Jag skrev en annan artikel på finska som behandlade samma frågor som min tidigare artikel om fasta på svenska. Den finska varianten bygger på ett annat material varför det kan vara vettigt att presentera samma artikel också på svenska. Den här artikeln bygger på material av dr. Jason Fong samt delvis på den tidigare artikeln på svenska.
Vilket är målet för fasta
Då människan för många årtusenden sedan som samlare/jägare vandrade över jorden så fanns det inte möjligheter att lagra mat för lång tid. Kroppens förmåga att skapa ett eget matförråd i form av lagrat fett var extremt viktigt.
Om vi tänker på vårt eget klimat så var sensommaren och början på hösten en period då det fanns väldigt mycket frukter och bär tillgängliga. Resultatet av en våldsam konsumtion av socker och kolhydrater var att människorna snabbt lade på hullet vilket var en önskvärd följd av festandet på frukter och bär eftersom ymnighetstiden snart skulle följas av en period av begränsad mattillgång.
Kroppen signalerar till sina celler att fett borde lagras i fettcellerna genom hormonet Insulin. Då alltså den forntida människan åt mycket söta frukter så steg blodsockernivån vilket kroppen kompenserade med att höja insulinnivån. Den höga insulinnivån tolkas av kroppen som en order att lagra fett i fettcellerna. Man kan säga att personen hamnar i något som kan liknas vid ett förstadium till diabetes … vilket naturen under vintern botade då det endast fanns begränsad tillgång till kolhydrater vilket tvingade kroppen att utnyttja de egna fettreserverna.
Då människan fastar d.v.s. då den urtida människans matförråd var slut så reagerar kroppen inte genom att minska på energikonsumtionen t.ex. genom att göra personen slö och trött utan ämnesomsättningen stiger och hjärnansfunktion skärps. Orsaken till detta är naturligtvis att om människan skulle ha blivit slö av hunger så skulle det idag inte finnas människor till följd av naturens urval. En fysiskt och psykiskt trött människa klarar inte av att skaffa mat till sin svältande familj! Ämnesomsättningen och kroppens prestationsförmåga stiger under fastan och hjärnans verksamhet skärps … det är precis det här allerta jakttillståndet vi eftersträvar!
Fasta och att minska på maten
Många tror att fasta helt enkelt är en mental övning där man tvingas äta mindre. En fasta av denna typ är mycket ineffektiv och den ger inte det fysiska och psykiska välbefinnande som en lyckad fasta för med sig. Varför når jag inte målet endast genom att äta mindre?
Om jag äter mindre men maten jag äter är likadan som före fastan (vi antar västerländsk kolhydratrik standardmat) så kommer jag vid varje tillåtet mål mat att höja socker- och insulinnivåerna så att fettförbränning förhindras. Kroppen märker att insulinnivån är så hög att det inte lönar sig att ta ut fett ur förråden … å andra sidan så märker kroppen att det kommer in mindre mängder mat än tidigare och att det verkar finnas för lite tillgänglig energi. Om kroppen inte har tillgång till fett (blockerat av insulin) så sköter kroppen problemet genom att sänka ämnesomsättningen så att mindre energi behöver användas. Resultatet är tvärtemot det vi eftersträvar då ämnesomsättningen sjunker blir jag trött, jag fryser och jag är inte mentalt så skarp som jag kunde vara. Orsaken till problemet är att jag fortsatte att äta socker och kolhydrater.
En hälsosam skön fasta imiterar t.ex. björnens vintersömn. Björnen hamnar under höstens festande på frukter och bär i ett tillstånd man kan kalla fördiabetes men då frukter och bär inte längre är tillgängliga så går björnen i ide och den får inte i sig kolhydrater över huvudtaget. Efter någon dag har ämnesomsättningen gått över till att endast utnyttja kroppens fettförråd och samtidigt reparerar kroppen de skador det myckna sockerätandet åstadkom. Efter några månaders fasta vaknar björnen betydligt lättare än tidigare men den är i gott skick och klar i huvudet och färdig att hitta ett lämpligt byte.
Vår tids människas problem är att höst och vinter inte leder till att fyllandet av fettförråden avslutas. Vi äter så mycket socker och snabba kolhydrater att kroppens enda möjlighet att hantera situationen är att producera stora mängder insulin. Som jag nämnde ovan så är en av Insulinets funktioner att signalera till kroppens celler att socker skall omvandlas till fett och lagras i fettcellerna. Mängden fett stiger kontinuerligt eftersom kroppen till följd av en hög insulinnivå inte kan utnyttja de egna fettförråden.
Kolhydrater är en snabb energiform för kroppen. Vi kan jämföra kroppens sockerförråd med ett kylskåp som är lättåtkomligt i köket. Det är lätt att hämta en munsbit ur kylskåpet då man blir hungrig. Man kan likna kroppens fettförråd med en frysbox placerad nere i källaren bakom en låst dörr. Låset kontrolleras av kroppens insulin. Endast om insulinnivån är låg så kan dörren öppnas och fett tas ut ur förråden.
Fastans stadier
Under fastans första skede är socker- och insulinnivån höga och kroppen gör relativt snabbt slut på det socker som finns i kroppen. Sockernivån sjunker och själva processen att sockernivån sjunker tolkas av hjärnan som att jag är hungrig och jag vill ha mat … helt oberoende av om jag har tjocka lager fett lagrat kring midjan.
Under det första dygnet, om ingenting ätes, så sjunker insulinnivån så mycket att kroppen kan öppna fettförråden och kroppen börjar hämta s.k. Ketoner ur förråden. Ketoner kan användas direkt av kroppens celler och även av hjärnan på samma sätt som glukos (socker). Det behövs nu mycket lite socker och det socker kroppen behöver kan levern tillverka ur fett. Sockernivån når nu en konstant nivå vilket leder till att hungersignalen från sjunkande sockernivå inte längre fås. Resultatet av övergången till fettförbränning är att kroppen uppfattar att det är tid att skärpa sig och gå ut på jakt … och under jakt får endast den mest skärpta ett bra byte! Kroppens ämnesomsättning ökar och hjärnverksamheten skärps! Fett används nu av kroppen som bränsle och hjärnan fungerar på maximal nivå!
Vi ser hur övergången till fettförbränning kräver en relativt lång tid. Efter ungefär ett dygn börjar socker- och insulinnivåerna att ha nått ett stabilt lågt värde och först då börjar kroppen övergå till fettförbränning. Alla kolhydrater gör att övergångsperioden förlängs. Ätande av fett höjer sockernivån mycket obetydligt varför det lönar sig att byta kolhydraterna mot fet mat.
Vad kan gå fel? Det största felet är att förhindra kroppen att gå över i fettförbränningsläge. Det effektivaste sätter att förstöra fastan är att börja dagen med en stor sats kolhydrater. Kolhydraterna höjer socker- och insulinnivåerna och förhindrar fettförbränning. Följden av att vi höjer sockernivån på morgonen är att kroppen igen efter någon timme uppfattar att sockernivån sjunker vilket tolkas som hunger. Ätande av kolhydrater mongon och kväll blockerar effektivt en övergång till fettförbränning. Jag kommer då in i ett jo-jo-fastande där jag varje dag kommer att känna mig hungrig, frusen och nedstämd.
Om jag följer bahaitraditionen där man fastar mellan solens uppgång och nedgång så är lösningen enkel. Jag sänker kolhydratintaget så mycket som möjligt genom att lämna bort allt socker, gärna allt bröd, potatis, ris etc. Jag byter ut kolhydraterna mot t.ex. ägg, avocado, nötter, feta ostar, smör. Fettet i sig skickar en signal till hjärnan att jag är mätt vilket kompenserar signalen från fallande blodsocker. På kvällen används samma metod d.v.s. kolhydraterna ersätts med fet mat och sallad, gurka, tomat etc. Vi kan på detta sätt förhindra att blodsockret stiger vilket gör att hungersignalen från sjunkande blodsocker blir allt svagare … och nu bränns eget fett från kroppens förråd.
Resultatet av en snabb övergång till förbränning av fett är att hungerkänslan minskar eller försvinner samtidigt som kroppen mår mycket väl och sinnet skärps. Lägg märke till hur kroppsvikten snabbt börjar sjunka trots att ämnesomsättningen snabbas upp. Den mänskliga jägaren är nu i topptrim för att gå ut och jaga för att på detta sätt lösa familjens matproblem.
Här finns en länk till dr. Jason Fongs video om terapeutiskt fastande.