Den här artiken är baserad på en artikel av Bjorn Lomborg i tidningen The Telegraph.
På EU kommisionens hemsidor läser vi:
Under the Directive 2003/30/EC on the promotion of the use of biofuels or other renewable fuels for transport, EU established the goal of reaching a 5.75% share of renewable energy in the transport sector by 2010.
Under the Directive 2009/28/EC on the promotion of the use of energy from renewable sources this share rises to a minimum 10% in every Member State in 2020. Regarding the expand of biofuels use in the EU, the Directive aims to ensure the use of sustainable biofuels only, which generate a clear and net GHG saving without negative impact on biodiversity and land use.
I princip låter ju ovanstående vettigt, vi byter ut en del av bränslet mot förnyelsebara bränslen och slutresultatet blir mindre CO2 utsläpp och alla är nöjda … eller:
Bjorn Lomborg skriver:
Förra veckan missade EU en möjlighet att göra slut på det mest slösaktiga av alla gröna program i vår tid — ett program som kostar miljarder pund årligen och som tvingar åtminstone 30 miljoner människor att gå hungriga varje år. Genom att man inte kunde enas om ett tak på användningen av biobränslen så har ministerrådet gett stöd för en teknologi som är illa för både skattebetalare och miljön. Lagstiftningen kommer nu att fördröjas till 2015.
Historien om införandet av biobränslen är ett gott exempel på hur man har låtit goda intentioner leda till ett katastrofalt slutresultat. Det är intressant att se hur starka och pseudogröna intressen fortsätter att stöda en vansinnig politik. Man får dock hoppas att information om vad användningen av biobränslen leder till, på längre sikt, kan leda till en bättre politik.
De gröna lanserade ursprungligen biobränslena som ett vapen mot global uppvärmning och man påstod att de skulle leda till mycket mindre CO2 utsläpp än fossila alternativ. Då växter tar upp CO2 då de växer så kommer förbränning av växten att senare leda till i princip ingen total emission av koldioxid överhuvudtaget.
Drömmen har blivit en mardröm då t.o.m. miljömänniskor vänder sig emot den. T.o.m. Al Gore säger att biobränslen är ett misstag.
Då man undersöker hur produktionen av biobränslen påverkar matproduktionen märker man att de arealer som används för produktion av biobränslen helt enkelt ersätts av att ny adlingsmark bryts på annat håll och resultatet blir ökade CO2 utsläpp. Innan biobränslen kan användas måste det biologiska materialt behandlas industriellt så att man får fram användbara biobränslen, pellets, dieseloja. Då man producerar biobränslena så släpper processerna ut betydande mängder CO2 vilket kraftigt minskar fördelarna med biobränslena.
I EU har man ersatt 5% av bränslet i transportsystemet med biobränslen. Om biobränslen faktiskt skulle vara utsläppsfria så skulle CO2 utsläppen minska med 5% vilket motsvarar 59 miljoner ton CO2 per år fram till 2020.
En ny studie av International Institute for Sustainable Development visar att avskogning, gödsel och fossila bränslen som används vid produktionen av biobränslen ger upphov till emission av 54 miljoner ton CO2. Hela 92% av de sparade CO2 utsläppen släpps helt enkelt ut på annat håll i stället. Då man ser på endast biodisel så blir nettoeffekten sannolikt negativ d.v.s. användningen av biobränslen ökar de totala utsläppen.
De totala inbesparingarna i EU är minimala 5 Mt eller 1/10% av Europas CO2 utsläpp. T.o.m. utslaget på ett helt århundrade är inbesparingarna helt minimala.
Kostnaden för skattebetalarna är ungefär 6000 miljoner pund/år och varja ton man har undvikit att släppa ut kostar ungefär 1200 pund. Det Europeiska ”cap and trade” systemet uppskattas kosta ca. 4 pund/ton vilket betyder att biobränslena kostar ungefär 300 ggr mer.
Situationen blir inte bättre av att de bästa ekonomiska uppskattningarna tyder på att ett ton inbesparade CO2 utsläpp ger minskade miljöskador värda ungefär 4 pund. Det här betyder att för varje Euro/pund som satsas på biobränslen så kommer vi att undvika klimatskador för ungefär 1/4 cent. Det här är ett extremt ineffektivt sätt att hjälpa världen.
Man tycker att ovanstående borde få politikerna att reagera, men det är antagligen alltför mycket begärt. Situationen blir värre. Ursprungligen ville man i EU att man skulle nå upp till 10% användning av biobränslen använda i trafiken år 2020 d.v.s. man planerade en fördubbling av dagens användning. Nu när man börjar inse vilket vansinne biobränslena är så planerar man att sänka målet till 7%.
Det Europeiska ministerrådets oförmåga att ta ett beslut leder nu till att vi är tillbaka vid målet 10% vilket skulle fördubbla kostnaden för Europeiska skattebetalare. Om man skulle få tio procent av bränslet från växter skulle detta minska utsläppen med minimala 9 Mt och höja priset på varje inbesparat ton CO2 till 1260 pund. Effekten på temperaturen vid århundradets slut blir 0,00025 C. Temperatursänkningen är så liten att den är helt omätbar.
De ofantliga kostnaderna för biobränslen i förhållande till extremt liten nytta är ändå endast en del av det som är el med biobränslen. Produktion av biobränslen i Europa tar upp en uta av samma storleksordning som Belgien och en motsvarande yta tas upp utanför Europa för import till Europa. Utanför Europa skövlas regnskogar då man anlägger plantager för palmolja som exporteras till Europa.
Bjorn Lomber fortsätter:
Man utnyttjar snabbväxande träd såsom Poppel, Sälj och Eucalyptus för produktion av biobränslen. Olyckligtvis så ger de här träden ifrån sig ämnet isopren som förorenar luften och påverkar människornas hälsa. En studie av Universitetet i Lancaster (Lancaster University) visar att om man ökar den odlade arealen så att man når upp till EUs mål 10% så kommer luftföroreningarna att öka, man får ungefär 1400 extra dödsfall och årskostnaden är 5,2 miljarder pund per år.
Viktigast, ur en moralisk synvinkel, är att användning av odlingsmark för att producera bränsle är en styggelse i en värld där nästan en miljard människor fortfarande går hungriga. Man har uppskattat att den areal europeiska biobränslen kräver skulle kunna föda 100 miljoner människor … och det Amerikanska biobränsleprogrammet använder ännu mera mark.
Priset på mat har stigit rätt kraftigt under de senaste åren. Biobränslena är inte den enda orsaken till prisstegringarna men de spelar en betydande roll. Det är svårt för fattiga att köpa mat när välmenande västerlänningar driver uppp matpriset med hjälp av kraftigt subventionerade biobränslen. Man har uppskattat att omkring 30 miljoner människor svälter som en direkt följd av användningen av biobränslen. Om vi inte får kontroll över biobränslemonstret så kan ytterligare 45 – 135 miljoner människor svälta år 2020.
Om biobränslen åstadkommer onödiga dödsfall och svält och lidande för tiotals miljoner människor. Varför använder man då biobränslen? Svaret är den Gröna Rörelsen. Tiotals miljarder i form av subsidier och skatterabatter köper/samlar många intressenter som hoppas utnyttja systemet för egen vinning. Al Gore konstaterade: ”När ett sådant program har startats så är det svårt att kontrollera de lobbyistgrupper som håller det igång.” Han medger att han tryckte på för att öka biobränsleprogrammen för att de hjälpte bönder i hans hemstat Tenessee och dessutom var populära i Iowa som är en viktig stat vad gäller presidentval i USA.
Kostnaderna för klimatpolitiken är ofantliga. Man har uppskattat att klimatpolitiken kostar ungefär 1000 miljoner euro per dag. Vindkraften kostar ungefär tio gånger mer än den uppskattade nyttan i form av minskade utsläpp. Solpaneler kostar ungefär hundra gånger mer än den beräknade nyttan. Å andra sidan är det självklart att det finns många grupper som har ett intresse av att penningkranarna pumpar in 136 000 miljoner dollar årligen i dessa teknologier.
Opposition till spridningen av biobränslen pekar på möjligheterna för en mera rationell klimatpolitik. Om vi kan stoppa ökningen av användningen av biobränslen kan vi spara liv, spara pengar, och finna bättre metoder för att hjälpa människor i nöd. Det saken gäller är att investera i mera produktiva odlingsmetoder som kan föda fler människor till en lägre kostnad medan mark samtidigt frigörs för vilda djur.
Nu är det tid att säga nej till den omoraliska biobränslegalenskapen. Det räcker inte med att begränsa ökningen av biobränslena, vi måste eliminera dem helt.
Bjørn Lomborg är chef för Copenhagen Consensus Centre. Han har nyss get ut en ny bok ”How Much Have Global Problems Cost the World? A Scorecard from 1900 to 2050’.
Etiketter: Debatt, Hbl, Hufvudstadsbladet, IPCC, Jens Berg, klimat, klimatfrågan, KSF-media, KSF-media styrelse, nyheter, Nyheter Hbl inte vill att du skall känna till, Peter Buchert, studio
Larsil2009's Blog 
Kommentera