Archive for the ‘Natur och biologi’ Category

Havens uppvärmning stigande havsyta

27/11/2018

Det här är ett försök att uppskatta hur stor den termiska havsytehöjningen är utgående från kända bakgrundsdata. Kontakta mig gärna om du hittar grova felaktigheter. Notera att det här är en överslagsberäkning (back on the envelope). Vi är intresserade av storleksordningen.

Världshaven är jordklotets värmeregulator eftersom 70% av jordens yta är hav. Världshavens vämekapacitet är många hundra gånger större än atmosfärens värmekapacitet.

Världshaven är intressanta genom att temperaturprofilen botten –  yta är precis tvärtemot vad man intuitivt skulle vänta sig. Världshavens bottenskikt är kallare än ytan vilket är en följd av att vattnets täthet (vikt per kubikmeter) minskar då temperaturen sjunker mot +4 grader för att därefter börja öka igen. Den här egenskapen hos vatten är orsaken till att planeten inte är i huvudsak en isklump med ett tunt lager ytvatten nära ekvatorn.

Vattnets täthetsförändring som funktion av temperaturen skapar en effektiv mekanism för värmetransport från tropikerna till polerna. Varmt vatten transporteras på ytan mot polerna. Då havsis bildas vid polarområdena sjunker kallt och saltrikt vatten ner mot havsdjupen och rinner tillbaka mot tropikerna längs havets botten.

Haven har en annan mycket effektiv värmeregulator som leder till att havsytans temperatur vid tropikerna ytterst sällan går över ca. 28 – 30 grader C. Då det tropiska havet värms kommer avdunstningen från havsytan att öka och stora mängder vatten förs upp i atmosfären som ånga varvid det bildas moln som reflekterar bort solljus till rymden.  Vattenångan är samtidigt en extremt god värmetransportör som effektivt transporterar värme från ytan till ca. 10 km höjd där värmen strålar ut i rymden.

De två värmeregulatorerna ovan aranterar att hvsytans temperatur vid nordliga breddgrader sällan går mycket under 0 grader C eftersom det bildas ett isolerande isskikt vid lägre temperaturer och tropiska hav värms inte över 28-30 grader C eftersom det ger upphov till kylande åska på eftermiddagarn. Om mera värme strålar in till tropiska hav så leder detta till att eftermiddagens åskväder förskjuts en aning mot en tidigare tidpunkt på dagen och havsytans temperatur ändras mycket lite.

Kontroll av havens temperaturtrend

Det finns många sätt att kontrollera havens temperaturtrend. Den skenbart enklaste metoden är extremt svår i praktiken d.v.s. att mäta temperaturen på olika djup i havet och beräkna trender för hela havet. Problemet är att havets medeldjup är ca. 3500 meter och det finns helt enkelt inte ännu tillräckligt mycket pålitliga mätningar för att man skall kunna få fram en pålitlig trend. Försök görs hela tiden (en artikel i The Guardian) .

Något om hur extremt små/stora tal noteras inom naturvetenskaperna:

Vattnets temperaturutvidgningskoefficient (längd) är ungefär 0.0000293 per grad C. Det är väldigt jobbigt att skriva ner ett stort antal nollor före ett tal eller många nollor efter ett tal. Man har av denna orsak förenklat saken så att man anger de signifikanta siffrorna som ett decimaltal t.ex. ovan 2.93 och sedan anger man hur många nollor man skall sätta före eller efter detta tal för att få fram det ursprungliga talet. I ovanstående fall blir utvidgningskoefficienten:

0.0000293 = 2.93/100000 = 2.93/(10*10*10*10*10) = 2.93/10⁵ = 2.93*10⁻⁵ = 2.93E-5

På motsvarande sätt kan vi kompakt uttrycka världshavens totala (uppskattade) vikt:

1.37E21 kg vilket kan skrivas som:

1.37*10²¹ kg vilket blir:

1.37*10*10*10*10*10*10*10*10*10*10*10*10*10*10*10*10*10*10*10*10*10

1.37* 1 000 000 000 000 000 000 000 kg vilket alltså blir:

1370000000000000000000 kg

Multiplikation/division  av stora tal blir enkla:

121000000*3140000 = 1.21*3.14*10⁸*10⁶= 1.21E8*3.14E6 = 1.21*3.14E(8+6) = 3.79E14

Antalet nollor får vi genom att addera exponenterna d.v.s. indexen över 10 eller talen efter E.

 

Egenskaper hos vatten

Vatten är ett rätt komplicerat ämne vad gäller expansion. Vid 10 ⁰C är utvidgningen ungefär 2.93E-5 per ⁰C. Då temperaturen sjunker så sjunker också expansionskoefficienten för att vid 4 grader C ligga på noll och därefter börjar vattnet igen att utvidga sig.  Största delen av havet har en temperatur nära 4 grader C d.v.s. expansionen är mycket liten inom detta intervall.

Vi kan göra en enkel mycket konservativ (d.v.s. den överdriver den termiska expansionen) överslagsberäkning av hur mycket havsytan stiger till följd av stigande temperatur. En grov överdrift fås t.ex. genom att anta att havets nuvarande temperatur skulle vara +10 grader C. Frågan blir då hur mycket havsytan stiger för varje grad temperaturen ökar.

dh = h*dT*a

dh = havsytehöjning i meter

h   = havets medeldjup 3500 meter

dT = temperaturstegringen i grader celsius eller Kelvin.

a   = längdutvidgningskoefficient vid +10 ⁰C = 2.93E-5/⁰C

Då vi lägger in talvärden får vi:

dh = 3500m*1⁰C*2.93E-5/⁰C = 0.1 m

Vi ser att den termiska expansionen är helt försumbar för alla förväntade havstemperaturer. Den lilla årliga stegringen 2-3 mm/år  vilket motsvarar ca. 20 cm på hundra år skulle kräva att hela havets medeltemperatur skulle stiga med 0.66 grader på hundra år. Vi ligger lång från den nivån.

Uppskattning av hur mycket havet värms idag

Man har grovt uppskattat att det i haven lagras en energimäng på ungefär 8.5E21 J/år.Mängden låter, och är, ofantlig. Frågan blir då hur mycket hela havet värms upp per år om trenden fortsätter under en lång tid framår.

Vi vet att världshavens totala massa är ungefär 1.37E21 kg.

Imbalans i havens energi-innehåll är ungefär33E22 J på 30 år. Ur detta kan vi då vi känner havets massa beräkna temperaturstegringen då vi vet att värmekapaciteten hos vatten är 4.18 J/g⁰C. Temperaturstegringen per år blir då ungefär:

dT = /33E22J/30år)/(1.37E24g*4.18J/g⁰C) = 0.00192 ⁰C/år

Min personliga åsikt är att uppskattningen är grovt i överkant eftersom haven värms uppifrån och stigande yttemperatur leder till ökande avdunstning och snabbare värmeförlust via konvektion till rymden. Vattentemperaturen under ca. 1000 m djup ligger mycket nära fyra grader d.v.s. utvidgningskoefficienten är mycket nära noll. Detta betyder att nedanstående beräkning överskattar den verkliga havsytehöjningen ca. 3 ggr.

Vi kan nu beräkna hur mycket havsytan stiger till följd av termisk utvidgning av havsvattnet som långsamt blir varmare.

dh = 3500m*0.00192⁰C/år*2.93E-5/⁰C = 1.98E-4 m/år = 0.2 mm/år

Korrektion för att två tredjedelar av havsdjupen har en längdutvidgningskoefficient mycket nära noll ger då:

dh = 0.3*0.2 mm/år = 0.06mm/år vilket torde ligga långt under vad vi idag kan mäta.

Är det här faktiskt något det lönar sig att vara orolig över 6 – 20 mm på hundra år? Det korrekta värdet torde ligga betydligt närmare 6 mm/århundrade än 20 mm/århundrade.

Osäkerheten i uppskattningarna gällande stigande havsyta ligger på uppskattningsvis 1.5 mm/år vilket är ungefär 25 gg större än den ovan uppskattade termiska havsytehöjningen.

 

Intressant publikation om Amygdalin

18/11/2018

Jag råkade av en slump stöta på en intressant artikel

Effect of Amygdalin on the treatment and recurrence of endometriosis in an experimental rat study

Jag har tidigare skrivit om Amygdalin/Laetril och Vitamin B17, kärt barn har många namn,  använt som cancermedicin.  Bakgrunden är att ämnet då det bryts ner i en cancercell frigör gifter som antas vara tillräckligt kraftiga för att döda cellen. Amygdalinet innehåller två molekylstrukturer som består av socker och två strukturer som vid nedbrytning proucerar gift bl.a. cyanid.

Vi vet att en cancercells energiproduktion har skadats så att cellen i stället för att bryta ner socker med hjälp av syre till koldioxid (CO2) och vatten och energi gör detta anaerobt (utan syre) så att det produceras mjölksyra och energi. Cellens sockerbehov ökar med 5 – 50ggr jämfört med en frisk cell. Det enorma sockerbehovet kan användas till att hitta cancer i kroppen genom att ge patienten socker som är radioaktivt märkt. De punkter i kroppen som strålar mycket är områden som tar in stora mängder socker … alltså cancer. Cancern förvandlar som ovan nämndes socker till mjölksyra vilket sannolikt är orsaken till de smärtor som ofta förekommer vid cancer. Mjölksyrenivåerna i kroppen hålls höga vilket vi uppfattar som extrem trötthet eftersom mjölksyran signalerar att vi har utfört ett extremt tungt fysiskt arbete (tänk maratonlopp). Saken blir inte bättre av att mjölksyran i levern oterbildas till socker som igen absorberas av cancern …

Amygdalinets två sockermolecyler kan tänkas fungera som lockbete för cancerceller så att ämnet absorberas av cellen och därefter bryts ner av ämnet beta-glukosidas som cancerceller producerar men som inte finns i friska celler. Då amygdalinmolekylen bryts ner så dör cellen. För att effekten skall vara god bör naturligtvis tillgången på socker i kroppen begränsas så mycket som möjligt d.v.s. man kör ner konsumtionen av socker och kolhydrater så långt det går och tvingar kroppen att gå in i fettförbränningsmod som kallas ketosis. Stor brist på socker gör att en större mängd Amygdalin absorberas av cancern. Sockerberoendet och hur man kan använda brist på socker i kroppen som förstärkare är en detalj som man verkar ha missat inom skolmedicinen där man serverar cancerpatieter mat med stora mängder socker … eller ger socker intravenöst d.v.s. man direkt föder cancern.

Jag stötte av en slump på en artikel om endometrios d.v.s. en cancerliknande växt i livmodern på somliga kvinnor. Endometriosen har egenskaper som påminner om cancer men den är godartad d.v.s. den genererar inte metastaser d.v.s. dottersvulster i andra delar av kroppen.

Det slog mig då att det kunde vara skäl att titta på om Amygdalinet kunde ha motsvarande effekt på endometrios som på cancer … so Google is sometimes your friend 😉 . En sökning gav en intressant träff. Ett universitet i Turkiet har tittat på Amygdalinets inverkan på Endometrios:
Background: Endometriosis is an aggressive disorder and associated with infertility, pelvic pain and intra-abdominal adhesions in women of reproductive age. Women with endometriosis has the potential risk of recurrence ranging from 21.5% in two years to 50% in five years after recovery period. Therefore, there is a certain requirement for new drugs as an alternative therapy to the current ones.

Bakgrund: Enometrios är en aggressiv åkomma som kan leda till sterilitet, buksmärtor och sammanväxningar hos kvinnor i reproduktiv ålder. risken för återfall är mellan 21.5% (två år) till 50% på fem år. Det behövs därför nya läkemedel som alternativ till de nu existerande.

Aim: The aim of the present study is to compare the effects of amygdalin and leuprolide acetate on endometriosis development and recurrence in rats.

Mål: Målet för studien är att jämföra effekten av amygdalin och leuprolid på utvecklingen av återfall av endometrios hos råttor.

Study Design: Animal experiment

Studiens design: Djurförsök

Methods: A total of 30 adult female rats were enrolled. Induction of endometriosis was performed by implanting endometriotic focci on the peritoneal side of the abdominal wall. Before amygdalin or leuprolide acetate treatment one of the implant was removed for histopathological analysis, and rats were randomly divided into three groups. Saline (Group 1), amygdalin (Group 2), and leuprolide acetate (Group 3) were administered for three weeks. After treatment, one of the remaining three implants was excised for histopathological evaluation, and all treatments were terminated. Estradiol was given after the estradiol induction for the recurrence of endometriosis. Rest of the implanted tissues were removed, then all rats were euthanised. The implant volumes, histopathological injury and fibrosis levels were observed.

Metoder: Totalt 30 vuxna råttor användes. Genom implantering av endometriotiska center på bukhinnan. Innan  amygdalin eller leuprolid behandling avlägsnades ett implantat för patologisk analys och råttorna indelas slumpmässigt i tre grupper.  Saltlösning (grupp 1), amygdalin (grupp 2) och leuprolid acetat (grupp 3) gavs under tre veckor. Efter behandlingsperioden togs ett implantat ut för patologisk undersökning och behandlingen avslutades. Estradiol gave efter estradiol induktion för att studera återfall av endometrios. Resten av implantaten avlägsnades och alla råttor eutanasierades. Volymen hos implantaten, de histopatologiska skadorna och fibros studerades.

Results: The endometriotic foci volumes in Group 2 and Group 3 were significantly lower than in Group 1 (p = 0.001, p = 0.002, respectively). The histopathological injury scores and fibrosis levels were not significantly different among the groups (p > 0.05).

Resultat: Volymen hos de endometriska centra i grupp 1 och grupp 2 var signifikant lägre än i grupp 1 (saltlösning) (p=0.001, p=0.002 respektive). De histopatologiska skadepoängen och fibrosnivåerna ar inte signifikant olika mellan grupperna.

Conclusion: The present study showed that amygdalin has an evident effect in the treatment of endometriosis.

Konklusion: Studien visar att amygdalin har en klar effekt vid behandling av endometrios.

Rapporten är intressant eftersom den klart visar att det efter tre årtionden av smutskastning av ämnet fortfarande finns ett forskarintresse för det.

Artiklar:

Effect of Amygdalin on the treatment and recurrence of endometriosis in an experimental rat study . Universitet i Turkiet.

Lite bakgrund om mygdalin/laetrile i populär form.

Lite bakgrund till vad man forskar i kring amygdalin

Egyptisk text om amygdalin och tarmcancer. Nämner att amygdalin är smärtstillande.

 

Rötmånadshistorier ”Fake News” i Hbl sommaren 2018

11/09/2018

Den här artikeln är en något utvidgad variant av ett debattinlägg till en finlandssvenska huvudtidningen Huvudstadsbladet. Inlägget refuserades vilket jag antar beror på att det ingår konkret kritik mot tidningen och ett konstaterande att det Hbl skrivit är att betrakta som ”Fake News”. Den största skillnaden mellan den här artikeln och debattartikeln till Hbl är att jag kan använda illustrationer på vebben vilket inte är möjligt i Hbl. 

Hbl:s ”Fake News” marknadsfördes så här:

Fig. 1.  Hbl:s ”Fake News”.

Vi har under rötmånadstiden nästan dagligen kunnat följa med klimatnyheter i Hbl med rafflande rubriker. Sommarens varma sköna väder har gjorts till något vi borde vara rädda för eller hellre skämmas över. Skall jag som läsare tro på Meteorologiska institutets chef Juhani Damski och på att Hbl vet vad de talar om eller skall jag uppfatta skriverierna som dagens populära ”Fake News”?

Hbl konstaterar lördagen den 18.8 att temperaturen mellan 1880 och 2010 har sigit med 0,85 grader och att temperaturen i Finland stigit ännu mera vilket i sig sannolikt stämmer.

Fig. 2.  Bredden på det horisontella strecket tvärs över termometern motsvarar över hundra års temperaturstegring.

Bildens källa:”https://4k4oijnpiu3l4c3h-zippykid.netdna-ssl.com/wp-content/uploads/2018/08/Context2-220×126.png”

Enligt IPCC (*) kan mänsklig inverkan på temperaturen inte urskiljas över de normala variationerna före ungefär 1950. Efter ca. 1975 uppfattar IPCC att merparten d.v.s. över 50% är mänsklig inverkan. Temperaturen i världen, enligt Hbl, har stigit med ca. 0,6 grader C sedan 1975. Ca. 50% av detta är mänsklig uppvärmning d.v.s. 0,3…0,4 grader som vi alltså teoretiskt eventuellt kunde göra något åt. Finns det någon som helst orsak att kasta miljarder och åter miljarder på en petitess av den storleksordningen då landets temperatur varierar +/-30 grader varje år?

Meteorologiska Institutet har en vebbsida (**) som visar temperaturtrenden i två välskötta Finska meteorologiska stationer Sodankylä och Kaisaniemi i centrum av Helsingfors. Sodankylä, en ostörd station på landsbygden, har en temperaturtrend över perioden 1908 – 2017 på ca. 1,25 grader per århundrade av vilket igen kanske en fjärdedel eventuellt är mänsklig påverkan om vi antar att IPCC:s gissning att en mänsklig påverkan kan börja urskiljas ca. 1950 stämmer.

Det är intressant att notera att årsvariationerna i medeltemperaturen är så stora att alla årsmedeltal utom några extremt låga temperaturer i början av 1900-talet ryms inom gränserna två standardavvikelser d.v.s. hela mätserien ryms med god sannolikhet inom ramen för naturlig variation. Skrämmande? Absolut eftersom våra politiker kastar miljarder på något som inte är mätbart med en konventionell utetermometer och en temperaturstegring som inte går att urskilja med hjälp av våra egna sinnen. Det är också skrämmande att en tidigare pålitlig nyhetskälla (Hbl)  tydligen inte längre går att lita på.

Fig 3.  Årsmedeltemperaturerna i Sodankylä sedan 1935.

Hbl konstaterar att havsytan har stigit med 19 cm på strax över hundra år. Uppgiften stämmer men vägt mot vinklingen i fig. 1 är detta ”Fake News”. Hur påverkar detta oss? Skall vi fortfarande tro på Hbl:s uppgifter från 1990 talet då Hbl talade om att havsytan kunde stiga till andra våningen i statsrådsborgen? Varför ser vi inte idag permantenta murar med sandsäckar på Salutorget?

Svaret är naturligtvis att havsytan har stigit med ungefär 15-20 cm/århundrade i århundraden. Man kan inte se någon acceleration i havsytans höjning d.v.s. vi ser ingen förändring alls under de senaste århundradena för vilka det finns mätningar. Hbl beskriver detta som att ”Klimatkrisen är här”.  Var är krisen då ingenting går att se? Uppgiften som sådan är sann men den marknadsförs som katastrofal vilket är Hbl:s ”Fake News”.

Fig. 4.  Havsytans nivå  Helsingfors sedan 1880. Trenden är att havsytan idag sjunker med 22 cm per århundrade. Påståendet att det skulle finnas stora risker för översvämningar till följd av stigande havsytenivå i Helsingfors där havsytan sjunker är ”Fake News”.

Vår landhöjning mäts i förhållande till världshavens yta vilket betyder att vi de fakto inte ser någon förändring alls, landhöjningen fortsätter i stort sett i samma takt som förut. Den intressanta frågan är dock varför Hbl lyfter fram den stigande havsytan med ”Klimatkrisen är här” havsytan har stigit med 19 cm. Är tanken månne att man försöker visa att det inte heller här finns någon katastrof på lur … eller är det fråga om ”Fake News” där man använder människors brist på kunskaper till att göra läsarna rädda för en ”stigande havsyta” som hos oss fortsätter att sjunka? En stigande världshavsyta som har stigit sedan slutet på istiden och sällan så långsamt som nu.

För att havsytan skulle stiga en meter i Helsingfors under de närmaste åttiotvå åren (dvs. till år 2100) måste vi med början från idag se en havsytehöjning i världshaven på (1000 + 0.82*220)/82 mm/år= 14.4 mm/år (notera att jag har använt NOAA:s värde för stegringen i havsytan som är större än Hbl:s värde vid beräkningen). Vi skulle då i södra finland kunna se havsytan stiga märkbart på en generation … ingenting går att se. Inte ens i Österbotten är havsytans nivåförändring så snabb … men där sjunker havsytan nästan så snabbt och om trenden i fig 4 fortsätter så måste man nog fortsättningsvis varje generation flytta bryggor i österbotten eftersom havet drar sig tillbaka  (notera att havsytan sjunker med ca 10 mm/år i österbotten).

(*)   AR4 WG1 SPM fig 4.

(**) FMI: http://ilmatieteenlaitos.fi/vuositilastot

Schitzofreni och Vitamin B3 (Niacin)

23/02/2018

Svåra Pellagra-epidemier grasserade i de amerikanska sydstaterna under den förra hälften av 1900-talet. Man talade om sjukdomen med de fyra D-na  på engelska:

  • Dermatitis (hudproblem)
  • Diarrhea (diarre)
  • Dementia (demens)
  • Death (död)

Man har uppskattat att det mellan 1906 och 1940 fanns 3 miljoner fall av Pellagra vilket ledde till ca. 100 000 dödsfall.  Orsaken till sjukdomen, som först beskrevs av en spansk läkare Don Gasper Casal år 1735, var okänd. Casal kallade sjukdomen mal de la rosa.

En intressant beskrivning av  pellagraepidemin i USA   början av 1900-talet visar hur människorna som hade Pellagra frystes ut på ungefär samma sätt som personer med HIV idag.

Sjukdomen pellagra beror på akut brist på vitamin B3 (Niacin). Orsaken till epidemin i USA var att bomullsodlingen ledde till en mycket ensidig odling av andra grödor vilket ledde till att främst de fattiga som i hög grad levde på majs kom att drabbas.

Det är intressant att notera att ursprungsbefolkningen inte drabbades i samma mån trots hög konsumption av majs. Orsaken var att att niacinet i huvuddrag fanns i kornets grodd som europeiska behandlingsmetoder eliminerade. Niacin i majs är dessutom relativt svårlösligt vilket kan åtgärdas på indianskt vis genom att blötlägga majsen i alkalisk vätska före användningen … niacinet blir lättare att uppta av kroppen.

Läkarna spekulerade kring många orsaker till sjukdomen. Vissa trodde att det var en bakteriesjukdom eftersom sjukdomen förekom epidemiskt på begränsade områden. Sjukdomen förekom också allmänt på t.ex. sinnesjukhus där patienterna men inte vårdpersonalen drabbades. Skillnaden mellan vårdare och patienter låg i att patienterna åt en extremt ensidig diet baserad i huvudsak på majs medan vårdarna åt en mera varierad och närande mat. Dödligheten i patientgruppen var 64%!

År 1914 fick Dr. Jozef Goldberger, en ungerskfödd läkare, i uppgift att undersöka orsakerna till Pellagraepidemierna.  Efter några månaders studier kom Goldberger fram till att det antagligen var en sjukdom relaterad till kosten. Han motiverade detta med att endast patienterna och inte vårdarna drabbades. Vårdarnas diet var betydligt mera varierad och allmänt bättre.

Trots att Goldberger inte kände till orsaken till sjukdomen så spekulerade han att en diet med mera färskt kött, ägg och mjölk skulle förhindra sjukdomen. Experiment (Goldberger och Pellagra) visade att detta också var fallet.

Trots att man relativt snabbt via experiment kunde visa att sjukdomen berodde på ensidig kost så dröjde det länge innan man fick epidemierna under kontroll … det fanns starka motståndare inom den klassiska medicinen som hade satsat sin auktoritet på att sjukdomen orsakades av bakterier eller motsvarande. Det svåraste pellagraåret var 1929 d.v.s. många år efter att orsaken till sjukdomen i princip var helt klarlagd. Ser vi här igen ett exempel på att vetenskapen går framåt en begravning i taget då professorerna inom den akademiska världen går bort och inte längre kan bromsa utvecklingen.

Man löste slutligen problemet så att man lade till Niacin i mjöl vilket ledde till att i praktiken hela befolkningen fick i sig ett minimum av vitamin B3 vilket rätt snabbt ledde till att Pellagra försvann som en epidemisk sjukdom.

Är problemet helt löst?

En intressant följd av att man lade till vitamin B3 i mjöl i USA var att 50% av patienterna på sinnesjukhusen skickades hem eftersom de blev friska. Man har senare undersökt effekten av vitamin B3 på diverse andra sjukdomar/problem och det kan finnas kopplingar till:

  • Schizofreni. Man experimenterade på 1950-1960-talet med Niacin i stora doser på flera gram (200ggr den rekommenderade dagsdosen) och resultatet var att 80% av schizofrena patienter uppfattade en klar förbättring eller botades helt.
  • Inlärnings- och beteendestörningar hos barn verkar åtminstone ibland vara kopplade till B3 vitaminbrist.
  • Minnesproblem (icke Alzheimerrelaterade).
  • Tvångsbeteende (t.ex. tvångsmässig handtvätt).
  • Behandling av alkoholism förstärks om patienten ges B3 vitamin.

Fysiska effekter:

  • Niacin sänker kolesterolnivåerna effektivt utan statinernas negativa effekter.
  • Påverkar artritis d.v.s. lika typer av ledproblem detta dock i kombination med C-vitamin och Bor.

Hur stor borde människans dagliga dos vara?

I den utvecklade delen av världen fås största delen av b3-vitaminet från kött och fisk. Jag fick plötsligt idéen att se om det finns någon korrelation mellan Niacin (via kött) och schizofreni. Tanken var att om vi ligger nära den undre gränsen för niacinintag (B3) så bör vi kunna se en trend där de länder som har den lägsta köttkonsumtionen bör ha märkbart högre frekvens av schizofreni än länder med en hög köttkonsumtion. Notera dock att hög köttkonsumtion med säkerhet också korrelerar mot en högre levnadsstandard som i sig kan tänkas minska reisken för schizofreni i viss mån.

Jag har inte plockat ut alla länder jag har hittat data för och jag är säker på att data gällande stora köttproducenter t.ex. Argentina eventuellt ger alltför höga värden på den lokala köttkonsumtionen. Resultatet blev:

Kött_versus_schizofreni

Fig. 1      Man kan se en svag men tydlig korrelation så att schizofrenifrekvensen är högst i länder med låg köttkonsumtion och lägst i länder med hög köttkonsumtion.

Jag plockade med ögonmått ut två punkter som kan tänkas representera trenden och härledde ur detta formeln:

Scizofrenifall = -1.75*Niacin(mg/d) + 290

Jag har beräknat-n iacinmängden (se t.ex.) utgående från den dagliga köttdosen … notera att det här är en mycket grov uppskattning. Vi kan nu använda formeln till att beräkna den niacinmängd som sänker schizofrenifrekvensen till noll om vi antar ett linjärt niacin/schizofreniberoende (vilket naturligtvis inte är säkert).

Medelmängden niacin per person som skulle behövas för att eliminera schizofreni blir då ungefär 160 mgNiacin(B3) per dag vilket ligger på ca. 8 ggr. den idag rekommenderade dosen.

Hur mycket mat behövs för 160 mg niacin (B3)?

  • Tonfisk ca. 700 g/dag
  • Höna 1 kg/dag
  • Jordnötter 1,16 kg/dag
  • Svamp 2.5 kg/dag.
  • Solrosfrön 1,93 kg/dag
  • Ärter 7,6 kg/dag

Notera att i alla fall utom för tonfisk är mängderna så stora att de ligger utom räckhåll i praktiken.  Sannolikt varierar behovet rätt mycket från individ till individ.  Baserat på äldre medicinska rapporter så behövs en dos på flera gram/dag utspritt på 2-3 doser för att eliminera de värsta problemen.

Personligen, jag har inte schizofreni, äter jag 500 mg niacin per dag för att jag känner att jag mår bra av det. Detta är 25 ggr den rekommenderade dagliga dosen. Sökningar gällande niacindos indikerar att risken för komplikationer ligger vid över 5  g/dag vilket är ytterligare tio ggr den dos jag tar.

Intressanta experiment

En intressant fråga är hur stor del av den epidemi av psykiska problem, depression, beteendestörningar etc. man enkelt och billigt kunde eliminera genom att i t.ex. skolan ge alla elever en c-vitamintablett kombinerat med B-vitaminer? Dosen kunde vara en brustablett av vardera sorten vilket är en mycket liten dos.

Varför denna kombination? Svaret är:

  • Ett typiskt symptom på skörbjugg är depression. Antag att depressionen hos en del av populationen kommer innan man ser de typiska fysiska skörbjuggssymtomen (tandproblem, blånader, ledproblem …).
  • Flera olika B-vitaminer har depression som ett symptom vid vitaminbrist (B3, B6, B12).
  • Brist på B3-vitamin kan ge ADHD-liknande symptom med koncentrationsproblem och olika typer av tvångsbeteenden utan att man ännu kan tala om schitzofreni.

Finns det någon större skola med parallelklasser som skulle vara intresserade av att göra ett experiment där man under en längre tid ger alla elever på en klass vitamintillskott enligt tankarna ovan och där man använder parallellklassen som referens.  Experimentet kunde göras som ett dubbelblindexperiment så att ingen i skolan vet vilkendera klassen som får placebo (bubbelvatten utan vitaminer) och vem som får vitaminer (bubbelvatten med vitaminer). Lärarnas uppgift skulle vara att rapportera om positiva/negativa beteenden samt eventuella förändringar  inlärningsprocessen. Efter t.ex. ett år kunde man analysera ordningsproblem och  frånvaro i båda klasserna kombinerat med utvärdering av elevernas skolresultat för att se om det finns någon märkbar skillnad.

 

Global uppvärmning klimatkänslighet och havsytans nivå

30/10/2017

Bakgrund

Vi har under de senaste årtiondena sett en lång rad av domedagsprofetior . Den idag populära varianten är att jorden till följd av ökande koldioxidhalt i atmosfären går mot en snar värmekatastrof som kommer att lägga världens kustområden under vatten och leda till ett okänt antal döda i värmeslag.

Den här artikeln är en fortsättning på en diskussion på FaceBook som startade från en länk till klimatupplysningen.se:
http://www.klimatupplysningen.se/2017/10/19/forskarna-tonar-ned-koldioxidens-betydelse-klimatforandringen/#.WejlNu7eGeV.facebook

I denna tråd diskuterades den såkallade klimatkänsligheten d.v.s. hur mycket jordens temperatur borde stiga vid en fördubbling av koldioxidhalten. Artikeln hänvisar till ca. 40 olika uppskattningar av klimatkänsligheten och det verkar finnas en trend mot ett relativt lågt värde. Den intressanta frågan är naturligtvis hur man skall få ett grepp om klimatkänslighetens ungefärliga storlek. Man brukar definiera klimatkänsligheten som:

dT = lamda * RF

där RF är såkallad ”forcing” som brukar ges som:

RF = 5.35*ln(co2/co2ref)

En enkel överslagsberäkning t.ex. genom att använda satellitdata från 1980 – 2017 (vi gör en överslagsberäkning, det är alltså inte kritiskt hur vi väljer intervallet). En överslagsberäkning ger resultatet:

lamda = 0.52

För en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären skulle det beräknade värdet på lamda ge en temperaturstegring på ungefär:

dT = 0.52*5.35*ln(co2_dubblad/co2_1980)
dT = 0.52*5.35*ln(678/339) = 1.92 C

Klimatforskaren Rahmstorf, som jag uppfattar som en alarmist, gjorde motsvarande uppskattning från förindustriell tid till vår tid och han beräknade uppvärmningen till 2.1 C.  Min uppskattning är antagligen tillräckligt god då IPCC:s uppskattning ligger mellan 1.5 och 4.5 C för en fördubbling av CO2-halten i atmosfären.
Knappast skrämmande och sannolikt på alla sätt en positiv uppvärmning då alla faktorer tas i beaktande.

Överslagsberäkningen är naturligtvis inte hela sanningen. En uppvärmning leder till att mera vatten avdunstar från världshaven vilket gör att luftfuktigheten ökar vilket i sin tur, eftersom vattenånga är en växthusgas, bör leda till en förstärkning av växthuseffekten … problemet är att vattenångan i atmosfären finns i tre olika former (aggregationstillstånd) gas (vilket förstärker växthuseffekten), som dimma d.v.s. vatten i form av små droppar (moln) samt i form av is. Vatten i form av moln eller iskristaller kommer att reflektera bort stora mängder av infallande ljus i vilket det största energiflödet från solen finns. Vi har idag inte den kunskap som behövs för att med säkerhet säga om den återkoppling vi får via vattenånga är positiv eller negativ. Om återkopplingen är negativ så kommer klimatkänsligheten att minska d.v.s. temperaturstegringen till följd av ökande koldioxidhalt blir lägre än väntat. Om återkopplingen är positiv så kommer temperaturstegringen att bli större än det beräknade värdet.

Havet som termometer

Avsikten med den här artikeln är att använda havsytans nivå som en termometer som mäter jordens temperatur genom vattnets expansion då det blir varmare.  Det är skäl att notera att uppskattningen av temperaturstegringen blir mycket grov eftersom vi helt enkelt inte har tillgång till alla data vi behöver:

  • Inverkan från avsmältning från glaciärer
  • Inverkan från användning av grundvattenreserver
  • Inverkan från invallning och torrläggning av havsområden
  • Inverkan från vattnets termiska expansion då temperaturen stiger. Det är denna punkt vi studerar nedan.

Det finns olika uppskattningar om ovanstående parametrar men en uppskattning är att den observerade havsytehöjningen beror till 1/3 av termisk expansion och resten är avsmältning och andra orsaker. Vi kan använda detta till att göra en grovuppskattning av hur mycket havet värms upp per år. Vi kan också uppskatta hur mycket energi som borde lagras i havet per år utgående från förändringen i havsnivån.

Bakgrundsdata

Havens medeldjup uppskattas till 3688 m.

Havens totalyta (70% av jordytan) är ungefär 3.60E+14 m².

Vatten värmekapacitet 4180 J/kg C

Vatten längdutvidgningskoefficient 6.9 E -5 /K

Det finns olika uppskattningar om hur snabbt världshavens yta stiger. Någon form av koncensus säger att stegringen är ca. 3 mm/år vilket jag personligen uppfattar vara taget rätt grovt i överkant eftersom detta helt skulle stoppa upp landhöjningen vid den egna stranden 0.3 m/100 år. Mätstationerna för mätning av havsnivån indikerar inte en så snabb plötslig höjning av havsytan. Ett exempel är Stockholm där man i likhet med Helsingforstrakten i Finland har landhöjning efter istiden på ungefär 0.35 m/århundrade som långsamt avtar av naturliga orsaker.

78_high

Fig. 1  Bilden visar hur havsytan långsamt ”sjunker” i Stockholm till följd av landhöjningen efter istiden. Notera också hur trenden ser helt oförändrad ut sedd över det senaste århundradet. Om vi upplever en extrem  uppvärmning till följd av ökande koldioxidhalt i atmosfären … varför kan vi inte se detta i t.ex. ovanstående bild. Trenden är densamma som den har varit i över hundra år. Notera att en kraftigt stigande havsyta borde synas som bladet på en hockeyklubba vinklat uppåt i bilden. Vi ser inget sådant.

Vi kan nu titta på hur stor uppvärmning av havet vi behöver för att få en signifikant höjning av havsytan. Havet värms uppifrån så att synligt ljus tränger ner i vattnet och sedan förvandlas till värme. Ljus tränger ner till kanske 100 m medan huvuddelen av energin absorberas i de första 30 m av ytskiktet. Vi hittar också, utgående från havens temperaturprofiler, en undre gräns vid ca. 1000 m djup där temperaturen inte i praktiken förändras utan den ligger på en konstant temperatur om ca. 4 C.

320px-annual_mean_temperature_change_for_land_and_for_ocean_nasa_gistemp_2017_october

Fig. 2  Uppskattning av världshavens yttemperatur sedan 1950 (NASA GISS).

En typisk temperaturfördelning i världshaven ges av:

m1u2-sf20fig2-520summer202620winter20temp

Fig. 3  Temperaturfördelningen i världshaven. Notera hur temperaturen når ett någorlunda konstant värde vid ca. 700 – 1000 m djup (ca. 4 grader). Kallt vatten fylls på vid polerna och detta vatten har en temperatur på ca. 4 grader C. Det sker en mycket långsam blandning av det varma ytvattnet och det kalla bottenvattnet.

Vi kan nu utnyttja temperaturprofilen till att uppskatta hur stor den årliga temperaturstegringen i världshaven måste vara för att havsytan skall stiga med ett givet värde. Temperaturprofilen visar att vi inte behöver bekymra oss om havet nedanför ca. 1000 meter eftersom temperaturen går mot ett konstant värde som bestäms av vattnets maximala densitet. Inverkan från termisk utvidgning av havsvattnet kommer alltså från ett ca. 1 km tjockt varmt ytvatten.

Längdutvidgningen i ett material ges av:

dL = alfa * dT * L

där:

alfa är längdutvidgningskoefficienten 6.9*E-5 /K.

L är det aktiva djupet uppskattat till ca. 1000 m

dT är den behövliga uppvärmingen i ytskiktet i grader C (eller K).

Vi löser dT ur formeln ovan och får då:

dT = dL/(alfa*L)

Notera att temperaturstegringen är störst i ytskiktet för att sedan falla mot det konstanta 4 grader på över 1000m djup. Resultatet är att det värde vi beräknar blir grovt i överkant eftersom ytskiktet inte uppvärms homogent. Vi ser idag uppgifter om att havsytan stiger med ca. 3 mm/år även om uppskattningarna varierar mellan ca. 1mm/år och ca. 3.5 mm/år. Ytterligare har man gjort en uppskattning att den termiska utvidgningen idag utgör ca. 1/3 av det totala värdet på höjningen av havsytan.

Om vi accepterar höjningen av havsytan 3.2 mm/år och accepterar att 2/3 av stegringen är till följd av smältande glaciärer och pumpning av grundvatten som på slutändan hamnar i haven och andra faktorer så får vi:

dL = 1.07 mm/år till följd av termisk utvidgning.

För att detta skall vara riktigt måste hela ytskiktet på 1000 m värmas upp med ungefär:

dT = 1.07E-3 m/(6.9E-5 /K * 1000m) = 0.0155 K/år

Om vi beaktar att stegringen är störst vid ytan för att linjärt gå mot 4 grader vid 1000 m djup så måste vi fördubble temperaturstegringen för att få en tillräckligt stor höjning av havsytan se bild 3 ovan. Vi får då ungefär dT = 0.03 C / år.

Vi kan jämföra detta med trenden hos havsytans temperatur (se fig. 2) som under tiden 1950 – 2017 ger en årlig temperaturstegring på ca. 0.009 grader per år. Vi ser alltså att den observerade temperaturstegringen är ungefär en tredjedel (1/3) av vad den skulle behöva vara för att vi skulle få den angivna totala havsytehöjningen på 3.2 mm/år.

Om ovanstående grova överslagsberäkning är korrekt så kan man endast dra slutsatsen att det angivna värdet för stigande havsyta sannolikt har överdrivits åtminstone  2 … 3 ggr.

Vi kan kontrollera riktigheten genom att jämföra vårt värde med ett värde man har fått från tidvattenmätare. Ett medelvärde för 11 uppskattningar ger en stegring av havsytan med ungefär 1.87 mm/år (ca. 19 cm/århundrade).  Vi bör igen använda samma uppskattning att 1/3 av detta värde är termisk utvidgning d.v.s. 0.62 mm/år. Vi kan nu kontrollera hur stor temperaturstegring det behövs för att den termiska utvidgningen skall höja havsytan med 0.62 mm/år.

dT = dL/(alfa*L)

dT = 0.62E-3m/(6.9E-5/K*1000m) = 0.009 K  (grader C)

Det är intressant att notera att detta exakt motsvarar den mätta trenden för havsytans temperatur. Vi bör dock sannolikt göra samma korrektion som tidigare  d.v.s. anta en ungefär linjär temperaturfördelning ner mot 1000 m djup och vi får då 0.018 C/år. Värdet är då ungefär dubbelt större än den observerade vilket tyder på att någon eller en kombination av nedanstående punkter kunde gälla:

  • Uppskattningen att 1/3 av stegringen i havsytans nivå är termisk utvidgning är alltför hög och ett riktigare värde skulle vara t.ex. 1/6.
  • Den uppskattade stegringen i havsytans nivå ligger i den undre kanten av uppskattningarna från kustbaserade mätare (Gomiz and Lebedeff 1987) .
  • Satellitmätningar av havsytans nivå stämmer inte överens med resultatet från konventionella havsnivåmätare (tidal gages) utan uppskattningen är nästan dubbelt större än resultatet från direkta mätningar. Satellitmätningarnas korrektioner har diskuterats rätt mycket och någon klar koncensus finns inte. Under senare år har satellituppskattningarna trimmats uppåt … är det möjligt att dessa justeringar är fel?

Jag avslutar denna artikel med att knyta tillbaka till kommentaren om klimatkänsligheten till följd av ökande koldioxid eftersom vi ovan har utnyttjat temperaturdata gällande havsytans temperatur (NASA GISS) som visar en högsta uppskattningen av temperaturstegring av alla de allmänt utnyttjade globala temperaturuppskattningarna. Min avslutningsfråga blir då:

Då 70% av jordens yta är vatten så borde vi inte då vid beräkning av klimatkänsligheten hellre använda havsytans globala temperaturanomali än mätstationer på land som störs av t.ex. värmeläckage från bebyggelse UHI (Urban Heat Island). Världshaven dominerar vädersystemen och påverkar kraftigt temperaturen på land.

Klimatkänslighet utgående från havsytans temperatur

Vi utgår från den välkända formeln för temperaturförändring till följd av stigande koldioxidhalt i atmosfären (se ovan):

dT = lamda * RF

där:

dT är temperaturstegringen till följd av ökande växthusgaser.

lamda är klimatkänslighetparametern.

RF är påverkan från växthusgaser (radiative forcing).

Vi har dessutom följande uttryck för RF:

RF = 5.35*ln(CO2/CO2_ref)

Då vi kombinerar dessa och löser lamda får vi:

lamda = dT/(5.35*ln(CO2/CO2_ref))

Vi tar världshavens uppvärmning ur figur 2 och uppskattar detta till ungefär 0.6 grader då vi noterar att svansen vid 2016-2017 sannolikt beror på en kraftig ”eEl Ninjo” d.v.s. vi gör en linjär uppskattning av temperaturen. År 1950 var CO2-halten ungefär 307 ppm och 2017 ungefär 404 ppm. Vi lägger in talvärden och beräknar lamda:

lamda = 0.6/(5.35*ln(404/307))

lamda = 0.408

Vi kan nu utnyttja det beräknade värdet på lamda för att få en uppskattning av hur mycket temperaturen skulle stiga vid en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären:

dT = lamda*5.35*ln(614/307)

dT = 0.408*5.35*ln(2) = 1.5 grader C

Skrämmande? Nej! Klimatkänsligheten är så låg att vad vi än gör så kommer vi att ligga under den godtyckliga politiska gränsen 2 C. Politikerna har alltså gjort en helgardering där de inte kan förlora däremot är ju klimatfrågan perfekt för att flytta över pengar i de rikas fickor på de fattigas bekostnad. Klimatfrågan är politiskt omsatt i en ny form av utvecklingsbistånd där man via Världsbanken förbjuder uländerna industrialisering och ett fungerande energisystem oftast baserat på kol med hänvisning till ett ickeproblem.

Det finns naturligtvis de som konstaterar att ovanstående beräknade värde på klimatkänsligheten inte är korrekt då uppvärmningen kommer att leda till större avdunstning och mera vattenånga i atmosfären. Vattenånga är i likhet med CO2 en växthusgas … problemet är att vattenånga förekommer i tre olika aggregationstillstånd i atmosfären nämligen vattenånga, vattendimma (moln) och iskristaller (moln). Vi kan inte ännu övertygande uppskatta om ökande molnighet ger positiv återkoppling till följd av mera växthusgas eller negativ återkoppling till följd av att mindre solljus når jordytan. Min uppfattning är att om vi inte ännu kan bestämma återkopplingens förtecken så är det bäst att utgå från det okorrigerade beräknade värdet ovan.

Källor:

  1. Havsnivåmätere (tidal gages) http://sealevel.colorado.edu/content/tide-gauge-sea-level
  2. Havsytans nivå: http://www.ioc-sealevelmonitoring.org/
  3. Stockholm : http://www.psmsl.org/data/obtaining/stations/2131.php
  4. Världshavens temperaturprofil University of Havai: https://manoa.hawaii.edu/exploringourfluidearth/physical/density-effects/ocean-temperature-profiles/compare-contrast-connect-vertical-profiles-ocean
  5. Havsytans temperatur: https://www.epa.gov/climate-indicators/climate-change-indicators-sea-surface-temperature

 

 

Ledbesvär, tabletter & c-vitamin

22/04/2017

Jag stötte på en reklam på Facebook som marknadsförde fantastiska magiska tabletter mot ledbesvär. Den magiska ingrediensen i tabletterna (Finitron) angavs vara kollagen d.v.s. den bindvävnad (lim) som håller ihop hela vår kropp. Jag kommenterade artikeln/reklamen på finska och postade kommentaren som en separat artikel på Facebook eftersom jag antar att kommentaren inte blir långlivad.

Problemet, orsaken till min kommentar, är att naturen och kemin inte fungerar så att pillren kan fungera. Kollagen vi får i oss med maten kan inte användas av kroppen direkt för att byta ut dåligt kollagen utan kollagenet bryts först ner i sina grundkomponenter varefter det byggs upp igen … om det finns förutsättningar för detta.

För personer som har jobbat med glasfiberarmerad plast eller epoxy kan man jämföra situationen med att ingen person vid sina sinnens fulla bruk laminerar glasfiber så att man mal ner gammalt laminat i det material man jobbar med. Problemet är att plastmaterialet (limmet) polymeriserar då det stelnar d.v.s. långa kolvätekedjor svetsas ihop till varandra … det finns inga punkter på det gamla materialet till vilket limämnet kan koppla sina fibrer. Att lägga till malt gammalt glasfiber motsvarar att man lägger till sand i laminatet … något man bildlikt inte vill göra i en rörlig led.

Kollagen produceras ur proteinfibrer som svetsas ihop i knippen om tre fibrer som är vridna runt varandra till en spiral. Vart tredje varv kommer de ingående kemiska komponenterna att ligga i sådant läge till varandra att de kemiskt kan svetsas ihop. Varje fibersvets kräver en c-vitaminmolekyl som förstörs vid processen. Om det finns för lite c-vitamin i omgivningen så kommer endast en del av svetspunkterna att svetsas vilket leder till undermåligt och svagt kollagen.

Fig. 1  Syntetisering av kollagen.

Hur mycket kollagen bildas det i kroppen per dag? Man vet att kroppen består av 25-35% kollagen. Man har också uppskattat att kroppens alla vävnader byts ut på ungefär sju år (detta kan vara i överkant för kollagenet men vi accepterar detta). Ur ovanstående antaganden kan vi lätt räkna ut att en person som väger 80 kg kommer att producera ungefär:

Mängd_per_dag = 0.3*80/(7*365) = 0.009 kg = 9g

Kroppen producerar alltså i medeltal ungefär 9g kollagen per dag.

Om det bildas högklassigt kollagen så kommer de flesta av de möjliga svetspunkterna att vara svetsade vilket betyder att ungefär 5-10g c-vitamin kommer att behövas för produktionen per dag.

Dagens rekommendationer (0,1g/dag) betyder att någonting mellan var femtionde eller var hundrade svetspunkt i ett fiberknippe är svetsad. Vi får alltså inte ett tätt hårt flätat rep/matta utan ett bomullsliknande fluffigt garn. Då kollagen av dålig kvalitet bildas i tex. en blodådervägg så får vi, speciellt på platser där tryck och rörelse är stora tex. nära hjärtat, en vägg som läcker. Eftersom det inte finns tillräckligt c-vitamin i kroppen så att kroppen skulle kunna byta ut det dåliga kollagenet mot högklassigt sådant så måste kroppen ta till reservsystem för att reparera läckorna. De fluffiga dåligt svetsade kollagenfibrerna har kemiska kontaktpunkter, till följd av den dåliga svetsningen då kollagenet bildades, i vilka kolesterol fäster. Kroppen använder vax (kolesterol) till att göra provisoriska reparationer … då c-vitamin i framtiden finns tillgängligt i tillräckliga mängder så kan nytt högklassigt kollagen bildas i stället för det läckande kollagenet varefter vaxet/kolesterolet kan putsas bort. Problemet är dock att människor idag ofta lider av kronisk c-vitaminbrist. Detta leder till att provisorisk lapp läggs på provisorisk lapp vilket leder till att blodådern pluggas igen med tex. en hjärtattack som följd.

Dåligt kollagen leder också till att skelettet blir skört (osteoporos), ledytorna av kollagen som borde förnyas kontinuerligt förnyas inte korrekt utan det börjar uppstå slitageskador. Kvaliteten på kollagenet i dynorna mellan ryggradens kotor blir dåligt vilket gör att dynorna inte håller normala påfrestningar vilket kan leda till brock som kan vara mycket smärtsamt då någon nerv kommer i kläm.

Den viktigaste förutsättningen för friska leder är att kroppen kontinuerligt har tillgång till tillräckligt c-vitamin.  En startpunkt är 2-5g/dag och vid behov kan dosen höjas (nobelpristagaren i kemi Linus Pauling tog 18g/dag). C-vitamin är mycket billigt då det köps i form av askorbinsyra (20E/kg).

Observera att om man antar att en vettig c-vitamindos är 5g/dag (en gorilla som lever i det fria uppskattas äta ca. 5g c-itamin/dag) så motsvarar detta ungefär 60-70 appelsiner per dag vilket inte är vettigt … och knappast hälsosamt att äta. Personligen uppfattar jag att man för att få tillräckligt med c-vitamin måste äta ren c-vitamin utöver det c-vitamin man får genom maten.

Nedan finns en länk till Linus Pauling protokollet. Nobelpristagaren Linus Pauling uppfann ett sätt att snabbt och billigt bota igenpluggade blodådror i hjärtat. Metoden går ut på att garantera en tillräckligt hög c-vitaminkoncentration i blodet kombinerat med 2-5g Lysin/dag. C-vitaminet ger kroppen möjlighet att reparera läckande blodkärl genom att bilda nytt högklassigt kollagen som inte läcker. C-vitaminet kombineras med Lysin som binds till samma kemiska punkter som kolesterolet. Lysinet hjälper alltså att lösa upp placken och samtidigt förhindrar det placken från att fästa på någon annan plats. Det upplösta kolesterolet förbränns i levern.

Observera att man inte på tjugo år har gjort ordentliga experiment som skulle verifiera eller förkasta Linus Paulings uppfinning. Det finns ett antal rapporter som påstår att systemet inte fungerar men man har där använt doser som är absurt låga. Min egna dagliga dos ligger på ungefär 100 ggr den rekommenderade amerikanska RDA. En dos på några gånger RDA (t.ex. 500 mg/dag) är en så låg dos att man inte får synliga resultat. Problemet blir värre av att en engångsdos c-vitamin snabbt försvinner med urinen och alltså hålls i kroppen några timmar. Utöver att dosen bör vara tillräckligt stor så bör den också vara uppdelad på flera doser för att garantera att c-vitaminnivån i blodet hålls tillräckligt hör kontinuerligt.

För en fysiker, alltså jag, är världens största kemists uppfinning något jag uppfattar jag förstår och således något mycket vettigt 😉 . Varje läsare måste själv bilda sig en uppfattning om metoden och sedan avgöra om han/hon köper argumenten. Själv har jag under lång tid ätit 5-10g c-vitamin per dag och jag tycker att jag mår bra av det. Min dos ligger på ungefär 100X den amerikanska rekommendationen men på kanske 50% av vad Pauling åt själv.

Vilka effekter verkar c-vitaminet vid denna dos ha. Jag har haft problem med knälederna efter cyklande i ungdomen. Dessa problem har försvunnit. En vän fick diagnosen slitage i knäna och läkaren konstaterade att nästa skede är operation. Stora doser c-vitamin tog bort smärtorna. Jag var mycket försiktig med ryggen innan jag började med maxidoser c-vitamin eftersom jag regelbundet hade ont i ryggen, dock utan att på något sätt ha varit invalidiserad, mina ryggproblem försvann.

Om någon vill experimentera så hittar man, åtminstone i Finland, askorbinsyra d.v.s. ren c-vitamin på hyllan i en vanlig matbutik (påse om 30g bland kryddorna). Vill man köpa c-vitamin ännu billigare så kan det beställas från flera olika källor på nätet. Priset är ungefär 20E/kg och ett kg räcker några månader. Jag har inga ekonomiska kopplingar/intressen i handel med c-vitamin. Om någon vill ha länkar till c-vitaminförsäljare så kan man kontakta mig.

En intressant fråga är varför den amerikanska rekommenderade (RDA) dosen är så låg. Garanterar ett kroniskt c-vitaminunderskott på gränsen till skörbjugg en outsinlig ström patienter … eller är det fråga om förutfattade meningar hos en hjärntvättad läkarkår? Det är kanske skäl att minnas att det tog flera århundraden från det att man lärde sig behandla skörbjugg tills läkarkåren accepterade botemedlet. Läkare idag verkar också tro att skörbjugg inte existerar i vårt samhälle. Verkligheten är dock att skörbjug inte är speciellt ovanlig bland t.ex. långliggare (åldringar) på sjukhem. En intressant fråga är också vilka effekter en långvarig brist på gränsen till akut skörbjugg kan tänkas ha?

Min gissning, baserad på skörbjuggssymtomen från gamla tider är:

  • Depression
  • Blödande tandkött
  • Tandlossning
  • Oförklarliga blånader
  • Ledproblem

Linus Paulings uppfinning kombinerat med erfarenheter av vad som händer med stora apor och gorillor i fångenskap:

  • Hjärtsjukdomar där hjärtats blodådror pluggas igen
  • Hjärtattacker

Skulle man kunna minska på mängden depressioner och sänka självmordsfrekvensen genom att höja på rekommentationerna för dagligt c-vitaminintag till några gram per dag?

Linus Pauling Heart Therapy
paulingtherapy.com

Om fetma och kost

07/03/2016

Det här är ett sammandrag av en diskussion förd i Hufvudstadsbladet (Hbl i Finland). Diskussionen startades av Medicine- och kirurgie doktor Olof Palmgren som förde fram den klassiska synen på övervikt d.v.s. problemet är helt enkelt att en person med övervikt äter alltför mycket och följaktligen så ligger problemet i slutändan i en svag karaktär hos individen. Den överviktiga förmår inte förändra sitt beteendemönster så att vikten kan fås att gå ner permanent. Jag citerar, av upphovsrättsloga orsaker, endast en del  Olof Palmgrens ursprungliga inlägg nedan (betoningen nedan är min).

Vill man magra måste man äta och dricka mindre än vad kroppen behöver.
… Tyvärr finns det dock alltför många personer med kraftig övervikt som disponerar för diabetes, anstränger hjärta, benbyggnad och leder med mera. Motion är viktig för alla människor, men minskar inte på vikten. Träning bränner inte fettet.
Givetvis ökar träningen i viss mån kroppens energibehov, men ofta växer även aptiten. Musklerna växer och väger mera än fettet. Övervikten beror på många olika orsaker men har en gemensam faktor. Om man dricker mycket sprit och äter mera än vad kroppen behöver ökar man i vikt. Vill man magra måste man äta och dricka mindre än vad kroppen behöver.
Olof Palmgren

Konstaterandet verkar vid första ögonkastet vettigt sett ur en fysikers synvinkel … får man i sig mera energi än man gör sig av med så måste överskottet lagras någonstans i form av framför allt fett … men är situationen faktiskt så enkel?

På 150 år har sockerkonsumtionen ökat från under tio kg/person och år till över sextio kg/person och år. Notera att vi utöver denna mängd socker även äter stora mängder snabba kolhydrater t.ex. vitt mjöl som kroppen förvandlar till glukos (socker). Situationen är alltså värre än vad sockerkonsumtionen utvisar.

Sockerkonsumtion_1700-nutid

Resultatet av denna extrema sockerkonsumtion har blivit en epidemi av fettma i västvärlden. Vi borde då kanske fråga oss om antagandet att det endast är mängden mat som är roten till övervikten stämmer? Kan det vara så att just sockret och närbesläktade kolhydrater har en nyckelroll då vi blir feta?

Då vi äter socker kommer sockernivån i blodet att snabbt stiga vilket kroppen hanterar genom att producera insulin. Insulinet används för att mata in socker i kroppens celler där det används för att producera energi. Insulinet används också till att ge cellerna en signal att socker skall lagras som fett vilket samtidigt gör att kroppen inte använder de fettreserver som redan finns även om kroppen temporärt skulle behöva mera energi än normalt. Konstaterandet att motion inte minskar på vikten är alltså helt korrekt under förutsättning att det hela tiden finns tillräckligt socker lagrat i kroppen. Då sockernivån börjar sjunka en till två timar efter sockerintaget går det en signal till hjärnan att vi är hungriga igen vilket ofta åtgärdas med sockerbaserade snacks, läsk eller motsvarande och processen upprepas. Hunger är en så grundläggande känsla att väldigt få klarar av att motstå hunger vilket leder till för mycket mat och en galopperande övervikt.

sockerfluktuationer_dag

Källa: http://www.phlaunt.com/diabetes/43067769.php

Bilden ovan visar blodsockervariationerna i en normalindivid samt två exempelindivider. Individen Tom är i en situation där blodsockernivån aldrig går ner ens i närheten av normalnivån. En kontinuerligt hög sockernivå ger olika typer av diabetesskador. Om man artificiellt höjer insulinnivån utan att påverka dieten kommer man att skjuta upp diabetesskadorna men Toms vikt kommer att fortsätta att stiga till följd av högre insulinnivåer.

Den intressanta frågan blir då hur vi kan hantera hungern? Det visar sig att proteiner och fett skapar en mättnadskänsla mycket effektivare än t.ex. kolhydrater. Borde vi inte i såfall gå in för att modifiera vår kost så att vi på ett naturligt sätt blir mätta innan vi har vräkt i oss så mycket att vi blir feta? Den naturliga vägen att gå skulle om detta resonemang gäller vara att aktivt dra ner på socker och kolhydrater och byta ut en stor del av dessa mot t.ex bladgrönsaker, proteiner (både vegetariska och animaliska) och vettiga former av fett. Resultatet är samtidigt en minskad sockerbelastning vilket torde minska risken för typ 2 diabetes.

Kan det vara så att problemet inte i första hand är mängden mat vi äter utan det faktum att vi äter dumt? En enfaldigt sammanställd kost gör att vi äter ofta vilket gör att kroppen kontinuerligt lägger undan energi för de dåliga tider som aldrig kommer i vårt samhälle!

Kan vi jämföra situation för en sockerberoende person med en heroinist? Då heroinets effekt börjar klinga av är beroendet så stark att heroinisten använder nästan vilka metoder som helst för att komma över följande dos. Heroinisten har inte kontroll över suget efter nästa dos. Har vi samma situation gällande sockerberoende? Hungerkänslan, som dessutom är extremt enkel att åtgärda, genom äta sockerbaserad skräpmat t.ex. snacks, kan inte behärskas vilket leder till övervikt. Eftersom mycket stora mängder socker och kolhydrater används i industrimat för att ersätta fett och ge tillbaka den smak och den konsistens som försvann med det fett som borde ha funnits där, men som togs bort, så kommer insulinnivån hos de flesta att kontinuerligt ligga högt vilket leder till fetma. Situationen förvärras av att myndigheterna rekommenderar oss att äta ofta för att undvika svängningar i blodsockernivån.

Olof Palmgren avarade på min inlägg i Hbl 20.2 med nedanstående kommentar som är klippt från ”Pressreader” googla på ”Hbl olof palmgren måtta i allt”.

Olof_Palmgren_Måtta_i_allt.png

Olof Palmgren (Hbl 29.2) verkar avsiktligen missförstå vad jag konstaterade i mitt inlägg angående kost (Hbl 20.2). Han konstaterar att man genom att lämna bort socker och kolhydrater skulle skapa undernäring och en katastrof i världen. OP verkar inte vara medveten om att en kost helt utan socker och kolhydrater är helt möjlig. Ett exempel på detta är eskimåernas traditionella mat som bestod till 50% av fett, 30-35% av protein och resten kolhydrater i form av glykogen som finns i kött. Hjärtsjukdomar var mycket ovanliga trots den extrema fettkonsumtionen.

Mitt konstaterande gällande människans behov av socker och kolhydrater d.v.s. tillsats av socker och kolhydrater i kosten stämmer alltså. Konstaterandet betyder dock inte att det skulle vara önskvärt att gå in för en så extrem diet. Däremot är dagens extremt socker- och kolhydratrika kost knappast något vi borde uppfatta som normaldiet utan något som är lika extremt som eskimåernas diet men i riktning mot den andra ytterligheten.

Palmgren verkar också tro att en frisk kropp inte klarar av att hantera lågt blodsocker. Människan skulle inte ha överlevt som art om vi skulle bli matta och apatiska varje gång vi inte får mat (socker) vid korrekt klockslag. Kroppen har mångdubbla säkerhetssystem för att hantera svält. Om det inte finns tillräckligt glukos så kan levern ur fett börja producera fettsyror (ketoner) som hjärnan kan använda i stället för socker. Många läkare verkar dock idag ha indoktrinerats att tro att ketoner automatiskt betyder att kroppen har kommit i ett livsfarligt tillstånd ketoacidos som förekommer vid oskött typ 1 diabetes. En frisk människa kan utan problem gå över i ketonförbränning där kroppens fettförråd används genom att t.ex. fasta 1-2 dygn utan att detta ger några som helst obehagliga biverkningar. En typ 2 diabetiker bör dock dra ner på mängden insulin i takt med att blodsockerhalten sjunker eftersom resultatet annars kan bli insulinschock vilket är det Palmgren beskriver ovan (då man ger glukos direkt i ådern då blodsockerhalten har sjunkit för lågt hos en diabetiker). Den här diskussionen gäller i princip friska människor som dock kan ligga i riskzonen för metaboliskt syndrom och typ två diabetes. En normal frisk människa går inte in i insulinschock av en fasta på några dagar.

Problemet med en kost som till 60-70% består av kolhydrater och socker är att den lägger insulinet på en kontinuerligt hög nivå. Hög insulinnivå ger kroppen order att lagra fett eftersom en av insulinets uppgifter är att tvinga in energi i form av socker i cellerna. Svängningar i blodsockernivån tolkar kroppen som hunger vilket leder till kontinuerligt småätande och på sikt viktuppgång genom att kroppen hela tiden fyller på glukosförråden utan att använda de fettreserver som finns. Detta är orsaken till Palmgrens konstaterande att motionerande inte sänker vikten. Kroppen förbränner endast glukosförråden temporärt som snabbt fylls på igen utan att fett tas ur fettcellerna. Eftersom ett glukosöverskott hela tiden finns så kommer fettförråden att kontinuerligt växa.

Jag håller helt med Palmgren om att målet bör vara att äta mångsidigt. Frågan är dock om vi idag faktiskt äter mångsidigt då vi äter extrema mängder kolhydrater och socker? Vi kan i hela världen se en aldrig tidigare skådad epidemi av övervikt som på sikt leder till att kanske varannan västerlänning antas få typ 2 diabetes under sitt liv.

Dagens överviktsepidemi startade 1977 då man i USA gav kostrekommendationer där man på falska grunder demoniserade fett och via industrimat och ”lättprodukter” ersatte fettet med kolhydrater och ofta rent socker. Jämför detta med den diet man använder för att göda svin. Gödsvin ges skummjölk (lite fett men mycket mjölksocker), mängder av kolhydrater och … socker i olika former. Socker leder till att aptiten ökar, gäller detta månne för människor också?

Hur borde man äta för att bränna fett? Min uppfattning är att nyckelfrågan är att ge kroppen signaler att fettförråden måste tas i bruk. Denna signal ger vi genom att under en längre tid sänka blodsockernivån. För att kroppen skall hinna börja bränna fett måste avståndet mellan insulintopparna göras så stort som det är praktiskt möjligt samtidigt som insulinnivån generellt måste sänkas.

Mycket få människor klarar av att t.ex. äta ett socker- och kolhydratrikt mål på morgonen och därefter äta nästa gång vid 15-17-tiden. Orsaken är att morgonmålet ger en kraftig insulintopp som klingar av efter kanske två timmar. Efter två timmar är personen hungrig och tar sig en kopp kaffe med sött tilltugg eller ett glas läsk. Insulinnivån stiger nu till den höga normalnivån och personen känner sig tillfreds i två timmar då det är dags att gå och äta lunch. Vid två till halv tretiden är blodsockret igen lågt efter lunchen och det är tid att boosta blodsocker och insulin med ett mellanmål … det finns ingenstans en lucka där kroppen skulle börja bränna fett vilket betyder att inget fett försvinner.

Alternativet är något som ser ut som ett brittisk morgonmål med ägg, bacon smör och något grönt. En liten mängd kolhydrater är ok men huvuddelen av maten är fett och proteiner. Resultatet av den ökade fettmängden är att hjärnan får en signal ”Jag är mätt!”. Det är fullt möjligt att, då fettet långsamt förbränns i levern, arbeta fram till tre … fyratiden utan att vara hungrig. Det är inte någon nackdel för arbetsgivaren att två korta och en lång paus i arbetet elimineras … man frågar sig om det här vore något någon arbetsgivare skulle vara intresserad av att försöka sig på. Ett kraftigt morgonmål med hög fetthalt skulle serveras av firman och man skulle i stället eliminera söta drycker och en onödig lunch. Skulle detta eventuellt höja totalproduktiviteten? Speciellt intellektuellt arbete där långa perioder av intensiv koncentration behövs skulle antagligen påverkas positivt av eliminering av onödiga kafferaster och på dem följande 20 minuters omstarter för att komma ihåg vara man var före pausen.

Är inte en diet med håg fetthalt rena döden för hjärtat? En sökning på kranskärlssjukdomar visar att dödligheten i Finland är ca. 94/100000 medan den i Storbrittanien är 60/100000 d.v.s. britterna mår tydligen inte sämre av en fetare diet. Det finns en intressant vebbplats som ger dödligheten för en hel del olika sjukdomar. Det är självklart att skillnaden i dödlighet inte beror endast av skillnaden i morgonmål.

http://www.worldlifeexpectancy.com/cause-of-death/coronary-heart-disease/by-country/

För att det inte skall bli några missförstånd så förespråkar jag inte en helt kolhydrat- och sockerfri diet. Däremot uppfattar jag att vi antagligen skulle må bra av att kraftigt ändra på dieten i riktning mot en mera traditionell kost med betydligt mera naturligt fett och proteiner. Vi kan utan några som helst problem sänka sockerkonsumtionen till en sjättedel utan att vara extrema på något sätt eftersom människor levde med denna sockerkonsumtion innan mänskligheten kom in i epidemin av fett och sockersjuka. Det verkar rätt klart att en snabb lösning som åtminstone förbättrar dagens situation är att minska på sockret. Socker måste ersättas med lämpligt fett helt enkelt för att kroppen skall ges korrekta mättnadssignaler vilket förhindrar frossande och därigenom indirekt viktuppgång.

Notera:

Ytligt sett har Palmgren rätt i att mängden mat på slutändan avgör om vi blir feta eller inte. Min frågeställning är varför så många människor idag äter mera än vad de behöver? Man bör också komma ihåg att ämnesomsättningen hos samma individ kan variera inom rätt vida gränser. Om ämnesomsättningen sjunker men matintaget hålls konstant så ghår sannolikt vikten upp. Om å andra sidan matmängden minskar och kroppen sänker ämnesomsättningen så behöver inte vikten minska trots ett minskat matintag.

Ett intressant inlägg på engelska:

Lars Silén Fysiker

Experiment med C-vitamin, matsoda urinvägsinfektion och gikt

09/10/2015

Nobelpristagaren Linus Pauling (1901 – 1994) såg C-vitamin som ett extremt viktigt ämne vid behandling av flera olika sjukdomar. Pauling som var kemist, inte läkare, använde stora doser vitamin C från 4 – 18g per dag för att behandla bl.a. hjärtsjukdomar (åderförkalkning). Paulings dos ligger på kanske 40 – 50 ggr den dagliga dosen rekommenderad av skolmedicinen (75 mg/dag).

220px-L_Pauling

Nobelpristagaren, kemisten, Linus Pauling. Pauling ansåg att stora doser C-vitamin var nyttigt mot diverse åkommor. Bilden är från Wikipedia.

Linus Paulings tankar var inte okontroversiella. Extremt stora doser C-vitamin kan ge problem i form av t.ex. njursten. Allmänt gäller dock att C-vitamin eftersom det är vattenlösligt kommer att spolas ut med urinen utan att ge symptom, mera om detta nedan.

Jag har under senare år två gånger råkat ut för urinvägsinfektion som sköttes konventionellt med antibiotika. Då jag för en tid sedan började känna av symptom ville jag inte i onödan gå igenom en antibiotikakur igen och beslöt att försöka åtgärda problemet på ett alternativt sätt. Tanken var att avsiktligt sänka pH betydligt i urinen genom att ta relativt stora doser C-vitamin. Doser på ca. 2g under ett par dagars tid eliminerade symptomen och mätning av pH visade att urinens pH låg på ca. 5,6 d.v.s. relativt surt. Jag beslöt att fortsätta med de höga C-vitamindoserna en tid för att stabilisera det ursprungliga problemet och för att helt enkelt se vad som skulle hända.

För några dagar sedan blev det plötsligt kallt med temperaturer kring noll grader och jag började använda handskar för att inte frysa om händerna. Jag gillar att äta olika typer av österländsk mat samt också rätt mycket ägg och bacon. Igår gick jag ut med hunden och passade på att kolla en del saker på nätet under promenaden på mobiltelefonen. Jag hade telefonen i höger hand utan handske och hundens koppel i vänster hand med hanske. Resultatet blev:

Någon timme senare började jag ha tydligt ont i den andra leden på högra handens tumme. Smärtan var först obestämd och senare mot kvällen kändes det som om man med tummen i vissa lägen hade stuckit en stoppnål genom ifrågavarande led … inte alls trevligt.

Vad hade hänt? Min tolkning av situationen är att de stora doserna C-vitamin hade påverkat pH ute i vävnaderna så att det fanns en relativt hög koncentration fri urinsyra ute i vävnaderna. Då högra handen kyldes ner så kristalliserades urinsyra i det kalla området och det råkade sig så att den värst drabbade leden råkade vara tummens andra led från tumspetsen.

Min persdonliga diagnos utgående från kännedom om vad jag ätit, kyla och de stora C-vitamindoserna, inte verifierad av läkare, är att symptomen pekade på gikt d.v.s. utfällning av urinsyra som skapar vassa kristaller i leden. Lösningen borde då logiskt vara att minska på syraöverskottet och på detta sätt lösa upp kristallerna vilket bör eliminera problemet.

Jag stoppade C-vitaminintaget och drack ett glas vatten med en halv tesked matsoda. Efter ett par timmar försvann symptomen nästan helt. Ett andra glas på morgonen har eliminerat symptomen helt.

Konklusion

Stora doser C-vitamin kräver att man balanserar syran med lämplig kost. Dessutom kan eventuellt matsoda behövas för att balansera upp pH till en lämplig nivå. Notera att Pauling använde matsoda för att balansera stora C-vitamindoser, tanken är alltså inte min.

Risker

Det finns vissa indikationer på att rökare som intar stora doser C-vitamin kan ha en förhöjd risk för cancer. Min uppfattning är att alla faktorer som sänker kroppens pH kan vara riskabla på längre sikt. Jag tänker på nobelpristagaren i medicin Otto Warburg som konstaterade att man genom att försvåra cellers syreomsättning (andning) kan göra vilken cell som helst till en cancercell. Syreomsättningen är en funktion av blodets pH och detta är en orsak till att blodets ph hålls konstant inom snäva gränser. Om pH stiger för högt … eller sjunker för lågt så dör man! Det är naturligt att kroppen då har flera inbyggda säkerhetssystem för att kroppen skall överleva.

180px-Otto_Warburg

Otto Warburg nobelpristagare i medicin på 1930-talet. Påstod att vilken cell som helst kan göras till en cancercell genom att försvåra cellens syreomsättning. Bilden är från Wikipedia.

Då blodets pH sjunker alltför lågt så hanterar kroppen saken genom att göra sig av med koldioxid vilket höjer pH genom att koldioxid försvinner och det blir kvar alkalisk ”aska” av organiskt material som bryts ned. Om pH stiger för högt så utsöndrar kroppen alkaliska ämnen via njurarna. Då man läser vissa läkares kritik av pH-kontroll så verkar argumentet vara att eftersom blodets pH hålls justerat inom snäva gränser så kan inte pH vara något problem d.v.s. hela kroppen hålls inom samma snäva pH-gränser. Min uppfattning är att argumentet är extremt svagt. Lokalt kan pH ligga på helt andra nivåer än i blodet. Man behöver endast tänka på matsmätningen där extremt låga pH nivåer förekommer. Likaså kan man tänka på benstommen som i princip kan uppfattas som en alkalisk reserv.

Vad händer då pH lokalt blir alltför lågt eller alternativt då syresättningen av celler blir otillräcklig till följd av t.ex. hård fysisk aktivitet? En cell som får allför lite syre kan gå över till en nödmetabolism där socker, i stället för att tillsammans med syre brytas ned till vatten och koldioxid, förvandlas till mjölksyra men via en ineffektiv process som ger ut endast 1/16 and den energimängd man skulle ha fått med syre. Mjölksyran sänker pH ytterligare vilket inte är bra för cellens syresättning.

En cell som har kommit in i mjölksyremoden kan börja aktivera gamla gener från tiden då cellen var en encellig organism vilket leder till att den börjar dela sig okontrollerat … vilket kan ge cancer. Varje gång en cell går över i mjölksyremoden så utgör detta en risk och ju längre perioder celler använder sig av mjölksyremetabolism desto större är risken för regression (”mutation”) som kan synas som cancer. Det är i detta sammanhang intressant att se hur vanlig cancer är hos idrottare i uthållighetssporter såsom ishockeyspelare. Är orsaken helt enkelt den att dessa personer tvingar delar av kroppen att använda mjölksyremetabolism under relativt långa perioder vilket ökar risken för att något går snett. Risken ökar eventuellt till följd av att dessa idrottare konsumerar mycket sädesprodukter för att få snabb energi.

Spekulationer

Vad händer om man under lång tid t.ex. äter mat som tenderar att sänka blodets/kroppens pH? Eftersom blodets pH borde ligga någonstans mellan 7,35 och 7,45 för att andningen skall fungera så kommer kroppen:

  1. Att använda andningen och koldioxidomsättningen tillsammans med njurarna för att reglera blodets pH.
  2. Om (1) inte är tillräckligt och pH sjunker så måste det finnas nödlösningar där kroppen t.ex. börjar ta buffertämnen ur olika organ för att blodets pH skall kunna hållas på en tillräckligt hög nivå. På sikt kan stöld av buffertämnen leda till skador på olika organ men detta spelar ingen roll om döden annars skulle komma mycket snabbt.
  3. Organ från vilka alkaliska buffertämnen tas bör få lägre pH vilket leder till sämre syreomsättning. Resultatet bör vara att vissa celler eventuellt tvingas in i nödmod (mjölksyra) vilket ökar risken för cancer. Varifrån buffertämnen stjäls är antagligen delvis en fysiologisk slumt vilket förklarar varför cancer i såfall uppstår på olika håll i kroppen och inte varje gång i samma organ.

En naturlig åtgärd för att underlätta arbetet för kroppen vore då att modifiera kosten så att den producerar mera alkalisk aska vilket på sikt löser problemet. Alternativt kan t.ex. matsoda i vatten användas.

En god morgon!

02/09/2014

Solen gick nyss upp och den skiner tidvis … vad mer kan man begära 🙂 ?  Till mina dagligen återkommande morgonrutiner hör att vandra iväg kanske 200 meter till postlådan för att hämta morgontidningen. Vi läser Hufvudstadsbladet delvis till följd av brist på alternativ på den finlandssvenska minoritetens område …

Jag uppgraderade nyligen min Pentax K-10 systemkamera till en Pentax K-50 och för att snabbt lära mig kamerans finesser försöker jag ta den med överallt även om det gäller endast en kort tur till postlådan. Jag hade precis stängt grinden till vårt område då jag såg det här rådjuret. Tydligen ligger kameran rätt väl i handen eftersom jag hann ta en serie bilder. Innan jag gick iväg så hade jag tittat på teleobjektivet på bordet men jag tänkte att byte av objektiv för den här korta promenaden skulle vara onödigt … med tvåhundra millimeters (70 – 210) teleobjektiv hade jag antagligen fått ett rätt snyggt rådjursporträtt men det porträttet får tas en annan gång.  Rådjur finns det mycket av på Sommarö men det är alltid lika roligt att stöta på dem.

en_god_morgon

På väg att hämta morgontidningen, rådjur på Mankholmsvägen.

 

En av Greenpeace grundare Patrick Moore

04/03/2014

En av Greenpeace grundare Patrick Moore blev nyligen utfrågad inför senatens kommittee ”the Senate Environment and Public Works Committee”. Du hittar dokumentet gällande utfrågningen här.

Patrick Moores berättelse är följande:

År 1971, som en doktorand i ekologi, anslöt jag mig till en aktivistgrupp i en kyrkkällare i Vancouver i Kanada och seglade i en liten båt över Stilla Havet för att protestera mot amerikanska vätebombstest i Alaska. Vi blev Greenpeace.

Efter 15 år i topkommittén lämnade jag Greenpeace som hade svängt kraftigt mot den politiska vänstern och hade börjat driva en politik jag inte ur vetenskaplig synvinkel kunde acceptera. Klimatförändring var inte ett problem då jag lämnade Greenpeace men det är det idag.

Det finns inget vetenskapligt bevis för att mänskliga utsläpp av koldioxid (CO2) är den dominerande orsaken till den obetydliga uppvärmningen av jordens atmosfär under de senaste hundra åren. Om ett sådant bevis skulle existera så skulle det finnas nedskrivet och synligt för alla. Inget verkligt bevis, som man förstår det vetenskapligt, existerar.

IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) konstaterar: ”Det är extremt sannolikt att mänsklig inverkan har varit den dominerande orsaken till den observerade uppvärmningen sedan mitten av det 20-de århundradet. ”Extremt sannolikt” är inte en vetenskaplig term utan utan snarare en slutledning, som i en domstol. IPCC definierar ”extremt sannolikt” som som en sannolikhet på ”95 – 100%”. Men då man studerar detta så upptäcker man att de här siffrorna inte är ett resultat av matematiska beräkningar eller en statistisk analys. De har ”uppfunnits” inom ramarna för IPCCs rapport för att uttrycka en ”expert opinion” ur IPCCs kontributorers synvinkel.

Denna expertuppfattning är baserar, nästan helt och hållet, på resultat från sofistikerade datormodeller som har konstruerats för att förutse framtida klimat. Som många observatörer har konstaterat, inkluderande Dr. Freeman Dyson från Princeton Institute for Advanced Studies så är en modell ingen kristallkula. Det kan hända att vi uppfattar modellen som sofistikerad men vi kan lika lite förutse framtiden utgående från datormodellen som vi kan göre det med en kristallkula, genom att kasta benbitar eller rikta böner till gudarna.

Det kanske enklaste sättet på vilket man kan visa felet i den ”extrema sannolikheten” är att titta på historiska data. Då vi ser på historien har vi en viss säkerhet jämfört med förutsägelser av framtiden. Då det moderna livet utvecklades för 500 miljoner år sedan var koldioxidhalten i atmosfären tio gånger högre än idag och livet mådde mycket bra.

För 450 miljoner år sedan gick vi in i en istid då koldioxidhalten var 10 ggr högre än idag. Det finns en viss korrelation, men lite bevis, för ett direkt kausalt samband mellan CO2 och den globala temperaturen. Det faktum att vi både hade höga temperaturer och en istid under en tid med hög koldioxidhalt i atmosfären talar mot att det skulle vara säkert att mänskliga koldioxidutsläpp skulle vara orsak till stigande temperaturer.

Vi är fortfarande inlåsta i något man kunde säga är den Pleistocena istiden med en global medeltemperatur på 14,5 grader C. Man bör jämföra detta med en medeltemperatur på ca. 12 grader C under den djupaste istiden och 22 grader C under långa tider innan den senaste istiden. Under växthustiderna fanns det inte is vid polerna och allt land var tropiskt eller subtropiskt. Så nyligen som för 5 miljoner år sedan var de kanadensiska arktiska öarna helt skogbeklädda. Vi lever idag i en ovanligt kall period i Jordens historia och det finns ingen anledning att inte anta att ett varmare klimat skulle vara bra för mänskligheten och för de flesta djur. Det finns många orsaker till att anta att en stark nedkylning av klimatet skulle vara katastrofal för den mänskliga civilisationen.

Om vi studerar tiden närmare vår egen tid så kan det vara nyttigt att studera medeltemperaturen på jorden under de senaste 130 åren. IPCC konstaterar att mänskligheten är den dominerande orsaken till uppvärmningen efter ca. 1950. Från 1910 till 1940 steg temperaturen med 0,5 grader C under en trettioårsperiod. Sedan avstannade temperaturökningen under ungefär 30 år för att följas av en stegring på 0,57 grader C från 1970 till år 2000. Efter detta har temperaturen inte stigit, det kan t.o.m. hända att temperaturen har sjunkit en aning. Ovanstående är ett gott argument som talar mot klimatmodellerna eftersom koldioxidhalten i atmosfären har fortsatt att öka.

Temperaturstegringen från 1910 till 1940 var i det närmaste identisk med temperaturstegringen mellan 1970 och år 2000. Trots detta ger IPCC inte mänsklig inverkan skulden för stegringen mellan 1910 och 1940. De är mycket tydliga med att konstatera att endast ökningen efter 1950 beror på mänsklig inverkan. Varför tror IPCC att temperaturökningen efter 1970 beror på människan då en i det närmaste identisk temperaturstegring i början av 1900-talet beror på naturliga orsaker.

Det är viktigt att inse, då vi konfronteras med skrämmande förutsägelser gällande en två graders stegring i den globala medeltemperaturen, att människan är en tropisk art. Vi utvecklades nära ekvatorn där temperaturer under noll var okända. Den enda orsaken till att vi kan överleva ett kallt klimat är elden, kläder och hus. Man kan säga att frost och is är livets fiender förutom några få arter som under Pleistocen tid har anpassat sig till låga temperaturer. Det är ”extremt sannolikt” att en högre temperatur än vad vi har idag skulle vara mycket bättre än lägre temperatur.

Jag inser att mina kommentarer går emot stora delar av den spekulation om klimatet vi kan se idag. Jag är dock säker på att historien kommer att ge mig rätt både gällande det dumma i att förlita oss på klimatmodeller och att ett högre temperatur skulle vara bra för de flesta arter.

Om vi vill bevara den naturliga biodiversiteten, djurliv, och mänskligt välbefinnande så borde vi samtidigt planera både för uppvärmning och avkylning men så att vi inser att en nedkylning skulle vara det skadligare alternativet. Vi vet inte om det nuvarandet stoppet i uppvärmningen kommer att fortsätta eller om temkeraturen i framtiden kommer att stiga eller sjunka.

Vi vet att klimatet med extremt stor sannolikhet alltid förändras, och ibland stoppar upp, och att vi inte är kapabla att utgående från vår begränsade kunskap säga i vilken riktninge utvevklingen går.


Pointman's

A lagrange point in life

THE HOCKEY SCHTICK

Lars Silén: Reflex och Spegling

NoTricksZone

Lars Silén: Reflex och Spegling

Big Picture News, Informed Analysis

This blog is written by Canadian journalist Donna Laframboise. Posts appear Monday & Wednesday.

JoNova

Lars Silén: Reflex och Spegling

Climate Audit

by Steve McIntyre

Musings from the Chiefio

Techno bits and mind pleasers

Bishop Hill

Lars Silén: Reflex och Spegling

Watts Up With That?

The world's most viewed site on global warming and climate change

TED Blog

The TED Blog shares interesting news about TED, TED Talks video, the TED Prize and more.

Larsil2009's Blog

Lars Silén: Reflex och Spegling

%d bloggare gillar detta: