här området förbättrar bordunsträngen låga C men påverkar också positivt G-strängen.

Notera att det nog behövs betydligt mera slipande än i exempelvideosnutten. Slipningen görs lämpligen så att man räknar till t.ex. 50 ”varv” och därefter provspelar. Effekten tenderar att vara kraftig genast efter slipningen varefter resultatet delvis backar tillbaka mot utgångsläget (lyckligtvis). Orsaken är sannolikt att den slipade träytan oxiderar och hårdnar efter slipningen vilket ger en hörbar effekt.

Vi kan lägga till karaktär i tonen genom att slipa aktiva områdena för de olika strängarna (C, G, D och A). Det är värt att poängtera att t.ex. slipning av D-området kommer att påverka alla strängar men effekten är tydligast för D-strängen.

Då tonen börjar vara på plats kan man försiktigt slipa den nedre basbjälkeskanalen och en triangel upp mit diskantsidans C-båge. Triangelns spets ligger i den nedre kanalen och basen är riktad ungefär mot C-bågens nedre hörn. Detta område kan delvis användas till att motverka alltför mörk ton i instrumentet. Orsaken till att effekten inte är densamma uppe och nere är att hela locket är osymmetriskt och också ljudpinnen stor osymmetriskt.

Jag kommer att fortsätta att slipa in instrumentet … det är inte ännu färdigt injusterat men det kan vara skäl att låta instrumentet vila mellan olika justeringar (en till två dagar).

Löven till G-strängen är alltför korta och jag blir tvungen att göra nya. Löven till A-strängen måste kortas av av utseendeskäl. Därefter bör harpan intoneras d.v.s. den enskilda tonerna stäms så att instrumentet är möjligast rent på alla toner.

Jag hoppas att ovanstående kan ge uppslag till hur en ospelbar väggharpa rätt enkelt kan justeras så att den blir spelbar. Kom dock ihåg: Gör alla justeringar i små steg och provspela mellan justeringar. Gör inte justeringar slumpmässigt utan koncentrera dig på ett problem i taget. Personligen brukar jag på fiol eller nyckelharpa börja med att sätta basen på plats varefter jag går vidare en sträng i taget. Kom ihåg att instrumentet skasll vara korrekt stämt (vilket mitt inte ännu är) för att resonanssträngarna skall fungera.

BÖRJA INTE JUSTERA ETT VÄLFUNGERANDE INSTRUMENT! KÖP ETT BILLIGT INSTRUMENT OCH GE DIG PÅ DET FÖRST … DÅ ÄR SKADAN INTE SÅ STOR DÅ DU KLANTAR DIG.  OM TONEN FÖRSÄNMRAS VID SLIPNING PÅ NÅGON PLATS SLIPA INTE VIDARE DÄR!