Larsil2009's Blog

Vi lever i en intressant tid då snart varje äldre person ordineras statiner oberoende av om medicinen egentligen ”behövs” eller inte. Statinerna är den grupp av mediciner som har hämtat in mest pengar någonsin till läkemedelsindustrin. Frågan uppstår då i vilken grad den extrema statinordinationen är business och i vilken mån den är medicinskt motiverad.

Jag hittade en intressant kalkylator för beräkning av risken för hjärtproblem.

Jag plockade fram lite utgångsdata för friska personer:

Totalt cholesterol: 200 – 239 mg/dl på gränsen till hög.

LDL:  <100 mg/dl,  100 – 129 nära optimal.

HDL: <40 mg/dl risk, 40 – 59 mg/dl ju högre dess bättre, >60 mg/dl skyddar mot hjärtproblem.

Blodtryck Systoliskt: 120

Blodtryck Diastoliskt: 80

Det är intressant att notera att om jag använder data från NIH (National Institute of Healt) och använder ”optimala” nivåer så rekommenderar kalkylatorn alltid medelhög eller hög dos statiner.

Jag lägger in följande värden:

HDL (bra kolesterol) = 100 mg/l  då rekommendationen säger att HDL över 60 skyddar mot hjärtproblem och stroke.

Totalt kolesterol lägger jag till 199 mg/dl då rekommendationen är optimalt mindre än 200 mg/dl.

Min ålder sätts till 65 år. Jag gissar att åldern oberoende av andra värden ger rekommendationen ät moderat eller mycket statiner.

Systoliskt blodtryck sätts till 120 vilket är normalt för alla åldrar.

Diastoliskt blodtryck sätts till 80 vilket är normalt för alla åldrar.

Dessutom säger jag att jag inte äter blodtrycksmedicin och jag har inte diabetes d.v.s. allting bör vara helt normalt och kalkylatorn ger svaret:

Sorry men jag uppfattar kalkylatorn som bondfångeri.

Om vi accepterar resultatet så ser vi att risken för hjärtattack på årsbasis ligger på ungefär 0,75% d.v.s. mindre än en person på hundra uppskattas råka ut för en hjärtattack. Den absoluta risken ovan är strax under 1/130 för en icke letal hjärtattack. Om statinernas relativa riskminskning antas vara ca. 30% så betyder detta att risken då statiner används minskar till ungefär 0,525% d.v.s. ungefär 1/190 per år.  För att vi skall spara ett enda människoliv behöver vi då behandla ungefär 400 sannolikt friska personer med statiner. Forskning visar att användning av statiner sannolikt i viss mån minskar risken för hjärtattack eller blodpropp i hjärnan men den totala dödligheten i statingruppen minskar inte d.v.s. andra dödsorsaker som sannolikt beror av statinerna dyker upp i stället.

Vi vet att statiner kan ha allvarliga biverkningar och att en betydande del av användarna kan få allvarliga bieffekter. Bieffekterna kan också vara dödliga t.ex. till följd av blockering av produktionen av CoQ10 som är nödvändigt för energiproduktionen i hjärtat. Resultatet kan vara plötsligt hjärtstopp. Det finns indikationer på att läkemedelsindustrin manipulerar data om hur vanliga dessa biverkningar är, metoden är pre-screening d.v.s. försökspersonerna sätts på kortvarig behandling och patienter som i detta skede visar bieffekter tas inte med … forskningsfusk!

Vilka är då biverkningarna? Listan nedan är inte komplett.

• Muskelsmärtor som kan påminna om träningsvärk men som i vissa fall kan vara invalidiserande.
• Muskelskador vilka som biverkning kan ge njurskador då nedbrytningsprodukterna skall elimineras. Muskelskadorna kan också bli permanenta.
• Nervskador som kan försvåra användninga av t.ex. fingrar. Sannolikt en följd av att skyddet runt nerver delvis försvinner/skadas (fetter).
• Minnesproblem inklusive total förlust av närminnet. Normalt är problemet temporärt men det kan återkomma om statinanvändningen fortsätter.

Problemet med ovanstående lista är att de ofta av läkare tolkas som symptom på normalt åldrande.

Finns det alternativ till användning av statiner?

Världens kanske främsta kemist någonsin, Linus Pauling, som till följd av bredden i sitt tänkande har fått två personliga Nobelpris har rätt övertygande visat vad som är orsaken till kranskärlssjukdomarna mänskligheten idag lider av. Paulings förklaring visar att uppbyggnaden av plack i artärerna är en följd av ett underliggande problem inte orsaken. Att blockera en för människan livsviktig produktion av kolesterol är att behandla symptomen och inte den underliggande orsaken till problemen.

Bakgrund exempel från djurvärlden

Det finns ett litet antal djurarter som i likhet med människan har förlorat förmågan att producera C-vitamin ur glokos (socker). De stora aporna, marsvinet och någon fladdermus har en genetisk defekt i det sista skedet av C-vitaminsyntesen som gör att C-vitamin inte bildas utan det måste tillföras genom maten.

Experiment med marsvin visar att då man minskar mängden C-vitamin i Marsvinets kost så utvecklar djuret samma kranskärlsskador som en människa d.v.s. kranskärlen blockeras och djuret kan dö av hjärtattack precis som en människa.

Man har uppskattat att en Gorilla via maten, den äter under nästan hela sin vakna tid, sätter i sig ungefär fem gram C-vitamin per dag. Gorillor i fångenskap tenderar att få bristfällig mat och lider av stress vilket man vet att det höjer C-vitaminbehovet. Resultatet är C-vitaminbrist som leder till blockering av kranskärlen och eventuellt hjärtattack och död.

Koppling till skörbjugg

Akut brist på C-vitamin leder till skörbjugg. Skörbjugg har många symptom av vilka några ges nedan:

• Ger upphov till svår depression
• Tandlossning då produktionen av kollagen stoppar eftersom kollagenproduktionen i kroppen kräver C-vitamin. Kroppen består till 25-30% av kollagen som är det ”limämne” som håller ihop kroppen.
• Ledproblem eftersom slitytorna i lederna kräver högklassigt kollagen som inte produceras.
• Ryggproblem som uppkommer bl.a. då kollagenet blir av så dålig kvalitet att kuddarna (diskarna) mellan ryggradens kotor inte klarar belastningen utan det uppstår diskbråck. Diskbråck kan vara extremt smärtsamt om nerver hamnar i kläm eller kommer i kontakt med bråckytan.
• Slumpmässiga blånader på olika delar av kroppen uppstår till följd av att det kollagen som behövs i blodådrorna är av så dålig kvalitet att ådrorna läcker med blånader som följd.
• Hjärnblödning om läckaget sker i hjärnan.

Listan kan göras ännu längre eftersom kollagenet har en ytterst central roll i kroppens funktion. Man har uppskattat att det tog läkarvetenskapen över 700 år att acceptera att skörbjugg kunde botas med C-vitamintillskott t.ex. genom att äta cittrusfrukter. Det är då inte speciellt förvånande att vi ser mängder av sjukdomar som i grunden kunde kallas kronisk skörbjugg men som läkarvetenskapen inte accepterar.

Den rekommenderade C-vitaminmängden idag enligt Amerikanska normer är 50-100 mg. Mängden är tillräcklig för att eliminera de akuta bristsymptomen och snabb död men frågan är om mängden är tillräcklig för att förhindra skador vid långvarig brist (om vi antar att t.ex. 75 mg per dag leder till kronisk C-vitaminbrist).

Uppskattning av C-vitaminbehov

Det är rätt enkelt att göra en uppskattning av hur mycket C-vitamin det behövs för att kroppen skall må bra. Det finns koncensus på att kroppen förnyas rätt fullständigt på ungefär sju år. Man uppskattar att kroppen består till 25-30% av kollagen som således också måste förnyas i samma takt. Vi kan då enkelt uppskatta den dagliga kollagenproduktionen på följande sätt om vi antar en kroppsvikt på 80 kg (80 000g):

Kollagenprod = 0,3*80000/(7*365)

Kollagenprod = 9,4 g/dag

Bilden visar en kollagenfiber som består av tre sammansvetsade proteinfibrer.

Kollagen bildas genom polymerisering (kemisk sammansvetsning) av tre proteinfibrer. En fiber svetsas till en granne vart tredje varv. Då vi tittar på det bildade kollagenet så ser vi att mängden C-vitamin (som förstörs vid processen) som behövs för att tillverka perfekt kollagen är ungefär densamma som vikten av det bildade kollagenet. För att bilda perfekt kollagen så förbrukar kroppen således enligt ovanstående beräkning ungefär 9 gram C-vitamin per dag.

Vi ser att det finns en klar konflikt mellan ovanstående beräkning och den rekommenderade dosen på 75 mg. Beräkningen visar att vi för att producera högklassigt kollagen behöver ca. 120 ggr mera C-vitamin än vad läkarvetenskapen anger. Linus Pauling som levde till 93 års ålder drog sina egna slutsatser och konsumerade 18 gram C-vitamin per dag med motiveringen att upp till 50% av C-vitamindosen förstörs i tarmen.

Det är självklart att kollagen bildas också då det är brist på C-vitamin men kvaliteten blir allt sämre. Vi såg ovan att optimalt producerat kollagen kräver ca. 9 gram C-vitamin per dag. Om det inte finns tillräckligt C-vitamin så bildas kollagen men polymeriseringen försämras d.v.s. fibrerna sitter allt sämre ihop. I stället för en stadig kollagenfiber bildas fluffig ”vadd” som inte klarar mekanisk belastning. Vid en C-vitamindos på 75 mg per dag ser vi att ungefär en svetspunkt av hundratjugo är svetsad. Vid den nedre gränsen strax innan en människa får akut skörbjugg är ungefär en svetspunkt på tvåhundra svetsad.

Vilka är de kroniska följderna av C-vitaminbrist?

Man kan vänta sig att kronisk C-vitaminbrist ger liknande symptom som akut skörbjugg men processen fortskrider långsamt över år eller årtionden. Vilka ”ålderssymptom” ser vi i befolkningen?

• Alla tandläkare kontrollerar vid varje besök tänderna för att detektera tandlossning. Tandlossning är epidemisk bland äldre människor i vårt samhälle. Ä detta en följd av kronisk skörbjugg?
• Min personliga gissning är att socker endast är en delorsak till att det bildas hål i tänderna. En annan orsak är att C-vitaminbrist lämnar tänderna oskyddade mot bakterieangrepp då de porösa kanalerna i tänderna inte på ytan skyddas av kollagen.
• Ledproblem. Är detta ett symptom på kronisk skörbjugg.
• Ryggproblem. Är detta ett symptom på kronisk skörbjugg?
• Depression. Vi ser epidemisk depression i vårt samhälle. Är detta ett symptom på kronisk skörbjugg?
• Hjärtproblem. Är detta ett symptom på kronisk skörbjugg?

Sambandet mellan kransartärssjukdomar och C-vitaminbrist

Kransartärerna arbetar under högt tryck och stora mekaniska rörelser. Detta kräver en god kvalitet hos det kollagen som håller ihop blodådern. Då kollagenkvaliteten vid C-vitaminbrist börjar likna vadd eller poröst tyg uppstår det mikroläckage. Kroppen gör då temporära reparationer av läckaget genom att plugga igen läckan med vax (kolesterol). Då kroppen senare har tillräckligt mycket C-vitamin så kan skadan repareras permanent med kollagen. Vid kronisk C-vitaminbrist kommer aldrig den dag då det finns tillräckligt C-vitamin för en bestående reparation. I stället uppstår nya mikroskador som kroppen igen pluggar igen med kolesterol … med åren kommer så småningom hela den skadade ådern att fyllas med kolesterol (fett) och resultatet kan bli en hjärtattack. Om vi då vi har C-vitaminbrist använder t.ex. Statiner för att förhindra kollagenproduktion så leder detta till att kroppens reservsystem för reparation av skador på blodådror skadas. I stället för ”blodpropp” i hjärtat eller hjärnan ökar då risken för t.ex. hjärnblödning som är mycket dödligare än en blodpropp.

Enligt ovanstående resonemang är alltså högt kolesterol kroppens sätt att reparera skador förorsakade av C-vitaminbrist. Om vi medicinerar mot kolesterolet så angriper vi endast ett symptom och resultatet kan bli svåra skador på hjärna, nerver e.t.c. eftersom kolesterol har många viktiga funktioner i kroppen.

Notera att socker konkurrerar om samma kanaler genom cellmembranen som C-vitamin använder för att komma in i en cell. Dagens epidemi av typ 2 diabetes och därigenom förhöjd blodsockernivå kan förväntas försvåra en redan existerande C-vitaminbrist.

Hur ersätta Statiner och bota den underliggande orsaken

Vi kan bota den underliggande C-vitaminbristen genom att äta mera C-vitamin. Behovet är flera gram per dag utspritt över dygnet (ingen engångsdos). Problemet är dock att en delvis blockerad blodåder fortfarande är blockerad även om vi äter mera C-vitamin. Vi måste ge kroppen möjlighet att eliminera placket.

Linus Pauling konstaterade då placket kom på tal att det för varje fysikalisk kemist är självklart hur placket kan elimineras.

Placket är kemiskt fäst i blodåderväggen. För att placket skall kunna elimineras måste fästpunkterna neutraliseras så att inte kolesterol på nytt fastnar i blodåderväggen. Pauling konstaterade utgående från plackets och blodåderväggens kemiska struktur att det behövs L-Lysin för att neutralisera fästpunkterna. Resultatet blir att placket långsamt löses bort och transporteras till levern där det förbränns.

Pauling/Rath protokollet för att eliminera kranskärlssjukdomar är mycket enkelt:

• 6-9 gram C-vitamin taget över dagen (inte som en enkel dos)
• 6-9 gram L-lysin taget över dagen
• Prolin 1-1,5 gram

Det finns mängder av rapporter att protokollet fungerar och att lindring för t.ex. angina pectoris fås inom dagar till veckor beroende av hur svåra blockeringarna var. Några exempel på effekten av Pauling Rath protokollet hittas här.

Observera att protokollet endast innehåller billiga och inte patenterbara komponenter. Själv äter jag ca. 5 gram C-vitamin per dag, mera om jag känner symptom på t.ex. förkylning. Jag köper C-vitamin kilovis. Ett kilogram C-vitamin kostar ca. 25 Euro. Jag beställer C-vitamin över nätet antingen från Polen eller från England. Lysin kostar 50-80 Euro per kg och Prolin kostar ca. 100 Euro per kg. En några veckors kur kostar således en spottstyver jämfört med konventionell behandling. Den enda kända bieffekten av stora doser C-vitamin är gaser och lös mage. Om dessa symptom uppträder så experimenterar man fram en lägre dos som eliminerar problemet.

Linus Pauling världens enda ensamma dubbla nobelprisvinnare och mottagare av tiotals hedersdoktorat diskuterar orsakerna till kardiovaskulära sjukdomar och hur dessa rätt enkelt kan botas. Linus Pauling fick hela läkarskrået emot sig men det finns otaliga exempel på att Pauling Rath protokollet fungerar och de underliggande orsakerna till sjukdomen elimineras i stället för att som idag behandla symptomen. Dagen läkarvetenskap är en industri som är flera gånger större än telecomindustrin. Onödig behandling av kardiovaskulära sjukdomar i form av ballongutvidgning, statiner e.t.c. omsätter hundratals miljarder dollar per år.

En intressant berättelse om Statinskador hittar man på bloggen Space Doc.

Dr. Duane Graveline läkare för bl.a. astronauter på NASA började efter rekommendation från sin egen (!) läkare efter en hälsokontroll äta statiner. Artikeln är en beskrivning av vad som hände under flera år fram till Dr. Duane Gravelines död.