Archive for the ‘Vitamin C’ Category

Intressant ämne Hypoglycin

13/06/2019

Det fanns en intressant notis i dagens Hufvudstadsbladet (den finlandssvenska huvudtidningen) där det konstaterades att ett antal barn i norra Indien dött efter att ha ätit Lichyfrukt/bär.

Frukten innehåller ämnet Hypoglycin som undertrycker kroppens produktion av glokos från kolhydrater. Då ett undernärt barn äter mycket Litchyfrukt så leder detta till att blodsockernivån sjunker (tänk insulinchock) vilket som bieffekt kan leda till hjärnhinneinflammation hos barnen. Fruktenb är i sig som mogen mycket näringsrik och den innehåller stora mängder C-vitamin.

Mina tankar gick genast till Hypoglycin som cancermedicin. Cancer har en otrolig aptit på socker. Cancerceller förbrukar 5-50 ggr mera socker än vanliga friska celler eftersom cancercellernas energiproduktion är skadad så att cellen inte kan förbränna socker (glukos) till energi, koldioxid och vatten utan i stället använder cancercellerna en mycket mera ineffektiv energiproduktionsmetod d.v.s. jäsning socker –> mjölksyra. Cancerns enorma sockeraptit används bl.a. vid diagnos så att patienten ges radioaktivt socker som kommer att ansamlas i cancersvulster varefter man söker områden i kroppen som strålar.

Inom alternativ cancerbehandling har man, såvitt jag vet, med viss framgång använt LCHF (låg kolhydrat, högt fett) kost som cancerbehandling där man via kostomläggning tvingar ner blodsockernivåerna och svälter ut cancern. Problemet är dock att levern klarar av att producera glukos ur bl.a. protein vilket betyder att blodsockernivåerna aldrig blir mycket låga d.v.s. cancern lider men den kan eventuellt fortsätta på sparlåga.

Problemet med de indiska barnen ovan var att de var undernärda d.v.s. de hade mycket små fettförråd och kosten innehöll inget fett. Detta leder till att hjärnan svälter om man sänker blodsockernivån. Problemet kan kringås genom att man sätter personen (som inte är undernärd) i ketos (kroppen bänner fett i stället för socker) och via födan ger MCT-fetter (Medium Chain Triglycerides) som hjärnan kan använda som alternativt bränsle. MCT-fetter används av bl.a. amerikanska armén som extremt kompakt mat där en soldat under en nödsituation kan klara sig under rätt lång tid på att endast dricka MCT-fett. Tillräckliga mängder fetter skyddar hjärnan från svält medan Hypoglycinet undertrycker kroppens produktion av glukos (som cancern behöver för sin överlevnad).  Notera att Hypoglycin undertrycker användningen av långa fettmolekyler i mitokondrierna … kosten bör alltså innehålla mycket MCT-fetter t.ex. kokosfett.

Resultatet av en LCHF kost kombinerad med Hypoglycin bör leda till så låga glukosnivåer att cancern kan slås ut medan tillgången till fett gör att vi intge får de dödliga bieffekter som barnen i Indien fick.

Litchi chinensis fruits.JPG

Litche frukt (bilden tagen från Wikipedia). Hypoglycin finns framför allt i den omogna frukten i concentratyioner upp till 100 ggr större än i mogen frukt.

Notera att jag inte har provat Hypoglycin på mig själv. Jag kan inte i detta skede spekulera kring hur stora doser Hypoglycin det skulle behövas för att få önskad effekt (om det finns en sådan effekt). Om någon provar är det skäl att starta från små doser!

https://www.sciencedirect.com/topics/neuroscience/hypoglycin

Jag hittade några tillverkare av Hypoglycin:

https://www.scbt.com/scbt/product/s-hypoglycine-a-156-56-9/

https://www.buyersguidechem.com/chemical_supplier/S-Hypoglycine_A

Intressant om alternativa cancermediciner

10/05/2019

Jag har tidigare skrivit om alternativ cancerbehandling då skolmedicinen ger upp.

Jag råkade av en slump träffa på en intressant artikel i kommentarerna till bloggen antropocen.live av Lars Bern. Artikeln i JAALAS (Journal of the American Association for Laboratory Animal Science) beskriver  hur den mat + medicinering mössen som används som försöksdjur fick ledde till den oväntade effekten att inplanterad cancer inte växte vilket ju inte är så bra om man studerar tillväxten hos tumörer hos försöksdjur.

Rapporten har rubriken:

Unexpected Antitumorigenic Effect of Fenbendazole when Combined with Supplementary Vitamins

Artikeln är skriven av: Ping Gao, Chi V Dang och Julie Watson

Min sammanfattning:

Mat innehållande ämnet fenbendazol används ofta för att behandla maskinfektion hos möss eftersom ämnet är enkelt att använda och det har få bieffekter i forskningssammanhang. Det visade sig att en allmänt använd mänsklig lymfom xenograft variant på möss inte visade någon tillväxt. Vidare undersökningar visade att fenbendazol hade lagts till en steriliserbar mat med ett extra tillskott vitaminer (de extra vitaminerna kompenserade vitaminbortfallet vid steriliseringen) … men maten hade aldrig steriliserats. För att undersöka hur fenbendazol påverkar cancertillväxt gjordes experiment med fyra grupper möss som fick standard diet,  standard diet + fenbendazol, standard diet + fenbendazol + vitaminer samt en grupp som fick standard diet + extra vitaminer.

Den grupp möss som fick fenbendazol + extra vitaminer uppvisade signifikant stopp för tumörtillväxt. Mekanismen bakom effekten är okänd och värd ytterligare studier. Fenbendazol skall användas med försiktighet vid tumörstudier eftersom det kan påverka annan behandling och leda oväntade resultat.

tumour_effect_rodents_jaalas2008000037f01

Källa: JAALAS 2008 Nov; 47(6): 37–40

Användning av fenbendazol på människa

Fenbendazol används allmännt på djur och ämnet är billigt. Frågan blir då om ämnet kan användas också på människor?

Brittiska farmakologiska studier indikerar att:

Dosen (LD-50) där 50% av försöksdjuren dör är så hög att mätning är svår att göra. För råttor ligger LD-50 kring 10 000 mg/kg kroppsvikt. Om detta översätts till människa och om man antar att människans känslighet är ungefär likadan som för en råtta så skulle den dödliga dygnsdosen för människa ligga på ungefär 800 g vilket man knappast kan se som speciellt giftigt ( detta kan jämföras med Aspirin där en akut livshotande dos är ungefär 50g).

Frivilliga har tagit Fenbendazol utan skadliga effekter:

”Five healthy male subjects were given oral doses of 300 mg fenbendazole with breakfast, and 6 healthy male subjects were given 600 mg fenbendazole 12 hours after their last meals. Serum concentrations were monitored. The following parameters were evaluated: Blood pressure, pulse rate, symptom list and self-rating scale, and clinical chemistry values. Serum values were detected in 2/5 subjects receiving fenbendazole with a meal and 0/6 subjects receiving fenbendazole without food. No relevant changes were established in the subjects.”

Dosen för Katt är ca. 50 mg/kg vilket översatt till mänsklig vikt skulle vara ca. 4 g.

Observera!!!

Det finns indikationer på att ämnet ger antabusliknande biverkningar om det används tillsammans med alkohol. Använd alltså inte alkohol tillsammans med ämnet!

Ett protokoll som har använts mot cancer i hjärnan är:

Under tre dagar tas motsvarande ca. 110 mg fenbendazol 2 ggr par dag totalt 220 mg ren fenbendazol per dag. Därefter hålls fyra dagars uppehåll. Systemet är alltså 3 dagar fenbendazol därefter fyra dagar paus och cykeln fortsättedr på obestämd tid. Eftersom fenbendazol har få biverkningar kan man eventuellt höja ovanstående dos ibland t.ex. så att dosen ibland fördubblas. Den bästa effekten fås om ämnet tas genast efter en måltid. Ämnet tas upp mycket dåligt i tarmen.

Artikeln Pin Gao et. al. indikerar att fenbendazole för att ge god effekt bör kombineras med en rad vitaminer och sannolikt LCHF-diet (viktigast att få ner blodsockernivån, min kommentar).

Föreslagna vitaminer är:

B, D, K, E och A vitamin. Man antar att det viktigaste vitaminet för djur är E-vitamin. Personligen skulle jag för människa lägga till C-vitamin eftersom människan inte själv producerar C-vitamin. Djur kan själva ur socker producera upp till 15 g C-vitamin per dag (80 kg get).

Vitamin E 800 IU (ca. 500 mg) vilket är en hög dos.. Det finns olika åsikter om vad som är den maximala dosen, sannolikt skall man inte gå över 1000 IU vilket är nära ett gram. Den dagliga rekommenderade dosen ligger på ca. 15 mg (jämför C-vitamin nedan).

C-vitamin öka mängden  stegvis från 1g till ca. 5g. Om diarre uppkommer så halveras dosen. Om kroppen tolererar större doser så kan dosen höjas ytterligare t.ex. Linus Pauling (nobelpris i kemi) tog 18g/dag. Den dagliga rekommenderade dosen är 60 – 100 mg vilket jag personligen ser som en extremt låg nivå som sannolikt på sikt ger personen diverse kroniska sjukdomar som egentligen är lindrig skörbjugg.

D-vitamin 100 ug/dag. Överdriv inte eftersom D-vitamin är fettlösligt och det blir giftigt i höga doser (giftighetsgränsen torde vara 400 ug/dag under veckor – månader).

K-vitamin t.ex. 200 ug/dag. K-vitamin bör tas för att förhindra förkalkningar till följd av ökat D-vitaminintag. Notera att K-vitamin motverkar effekten av Warfarin som kallas blodförtunnare. Warfarin är de facto råttgift i små doser. K-vitamin är motgiftet till råttgift.

Det finns en serie B-vitaminer och det är oklart vilket vitamin som eventuellt kan ge effekt i kombination med fenbendazol . B-vitamin kombination kan vara ett alternativ (B1, B3, B6, B12). Det lönar sig att ta B-vitamin på morgonen eller under dagen eftersom en känd bieffekt är att hjärnan aktiveras. Tar man B-vitaminer innan man går och lägger sig kan man uppleva ovanligt aktivt drömmande (detta kan vara intressant att pröva ibland).

Ytterligare skulle jag personligen samtidigt med ovanstående ta Amygdalin antingen i ren form eller i form av extrakt från aprikoskärnor. Eftersom fenbendazol verkar påverka sockertillförseln till cancer så att cancern svälter så kan det hända att också Amygdalinet (B17) blockeras … ett alternativ kunde i såfall vara att ta amygdalin under de dagar då fenbendazol inte tas.

Alternativ till fenbendazol

Det finns flera ämnen med liknande egenskaper. Ämnet Mebendazole avsett för människor har liknande egenskaper som fenbendazol. Det finns indikationer på att även Mebendazole kunde vara värt att prova som cancermedicin.

Länkar:

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2687140/

https://www.nature.com/articles/s41598-018-30158-6

A Drug Made for Animals and Taken by Humans to Treat Cancer: Fenbendazole

Fenben fever

https://www.vmd.defra.gov.uk/ProductInformationDatabase/UKPAR_Documents/UKPAR_908862.DOC

https://www.ema.europa.eu/en/documents/variation-report/panacur-aquasol-v-c-2008-x-03-epar-assessment-report-extension_en.pdf

Cancer, då läkaren ger upp

06/05/2019

Min mor dog i cancer för några år sedan. Processen, från det att hon upptäckte en ”vårta” på foten som visade sig vara melanom,  till hennes död tog ca, ett år.  Genom att jag i praktiken var hennes stödperson under hela denna tid kom jag att på nära håll få följa med hela processen.

Jag kan inte med bästa vilja i världen säga att jag var imponerad av behandlingen. Och jag började från början också söka efter alternativa vårdformer eftersom jag inte uppfattar skolmedicinens syn på cancerns underliggande orsaker som trovärdiga.

Vi lever i en tidsålder där cancerbehandlingen följer den medeltida medicinen i detalj. Den medeltida behandlingsprincipen för varje ny okänd sjukdom var skär, bränn och förgifta. Dagens behandling är operation (skär), strålbehandling (bränn) och förgifta (cellgifter). De två senare alternativen har den otrevliga bieffekten att kroppens immunsystem försvagas. Det första alternativet ”skär” inkluderande biopsi där man tar provbitar medför en stor risk för att sprida cancern.

Otto Warburg fick 1931-talet Nobelpriset i Medicin. Warburg var mycket intresserad av orsakerna bakom cancer och sammanfattningsvis kan man konstatera att han postulerade att cancer berodde på störd ämnesomsättning i det som blir cancerceller. Orsaken till cancern såg han som fel på respirationen d.v.s. celler förlorade förmågan att förbränna socker på normalt sätt. Då cellen inte längre kan producera energi genom att spjälka socker till koldioxid, vatten och energi så sker en återgång till ett uråldrigt reservsystem för energiproduktion där cellen producerar energi genom jäsning. Regressionen (sannolikt aktivering av mycket gamla gener) ökar cellens konsumption av socker 5-50 ggr (typiskt ca. 15 ggr). Den ofantliga sockerkonsumtionen är orsaken till att man genom att ge en patient radioaktivt socker kan se var det finns cancer … strålande sockerconcentrationer är cansersvulster.

Den uråldriga cellandningen kan ha använts före djuren blev välorganiserade mångcelliga organismer. Resultatet blir att cancern förökar sig okontrollerat utan att beakta sin omgivning och resultatet blir en svulst som om den trycker på kritiska organ eller utgör en del av kritiska organ kan bli livshotande.

Vilka är de processer som kan tänkas ge upphov till störning i cellers energiproduktion. Svaret är bl.a. att sur omgivning försämrar syresättningen. Cellandningen fungerar inom ett mycket snävt pH område och om pH i ett område i kroppen sjunker så att det hamnar utanför det önskade intervallet så kan det uppstå problem.

Då en cancersvulst börjar växa så förbrukar den ofantliga mängder socker som den via jäsning omvandlar till mjölksyra d.v.s. det ämne kroppen producerar vid extrem fysisk belastning … tänk maratonlopp. Då en muskel inte syresätts tillräckligt produceras mjölksyra som ger upphov till svåra smärtor. Mjölksyran förs med blodet till levern där den återbildas till socker som via blodet förs tillbaka till cancern … som producerar mera mjölksyra och mera smärta.

En cancerpatient springer alltså kontinuerligt ett maratonlopp som håller kroppen fylld med mjölksyra som kroppen i vävnaderna uppfattar som smärta efter en våldsam fysisk prestation.

Alternativa sätt att blockera cancerns tillväxt

Vi såg ovan att en cancersvulst kräver ofantliga mängder socker jämfört med friska celler vi talar om en sockerförbrukning som är 1500 – 5000% högre än hos friska celler.

Metod #1: Sätt cancern på svältkur

Vi kan bromsa upp cancerns tillväxt genom att svälta ut cancern. Det är självklart att vi genom att minska på tillgängligt socker kan tvinga cancern att svälta vilket i bästa fall kan ge kroppens immunsystem övertag och t.o.m. bota cancern.

För att svälta ut cancern måste man dra ner tillgången på socker och kolhydrater till ett absolut minimum. Kolhydrater från t.ex. bröd är långa kedjor av sockermolekyler som kroppen mycket enkelt bryter ner till socker. Parallelt med eliminering av kolhydraterna eliminerar vi allt socker så väl det bara är mänskligt möjligt.

Om vi eliminerar socker och kolhydrater så måste vi ersätta dem med annan energi och ett gott alternativ är fett t.ex. i form av naturligt smör, kokosfett och djurfett. Man bör däremot mycket nogsamt undvika margarin eftersom margarinfetterna är kemiskt modifierade för att de skall bli fasta i stället för att vara flytande oljor och onaturliga för människan.

Då blodsockret sjunker tillräckligt så börjar levern tillverka ketoner vilka är medellånga fetter som kroppen, inklusive hjärnan,  kan använda i stället för socker. Kroppens friska celler kan använda ketoner utan problem som sockerersättning medan däremot cancern inte kan använda något annat än socker. Resultatet är att cancern försvagas.

Metod 2: Försök ändra på surheten i cancerns omgivning

Eliminering av socker och kolhydrater kommer som bieffekt att göra kroppen mera basisk. Det gå ett hjälpa kroppen på traven t.ex. genom att tillföra basiska material. Ett naturligt basiskt ämne som alltså gör kroppen mindre sur är vid första påseendet väldigt förvånande: Citronsyra. Då sitronsyran bryts ner bildas det koldioxid som kroppen eliminerar via andningen (syran i sitronsyra) och kvar blir basisk ”aska” vars effekt är att kroppen blir mindre sur. Osockrad citronsaft med vatten är alltså ett ”basiskt” naturligt ämne som kan drickas och är gott.

Ett annat alternativ är att ta stora doser C-vitamin tillsammans med matsoda (natron). Om man t.ex. blandar en tesked C-vitamin (askorbinsyra) med en något mindre mängd matsoda så får man en god dryck som påminner om Samarin och som är basisk vilket också gör kroppen mindre sur.

Själv skulle jag använda C-vitamin/Matsoda eftersom en kraftig tillförsel av C-vitamin kan blockera de kanaler på cellytan genom vilka cancern tar in socker … socker och cvitamin använder samma kanaler. Då cvitamin bryts ner i en cancercell och det finns tillräckligt cvitamin så kan det bildas väteperoxid i cancercellerna vilket fungerar som gift för cancern.

Man kan hitta artiklar om användning av Cesiumklorid (cesiumklorid är kraftigt basisk och tenderar att ansamlas i cancersvulster). Kräver medicinsk övervakning och ämnet kan vara svårt att få tag på.

Metod #3: Att vända cancerns sockerhunger mot cancern

Då djur blir sjuka i cancer kan de aktivt börja söka efter vissa sorters gräs att äta.  Vissa gräsarter innehåller relativt höga halter Amygdalin. Sannolikt är orsaken till detta att de instinktivt söker efter ämnet Amygdalin som också har kallats vitamin B17. Amygdalin är ur kemisk synvinkel ett mycket intressant ämne.

Ämnet är en kombination av två molekyler socker kemiskt bundet med cyanid och benzaldehyd. För att bryta ner Amygdalinet behövs entsymet beta-glukosidas som finns i cancerceller men i princip inte i friska celler. Sockergrupperna i molekylen fungerar som lockbete för den sockerhungriga cancern som då den bryter ner molekylen för sockrets skull samtidigt frigör två gifter som dödar cancercellen.

Då man tittar på Wikipedia ser man att Wikipedia för fram falsk information om ämnets giftighet. Ämnet innehåller Cyanid som är ett kraftigt gift men giftet frigörs endast om det finns tillgång till beta-glokisidas … i annat fall så kommer ämnet att i huvudsak att utsöndas med urinen utan att brytas ner och det är alltså inte giftigt i denna form. Om små mängder Amygdalin bryts ner så har kroppen entsymet Rhodanas som förvandlar cyaniden till en icke giftig och för kroppen användbar form.  Notera att vi via maten kontinuerligt får i oss små mänder cyanid som kroppen utan problem hanterar.

En 500 mg kapsel Amygdalin som fullständigt skulle brytas ner i tarmen frigör 2 – 25 mg cyanid (taget ur samma Wikipediaartikel). Notera att en dödlig dos cyanid för en  människa ligger på ca. 3 mg cyanid per kg d.v.s. för en 80 kg vuxen person så är en dödlig dos 240 mg d.v.s. ungefär tio gånger högre än den maximala dosen man kan få via en Amygdalinkapsel på 500 mg.

Orsaken till att en viss mängd cyanid kan frigöras i tarmen är att tarmen kan innehålla bakterier som är kapabla att bryta ner Amygdalinet. Lösningen är att modifiera bakteriefloran genom att långsamt höja dosen och följa med hur personen mår medan dosen ökas. Personligen har jag experimenterat med att äta persikokärnor som innehåller ca. 1% Amygdalin. En kärna väger 0,5 g och jag har under ett dygn ätit mer än 50 kärnor vilket betyder att jag bör ha fått i mig 250 mg Amygdalin … helt utan några som helst negativa bieffekter.

Då Amygdalin ges intravenöst så att bakterier i tarmen inte bryter ner ämnet så kan doser på upp till 6g ges utan bieffekter (jämför detta med Wikipedia-artikelns 0,5g). Farmakologiska verk från början av 1900-talet anger Amygdalinets giftighet som låg. Min personliga uppfattning är att bl.a. Wikipediaartikeln är disinformation från medicinindustrin. Se till exempel Dödliga mediciner och organiserad brottslighet . Det är rätt självklart att en industri med en omsättning  som är mycket större än Telecomindustrin inte är intresserad av att människor i stället för en behandling som kostar $100000 använder ett ämne som inte kan patenteras och som kostar 50-100 Euro/kg (500 – 1000 sek/kg).

På kliniker utanför USA ligger dygnsdosen Amygdalin på ca. 2g taget t.ex. som 4 st doser om 500 mg. Detta har inte visat sig ge förgiftningssymptom.

Hur skulle jag själv göra

Om jag hade fått en cancer dödsdom så skulle jag göra följande:

  • Börja med en ett dygns fasta på bara vatten.
  • Eliminera allt socker.
  • Eliminera kolhydrater i bröd och rotfrukter.
  • Eliminera alla ”lättprodukter” i vilka typiskt fettet har ersatts med mjöl och socker
  • Om man gillar ost så är köpkriteriet fetthalten. Ju högre fetthalt desto bättre vilket samtidigt förbättrar smaken och konsistensen…
  • Använd mycket fett i form av naturligt smör, kokosfett och naturligt fett från t.ex. kött (igen naturligt … finska Luomu).
  • Undvik att ersätta kolhydraterna med proteiner/kött i stora mängder. En orsak till cancern kan vara överbelastning av bukspottskörtelns produktion av bl.a. Trypsin. Minskad mängd kött kan ge bukspottskörtenl möjlighet att läkas.
  • Undvik söta fruktsafter (innehåller lika mycket socker som t.ex. Coca Cola).
  • Undvik söta frukter eftersom vi i detta skede vill eliminera sockret.
  • Alla ätliga gröna växter som växer ovanför markytan kan ätas i princip i obegränsade mängder (kolhydrat/sockerinnehållet är lågt). Kål, tomat, sallad gärna tillsammans med mycket smör eller motsvarande.
  • Avocado är extremt fet och mättar bra rekommenderas.
  • Nötter (undvik jordnötter) är extremt feta och innehåller viktiga spårämnen. Kan ätas i relativt stora mängder.
  • C-vitamin i stora mängder t.ex. 3-4 glas av drycken beskriven tidigare i artiken.  Om man får diarre eller svåra gasproblem så minskas dosen så att problemet försvinner. Ca. 2g askorbinsyra i 1,5 g matsoda blandas i vatten och dricks som ”Samarin”/mineralvatten. Man söker en dos som är maximalt hög utan att ge svåra magproblem.
  • D-vitamin t.ex. 100 ug/dag. Får inte överdoseras eftersom D-vitamin blir giftigt i stora doser. D-vitaminet kan kombineras med k-vitamin.
  • Amygdalin 500 mg kapsel fyra gånger per dag (2g/dag).

Notera!

En cancerpatient i stadie fyra (4) d.v.s. där det finns metastaser på olika håll i kroppen som har utsatts för strålbehandling och cellgiftsbehandling så att immunsystemet skadats blir inte nödvändigtvis frisk av behandlingen men livet kan förlängas betydligt och plågorna minska eller försvinna. En person i stadie fyra har också ofta nått ett stadium där läkarna ger upp och erbjuder pallatyiv vård d.v.s. smärtlindring fram till döden. Det är då inte speciellt förvånande att endast ca. 15% av dessa patienter som har fått en dödsdom går att bota (kan vara vid liv 15 år senare).
Jag har nyligen på nära håll kunnat följa en person som fick dödsdomen i Augusti 2018 (uppskattad tid kvar 3 månader). Som fortfarande lever … problemet är att personen inte har vågat ta den korrekta (hela) dosen varför konditionen långsamt går neråt.

En intressant video om Amygdalin

 

Konspirationsteorier … varför?

30/03/2019

Bor och ledproblem

Den här artikeln har legat i limbo som ett utkast i ca. ett år. Kanske den har svalnat tillräckligt för att kunna publiceras 😉 .

En tidigare artikel nämnde i förbifarten hur Dr Rex Newnham fick artrit (ledproblem) och hur han botade sig själv genom att utnyttja kunskap från sitt eget specialområde växtfysiologi. Han kom fram till att ledproblemen kunde vara en följd av borbrist och han experimenterade då på sig själv med att ta ca. 30 mg Borax per dag för att behandla en eventuell borbrist. Resultatet var att ledproblemen försvann på några veckor.

Läkare som resultatlöst hade försökt behandla honom var inte intresserade då han berättade om effekten av Borax. Information om att Bor i vissa fall hjälper mot artrit spreds dock snabbt och  Newnham började distribuera små doser Borax i tablettform. Efter två år var efterfrågan uppe i 10 000 burkar per månad vilket började vara för mycket för Newnham att hantera.

Newnham kontaktade då ett läkemedelsföretag som han antog skulle ha kapacitet att distribuera produkten. Företaget meddelade dock att de inte var intresserade eftersom Borax-produkten konkurrerade med deras egna betydligt dyrare mediciner. Via interna påverkningskanaler påverkade företaget dessutom de Australiska myndigheterna att förbjuda all medicinsk användning av Borax oberoende av koncentrationen år 1981.  Dr Newnham bötfälldes därefter för att ha distribuerat gift. Dr Newnham uppfattar att orsaken till förbudet inte var produktens giftighet utan dess farlighet för läkemedelsindustrin. Observera hur även EU har förbjudit Borax baserat på antaganden om att bor ger reproduktionsstörningar … som man själv visar att inte existerar.

https://larsil2009.wordpress.com/2016/01/11/c-vitamin-jod-och-bor-borde-jag-tro-pa-konspirationsteorier/

Senare kunde Dr Newnham via dubbelblindförsök visa att små mängder Borax har effekt på artrit.

Kostnaderna endast i USA för att behandla olika varianter av artrit har uppskattats till 128 Miljarder dollar(1) av vilket ca. 80 Miljarder är direkta medicinska kostnader och resten är kostnader för arbetsfrånvaro etc. Antag nu att man via kosttillskott kunde eliminera 50% av artitfallen. Kostnaden för läkemedelsindustrin skulle vara astronomiska 40 miljarder dollar.

Kostnaderna för artrit i EU(2) uppskattas till ca. 45.3 miljarder Euro.

Kostnaderna för artrit i Australien(3) uppskattas till ca. 23.9 miljarde Australiska dollar.

Man kan uppskatta de globala(4) kostnaderna ur den globala förekomsten av artrit 1-2% av populationen. Om vi antar att 1.5% av jordens befolkning har artrit i någon form så  betyder detta ungefär 110 miljoner människor. Man uppskattar att de direkta medicinska kostnaderna uppgår till ca. $3000 per patient per år vilket ger en global kostnad på denna typ av sjukdomar på ungefär 330 miljarder dollar. Denna summa mostvarar ungefär halva den amerikanska försvarsbudgeten.

Om man jämför ovanstående 330 miljarder dollar med olika storföretag så ser man:

  • Summan är ca. 10 gånger större än telecombolaget Ericssons årsomsättning.
  • Summan är större än Samsungs årsomsättning 305 miljarder dollar.
  • Apple hade en årsomsättning på ca. 230 miljarder dollar.

Notera att samhällets kostnader ovan naturligtvis har en direkt koppling till motsvarande inkomster för läkemedelsföretag, sjukhus som erbjuder vård , ofta väldigt dyr sådan, för ledproblem. Notera också att den medicinska industrin allt mer fokuserar på ett erbjuda vård för kroniska problem … d.v.s. problem som inte botas utan där patienten tvingas genomgå ”vård” hela livet. Det är självklart att enkla bot för bristsjukdomar gör extremt stor skada för företag som sysslar med att behandla symptomen för ifrågavarande sjukdomar. Jag rekommenderar varmt Peter C. Gøtzsche:s bok ”Dödliga mediciner och organiserad brottslighert”. Boken är en ögonöppnare men den är extremt obehaglig läsning. Ett människoliv eller värre ett människoliv med tiotals år av lidande är en god business idé …

Notera att borhalten i jorden i Norden tenderar att vara låg vilket kan förklara varför vi har rätt mycket benskörhet (osteoporos) trots hög mjölkkonsumption (se länkarna nedan).

Personligen uppfattar jag att Bor inte är någon patentlösning på alla ledproblem. En kombination av Bor (10 mg, t.ex. 100 mg borax), C-vitamin (några gram/dag), D-vitamin (100 ug/dag) samt Magnesium är nödvändiga komponenter för friska leder. Brist på C-vitamin ger dålig produktion av kollagen vilket kan ge en mängd olika problem. Kombinationen D-vitamin, K-vitamin, Bor samt Magnesium torde hjälpa mot t.ex. förkalkningar av muskler. Magnesiumbrist i kombination med överskott av D-vitamin (ev. brist på K-vitamin) kan ge upphov till förkalkning av leder och muskler.

Länkar:

  1. http://www.cdc.gov/arthritis/data_statistics/cost.htm
  2. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18157732
  3. http://www.arthritisaustralia.com.au/index.php/arthritis-information.html
  4. https://www.google.fi/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&source=web&cd=7&ved=0ahUKEwjZxvHI2KPKAhWJhiwKHRpyAx8QFghPMAY&url=https%3A%2F%2Fwww.ispor.org%2Fconsortiums%2Fasia%2FViH%2F3rdIssue%2FCost-of-Illness-and-Quality%2520of%2520Life-of-Patients-with-Rheumatoid-Arthritis-in-South-Korea.pdf&usg=AFQjCNHBi-r1GZ-Cv-oWzOpK1lbhhLQKEg
  5. Låg borhalt, inverkan på växter. http://www.vaxteko.nu/html/sll/slu/vaxtskyddsnotiser/VSN37-1/VSN37-1A.HTM
  6. Låg Borhalt i Noreden. https://www.helhetsdoktorn.nu/bor.htm
  7. Calcium-Magnesiumbalansen. http://drsircus.com/cardiovascular/calcium-magnesium-balance/

 

 

Kolhydrater, hjärtsjukdom och c-vitamin

14/02/2019

Det verkar rätt klart att socker och kolhydrater i överdrivna mängder på sikt leder till metaboliskt syndrom som i sin tur kan leda till diabetes typ 2 med mänder av följdsjukdomar bland dessa bl.a. kärlsjukdomar.

Det börjar vara utom allt tvivel att de kostråd vi har matats med de senaste 50 åren har varit fullständigt vansinniga och resultatet har varit invaliditet och död för miljoner människor som har försökt följa ”experternas”, forskarnas eller borde man säga fuskarnas råd.

Nobelpristagaren Linus Pauling propagerade för höga doser av c-vitamin som i kombination med Lysin i många fall rätt snabbt löser upp blockeringar i kranskärlen och lättar på bl.a. angina pectoris.

Linus Pauling motiverade c-vitaminanvändningen mycket väl, han var nobelpristagare i kemi vilket betyder att han exakt visste vad han talade om … vilket man inte alltid kunde säga om kritikerna läkare utan två Nobelpris.

Högt kolhydratintag en riskfaktor för kranskärlssjukdomar?

Paulings konstaterande att låga c-vitaminnivåer leder till undermåligt kollagen som i sin tur leder till att blodådror som inte tål det tryck och de rörelser de utsätts för nära hjärtat vilket kroppen kompenserar med att nödreparera med kolesterol vilket på sikt kan leda till blockeringar. Här finns knappast någonting konstigt.

Annika Dahlquist ovan har visat på en mängd fall där patienter efter att de har gått över från en kolhydratrik kost till en ectremt kolhydratfattig men fet kost snabbt blir av med mängder av olika sjukdomar såsom diabetes typ 2 (vuxensockersjuka), ledproblem, hjärtproblem, fibromyalgi o.s.v. Hur stämmer detta överens med Linus Paulings teorier om c-vitaminets centrala roll?

Min tes, som är spekulativ, är att det inte finns någon konflikt mellan Paulings idéer och LCHF kosterefarenheterna. Mitt argument är följande:

Ett högt kolhydratintag speciellt då en person börjar visa tecken på metaboliskt syndrom via förhöjt blodsocker (men inte ännu konkret typ 2 diabetes) via det förhöjda blodsockret effektivt sänker sin c-vitaminnivå även om detta inte kan mätas eftersom blodets c-vitaminnivå är ”normal”. Orsaken är att c-vitamin, som djur själva syntetiserar ur socker men människan inte kan producera,  kemiskt liknar socker i hög grad.  Följden av detta är att kroppen använder samma receptorer (kanaler) för att transportera socker och c-vitamin till kroppens celler. Om det då finns ett överskott av socker i kroppen så kommer sockret att delvis blockera införsel av c-vitamin till kroppens celler.

Min gissning är att blockeringarna inte nödvändigtvis är jämnt fördelade i kroppen. Vissa organ kan lida mera av förhöjda sockernivåer än andra.

Resultatet av höjt blodsocker blir då att kollagenets kvalitet sjunker exakt på samma sätt som om kroppen skulle få för lite c-vitamin. Skadorna blir identiska med hjärtproblem, ledproblem skador på blodkärlen i ögonbottnen etc.

Då en person går över till LCHF diet så får vi två fördelar. Vi sänker kraftigt insulinnivån och blodsockret hålls på en låg och jämn nivå. De sänkta insulinnivåerna leder till att kroppen får en signal att inte lagra energi i form av fett utan kroppen börjar ta ut fett ur förråden vilket leder till bl.a. viktminskning. Den andra effekten är att tillgången till c-vitamin på cellnivå ökar dramatiskt om vi antar att socker och cvitamin har samma sannolikhet att nå cellernas receptorer. Om sockernivån stiger till det dubbla (diabetes) så bör tillgången till c-vitamin halveras vilket lokalt kan leda till skörbjuggsliknande kroniska problem. En kraftig sänkning av blodsockernivån bör på motsvarande sätt leda till att cellernas tillgång till c-vitamin ökar kraftigt vilket är mycket önskvärt.

Hur borde man tänka? Min uppfattning är att skadorna från alltför mycket kolhydrater i kosten delvis går att kompensera genom att höja c-vitaminnivån. För att c-vitaminnivån skall hållas hög måste c-vitamin tillföras flera gånger per dag eftersom c-vitamin inte lagras i kroppen och överskottet c-vitamin utsöndras med urinen. Då kroppen kommer in i ett läge med insulinresistans, d.v.s. kroppen reagerar inte längre på stigande insulinnivåer eftersom cellernas insulinreceptorer är blockerade, så leder detta till en allt svårare dold skörbjugg som syns som tandproblem, ledproblem, ryggproblem, hjärtproblem allt kända problem hos diabetiker.

Lösningen är naturligtvis enkel. Man återgår till tidigare tidsåldrars kost där mängden kolhydrater utgör en bråkdel av dagens nivå. För en person med början till metaboliskt syndrom och diabetes typ 2 lönar det sig antagligen att åtminstone till en början försöka eliminera i stort sett alla kolhydrater för att på detta sätt ge kroppen en möjlighet att reparera sockerskadorna. Sannolikt skadar det inte att samtidigt höja c-vitaminnivåerna genom att ta några gram c-vitamin utspritt över dygnet.

 

Medaljens baksida

14/02/2019

Den Svenska läkaren Nisse Simonsson skriver i facebook gruppen ”Lev frisk längre” att ”Jag skulle på något sätt vilja försäkra mig om att den här artikeln via kontakter och kontakters hjälp kommer till några som kan läsa förstår vad dom läser och har verktyg att agera…”

Vad är det Nisse vill föra fram? Hän hänvisar till en artikel du hittar bakom följande länk:

http://www.webdc.com/pdfs/deathbymedicine.pdf

Dokumentet är långt, tjugofem sidor. Dokumentet är på engelska och jag har nedan översatt/refererat några korta utdrag.

Några godbitar

Det uppskattade antalet dödsfall till följd av en läkare/kirurgs misstag eller till följd av medicinsk behandling eller diagnostik (iatrogena dödsfall) är i USA ungefär 783936 per år. Det är klart att det Amerikanska medicinska systemet är den främsta orsaken till skador eller död i USA. Man kan jämföra dessa 783936 döda med antalet döda i hjärtattack (699967) eller antalet dödsfall i cancer (553251).

Om man tittar på antalet döda under en tioårsperiod så är antalet döda fler än alla stupade i alla de krig USA genom hela sin historia har deltagit i … och det är ganska många (min kommentar) .

Endast mellan 5 och 20% av alla iatrogena händelser rapporteras. Detta betyder att om medicinska fel skulle rapporteras exakt och varje gång så skulle antalet döda vara betydligt högre än 783936. År 1994 konstaterade Leape att hans siffra på 180 000 dödliga medicinska misstag motsvarade att tre fullastade jumbojetplan skulle krascha varannan dag.  Den i artikeln presenterade betydligt högre siffran motsvarar att sex jumbojetflygplan kraschar varje dag.

Det finns en ohelig allians mellan forskning och de medicinska storbolagen:

Vi är helt medvetna om vad som står i vägen för reformer: Starka läkemedelstillverkare och medicinska teknologiföretag tillsammans med andra starka grupper med egna intressen i medicinsk business. De finansierar medicinsk forskning, stöder medicinska skolor och sjukhus och för reklam i medicinska tidskrifter. Med extrema resurser så lockar de vetenskapsmän och akademiker att stöda dem. Denna typ av finansiering kan påverka opinioner från att ha varit försiktiga och professionella till att okritiskt acceptera nya terapier och mediciner. Man behöver endast se på vilka personer som sitter i medicinska och samhälleliga styrelser för att se intressekonflikter. Vanliga människor är oftast omedvetna om dessa intressekonflikter.

Man kan se intressekonflikterna genom att titta på finansieringen av publicerade medicinska avhandlingar:

En ABC news rapport konstaterade att en genomgång av medicinska experiment visade att när ett läkemedelsföretag finansierar en studie så är chansen ca. 90% att medicinen skall uppfattas som effektiv medan en studie finansierad av andra än läkemedelsföretag visar positiva resultat endast i 50% av fallen. Det ser ut som om man inte kan köpa kärlek för pengar men att pengar nog kan köpa önskade vetenskapliga resultat.

Det finns en obehaglig koppling mellan läkemedelsföretag och statliga kontrollorgan gällande rapportering av biverkningar olika läkemedel ger upphov till. Jag tänker främst på modemedicinen olika typer av Statiner. Till statinernas, självklara, bieffekter hör bl.a. minnesproblem som är en följd av att man manipulerar en av grundkomponenterna i hjärnan (kolesterol).

Medicinska farmakologiska texter medger att relativt få läkare någonsin rapporterar om icke önskvärda reaktioner på läkemedel till FDA. Orsakerna går från att läkaren inte vet att ett sådant system existerar till en rädsla för att bli stämd inför domstol. Trots detta är vanliga människor helt beroende av detta dåliga system för att få information om huruvida en medicin eller ett medicinskt ingrepp är skadligt.

Även då ett medicinskt preparat som sådant har önskad effekt finns det problem. Om processerna på ett sjukhus eller på ett vårdhem inte fungerar så kan helt vettig medicinering ge upphov till farosituationer.

En studie från 2002 visar att 20% av patienterna som gavs medicin fick fel medicindos. Nästan 40% av dessa fel uppfattades vara potentiellt skadliga för patienten. I ett sjukhus med 300 bäddplatser var antalet fel 40. Problemen gällande medicineringen var ännu större följande år. Felfrekvensen som farmakologer observerade var i denna studie 24% vilket ger ett potentiellt minimiantal patienter skadade av receptbelagda mediciner 417908.

Potentiellt skadliga mediciner skrivs ut utan att man egentligen vet om patienten faktiskt störs så mycket av sina symptom att medicinering är nödvändig eller man observerar inte att medicinen har biverkningar.

I en studie i New England Journal of Medicine led var fjärde patient av observerbara bieffekter av de mer än 3.34 miljarder recepten år 2002. En av läkarna som producerade studien intervjuades av Reuter och kommenterade: ”Med dessa 10-minuters patienttider så är det svårt för läkaren att uppfatta om symptomen är störande för patienterna.” William Tierney som fungerade som redaktör för studien konstaterade ”… med tanke på det ökande antalet kraftiga mediciner som finns tillgängliga så kommer problemet endast att bli värre.” Medicinerna med de svåraste bieffekterna var SSRI (selective serotonin reuptake inhibitors), NSAIDs (non steroidal anti.inflammatory drug), calcium blockerare. Reuters rapporterade också att tidigare forskning indikerade att 5% av intagna på sjukhus är där till följd av bieffekter av läkemedel. De flesta fall (av bieffekter) rapporteras inte som sådana. Studien kom fram till att en orsak till detta var att i tre fall av fyra läkaren inte klarade av att identifiera medicinens bieffekter eller läkaren brydde sig inte om varningstecknen.

Ibland kan man inte sopa alla problem under mattan:

Ibland bötfäller FDA en läkemedelstillverkare när felen är alltför grova och omöjliga att dölja. I maj 2002 rapporterade The Washington Post att bolaget Schering-Plough Corp som tillverkade preparatet Claritin skulle betala 500 miljoner dollar i böter till FDA för kvalitetskontrollsproblem vid fyra fabriker. Straffet kom efter att gruppen Public Citizen Health Research Group ledd av Dr Sidney Wolfe krävde en kriminell undersökning till följd av att bolaget levererade albuterol astma inhalatorer trots att de var medvetna om att den aktiva ingrediensen saknades …

Big business, en barnafödelse utan komplikationer lär kosta bortåt $80 000. Vem bryr sig om att riskerna, och dödsfallen, ökareller att modern kan få helt onödiga bestående skador. Det finns mycket pengar att hämta.

År 2001 var kejsarsnitt det vanligaste kirurgiska gynekologiska ingreppet. Ungefär fyra miljoner födslar sker per år där 24% (960 000) görs via kejsarsnitt.  I nederländerna föds endast 8% av barnen med kejsarsnitt.  Detta tyder på 640 000 onödiga kejsarsnitt per år, med en dödlighet som är 3 – 4 ggr högre dödlighet än vid normal vaginal födsel och 20 ggr fler skador, sker årligen i USA.

Skötseln av speciellt långliggare var redan i början av 2000-talet usel och den har knappast med facit på hand gällande Finsk åldringsvård blivit bättre:

En rapport från Coalition for Nursing Home Reform konstaterar att åtminstone en tredjedel av nationens 1.6 miljoner åldringsboende kan lida av undernäring och uttorkning vilket leder till förtidig död. Rapporten betonar vikten avv tillräklig personal för att mata patienter som inte är kapabla att äta själva. Det är svårt att sätta ett dödlighetstal på undernäring och uttorkning.  En rapport konstaterar att underrnärda jämfört med icke underrnärda då de tas in på sjukhus har en dödlighet som är fem gånger högre än den välskötta gruppen. Ur denna jämförelse kan man uppskatta antalet förtidigt döda till ungefär 108800 per år.

Ytterligare gällande långvård i USA men med tanke på nyheter i Finland aktuellt också här.

Väldigt lite statistik finns tillgänglig gällande undernäring på akut-vård sjukhus vilket visar hur lite fokus det finns på detta problem.  En amerkansk studie undersökte näringstillståndet hos 837 patienter på ett icke akut sjukhus över en period om 14 månader.  Studien visade att endast 8% av patienterna var adekvat närda, 29% var undernärda och 63% var på gränsen till undernäring. Till följd av detta krävde 25% av de undernärda patienterna överföring till akutvård jämfört 11% av de välnärda. Författarna konstaterade att undernäring hade blivit en epidemi på denna anstalt.

Om man försöker komma åt problemen så blir detta svårt då en korrekt dödsorsak inte ges:

Död till följd av undernäring, uttorkning och fysikaliska begränsningar dokumenteras sällan i dödsattesten.

Då en åldring har ordinerats en medicin så fortsätter man att ge den oberoende av om den behövs eller inte:

… I medeltal gavs patienterna fem läkemedel, författarna konstaterade att i många fall gavs läkemedlen utan en diagnos som skulle ha motiverat användningen.

Så här fungerar big business:

Seniorer ges möjlighet att välja mellan antingen dyra patenterade mediciner eller billiga generiska mediciner. Läkemedelsföretagen strävar efter att hålla de dyraste medicinerna på hyllorna och begränsa tillgången till generiska mediciner trots böter på hundratals miljoner dollar. År 2001 bötfäldes några av världens största läkemedelsföretag 871 miljoner dollar för konspiration för att höja priset på vitaminer.

Min personliga uppfattning är att varje person som vet att han/hon kommer att tas in på sjukhus bör ta med sig egna C, D och B-vitaminer och det är antagligen bäst att inte säga något om detta till personalen. Att vara beroende av sjukhusmaten längre än någon vecka är ett säkert sätt att få en mängd obestämda ytterligare åkommor som inte har något med den ursprungliga sjukdomen att göra.

 

 

C-vitamin några exempel

08/02/2019

Innan världens miljardärer tog över utbildningen i medicin (Rockefeller) och tog död på i princip all medicin som inte byggde på industriellt framställda kemiska preparat så var medicinen baserad på läkarens egen och kollegers erfarenhet d.v.s. patientberättelser. Idag uppfattas denna typ av berättelser som anekdotiska (hörsägen) med mycket lågt bevisvärde.

Det som gäller idag är dubbelblindtest på stora grupper människor och en process for godkännande av nya läkemedel som är så dyr att endast internationella storföretag har råd med den. Processen för att få ett läkemedel godkänt gör samtidigt att naturliga sedan länge kända ämnen inte godkänns eftersom man inte kan patentera från tidigare kända preparat eller naturprodukter … exakt detta har varit det Rockefeller (som myntade uttrycket: Konkurrens är synd) eftersträvade. Alla storföretag idag eftersträvar monopol av olika slag och en patentmedicin ger monopol och i princip fri prissättning under ett antal år.  Ett verksamt billigt ämne är det sista läkemedelsmiljardärerna vill ha på marknaden. Notera att det beryktade Nazityska IG Farben (som tillverkade giften till gaskamrarna) lever och mår bra i dagens läkemedelsindustri.

Några exempel på C-vitaminens egenskaper

Det är välkänt att effekten av en medicin är en funktion av det verksamma ämnet d.v.s. dosen är extremt viktig. Då man testade penicillin på den första patienten, som beklagligtvis dog, så var orsaken till att han dog att man hade alltför lite penicillin. En alltför liten dos har ingen effekt. Exakt samma sak gäller c-vitamin använd som medicin. Moderna rapporter anger att c-vitamin är verkningslös men då har doseringen varit 500 mg till 1g och dessutom ofta taget som engångsdos vilket sänker effekten. De här egenskaperna hos i princip alla mediciner har varit känd länge men de kan också användas för att ge fel bild av ett ämnes effektivitet. Är denna ”forskning” designad för att ge ett köpt resultat. Det kan här konstateras att de verkningsfulla doserna man har rapporterat från 1940-talet och framåt har legat på tiotals gram per dag ofta givet intravenöst i form av askorbat. Maximidoserna har legat kring 200g per dag … igen givet som dropp. Det är rätt självklart att man inte ser någon effekt om man använder en dos som ligger på en tvåhundradel av det pionjärerna angav som en verksam dos.

Fall #1

För några år sedan gick en våg av en allvarlig influensa den såkallade svininfluensan över världen. I allmänhet klarade människor av den här influensan men speciellt relativt unga personer kunde bli mycket svårt sjuka och dödligheten var signifikant. Videon nedan är ett exempel på hur skolmedicinen kolliderar med de anhörigas kunskap och där skolmedicinen fungerar precis som som en av c-vitaminpionjärerna på 1950-talet F.R. Clenner konstaterade:

Some physicians would stand by and see their patient die rather than use ascorbic acid because in their finite minds it exists only as a vitamin.” (F. R. Klenner, MD)

I videon nedan ser vi hur de anhöriga måste hota sjukhuset med domstol för att läkarna skulle gå med på att ge en döende patient cvitamin intravenöst i tillräckliga doser. Samma läkare hade bett familjen om lov att stänga av maskinerna som höll patienten vid liv under intensivvård. Läkarna vägrade ge c-vitamin eftersom det inte fanns ”belägg” på att det kunde vara effektivt och samtidigt konstaterade samma läkare att de aldrig hade försökt ge c-vitamin. Inget överraskande i en värld där det tog 700 år efter att de första boten bot skörbjugg hade hittats innan läkarskrået accepterade medicinen d.v.s. c-vitamin. Samma ofattbara attityd ser vi nedan:

Samma idé fungerar också på djur som ju i princip borde producera allt det c-vitamin de behöver själv. Då djuret blir sjukt så ökar behovet av c-vitamin och om det är fråga om något allvarligt så kan det hända att djurets egen c-vitaminproduktion inte är tillräcklig.

Kalven i vidon ovan överlevde efter att ha fått en maxidos c-vitamin. Djur producerar normalt c-vitamin från socker men om djuret blir sjukt så stiger behovet av c-vitamin kraftigt och djurets egen produktion blir eventuellt otillräcklig. Extra c-vitamin kan ge en kraftig effekt.

Fall #2 (Robert K. McClain Brunswick, OH)

”År 2004 blev jag så handikappad att jag inte kunde dra på mig mina strumpor och underkläder. Mina fyra och 8 år gamla pojkar måste hjälpa mig att klä på mig varje dag. Under tre månader hjälpte min hustru mig upp från golvet på morgonen, jag kunde inte lägga mig i sängen. Jag kunde inte köra bil, inte flyga ett flygplan eller ens sitta i en stol. Jag hade helt förlorat förmågan att fungera normalt. Jag fick diagnosen sciatica som i mitt fall var en följd av att en av dynorna  nere i ryggraden hade en utbuktning som pressade på närliggande nerver. Trycket ledde till inflammation i nerverna. Följden var invalidiserande smärta i nedre delen av ryggen, benen och fötterna. Rent ut sagt var jag helt invalidiserad.”

”Under denna tid utförde två av Clevelands bästa neurologer en wallectomi som kostade $4000 i vilket inte var medräknat pengar som betalades av mitt försäkringsbolag.  De kopplade mig till elektrode,  de knackade, tryckte och stack; de överöste mig med röntgenstrålar och MRI magnetfält. De försökte droga mig med Bextra men två doser av det nu tillbakadragna COX-inhibitorämnet gjorde mig fruktansvärt sjuk. Allt detta var nästan lika dyrt som det var smärtsamt. Jag riskerade konkret att karriär skulle krascha, att jag skulle förlora mitt livs besparingar och t.o.m. mitt hem.”

”Då dessa två doktorer mötte mig sista gången ställde sig den längre av dem bredvid mig och lade armen på min skuldra och sade ‘du måste helt enkelt lära dig att leva med det här tillståndet'”

”Så det var det. Medicinens bästa hjärnor hade kommit till slutsatsen att jag var ett hopplöst fall och att jag antogs försörja min hustru och två barn på det jag eventuellt kunde få ihop stående. Då jag hade linkat till min hustrus bil och krupit in på baksätet var jag förbannad. Jag lämnade kliniken övertygad om att det måste finnas ett bättre sätt att återfå min hälsa än att lita på överbetalda pillermånglare.”

”Fast besluten att hitta ett sätt att bli botad sökte jag igenom nätet gällande allt som hade med inflammation att göra och hur man kunde bota detta på ett naturligt sätt. Helt av en slump stötte jag på http://www.doctoryourself.com och började läsa på gällande ortomolekulär medicin. Jag lärde mig hur näringen (mat, vitaminer, mineraler och spårämnen) kunde användas till att bota en förvånande mängd olika sjukdomar som utgör punningkvarnen i dagens moderna medicin.”

Det såg enkelt ut: Dränk inflammationen med c-vitamin med resultatet att jag eventuellt kunde börja känna mig bättre.  För att säga det som det är, jag har aldrig varit en person som börjar ett program halvhjärtat. Jag kröp tillbaka in i bilen och min hustru körde mig till hälsokostaffären. För ungefär $8 köpte jag en burk askorbinsyrepulver. Vi körde hem och använde Klennerprotokollet för c-vitamin. Jag startade med 3 gram (strax under en tesked) c-vitamin i ett glas vatten … tio gånger per dag. Totaldosen var alltså 30 000 mg per dag.”

”Vid slutet av den första dagen hade inget förändrats. Nästa morgon tog jag mig upp från golvet själv. Det var svårt men jag gjorde det.  Min rygg och mina ben kändes fortfarande som fyllda med plågsam eld.”

”På morgonen av dag tre klädde jag på mig själv inklusive strumpor och underkläder och den natten sov jag i min egen säng för första gången på flera månader. Smärtan fanns kvar i benen och ryggen men inte lika constant irriterande som tidigare.

”På morgonen på den fjärde dagen var jag frisk. Jag klädde på mig själv för utearbete och tog motorsågen och började skära en stock, som jag hade negligerat de senaste tre månaderna, i bitar. Då min hustru hörde motorsågen kom hon springande från huset. ‘Vad håller du på med?’ ropade hon till mig över oljudet från sågen.  Jag stängde av sågen och försäkrade henne att jag var helt botad, jag hade inga smärtor och jag ville arbeta.”

”Under de följande två veckorna fortsatte jag c-vitaminprotokollet och var förundrad över mängderna c-vitamin kroppen verkade villig att ta emot. Till slut nådde jag tarmtoleransgränsen (lös mage/gaser), skar ner c-vitaminnivån med 50% och fortsatte att lägga till andra näringsämnen till min diet.”

”Fyra år senare är jag förundrad över förändringen i mitt liv då jag använde information from Doctor Yourself. Jag har botat mig själv och har kunnat hjälpa vänner, släktingar och min familj på sätt jag aldrig skulle ha trott var möjligt.”

”Ett speciellt exempel på detta är min mor. År 2006 förlorade vi far i lungcancer och en stafylokockinfektion. Samma dag far dog fick vi höra att mor hade en steg 3A tarmcancer som skulle kräva ett operativt ingrepp. Efter operationen flyttades mor till en rehabiliteringsanstalt där hon fick höra att hon skulle stanna 6-10 veckor. Genom att använda tillskott från dag ett så var mor hemma efter 18 dagar och körde bil efter en månad.”

Fall #3

År 1951 ”i ett alldeles speciellt fall” konstaterar Levy ”beskriver Klenner en femårig flicka med polio. Barnet var redan förlamat i nedre delen av båda benen i över fyra dagar! Högra benet var helt kraftlöst och det vänstra benet uppskattades var kraftlöst till 85%. Smärta observerades speciellt i knät och bäckenet. Fyra olika läkare konsulterades och gav diagnosen Polio. Förutom massage var den enda behandling som inleddes c-vitaminbehandling. Efter fyra dagar av c-vitamininjektioner rörde barnet igen båda benen men mycket långsamt och med svårighet. Klenner konstaterade att redan den första c-vitamininjektionen gav ‘definitiv respons’.  Barnet skrevs ut från sjukhuset efter fyra dagar och 1000 mg c-vitamin gavs varannan timme tillsammans med juice under sju dagars tid. Barnet vandrade omkring långsamt elva dagar efter att behandlingen påbörjats. På dag nitton kom motoriken tillbaka och inga bestående skador uppkom. C-vitamin inte endast botade detta fall av polio utan eliminerade också det som skulle ha givit flickan livslång invaliditet. För så eleganta resultat i en tid före omfattande användning av antibiotika  är man förvånad att Klenner inte fick Nobelpris för sitt arbete.

Konklusion

Det finns mängder av indikationer på att c-vitamin speciellt har en kraftig effekt på virusinfektioner (exempel Fall #1 ovan). Det finns också exempel på fall där HIV verkar ha försvunnit efter megadoser av c-vitamin … även om skolmedicinen kontrar detta med att diagnosen naturligtvis måste ha varit fel.

Är dagens läkarvetenskaps totala ointresse för c-vitamin en följd av okunskap och arrogans av den typ som gjorde att behandling av skörbjugg krävde 700 år för att accepteras av läkarvetenskapen eller är problemet helt enkelt att en enkilos påse c-vitamin i form av askorbinsyra kostar mig under 20 Euro. En billig medicin som botar ledproblem, kärlsjukdomar,  depression, ryggproblem och verkar bita på mängder av virussjukdomar är ett stort hot mot den medicinska businessen.

Om vi lyckas hålla stora befolkningsgrupper på gränsen av akut skörbjugg så garanterar vi ett kontinuerligt inflöde av patienter till sjukvårdssystemet. Människors onödiga lidande och i många fall förtidiga död har ingen betydelse i ett sammanhang där det gäller att producera vinst för ägarna. Jag har väldigft svårt att lita på att ägare som nått miljardrikedomar och inte har förstått var en vettig nivå på rikedom är (i princip svårartad girighet som sinnesjukdom).

Om vi ser på symptomen på klassisk skörbjugg och jämför detta med sjukdomarna hos vår åldrande befolkning så hittar vi en direkt korrelation. Dagens kroniska skörbjugg kräver dock årtionden för att fullt utvecklas.  Situationen förvärras av att sockerkonsumtionen har stigit ofantligt i hela den utvecklade världen. Socker och askorbinsyra är kemiskt väldigt lika och samma receptorer används för att föra båda målekylerna in i kroppens celler.  Ett överskott av socker leder till att upptaget av c-vitamin försvåras ytterligare trots att c-vitaminnivåerna i stora befolkningsgrupper är extremt låga.

Bilden visar strukturen hos c-vitamin. Jämför denna struktur med strukturen hos socker.

Molekylerna är så lika att cellerna använder samma receptorer för båda. I de flesta djur kan c-vitamin syntetiseras ur glukos i en serie på fyra syntessteg. Hos människan, aporna, marsvinen och några andra djur är synteskedjan skadad så att dessa djur måste få i sig c-vitamin via födan.

Det finns inga övertygande belägg på skador förorsakade av stora doser c-vitamin trots detta demoniseras c-vitamin (påståenden om njurskador).  Bieffekter av normala mediciner dödar årligen någon miljon människor globalt. Vilken är orsaken till att man med våld försöker hålla locket på och förhindra användning av c-vitamin … är svaret helt enkelt ekonomi?

En kommentar till fall #2

Ryggproblemet löstes genom intag av stora doser askorbinsyra d.v.s. ren c-vitamin. Personen rapporterar inte om några problem av detta. Orsaken kan ligga i den kost han åt, vad han drack o.s.v.. Min personliga uppfattning är att det lönar sig att alltid ta c-vitamin tillsammans med en något mindre dos matsoda i vatten. Resultatet blir en bubblande dryck som påminner om mineralvatten och som smakar gott.

Intag av alltför stora mängder ren askorbinsyra utan soda kan ge bl.a. ledproblem som jag uppfattar sannolikt beror på gikt d.v.s. det faller ut urinsyrekristaller på vissa leder och då kristallerna är mycket vassa så är situationen mycket smärtsam. Problemet förekommer inte om c-vitamin tas i formen av neutralt askorbat d.v.s. en blandning av soda och c-vitamin. Ledproblemet försvinner snabbt efter något glas matsoda i vatten vilket leder till att urinsyrekristallerna går i lösning till följd av att ph-värdet i kroppen sjunker något. Notera att man inte skall gå till överdrifter med matsoda eftersom matsmältningen kröver en sur omgivning … matsoda påverkar matsmältningen på ett icke önskvärt sätt. Blandningen c-vitamin och matsoda blir neutral och ger inga problem.

 

Selkävaivat ja C-vitamiinin puute

07/02/2019

Kommentar till mina läsare:
Jag skriver undantagsvis på finska eftersom jag egentligen vänder mig till en vän som kan behöva den här informationen. Artikeln behandlar varför C-vitaminbrist kan vara orsak till rygg och ledproblem samt vad man kan göra för att eliminera orsakerna till problemen.

Mihin keho tarvitsee C-vitamiinia

Noin 30% kehon painosta on kollageenia eli ”liima-aine” josta keho tekee jänteitä, osana luustoa, muodostaa nivelten liukupinnat, iho … jne. Kyseerssä on siis kehon universaalirakennusaine.

Jos artikkeli käsittelee C-vitamiin tarve niin miksi aloitan kollageenista? Syy on siinä, että kollageeni muodostuu proteiinikuitukimpuista jotka on kierrettu kolmen kuidun naruksi ja vahvistettu ”hitsaamalla” kuidut yhteen c-vitamiinilla. Tyypillisessä kuitukimpussa kuiti hitsataan joka kolmas kierros.  Kun tarkastellaan kollageenin rakenne kemiallisesti ja todetaan, että jokaisen hitsin muodostamiseksi tuhotaan yksi c-vitamiinimolekyyli niin voidaan laskea, että kollageenisynteesiin tarvitaan karkeasti yhtä paljon c-vitamiinia kuin muodostettava kollageenimäärä. Mikäli c-vitamiinia ei ole tarpeeksi niin kollageenia muodostuu edelleen mutta laatu huononee askel askeleelta kun yhä enemmän ”hitsejä” jää tekemättä.  Kun c-vitamiinin saanti vuorokaudessa putoaa 50 mg alapuolelle niin voidaan laskea, että ehkä  joka sadasviideskymmenes ”hitsi” on paikalla. Muodostunut kollageeni on nytt verrattavissa pumpulituppiin ja kun tällaista huonolaatuista kollageenia käytetään verisuonten seinämiin niin seinämä vuotaa eli alkaa tulla mustelmia ilman ”syytä”. Kollageeni on liima joka pitää hampaat kiinni alustassa suussa. Kun kollageeni on huonoa hampaat irtoavat. Kun kollageeni on huonolaatuista niin nivelpinnat eivät enää kestä rasitusta ja luu alkaa hangata suoraan luuta vastaan.  Selkärangan välityynyt vaativat hyvälaatuista kollageenia koska muuten voi muodostya pullistumia (kuva alla) jotka erittäin kivuliaasti painavat hemoja. Psyykkisesti c-vitasmiinin puute aiheuttaa vakavaa masennusta.

Yllä kuvattu oiresarja kuvaa tyypillisiä keripukin oireita mutta samalla oireita jotka ovat melko tyypillisiä nykyihmisillä jotka ovat keski-ikää vanhempia. Tiedämme esim. , että hammaslääkärit ahkerasti mittaavat ientaskut koska tästä voidaan ennakoida hampaan irtoaminen. Entäs jos suuri joukko oireita loppujen lopuksi ovat kroonisen keripukin oireita. Lääketieteessä on laitettu päivittäinen C-vitamiinitarve älyttömän pieneksi (2x keripukiraja). Asia pahenee koska tiedetään, että sokeri ja c-vitamiini kilpailevat kehossa ja suuri sokerikulutus pienentään kehon käytettävissä olevat c-vitamiinivarat. Tämä johtuu siitä, että sokerimolekyyli ja c-vitamiinimolekyyli muistuttavat toisiaan paljon … koska eläimet tuottavat c-vitamiinia sokerista. Ihmisen kohdalla on pieni ongelma. Ihmisen c-vitamiinisynteesi tarvitsee useita kemiallisia askelia ja viimeinen näistä on rikki eli Ihminen, Apinat, Marsut ja muutama laji lisää eivät pysty itse tuottamaan c-vitamiinia vaan joutuvat hankkimaan c-vitamiinia ruoasta.

Kuva:  Selkärangen välilevyn pullistuma joka painaa hermon juurta. Hyvin kivuliasta.

Miten paljon c-vitamiinia tarvitaan

Tiedetään, että jos ihmisjoukolle annetaan 60 mg c-vitamiinia päivässä niin 70% näillä ei ole keripukioireita. Kääntäen RDA varmistaa, että kolmellakymmenellä prosentilla on joitakin keripukioireita. Kysymys, miksi suositus on laitettu näin alas, vaatii erillisen artikkelin mutta olen sitä mieltä, että tällä tavalla varmistetaan jatkuva vuo uusia potilaita lääketeollisuudelle (Onko RDA raja järkevä (englanniksi)).

Jos RDA 60 mg johtaa tilanteeseen jossa huomattava osa ihmisjoukossa edelleen oireilee eli ovat keripukin partaalla niin mikä olisi järkevä taso joka pitäisi keripukioireet kunnolla loitolla? Yksi tapa on tarkastella miten paljon c-vitamiinia eläimet tuottavat. Esim. 80 kg painava vuohi tuottaa noin 15g c-vitamiinia.  Tiedetään, että luonnollisessa ympäristössä elävä gorilla syö noin viisi grammaa c-vitamiinia päivässä. Eli jos oletetaan, että me kemiallisesti toimimme kuin eläimet niin määrä tämän pohjalta voisi olla ainakin muutama gramma c-vitamiinia päivässä.

Totesin yllä, että kollageenin muodostamiseen kuluu karkeasti yhtä paljon c-vitamiinia kuin muodostunut kollageeni. En mene kemiallisiin yksityiskohtiin vaan pidetään tämä yhtenä oletuksena. Lääketieteessä on jonkunlainen ”konsensus”, että ihmiskeho uusiutuu karkeasti seitsemässä vuodessa. On selvää, että jotkut elimet uusiutuvat paljon nopeammin ja toiset hitaammin. Jos oletetaan, että seitsemän vuoden uusiutumisvauhti on karkeasti oikea niin voidaan laskea c-vitamiinitarve tästä.

Oletetaan, että keho painaa 80 kg josta kollageenia silloin on noin 24 kg (30%).

Jos keho uudistuu seitsemässä vuodessa niin pitäisi päivittäin muodostua kollageenia seuraavasti:

Päivätuotanto (kollageeni) = 24kg/(7*365pv) = 0.0093 kg/päivä.

Eli päivässä muodostuu hieman alle kymmenen grammaa kollageenia. Totesin yllä, että tarvitaan vastaava määrä c-vitamiinia hyvänlaatuisen kollageenin muodostamiseksi eli tämän karkean laskelman mukaan tarvitaan noin 9,3g c-vitamiinia päivässä. Huomaa toki, että tarve on vielä suurempi koska kehon immunijärjestelmä tarvitsee myös c-vitamiinia toimiakseen. Laskettu karkea arvio täsmää melko hyvin eläinten c-vitamiinituotantoon. Tiedetään, että osa c-vitamiinista hajoaa suolistossa ennenkuin pääsee kehoon eli voitaneen vielä nostaa tarvittava määrä. Kemian nobelin palkinnon saanut Linus Pauling, joka on pidetty maailman suurimpana kemistina, söi 18g c-vitamiinia päivässä ja perusteli tämä nimenomaan sillä, että vain osa on hyödynnettävissä … hän eli 93 vuotiaaksi.

Selän vahvistaminen, korjaaminen c-vitamiinilla

Jos selkärangan välilevyn materiaali, kollageeni, on huonolaatusta niin välilevyn kuormittaminen nostamalla, kiertämällä selkä voi aiheuttaa välilevyvaurion, pullistuman, joka vai painaa hermoa. Vaurioitunut välilevy paranee usein itsestään kunhan ei aiheuteta lisää vaurioita mutta paranemiseen voi mennä pitkä aika.

Entäs jos osasyy vaurioon olikin huonolaatuinen kollageeni joka taas oli c-vitamiinipuutoksen seuraus. Tuntu silloin selvältä, että lisäämällä c-vitamiinia niin keholle annetaan paremmat mahdollisuudet korjata vaurio koska ainakin korjaukseen käytetty aine on hyvälaatuista.

Mikä olisi päivittäinen c-vitamiinimäärä? Nähtiin yllä, että esim. vuohi tuottaa jopa 15g c-vitamiinia päivässä (kerhon paino 80 kg). Järkevää olisi silloin varmasti kokeila 4-5g ja tästä hitaasti nostaa annos. Jos alkaa tulla ripulia niin annos on noussut liian korkeaksi.

Yleinen näkemys on, että oikea c-vitamiinitaso löydetään ns. titraamalla eli nostetaan annos hitaasti kunnes alkaa tulla ripulia jonka jälkeen annos puolitetaan. Tämä on karkeasti haluttu taso. Toinen tapa on lähteä samalle tasolle kuin eläimet eli 80kg painavi henkilön päiväannos olisi silloin n. 10g.

C-vitamiini varastoituu huonosti kehoon ja ylimääräinen c-vitamiini poistuu virtsalla joka voi saada hedelmätuoksun ylimääräisestä c-vitamiinista. Koska ylimäärä poistuu virtsalla niin c-vitamiini tulisi ottaa jaettuna annoksena läpi päivän esim. aamulla, päivällä, iltäpäivällä ja illalla. Itse yritän ottaa 2,5g aamulla, 2,5g päivällä ja 2,5g illalla. Joskus voi tulla annos lisää tai pudota pois.

Missä muodossa c-vitamiini kannattaa ottaa

C-vitamiinin kemiallinen nimi on Askorbiinihappo. Pieniä määriä voidaan haluttaessa ottaa askorbiinihappona mutta yllä kuvatut usean gramman annokset ei missään nimessä tulisi ottaa raakana askorbiinihappona vaan tehdään Samariini-tyyppinen juoma sekoittamalla yksi teelusikallinen askorbiinihappoa, yksi hieman pienempi teelusikallinen ruokasoodaa vesilasiin. Tästä saadaan hyvänmakuinen kivennäisvesi joka tuo keholle noin 2,5g c-vitamiinia. Toinen vaihtoehto on käyttää 1000mg poretabletteja ja näitä voi veden kanssa ottaa 3-5 päivässä. Poretablettiin on lisätty soodaa valmiiksi.

Miten nopeasti nähdään tuloksia

Krooninen puutostila joka eiheutti esim selkä, sydän tai nivelvaivat ovat kehittyneet hitaasti vuosien yli. Nähtiin yllä miten kehon korjausmekanismin kierrosaika on noin seitsemän vuotta. Vaurioiden korjaaminen vaatinee tästä syystä melko pitkän ajan vähintään viikkoja tai kuukausia. Toisaalta tiedetään, että c-vitamiini myös toimii luonnollisena kipulääkkeenä eli oireet saattavat parantua melko nopeasti.

Itse olen vuosia syönyt noin 5-10g c-vitamiinia päivässä ja kokemukset ovat seuraavat:

  • Ei ole ollut selkävaivoja vuosiin
  • Nuoruudessa pyöräilystä tulleet polviongelmat ei ole haitanneet sen jälkeen kun olen ryhtynyt syömään paljon c-vitamiinia.
  • Hammaslääkärikäynnit ovat vähentyneet … ei näytä enää televan reikiä. Oletan, että tämä johtuu siitä, että kollageeni tarvitaan elävän hampaan huokoisten kanavien tukkimiseen ulkopinnassa. Mikäli kollageenia ei ole niin bakteerit pääsevät helposti hampaan sisälle.

Mitä kannattaa välttää

Totesin yllä, että puhdas c-vitamiini tulisi ottaa ruokasoodan kanssa jolloin c-vitamiini kemiallisesti muuttuu askorbaatiksi joka on pH mielessä neutraali. Olen kokeillut itselleni ja koiralleni puhdasta Askorbiinihappoa mutta näyttää siltä, että muutamassa päivässä alkaa tulla esim. varpaiden niveliin oireita jotka olen tulkinnut kihtin alkuoireiksi. Kihti muodostuu kun kehossa on ylimääräistä virtsahappoa yhdistettynä alhaiseen pH arvoon. Tilanne korjaantui heti ruokasoodan kanssa joka nostaa pH-arvon. Tämä voi ihan yleisestikin olla järkevä tieto ihmisille joilla on kihtia. Puoli teelusikallinen ruokasoodaa veteen ja juodaan kivennäisveden tapaan poistaa oireet muutamassa tunnissa. Toisaalta ei kannata menna soodan kanssa liiallisuuksiin koska ruoansulatus tapahtuu happamassa ympäristössä eikä haluta vaikuttaa mahan toimintaan.

Huomaa, että c-vitamiinista keho myös tuottaa virtsahappoa eli suuret c-vitamiiniannokset nostavat jonkun verran virtsahapon määrä kehossa.

Mikä on yllä oleva c-vitamiiniannoksen suhde RDA:han

Jos oletetaan, että päiväannos laitetaan kuuteen grammaan niin puhutaan annoksesta joka on noin satakertainen verrattuna RDA:han. Tämä annos on yleensä täysin ok ja keho ilmoittaa itse milloin annos on liian suuri (ripuli). Laskennallisesti tämä tarkoittaisi, että vähän enemmän kuin joka toinen ”kollageenihitsi” on paikalla eli pitäisi olla suhteellisen hyvälaatuista kollageenia.

Entäs jos syön vähän enemmän hedelmiä

Tyypillinen keskikokoinen appelsiini sisältää noin 70 mg c-vitamiinia. Jos kuuden gramman c-vitamiiniannos yritettäisiin saada appelsiineja syömälla niin tarvittaisiin:

Appelsiinejä päivässä = 6g/0.07g = 85 appelsinia päivässä.

On ihan selvää, ettei kannata edes yrittää saada isompi annos c-vitamiinia hedelmiä syömällä koska silloin elämä olisi kuin gorillan elämä jossa suuri osa päivästä menee syömiseen. On ihan eri asia, että järkevä hedelmämäärä on hyväksi. Liiallinen hedelmien määrä, esim. yllä kuvattu 85 appelsiinin syönti päivässä ja päivästä toiseen, todennäköisesti pitemmällä tähtäimellä aiheuttaisi rasvamaksan samaan tapaan kuin alkoholin suurkuluttajalle. Syy  on hedelmäsokeri (fruktoosi) joka keho käsittelee maksassa suunnilleen samalla tavalla kuin alkoholi.

Yllä olevan c-vitamiinin lisäksi voi olla hyödyllistä ottaa erilaisia B-vitamiineja (B12). Löytyy esim. poretabletteja jossa on pieniä annoksia erilaisia erilaisia B-vitamiineja. Talvella voi olla järkevää ottaa jonkun verran D, E ja mahdollisesti K-vitamiinia. Magneesiumi on aina tarpeen …

Englanninkielistä lukemista:

Selkärangan ahdistuma (stenosis).

Folkmord?

02/12/2018

Jag tittade nyss på statistik över de valigaste sjukdomarna i Finland. Jag antar att situationen är liknande i de andra nordiska länderna även om skillnader finns. Resultatet av sökningen blev:

1. Sjukdomar i blodomloppet. Ungefär 38% av alla dödsfall förorsakas av dessa sjukdomar.

2. I cancer dör ca. 25%. Den vanligaste dödsorsaken i cancer för män är lungcancer och hos kvinnor bröstcancer.

3. Ungefär 15% dör i Alzheimers sjukdom. Huvuddelen är kvinnor och mängden Alzheimerfall har tredubblats på de senaste tio åren.

4. Det finns uppskattningar på att 8% av befolkningen har diabetes typ 2. Av dessa kommer ca. 2/3 (ca. 65%) att dö i kärlsjukdomar eller slag.  Notera att dödsfallen är slutet på en lång kronisk sjukdomshistorik som eventuellt har sträckt sig över årtionden.

Antalet döda per år i Finland (2017 Statistikcentralen) uppgick till 53722. Vi kan ur detta uppskatta antalet döda per årskull och sjukdomstyp är:

  • Kärlsjukdomar 20 000 döda.
  • Cancer ca. 13 500 döda.
  • Alzheimar/demens 8000 döda

Totalt är ovanstående sjukdomar skyldiga till uppskattningsvis 77% av alla dödsfall.

Problemet är inte i första hand antalet döda eftersom det är självklart att alla som vandrar på den här jorden en gång kommer att dö. Problemet är att undvika resurskrävande kroniska sjukdomar vilket samtidigt ger fler aktiva år för befolkningen.

Underliggande orsaker till kärlsjukdomar, cancer och demens

Den gemensamma nämnaren bakom många vanliga sjukdomar idag är det metaboliska syndromet vilket man kunde se som ett förstadium till diabetes typ 2. Man uppskattar att ungefär 18% av europas totala medicinska budget används för diabetes och diabetes följdsjukdomar.

Det metabiliska syndromet är en följd av överdrivet intag av kolhydrater (läs socker) kombinerat med ett alltför stort intag av industrifetter d.v.s. växtoljor som på kemisk väg har omformats till att bli bredbara.

Stärkelse och motsvarande kolhydrater är kedjor av glukosmolekyler som kroppen bryter ner till glukos. Glukos kan användas av alla kroppens celler som bränsle.

Vanligt socker består av en kombination av Glukos och Fruktos. Glokosen kan användas direkt medan fruktosen måste processas i levern för att bli användbar i kroppen. Ett överskott av socker leder till att fruktosen förvandlas till fett i levern på motsvarande sätt som alkohol kan ge fettlever.

Vi har genom hela året tillgång till söta frukter som innehåller betydande mängder fruktos. Överdrivna mängder frukt eller stora mängder juice kan ge samma leverskador som en alkoholist kan få.

Vad händer då vi äter stora mängder kolhydrater

Kolhydrater bryts ner till glukos som går in i blodströmmen där en del av sockret (glukos) tas upp av kroppens celler som bränsle. Ökade sockernivåer leder till att kroppen producerar hormonet insulin vars uppgift bl.a. är att signalera att kroppens fettceller skall ta emot överskottet av socker och omvandla sockret till fett.  Notera!!! En uppgift för Insulin är att lagra fett! Notera att glukos och fruktos inte är ekvivalenta. Kroppen kan använda glukos direkt medan fruktos kräver processering i levern.

Så länge insulinnivåerna hålls höga kommer kroppen att lagra fett i fettvävnaderna. Ett följdresultat är att för att kroppen skall kunna ta fett ur sina fettreserver så måste insulinnivåerna fås ner kraftigt. Det enda sättet att effektivt sänka insulinnivån är att minska på kolhydratintaget/sockerintaget och genom att förlänga intervallen mellan måltiderna. Detta är lätt sagt men svårt att göra eftersom kroppen tolkar fallande insulinnivå bl.a. som hunger.

Om vi alltså endast försöker  skära ner kolhydratintaget d.v.s. äta mindre så kommer detta normalt inte att lyckas eftersom personen kommer att känna en kontinuerlig våldsam hunger som är mycket svår att behärska. Lösningen är att ge kroppen en signal att vi är mätta utan att höja insulinnivån. Detta kan göras genom att äta vettiga former av fett såsom smör, djurfett, kokosfett etc. Fett skickar en mättnadssignal till hjärnan utan att insulinnivån egentligen stiger alls. Eftersom insulinnivån aldrig steg mycket så sjunker nivån inte heller mycket efter måltiden vilket betyder att insulinets hungersignal försvinner. Resultatet är att insulinnivån sjunker vilket leder till att kroppen kan börja ta fett ur de egna förråden (ketoner som kan användas i stället för glukos).  De små mängder glukos som behövs kan levern producera själv ur fett. Fungerar detta?

Man kan enkelt testa hungerfunktionerna genom att äta s.k. snabba kolhydrater. Det behövs ett antal mellanmål genom hela dagen för att hungern inte skall bli för svår. Mellanmålen består ofta av ”snacks” d.v.s. något sött som snabbt höjer insulinnivån. Då insulinnivån på detta sätt aktivt hålls hög leder detta till att kroppen hela tiden uppfattar att den är i gödningsmod d.v.s. socker lagras kontinuerligt som fett och kroppsvikten stiger sakta men säkert. Hunger är en så grundläggande känsla att mycket få människor klarar av att hålla emot hungern under längre tider … resultatet är att en bantare halkar tillbaka i gamla vanor och vikten stiger igen, eventuellt blir den högre än före bantningsförsöket.

Som bahai (jag är bahai) hör det till att fasta under en kort period (19 dagar) varje år. Fasta är en mycket hälsosam och effektiv metod att sänka blodsocker/insulinnivåerna. Att vara utan mat (och dryck) mellan soluppgång och solnedgång kan för många vara svårt. Ett sätt att hantera fastan är att medvetet gå över till en kost med extremt lite kolhydrater kombinerat med mycket fett. Resultatet är att hungerkänslan hålls borta i praktiken hela dagen. Om kvällsmaten då igen innehåller möjligast lite kolhydrater så kommer kroppen inte att överhuvudtaget gå ur sin fettförbränningsmod utan insulinnivåerna hålls låga i nästan tre veckor. Forskning visar att en kost baserad på extremt lågt kolhydratintag och mycket fett botar diabetes typ 2 på ungefär tre veckor.

En person som äter i huvudsak kolhydrater under fastan kommer att uppleva fastan som en stor uppoffring som egentligen är obehaglig. Då en dags fasta har tagit slut så kompenseras detta av överätande på kvällen och följande morgon vilket i värsta fall leder till att kroppsvikten stiger trots fastan.

Vad kan man äta utan att höja blodsocker och insulinnivå

En brittisk frukost bestående av ägg, bacon e.t.c. men så att brödet lämnas bort ger en mättnad som håller sig igenom hela dagen utan behov av mellanmål. Lunch kan lämnas bort vilket ger mera arbetstid och eliminerar kanske en timme av tomgång då man är trött efter lunchen.
Sökning på nätet ger mängder av recept på maträtter med lågt kolhydratinnehåll. Allmänt gäller att gröna växter som växer ovanför jordytan kan ätas obegränsat (sallad). T.ex. Avocado är extremt fettrik. Kokosfett kan användas och likaså riktigt smör. Nötter kan också innehålla upp till 50% fett. Notera att mängden kolhydrater måste sättas mycket lågt för att kroppen skall kunna gå in i fettförbränningsmod. En känsla för mängden kolhydrat får man genom att se att de 20 g kolhydrater som är målsättningen motsvarar ungefär en skiva bröd per dygn.

Har myndigheterna åstadkommit ett folkmord?

Vi har i årtionden hjärntvättats, utgående från falska forskningsresultat, att en hälsosam kost innehåller upp till 60% kolhydrater kombinerat med mycket lite fett. Resultatet har varit snabbt ökande diabetes typ 2, snabbt ökande cancer, snabbt ökande demens. En orsak till att den rekommenderade lågfettkosten har varit så destruktiv är att  fettet, av smakskäl, har ersatts av socker och mjöl i industrimaten.

Det finns många indikationer på att t.ex. diabetes typ 2 kan botas helt så att inga mediciner behövs genom att kraftigt lägga om patientens kost så att kolhydrater tas ner till ett minimum medan kolhydraterna ersätts med fett och fibrer. En kraftig kostomläggning av denna typ bör göras kontrollerat eftersom kosten leder till att behovet av insulin snabbt sjunker vilket kan leda till i värsta fall insulinchock om personen fortsätter astt ta tidigare doser insulin.

Det verkar finnas en klar korrelation mellan sockerkonsumtion och hjärtproblem. Det verkar finnas en klar (och egentligen rätt självklar) korrelation mellan sockerkonsumtion och diabetes typ 2.  Vore det inte då klart att samhället för att spara på resurser aktivt borde gå in för att lära människor en diet som man vet i många fall botar diabetes typ 2 och eliminerar de följdsjukdomar diabetes typ 2 ger upphov till? I stället för att lära människor hur man undviker diabetes typ 2 så behandlar man symptomen och instruerar patienterna att leva som tidigare. Hårresande sätt att behandla människor!

Diskussion i EU parlamentet.

Det är intressant att notera att överdriven sockerkonsumtion också eventuellt kan leda till C-vitaminbrist eftersom glukos kemiskt påminner om C-vitamin och samma kanaler används av celler för att ta in både glukos och c-vitamin (Vitamin C socker antagonism). Kan detta vara orsaken till mängder av kroniska sjukdomar i tänder, i leder, kärlsjukdomar och depression som alla är typiska skörbjuggssymtom men i kronisk form i motsats till förgångna århundradens akuta skörbjugg.

Uppskattningsvis 500 000 finländare lider av diabetes typ 2. Antalet personer som lider av diabetes.

Samhällets kostrekommendationer (på finska). I praktiken har inga förändringar gjorts i kostrekommendationerna under de senaste årtiondena trots snabbt ökande diabetes typ 2. Är våra tjänstemän betalda att föra fram disinformation eller är det fråga om total dumhet … eller naturligtvis båda samtidigt?

2015 totala läkemedelsersättningar i Finland 1.3 Miljarder Euro. Av denna summa går 13% (170 Miljoner Euro) till diabetesmediciner.

De vanligaste dödsorsakerna i Finland,

Schitzofreni och Vitamin B3 (Niacin)

23/02/2018

Svåra Pellagra-epidemier grasserade i de amerikanska sydstaterna under den förra hälften av 1900-talet. Man talade om sjukdomen med de fyra D-na  på engelska:

  • Dermatitis (hudproblem)
  • Diarrhea (diarre)
  • Dementia (demens)
  • Death (död)

Man har uppskattat att det mellan 1906 och 1940 fanns 3 miljoner fall av Pellagra vilket ledde till ca. 100 000 dödsfall.  Orsaken till sjukdomen, som först beskrevs av en spansk läkare Don Gasper Casal år 1735, var okänd. Casal kallade sjukdomen mal de la rosa.

En intressant beskrivning av  pellagraepidemin i USA   början av 1900-talet visar hur människorna som hade Pellagra frystes ut på ungefär samma sätt som personer med HIV idag.

Sjukdomen pellagra beror på akut brist på vitamin B3 (Niacin). Orsaken till epidemin i USA var att bomullsodlingen ledde till en mycket ensidig odling av andra grödor vilket ledde till att främst de fattiga som i hög grad levde på majs kom att drabbas.

Det är intressant att notera att ursprungsbefolkningen inte drabbades i samma mån trots hög konsumption av majs. Orsaken var att att niacinet i huvuddrag fanns i kornets grodd som europeiska behandlingsmetoder eliminerade. Niacin i majs är dessutom relativt svårlösligt vilket kan åtgärdas på indianskt vis genom att blötlägga majsen i alkalisk vätska före användningen … niacinet blir lättare att uppta av kroppen.

Läkarna spekulerade kring många orsaker till sjukdomen. Vissa trodde att det var en bakteriesjukdom eftersom sjukdomen förekom epidemiskt på begränsade områden. Sjukdomen förekom också allmänt på t.ex. sinnesjukhus där patienterna men inte vårdpersonalen drabbades. Skillnaden mellan vårdare och patienter låg i att patienterna åt en extremt ensidig diet baserad i huvudsak på majs medan vårdarna åt en mera varierad och närande mat. Dödligheten i patientgruppen var 64%!

År 1914 fick Dr. Jozef Goldberger, en ungerskfödd läkare, i uppgift att undersöka orsakerna till Pellagraepidemierna.  Efter några månaders studier kom Goldberger fram till att det antagligen var en sjukdom relaterad till kosten. Han motiverade detta med att endast patienterna och inte vårdarna drabbades. Vårdarnas diet var betydligt mera varierad och allmänt bättre.

Trots att Goldberger inte kände till orsaken till sjukdomen så spekulerade han att en diet med mera färskt kött, ägg och mjölk skulle förhindra sjukdomen. Experiment (Goldberger och Pellagra) visade att detta också var fallet.

Trots att man relativt snabbt via experiment kunde visa att sjukdomen berodde på ensidig kost så dröjde det länge innan man fick epidemierna under kontroll … det fanns starka motståndare inom den klassiska medicinen som hade satsat sin auktoritet på att sjukdomen orsakades av bakterier eller motsvarande. Det svåraste pellagraåret var 1929 d.v.s. många år efter att orsaken till sjukdomen i princip var helt klarlagd. Ser vi här igen ett exempel på att vetenskapen går framåt en begravning i taget då professorerna inom den akademiska världen går bort och inte längre kan bromsa utvecklingen.

Man löste slutligen problemet så att man lade till Niacin i mjöl vilket ledde till att i praktiken hela befolkningen fick i sig ett minimum av vitamin B3 vilket rätt snabbt ledde till att Pellagra försvann som en epidemisk sjukdom.

Är problemet helt löst?

En intressant följd av att man lade till vitamin B3 i mjöl i USA var att 50% av patienterna på sinnesjukhusen skickades hem eftersom de blev friska. Man har senare undersökt effekten av vitamin B3 på diverse andra sjukdomar/problem och det kan finnas kopplingar till:

  • Schizofreni. Man experimenterade på 1950-1960-talet med Niacin i stora doser på flera gram (200ggr den rekommenderade dagsdosen) och resultatet var att 80% av schizofrena patienter uppfattade en klar förbättring eller botades helt.
  • Inlärnings- och beteendestörningar hos barn verkar åtminstone ibland vara kopplade till B3 vitaminbrist.
  • Minnesproblem (icke Alzheimerrelaterade).
  • Tvångsbeteende (t.ex. tvångsmässig handtvätt).
  • Behandling av alkoholism förstärks om patienten ges B3 vitamin.

Fysiska effekter:

  • Niacin sänker kolesterolnivåerna effektivt utan statinernas negativa effekter.
  • Påverkar artritis d.v.s. lika typer av ledproblem detta dock i kombination med C-vitamin och Bor.

Hur stor borde människans dagliga dos vara?

I den utvecklade delen av världen fås största delen av b3-vitaminet från kött och fisk. Jag fick plötsligt idéen att se om det finns någon korrelation mellan Niacin (via kött) och schizofreni. Tanken var att om vi ligger nära den undre gränsen för niacinintag (B3) så bör vi kunna se en trend där de länder som har den lägsta köttkonsumtionen bör ha märkbart högre frekvens av schizofreni än länder med en hög köttkonsumtion. Notera dock att hög köttkonsumtion med säkerhet också korrelerar mot en högre levnadsstandard som i sig kan tänkas minska reisken för schizofreni i viss mån.

Jag har inte plockat ut alla länder jag har hittat data för och jag är säker på att data gällande stora köttproducenter t.ex. Argentina eventuellt ger alltför höga värden på den lokala köttkonsumtionen. Resultatet blev:

Kött_versus_schizofreni

Fig. 1      Man kan se en svag men tydlig korrelation så att schizofrenifrekvensen är högst i länder med låg köttkonsumtion och lägst i länder med hög köttkonsumtion.

Jag plockade med ögonmått ut två punkter som kan tänkas representera trenden och härledde ur detta formeln:

Scizofrenifall = -1.75*Niacin(mg/d) + 290

Jag har beräknat-n iacinmängden (se t.ex.) utgående från den dagliga köttdosen … notera att det här är en mycket grov uppskattning. Vi kan nu använda formeln till att beräkna den niacinmängd som sänker schizofrenifrekvensen till noll om vi antar ett linjärt niacin/schizofreniberoende (vilket naturligtvis inte är säkert).

Medelmängden niacin per person som skulle behövas för att eliminera schizofreni blir då ungefär 160 mgNiacin(B3) per dag vilket ligger på ca. 8 ggr. den idag rekommenderade dosen.

Hur mycket mat behövs för 160 mg niacin (B3)?

  • Tonfisk ca. 700 g/dag
  • Höna 1 kg/dag
  • Jordnötter 1,16 kg/dag
  • Svamp 2.5 kg/dag.
  • Solrosfrön 1,93 kg/dag
  • Ärter 7,6 kg/dag

Notera att i alla fall utom för tonfisk är mängderna så stora att de ligger utom räckhåll i praktiken.  Sannolikt varierar behovet rätt mycket från individ till individ.  Baserat på äldre medicinska rapporter så behövs en dos på flera gram/dag utspritt på 2-3 doser för att eliminera de värsta problemen.

Personligen, jag har inte schizofreni, äter jag 500 mg niacin per dag för att jag känner att jag mår bra av det. Detta är 25 ggr den rekommenderade dagliga dosen. Sökningar gällande niacindos indikerar att risken för komplikationer ligger vid över 5  g/dag vilket är ytterligare tio ggr den dos jag tar.

Intressanta experiment

En intressant fråga är hur stor del av den epidemi av psykiska problem, depression, beteendestörningar etc. man enkelt och billigt kunde eliminera genom att i t.ex. skolan ge alla elever en c-vitamintablett kombinerat med B-vitaminer? Dosen kunde vara en brustablett av vardera sorten vilket är en mycket liten dos.

Varför denna kombination? Svaret är:

  • Ett typiskt symptom på skörbjugg är depression. Antag att depressionen hos en del av populationen kommer innan man ser de typiska fysiska skörbjuggssymtomen (tandproblem, blånader, ledproblem …).
  • Flera olika B-vitaminer har depression som ett symptom vid vitaminbrist (B3, B6, B12).
  • Brist på B3-vitamin kan ge ADHD-liknande symptom med koncentrationsproblem och olika typer av tvångsbeteenden utan att man ännu kan tala om schitzofreni.

Finns det någon större skola med parallelklasser som skulle vara intresserade av att göra ett experiment där man under en längre tid ger alla elever på en klass vitamintillskott enligt tankarna ovan och där man använder parallellklassen som referens.  Experimentet kunde göras som ett dubbelblindexperiment så att ingen i skolan vet vilkendera klassen som får placebo (bubbelvatten utan vitaminer) och vem som får vitaminer (bubbelvatten med vitaminer). Lärarnas uppgift skulle vara att rapportera om positiva/negativa beteenden samt eventuella förändringar  inlärningsprocessen. Efter t.ex. ett år kunde man analysera ordningsproblem och  frånvaro i båda klasserna kombinerat med utvärdering av elevernas skolresultat för att se om det finns någon märkbar skillnad.

 


Pointman's

A lagrange point in life

THE HOCKEY SCHTICK

Lars Silén: Reflex och Spegling

NoTricksZone

Lars Silén: Reflex och Spegling

Big Picture News, Informed Analysis

This blog is written by Canadian journalist Donna Laframboise. Posts appear Monday & Wednesday.

JoNova

Lars Silén: Reflex och Spegling

Climate Audit

by Steve McIntyre

Musings from the Chiefio

Techno bits and mind pleasers

Bishop Hill

Lars Silén: Reflex och Spegling

Watts Up With That?

The world's most viewed site on global warming and climate change

TED Blog

The TED Blog shares interesting news about TED, TED Talks video, the TED Prize and more.

Larsil2009's Blog

Lars Silén: Reflex och Spegling

%d bloggare gillar detta: