Larsil2009's Blog

Vi lever i en intressant värld där ett av den utvecklade världens största problem är övervikt och i anslutning till detta bland annat Diabetes typ II (vuxendiabetes) och en mängd relaterade sjukdomar som har samma grundorsaker. 99% (borde antagligen vara 97% /sark) av läkarna behandlar dessa metaboliska sjukdomar med mediciner avsedda att ta bort sjukdomssymptomen men som inte behandlar sjukdomarnas verkliga orsaker.

Den här artikeln skrevs som en kommentar till en diskussion någonstans på nätet.

Sjuklig övervikt och Diabetes typ II

Socker/kolhydratkonsumtionen har sedan 1900-talets början i medeltal ökat mer än 20 gånger. Under samma tidsperiod har man ersatt naturliga fetter såsom smör och talg med industrifetter baserade på hydrogenerade fröoljor som människan aldrig tidigare har konsumerat. Ur råvarusynvinkel är det krasst ”endast det billigaste är gott nog” som gäller.

Vad händer då ett samhälle i stor skala övergår till en extrem kolhydratrik kost? Vi kan titta på vad som hände i det forna Egypten. Lantbruk som gav tillgång till nästan obegränsade mängder spannmål kan detekteras i skelett från den här tiden. Plötsligt uppträder tandproblem och skelettförändringar.

Vilken är orsaken bakom Diabetes typ II? Varje gång vi äter socker eller snabba kolhydrater (kolhydrater är i princip sockermolekyler ihopkopplade i långa kedjor som kroppen lätt på nytt bryter ner till socker) så kommer kroppen att se en tydlig topp i sockernivån i blodet. Kroppen kompenserar detta genom att utsöndra mera insulin vilket bl.a. signalerar till kroppens celler att det finns ett överskott socker som borde lagras i fettcellerna samtidigt som socker naturligtvis också används av övriga celler som bränsle.

Den höjda insulinnivån sänker rätt snabbt sockernivån och då sockernivån börjar sjunka så tolkar kroppen detta som hunger och individen uppfattar att hen behöver ett mellanmål t.ex. i form av lite sötsaker, söt dricka etc.  Resultatet blir en ny socker topp/peak med efterföljande hungerkänsla inom kanske en timme. Insulinnivån kommer att stiga och hållas kontinuerligt hög vilket gör att kroppen matar in energi i fettcellerna men aldrig tar ut energi ur dem. Slutresultatet blir en långsamt ökande kroppsvikt som på sikt leder till det man kallar metaboliskt syndrom.

Då insulinnivån hålls hög leder detta med tiden till att celler börjar försvara sig mot de ofantliga mängderna socker som skall förbrännas eller lagras. Resultatet blir att det krävs allt högre insulinnivåer för att hålla blodsockret på en lämplig nivå. I något skede klarar inte kroppen längre av att producera så mycket insulin att sockernivån fås att sjunka utan blodsockernivån börjar stiga trots att kroppen producerar stora mängder insulin.

Vilken är den klassiska läkarbehandlingen i detta fall?

• Man vet erfarenhetsmässigt att en alltför hög blodsockernivå leder till obehagliga följder t.ex. bensår (mera om detta senare).
• Man vet att insulin sänker sockernivån alltså ger man patienten mera insulin trots att patienten redan nu producerar stora mängder insulin.
• Alternativt ger läkaren medicin som minskar på insulinresistansen t.ex. Metformin vilket en tid låter kroppen mata in ytterligare socker i cellerna trots att kroppen redan sagt stopp i form av insulinresistans.

Notera att det i praktiken är omöjligt att bestående gå ner i vikt så länge insulinnivån är hög. Orsaken är helt enkelt att kroppen inte tar fett ur de egna förråden så länge insulinnivån är hög. Om vi sänker insulinnivån t.ex. genom att minska på mängden kolhydrater/socker så blir resultatet en våldsam hunger kombinerad med sänkt ämnesomsättning d.v.s. personen börjar frysa men fortfarande tas inte några betydande mängder fett ur fettcellerna. Man uppskattar att det behövs en fasta på 24-30 timmar för att kroppen skall kunna slå om ämnesomsättningen till att bränna fett i stället för socker via maten.

Vilken behandling väljs enligt bondförnuft?

Vanligt bondförnuft säger att lösningen på ovanstående problem är att sänka sockernivån (se ovan). Problemet är dock att man av erfarenhet vet att hungern inte går att övervinna om man kör vidare med den diet som förorsakade hela problemet d.v.s. socker och mycket kolhydrater. Man kan jo-jo-banta utan att lägga om kosten och övningen kan t.o.m. ge vissa positiva kortvariga resultat men mycket sällan bestående resultat.

Den vettiga lösningen är naturligtvis att först studera hur hungersignalerna fungerar och därefter bygger man upp en kost där man i möjligaste mån eliminerar hungern. Det är ett välkänt faktum att:

• Då sockernivån snabbt börjar sjunka så tolkar kroppen detta som hunger.
• Intag av naturligt fett skickar en mättnadssignal till hjärnan som i stort sett är oberoende av den störande sockertoppen.
• Det finns indikationer på att dagens fröoljor blockerar fettets mättnadssignal vilket naturligtvis McDonalds och andra som kokar pommes frites i billiga fröoljor uppskattar, tackar och tar emot.

Lösningen är alltså att kraftigt skära ner på mängden socker/kolhydrater i kosten och i stället tillföra betydande mängder fett t.ex. i form av smör, grädde, kokosfett och annat, men inte fröoljor eller derivat i form av margarin. Resultatet blir att blodsockertoppen blir mycket mindre d.v.s. hungern hålls borta då sockersvängningen blir mindre och detta kombineras med en avsiktlig mättnadssignal till hjärnan som en följd av fettintag. Den svenska läkaren Annika Dahlqvist introducerade denna metod med mycket gott resultat i Sverige. Googla gärna Annika Dahlqvist, det finns mycket mera material.

 

Då hungern hålls borta så lämnar man bort de sockerstinna mellanmålen och håller fortsättningsvis insulinnivån låg. Efter ungefär ett dygn på låg insulinnivå öppnar kroppen de existerande fettförråden och börjar ta ut fett ur fettcellerna medan insulinet fortfarande hålls lågt. Resultatet blir att insulinresistansen rätt snabbt försvinner och Diabetes typ II botas på en vecka eller två under förutsättning att patienten inte går tillbaka till det gamla sockerstinna levnadssättet. Man kunde alltså säga att en typ II diabetiker är överkänslig för kolhydrater och för att personen skall må bra måste man drastiskt minska på mängden kolhydrater som ersätts med fett och i viss mån proteiner.

Socker/kolhydrater och bensår

En intressant följd av sockersjuka d.v.s. Diabetes är att patienter ofta efter att ha lidit av sjukdomen under lång tid får olika typer av t.ex. bensår som inte läker vilket kan leda till kroniska inflammationer, amputationer och död.

Vilken kan då osaken till dessa problem vara? Som en sidokommentar kan man konstatera att bensår egentligen påminner om akut skörbjugg där kollagenet är av så dålig kvalitet att vävnaderna inte längre håller ihop.

Min personliga uppfattning är att likheten med skörbjugg inte är en slump. De kanaler genom vilka socker förs in i cellerna delas mellan socker och C-vitamin. C-vitamin syntetiseras hos de flesta djur från socker och molekylerna är kemiskt förvillande lika. En självklar följd av kroniskt högt blodsocker är att tillgången till C-vitamin i cellerna blockeras vilket lokalt leder till skörbjugg.

Lösningen på problemet är naturligtvis att eliminera orsakerna d.v.s. eliminera största delen av socker/kolhydrater samt öka på tillgången till C-vitamin. C-vitamindosen borde ligga på flera gram per dag i form av många doser (inte en engångsdos) inte den skrattretande FDA-nåvån (amerikanska normer) på ca. 70 mg/dag som är en hårsmån från en nivå där en person får akut skörbjugg. Det dagliga behovet av C-vitamin torde ligga hundra gånger högre än FDA:s rekommendationer.

Liggsår verkar också reagera positivt på C-vitamin men när har man stött på en skolmedicinare som har behandlat liggsår med vettiga doser C-vitamin?

Liggsår

Den klassiska förklaringen till liggsår är att de beror på tryck mot kroppen som begränsar blodflödet genom området vilket ger upphov till skador som på slutändan leder till hudinflammation och sår.

Den andra synvinkeln är att situationen uppkommer till följd av undermålig kost där den främsta orsaken är att patienten lider av kronisk brist på C-vitamin där slutresultatet är liggsår egentligen till följd av skörbjugg.

Dr Andrew W. Saul fick frågan om liggsår slumpmässigt uppstår till följd av liggandet. Hans svar var:

Nej liggsår uppstår inte av sig själv de tillåts att uppkomma till följd av dålig mat på sjukhus och åldringshem. Orsaken är inte madrassen utan undernäring. Jag uppfattar att ett korrektare namn på liggsår skulle vara skörbjuggssår och under tidigare århundraden skulle de ha varit precis detta. Orsaken är C-vitaminbrist.

Om en nära kär person får liggsår är det garanterat inte någon skada att börja ge personen C-vitamin, några gram per dag, om inte sjukhuset/äldreboendet har förstånd att göra detta.

Socker och ögonskador

Man vet sedan ett antal år att man kan använda blodådror i ögat som mätare av kransartärernas skick i hjärtat. Man kan via ögonmikroskop enkelt fotografera ögonbottnen och se typiska förändringar i ögats nät av blodådror. Experiment har gjorts där man noterat förändringar i ögonbotten som man har behandlat med stora doser C-vitamin med resultatet att situationen har normaliserats.

Här gäller asntagligen exakt samma situation som ovan. Den grundläggande orsaken till problemet är en alltför hög sockernivå som lokalt leder till en skörbjuggsliknande situation till följd av blockering av C-vitamin till följd av förhöjt blodsocker. På kort sikt löses problemet med stora doser C-vitamin och på lång sikt genom en kostomläggning som eliminerar grundorsaken d.v.s. sänker blodsockerbelastningen.

Kranskärlssjukdomar

Hjärtats kranskärl är de blodkärl i kroppen som utsätts för de största mekaniska påfrestningarna i form av högt tryck och kontinuerliga rörelser. Om det inte finns tillräckligt C-vitamin i omgivningen så kommer det inte att bildas kollagen av hög kvalitet för reparationer. Det kommer att uppstå mikroläckage och inflammation på de skadade ställena. Mikroläckagen fixar kroppen temporärt genom att plugga igen dem med kolesterol (vax/fett). Då det senare igen finns tillräckligt C-vitamin ersätts lappen med kollagen, d.v.s. vi får en permanent reparation, och fettet avlägsnas och bränns i levern.

Linus Pauling och Matthias Rath utvecklade en  behandlingsmetod som på kort tid eliminerar t.ex. smärtor och orsaken till  Angina Pectoris utan bieffekter. Behandlingen går ut på att ge patienten stora doser C-vitamin kombinerat med Lysin andra ämnen som helt enkelt ger kroppen möjlighet att reparera de skador som brist på C-vitamin har förorsakat. Pauling & Raths artikel om hur kardiovaskulär sjukdom kan elimineras hittar man här.

En intressant sidokommentar är att t.ex. Gorillor precis som människan måste få i sig C-vitamin via maten. Man har uppskattat att en gorilla sätter i sig ungefär fem gram C-vitamin per dag då den fritt kan välja vad den äter. I fångenskap kommer en Gorilla att äta ensidigare och få i sig mindre mängder C-vitamin. Vilken är följden av detta i fångenskap? Svar: I fångenskap börjar Gorillor  drabbas av   hjärtattacker precis som människan … sannolikt av samma orsak d.v.s. C-vitaminbrist. I frihet har hjärttattacker inte observerats hos Gorillor. På motsvarande sätt kan man ge Marsvin, som inte heller kan syntetisera C-vitamin,  hjärtattacker genom att minska på C-vitaminintaget.

Hur resonerar skolmedicinen? Skolmedicinen noterar att patienterna har fett eller fett+förkalkningar i kranskärlen. Lösningen är då inte att fråga varför ådrorna har pluggat igen utan man tar till två enkla lösningar:

• Man eliminerar mekaniskt blockeringen t.ex. genom ballongutvidgning plus iläggning av en stent. Problemet är att detta endast ger temporär bot eftersom det underliggande problemet d.v.s. varför det samlas blockerande fett i ådern tydligen inte är intressant. Resultatet är att den putsade ådern tnderar att plugga igen inom ett eller två år.
• Eftersom det finns fett/kolesterol i de blockerade ådrorna så bör man naturligtvis enligt skolmedicinen eliminera uppkomsten av placket genom att eliminera kolesterolet. Detta kan man t.ex. göra med hjälp av statiner. Problemet i detta fall är igen att den underliggande orsaken till att det samlas fett i ådern inte behandlas. Blockering av kroppens kolesterolproduktion med Statiner kan ge svåra biverkningar eftersom kolesterolet är livsnödvändigt.

Kroppen behöver kolesterol för att fungera. För att D-vitamin skall bildas i huden via UV ljus behövs kolesterol som alltså undertrycks av statiner vilket med stor sannolikhet försämrar immunsystemets funktion.

Hjärnan innehåller stora mängder kolesterol. Blockering av kroppens kolesterolproduktion bör alltså påverka hjärnan negativt. Vi kan också se att det bland statiners ”bieffekter” finns svåra minnesrubbningar.

Hjärtat behöver för sin energiproduction Coenzym Q10 (CoQ10) som syntetiseras ur kolesterol. Blockering av kolesterolproduktionen blockerar också produktionen av CoQ10 och följden är bl.a. plötsligt hjärtstopp bland statinanvändare. Läkemeldelsindustrin vill naturligtvis inte att statinanvändning skall begränsas eftersom statinerna är industrins storsäljare.

Nya data från Kina tyder på att personer som har dött i Corona har haft mycket låg kolesterolnivå. Finns det här igen en intressant koppling till skolmedicinens utskrivning av statiner till alla äldre personer som av misstag har låtit sig undersökas av läkare och den vägen blivit påtvingade statiner? Är statiner en direkt riskfaktor för personer som blir smittade av Coronaviruset?

Alzheimer?

Det finns personer som uppfattar Alzheimer som Diabetes typ III (ex. Dr Mary Newport se nedan). Mekanismen uppfattas då vara att en tilltagande insulinresistans leder till att hjärnans nervceller långsamt svälter ihjäl mitt i ett hav av socker.  Insulinresistansen gör att celler inte längre tar upp socker eftersom de normala upptagningskanalerna blockeras. Eventuellt leder detta också samtidigt till C-vitaminbrist eftersom samma kanaler används för socker och C-vitamin vilket då med erfarenhet av skörbjugg bl.a. bör synas i form av depression.

Om detta resonemang stämmer bör den omedelbara lösningen vara att ge betydande mängder MCT (Medium Chain Triglycerides) olja eller Kokosfett (som innehåller stora mängder MCT). Det som utmärker MCT är att det är hjärnans backup näring som hjärnan alltså kan utnyttja direkt i stället för socker och som inte blockeras av insulinresistansen.

En person som svälter kommer att upptäcka att hjärnan och tänkandet blir klarare under svält vilket antagligen är en viktig evolutionsfaktor. Det är självklart att om hjärnan skulle börja stänga ner i en nödsituation bara för att det inte finns socker tillgängligt så skulle nog inte människosläktet existera idag.

Det som händer är att kroppen öppnar de egna fettförråden och det frigörs s.k. Ketoner (MCT fetter) som duger som bränsle i stället för socker. Människans förmåga att använda ketoner som bränsle för hjärnan och kroppen torde vara en orsak till att en mänsklig jägare är extremt uthållig och kapabel att hinna upp nästan vilket annat djur som helst inte som sprinter utan som en metodisk ihärdig förföljare.

Hur kan hjärnan svälta ihjäl trots ett överflöd av socker? Om sockernivån i kroppen är hög så uppfattar levern inte att det finns något behov av att producera ketoner … resonemanget är att det finns tillräckligt med socker som ju är utmärkt föda för hjärnan. Resultatet är att hjärnan svälter mitt i överflödet.

Om man vill lösa de underliggande problemen på kort sikt så är naturligtvis lösningen igen att dra ner kraftigt på kolhydraterna så att kroppen börjar producera ketoner. Man kan inleda processen genom att äta t.ex. Kokosfett som kroppen, inklusive hjärnan, kan använda direkt utan processering i levern. Kokosfett fungerar alltså som nödhjälp som håller hjärnan vid liv tills kroppen börjar producera ketoner. Situationen stöds med extra doser C-vitamin eftersom man kan anta att hjärnan har C-vitaminbrist till följd av insulinresistans.

Då sockret och kolhydraterna elimineras kommer kroppen rätt snabbt d.v.s. på någon vecka att eliminera insulinresistansen vilket löser det underliggande verkliga problemet så länge kostomläggningen följs.

En kort kommentar gällande C-vitamin

Ett klassiskt argument från skolmedicinens sida för att det endast behövs små mängder C-vitamin är att man annars endast producerar dyrbar urin. Det finns mätningar som visar att C-vitaminupptaget minskar med dosen men att den totala upptagna absoluta mängden och C-vitaminconcentrationen i blodet ökar med dosen. Med ökande dos kommer också svinnet via urinen att öka men spelar detta någon roll?

Jag uppfattar att C-vitamin är ett extremt billigt ”livsmedel”. Jag köper C-vitamin kilovis och priset ligger på 15-25 Euro/kg (150-250 SEK/kg) tänk kilopriset på en god ost. Ingen människa går i konkurs av setta. Priset på en dagsdos på t.ex. 5 g ligger på ungefär 10c (1 SEK). Det spelar nog ingen roll om man spolar ner någon cent i toaletten speciellt som C-vitaminet i urinen tenderar att förhindra urinvägsinfektioner.