Larsil2009's Blog

Jag har justerat en billig kinesisk fiol under ca. två års tid men det känns som om effekten av de justeringar jag gör blir allt mindre samtidigt som fiolen fortfarande saknar den tonfärg jag vill ha. Fiolen har aldrig öppnats tidigare men det har varit fullständigt klart att både lock och botten har varit relativt tjocka vilket kan ge ett relativt skarpt (skrikigt?) ljud.

Innan den inre slipningen påbörjades saknade fiolen i stort sett bas d.v.s. den var väldigt ”torr” på G-strängen och mätning av fourierspektret visade att fiolen nästan helt saknade de låga grundtonerna på G-strängen. Situationen kan förbättras genom att från insidan slipa halskanalen mellan basbjälken och halsklossen. det visade sig dock att tonen förbättrades till en viss gräns efter vilken inga hörbara förbättringar erhölls. Situationen var densamma för andra kända justeringspunkter vilka erfarenhetsmässigt har visat sig förbättra tonen på de övriga strängarna. Tonen blev bättre men det gick inte att komma vidare.

Jag beslöt idag (21.5.2020) att ta loss locket och mäta fiolens plattor och naturligtvis efter detta graduera om plattorna så att de i mån av möjlighet motsvarar kartor över plattornas tjocklek för Guarnieri fioler.

Borttagning av locket

Jag använde en vass kniv till att rispa hål i lacket mellan lock och sarg. Det gäller att gå försiktigt till väga så att kniven inte slinter och resultatet blir en ful repa. Jag använde därefter en tunn spatel sannolikt använd av någon tandläkare för årtionden sedan för att ta mig genom limfogen för att börja bryta upp den. Lim använda på fioler är mycket hårda och samtidigt spröda vilket betyder att man i allmänhet kan bryta upp limfogen mellan sarg och lock utan betydande skador på varken lock eller sarg.

Borttagningen gick problemfritt förutom att jag lyckades åsatadkomma två korta sprickor uppe bredvid halsen då jag lossade locket från halsklossen. Sprickorna limmades genast och de kommer knappast att ge några problem.

Den nedre sadeln, över vilken senan för stränghållaren löper, togs bort. Jag uppfattar att sadeln som är gjord i Ebenholz är aningen för lång vilket kan ge upphov till sprickor i locket senare om sadeln inte får något mera utrymme.

Mätning av lockets tjocklek (startsituation)

Jag mätte lock och botten med en mekanisk tjockleksmätare med en uppskattad mätnoggrannhet på kanske 0,05 mm.

Resultatet kan ses i bilden nedan.

Notera ”halskanalen till vänster d.v.s. området mellan basbjälkens övre ända och halsklossen.  Slipning här förbättrar basreponsen till en viss gräns. Risken då man slipar här är att det behandlade området är väldigt litet vilket gör att man slipar rätt snabbt och i detta fall slipade jag hål i locket! Hålet fixades genom att svagt limma ett ”frimärke” på en magnet som fördes till det skadade stället och limmades fast. Inget mera slipande här!

Genomslipning med magnet. Den bruna lappen limmades från insidan utan att fiolen öppnades. Notera sprickan från halsurtaget ner förbi mätpunkten 2.35. Sprickan var lätt att reparera och den ger knappast framtida problem. En annan  spricka som inte syns går ner från halsurtaget mot ändan av basbjälken.

Vad har jag lärt mig av mätningen?

Mätningen visar att jag lätt slipar över alltför begränsade områden vilket minskar effekten av slipning och i värsta fall ger upphov till skador. Den första uppskattningen att fiolen hade tjocka plattor och sannolikt av den orsaken efter provspelning hos tillverkaren slumpades bort billigt stämde helt. Ett sätt att uppskatta plattornas tjocklek utan tjockleksmätning och öppning av fiolen är naturligtvis att väga instrumentet utan hakstöd. Spelbar men utan hakstöd väger fiolen i den här artikeln ca. 430g. Fiolkropp utan stränghållare och stall ca. 400g. En intressant diskussionstråd om en violins vikt hittar man här.

Mätning av bottenplattan (startsituation)

Bottenplattan mättes med samma tjockleksmätare som locket. Eftersom jag lämnade kvar greppbrädan så är åtkomsten till bottenplattan begränsad d.v.s. antalet mätpunkter är ganska litet.

Jag noterar att mitten av bottenplattan är tjock något man idag uppfattar vara en fördel. Däremot finns det områden som jag skulle vilja ha betydligt tunnare. Mera om detta senare. Fiolen marknadsfördes som en Guarneri ”Cannone”  som är känd för att ha tjocka plattor.

Hur justerar jag locket?

Områden jag planerar att göra tunnare är skuggade med snedstreck.

Jag ”sicklar” eller skall man kalla det skrapar locket tunnare. Jag uppfattar att jag har bättre kontroll över en liten kniv jag skrapar med (jag skär inte!) än med en konventionell sickel. Om åtkomsten är dålig kan jag använda att håljärn på motsvarande sätt.

Skulle jag göra omgradueringen helt renlärigt så skulle jag ta bort basbjälken och lägga i en ny efter tjockleksjusteringen. Jag uppfattar inte att byte av basbjälken skulle ha gett något egentligt mervärde.  Jag tar bort tiondels millimetrar vilket jag uppfattar att det inte påverkar basbjälken i någon betydande grad.

Det vore helt möjligt att fylla skadan vid ändan av basbjälken med nytt trä men jag är intresserad av att höra ljudet efter justering med detta specifika område kraftigt slipat. Om fiolen blir omöjlig att ljudmässigt få att fungera så blir jag tvungen att öppna den igen senare. Tiden får utvisa om detta blir nödvändigt.

Notera att jag i mån av möjlighet eliminerar ”valkar” mellan olika områden. Snabba tjockleksförändringar reflekterar sannolikt vibrationer i locket och är således oönskade. Jag gör f-hålens vingar något tunnare men lämnar en liten justermån så att jag kan stämma dem i ett senare skede. Stämning av f-hålens vingar sker genom att göra vingen tunnare d.v.s. jag vill inte i onödan göra någon vinge för tunn.

Bilden visar situationen efter ett första varv där jag har gjort locket tunnare. De gråa områdena är fortfarande för tjocka och behöver göras något tunnare. Det är skäl att gå fram i små steg och mäta ofta eftersom det är svårt att backa om man gör något område för tunt.

Justering av bottenplattan

Bottenplattan justerades på samma sätt som locket genom skrapning. Det största problemet var att det med min tjockleksmätare är rätt mycket pillande för att mäta bottenplattan medan sargerna är på plats.

Knackning före och efter justering visade att bottenplattan klingade mycket mera melodiskt efter justeringen. Botten var ställvis mycket tjock på vissa ställen vilket förhindrar det från att svänga korrekt.

Hoplimning

För hoplimning behövs ett antal tvingar som jämnt pressar locket mot sargen. Det finns olika varianter och bilden visar det system jag använder.

Det är skäl att inte vänta alltför länge med hoplimningen eftersom resultatet annars kan bli att sargerna ändrar form vilket kan ge problem med att hitta korrekt läge för locket. Vissa byggare borrar ett litet hål genom locket till den nedre klossen. Man kan då använda en styrtapp som styr locket till rätt läge. Styrtappen är i praktiken helt osynlig då den ligger under stränghållaren. I föreliggande fall uppfattade jag att jag inte behövde någon styrtapp eftersom jag hade instrumentet öppet endast några timmar. Jag noterade dock vid losstagningen av locket hur lockets mittlimfog låg i förhållande till ändklossen. Hoplimningen var problemfri.

Det är skäl att genast med hjälp av t.ex. vaddpinnar doppade i vatten avlägsna allt utflödande lim innan limmet stelnar eftersom putsning av limfogen senare annars blir ett stort jobb.

Tjocklekskarta

Jag använde en tjocklekskarta med tjocklek som ett medeltal för många kända Guarnieri-fioler.  Att kopiera en specifik fiols tjocklekskarta är ingen garanti för ett bra ljud men man bör komma i ett relativt bra läge för framtida efterjusteringar. Mätningar av specifika fioler visar rätt stora variationer i tjocklek och ofta också osymmetri. Den karta jag använde är från Simeon Chambers (2009). Kartan stämmer rätt bra överens med dokumenterade tjocklekar från andra källor.

Martin Schleske har många intressanta sidor om mätning av fioler. Här är hans kartor över några Guarneri fioler.

Artikel om ‘VIEUXTEMPS’ GUARNERI ‘DEL GESÙ’.

Exempel på tjocklek i lock (källa http://www.platetuning.org) José Contreras violin från 1767.

Exempel på tjocklek i botten.

Min personliga uppfattning är att man idag ofta gör lock och botten alltför tjocka. Orsaken till detta vet jag inte då det finns rätt mycket mätningar av instrument som man uppfattar att klingar väl och som har relativt tunna plattor. Det är också välkänt att överdrivet tjocka plattor i allmänhet inte uppfattas ge ett speciellt fint ljud (det finns undantag t.ex. Guarneri ”Cannon”). Är orsaken till dagens tjocka plattor att man då undviker vargtoner, som jag uppfattar beror på överdrivna alltför kraftiga resonanser.  Å andra sidan så strävar jag efter ett instrument som har kraftiga svängningar utan att det går över styr d.v.s. jag försöker optimera instrumentet som en Formel 1 bild där musikern måste ha yrkeskunskap för att hantera vissa specifika situationer.