Larsil2009's Blog

Svåra Pellagra-epidemier grasserade i de amerikanska sydstaterna under den förra hälften av 1900-talet. Man talade om sjukdomen med de fyra D-na  på engelska:

• Dermatitis (hudproblem)
• Diarrhea (diarre)
• Dementia (demens)
• Death (död)

Man har uppskattat att det mellan 1906 och 1940 fanns 3 miljoner fall av Pellagra vilket ledde till ca. 100 000 dödsfall.  Orsaken till sjukdomen, som först beskrevs av en spansk läkare Don Gasper Casal år 1735, var okänd. Casal kallade sjukdomen mal de la rosa.

En intressant beskrivning av  pellagraepidemin i USA   början av 1900-talet visar hur människorna som hade Pellagra frystes ut på ungefär samma sätt som personer med HIV idag.

Sjukdomen pellagra beror på akut brist på vitamin B3 (Niacin). Orsaken till epidemin i USA var att bomullsodlingen ledde till en mycket ensidig odling av andra grödor vilket ledde till att främst de fattiga som i hög grad levde på majs kom att drabbas.

Det är intressant att notera att ursprungsbefolkningen inte drabbades i samma mån trots hög konsumption av majs. Orsaken var att att niacinet i huvuddrag fanns i kornets grodd som europeiska behandlingsmetoder eliminerade. Niacin i majs är dessutom relativt svårlösligt vilket kan åtgärdas på indianskt vis genom att blötlägga majsen i alkalisk vätska före användningen … niacinet blir lättare att uppta av kroppen.

Läkarna spekulerade kring många orsaker till sjukdomen. Vissa trodde att det var en bakteriesjukdom eftersom sjukdomen förekom epidemiskt på begränsade områden. Sjukdomen förekom också allmänt på t.ex. sinnesjukhus där patienterna men inte vårdpersonalen drabbades. Skillnaden mellan vårdare och patienter låg i att patienterna åt en extremt ensidig diet baserad i huvudsak på majs medan vårdarna åt en mera varierad och närande mat. Dödligheten i patientgruppen var 64%!

År 1914 fick Dr. Jozef Goldberger, en ungerskfödd läkare, i uppgift att undersöka orsakerna till Pellagraepidemierna.  Efter några månaders studier kom Goldberger fram till att det antagligen var en sjukdom relaterad till kosten. Han motiverade detta med att endast patienterna och inte vårdarna drabbades. Vårdarnas diet var betydligt mera varierad och allmänt bättre.

Trots att Goldberger inte kände till orsaken till sjukdomen så spekulerade han att en diet med mera färskt kött, ägg och mjölk skulle förhindra sjukdomen. Experiment (Goldberger och Pellagra) visade att detta också var fallet.

Trots att man relativt snabbt via experiment kunde visa att sjukdomen berodde på ensidig kost så dröjde det länge innan man fick epidemierna under kontroll … det fanns starka motståndare inom den klassiska medicinen som hade satsat sin auktoritet på att sjukdomen orsakades av bakterier eller motsvarande. Det svåraste pellagraåret var 1929 d.v.s. många år efter att orsaken till sjukdomen i princip var helt klarlagd. Ser vi här igen ett exempel på att vetenskapen går framåt en begravning i taget då professorerna inom den akademiska världen går bort och inte längre kan bromsa utvecklingen.

Man löste slutligen problemet så att man lade till Niacin i mjöl vilket ledde till att i praktiken hela befolkningen fick i sig ett minimum av vitamin B3 vilket rätt snabbt ledde till att Pellagra försvann som en epidemisk sjukdom.

Är problemet helt löst?

En intressant följd av att man lade till vitamin B3 i mjöl i USA var att 50% av patienterna på sinnesjukhusen skickades hem eftersom de blev friska. Man har senare undersökt effekten av vitamin B3 på diverse andra sjukdomar/problem och det kan finnas kopplingar till:

• Schizofreni. Man experimenterade på 1950-1960-talet med Niacin i stora doser på flera gram (200ggr den rekommenderade dagsdosen) och resultatet var att 80% av schizofrena patienter uppfattade en klar förbättring eller botades helt.
• Inlärnings- och beteendestörningar hos barn verkar åtminstone ibland vara kopplade till B3 vitaminbrist.
• Minnesproblem (icke Alzheimerrelaterade).
• Tvångsbeteende (t.ex. tvångsmässig handtvätt).
• Behandling av alkoholism förstärks om patienten ges B3 vitamin.

Fysiska effekter:

• Niacin sänker kolesterolnivåerna effektivt utan statinernas negativa effekter.
• Påverkar artritis d.v.s. lika typer av ledproblem detta dock i kombination med C-vitamin och Bor.

Hur stor borde människans dagliga dos vara?

I den utvecklade delen av världen fås största delen av b3-vitaminet från kött och fisk. Jag fick plötsligt idéen att se om det finns någon korrelation mellan Niacin (via kött) och schizofreni. Tanken var att om vi ligger nära den undre gränsen för niacinintag (B3) så bör vi kunna se en trend där de länder som har den lägsta köttkonsumtionen bör ha märkbart högre frekvens av schizofreni än länder med en hög köttkonsumtion. Notera dock att hög köttkonsumtion med säkerhet också korrelerar mot en högre levnadsstandard som i sig kan tänkas minska reisken för schizofreni i viss mån.

Jag har inte plockat ut alla länder jag har hittat data för och jag är säker på att data gällande stora köttproducenter t.ex. Argentina eventuellt ger alltför höga värden på den lokala köttkonsumtionen. Resultatet blev:

Fig. 1      Man kan se en svag men tydlig korrelation så att schizofrenifrekvensen är högst i länder med låg köttkonsumtion och lägst i länder med hög köttkonsumtion.

Jag plockade med ögonmått ut två punkter som kan tänkas representera trenden och härledde ur detta formeln:

Scizofrenifall = -1.75*Niacin(mg/d) + 290

Jag har beräknat-n iacinmängden (se t.ex.) utgående från den dagliga köttdosen … notera att det här är en mycket grov uppskattning. Vi kan nu använda formeln till att beräkna den niacinmängd som sänker schizofrenifrekvensen till noll om vi antar ett linjärt niacin/schizofreniberoende (vilket naturligtvis inte är säkert).

Medelmängden niacin per person som skulle behövas för att eliminera schizofreni blir då ungefär 160 mgNiacin(B3) per dag vilket ligger på ca. 8 ggr. den idag rekommenderade dosen.

Hur mycket mat behövs för 160 mg niacin (B3)?

• Tonfisk ca. 700 g/dag
• Höna 1 kg/dag
• Jordnötter 1,16 kg/dag
• Svamp 2.5 kg/dag.
• Solrosfrön 1,93 kg/dag
• Ärter 7,6 kg/dag

Notera att i alla fall utom för tonfisk är mängderna så stora att de ligger utom räckhåll i praktiken.  Sannolikt varierar behovet rätt mycket från individ till individ.  Baserat på äldre medicinska rapporter så behövs en dos på flera gram/dag utspritt på 2-3 doser för att eliminera de värsta problemen.

Personligen, jag har inte schizofreni, äter jag 500 mg niacin per dag för att jag känner att jag mår bra av det. Detta är 25 ggr den rekommenderade dagliga dosen. Sökningar gällande niacindos indikerar att risken för komplikationer ligger vid över 5  g/dag vilket är ytterligare tio ggr den dos jag tar.

Intressanta experiment

En intressant fråga är hur stor del av den epidemi av psykiska problem, depression, beteendestörningar etc. man enkelt och billigt kunde eliminera genom att i t.ex. skolan ge alla elever en c-vitamintablett kombinerat med B-vitaminer? Dosen kunde vara en brustablett av vardera sorten vilket är en mycket liten dos.

Varför denna kombination? Svaret är:

• Ett typiskt symptom på skörbjugg är depression. Antag att depressionen hos en del av populationen kommer innan man ser de typiska fysiska skörbjuggssymtomen (tandproblem, blånader, ledproblem …).
• Flera olika B-vitaminer har depression som ett symptom vid vitaminbrist (B3, B6, B12).
• Brist på B3-vitamin kan ge ADHD-liknande symptom med koncentrationsproblem och olika typer av tvångsbeteenden utan att man ännu kan tala om schitzofreni.

Finns det någon större skola med parallelklasser som skulle vara intresserade av att göra ett experiment där man under en längre tid ger alla elever på en klass vitamintillskott enligt tankarna ovan och där man använder parallellklassen som referens.  Experimentet kunde göras som ett dubbelblindexperiment så att ingen i skolan vet vilkendera klassen som får placebo (bubbelvatten utan vitaminer) och vem som får vitaminer (bubbelvatten med vitaminer). Lärarnas uppgift skulle vara att rapportera om positiva/negativa beteenden samt eventuella förändringar  inlärningsprocessen. Efter t.ex. ett år kunde man analysera ordningsproblem och  frånvaro i båda klasserna kombinerat med utvärdering av elevernas skolresultat för att se om det finns någon märkbar skillnad.