Uppdatering 15.4.2014 för finska läsare, se länk i slutet av artikeln.
I kvällsnyheterna idag (13.4.2014) uttalade sig Petteri Taalas som är Meteorologiska Institutets chef och Finlands representant i IPCC. Inslaget betonade att mänskligheten snabbt måste sluta upp att använda fossila bränslen och ersätta dessa med t.ex. vindkraft och solenergi. Petteri Taalas konstaterade att utsläppen från fossila bränslen har nått en aldrig tidigare skådad nivå bl.a. till följd av utsläpp i utvecklingsländerna men främst i Kina och Indien. Tanken är naturligtvis att personen som följer med nyheterna skall göra kopplingen att situationen är katastrofal.
Den kända SciFi författaren Robert Heinlein beskriver tre sätt som ”makten” d.v.s. beslutsfattarna kan ljuga på. De olika sätten är:
Låt bli att säga sanningen. Detta gör endast en ren amatör.
Säg sanningen men lämna bort bitar av sanningen så att lyssnaren själv skapar den lögn lögnaren ville få fram.
Säg hela sanningen men presentera den så att ingen tror på den.
Petteri Taalas uttalande på TV faller inom kategori två ovan, han är alltså rätt skicklig som lögnare men han tillhör inte de absoluta topparna 😉 . Petteri Taalas ljuger genom att lämna bort en kritisk del av sanningen vilket gör att åhöraren själv skapar den önskade felaktiga slutledningen.
Vad hände? Petteri Taalas hänvisar till att utsläppen från användningen av de fossila bränslena är större än man ens vågade dröma om i början av 1990-talet när man sparkade igång klimathysterin.
Petteri Taalas har helt rätt i att utsläppen idag är större än de förväntade scenarierna. Det som gör Petteri Taalas till en kategori (2) medelmåttig lögnare är att petteri Taalas av någon anledning glömde bort att informera lyssnarna om att klimatmodellerna förutsåg en kraftig temperaturstegring till följd av den stigande koldioxidhalten i atmosfären men att den förutspådda temperaturstegringen aldrig realiserades. Den globala temperaturen har inte stigit på över sjutton år … skulle det inte ha varit relevant att låta tittaren få veta också detta?
Varför måste utvecklingsländerna enligt Petteri Taalas avstå från en mänsklig levnadsstandard … om koldioxiden inte har visat sig medföra de katastrofer man i över tjugo år har överösts med via inkompetenta nyhetsmedia. Om temperaturstegringen koldioxidökningen inte medför kraftigt stigande temperaturer så betyder det samtidigt att Petteri Taalas indirekt framför en grov lögn som varje år kostar Europa uppskattningsvis 100 000 miljoner Euro. Skulle det inte vara vettigare att satsa den här summan på att t.ex. skapa jobb för Europas ungdomar?
Det finns uppskattningar om att nästan 50% av de stigande skördarna efter 1960 d.v.s. den gröna revolutionen beror på koldioxidgödsling av gröna växter. Vi ligger skrämmande nära en situation där växterna direkt svälter till följd av brist på livsviktig koldioxid. Mätningar tyder på att växter mår extremt illa om koldioxidhalten i atmosfären faller under ca. 200 ppmv (vid början av den industriella revolutionen låg den på ca. 280 ppmv och idag på ca. 400 ppmv). Notera att man regelmässigt tillför koldioxid till luften i växthus eftersom växterna växer mycket snabbare då koldioxidhalten är högre (halterna i växthus kan vara upp till 5 gånger högre än halten i atmosfären idag). Experiment bl.a. i ubåtar visar att koldioxidhalter som är ännu högre än halten i växthus inte ger problem för människor.
27 December 2013, 01:13I min ungdom för nära sextio år sedan betraktade jag det som stod skrivet i tidningen och det som hävdades av auktoriteter som sanningar. Tidningarna var den tredje statsmakten vars viktiga uppgift var att kritiskt granska de övriga. Mitt första korn av tvivel växte sakta fram sedan jag engagerat mig politiskt i ett liberalt ungdomsförbund. Jag insåg då att dagstidningar hade olika politisk ideologi vilket främst visade sig på ledarsidorna som därför framstod som mindre sanna. Att Public Service förmedlade sanna nyheter utan politiskt vinkling var på den tiden en självklarhet.Mycket har hänt sedan dess och media har infiltrerats av vänsteraktivister som driver sin egen politiska agenda. Idag domineras journalistkåren av Vänster- och Miljöpartister. Rollen som tredje statsmakt har för länge sedan gått förlorad och man har snarast utvecklats till en megafon för samhällets etablissemang inom kultur och politik. Gammelmedierna har blivit det som förmedlar överhetens politiskt korrekta uppfattningar. Den här utvecklingen vore bekymmersam om inte Internet vuxit fram som framtidens medium när det gäller att utbyta erfarenheter samt sprida information, nyheter och underhållning. Nätet är på väg att konkurera ut de gamla medierna.Med nätet kan nu människor över hela världen utbyta och diskutera kunskap, åsikter och erfarenheter på ett sätt som är helt överlägset de auktoriteter som vi tills nu varit hänvisade till. Den amerikanska kolumnisten James Surowiecki har i boken ”The Wisdom of Crowds” beskrivit fenomenet att stora grupper av människor alltid är smartare än en liten brilliant elit.
En video om hur man sprider disinformation, källa YouTube. Denna video finns inte i orginalartikeln.
Klimatdebatten är en fantastisk illustration av hur massor av människor på nätet ifrågasatt hela västvärldens politiska elit, dess kungliga akademiers ledningars, alla miljölobbyorganisationer och de stora överstatliga FN och EU byråkratiernas påståenden om en enig vetenskap. Till sin hjälp har överheten mobiliserat världshistoriens dyrbaraste propagandakampanj via en lojala journalism som okritiskt förmedlat deras falska budskap om en annalkande klimatkatastrof. I Public Service har journalister som Erika Bjerström oemotsagda fått pumpa oss fulla med falsk klimatpropaganda. Kampanjen fick punktering år 2009 efter avslöjanden på nätet om FN-forskarnas fusk och totalfiaskot för FN:s klimatkonferens i Köpenhamn. Människor har dragit egna slutsatser och kampanjen är nu på väg att haverera och med det förtroendet för journalismen.Kostdebatten är ett annat lysande exempel där vi vanliga människor via vårt meningsutbyte på nätet har funnit att forskaretablissemanget och staten saknar vetenskaplig evidens för sina kostrekommendationer. Nästan var fjärde svensk struntar fullständigt i Livsmedelsverket och gamla professorer som försvarar sina förlegade hypoteser. Hundratusentals människor inklusive jag själv har blivit friskare och kunnat sluta med dyr medicinering. Den kände kostprofessorn Rössner har nyligen med översitteri försökt försvara sin förlorade auktoritet med hänvisning till antalet publicerade artiklar, vilket fått motsatt effekt och bara dragit ett löjets skimmer över honom.Journalismens reaktion över att vi människor börjat lita mer på varandra än på deras politiskt filtrerade nyheter och information är inte att missta sig på. Man är ursinniga och ifrågasätter vår frihet att öppet kunna röra oss på nätet. Journalismen gömmer sina försök att stoppa konkurrensen bakom att man vill stoppa hatpropaganda. Deras trovärdighet är dock noll eftersom många journalister själva står för de värsta övertrampen. Vi behöver inte förmyndare för att själva kunna rensa bort de som missbrukar friheten. Tror dom vi är dumma? Nej precis som Surowiecki skriver är vi tillsammans mycket smartare än all journalister och experter. Den upptäckten är på väg att helt förändra världen. Och många journalister har grävt sin egen grav. Det gjorde de den dag de slutade att vara den tredje statsmakten och övergick till att bli ett simpelt propagandaorgan för en gammal förlegad ofri ideologi.Vilka är de journalistiska regler massmedia bör följa?Enligt The Elements of Journalism, en bok av Bill Kovach och Tom Rosenstiel, finns det nio element som journalister bör fullfölja för att upprätthålla journalistikens roll som informationskälla, så att medborgarna kan förbli fria och självstyrande [1]. Dessa är riktlinjerna:
Journalistens första förpliktelse är mot sanningen.
Journalistens första lojalitet är till medborgarna.
Journalistens disciplin är verifiering.
Journalisten måste hålla sig fristående från dem som ska bevakas.
Journalisten måste agera självständig bevakare av makten.
Journalisten måste ge ett forum för öppen kritik och kompromiss.
Journalisten måste sträva efter att göra det viktiga intressant, och relevant.
Journalisten måste hålla nyheterna överblickbara och proportionerliga.
Journalisten måste tillåtas följa sitt personliga samvete.
Känner ni någon journalist som följer detta, den förtjänar isf att omnämnas.
Bland kommentarerna (Bo Blomberg) hittar man:Herregud, kunde dom bara klara av dom 5 första principerna skulle jag vara mer än nöjd.Minns inte när jag började använda (men det är nog mer än 15 år sen) meningen:”Jaså har det stått i tidningen, då är det nog fel”. Faktum är att det enda läsvärda nuförtiden är ledare och kolumner för där vet man att det är åsikter och inte s k fakta…Kommentar av Reflex och Spegling:Jag kan inte precis säga att jag är glad över att situationen är densamma här i Finland:Se Öppet brev till Hbls chefredaktör Jens Berg.Jag hoppas däremot att mitt bloggskrivande, som är rätt väl synligt då man googlar 😉 , skall få Hufvudstadsbladet att återgå till sin uppgift att vara förmedlare av pålitliga nyheter utan någon egen dold agenda. Om det visar sig att Hbl inte har haft någon dold agenda så kan man endast beklaga en total brist på naturvetenskapligt kunnande som kunde ha hjälpt Hbls journalister att skilja sanning från lögn.
Vi satsar hundratals miljarder Euro per år på att understöda ineffektiv produktion av energi via vindkraft och solpaneler. Mätningar visar att dessa lösningar inte ger någon minskning av koldioxidutsläppen överhuvudtaget, orsaken är att back up energikällor måste köras på tomgång kontinuerligt för att finnas till hands då de ”gröna” källorna inte klarar av att leverera …
I slutet av 2013 fanns i finland 151 vindkraftverk med effekten 447 MW d.v.s. ungefär ett kärnkraftverk av typen Lovisa 1 & 2. Det här ser väl ganska bra ut … eller?
Enligt VTT producerade vindkraftverken ungefär 777 GWh (0,6% av landets energi). Vi kan enkelt beräkna hur stor vindkraftens medeleffekt under året var och jämföra det värdet med festtalens toppeffekt som man uppnår ytterst sällan under året.Medeleffekten i MW blir:
Medeleffekt(MW) = 777000 MWh/(365*24) = 88,69 MW
Våra 151 vindkraftverk visar sig alltså producera i medeltal endast 88,69 MW i stället för propagandans 447 MW. Medeleffekten representerar ungefär 19,8% av toppeffekten. Beräkningen visar hur problematisk vinden är så länge vi inte kan lagra stora energimängder på ett pålitligt sätt. Mätningar visar att den totala vindkrafteffekten kan variera mellan noll och 100% på mycket kort tid och vad värre är så kan man inte pålitligt förutspå hur vinkrafteffekten kommer att variera.
Om man inte har tillgång till stora mängder vattenkraft (Norge och Sverige) som effektivt kan reglera vindkraftvariationerna så måste regleringen ske med hjälp av gasturbin (olja/gas) eller kolkraft. Kärnkraftverken kan i praktiken inte användas för effektreglering eftersom varje förändring av ett kärnkraftverks uteffekt leder till tryckvariationer som sliter på dess tryckkärl och minskar dess livslängd.
Europas extrema arbetslöshet är delvis självförvållad och dagens politik leder till att speciellt tung energiintensiv industri flyttar till USA där energipriserna idag ligger på ungefär en tredjedel av priserna i Europa.
Var finns de politiker som vågar ställa sig upp och kräva att den gröna snårskogen av energidirektiv genomgår en grovavverkning där man som ett första steg hugger bort alla energisubsidier?
Den här artiken är baserad på en artikel av Bjorn Lomborg i tidningen The Telegraph.
På EU kommisionens hemsidor läser vi: Under the Directive 2003/30/EC on the promotion of the use of biofuels or other renewable fuels for transport, EU established the goal of reaching a 5.75% share of renewable energy in the transport sector by 2010.
Under the Directive 2009/28/EC on the promotion of the use of energy from renewable sources this share rises to a minimum 10% in every Member State in 2020. Regarding the expand of biofuels use in the EU, the Directive aims to ensure the use of sustainable biofuels only, which generate a clear and net GHG saving without negative impact on biodiversity and land use.
I princip låter ju ovanstående vettigt, vi byter ut en del av bränslet mot förnyelsebara bränslen och slutresultatet blir mindre CO2 utsläpp och alla är nöjda … eller:
Bjorn Lomborg skriver:
Förra veckan missade EU en möjlighet att göra slut på det mest slösaktiga av alla gröna program i vår tid — ett program som kostar miljarder pund årligen och som tvingar åtminstone 30 miljoner människor att gå hungriga varje år. Genom att man inte kunde enas om ett tak på användningen av biobränslen så har ministerrådet gett stöd för en teknologi som är illa för både skattebetalare och miljön. Lagstiftningen kommer nu att fördröjas till 2015.
Historien om införandet av biobränslen är ett gott exempel på hur man har låtit goda intentioner leda till ett katastrofalt slutresultat. Det är intressant att se hur starka och pseudogröna intressen fortsätter att stöda en vansinnig politik. Man får dock hoppas att information om vad användningen av biobränslen leder till, på längre sikt, kan leda till en bättre politik.
De gröna lanserade ursprungligen biobränslena som ett vapen mot global uppvärmning och man påstod att de skulle leda till mycket mindre CO2 utsläpp än fossila alternativ. Då växter tar upp CO2 då de växer så kommer förbränning av växten att senare leda till i princip ingen total emission av koldioxid överhuvudtaget.
Drömmen har blivit en mardröm då t.o.m. miljömänniskor vänder sig emot den. T.o.m. Al Gore säger att biobränslen är ett misstag.
Då man undersöker hur produktionen av biobränslen påverkar matproduktionen märker man att de arealer som används för produktion av biobränslen helt enkelt ersätts av att ny adlingsmark bryts på annat håll och resultatet blir ökade CO2 utsläpp. Innan biobränslen kan användas måste det biologiska materialt behandlas industriellt så att man får fram användbara biobränslen, pellets, dieseloja. Då man producerar biobränslena så släpper processerna ut betydande mängder CO2 vilket kraftigt minskar fördelarna med biobränslena.
I EU har man ersatt 5% av bränslet i transportsystemet med biobränslen. Om biobränslen faktiskt skulle vara utsläppsfria så skulle CO2 utsläppen minska med 5% vilket motsvarar 59 miljoner ton CO2 per år fram till 2020.
En ny studie av International Institute for Sustainable Development visar att avskogning, gödsel och fossila bränslen som används vid produktionen av biobränslen ger upphov till emission av 54 miljoner ton CO2. Hela 92% av de sparade CO2 utsläppen släpps helt enkelt ut på annat håll i stället. Då man ser på endast biodisel så blir nettoeffekten sannolikt negativ d.v.s. användningen av biobränslen ökar de totala utsläppen.
De totala inbesparingarna i EU är minimala 5 Mt eller 1/10% av Europas CO2 utsläpp. T.o.m. utslaget på ett helt århundrade är inbesparingarna helt minimala.
Kostnaden för skattebetalarna är ungefär 6000 miljoner pund/år och varja ton man har undvikit att släppa ut kostar ungefär 1200 pund. Det Europeiska ”cap and trade” systemet uppskattas kosta ca. 4 pund/ton vilket betyder att biobränslena kostar ungefär 300 ggr mer.
Situationen blir inte bättre av att de bästa ekonomiska uppskattningarna tyder på att ett ton inbesparade CO2 utsläpp ger minskade miljöskador värda ungefär 4 pund. Det här betyder att för varje Euro/pund som satsas på biobränslen så kommer vi att undvika klimatskador för ungefär 1/4 cent. Det här är ett extremt ineffektivt sätt att hjälpa världen.
Man tycker att ovanstående borde få politikerna att reagera, men det är antagligen alltför mycket begärt. Situationen blir värre. Ursprungligen ville man i EU att man skulle nå upp till 10% användning av biobränslen använda i trafiken år 2020 d.v.s. man planerade en fördubbling av dagens användning. Nu när man börjar inse vilket vansinne biobränslena är så planerar man att sänka målet till 7%.
Det Europeiska ministerrådets oförmåga att ta ett beslut leder nu till att vi är tillbaka vid målet 10% vilket skulle fördubbla kostnaden för Europeiska skattebetalare. Om man skulle få tio procent av bränslet från växter skulle detta minska utsläppen med minimala 9 Mt och höja priset på varje inbesparat ton CO2 till 1260 pund. Effekten på temperaturen vid århundradets slut blir 0,00025 C. Temperatursänkningen är så liten att den är helt omätbar.
De ofantliga kostnaderna för biobränslen i förhållande till extremt liten nytta är ändå endast en del av det som är el med biobränslen. Produktion av biobränslen i Europa tar upp en uta av samma storleksordning som Belgien och en motsvarande yta tas upp utanför Europa för import till Europa. Utanför Europa skövlas regnskogar då man anlägger plantager för palmolja som exporteras till Europa.
Bjorn Lomber fortsätter: Man utnyttjar snabbväxande träd såsom Poppel, Sälj och Eucalyptus för produktion av biobränslen. Olyckligtvis så ger de här träden ifrån sig ämnet isopren som förorenar luften och påverkar människornas hälsa. En studie av Universitetet i Lancaster (Lancaster University) visar att om man ökar den odlade arealen så att man når upp till EUs mål 10% så kommer luftföroreningarna att öka, man får ungefär 1400 extra dödsfall och årskostnaden är 5,2 miljarder pund per år.
Viktigast, ur en moralisk synvinkel, är att användning av odlingsmark för att producera bränsle är en styggelse i en värld där nästan en miljard människor fortfarande går hungriga. Man har uppskattat att den areal europeiska biobränslen kräver skulle kunna föda 100 miljoner människor … och det Amerikanska biobränsleprogrammet använder ännu mera mark.
Priset på mat har stigit rätt kraftigt under de senaste åren. Biobränslena är inte den enda orsaken till prisstegringarna men de spelar en betydande roll. Det är svårt för fattiga att köpa mat när välmenande västerlänningar driver uppp matpriset med hjälp av kraftigt subventionerade biobränslen. Man har uppskattat att omkring 30 miljoner människor svälter som en direkt följd av användningen av biobränslen. Om vi inte får kontroll över biobränslemonstret så kan ytterligare 45 – 135 miljoner människor svälta år 2020.
Om biobränslen åstadkommer onödiga dödsfall och svält och lidande för tiotals miljoner människor. Varför använder man då biobränslen? Svaret är den Gröna Rörelsen. Tiotals miljarder i form av subsidier och skatterabatter köper/samlar många intressenter som hoppas utnyttja systemet för egen vinning. Al Gore konstaterade: ”När ett sådant program har startats så är det svårt att kontrollera de lobbyistgrupper som håller det igång.” Han medger att han tryckte på för att öka biobränsleprogrammen för att de hjälpte bönder i hans hemstat Tenessee och dessutom var populära i Iowa som är en viktig stat vad gäller presidentval i USA.
Kostnaderna för klimatpolitiken är ofantliga. Man har uppskattat att klimatpolitiken kostar ungefär 1000 miljoner euro per dag. Vindkraften kostar ungefär tio gånger mer än den uppskattade nyttan i form av minskade utsläpp. Solpaneler kostar ungefär hundra gånger mer än den beräknade nyttan. Å andra sidan är det självklart att det finns många grupper som har ett intresse av att penningkranarna pumpar in 136 000 miljoner dollar årligen i dessa teknologier.
Opposition till spridningen av biobränslen pekar på möjligheterna för en mera rationell klimatpolitik. Om vi kan stoppa ökningen av användningen av biobränslen kan vi spara liv, spara pengar, och finna bättre metoder för att hjälpa människor i nöd. Det saken gäller är att investera i mera produktiva odlingsmetoder som kan föda fler människor till en lägre kostnad medan mark samtidigt frigörs för vilda djur.
Nu är det tid att säga nej till den omoraliska biobränslegalenskapen. Det räcker inte med att begränsa ökningen av biobränslena, vi måste eliminera dem helt.
Bjørn Lomborg är chef för Copenhagen Consensus Centre. Han har nyss get ut en ny bok ”How Much Have Global Problems Cost the World? A Scorecard from 1900 to 2050’.
Du kan se en intervju med Donna Laframboise på youtube:
Du hittar den oförkortade videon på youtube om du söker på ”Donna Laframboise”.
IPCCs vebbsida säger att organisationen är ”policy-neutral” och aldrig ”policy-ordinerande”. Beklagligtvis fungerar inte IPCCs ledning på detta sätt. De kommer inte en i närheten av det officiella idealet.
Ett möjligt alternativ att hantera klimatförändring är att inte göra något alls på kort sikt. Den vetenskapliga auktoriteten verkar trots allt ganska solkig/nedsmutsad för tillfället. Det ser ut som om man varje gång man med normala ögon ser på vetenskapen så är resultatet inte endast en besvikelse utan mycket alarmerande.
I dagens värld, bräddfull som den är med åsikter och lögner som utger sig för att vara sanning, kunde man tänka sig att att man åtminstone skulle kunna lita på vetenskapen. Den som tror det har fel. Fel för miljarder dollar.
För några år sedan beslöt sig vetenskapsmän i biotechfirman Amgen att dubbelkolla 53 centrala artiklar inom firmans område cancerforskning och blodbiologi. De antog att några av studierna inte skulle gå igenom kontrollen — att de ursprungliga resultaten inte skulle kunna reproduceras till följd av att upptäckterna var speciellt nya eller kanske beskrev helt nya terapeutiska metoder.
Vad de upptäckte var överraskande: Av de 53 centrala artiklarna kunde endast sex stycken verifieras. Journalisten Michael Hilzik rapporterade att en forskningsgrupp i Tyskland ”på motsvarande sätt upptäckte att endast 25% av de publicerade artiklarna kunde valideras.” Slutsatsen blev att det finns ”hela områden inom forskningen som bygger på vetenskap som inte har verifierats och som inte kan verifieras.”
Om 75% av den medicinska forskningen inte kan verifieras, hur vet vi att det här inte gäller klimatvetenskapen också? Och var snäll och svara inte med myten att IPCC är en garanti för kvalitet. Då InterAcademy Council frågade personer inom IPCC om problemet via ett frågeformulär så gav svaret inga möjligheter till misstolkningar: Så vitt jag vet finns det ingen kvalitetskontroll gällande det IPCC gör …
Det här är antagligen den svagaste delen av IPCCs process. Eftersom IPCC är en organisation som samlar ihop och utvärderar forskning så finns det inget system för systematisk kvalitetskontroll.
… det var naturligtvis omöjligt att i detalj kontrollera pålitligheten hos informationen i den ofantliga mängden källor.
Kvalitetkontroll och identifiering av fel existerar inte …
Datakvalitetskontroll, som sådan, hör inte till IPCCs uppgifter …
… Jag tror inte att IPCC kan göras ansvarigt för datakvalitet etc. i de publicerade artiklar man hänvisar till — det här är ett problem för de vetenskapliga tidskrifterna.
Innan vi har en god orsak att anta något annat verkar det vare vettigt att anta att 75% av klimatforskningen kan vara grovt fel. Det här betyder att vi för tillfället helt saknar en sund orsak till att satsa miljarder på klimatåtgärder. Politiker som gör detta bör anses vara oansvariga.
Alternativet att inte göra något är dock inte något IPCC kan acceptera. klimate modellbyggaren Thomas Stocker leder Working Group 1 som nyligen levererade den hårda vetenskapen bakom IPCCs senaste rapport. Tänk på det en stund. Personen som är ansvarig för den hårda vetenskapen jobbar inte inom det vetenskapsområdet. Han är expert på den virtuella världen i klimatmodeller.
En bild av IPCC idag är att IPCC står inför en filosofisk kris. Skall IPCC betona empiriska, observerade, mätta data — som i sig inte är skäl för oro? Eller skall IPCC stöda sig på de dramatiska perspektiv som klimatmodellerna ger? Kan det inte med IPCCs integritet i vågskålen vara ett problem att den ansvariga är klimatmodellerare?
Hur som helst, i en intervju år 2009 för Schweitziska radio/tv konstaterade Stocker att medborgarna i olika nationer inte har rätt att ta egna beslut i fråga om klimatförändring. Enligt honom måste alla länders och samhällens utsläpp minskas. Med hans ord ”Vi behöver komma upp med en plan där alla sektorer av samhället deltar i den stora planen att göra samhället kolfritt”
I en annan intervju med Stocker som publicerades på en statlig vebbsida konstaterar Stocker att ”åtgärder måste vidtas om vi vill hålla klimatförändringen under kontroll.” Enligt hans åsikt måste Innovativa teknologier tas i bruk i [utvecklings] länder för att hindra att de går vägen mot ineffektiva produkter som vi har gjort. Om majoriteten av befolkningen insisterar på att köra bil, bör länder som Indien och Kina från början ta ibruk tvålitersbilar. Om IPCC faktiskt var policy neutralt så skulle dess ledare inte göra den här typen av publika uttalanden. De skulle inte använda ord som måste, krävs, och bör.
Den belgiska fysikern Jean-Pascal van Ypersele är vicetalman i IPCC — ett steg ner från Rajendra Pachauri på IPCCs organisationskarta. I mars 2009 talade han inför Europaparlamentet under rubriken: Klimatförändring: Vi har inte råd med ”Business as Usual”.
Några månader senare talade han på Irland under rubriken: Några saker en klimatforskare skulle vilja säga beslutsfattarna i Köpenhamn — en referens till förhandlingarna COP15. Eftersom hans första bild visar på hans ställning i IPCC så talar han inte som privatperson. Bild nummer tre säger att ”Kraftiga utsläppsminskningar behövs” och att ”Ett avtal i Köpenhamn måste uppnås.”
En ledande person i en policy-neutral organisation får inte utesluta ett speciellt alternativ (business as usual). Inte heller skall han föreläsa om vad som behövs och vad som måste uppnås.
I det här kontextet är det värt att notera att van Yperseles academiska biografi berättar att han blev ”hedersmedlem i Romklubben år 2010.” Romklubben är en självtillsatt organisation som sedan 1960-talet har insisterat på att vi är på väg mot helvetet. Redan då skapade Romklubben ett projekt angående mänsklighetens problem som senare blev till rapporten ”Om tillväxtens gränser”.
Ja mina damer och herrar, IPCCs omdöme är faktiskt så här ifrågasatt. Ingen har tydligen tänkt på att det faktum att viceordförande är nära lierad med Romklubben kan tänkas skapa tvivel på IPCCs neutralitet och intellektuella trovärdighet.
IPCCs ordförande sedan 2002 är den värsta tänkbara modellen för policy neutralitet. Enligt
Rajendra Pachauri krävs ingenting mindre än ett ”nytt etos och nya värderingar” för människorna. Han thinks anser att vi bör ”känna en viss obekvämlighet” i våra hem vad gäller uppvärmning och luftkonditionering, att vi ”i högre grad bör använda allmänna kommunikationsmedel,” att flygande skall beskattas så hårt att vi låter bli att flyga och att vi separat borde betala för energin då vi bor på hotell.
Traditionellt har endast medicinsk personal eller religiösa ledare sagt åt människor vad de skall äta men Pachauri är inte precis indiskret: Jag ber inte att människor ska bli vegetarianer. Jag ber dem äta mindre kött. Det finns stora fördelar av att äta mindre kött och jag säger åt alla att de blir friskare och det blir också planeten. Det finns samhällen som äter alltför mycket kött. Det är inte önskvärt.
År 2009 gav IPCCs chef Pachauri ett gemensamt uttalande med musikern Paul McCartney och en parlamentariker från EU. Kommuner uppmanades att ”införa en köttfri dag [en gång i veckan] för de anställda,” medan man bad medborgarna ”att gå över till en köttfri dagsom det mest effektiva sättet att kämpa mot global uppvärmning.” Överst på uttalandet konstaterade man att Pachauri är chef för IPCC.
År 2009 deklarerade Pachauri att President Obamas utsläppsmål ”måste skärpas” medan en nyhetsartikel fick rubriken: Obama borde göra mera för klimatet: Pachauri.
När någon klagar över publikens värderingar, går åt demokratiskt valda ledare och föreslår en lång rad åtgärder som skulle göra vanliga människors liv dyrare, besvärligare och obekvämare då för man inte fram en neutral policy. Snarast visar de stor entusiasm för att forma om världen uppifrån ner.
IPCCs ledare har aldrig visat sig kapabla att visa ett policyneutralt beteende utan rekommendationer.
Kan vi faktiskt fortsätta att tro på att då dessa personer tolkar klimatforskningen så är de fullständigt hederliga och rakryggade?
Två inslag av Donna Laframboise på från WUWT. Skrämmande information från författaren till boken The Delinquent Teenager Who Was Mistaken for the World’s Top Climate Expert.
Donna Laframboise konstaterar att hon blev väldigt besviken på massmedia då hon upptäckte att det fanns en stor grupp vetenskapsmän som inte ansåg att det finns aledning till oro gällande klimatförändring. Varför har media valt att presentera endast myntets ena sida.
Jag ställer samma fråga till Hufvudstadsbladet: Varför gör inte Hbl det arbete läsarna och annonsörerna betalar för? En tidnings uppgift är inte att välja sida utan att ge läsarna en sådan information att läsarna kan göra ett informerat personligt val.
Jag ställer en fråga till cheferna Petteri Taalas och Mikko Alestalo på Meteorologiska institutet: Har man gett de finska beslutsfattarna all relevant information eller har man endast gett beslutsfattarna den information man tror att stöder den egna agendan. Om det senare alternativet gäller har man grovt misslett landets beslutsfattare.
Karusellen om ”Nyheter Hbl inte vill att du skall känna till” började genom en insändare i Hbl av mig där jag ifrågasatte den ensidiga klimatrapporteringen i Hbl. Hbls ”Expert” verkar vara Peter Buchert. Observera hur Hbls temperaturkurva i den första bilden går mitt i spagettin av klimatmodeller. Det här är ren förfalskning och IPCC har internt använt sig av bilderna nedan i den preliminära rapporten. Samma kurva som nedan fanns i något fulare form i den första versionen av IPCCs material som läckte ut till offentligheten för nästan ett år sedan.
Observera den skrämmande ”röken” från kyltornen (inte skorstenar) i Hbls stora bild … den skrämmande röken är till hundra procent vattenånga. Varför väljer man en sådan illustration?
Jag skrev en insändare som började med:
Hbl införde för en tid sedan en rättelse gällande en nyhetsanka. En person undvek mirakulöst en flygkrasch men nyheten var falsk. Det ser alltså ut som om Hbl faktiskt ibland kontrollerar det man publicerar. Det vore ur läsarnas synvinkel bra om samma kontroll också kunde utsträckas till klimatrapporteringen där kostnaderna politikerna försöker påföra samhället är astronomiska. Propaganda borde inte publiceras som nyheter (Peter Buchert 9.11.2013), men kanske Hbl saknar kunskap att skilja propaganda från verkliga nyheter?
Hbl har satt in nya krafter för att i ankdammen lobba för ett klimatavtal. Bilden i Hbl den 9.11.2013 visar gällande temperaturstegringen vid markytan (källa IPCC) är falsk. Bilden visar skenbart att den mätta termperaturutvecklingen skulle ligga mitt i klimatmodellernas spagettikurva. I verkligheten ligger den mätta temperaturen idag nedanför t.o.m det lägsta scenariet trots ökande CO2 i atmosfären. Se http://bobtisdale.files.wordpress.com/2013/10/figure-1-ipcc-ar5-figure-11-9-w-caption.png .
Om normala vetenskapliga resonemang skulle gälla så skulle man för flera år sedan ha kastat modellerna på sophögen eftersom de inte motsvarar verkligheten.
IPCC fixade problemet på ett för politiker typiskt sätt. Man flyttade molnet av modeller vertikalt så att den mätta temperaturen läggs mitt i molnet varefter man kan påstå att modellerna stämmer. Här borde varningsklockorna ringa för varje tänkande människa. Riktig vetenskap bedrivs inte så att man skriver ihop en vetenskaplig rapport och gör ett preliminärt sammandrag för beslutsfattarna. Därefter samlas beslutsfattarna för att diskutera hur sammandraget skall se ut varefter den vetenskapliga grunden justeras så att den skall motsvara politikernas beslut. Vi skrattade åt den här typen av vetenskap som bedrevs i det forna Sovjetunionen men idag sysslar våra egna politiker och av politikerna betalda vetenskapliga prostituerade med exakt samma sak. Det är kanske inte utan orsak man skämtar om EU som EUCCCP … det börjar finnas många likheter.
Buchert konstaterade att om jag har någonting att invända mot IPCCs sanningar så skall jag göra en felanmälan till Schweitz … där IPCC har sitt högkvarter.
Jag skrev följande svar till Buchert, ett svar som Hbl inte kommer att publicera 😉 . Däremot fick jag ett svar av Hbls Chefredaktör Jens Berg. Bergs svar hittar man i slutet av den här artikeln.
Nedanstående inlägg var tydligen alltför eldfängt:
Den tredje statsmakten
Man brukar kalla massmedia den tredje statsmakten. Orsaken till detta är att man har uppfattat att massmedias uppgift är att kritiskt granska regering och riksdag … och andra maktfaktorer i samhället. Peter Buchert har som journalist tydligt fått något om bakfoten då han tydligen utan att blinka sväljer allt, inklusive kamelerna, man kastar ner till pöbeln från maktens tinnar.
Peter Buchert konstaterar att IPCCs rapporter består av tusentals vetenskapliga artiklar som har förhandsgranskats och publicerats i vetenskapliga tidskrifter. Om Peter Buchert hade gjort sitt fotarbete som journalist skulle han på 30 sekunder ha fått fram att föregående rapport (AR4) innehöll ca. 30% såkallat grått material bl.a. producerat av Greenpeace och WWF. IPCCs chef Rajenda Pachauri påstod faktiskt med djupa brösttoner angående föregående rapport att endast publikationer som genomgått peer review hade tagits med, Peter Buchert har rätt i det. En oberoende kontroll av IPCCs rapport visade att Pachauris påstående var lögn och Peter Buchert borde ha upptäckt detta och inte blint trott på sin auktoritet.
Har IPCC lärt sig något? Om Peter Buchert hade grävt lite djupare hade han upptäckt att IPCC löste problemet med grå litteratur i AR4 genom att i kommande rapporter (AR5) explicit tillåta mera grå litteratur. IPCC har också beslutat att frångå kravet på vetenskaplig kompetens och i stället kräva en jämnare geografisk och könlig fördelning bland personer som arbetar med rapporterna. Peter Bucherts svar är således falskt, antingen vet inte Peter Buchert vad han talar om eller så vilseför han medvetet tidningens läsare.
Peter Buchert avslutar med att ”Om Lars Silén finner brister i rapporten skall han vända sig till IPCCs sekretariat i Schweiz”. Ja tack! Jag har levt i illusionen att en journalists uppgift är att ge en balanserad, objektiv och möjligast korrekt bild av olika samhälleliga problemställningar och inte blint relatera det makten vill att vi skall höra.
Uppfattar Hbls chefredaktör Jens Berg rapporteringen om IPCC, klimatet och klimatmötet i Polen som objektiv och balanserad och i såfall varför? Har Hbl enligt Jens Berg fyllt sin uppgift att belysa en extremt viktig samhällelig fråga på ett sådant sätt att tidningens läsare självständigt kan bilda sig en balanserad uppfattning i frågan? Har alla relevanta frågeställningar belysts av Hbl? Personligen uppfattar jag inte att skeptikers insändare i Hbl, tack för det, kompenserar en extremt ensidig vinkling av klimatpolitiken från Hbls sida.
USA har under de senaste åren i mycket hög utsträckning lyckats bli kvitt sitt beroende av import av kolväten d.v.s. olja och gas. Resultatet har blivit att energipriset idag är ungefär hälften av vad det är i Europa vilket leder till att Europeiska företag flyttar delar av sin produktion till USA!
Undersökningar av Poyry Management Consulting och Cambridge Econometrics har nyss publicerats samtidigt som EU Commissionen förbereder lagstiftning för att reglera (förhindra?) utvinning av olja och gas genom såkallad fracking.
Den nya energiresursen kan förbättra Europas ekonomi mellan 2020 och 2050 med mellan 1700 och 3800 miljarder euro vilket motsvarar 17 till 38 gånger Finlands statsbudjet. Man uppskattar samtidigt att mellan 400 000 och 800 000 nya jobb skulle skapas fram till 2035 och mellan 600 000 och 1,1 miljoner nya jobb fram till 2050. Man uppskattar också att beroendet av gasimport framför allt från Ryssland skulle minska betydligt.
Förskjutningen från import till egen produktion av främst gas frigör ungefär 190 miljarder euro som indirekt kunde investeras i Europas industri.
Det här är det första försöket att uppskatta fördelarna för Europas ekonomi om man i stor skala skulle gå in för att utnyttja de gasresurser som finns i Europa.
BBC har en artikel om fracking
på engelska. Bilden är tagen från BBCs artikel och artikeln hittar du här (BBC om fracking på engelska). Fracking är en kombination av en speciell teknik att borra böjda borrhål och en teknik att med högt tryck spräcka berget runt hålet så att olja och gas kan utvinnas. Motsvarande teknik använd i liten skala då man borrar en borrbrunn. I en borrbrunn spräcker man också berget nere i brunnen för att öka ytan mot berget och på detta sätt öka brunnens kapacitet.
Det faktum att man idag kan borra böjda hål betyder att man kan borra ner till ett skifferlager och därefter följa skifferlagret horisontellt varvid kapaciteten man får via ett borrhål kan hundrafaldigas jämfört med ett vertikalt rör. Den stora ytan mot berget gör att man idag på nytt kan öppna oljefält som man tidigare trodde var uttömda.
Det är intressant att notera att Europeiska utsläpp av växthusgaser sannolikt skulle minska betydligt om man kunde gå över från kol till naturgas i stor skala.
Observera hur man alltid börja med ”may” d.v.s. ”kan”, ”eventuellt” … Bilden är tagen från den allra första länken som behandlar hur den globala uppvärmningen eventuellt kunde påverka spridningen av AIDS. Det är ju klart att om folk väljer att använda mindre kläder så kan människors sexvanor påverkas 😉 . Det finns hundratals länkar.
Larsil2009's Blog 
