Archive for the ‘överslagsberäkning’ Category

Schitzofreni och Vitamin B3 (Niacin)

23/02/2018

Svåra Pellagra-epidemier grasserade i de amerikanska sydstaterna under den förra hälften av 1900-talet. Man talade om sjukdomen med de fyra D-na  på engelska:

  • Dermatitis (hudproblem)
  • Diarrhea (diarre)
  • Dementia (demens)
  • Death (död)

Man har uppskattat att det mellan 1906 och 1940 fanns 3 miljoner fall av Pellagra vilket ledde till ca. 100 000 dödsfall.  Orsaken till sjukdomen, som först beskrevs av en spansk läkare Don Gasper Casal år 1735, var okänd. Casal kallade sjukdomen mal de la rosa.

En intressant beskrivning av  pellagraepidemin i USA   början av 1900-talet visar hur människorna som hade Pellagra frystes ut på ungefär samma sätt som personer med HIV idag.

Sjukdomen pellagra beror på akut brist på vitamin B3 (Niacin). Orsaken till epidemin i USA var att bomullsodlingen ledde till en mycket ensidig odling av andra grödor vilket ledde till att främst de fattiga som i hög grad levde på majs kom att drabbas.

Det är intressant att notera att ursprungsbefolkningen inte drabbades i samma mån trots hög konsumption av majs. Orsaken var att att niacinet i huvuddrag fanns i kornets grodd som europeiska behandlingsmetoder eliminerade. Niacin i majs är dessutom relativt svårlösligt vilket kan åtgärdas på indianskt vis genom att blötlägga majsen i alkalisk vätska före användningen … niacinet blir lättare att uppta av kroppen.

Läkarna spekulerade kring många orsaker till sjukdomen. Vissa trodde att det var en bakteriesjukdom eftersom sjukdomen förekom epidemiskt på begränsade områden. Sjukdomen förekom också allmänt på t.ex. sinnesjukhus där patienterna men inte vårdpersonalen drabbades. Skillnaden mellan vårdare och patienter låg i att patienterna åt en extremt ensidig diet baserad i huvudsak på majs medan vårdarna åt en mera varierad och närande mat. Dödligheten i patientgruppen var 64%!

År 1914 fick Dr. Jozef Goldberger, en ungerskfödd läkare, i uppgift att undersöka orsakerna till Pellagraepidemierna.  Efter några månaders studier kom Goldberger fram till att det antagligen var en sjukdom relaterad till kosten. Han motiverade detta med att endast patienterna och inte vårdarna drabbades. Vårdarnas diet var betydligt mera varierad och allmänt bättre.

Trots att Goldberger inte kände till orsaken till sjukdomen så spekulerade han att en diet med mera färskt kött, ägg och mjölk skulle förhindra sjukdomen. Experiment (Goldberger och Pellagra) visade att detta också var fallet.

Trots att man relativt snabbt via experiment kunde visa att sjukdomen berodde på ensidig kost så dröjde det länge innan man fick epidemierna under kontroll … det fanns starka motståndare inom den klassiska medicinen som hade satsat sin auktoritet på att sjukdomen orsakades av bakterier eller motsvarande. Det svåraste pellagraåret var 1929 d.v.s. många år efter att orsaken till sjukdomen i princip var helt klarlagd. Ser vi här igen ett exempel på att vetenskapen går framåt en begravning i taget då professorerna inom den akademiska världen går bort och inte längre kan bromsa utvecklingen.

Man löste slutligen problemet så att man lade till Niacin i mjöl vilket ledde till att i praktiken hela befolkningen fick i sig ett minimum av vitamin B3 vilket rätt snabbt ledde till att Pellagra försvann som en epidemisk sjukdom.

Är problemet helt löst?

En intressant följd av att man lade till vitamin B3 i mjöl i USA var att 50% av patienterna på sinnesjukhusen skickades hem eftersom de blev friska. Man har senare undersökt effekten av vitamin B3 på diverse andra sjukdomar/problem och det kan finnas kopplingar till:

  • Schizofreni. Man experimenterade på 1950-1960-talet med Niacin i stora doser på flera gram (200ggr den rekommenderade dagsdosen) och resultatet var att 80% av schizofrena patienter uppfattade en klar förbättring eller botades helt.
  • Inlärnings- och beteendestörningar hos barn verkar åtminstone ibland vara kopplade till B3 vitaminbrist.
  • Minnesproblem (icke Alzheimerrelaterade).
  • Tvångsbeteende (t.ex. tvångsmässig handtvätt).
  • Behandling av alkoholism förstärks om patienten ges B3 vitamin.

Fysiska effekter:

  • Niacin sänker kolesterolnivåerna effektivt utan statinernas negativa effekter.
  • Påverkar artritis d.v.s. lika typer av ledproblem detta dock i kombination med C-vitamin och Bor.

Hur stor borde människans dagliga dos vara?

I den utvecklade delen av världen fås största delen av b3-vitaminet från kött och fisk. Jag fick plötsligt idéen att se om det finns någon korrelation mellan Niacin (via kött) och schizofreni. Tanken var att om vi ligger nära den undre gränsen för niacinintag (B3) så bör vi kunna se en trend där de länder som har den lägsta köttkonsumtionen bör ha märkbart högre frekvens av schizofreni än länder med en hög köttkonsumtion. Notera dock att hög köttkonsumtion med säkerhet också korrelerar mot en högre levnadsstandard som i sig kan tänkas minska reisken för schizofreni i viss mån.

Jag har inte plockat ut alla länder jag har hittat data för och jag är säker på att data gällande stora köttproducenter t.ex. Argentina eventuellt ger alltför höga värden på den lokala köttkonsumtionen. Resultatet blev:

Kött_versus_schizofreni

Fig. 1      Man kan se en svag men tydlig korrelation så att schizofrenifrekvensen är högst i länder med låg köttkonsumtion och lägst i länder med hög köttkonsumtion.

Jag plockade med ögonmått ut två punkter som kan tänkas representera trenden och härledde ur detta formeln:

Scizofrenifall = -1.75*Niacin(mg/d) + 290

Jag har beräknat-n iacinmängden (se t.ex.) utgående från den dagliga köttdosen … notera att det här är en mycket grov uppskattning. Vi kan nu använda formeln till att beräkna den niacinmängd som sänker schizofrenifrekvensen till noll om vi antar ett linjärt niacin/schizofreniberoende (vilket naturligtvis inte är säkert).

Medelmängden niacin per person som skulle behövas för att eliminera schizofreni blir då ungefär 160 mgNiacin(B3) per dag vilket ligger på ca. 8 ggr. den idag rekommenderade dosen.

Hur mycket mat behövs för 160 mg niacin (B3)?

  • Tonfisk ca. 700 g/dag
  • Höna 1 kg/dag
  • Jordnötter 1,16 kg/dag
  • Svamp 2.5 kg/dag.
  • Solrosfrön 1,93 kg/dag
  • Ärter 7,6 kg/dag

Notera att i alla fall utom för tonfisk är mängderna så stora att de ligger utom räckhåll i praktiken.  Sannolikt varierar behovet rätt mycket från individ till individ.  Baserat på äldre medicinska rapporter så behövs en dos på flera gram/dag utspritt på 2-3 doser för att eliminera de värsta problemen.

Personligen, jag har inte schizofreni, äter jag 500 mg niacin per dag för att jag känner att jag mår bra av det. Detta är 25 ggr den rekommenderade dagliga dosen. Sökningar gällande niacindos indikerar att risken för komplikationer ligger vid över 5  g/dag vilket är ytterligare tio ggr den dos jag tar.

Intressanta experiment

En intressant fråga är hur stor del av den epidemi av psykiska problem, depression, beteendestörningar etc. man enkelt och billigt kunde eliminera genom att i t.ex. skolan ge alla elever en c-vitamintablett kombinerat med B-vitaminer? Dosen kunde vara en brustablett av vardera sorten vilket är en mycket liten dos.

Varför denna kombination? Svaret är:

  • Ett typiskt symptom på skörbjugg är depression. Antag att depressionen hos en del av populationen kommer innan man ser de typiska fysiska skörbjuggssymtomen (tandproblem, blånader, ledproblem …).
  • Flera olika B-vitaminer har depression som ett symptom vid vitaminbrist (B3, B6, B12).
  • Brist på B3-vitamin kan ge ADHD-liknande symptom med koncentrationsproblem och olika typer av tvångsbeteenden utan att man ännu kan tala om schitzofreni.

Finns det någon större skola med parallelklasser som skulle vara intresserade av att göra ett experiment där man under en längre tid ger alla elever på en klass vitamintillskott enligt tankarna ovan och där man använder parallellklassen som referens.  Experimentet kunde göras som ett dubbelblindexperiment så att ingen i skolan vet vilkendera klassen som får placebo (bubbelvatten utan vitaminer) och vem som får vitaminer (bubbelvatten med vitaminer). Lärarnas uppgift skulle vara att rapportera om positiva/negativa beteenden samt eventuella förändringar  inlärningsprocessen. Efter t.ex. ett år kunde man analysera ordningsproblem och  frånvaro i båda klasserna kombinerat med utvärdering av elevernas skolresultat för att se om det finns någon märkbar skillnad.

 

Global uppvärmning klimatkänslighet och havsytans nivå

30/10/2017

Bakgrund

Vi har under de senaste årtiondena sett en lång rad av domedagsprofetior . Den idag populära varianten är att jorden till följd av ökande koldioxidhalt i atmosfären går mot en snar värmekatastrof som kommer att lägga världens kustområden under vatten och leda till ett okänt antal döda i värmeslag.

Den här artikeln är en fortsättning på en diskussion på FaceBook som startade från en länk till klimatupplysningen.se:
http://www.klimatupplysningen.se/2017/10/19/forskarna-tonar-ned-koldioxidens-betydelse-klimatforandringen/#.WejlNu7eGeV.facebook

I denna tråd diskuterades den såkallade klimatkänsligheten d.v.s. hur mycket jordens temperatur borde stiga vid en fördubbling av koldioxidhalten. Artikeln hänvisar till ca. 40 olika uppskattningar av klimatkänsligheten och det verkar finnas en trend mot ett relativt lågt värde. Den intressanta frågan är naturligtvis hur man skall få ett grepp om klimatkänslighetens ungefärliga storlek. Man brukar definiera klimatkänsligheten som:

dT = lamda * RF

där RF är såkallad ”forcing” som brukar ges som:

RF = 5.35*ln(co2/co2ref)

En enkel överslagsberäkning t.ex. genom att använda satellitdata från 1980 – 2017 (vi gör en överslagsberäkning, det är alltså inte kritiskt hur vi väljer intervallet). En överslagsberäkning ger resultatet:

lamda = 0.52

För en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären skulle det beräknade värdet på lamda ge en temperaturstegring på ungefär:

dT = 0.52*5.35*ln(co2_dubblad/co2_1980)
dT = 0.52*5.35*ln(678/339) = 1.92 C

Klimatforskaren Rahmstorf, som jag uppfattar som en alarmist, gjorde motsvarande uppskattning från förindustriell tid till vår tid och han beräknade uppvärmningen till 2.1 C.  Min uppskattning är antagligen tillräckligt god då IPCC:s uppskattning ligger mellan 1.5 och 4.5 C för en fördubbling av CO2-halten i atmosfären.
Knappast skrämmande och sannolikt på alla sätt en positiv uppvärmning då alla faktorer tas i beaktande.

Överslagsberäkningen är naturligtvis inte hela sanningen. En uppvärmning leder till att mera vatten avdunstar från världshaven vilket gör att luftfuktigheten ökar vilket i sin tur, eftersom vattenånga är en växthusgas, bör leda till en förstärkning av växthuseffekten … problemet är att vattenångan i atmosfären finns i tre olika former (aggregationstillstånd) gas (vilket förstärker växthuseffekten), som dimma d.v.s. vatten i form av små droppar (moln) samt i form av is. Vatten i form av moln eller iskristaller kommer att reflektera bort stora mängder av infallande ljus i vilket det största energiflödet från solen finns. Vi har idag inte den kunskap som behövs för att med säkerhet säga om den återkoppling vi får via vattenånga är positiv eller negativ. Om återkopplingen är negativ så kommer klimatkänsligheten att minska d.v.s. temperaturstegringen till följd av ökande koldioxidhalt blir lägre än väntat. Om återkopplingen är positiv så kommer temperaturstegringen att bli större än det beräknade värdet.

Havet som termometer

Avsikten med den här artikeln är att använda havsytans nivå som en termometer som mäter jordens temperatur genom vattnets expansion då det blir varmare.  Det är skäl att notera att uppskattningen av temperaturstegringen blir mycket grov eftersom vi helt enkelt inte har tillgång till alla data vi behöver:

  • Inverkan från avsmältning från glaciärer
  • Inverkan från användning av grundvattenreserver
  • Inverkan från invallning och torrläggning av havsområden
  • Inverkan från vattnets termiska expansion då temperaturen stiger. Det är denna punkt vi studerar nedan.

Det finns olika uppskattningar om ovanstående parametrar men en uppskattning är att den observerade havsytehöjningen beror till 1/3 av termisk expansion och resten är avsmältning och andra orsaker. Vi kan använda detta till att göra en grovuppskattning av hur mycket havet värms upp per år. Vi kan också uppskatta hur mycket energi som borde lagras i havet per år utgående från förändringen i havsnivån.

Bakgrundsdata

Havens medeldjup uppskattas till 3688 m.

Havens totalyta (70% av jordytan) är ungefär 3.60E+14 m².

Vatten värmekapacitet 4180 J/kg C

Vatten längdutvidgningskoefficient 6.9 E -5 /K

Det finns olika uppskattningar om hur snabbt världshavens yta stiger. Någon form av koncensus säger att stegringen är ca. 3 mm/år vilket jag personligen uppfattar vara taget rätt grovt i överkant eftersom detta helt skulle stoppa upp landhöjningen vid den egna stranden 0.3 m/100 år. Mätstationerna för mätning av havsnivån indikerar inte en så snabb plötslig höjning av havsytan. Ett exempel är Stockholm där man i likhet med Helsingforstrakten i Finland har landhöjning efter istiden på ungefär 0.35 m/århundrade som långsamt avtar av naturliga orsaker.

78_high

Fig. 1  Bilden visar hur havsytan långsamt ”sjunker” i Stockholm till följd av landhöjningen efter istiden. Notera också hur trenden ser helt oförändrad ut sedd över det senaste århundradet. Om vi upplever en extrem  uppvärmning till följd av ökande koldioxidhalt i atmosfären … varför kan vi inte se detta i t.ex. ovanstående bild. Trenden är densamma som den har varit i över hundra år. Notera att en kraftigt stigande havsyta borde synas som bladet på en hockeyklubba vinklat uppåt i bilden. Vi ser inget sådant.

Vi kan nu titta på hur stor uppvärmning av havet vi behöver för att få en signifikant höjning av havsytan. Havet värms uppifrån så att synligt ljus tränger ner i vattnet och sedan förvandlas till värme. Ljus tränger ner till kanske 100 m medan huvuddelen av energin absorberas i de första 30 m av ytskiktet. Vi hittar också, utgående från havens temperaturprofiler, en undre gräns vid ca. 1000 m djup där temperaturen inte i praktiken förändras utan den ligger på en konstant temperatur om ca. 4 C.

320px-annual_mean_temperature_change_for_land_and_for_ocean_nasa_gistemp_2017_october

Fig. 2  Uppskattning av världshavens yttemperatur sedan 1950 (NASA GISS).

En typisk temperaturfördelning i världshaven ges av:

m1u2-sf20fig2-520summer202620winter20temp

Fig. 3  Temperaturfördelningen i världshaven. Notera hur temperaturen når ett någorlunda konstant värde vid ca. 700 – 1000 m djup (ca. 4 grader). Kallt vatten fylls på vid polerna och detta vatten har en temperatur på ca. 4 grader C. Det sker en mycket långsam blandning av det varma ytvattnet och det kalla bottenvattnet.

Vi kan nu utnyttja temperaturprofilen till att uppskatta hur stor den årliga temperaturstegringen i världshaven måste vara för att havsytan skall stiga med ett givet värde. Temperaturprofilen visar att vi inte behöver bekymra oss om havet nedanför ca. 1000 meter eftersom temperaturen går mot ett konstant värde som bestäms av vattnets maximala densitet. Inverkan från termisk utvidgning av havsvattnet kommer alltså från ett ca. 1 km tjockt varmt ytvatten.

Längdutvidgningen i ett material ges av:

dL = alfa * dT * L

där:

alfa är längdutvidgningskoefficienten 6.9*E-5 /K.

L är det aktiva djupet uppskattat till ca. 1000 m

dT är den behövliga uppvärmingen i ytskiktet i grader C (eller K).

Vi löser dT ur formeln ovan och får då:

dT = dL/(alfa*L)

Notera att temperaturstegringen är störst i ytskiktet för att sedan falla mot det konstanta 4 grader på över 1000m djup. Resultatet är att det värde vi beräknar blir grovt i överkant eftersom ytskiktet inte uppvärms homogent. Vi ser idag uppgifter om att havsytan stiger med ca. 3 mm/år även om uppskattningarna varierar mellan ca. 1mm/år och ca. 3.5 mm/år. Ytterligare har man gjort en uppskattning att den termiska utvidgningen idag utgör ca. 1/3 av det totala värdet på höjningen av havsytan.

Om vi accepterar höjningen av havsytan 3.2 mm/år och accepterar att 2/3 av stegringen är till följd av smältande glaciärer och pumpning av grundvatten som på slutändan hamnar i haven och andra faktorer så får vi:

dL = 1.07 mm/år till följd av termisk utvidgning.

För att detta skall vara riktigt måste hela ytskiktet på 1000 m värmas upp med ungefär:

dT = 1.07E-3 m/(6.9E-5 /K * 1000m) = 0.0155 K/år

Om vi beaktar att stegringen är störst vid ytan för att linjärt gå mot 4 grader vid 1000 m djup så måste vi fördubble temperaturstegringen för att få en tillräckligt stor höjning av havsytan se bild 3 ovan. Vi får då ungefär dT = 0.03 C / år.

Vi kan jämföra detta med trenden hos havsytans temperatur (se fig. 2) som under tiden 1950 – 2017 ger en årlig temperaturstegring på ca. 0.009 grader per år. Vi ser alltså att den observerade temperaturstegringen är ungefär en tredjedel (1/3) av vad den skulle behöva vara för att vi skulle få den angivna totala havsytehöjningen på 3.2 mm/år.

Om ovanstående grova överslagsberäkning är korrekt så kan man endast dra slutsatsen att det angivna värdet för stigande havsyta sannolikt har överdrivits åtminstone  2 … 3 ggr.

Vi kan kontrollera riktigheten genom att jämföra vårt värde med ett värde man har fått från tidvattenmätare. Ett medelvärde för 11 uppskattningar ger en stegring av havsytan med ungefär 1.87 mm/år (ca. 19 cm/århundrade).  Vi bör igen använda samma uppskattning att 1/3 av detta värde är termisk utvidgning d.v.s. 0.62 mm/år. Vi kan nu kontrollera hur stor temperaturstegring det behövs för att den termiska utvidgningen skall höja havsytan med 0.62 mm/år.

dT = dL/(alfa*L)

dT = 0.62E-3m/(6.9E-5/K*1000m) = 0.009 K  (grader C)

Det är intressant att notera att detta exakt motsvarar den mätta trenden för havsytans temperatur. Vi bör dock sannolikt göra samma korrektion som tidigare  d.v.s. anta en ungefär linjär temperaturfördelning ner mot 1000 m djup och vi får då 0.018 C/år. Värdet är då ungefär dubbelt större än den observerade vilket tyder på att någon eller en kombination av nedanstående punkter kunde gälla:

  • Uppskattningen att 1/3 av stegringen i havsytans nivå är termisk utvidgning är alltför hög och ett riktigare värde skulle vara t.ex. 1/6.
  • Den uppskattade stegringen i havsytans nivå ligger i den undre kanten av uppskattningarna från kustbaserade mätare (Gomiz and Lebedeff 1987) .
  • Satellitmätningar av havsytans nivå stämmer inte överens med resultatet från konventionella havsnivåmätare (tidal gages) utan uppskattningen är nästan dubbelt större än resultatet från direkta mätningar. Satellitmätningarnas korrektioner har diskuterats rätt mycket och någon klar koncensus finns inte. Under senare år har satellituppskattningarna trimmats uppåt … är det möjligt att dessa justeringar är fel?

Jag avslutar denna artikel med att knyta tillbaka till kommentaren om klimatkänsligheten till följd av ökande koldioxid eftersom vi ovan har utnyttjat temperaturdata gällande havsytans temperatur (NASA GISS) som visar en högsta uppskattningen av temperaturstegring av alla de allmänt utnyttjade globala temperaturuppskattningarna. Min avslutningsfråga blir då:

Då 70% av jordens yta är vatten så borde vi inte då vid beräkning av klimatkänsligheten hellre använda havsytans globala temperaturanomali än mätstationer på land som störs av t.ex. värmeläckage från bebyggelse UHI (Urban Heat Island). Världshaven dominerar vädersystemen och påverkar kraftigt temperaturen på land.

Klimatkänslighet utgående från havsytans temperatur

Vi utgår från den välkända formeln för temperaturförändring till följd av stigande koldioxidhalt i atmosfären (se ovan):

dT = lamda * RF

där:

dT är temperaturstegringen till följd av ökande växthusgaser.

lamda är klimatkänslighetparametern.

RF är påverkan från växthusgaser (radiative forcing).

Vi har dessutom följande uttryck för RF:

RF = 5.35*ln(CO2/CO2_ref)

Då vi kombinerar dessa och löser lamda får vi:

lamda = dT/(5.35*ln(CO2/CO2_ref))

Vi tar världshavens uppvärmning ur figur 2 och uppskattar detta till ungefär 0.6 grader då vi noterar att svansen vid 2016-2017 sannolikt beror på en kraftig ”eEl Ninjo” d.v.s. vi gör en linjär uppskattning av temperaturen. År 1950 var CO2-halten ungefär 307 ppm och 2017 ungefär 404 ppm. Vi lägger in talvärden och beräknar lamda:

lamda = 0.6/(5.35*ln(404/307))

lamda = 0.408

Vi kan nu utnyttja det beräknade värdet på lamda för att få en uppskattning av hur mycket temperaturen skulle stiga vid en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären:

dT = lamda*5.35*ln(614/307)

dT = 0.408*5.35*ln(2) = 1.5 grader C

Skrämmande? Nej! Klimatkänsligheten är så låg att vad vi än gör så kommer vi att ligga under den godtyckliga politiska gränsen 2 C. Politikerna har alltså gjort en helgardering där de inte kan förlora däremot är ju klimatfrågan perfekt för att flytta över pengar i de rikas fickor på de fattigas bekostnad. Klimatfrågan är politiskt omsatt i en ny form av utvecklingsbistånd där man via Världsbanken förbjuder uländerna industrialisering och ett fungerande energisystem oftast baserat på kol med hänvisning till ett ickeproblem.

Det finns naturligtvis de som konstaterar att ovanstående beräknade värde på klimatkänsligheten inte är korrekt då uppvärmningen kommer att leda till större avdunstning och mera vattenånga i atmosfären. Vattenånga är i likhet med CO2 en växthusgas … problemet är att vattenånga förekommer i tre olika aggregationstillstånd i atmosfären nämligen vattenånga, vattendimma (moln) och iskristaller (moln). Vi kan inte ännu övertygande uppskatta om ökande molnighet ger positiv återkoppling till följd av mera växthusgas eller negativ återkoppling till följd av att mindre solljus når jordytan. Min uppfattning är att om vi inte ännu kan bestämma återkopplingens förtecken så är det bäst att utgå från det okorrigerade beräknade värdet ovan.

Källor:

  1. Havsnivåmätere (tidal gages) http://sealevel.colorado.edu/content/tide-gauge-sea-level
  2. Havsytans nivå: http://www.ioc-sealevelmonitoring.org/
  3. Stockholm : http://www.psmsl.org/data/obtaining/stations/2131.php
  4. Världshavens temperaturprofil University of Havai: https://manoa.hawaii.edu/exploringourfluidearth/physical/density-effects/ocean-temperature-profiles/compare-contrast-connect-vertical-profiles-ocean
  5. Havsytans temperatur: https://www.epa.gov/climate-indicators/climate-change-indicators-sea-surface-temperature

 

 


Pointman's

A lagrange point in life

THE HOCKEY SCHTICK

Lars Silén: Reflex och Spegling

NoTricksZone

Lars Silén: Reflex och Spegling

Big Picture News, Informed Analysis

This blog is written by Canadian journalist Donna Laframboise. Posts appear Monday & Wednesday.

JoNova

Lars Silén: Reflex och Spegling

Climate Audit

by Steve McIntyre

Musings from the Chiefio

Techno bits and mind pleasers

Bishop Hill

Lars Silén: Reflex och Spegling

Watts Up With That?

The world's most viewed site on global warming and climate change

TED Blog

The TED Blog shares interesting news about TED, TED Talks video, the TED Prize and more.

Larsil2009's Blog

Lars Silén: Reflex och Spegling

%d bloggare gillar detta: