Archive for the ‘Natur och biologi’ Category

Segling mot väster 2020 (del II)

31/07/2020

(Fortsättning från del I)

Vädret blev sämre med regn och sannolikt rätt hårda vindar. Eftersom båten nu låg skyddad nära den egna sommarstugan föll det sig naturligt att ta några dagars paus i seglingen. Den första dagen utnyttjades för en tur till Åbo med buss. I Åbo köpte jag det saknade sjökortet över skärgårdshavet. Segling vidare skulle av denna anledning inte längre vara något problem.

Under seglingspausen fixade jag småsaker på stugan och bläddrade i de två inbundna årgångar (1890 och 1891) av tidningen ”Idun” , en kvinno- och modetidning som finns på stugan. Det fanns flera intressanta artiklar som bl.a. behandlade kvinnans ställning i Sverige. Det var en tid då kvinnan i allt behövde en manlig förmyndare även om kvinnan formellt hade t.ex. arvsrätt så var det mannen som beslöt hur egendomen skulle användas. En aktiv diskussion fördes om kvinnans rösträtt, något som i Sverige skulle införas årtionden senare.

Jag stötte på en intressant notis gällande saltat svinkött som skall relateras till dagens effektiva frysteknik. Inom överklassen kunde det förekomma ”Isskåp” något min svärmor talade om då hon avsåg kylskåp. Is samlades in under vintern och kunde sedan användas för kylning under den varma delen av året. Den största delen av befolkningen hade inte tillgång till is utan man saltade in t.ex. kött i stället för att som idag frysa det.

IMG_20200722_095454

Fig. 1  Insaltning av fläsk i en tid då bra kylteknik inte existerade.

Det som för mig var intressant i klippet var att på detta sätt insaltat kött kunde lagras i flera år. Att flera år gammalt kött fortfarande var ätligt förklarar också det faktum att långa resor med segelfartyg några årtionen tidigare kunde vara livsfarliga. En diet bestående av i princip skeppsskorpor och gammalt saltkött kan inte ha innehållit vitaminer över huvudtaget därav problemen med skörbjugg etc.

Det är utgående från klippet också klart att misstag vid insaltningen kunde ha skett så att allt kött inte var täckt av saltlake. Följden var härsknat svinkött. Om man vid insaltningen sparade på saltet så kunde antagligen slutresultatet bli motsvarigheten till surströmming men baserat på svinkött … delikatess?

Förberedelse för nästa etapp

Då jag redde upp seglen efter flyttet till långviken märkte jag att en söm på focken hade gått upp. Jag hade inte verktyg att själv göra reparation så jag beslöt att motorsegla hem till Esbo på storen. Motorsegla eftersom jag hade en skada också på storseglet som jag fixade genom att rullreva seglet. Båten seglar betydligt sämre utan fock varför det kan vara praktiskt att låta motorn skuffa på i stort sett på tomgång.

Väderleksrapporterna visade att vädret började försämras och att försaämringen skulle hålla i sig ett antal dagar. Jag beslöt då att segla hemåt mot Esbo innan det värsta ovädret dök upp, de hårdaste vindarna var att vänta i trakten av Österbotten varför jag antog att jag skulle segla mot bättre väder.

Det blåste rätt hårt i riktningen WNW. Jag beslöt att gå för motor över Norrfjärden norr om Korpo och börja segla då riktningen senare skulle svänga i riktning ost. Valet att gå för motor var inte bra. Jag borde antagligen ha valt att använda storseglet som stagsegel.

Sjögången blev, då öarna i väst inte längre gav lä, kraftig och krabb. Motorns slirkoppling var så spänd den kunde vara och då vågor kom bakifrån så tenderade motorn att svängas tvärs. Vid ett tillfälle vändes motorn tvärs och vreds upp i uppvikt läge så att jag blev tvungen att stanna motorn efter att den då inte fick kylvatten. Situationen var något obehaglig eftersom det var stora vågor och kust i lä, ingen panik dock.

Jag startade motorn utan problem och dubbelstyrde via rorkult och med andra handen på motorn för att hindra att situationen upprepades. Jag upptäckte att det fanns en djup vik (Toras viken) i norra delen av Nagu storlandet. Jag beslöt att undersöka viken och sde om det fanns någon lämplig plats att ta i land på eller ankra. Jag hittade en fin plats helt i lä nära en vasskant och tänkte att jag ankrar och åtminstone kokar kaffe och äter något. Tid att kasta ankaret vilket jag gjorde och jag kunde se den rostiga ankarkättingen följa ankaret ner i vattnet men det fanns ingen ankarlina fäst vid kättingen då jag hade tänkt byta kätting och av någon anledning blev distraherad då jag hade tagit loss ankarlinan.

Lyckligtvis hade jag ett reservankare eller egentligen en stor dragg. Jag kunde ankra men reservankaret håller mycket sämre än det plogankare jag kastade bort. Då jag kommer hem blir jag tvungen att gå till Biltema och köpa ett stort plogankare varefter reserrven kan stuvas in i fören igen tills jag kastar nästa ankare…

IMG_20200723_201436

Fig. 2   Ligger för ankars i Torasviken. Reservankaret används. Eftersom reservankaret inte är speciellt bra ligger jag mot vasskanten. En vigg är så grundgående att det i allmänhet går att ankra precis vid vasskanten. Vassen gör att båten inte svänger av och an vilket gör att draggen får bättre grepp.

Klockan det regnade rätt mycket vilket ledde till att jag tog en fridag i båten med att läsa, skriva och surfa på nätet. Avståndet till Nagu gästhamn är inte stort men jag kan lika väl stanna här som att segla till Nagu gästhamn där det eventuellt inte ens finns plats. Mycket bra att att ha solpanel och ett stort batteri som används för att hålla telefonen vid liv.

Följande dag startade jag tidigt eftersom jag räknade med att vinden på morgonen skulle vara svag och likaså sjögånged. Målet för nästa etapp var Hitis/Kasnäs genom Pargas Port. Seglingen till Pargas Port gick bra utan överrraskningar. Det är naturligtvis alltid intressant att passera färjfästet vid Prostvik där två landsvägsfärjor kör skytteltrafik. Denna gång råkade passagen passa in perfekt. Efter färjfästet valde jag den djupare farleden mot Pargas Port eftersom jag till följd av en kraftig regnskur inte hittade den röd/gröna porten som visade infarten till den korta genvägen med djupangivelsen 3 m. Efter en kort stund var jag nöjd med valet. Ett krigsfartyg kom i hög fart i motsatt riktning och det valde småbåtsleden. Mycket trevligare att se fartyget på avstånd än att tvingas uppleva svallet på riktigt nära håll.

IMGP7412_mod

Fig. 3   Pargas Port där man tydligt ser världens kant.

Seglingen ut genom Pargas Port var problemfri. Vinden låg på från väst-syd-väst med Gullkrona fjärd öppen i samma riktning. Vinden kändes inte speciellt hård och sjögången var också helt ok. Det öppna området efter Porten är ungefär 2 nm innan man kommer i lä bakom Högland. Vinden började dock snabbt öka. Vid Hamnholmen blåste det hårt och sjön var så besvärlig att jag inte för motor kunde gå upp mot vinden i sydväst. Jag försökte gå nästan rakt mot vinden eftersom jag ville ha en tillräcklig säkerhetsmarginal för att inte driva mot kusten Långviksudden i lä om något oförutsett inträffade. Efter en stunds körning mot grov sjö valde jag att gå tillbaka i lä bakom Hamnholmen.

Jag låg kanske två timmar i skydd av Hamnholmen, värmde like kaffe och åt en smörgås. Ankarplatsen var inte bra men som temporär plats att vänta på något bättre förhållanden dög den nog.

Jag uppfattade att vinden eventuellt hade mojnat lite och eventuellt svängt något mot väst. Det kan hända ett uppfattningen endast var en följd av att jag låg i lä och vinden sökte sig runt holmen. Jag startade igen och lyckades nu med viss hjälp av storsegel och full gas ta mig upp mot Prackskär varifrån jag seglade ner till inloppet till sundet mot Hitis/Högsåra. Inne i sundet såg jag en inbjudande vik i trakten av Norstöedet. Viken är stenig på mitten men det går utan problem att följa stranden. Jag valde igen en ankarplats nära vasskanten helt enkelt för att reservankaret höll så dåligt. Denna gång kastade jag inte ankaret vid ankringsförsöket utan ankarlinan var korrekt fäst …

Det var intressant att se hur en annan rätt liten segelbåt gjorde passagen efter mig. Båten gjorde ett krysslag mycket nära läkusten. Jag tittade flera gånger om båten skulle driva i land. Personligen skulle jag inte våga segla på det sättet. Ett enda litet tekniskt problem skulle kunna leda till att man driver i land på läkusten med stora vågor och totalförlust av både båt och människoliv. Det kan ju hända att andra förlitar sig på en god försäkring och inte bryr sig.

Efter en skön lugn natt vaknade jag före kl. 7, steg upp och gjorde morgonmål. Efter morgonmålet tog jag upp ankaret och körde till Kasnäs för att fylla på bränsleförrådet. Jag tankade totalt något mellan tio och femton liter … motorn är mycket snål! Jag passade också på att skaffa färskt bröd och pålägg.

IMG_20200725_085627

Fig. 4  Myran ligger vid bränslebryggan i Kasnäs. Notera det intressanta vädret med hårt regn och hård vind i norr och perfekt sommarväder med sol i söder.

Vädret var intressant. Det kom regelbundet kraftiga regnskurar men söderut kunde man se blå himmel. Några sjömils segling söderut skulle antagligen ge sol och vackert väder. Lågtrycket som gav regnet hade fastnat någonstans i trakten av Vasa.

Då man seglar är det inte ovanligt att se UFO:n d.v.s. oidentifierade flygande föremål. Föremålen som ibland kan vara hela öar flyger strax ovan vattenytan. Fenomenet beror på att luftlager med olika temperatur och luftfuktighet bryter ljuset olika. I vissa fall kan man få en situation där ett kallt luftlager ligger under ett varmare luftlager, något man kallar inversion. Resultatet kan bli intressanta effekter där man ser t.ex. delar av ett fartyg som i verkligheten befinner sig under horisonten och alltså inte borde kunna ses. I trakten av Hitis på tillbakavägen såg jag den här flygande ”Vimanan”.

Vimana

Fig. 5  En UFO flyger någonstans på Gullkronafjärden. Fenomenet beror på att luftskikt med olika täthet och olika temperatur bryter ljus på olika sätt. Ufon är antagligen kommandobryggan på ett fartyg som egentligen befinner sig under horisonten.

Spegling

Fig. 6  En Vanligare typ av spegling som man ser rätt ofta på sjön. Holmarna kan beroende av vädret ibland förefalla att vara upp och ner.

IMGP7424

Fig. 7  Söder om Kasnäs hällregnade det en stund. Skönt att jag hade ett bra regnställ. Notera hur vädret ser lovande vackert ut i söder och mycket hotfullt i norr.

Efter Kasnäs sattes kurs mot ”Järngrynnan” efter vilken farleden böjer av i riktning ost-nord-ost.

Idskärskubb som är försedd med radarreflektor och belysning såg intressant ut då man kom närmare. Konstruktionen hade fått en svart spretig hatt och i toppen av hatten såg man tre (?) huvud titta fram och på kanten såg man havsörnsföräldrarna övervaka ungarna.

IMGP7428

Fig. 8  Ett havsörnsbo på Idskärskubb.

Seglade vidare och valde småbåtsfarleden över Hangö västra fjärd. Småbåtsfarleden är väl utmärkt och holmar och skär ger ett visst skydd mot vågor. Farleden rekommenderas varmt och samtidigt lämnas 9 m farleden fri för större fartyg.

Passerade Hangö utan problem och i god fart något mellan fem och sex knop. Valde att gå den inre farleden utanför Ekenäs i riktning mot Barösund. Jag hann fram till Älgsjö innan det blev mörkt och hann få mig en mugg varmt kaffe på områdets kafé.

IMG_20200725_203646

Fig. 9  Myran förtöjd vid Älgsjö. Praktiskt med en grundgående båt eftersom man då lätt hittar platser dit dagens stora segelbåtar/motorbåtar inte vågar gå in till.

Nästa morgon startade jag rätt tidigt och valde att går rakt över Porkalafjärden. Fjärden är så stor att man inte ser andra sidan då man segalr ut från Barösund. Vinden var skön och det gick framåt med god fart. Ju längre jag kom desto större blev vågorna. Jag uppfattade vågorna som stora dyningar med extra vågor ovanpå. Inget problem men kontinuerligt styrande krävdes. Jag hade för övrigt eliminerat motorns tendens att vända sig tvärs med hjälp av gummistroppar som man beslår seglen med. Två stroppar spända åt båda sidorna höll motorn i perfekt läge samtidigt som de fortfarande tillåter styrning också via motorn.

Efter Porkala gick jag yttre vägen förbi Kytö hemåt. Denna väg är kortast och både den inre och den yttre rutten är bekanta. Den yttre rutten är dock kortare.

IMGP7492_mod

Fig. 10  Passerar Kytö och är alltså nästan hemma.

IMGP7502

Fig. 11  Loggställningen vid hemkomsten. Totalt seglad distans under 55 år 9170 sjömil d.v.s. ca. 16500 km. Sommarens segling till skärgårdshavet gick på ca. 280 sjömil d.v.s. ungefär 500 km.

IMGP7501

Fig. 12  Myran hemma vid egen brygga efter seglingen.

Segling mot väster 2020 (del I)

30/07/2020

Det har gått några år sedan jag senast seglade från hemhamnen i Esbo nära Helsingfors till skärgårdshavet. Jag har tillsammans med min bror ett sommarställe i Korpo ca. 70 km söder om Åbo mitt i skärgårdshavet. Sommarstället utgör en god bas för vidare segling i området.

Starten gick torsdagen den 16.7, tillsammans med en god vän Jarmo, mot Ekenäs eller Hangö beroende av väder och vind. Jarmo hade tid endast till fredag kväll vilket påverkade ruttvalet. Den första dagen var det i stort sett vindstilla. Vi valde därför den inre skyddade farleden från hemhamnen på Bergö i Sommaröarkipelagen, till Porkala som är en stor udde ut i finska viken ca. 30 km väster om helsingfors. Den inre rutten är mycket vacker och intressant men den är ställvis så smal att den i praktiken inte är segelbar. Porkala är känt för att området efter krigsslutet (tvångs) uthyrdes ut till Sovjetunionen på 50 år för att användas som militärbas. Lyckligtvis blev det korta 50 år och Finland återfick Porkala år 1956.

Nära uddens sydspets finns det butik och marina med restaurang. Vi stoppade för ett par timmar och åt en god pizza.

Följande etapp var att segla över Porkala fjärd. Fjärden är så stor att man från Viggens sittbrunn inte ser öarna på andra sidan. Fjärden är öppen, d.v.s. hela finska viken kan ligga på, mot söder och sydväst vilket betyder att fjärden är ökänd vid svårt väder. Det finns en skyddad inre farled skyddad av holmar men vid hårt väder måste man fortfarande passera ett öppet område på någon sjömil. I vårt fall var rutten given. Vi hade i praktiken ingen vind alls så vi gick för motor tvärs över fjärden till Älgsjö nära Barösund. Passagen kräver mellan två och tre timmar.

Vid Älgsjö i Barösund finns ett rekreationsområde ägt av Helsingfors stad. Området nås via ett ringlande sund kantat av vassruggar. Sundet är tydligen relativt djupt eftersom ”Storviggar” med dubbel masthöjd jämfört med min Karlskrona Vigg Nr. 18 kan ta sig till området. Det finns gott om förtöjningsbojar och goda bryggor och området är extremt väl skyddat. Jag skulle inte ha något problem med att vänta ut en orkan här…

IMG_20200717_074015

Fig. 1  Förtöjt vid Älgsjö nära barösund. Säkra förtöjningsplatser, grillplatser, tältplatser och bastu finns.

Seglatsen, ingen vind d.v.s. går för motor, går vidare mot staden Ekenäs ca. 100 km väster om Helsingfors. Orten gavs stadsrättigheter av Gustav Vasa år 1546 d.v.s. fyra år innan Helsingfors grundades. Normalt brukar jag segla förbi Ekenäs eftersom Ekenäs befinner sig en bit norrut från leden som går till Hangö. En avstickare till Ekenäs förlänger seglingstiden till till Hangö med 2-3 timmar.  På den här färden var en avstickare till Ekenäs ett måste eftersom Jarmo måste hinna tillbaka till Esbo till lördag förmiddag. Från Ekenäs går det tåg till Karis och därifrån kommer man vidare till Esbo. I Ekenäs märkte jag att jag tydligen hade glömt sjökortet serie ”D” Skärgårdshavet hemma i Esbo. Jag försökte köpa ett nytt sjökort i Ekenäs men just serien ”D” saknades. Kanske det går att hitta sjökotsserien i Kasnäs … annars blir det att segla den sista biten till Korpo på telefon.

IMG_20200717_143916

Fig. 2  Väntan på god mat i småbåtshamnen i Ekenäs. Maten var mycket god!

Efter en god lunch på en av restaurangerna vid hamnen var det tid att segla vidare. Det börjar vara kväll och farleden mot Hangö är oskyddad och inte speciellt trevlig att segla i mörker varför jag beslöt att bli över natten vid Prediums marina nära den ostliga ändan av hangöfarleden. Marinan är stor och med en liten båt som Viggen hittar man sannolikt goda platser långt inne.

IMG_20200717_200507

Fig. 3  Hamnkontoret sett under promenaden från den yttersta bryggan. Det finns gott om platser för en liten båt som Viggen längre in. Jag brydde mig dock inte om att flytta båten.

Övernattningspriset var lågt om man inte valde en massa extra service. Fördelen med att ligga i marina och inte i naturhamn är naturligtvis att man sover betydligt bättre då man inte ligger och lyssnar efter om ankaret har draggat eller om båten ligger och slår mot något.

Marina_Predium

Fig. 4  Bild från Google Earth av Prediums marina.

Följande morgon blåste det upp och jag fick första gången segla. Vi hade faktiskt hissat seglen med Jarmo dock så att vi tog ner dem igen efter kanske fem minuter eftersom vinden var så svag. Vinden var sydlig och det gick att gå mot Hangö i över fem knop d.v.s. ungefär så fort det går att segla med en liten båt endast något över 7 m lång.

Efter pausen i Ekenäs och Predium fanns det ingen orsak att gå in till Hangö. Under semestertiden brukar hangömarinan vara smockfull och det känns inte speciellt tilltalande att gå in dit som ensamseglande. Hangö är bekant och jag vet var man hittar plats för en Vigg men ingen mening med att ta en paus då det för en gångs skull gick att segla.

Efter en trevlig segling med mycket sol men svalt och skönt eftersom det blåste gick jag till Kasnäs för övernattning. Då jag hade startat motorn och tagit ner seglen visade det sig att jag hade fått ett läckage i bränsleslangen precis vid anslutningen till motorn. Dagens gummiprodukter är fruktansvärt dåliga! Jag sökte upp en tom båtplats och förtöjde båten varefter jag vandrade till hamnkontoret för att kontrollera att jag inte hade tagit en hyrd/reserverad plats. Det visade sig att, som jag misstänkte, platsen var reserverad varför jag flyttade till en plats anvisad av hamnkaptenen.

IMG_20200718_164914

Fig. 5  Förtöjd för natten i Kasnäs. Lägg märke till hur båtarna har vuxit sedan Viggen planerades. Reklamen konstaterade något i stil med ”Viggen är den perfekta semesterbåten för en typisk svensk familj med två vuxna och två barn”. Du hittar Viggen nr. 18 ungefär mitt i bilden och masthöjden är hälften av masthöjden på dagens segelbåtar. Viggen växer tydligen långsamt. Vid femtiofem års ålder kunde man kanske ha väntat sig att Myran skulle ha vuxit till en Swan!

Käsnäs är en trevlig hamn eftersom det finns butik i hamnen, lätt att fylla förråden. Priset för en natt är dock relativt högt. Hamnkontoret hade också vissa reservdelar och jag hittade lämpliga slangklämmor för att reparera bränsleslangen. Reparationen skulle helt enkelt vara att skära bort det skadade stället av slangen och fästa slangen med en slangklämma. Då jag plockade igenom förvaringsutrymmet bak i Viggen upptäckte jag att jag hade en reservbränsleslang varför reparationen helt enkelt blev att koppla i en ny slang.

Det var skönt att duscha i Kasnäs. En liten motgång dock var att jag inte fick tag på ett sjökort över skärgårdshavet. På kvällen undersökte jag alternativa sjökortsappar för telefonen. Programmet jag fastnade för efter diskussion med min bror, också seglare, var programmet ”0100100” som fungerar som en normal kartplotter med korrekt utritade farleder och sjömärken.

Nästa morgon den 19.7 tankade jag innan jag seglade vidare. Att tanka viggen betydde att jag fyllde snurrans externa tank samt mina extra bränslebehållare. Totalt lyckades jag tanka ungefär tio liter bensin …

Min ”extrema tankning” (tio liter) ovan kan jämföras med vad jag råkade ut för i Nagu gästhamn för ett antal år sedan. Jag var på väg från Korpo mot Esbo i min Mystic Sharpie ”Gryningen” och jag gick till bränslebryggan för att tanka. Jag fick plats för hela 20 liter diesel, Samtidigt lade en stor modern motorbåt, alltså en av dom som drar upp ett massivt svall, till på andra sidan av bryggan. Ägarens första fråga till personalen var ”Hur många handtag har ni?” han fortsatte därefter med ”Vilken mängdrabatt kan jag få?”. Båten behövde 1500 liter bränsle och medan bränslet fylldes på hann personen gå till en restaurang i marinan och i lugn och ro äta en pizza. Jag skulle antagligen kunna segla runt de finska kusterna till livets slut på 1500 liter bränsle!

Att segla på telefon var inget problem. Jag kan ladda telefonen i båten varför det aldrig uppkom något problem med att telefonen skulle ha stängt av till följd av att strömmen tog slut. Vädret var fortfarande vackert med vettig vind från syd som gjorde att jag kunde gå över Gullkrona fjärd i skrovhastighet d.v.s. något över fem knop. Det vore dock obehagligt att vara beroende av telefon om vädret skulle vara regnigt med hård blåst och stänk. Tanken på att plötsligt vara ute på en stor fjärd helt utan karta är inte speciellt tilltalande. Infarten mot Korpo är dock bekant sedan många år, jag skulle sannolikt ha klarat av seglingen helt uta sjökort helt på minnet.

IMG_20200719_163522

Fig. 6  Skärgårdscentret i Korpoström,

Vid 16:30-tiden passerade jag marinan i Korpoström. Strax före infarten till Korpoström passerar man Norrsund och Killingholm/Lohm. En djupfarled går här upp mot Norrströmmen och vidare mot Åbo. Strax öster om Killingholmen ligger det tyska fartyget ”Hindenburg” på ca. 50 m djup. Fartyget gick den 17 november 1942 på en mina utlagd av en rysk ubåt. Man försökte bogsera fartyget i hamn men ett par dagar senare sjönk det efter en grundstötning i samband med bogseringen. Grundstötningen ledde till att fartyget bröts itu och sjönk nära Korpoström. Fartyget transporterade bl.a. krigsmaterial i form av maskiner lastbilar, personbilar och motorcyklar. På fartyget fanns också ungefär 1000 ryska krigsfångar.

Det fanns ingen anledning att gå i land vid Korpostrröm utan jag fortsatte direkt mot min kusins stuga på norra delen av Korpo. Jag ankrade vid min kusins sommarstuga men platsen är inte säker eftersom det är mycket djupt utanför stranden(25 m) och det alltså är svårt att ankra säkert. Jag sov en natt i egen stuga innan jag fick plats i Långviken. Färden till Långviken blev en utfärd tillsammans med fyra mycket intresserade barn och barnens föräldrar. Det är intressant att se hur lite det behövs för att göra en ”utfärd” med barn. Smörgåsar och en flaska med koncentrerad blandsaft var vad som behövdes. Vi gjorde några slag på fjärden utanför så att barnen skulle få känna på segling. Därefter körde vi genom Kistholmssundet mot Långviken. Saftåtgången var fantastisk då barnen fick blanda saft själva och båtens vattenförråd var tillräckliga …

Jag lyckades kontakta Mickel ansvarig för Strömma Gårds båtplatser i Långviken. Jag träffade Mickel och avtalade att jag kan parkera båten några dagar i Långviken som är extremt säker för båtar som inte har ett för stort djupgående.

IMG_20200720_221806

Fig. 7  Temporärä förtöjningsplats i Långviken i Korpo vid Strömma Gård.

Vädret blev nu sämre med ett djupt lågtryck från väster. Jag tog därför några dagars paus på den egna sommarstugan i Korpo. Jag tog bl.a.  bussen till Åbo där jag köpte det saknade sjökortet serie D samt skaffade långbyxor i stället för de bygor jag hade lyckats riva på vägen.

IMG_20200723_091403

Fig. 8  Sommarstugan från 1908. Skogstomt utan egen strand mitt i skärgårdshavet.

Notera!

Det kan vara intressant att notera för seglare i Sverige att sannolikt alla ortnamn, namn på öar etc. är på svenska. Fäktum är att många av namnen endast finns på svenska eftersom den finska skärgården traditionellt har varit svenskspråkig och fortfarande är det. I hela skärgården klarar man sig utmärkt på endast svenska!

(Fortsättning följer i del II)

 

Mänskligt skapade virus

04/05/2020

En ny artikel på bloggen WUWT, d.v.s. världens överlägset största klimat och vetenskapsblogg, ger lite mera bakgrund till vad man har hållit på med i Wuhan i Kina. Artikeln är skriven av Eric Worrall en regelbunden skribent på WUWT.

Nedanstående artikel plockar ut intressanta detaljer ur artikeln men intresserade läsare rekommenderas läsa orginalartikel (på engelska).

Informationen kom via Breitbart. Australiska Daily Telegraph påstår att en läckt dossier pekar på att Kina är orsaken till spridningen av CoVid19.  Kina undanhöll avsiktligt information om utbrottet i stället för att försöka stoppa epidemin.

Farlig forskning i Wuhan kring ”Ökad funktionalitet” (Gain of Function) där virologer avsiktligt skapade dödliga mänskliga patogener från fladdermusvirus för att undersöka risken för att sådana patogener skulle kunna uppstå naturligt bekostades av bl.a. USA och Australien. Arbetet fortsatte trots varningar från forskare vid ASA:s ambassad om otillräckliga säkerhetsprocedurer.

(Det finns indikationer på att också Frankrike samt WHO skulle ha deltagit, se tidigare artiklar)

Dossier NSW: Fakta som pekar ut Kinas fladdermusvirusprogram.

Sharry Marksson: The Daily Telegraph (2.5.2020 15:15)

Kina undertryckte eller förstörde information om coronavirusutbrott i ”ett angrepp på internationell transparens” som har kostat tiotalstusen människors liv enligt en dossier ihopsamlad av västerländska regeringar gällande CoVid19.

The Sunday Telegraph kom över dokumentet som går på 15 sidor och som visar på försumlighet från Kinesisk sida.

Dokumentet konstaterar gällande ”utsättandet av andra länder för fara” att Kinas myndigheter undertryckte nyheter om viruset genom att tysta läkare eller låta läkare som varnade för viruset försninna. Man förstörde bevis i laboratorier och vägrade leverera prover till internationella forskare som jobbade med vacciner.

Det kan också avslöjas att Australien utbildade och finansierade en grupp kinesiska vetenskapsmän i ett laboratorium som experimenterade med att modifiera dödliga coronavirus som kunde överföras från fladdermöss till människa och för vilka ingen bot finns.

Nyckelpersoner i Wuhan Institutets virologigrupp, som förekommer synligt i dossiern, utbildades eller finansierades i CSIRO:s ”Australian Animal Health Laboratory” där de bedrev grundforskning gällande dödliga patogener i levande fladdermöss inklusive SARS. Detta ingick i ett partnerskap mellan CSIRO och den Kinesiska vetenskapsakademin.

Studien pekar på den stora faran i det arbete de utförde.

”Möjligheten att förbereda sig för och lindra framtida utbrott måste vägas mot risken att man skapar ännu farligare patogener,” skrev de.

USA drog bort sin finansiering av experiment, som gör patogener kraftigare eller lättare att sprida, i oktober 2014 med motiveringen att det kunde ge upphov till en global pandemi.

Uppehållet i finansieringen i studien gällande ökad funktionalitet (förstärkning) återupptogs i december år 2017.

Trots oron över situationen fortsatte CSIRO att delta och finansiera forskning med Wuhan Institute of Virology.

Ett ”känsligt men inte hemligt” meddelande, daterat 19.1.2018, som The Washington Post kom över avslöjade att USA:s ambassads vetenskapsmän och diplomater i Beijing besökte laboratoriet och skickade varningar till Washington gällande undermålig säkerhet och svagheter i administrationen då man forskade i coronavirus från fladdermöss.

Läs mera: https://www.dailytelegraph.com.au/coronavirus/bombshell-dossier-lays-out-case-against-chinese-bat-virus-program/news-story/55add857058731c9c71c0e96ad17da60

Nedanstående är en sammanfattning av en studie år 2015 som inkluderar chefen för Wuhan Virology Institute. I studien hittar man citatet ”potentialen att förberede sig och lindra framtida utbrott måste vägas mot risken att skapa farligare patogener.”

Studien beskriver avsiktligt skapande av chimära fladdermusvirus kapabla att infektera människor för att undersöka sannolikheten för att sådana virus skulle kunna uppkomma av sig själv.

Ett sarsliknande kluster av cirkulerande fladdermusvirus visar potential for uppträda hos människor.

Menachery VDYount BL JrDebbink KAgnihothram SGralinski LEPlante JAGraham RLScobey TGe XYDonaldson EFRandell SHLanzavecchia AMarasco WAShi ZLBaric RS.

Erratum:  Corrigendum: A SARS-like cluster of circulating bat coronaviruses shows potential for human emergence. [Nat Med. 2016]

Abstract

Uppkomsten av allvarligt akut andnings syndrom koronavirus (SARS-CoV) och andningssyndromet från mellanöstern (MERS-CoV) understryker risken för transmission över artgränser som kan leda till utbrott hos människor. Vi undersöker här sjukdomspotentialen för ett SARS-liknande virus, SHC014-CoV som för närvarande finns i kinesiska hästskofladdermuspopulationer. Med hjälp av SARS-CoV inversa genetiska system skapade vi  och undersökte en virus chimär som uttryckte fladdermusvirusets tagg (spike) i en bas adapterad på mus SARS-CoV stomme. Resultaten visar att grupp 2b virus som kodar SHC014  tagg i en vild-typ stomme effektivt kan utnyttja multipla ortologer av SARS receptorn mänsklig angiotensin converterande enzym II (ACE2) och effektivt replikeras i primära mänskliga luftvägsceller och in vitro titers som motsvarar epidemiska varianter av SARS-CoV.  Ytterligare visar experiment på möss replikering  av det chimära viruset i lungorna med märkbar patogenesis. Undersökning av existerande SARS-baserade immunterapeutiska och profylaktiska modaliteter visade dålig effekt. Både monoclonal och antigen och vaccin baserade försök misslyckades med att neutralisera eller skydda mot Coronavirus med det nya spike proteinet. Utgående från ovanstående resultat så syntetiserade vi ett aktivt full längds SHC014 rekombinant virus och demonstrerade robust replikering både  in vitro och in vivo (Min kommentar: både i provrör och i försöksdjur). Arbetet pekar på en potentiell risk för att SARS-CoV kan återuppstå från virus i fladdermuspopulationerna.

(Jag har märk ut avsnitt med fet stil)

Läs mera: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4797993/

Vilken fruktansvärd röra.

Forskarna i Wuhan har lekt med chimära fladdermusvirus i centrum av en miljonstad åtminstone sedan 2013 (datumet för den tidigare studien nämnd i The Daily Telegraph). Medlemmar av forskningsgruppen var utbildade i Australien. Kontakterna till Australien var kontinuerliga. Forskningen finansierades åtminstone delvis av USA och Australien. Trots att USA drog bort sin finansiering år 2014 så återupptogs den år 2017.

Det finns bevis för att Wuhan laboratoriet inte var väl administrerat. Utöver den självklara idiotin i att placera ett laboratorium av denna typ i centrum av en storstad så finns det många antydningar om allvarliga brister i Wuhan laboratoriets säkerhetsprocesser  (en kinesisk studie drogs snabbt tillbaka. Detta skall också ses mot USA:s ambassads varning från 2018.

Även om bevisen ännu är indirekta så verkar det finnas en stor sannolikhet att SARS-CoV-2 är ett av de chimära fladdermusvirus forskare på Wuhanlaboratoriet avsiktligt skapade och som kom ut i samhället till följd av bristfälliga säkerhetsprocesser.

Vilken källan än är så verkar Kina ha reagerat på sämsta möjliga sätt genom att arrestera visselblåsare och försök att dölja utbrottet i stället för att fokusera alla krafter på att stoppa utbrottet.


Notera!

Sannolika finansiärer är USA, Australien, Frankrike och WHO d.v.s. eventuellt är också våra egna beslutsfattare indirekt insyltade.

Det är intressant att se hur kina isolerade Wuhan genom att stänga ner flygförbindelserna mellan Wuhan och övriga Kina. Man visste alltså att utbrottet potentiellt var mycket farligt eftersom förbindelserna till andra delar av Kina var stängda. Trots detta fick flygningar ut från Wuhan till övriga delar av världen fortgå utan begränsningar!

IMGP9098_PEF_embedded

Trevliga och intressanta krabater de där fladdermössen!

Att hacka GarageBand (del 3)

15/04/2020

Landet är nedstängt till följd av Coronaepodemin. Vårt spelmanslag har inte spelat ihop på flera veckor … vi är naturligtvis laglydiga medborgare men det må vara tillåtet att som finnens säger ”purna” eller på svenska svära över situationen.

Jag har i tidigare artiklar skrivit om hur vi försöker hålla igång verksamheten trots att det inte går att samlas för att spela. Vi försöker spela in låtar på distans så att någon startar projektet genom att skapa ett bottenspår till vilket var och en hemma kan utarbeta ett eget spår som sedan kan mixas ihop med bottenspåret … bottenspåret kan naturligtvis falla bort under processen då det inte längre behövs.

Patrik Harald vår basist gjorde ett trevligt basspår med bakomliggande rytmtrack. Vi har i olika sammanhang improviserat kring motsvarande spår (ofta då gitarrackord). Här är mitt försök till improvisation på Patriks spår.
Arbetsgången var följande:
  • Jag försökte sjunga till spåret d.v.s. hitta vettig tonhöjd som inte skär sig med bakgrunden. Bluesskalan är relativt enkel vilket gör att det finns ganska få toner att välja mellan.
  • Började lägga till lite text … helt ur fantasin d.v.s. ”sjöng vad spottet förde i min mun”.
  • Tog fasta på någon textrad och skrev så småningom ner ett antal verser. Det är oftast lättare att utveckla en melodi om verserna har en fast form och textens rytm från vers till vers någorlunda passar ihop.
  • Började försöka sjunga texten till spåret med många förändringar på vägen. Gissar att det spår som finns på videon kanske är version 20, eller mer,  och det innehåller fortfarande många fel som kunde slipas bort och förbättras.
  • När sången fanns på plats gjorde jag detsamma på hardangerfiol men följde naturligtvis sången. GarageBand var här till god hjälp eftersom det gick att följa ljudspåret grafiskt vilket gjorde att jag kunde se hur mycket tid jag hade i luckorna mellan sångdelarna att lägga till fiolgnissel.
  • När ljudet någorlunda låg på plats så att man inte behöve skämmas allt för mycket körde jag ut resultatet som MP3 och använde gratisprogrammet OpenShot på PC (Linux) till att göra en video. Jag grävde igenom mitt bildarkiv och sökte möjligast mörka hotande bilder för att matcha musiken. Jag tog en serie bilder av hus ritade av arkitekten/vissångaren Bosse Österberg mitt på natten i fullmåne.  Bilden för nästsista versen med löv av guld är tagen vid samma tillfälle på natten i gul gatubelysning (natriumljus) som matchar bra mot det naturliga månskenet. Det videospår man ser är kanske version fem eller något åt det hållet.

Låten nedan (som fanns också i den föregående artikeln) har alltså skapats utan att personerna som har gjort låten över huvudtaget har träffats fysiskt. Det skulle naturligtvis ha varit trevligare att träffas för att jamma i grupp men eventuellt är Coronametoden mera produktiv då det blir kvar ett hörbart resultat.

 

 

Kinesernas behandling av 2019-nCoV (Coronavirus)

22/02/2020

Jag skrev för en kort tid sedan en kort artikel om en nödbuffert för en situation där vårt eget samhälle hamnar i en situation där samhällsfunktionerna kraftigt störs eller stängs ner. I bakgrunden figurerar naturligtvis den Kinesiska Coronavirusepidemin.

Jag konstaterade i den tidigare artikeln, och upprepar detta även här:

Notera att jag ser nedanstående buffert som en vettig normal säkerhetsåtgärd helt oberoende av om vi i något skede får en Coronaepidemi i Europa.

I artikeln i länken ovan konstaterade jag att i nödförrådet bör inkluderas en tillräcklig mängd C-vitamin eftersom stora doser (stor dos är t.ex. två gram varannan timme om magen tål detta) erfarenhetsmässigt verkar ha effekt på virusinfektioner.

Jag stötte på en intressant länk Early Large Dose Intravenous Vitamin C is the Treatment of Choice for 2019-nCov Pneumonia på Lars Berns blog Antropocen.

Av artikeln framgår att man i Kina använder extrema doser C-vitamin som behandling vid 1019-NCoV lungkomplikationer. Det är självklart att en orsak till att maxidoser C-vitamin används är att andra alternativ inte ännu finns utöver andningshjälp och syrgas, det kan vara fråga om att ta till ett halmstrå som eventuellt kan hjälpa.

Artikeln konstaterar (min översättning):

Det är klart att ökad oxidativ stress spelar en viktig roll i ARDS pathogenesis och därav följande död. Cytokin storm observeras vid både virus- och bakterieinfektioner. Cytocin storm leder till ökad oxidativ stress, ARDS och död verkar vara en vanlig och icke specifik följd av detta. Detta är viktigt ur klinisk behandlingssynvinkel. Användniong av en antioxidant för förebyggandet och hantering av oxidativ stress verkar logisk och något som kan användas utan ett utdraget väntande på patogenspecifika vacciner eller mediciner något som gäller den nuvarande 2019-nCoV epidemin.

Det är ett faktum att stora intravenösa doser C-vitamin med gott resultat har använts mot ARDS och också vid influensa. Fowler & al. beskrev en 26-årig kvinna som utvecklade ARDS (rhinovirus och enterovirus-D68). Hon togs in för ICU (intensivvård). Efter att hon inte reagerade på standardbehandlingen placerades hon i ECMO (hjärt lung maskin) på dag tre. Höga doser C-vitamin (200 mg/kg kroppsvikt) var sjätte timme startades på dag ett vid koppling till ECMO. Dag två syntes en klar förbättring vid röntgning av lungorna. Hennes tillstånd fortsatte att förbättras med ECMO och intravenös C-vitamin och hon kopplades ur ECMO på dag sju och patienten var återställd och skrevs ut på dag 12 utan behov av extra syre.

Notera att de använda C-vitamindoserna är STORA vi talar om någonting av storleksordningen ett gram i timmen. Mängden C-vitamin man kan ta genom munnen begränsas av när magen säger till d.v.s. för mycket leder till diarre … om diarré uppkommer så halveras den dos man för tillfället tar.

Det finns intressanta länkar att titta på (engelska):

Japansk erfarenhet av intrevenös C-vitamin. Notera att doserna då C-vitamin ges intravenöst är mycket stora t.ex. 25g två gånger per dygn. Dosen 25 g/dygn är ca. 350 ggr den rekommenderade dagliga dosen.

Notera att historiskt har ännu högre doser använts. Det fanns läkare som talade on 20g, 50g och 100 g sjukdom d.v.s. ju allvarligare sjukdom desto högre dos gavs. Det är inte möjligt att nå lika höga doser om C-vitamin tas genom munnen. En dos på 20-25g utan besvärliga bieffekter bör vara möjlig oralt (genom munnen) uppdelat på doser på ca. 2g varannan timme. Såvitt jag vet så finns det inte någon klar giftighetsgräns för C-vitamin (jag är intresserad av en bra länk om någon känner till en sådan). Jag har stött på en övre ”tolererbar” gräns på 2 g per dag men den verkar ebsurt låg då jag själv under flera år har haft en dygnsranson på 2-5 ggr högre utan oyrevliga bieffekter.

Tidigare användning av C-vitamin vid bl.a. virusinfektioner.

Videon nedan beskriver ett svårartat fall av Svininfluensa där patienten var kopplad till andningsapparat och läkarna ville koppla från de livsuppehållande maskinerna eftersom situationen ur deras synvinkel var hopplös. Patientens anhöriga gick inte med på detta utan krävde att patienten skulle ges intravenös C-vitamin. Sjukhuset gick med på detta först efter att jurist kopplades in. Då patientens tillstånd förbättrades efter påbörjad C-vitaminbehandling avslutade läkarna C-vitaminbehandlingen med resultatet att tillståndet förvärrades. Efter kraftiga juridiska påtryckningar från de anhörigas sida fortsatte behandlingen men med små doser och patienten överlevde.

Immunsystemet behöver Amygdalin?

13/02/2020

Ett känt faktum är att cancer och olika typer av svampinfektioner verkar hänga ihop. Det kan finnas flera förklaringar till detta. Två alternativ:

  1. Cancer försvagar immunsystemet lokalt vilket ger goda tillväxtförutsättningar för t.ex. olika typer av svampinfektioner. Sett ur denna synvinkel är således de svampinfektioner som ofta observeras opportunistiska infektioner d.v.s. cancern skapade förutsättningar för svampinfektionen men svampinfektionen är inte orsaken till cancern.
  2. Det finns exempel på en annan synvinkel (t.ex. Simonchini) där svampinfektionen uppfattas skapa förutsättning för cancern eller t.o.m. så att cancern är detsamma som en svårartad svampinfektion.

Det senare alternativet är intressant eftersom t.ex. jästsvamp använder samma system för energiproduktion som cancer d.v.s. jäsning. Cancerns stora behov av socker är t.ex den mekanism som används för att detektera cancer på radioaktiv väg. Man tillför socker som är radioaktivt och kan då hitta cancer i form av områden med hög sockerkonsumtion något som samtidigt kan ses som förhöjd strålningsnivå på dessa områden.

Amygdalin

Amygdalin är ett ämne som förekommer i många olika växter i större eller mindre koncentrationer. De högsta koncentrationerna hittar man i t.ex. bittermandel. Amygdalin hittas också i många andra växter t.ex. bönor, vissa sädesslag, nötter o.s.v. (se lista i slutet av artikeln).

Det slog mig att växter eventuellt producerar Amygdalin som ett ämne mot svampinfektioner. Kunde man eventuellt använda Amygdalin mot svampinfektioner förutom som en omdiskuterad cancermedicin?

Lösningen är naturligtvis att börja söka på internet. Finns det andra intressanta användningsområden för Amygdalin som inte är lika välkända som anticanceregenskaperna? Det var inte speciellt överraskande att ett antal sökningar gav flera rätt spännande spår.

Jag hittade en artikel på International Journal of Molecular Sciences som studerar extrakt av bittermandel som antisvampmedel! Notera att det inte är självklart att Amygdalin överhuvudtaget har något med saken att göra men bittermandel innehåller mycket hög nivå av just Amygdalin. Intuitionen visade sig alltså eventuellt vara korrekt. Notera att artikelns resultat inte nödvändigtvis leder någonstans överhuvudtaget … men intressant.

Borrelios, immunsystem och Amygdalin

Immunsystemet är beroende av Thiocyanat för att de vita blodkropparna skall fungera korrekt. Jag hittade en intressant kommentar i en forskningsrapport [1] där det konstaterades att brist på thiocyanat leder till att kroppens immunrepons på en Borreliosinfektion (d.v.s. bakterieinfektionen från fästing) uteblir vilket leder till att normala tester blir negativa vilket i sin tur leder till att den smittade eventuellt inte får den antibiotikakur som behövs.

Borrelios_spirochet
Fig. 1   Borrelios spirocheter sedda genom mikroskop (Dr Obermeier). De vita ”0rmarna” är Borreliosbakteriernas spiralformade variant.

Borrelios_varianter
Fig. 2  De olika varianterna av Borrelia. Uppifrån granual/sporersom bildas då de spiralformade rörliga bakterierna stressas t.ex. av antibiotika. De rörliga spiralformiga bakterierna är den vanliga aktiva formen av Borrelios.

Prekursorn till Thiocyanat visar sig vara Amygdalin (båda innehåller en cyanidkomponent notera Thiocyanat). Har vi alltså stött på en situation som klart visar att Amygdalin i små mängder är livsviktiga för kroppens immunförsvar d.v.s. Amygdalin uppför sig som ett vitamin vilket klassisk läkarvetenskap starkt förnekar?

På PubMed hittade jag en artikel [2] i vilket det konstateras att Borrelia spirocheten d.v.s. den spiralformade varianten av borreliabakterien oftast i ett tidigt skede av infektionen slås ut av antibiotika. Forskning visar dock att bakterien kan övergå i en annan form cystor/sporer som tål antibiotika mycket bättre. Då antibiotikabehandlingen av de egentliga spirecheterna upphör så vaknar sporerna till liv igen och förvandlas till spiralformade rörliga bakterier igen.

Borreliosens inverkan på nervceller finns beskrivna i en artikel [3] på Journal of Neuroinflammation.

Jag hittade en artikel på nätet [4]. Ingen tung vetenskaplig artikel men där det konstateras att Cyanid dödar borrelia i cyst/sporstadiet. Detta skulle i såfall betyda att det kunde vara till fördel att förutom antibiotika parallellt ge en Amygdalinbehandling. Kombinationen kan mycket väl tänkas vara betydligt effektivare än Antibiotika eller Amygdalin tagna var för sig. Det är också intressant att notera att Amygdalin tar sig igenom barriären till hjärnan. En orsak till att Borrelios kan bli mycket besvärlig är att den kan gömma sig på många olika sätt t.ex. i ryggradens nervknippen eller i hjärnan. Då bakteriens sporer t.ex. till följd av nedsatt immunförsvar aktiveras så kan resultatet av denna orsak bli förlamning eller olika typer av psykiska störningar … problem som påminner om släktingen Syfilis som också gömmer sig i sporform eventuellt i årtionden för att sedan plötsligt bryta ut igen eventuellt med död som resultat.

Ett protokoll för behandling av kronisk Borrelios

Som det tidigare har konstaterats så kan Borrelios vara mycket svårbehandlad då bakterien har hunnit skapa cystor/sporer på vilka antibiotika inte biter.

Lösningen är då att ta till en så lång behandling att återaktiverade sporer slås ut då de återbildas till spiralformade bakterier som är känsliga för antibiotika. En annan metod är att försöka förhindra att den spiralformade bakterien övergår i sporform. Detta kan göras [5] så att man ger en kort dos av en specifik typ av antibiotika. Behandlingen fortsätter med ett annat antibioticum på samma sätt varefter man byter till en tredje typ av antibiotika. Protokollet använder också Amygdalin som en komponent vilket verkar vettigt om sporerna är känsliga för Amygdalin/Cyanid. Titta poå länken om du vill ha mera information om det specifika protokollet.

Förutom Amygdalin finns det indikationer på att medicinen Tinidazole som används mot bl.a. amöbainfektioner t.ex. Giardia också slår ut Borreliosens sporer. Kanske även detta kunde vara något att lägga till en behandlingskoktail …

Vilka födoämnen innehåller Amygdalin

Om vi antar att immunsystemet är beroende av Thiocyanat som i sin tur bildas ur Amygdalin som fås via födan så verkar det nyttigt att veta vilka födoämnen som ger Amygdalin i tillräckliga men ofarliga doser.

Fruits  Range*
blackberry, domestic low
blackberry, wild high
boysenberry med.
choke cherry high
wild crabapple high
market cranberry low
Swedish (lignon) cranberry high
currant med.
elderberry med. to high
gooseberry. med.
huckleberry med.
loganberry med.
mulberry med.
quince med.
raspberry med.

 

Seeds  Range*
apple seeds high
apricot seed high
buckwheat med.
cherry seed high
flax med.
millet med.
nectarine seed high
peach seed high
pear seeds high
plum seed high
prune seed high
squash seeds med.

 

Beans  Range*
black low
black-eyed peas low
fava high
garbanzo low to med.
green pea low
kidney low to med.
lentils med.
lima, U.S. low
lima, Burma med.
mung med. to high
shell low

 

Nuts (all raw)  Range*
bitter almond high
cashew low
macadamia med. to high

 

Sprouts  Range*
alfalfa med.
bamboo high
fava med.
garbanzo med.
mung med.

 

Leaves  Range*
alfalfa high
beet tops low
eucalyptus high
spinach low
water cress low

Några intressanta växter som vi har tillgång till i Norden är:

Lingon (hög nivå).

Hallon (medelhög)

Äpplekärnor (hög nivå)

Aprikoskärnor (hög nivå)

Mungböngroddar (hög)

Babuskott (hög)

alfalfa groddar (hög)

Skulle jag ha problem med cancer så skulle jag öka på mängden i ovanstående lista gällande mat jag äter.

Hur farligt är Amygdalin?

Då man söker på internet så stöter man ideligen på medicinska ”faktagranskare”(*) som presenterar Amygdalin som ett dödligt gift eftersom Amygdalin förutom två sockergrupper innegåller en cyanidgrupp och en benzaldehydgrupp. Det faktum att en kemisk förening innehåller en giftig komponent betyder inte att ifrågavarande kemiska förening över huvudtaget är giftig. Ett enkelt exempel är föreningen NaCl som innehåller Natrium och Klor. Som känt användes klor som stridsgas under första världskriget. Betyder detta att NaCl således är extremt giftig? Knappast, NaCl är vanligt koksalt som vi får i oss några gram per dag.

Experiment visar att stora doser Amygdalin kan ges intravenöst utan biverkningar eftersom mängderna Amygdalin som kroppen normalt bryter ner är små d.v.s. endast obetydliga mängder cyanid frigörs. Notera att engångsdosen kan vara t.ex. 5 gram vilket om allt genast skulle brytas ner skulle ge en cyaniddos som motsvarar LD50 d.v.s. 50% av patienterna skulle dö … men normalt kan man inte se bieffekter.

Kroppen har tillgång till ämnet Rodanas som gör Cyanid ofarligt och användbart för kroppen. Så länge inte en extremt stor dos Amygdalin plötsligt sönderdelas i sina komponenter bl.a. Cyanid så är Amygdalin helt ofarligt och kemiskt påminner ämnet om socker.

Man kan se varningar för att en enda aprikoskärna som typiskt väger något under en gram kan vara direkt giftig. Vi kan räkna igenom situationen och kontroller om en kärna sannolikt är farlig eller inte. Ett gram aprikoskärna innehåller maximalt ungefär 2% Amygdalin. Från en aprikoskärna får vi då maximalt 20 mg Amygdalin.

Amygdalinets kemiska formal är: C20H27NO11

Amygdalinets molvikt är: 457g

Cyanidens CN molvikt är 26g.

Ur ett gram Amygdalin kan vi då maximalt få ut: 1g*26/457 = 56 mg Cyanid.

LD-50 nivån för Cyanid ligger på ca. 4 mg/kg kroppsvikt. LD50-dosen är en dos som dödar 50% av försöksdjuren i vårt fall sannolikt råttor. För en 80 kg person som tar en engångsdos på 1g Amygdalin och vi antar att allt Cyanid frigörs på en gång, mycket osannolikt, så blir Cyaniddosen 0,7mg/kg kroppsvikt d.v.s. under 20% av dödlig dos. Normalt doseras Amygdalin i doser om 500 mg vilket då ger en maximal plötslig Cyaniddos på under 10% av den dödliga dosen.

Då vi tittar på vår råa aprikoskärna ser vi att mängden Cyanid den teoretiskt kan producera är ungefär 1 mg. Dosen från en kärna är fullständigt ofarlig t.o.m. före ett relativt litet barn. Man bör hålla i minnet att en dåligt tuggad kärna sannolikt inte ger ifrån sig mer än en liten bråkdel av det Amygdalin kärnan innehåller. Ett exempel är äpplekärnor som innehåller rätt mycket Amygdalin … otuggade går kärnorna rätt oskadda genom tarmen utan att Amygdalinet tas upp av kroppen. Vill man få i sig Amygdalin via äpplekärnor så skall kärnorna tuggas!

Hur ligger ovanstående i förhållande till välkända läkemedels giftighet?

Aspirin LD50 = 200 mg/kg (16g för en 80kg person). Två tabletter Aspirin för oss upp i ungefär samma giftighetsområde som en 500 mg kapsel Amygdalin.

Saken måste naturligtvis testas. Jag har i några dagar på prov ätit 1 gram Amygdalin uppdelat på två 500 mg doser. Resultat: Inga identifierbara bieffekter över huvudtaget. Notera att det rekommenderas att man långsamt trappar upp dosen eftersom det kan finnas bakterier i tarmen som spjälker Amygdalin. Genom att trappa upp dosen försiktigt så modifierar vi tarmfloran genom att slå ut bakterier som bryter upp amygdalinet. Min personliga uppfattning är att de varningar av ovanstående typ man kan se på nätet är betald disinformation från läkemedelsindustrins sida.

Det kan vara intressant att notera att vitamin B12 också innehåller en cyanidgrupp cyanocobalamin. Igen gäller att ett ämne kan vara helt ofarligt trots att det innehåller giftiga komponenter om man endast ser till detaljer och inte helheten.

Jag säljer inte Amygdalin men om någon vill prova så kan man beställa ämnet t.ex. från USA under varunamnet Prodalin. Leveranstiden är ungefär 1-2 veckor.

(*)  Man kan idag se mängder av faktagranskare på nätet som korrektarer borde kallas faktaförvanskare. Problemet är att många av dessa faktagranskare antingen har kopplingar till politik eller till industri ellerbåda.

Källor:

[1] 12th International Conference on Lyme Disease and Other Spirochetal and Tick-Borne Disorders
Day 1 – April 9, 1999

http://www.actionlyme.org/BURGDORFER_CYST.htm

[2] Evaluation of in-vitro antibiotic susceptibility of different morphological forms of Borrelia burgdorferi.

Sapi E1, Kaur N, Anyanwu S, Luecke DF, Datar A, Patel S, Rossi M, Stricker RB.

[3]  The Lyme disease spirochete Borrelia burgdorferi induces inflammation and apoptosis in cells from dorsal root ganglia

https://jneuroinflammation.biomedcentral.com/articles/10.1186/1742-2094-10-88?fbclid=IwAR3Y1umSgU8q_O4janw2FMewLDOuFpTvWA6Hbl937ftDFc644AAFJ92HmlY

[4] Thiocyanate: a potentially useful therapeutic agent with host defense and antioxidant properties.

Chandler JD1, Day BJ.

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22968041?fbclid=IwAR0rPiomh_GBCXceMYX5VkliR3IlJDA4nN_4AjJObtMDBUVdgfZiFoleqkQ

[5] Wiegman Pulsed Protocol for Lyme including Congenital Lyme and Coinfections

[5] Tinidazole mot bl.a. amöbainfektion t.ex. Giardia

https://en.wikipedia.org/wiki/Tinidazole

 

 

 

 

Bränder i Australien

05/01/2020

Vi har genom media fått en daglig påminnelse om den obehagliga situationen i Australien. Jag tänker naturligtvis på skogsbränderna som är ett årligen återkommande gissel. Media för naturligtvis fram skogsbränderna som bevis för ”klimatförändringen” men är detta faktiskt sant?

Man argumenterar ofta att den globala uppvärmningen leder till torrare klimat och därigenom till att det lättare uppstår skogs- och gräsbränder men är det faktiskt så i verkligheten?

Willis Eschenbach är en återkommande författare på klimatbloggen WUWT (världens i särklass största klimatblogg). Willis är intresserad av statistisk analys av stora datamängder. Nyhetsrapporteringen om bränderna fick honom intresserad av att titta efter eventuella förändringar i regnmängderna i Australien under det senaste århundradet. Är ett torrare klimat orsak till de våldsamma bränder vi ser?

Jag hänvisar till Willis Eschenbachs artikel om bränderna i Australien (språket är engelska).

Fig. 1  Regnmängden i Australien under de senaste 120 åren. Bilden är tagen ur Willis Eschenbachs artikel ovan. Notera att det under de senaste femtio åren har varit betydligt våtare än de sjuttio åren före detta. De två senaste åren speciellt det senaste har dock varit extremt torrt … detta kallas väder och inte klimat.

Bränderna har blivit svårare under senare år, är detta ett bevis för att klimatet håller på att förändras? Svaret är att detta inte behöver vara fallet. Skogsbrändernas intensitet i torra områden beror inte endast av regnmängden utan också av hur mycket brännbart material det finns på marken som ger en brand intensitet och hjälper branden att spridas. Grön aktivism har med missriktad omtanke om bl.a. djurlivet sedan slutet av 1960-talet i allt högre utsträckning förhindrat bränning av farliga områden under den australiska vintern då detta kan göras kontrollerat över begränsade områden. En brand som inte kan kontrolleras ger precis de skador som aktivisterna i välmening försökte förhindra. Resultatet kan man se i bilden nedan. Då avsiktlig bränning minskade ökar bränderna och brändernas intensitet ökar också.

Fig. 2  Bild taget ur en kommentar av Willis Eschenbach i artikeln ovan. Notera hur de avbrända områdena snabbt börjar minska från ungefär 1970 och hur bränderna med en fördröjning på ca. tio år börjar öka.

Är mänsklig verksamhet orsak till de Australiska bränderna?

Jag hittade en annan intressant artikel om bränderna på bloggen The Daily Chrenk . Artikeln behandlar andelen avsiktligt anlagda bränder i Australien. Jag plockar ut endast en kort kommentar av  kriminologen Paul Read (min översättning):

En satellitanalys från 2015 av 113000 bränder från perioden 1997-2009 visade vad vi har känt till sedan länge. Fyrtio (40%) procent av bränderna är (avsiktligt) anlagda.  Ytterligare fyrtiosju (47%) procent är oavsiktligt förorsakade av människor. Detta stämmer väl överens med tidigare data som säger att ungefär hälften av bränderna är avsiktligt anlagda och ungefär trettiosju procent är att betrakta som olyckor. Tillsammans kommer man till samma konklusion: Åttiosju procent (87%) är förorsakade av människan.

Om jag skulle försöka mig på en gissning skulle jag säga att ungefär 10 000 pyromanerna rör sig mellan Queensland och Viktoria men alla är inte aktiva och vissa tuttar på under vintern. De farligaste pyromanerna tänder på under de hetaste dagarna och i allmänhet närmare bebyggelse vilket tyder på ont uppsåt. Endast en liten minoritet kommer att förundrat se på den förstörelse de har åsamkat andra uppför sig som impulsiva idioter.

Barn är inte alltid onda. Barn och ungdomar följer ålders-brottskurvan där toppen av dumheterna kommer i slutet av tonåren. Brand är endast ett av många dåliga beteenden. Majoriteten växer ur dessa dåliga beteendemönster.

Vad kunde göras?

Det finns i Australien goda argument för att brännbart material kontrollerat borde brännas bort regelbundet för att göra eventuella bränder hanterliga. Avsiktlig bränning har använts sedan urminnes tider av urbefolkningen för att förhindra katastrofala bränder. Bränder har hört till naturen i Australien så länge att vissa växtarters frön inte gror utan eld …

Vad man skall göra åt pyromanismen vet jag inte … kanske lösningen på sikt är en öde ö med endast lite skog?

Atlantis?

03/01/2020

Det finns sannolikt ingen annan historisk berättelse som har intresserat människor genom årtusendena som berättelsen om Atlantis. Atlantis har genom tiderna placerats på många olika ställen bl.a. Santorini i den grekiska övärlden trots att Santorini inte över huvudtaget stämmer överens med de beskrivningar som finns … tanken har naturligtvis i modern tid varit att de antika källorna inte ens kände till medelhavets geografi något jag uppfattar som en alldeles ofattbar hybris hos moderna forskare. Min personliga uppfattning är att tänkare som under antiken lyckades göra en relativt god uppskattning av jordens diameter, som sannolikt skickade iväg en expedition för att segla jorden runt nog kände till det egna närområdet Medelhavet mycket väl.

Källorna

Berättelsen om Atlantis är en del av två dialoger av Socrates förmedlade av Platon: Timaeus och Critias. Dialogerna är från ungefär 360 f.kr.

Berättelsen lyder:

Enligt Egyptierna eller kanske rättare enligt vad Platon säger att

  • Critias rapporterade att hans
  • farfar fått veta av
  • Solon (historikern)
  • som hade hört det av egyptierna

Det fanns  en gång ett mäktigt rike på en ö i Atlanten utanför Hercules stoder (utanför inloppet till Medelhavet). Detta imperie kallades Atlantis och det härskade över många andra öar och delar av Afrika och Europa.

(Staden) Atlantis bestod av koncentriska ringar av alternerande vatten och land. Marken var bördig och kultur/teknik stod på hög nivå. Arkitekturen var extravagant med badinrättningar, hamninstallationer och barracker. Slätten utanför staden hade kanaler och ett fantastiskt bevattningssystem. Atlantis hade kungar och en civil administration och en organiserad militär. Ritualerna i Atlantis var finare än i Aten gällande tjurspel, offer och böner.

Atlantis gick till oprovocerat angrepp mot resten av Asien och Europa. När Atlantis gick till attack visade Aten sin styrka som grekernas ledare genom att som den enda stadsstaten stå emot Atlantis. Ensamma kom Atenarna att triumfera över invasionsarméerna från Atlantis och på detta sätt förhindrade man förslavandet av de fria och man frigjorde dem som var slavar.

Efter kriget var det kraftiga jordbävningar och översvämningar och Atlantis sjönk i havet och alla krigare från Atlantis uppslukades av jorden.

Kungarna över Atlantis var, enligt Platon, söner till Poseidon och Cleito. Sönerna var tio till antalet, fem par manliga tvillingar.  Den förstfödde var Atlas och han härskade över de andra.

Platsen

Om man litar på de antika källorna så var Atlantis beläget utanför (västerom) inloppet till Medelhavet. Detta utesluter mängder av platser man har spekulerat kring såsom Santorini, Svartahavskusten (Ukraina) och många fler.

Vi vet att havet utanför Gibraltar sund sedan urminnes tider har haft namnet Atlanten. Bergen i nordvästafrika kallas Atlasbergen och den legendariska kungen över Mauretanien hette Atlas.

Antag nu att Atlantis undergång då havet i väster inte mera var segelbart inte betydde att Atlantis sjönk i havsdjupet för all evighet utan att Atlantis översmämmades, t.ex. i en våldsam tsunami, med resultatet att riket gick under. Vad borde vi då söka efter om vi följer de antika berättelserna?

Jag uppfattar att vi borde söka efter:

En stadsruin bestående av koncentriska ringar som står på en slätt relativt nära vackra berg norr om staden. Staden har varit i direkt kontakt med havet och det har funnits en god hamn.

Hittar vi en formation av detta slag t.ex. i Google Earth?

Svar: Inte vid havet där vi har det idag. Vi hittar en intressant geologisk formation ”Afrikas öga” ca. 500 km från den nuvarande atlantkusten. Formationen består av koncentriska ringar, den står på en slätt nära berg i Norr. Idag befinner sig Afrikas öga ungefär 300 meter över havsytan.

Skall vi avskriva Afrikas öga eftersom vi befinner oss så långt från kusten?

Svar: Då man tittar på de antika kartor vi känner till så ser man att Afrikas kust genomgående är ”fel” ritad jämfört med moderna kartor. På de antika kartorna kan man följa den spanska kusten ner längs den afrikanska kusten som om den Iberiska atlantkusten och afrikas kust hade ritats med linjal. Antag att man under antiken visste vad man talade om och att ögat före katastrofen skulle ha befunnit sig ungefär vid havsytan.  Borde vi då undersöka hur den afrikanska atlantkusten skulle se ut från ögat mot norr om vi söker en höjdkurva på 300 meter över havet (ögat befinner sig idag ca. 300 m över havet) och postulerar att detta var havsytan vid katastrofen ungefär 11000 år före nutid.

Karta_Ptolemaius_150AD.png

Ptolemaius karta över ”världen” ungefär 150 AD. Notera hur den Iberiska kusten furtsätter rakt söderut genom Afrika medan kusten på en modern karta ligger flera hundra kilometer västerut. Notera också hur det finns en vass udde utritad ca. två iberiska kustlängder söderut följd av en stor bukt/vik nästan som en halvcirkel. Dessa kustformationer finns inte idag.

Om vi som en hypotes antar att Afrikas öga är det som är kvar av Atlantis efter att en halv kilometer hög tsunami* svepte över området och att staden låg vid havet så kan vi rita om dagens karta med Google Maps. Vi väljer ögats nuvarande ungefärliga höjd över havet och ritar om Afrikas kust enligt 300m höjdkurvan.  Vi ser då att den afrikanska atlantkusten faktiskt i hög grad påminner om den kustlinje Ptolemaius ritade under antiken! På bilden från Google Maps har jag grovt märkt ut höjdkurvan 300 m över havet med gula ”pins”. Notera att det ”riktiga” värdet kan ligga på kanske 300 m +/- 50 m d.v.s. kustlinjen ändrar form beroende av vilken höjdkurva vi väljer att följa.

Resultatet är:

300m_höjdkurva_atlantis.png

Höjdkurva 300 m över nuvarande havsnivå ger en kustlinje som ungefär motsvarar Ptolemaius karta från 150 AD. Vi hittar ”Atlantis” Afrikas öga strax söder om udden i en djup vik in från havet.

An interpretation of Atlantis according to Greek philosopher Plato

Atlantis, en tolkning utgående från Platons berättelse.

Atlantis_overview.png

Afrikas öga (resterna av Atlantis?) vid höjdkurvan 300 m över havet.

Atlantis_detail.png

Afrikas öga detalj. Formationen har diametern ca. 40 km.

Atlantis_stadsmur_öster.png

Är detta resterna av en stadsmur mot öster på centralön? Formationen är ungefär 300 m lång på bilden men den ser ut att fortsätta kilometervis söderut delvis täckt av sanddynder.

Vad hände?

Min uppfattning är att en stor meteor slog ner ungefär vid Cap Verde-öarna.

Meteorkrater_Cap_Verde.png

Meteornedslag vid Cap Verdeöarna. Man har bevisligen hittat stenbumlingar som av en tsunami har lyfts upp 300 m över havsytan på öar i atlanten. Afrikas öga befinner sig ungeför på den innersta ringen i bilden. Avståndet från Afrikas öga till Cap Verde är ungefär 1400 km. Skador (sprickbildningar som följer periferierna) kan ses i havsbottnen över 2000 km från Cap Verde. Nedslaget har sannolikt påverkat hela västafrika. Om en stor tsunami svepte över Afrika så hände detsamma vid den Iberiska halvön, vid Brittiska öarna, sydamerikas östkust och karibien … en ofantlig katastrof som skulle ha drabbat hela det Atlantiska imperiet.

Notera att nedslaget har ”daterats” till för kanske 100 000 år sedan. Problemet är dock att det är mycket svårt att göra geologisk tidsbestämning. C14-metoden anses pålitlig till max 50 000 år och kräver tillgång till organiskt material som har hunnit ta upp en representativ mängd C14. Luminicensmätningar av berg kräver att försöksbiten har ”nollats” vid en eventuell katastrof t.ex. genom kraftig uppvärmning. Min uppfattning är att ingendera metoden ännu har använts på denna formation.  Jag är mycket intresserad av hårda fakta gällande hur man har gjort den här tidsbestämningen. Min hypotes är att meteornedslagets ålder kraftigt har överskattats och att nedslaget skedde ungefär för 11000 år sedan mot slutet av istiden. Nedslaget följdes av en flera hundra år lång global nedkylning.

Som en följd av meteornedslaget kom landet att höjas med 300 meter vid Afrikas västligaste kust. Kusten flyttades totalt ca. 100 sjömil ut från den tidigare kända kusten och havet var inte längre segelbart som de gamla berättelserna anger.

Videon innehåller påstående om att man i öknen skulle ha hittat icke fossila valben. Detta betyder, om det stämmer, att området antingen rätt nyligen har legat under vatten eller att valar t.ex. vid en tsunami har spolats upp på land och dött där.

Områden kring Atlanten

Vilken effekt kunde en katastrof som den som hypotetiskt drabbade Atlantis ha på områdena på båda sidor om Atlanten? Min personliga gissning är att stora delar av Amazondeltat skulle förstöras eftersom det ligger endast några tiotals meter ovanför havsytan. Iberiska halvön skulle drabbas hårt av tsunamin med en våghöjd på kanske 100 m och effekten skulle vara ungefär densamma vid de Brittiska öarna.

I paktiken skulle sannolikt en kultur kring atlantbassängen slås ut totalt. Videon nedan visar hurudan effekten av ett stort jordskred vid Kanarieöarna skulle vara … ett stort meteornedslag vid Cap Verde skulle antagligen ha varik mycket värre. Resultatet kan ha varit en i stort sett total utplåning av en högkultur.

Intressanta länkar:

En artikel om ett möjligt försök till världsomsegling under Ptolemaius III (antiken). Detta är avsett som en illustration av nivån på antikt tekniskt och geografiskt kunnande.

Klicka för att komma åt eirv25n46-19981120_023-a_voyage_around_the_world_in_the.pdf

Fortsättning på samma tema som den tidigare artikeln från s.26.

Klicka för att komma åt 1999_Sp.pdf

 

Krig mot livet

19/12/2019

På Lars Berns blog Antropocen hittade jag den 18.12.2019 en intressant artikel som behandlar frågor också jag har behandlat här på bloggen Reflex och spegling.

Grundförutsättningen för allt liv på jorden är tillgång till koldioxid och vatten. Vatten är det ingen brist på då ungefär 70% av jordens yta utgörs av hav med ett medeldjup på 3 km. Koldioxiden är dock ett problem.

Under årmiljonernas lopp har ofantliga mängder koldioxid bundits kemiskt i jordens kolförråd i form av stenkol, i form av olja och i form av kalksten. Resultatet har blivit att koldioxidhalten i atmosfären under de senaste hundratals miljonerna har sjunkit kraftigt.

GISP2 TemperatureSince10700 BP with CO2 from EPICA DomeC

Bild 1.  Den övre grafen visar temperaturen sedan istidens slut. Notera hur vi sedan 9000 år tillbaka kan se en långsam avkylning där dagens varmperiod endast är en liten återgång till en tidigare varmare epok. Den undre grafen visar koldioxidhalten i atmosfären under samma tid mätt ur iskärnor. Notera hur halten var som lägst för ungefär 7000 år sedan. Efter detta har koldioxidhalten långsamt stigit sannolikt genom utgasning från världshaven. Om koldioxiden skulle vara temperaturens ”justerskruv” så borde ju temperaturen ha stigit med ökande koldioxidhalt … men temperaturen har långsamt sjunkit.

Hur ser då situationen ut över lång tid? Man har indirekt via olika ”proxyn” kunnat uppskatta koldioxidhalten i jordens atmosfär och resultatet är:

co2_temperature_historical.png

Fig. 2  Vi ser ur historiskt perspektiv att koldioxidhalten i atmosfären idag är extremt låg. Det finns en liten böj uppåt efter den senaste istiden men nivån är fortfarande en bråkdel av vad den har varit.

Hur illustrerar media koldioxidhalten i atmosfären? Man använder sig av såkallad ”körsbärsplockning” d.v.s. man väljer precis det område som för fram den skrämmande bild man vill ge. Se på bild två och platån längst till höger d.v.s. ungefär en miljon år tillbaka i tiden då ett antal istider har gått över vår planet. Under istiden hade koldioxidhalten i atmosfären gått ner till ungefär 180 ppm d.v.s. växterna hungrade efter koldioxid.

Englander 420kyr CO2-T-SL rev.jpg

Fig. 3  Notera hur koldioxidhalten i atmosfären under istiden gick ner till ungefär 180 ppm. Detta är skrämmande då vi baserat på experiment i växthus vet att de gröna växterna börjar dö till följd av koldioxidbrist vid ungefär 150 ppm d.v.s. endast aningen lägre. Då de gröna växterna dör är det slut på livet på jorden. Naturens problem idag är inte för mycket CO2 utan för lite!

Du hittar Lars Berns artikel ”Klimatfaschisternas krig mot livet självt” på bloggen Antropocen.

 

Ändamålet helgar medlen?

04/12/2019

Om man är troende brun-grön så helgar tydligen målet medlen. Är det samma gäng som nu har samlats i Spanien för att bestämma om hur man skall tvinga motsträvliga länder att spela med i klimatkuppen.

Enligt polisen i Brasilien har man gripit bl.a. brandpersonal för att ha tänt på skog. Personerna skall enligt videon ha fått betalt för att leverera fina bilder från brinnande skog i Amazonas till bl.a. WWF.

Notera den ena misstänkta är WWF som bevisligen har brunskjortor bland grundarna. Den andra misstänkta är Leonardo Dicaprio, skådespelare, miljonär och klimataktivist.

Videon har engelsk text. Jag kommenterar inte videon närmare i detta skede.


Pointman's

A lagrange point in life

THE HOCKEY SCHTICK

Lars Silén: Reflex och Spegling

NoTricksZone

Lars Silén: Reflex och Spegling

Big Picture News, Informed Analysis

This blog is written by Canadian journalist Donna Laframboise. Posts appear Monday & Wednesday.

JoNova

Lars Silén: Reflex och Spegling

Climate Audit

by Steve McIntyre

Musings from the Chiefio

Techno bits and mind pleasers

Bishop Hill

Lars Silén: Reflex och Spegling

Watts Up With That?

The world's most viewed site on global warming and climate change

TED Blog

The TED Blog shares interesting news about TED, TED Talks video, the TED Prize and more.

Larsil2009's Blog

Lars Silén: Reflex och Spegling

%d bloggare gillar detta: