Archive for the ‘elektronik’ Category

Att reparera en fotoskrivare

11/02/2021

Jag köpte för ett antal år sedan en EPSON Stylus Photo PX730WD skrivare för att som gammal amatörfotograf med erfarenhet av ett riktigt mörkrum ha tillgång till den moderna motsvarigheten. Skrivaren använder sex olika bläckkassetter och fotoutskrift på blankt fotopapper blir extremt bra. Skrivaren råkade dock i likhet med min tidigare skrivare rätt snart ut för problem. Mina erfarenheter av bläckskrivare har varit följande:

  • Utskrift av färgbilder är dyrt! En sats färgkassetter kostar i orginal bortåt 100 Euro (1000 SEK).
  • Dyr utskrift leder till att jag skriver ut sällan, sparar på bläck.
  • Att spara på bläck kan leda till att skrivhuvudet torkar. Epsonskrivarna integrerar inte skrivhuvudet i kassetten vilket betyder att ett igentäppt munstycke inte fixas genom att byta kassett. Vissa andra skrivare har skrivhuvudet integrerat i den utbytbara kassetten vilket betyder att problem löses genom att byta kassett.
  • Dyr utskrift leder lätt till att jag använder ”piratbläck” d.v.s. icke märkesbläck. Jag har en känsla, utan klara bevis, av att blandning av orginalbläck och piratbläck kan leda till stopp i skrivhuvudet (detta var åtminstone fallet tidigare). Byte av bläckleverantör borde antagligen föregås av tvätt av skrivhuvudet (det finns specialmedel att köpa, se nedan).
  • Jag kan vara snål och försöka få ut de sista dropparna bläck ur de 15 ml stora kassetterna. Varför byta en kassett som ännu innehåller färg värd sin vikt i guld. Resultatet kan då vara att skrivaren suger luft in i slangen mellan kassett och skrivhuvudet. En luftbubbla blockerar helt eller delvis pumpningen av bläck vilket kan ge mycket synliga och besvärliga utskriftsfel. Dagens färgbläckskrivare marknadsförs enligt principen att det man förlorar på gungorna tar man in på karusellen d.v.s. skrivaren säljs till ett mycket lågt pris (jämförbart med en sats påfyllningskassetter) men med färgkassetter som endast delvis är fyllda för att tvinga köparen att snabbt köpa hutlöst dyr färg. Det är sannolikt att det finns köpare som byter hela skrivaren då bläcket tar slut eftersom nya bläckkassetter ligger i samma prisklass som hela skrivaren …

Ovanstående kostnadsproblem kan lösas på två sätt för den gamla PX730 skrivaren. Jag såg någonstans på nätet att man kan modifiera skrivaren så att den suger bläck direkt från flaskor på samma sätt som dagens Eco Tank skrivare. Ett annat alternativ är att använda kassetter som enkelt kan fyllas på. Jag valde det senare alternativet. För priset av en påfyllning med orginalbläck kan jag köpa en sats tomma påfyllningsbara kassetter med ett räknarchip som nollas automatiskt. En flaska bläck motsvarar tiotals påfyllningar d.v.s utskriftspriset sjunker till ungefär samma nivå som för en laserskrivare.

Fig. 1 Ett exempel på en påfyllnadssats för min skrivare. Det finns satser som också innehåller en flaska tvättmedel om skrivhuvudet delvis har torkat. Sök på ”refill kit XXXX” där XXXX är ditt skrivarmärke och modell. Notera att enkla färgskrivare tenderar att ha fyra färger d.v.s. svart + tre färger medan mera avancerade kvalitetsskrivare har fler kulörer. I mitt fall har skrivaren sex färger.
Fig. 2 En påfyllningsbar bläckkassett. Färg fylls på vid den röda korken längst trill höger. Korken i ofärgad plast närmast betraktaren i kassettens nedre hörn tas bort då kassetten är på plats så att lufttrycket kan jämnas ut.

Att fixa ett torkat skrivhuvud

Den normala metoden för att få ett torkat skrivhuvud att fungera är att använda ”head clean” d.v.s. tvätt av skrivhuvudet kombinerat med provutskrifter. Vid varje putsning (head clean) pumpar skrivaren bläck genom alla skrivarmunstycken för att öppna dem och således få till stånd en jämn utskrift. Varje ”head clean” använder rätt mycket bläck och tömmer alltså bläckkassetterna rätt effektivt. Om inte två till tre rengöringar ger önskat resultat så är det skäl att kontrollera om det finns andra orsaker till utskriftsproblemen. Den kanske sannolikaste orsaken till blockeringen för den giriga är att man har fått luft i någon eller flera av bläckslangarna. Man kan visuellt försöka se om det syns bubblor i den slang som går till den färg som ger problem. Det är dock inte självklart att man kan se bubblor eftersom bläckets färg är så kraftig. Lösningen på problemet är att fylla slangen på nytt med bläckskrivartvättmedel och tvinga ut eventuella luftbubblor.

Eliminering av luft från en slang görs på följande sätt:

Notera! Man kan inte med våld pressa in vatten/tvättmedel eller bläck genom kassettens anslutningsnippa eftersom detta förstör det mikromekaniska skrivhuvudet! Bläckslangarna måste tas loss innan man luftar någon av slangarna! Hur man tar loss slangarna beskrivs nedan för den specifika skrivaren PX730.

Se till att det finns mycket hushållspapper/pappershanddukar till hands. Stäng av skrivaren och sätt på den på nytt. Då skrivaren börjar ge ifrån sig ljud som tyder på att något rör sig så drar man ut nätsladden till skrivaren (ca. 5 sekunder efter att man satte på skrivaren kan man normalt rycka ur nätsladden). Skrivhuvudet kan nu föras i sidled så att man kommer åt skrivhuvudet. Om skrivhuvudet fortfarande är låst så får man inte använda våld utan man stänger locket till skrivaren, kopplar i strömmen på nytt och upprepar processen tills man utan våld kan flytta skrivhuvudet till ungeför mitt på pappersbanan. Skrivhuvudet är normalt mekaniskt låst och mekaniken förstörs om man flyttar huvudet med våld.

Fig. 3 Skrivarens överdel som innehåller en scanner kan vinklas upp så att man kommer åt eventuella felmatade papper samt bläckkassetterna nere till höger. Bläckkassetterna på bilden är påfyllningsbara via de färgade korkarna vid kassettens övre ända. Man kan också se slangarna, ungeför mitt i bilden, som transporterar bläck till skrivhuvudet som i bilden är parkerat på korrekt plats under EPSON etiketten strax till höger om mitten. I samma knippe som bläckslangarna till skrivhuvudet finns också en flatkabel genom vilket skrivhuvudets munstycken styrs. Hålen närmast betraktaren är luftningshål. Man bör komma ihåg att ta bort skyddskorkarna till luftningshålen innan man börjar använda skrivaren. Glömmer man att öppna luftningshålen så får man skrivproblem efter en stund då det blir undertryck i kassetterna.

Bläckmatningen till skrivhuvudet kan lossas genom att skuva loss tre skruvar. Därefter har man en pappershanduk till hands och lyfter upp plastdelen till vilken bläckslangarna är kopplade och skjuter pappershandduken under delen så att man inte får stora mängder bäck in skrivaren.

Fig. Ungefär mitt i bilden syns nu skrivhuvudet efter att det försiktigt har flyttats i sidled. I skrivhuvudets nedre höra kant ser man bläckmatningen gjord i vit plast fäst med tre skruvar. En blank skruv i mitten och två svarta skruvar som man kan skymta i bilden. Man lossar de tre skruvarna och lägger en pappershandduk över skrivhuvudet pch låter slangknippet (den vita delen) ligga på pappershandduken vars uppgift är att suga i sig bläck som droppar från färgslangarna. Notera att ingenting behöver demonteras utan man lyfter försiktigt upp den vita komponenten fäst i slangarna på papperet. Kom ihåg att starta skrivaren efter reparationen så att den själv för tillbaka skrivhuvudet i parkerat läge!

Man tar nu en liten injektionsspruta fylld med t.ex. färgskrivartvättmedel med en kort slangstump som passar till färgnippan och presser långsamt och försiktigt in vätska i slangen. Slangen är tunn och det behövs inte mycket.

Fig. Rengöringsmedel på flaska och en liten injektionsspruta försedd med silikonslang som passar till nippeln under en bläckkassett. Man fyller den lilla sprutan med en lämplig mängd rengöringsvätska t.ex. 1,5 ml och ser till att slangen inte innehåller luftbubblor. Man trycker slangen på nippeln som färgkassetten var tryckt mot och pressar långsamt vätska genom ifrågavarande färgslang. Var noga med att inte pressa luft in i slangen, man behöver inte använda hela mängden vätska! Tag loss sprutan/slangen och sätt tillbaka färgkassetten. Om det behövs så upprepas processen för övriga färger som skrivhuvudtest har visat problem med.

Putsa kring den losstagna slangfastsättningen och montera komponenten tillbaka på skrivhuvudet. Kontrollera att det inte finns bläck under skrivhuvudet på pappersbanan. Putsa vid behov. Kontrollera också att det inte finns bläck utanför skrivhuvudets parkeringspalts. Putsa vid behov. Försök inte flytta skrivhuvudet tillbaka i normalläge det är låst. Sätt helt enkelt på skrivaren med locket stängt varvid skrivhuvudet automatiskt parkeras. Notera att om arbetet av någon orsak blir på hälft så bör man se till att skrivhuvudet parkeras korrekt eftersaom huvudet annars torkar om det är felparkerat.

Montera tillbaka den färgkassett du tog loss. Det går nu att göra en ”head clean” och test av skrivmunstyckena.

Notera! Om flera skrivhuvud verkar ha problem så lönar det sig att eliminera luft/fylla ledningarna för alla färger. Tag loss en kassett i taget och montera tillbaka kassetten innan du går till följande färg. Om man av misstag lyckas montera en färg på fel plats kan det vara extremt besvärligt att putsa ifrågavarande färglinje. Tag alltså inte bort alla kassettere samtidigt utan fixa en färg i taget och lägg tillbaka kassetten då du är färdig så att inte färgerna blandas. Jobba metodiskt med eftertanke och fixa en färg i taget. Notera att varje färgslang du luftar kommer att ge ett tillskott bläck på pappershandduken. Byt vid behov!

Slutkommentar

Det är alltid väldigt trevligt då man lyckas med en reparation. Jag hade jobbat med skrivaren för ett halvt år sedan utan att få den i skick. Jag hade tvättat skrivhuvudet men vissa munstycken fungerade fortfarande inte. Jag beslöt igår (10.2.2021) att göra ett sista försök att få skrivaren att fungera … alternativet skulle ha varit att skrota den. Test av munstyckena visade nu att alla munstycken utom den svarta färgen fungerade perfekt. Det gick inte att se ett enda svart munstycke som skulle ha producerat färg. Sannolikheten för att alla svarta munstycken samtidigt skulle kunna ha fel är ganska liten varför slutledningen var att den svarta färgen hade förgmatningen blockerad av en luftbubbla. Problemet löstes ovan. Jag gissar att tvättmedlet då det fick verka under lång tid löste upp torkat bläck på skrivhuvudena.

Orsaken till att jag kontrollerade skrivaren ”en sista gång” var att jag hade hittat ett demoexemplar av en ”Eco Tank” skrivare med fyra färger. Den lyckade reparationen gjorde att jag i praktiken sparade ca. 170 Euro! Ingen dum besparing för ca. en timmes arbete. Timlönen blev helt skaplig och ännu bättre var det att skattmasen åtminstone inte ännu beskattar ogjorda utgifter!

Trevlig WiFi kamera

18/11/2020

En digitalkamera, t.o.m. en högkvalitativ sådan kostar idag ingenting eftersom man tillverkar någon miljard per år för montering i främst mobiltelefoner. Eftersom kameror massproduceras så kommer det alltid att finnas ett överskott som bl.a. kan användas av tekniskt intresserade amatörer.

Jag stötte för en tid sedan på ESP32-CAM som bygger på en ESP32 mikroprocessor med kameramodulen OV2640. Hela paketet kostar $6.99 och inklusive transport kostade paketet ungefär 10 Euro (100 SEK).

ESP32-kortet har storleken ca. 40×25 mm. Trådarna som är kopplade till kortet är strömförsörjning via USB samt serielinje för att kunna följa med vad som händer på kortet. Serieförbindelsen behövs inte i ett senare skede och strömförsörjningen kommer att skötas med laddningsbara batterier.

Vad innehåller paketet?

Processorn är en ESP32 med dubbla kärnor, 512 kByte SRAM och 4 MByte pseudostatiskt RAM. Processorn kör på en klockfrekvens upp till 240 MHz och har alla vanliga anslutningar för periferienheter SPI, I2C, serielinje etc. samt inbyggd WiFi alltså trådlöst nätverk utan extra komponenter. En enkel utvecklingsomgivning som finns för Linux, Windows och MacOS är Arduino IDE. För att skriva program för ESP32 behövs en IDE version som är någorlunda ny, jag kör 1.8.13.

Hur lägger jag in webbservern för kameran om den inte finns från början?

Hämta Arduino IDE för ditt operativsystem. Googla ”Arduino IDE xxxxc” där xxxx är ditt operativsystem.

Starta Arduino IDE och lägg till kortfamiljen ESP32 via File/Preferences

Nere i fönstret finns ett fält för Additional Boards Manager URLs .

Klistra in https://raw.githubusercontent.com/espressif/arduino-esp32/gh-pages/package_esp32_index.json

Tryck på OK.

Gå därefter till Tools/Board/Board Manager . Skriv ESP32 i fältet Filter your Search. Board managern visar vad den hittar (esp32) klicka på Install varvid systemet automatiskt laddar ner de hjälpprogram, drivrutiner, bibliotek och exempel man behöver. Om man tidigare har laddat ner hjälprutiner för ESP32 så meddelar Board manager status: Installed för paketet.

Hämta kameraprogrammet i File/Examples/ESP32/Camera/CameraWebServer . Programkoden öppnas automatiskt i fönstret.

För att programmera ESP32 behöver jag en USB till Serial konversionsmodul som kostar några Euro. Moderna datorer saknar en konventionell serieport varför det behövs en USB-modul som skapar en serieport via USB-porten. Jag beställde en ”USB To TTL FT232RL FTDI Serial Adapter Converter Module For Arduino 3.3V 5V Mini” tillsammans med ESP32-CAM modulen.

Spänningen i USB seriemodulen väljs via en jumper (bygel) till antingen 3.3 V eller 5V. Väljer man 3.3V måste stiftet VCC på USB modulen kopplas till 3.3V på ESP32. Om man väljer 5V kopplas VCC i stället till 5V på ESP32. Det är viktigt att inte klanta och koppla 5V till 3.3V på ESP32 eftersom detta kan leda till att man släpper ut rök. Som känt fungerar all elektronik på rök eftersom elektronik tenderar att sluta fungera om man släpper ut röken.

USB-modulens RX kopplas till UOT på ESP32 och på motsvarande sätt kopplas TX på USB-modulen till UOR på ESP32. Notera att Transmit (sänd) på ena sidan alltid kopplas till Receive (mottag) på andra sidan och tvärtom.

Koppla GND på USB-modulen till GND på ESP32.

För programmering kopplas ytterligare IO0 till GND på ESP32. Byglingen av IO0 till jord signalerar Arduino IDE att uppladdning av program till ESP32 önskas. Då man vill köra ett uppladdat program kopplar man bort denna bygel.

Koppla i USB till datorn där Arduino IDE är aktivt. Kontrollera i Tools/Port att en serieport t.ex. /dev/ttyUSB0 under Linux har detekterats. Kontrollera samtidigt att Upload speed är satt till t.ex. 9212000 bit/sekund (kör man på lägre hastighet kan uppladdningen bli besvärande långsam). Sätt Tools/Partitition Scheme är satt till Huge APP . Glömmer man att organisera minnet till Huge App så kommer kompileringen att misslyckas.

Vi kan nu försöka kompilera exempelprogrammet via Sketch/Verify/Compile. Kompileringen gick inte igenom för mig vid första försöket eftersom en pythonmodul <serial> inte hittades. Det gick att identifiera problemet genom att felet låg i ett program med typen .py medan språket som används under Arduino IDE normalt är C/C++.Notera att felet inte låg i ESP32 vebbserverprogrammet utan det var ett hjälpprogram från ESP32 som behövde modulen. Felet avhjälptes genom att ladda in serial:

sudo apt install python-serial

Modifiera därefter programkoden så att du lägger in WiFi SSID samt password. Dessutom måste man välja kameramodell. I mitt fall fungerar alternativet:

#define CAMERA_MODEL_AI_THINKER

Man väljer kameramodell genom att ta bort kommentaren före ifrågavarande #define. En kommentar börjar med ”//”.

Nu gick kompileringen igenom och programmet kan laddas upp till ESP32. Tryck på Reset på ESP32, en mycket liten trycktangent bredvid 3.3V anslutningen. Välj nu Sketch/Upload och om allt går korrekt så börjar programmet laddas upp (tid kanske 30-60 sekunder beroende på vilken uppladdningshastighet man valt). Då uppladdningen har lyckats kopplar man ur programmeringsbygeln IO0-GND för att köra programmet.

Starta Tools/serial Monitoroch kontrollera att hastigheten är vettig t.ex. 115200. Tryck på ESP32 Reset varefter ESP bör skriva diverse text till monitorn. I texten hittar vi den IP adress som ESP32 har fått via det lokala WiFi nätverket.

Vi öppnar nu en vebbläsare (jag använder Firefox) och lägger in den IP-adress vi fick oss tilldelad och som vi grävde fram åt oss från texten på monitorskärmen. I mitt fall fick jag adressen http://192.168.10.42/. Notera att den angivna adressen ovan inte är verklig och den kommer inte att fungera i ditt fall.

Ett fönster med kamerakontroller på vänster sida öppnas i vebbläsaren. Längst ner finns kontrollerna Get still, Start stream . Tryck på Start Stream varvid ESP32 börjar sända video över WiFi till datorn. Det är nu möjligt att via kontrollerna ändra ljushet/mörkhet, kontrast, upplösning etc. Fritt fram att experimentera.

Följande steg?

Följande steg blir att planera och skriva ut ett lämpligt skal samt förse ESP32 med ett laddningsbart batteripaket så att jag kan hänga systemet på fågelbordet och avslöja våra stora (vitsvanshjortar 😉 ) småfåglar som länsar fågelbordet på nolltid.

Källor:

Det finns en hel del artiklar på engelska om hur ESP32 skall kopplas för programutveckling. Nedan enast ett exempel. Vid problem lönar det sig oftast att Google på den felkod man får. Det finns oftast någon annan som har stött på samma problem och en lösning kan ofta hittas direkt.

Var hittar jag material som EU förbjuder?

16/11/2020

Vi lever i en vansinnig tid där förmynderiet frodas och hobbyisters arbete försvåras eller görs omöjligt. I många fall kan vansinnigheterna kringås genom att beställa över nätet från utlandet. Resultatet kan variera och det är alltid värt att testa den vara man har beställt eftersom det inte är självklart att man får det säljaren påstår att de säljer.

Lödtenn som innehåller bly

För en elektronikhobbyist är det idag i Finland omöjligt att köpa lödtenn som innehåller bly. Som känt är bly giftigt och bör i mån av möjlighet undvikas. Frågan är dock om det finns något vett alls i förbudet att sälja 60/40 lödtenn också till amatörer? Vilka är de mängder lödtenn och indirekt bly som kommer ut i naturen jämfört med andra källor såsom blybatterier, bly som redan finns i naturen efter årtionden av blytillsats i bensin (idag förbjudet). Min uppfattning är att jämfört med professionell användning av bly är amatöranvändningen en extremt liten droppe i havet.

Vad behöver jag lödtenn som innehåller bly till? Idag används blyfritt material vid tillverkning av elektronik (ROHS regler). Ett stort problem är att det är extremt mycket svårare att reparera elektronik som tillverkas med blyfritt lödtenn än då lödtennet innehåller bly. En delorsak är att smältpunkten för det blyade lödtennet (180 ⁰C ) är betydligt lägre än smältpunkten för blyfritt lödtenn (215-220⁰C). Högre temperatur leder till mycket större risk för skador på kretskortet vid reparationer. Notera att reparationer idag görs under mikroskop d.v.s. man kan inte sätta krafter på någon komponent kretskort eller annat utan skador.

Professionella reparatörer använder blyat lödtenn till att noggrannt tvätta bort allt blyfritt lödtenn innan man monterar en ny komponent med blyat lödtenn eftersom det blyade lödtennet visar sig vara mycket pålitligare att hantera än blyfritt.

Hur kan jag beställa lödtenn som innehåller bly

För att köpa blyat lödtenn måste jag ha en firma d.v.s. som amatör kan jag inte lagligt köpa det lödtenn jag behöver hemma i Finland. Jag gissar att orsaken är att våra idioter till politiker tolkar EU-bestämmelser striktare än övriga EU-länder eftersom jag tydligen kan köpa den kvalitet jag begöver från:

  • Tyskland (EU-medlem)
  • Storbrittannien (Fortfarande i princip EU-medlem, snart dock utanför EU)
  • Amazon och diverse andra nätförsäljare

Problemet med att köpa över nätet är naturligtvis att jag inte i praktiken kan klaga om jag inte får det jag vill ha. Det finns alltid en liten risk att en försändelse stoppas i tullen men erfarenheten visar att risken är liten.

Eftersom legeringen tenn/bly smälter vid låg temperatur (180⁰C) så bör det vara enkelt att fixa till en press där jag kan tillverka mitt eget lödtenn. Om andan faller på kan det hända att jag demonstrerar hur detta kan gå till i en senare artikel.



https://www.militaryaerospace.com/home/article/16708161/leadfree-solder-a-train-wreck-in-the-making

https://electronics.stackexchange.com/questions/70735/should-i-use-lead-free-solder

Kemikalier som inte för spridas i EU

Det finns ett antal kemikalier som inte får spridas fritt inom EU. Jag accepterar till fullo att det finns ämnen som inte i dagens värld med utbredd terrorism inte bör spridas fritt. Jag tänker i detta saammanhang naturligtvis på olika typer av kemikalier som t.ex. kan användas som sprängämnen (t.ex. Ammoniumnitrat) eller som kan användas till att producera sprängämnen (t.ex. Kaliumnitrat).

Det finns dock en del ämnen som av tradition har använts länge i olika samhällen utan påvisbara skador som EU i sin ”vishet” har valt att förbjuda. Jag vet inte om orsaken i detta fall är korruption eller ren dumhet hos beslutsfattarna som tydligen inte klarar av att läsa teknisk text innantill.

Borsyra och Borax

Borsyra och Borax har båda använts bl.a. som ämnen mot röta (svamp) och mot insektangrepp. Ämnena påstås kunna påverka bl.a. ärftligheten, ge skelettförändringar i extremt höga doser o.s.v. Det är dock intressant att notera att EU:s egen dokumentation tyder på att farligheten är ungefär i nivå med NaCl som är en extremt mycket använd kemikalie som finns överallt … Koksalt! Om ett ämne med ungefär samma giftighet som koksalt förbjuds bör man nog fråga sig vem som beställde beslutet, vad kostade beslutet och vilken industri har intresse av att ämnet förbjuds?

Vad används t.ex. Borax till

Borax har tidigare i stor utstreckning använts i olika tvättmedel, mot t.ex. myror samt i olika fluxmedel t.ex. vid smide samt som tillsatsämne i glasyr vid krukmakeri.

Ovanstående tekniska användning kan alltså ge möjligheter att skaffa små mängder borax/borsyra. Meddela att du behöver ämnet t.ex. för krukmakeri eller smide.

Ett intressant användningsområde för bor, som jag har behandlat i andra artiklar, är behandling av sjukdomar som skolmedicinen uppfattar som obotliga. Norden verkar vara ett område med borbrist i marken vilket sannolikt leder till att befolkningen har mycket låga bornivåer vilket kan tänkas ge upphov till problem. Borbrist kan eventuellt ge lödproblem, bor är eventuellt en delorsak till Vikingasjukan (Depuytrens kontraktur) etc.

Borax är ett billigt ämne som förekommer i nauren i ren form. Platser där Borax bryts är bl.a. Turkiet och Indien. Eftersom ämnet är billigt finns det ingen större orsak att försöka förfalska ämnet. Jag har hittat säljare i Polen och Litauen på Ebay. Leveranserna har i allmänhet kommit fram utan problem. Endast en gång har jag råkat ut för att tullen har stoppat ett paket. Om en försändelse inte kommer igenom beställer man på nytt eventuellt av en annan leverantör.

https://spegling.blog/2016/01/11/c-vitamin-jod-och-bor-borde-jag-tro-pa-konspirationsteorier/

https://www.sargenta.se/shop/article/9842

Miniprojekt: Metronom i klockan

02/09/2020

Jag har köpt en del småsaker, främst elektronik, från Banggood som är ett kinesiskt företag. Hittills har beställningarna kommit ungefär enligt beräknad tid men COVID-19 ställer till med problem. Tidigare beställningar

 
  • Visningar
  • Besökare

leder till att Banggood via facebook synbarligen aktiverar reklam aktuell för mig.

Jag råkade stöta på reklam för en ny aktivitetsklocka Lilygo T-Watch-2020. Klockan är baserad på en ESP32 mikroprocessor med två kärnor. Klockan innehåller WiFi funktionalitet med bl.a. en webbserver och också Bluetooth funktionalitet. Det speciella med den här klockan är att den från början är avsedd att hackas d.v.s. källkoden finns på github och den programmeras direkt över USB-anslutningen.

Då man får en ny programmeringsleksak så uppstår naturligtvis genast problemet med vad man skall göra med apparaten.  Färdiga funktioner är bl. a.

  • Väderapp
  • Stoppklocka
  • Kryptovaluta
  • Navigering via kart-API

Då jag sysslar med folkmusik som hobby så slog det mig att det kunde vara praktiskt att ha en enkel metronom i klockan som innan jag börjar spela ett stycke slår t.ex. tio slag med hjälp av klockans vibrationsmotor. Tanken är alltså inte att jag skulle spela hela stycken med klockan som metronom utan klockan skulle endast upplysa mig om ungefär vilket tempot är, att mentalt tänka sig ett tempo kan ibland leda fel rejält eftersom hjärnan inte i alla sammanhang går i realtid …

Operativsystem

Klockan kör ett kompakt realtidsoperativsystem FreeRTOS som stöder multitasking d.v.s. jag kan köra flera applikationer parallellt. Det är också i princip möjligt att ladda in nya program medan klockan är i gång eller stänga av obehövliga program. Den senare funktionaliteten används inte utan gör jag förändringar så kompilerar jag om rubbet och laddar upp allt som ett paket till klockan.

Man hittar FreeRTOS dokumentation på nätet.

Metronom

Jag plockade hem en klockversion från Github. Då jag ögnade igenom applikationerna som fanns färdigt så såg jag att det fanns en exempel app som inte gjorde någonting men som visade vilken struktur en app har.

Jag beslöt att försöka göra en extremt enkel applikation där användaren använder sig av en slider d.v.s. en funktion där man drar en indikator i sidled för att ställa in tempot. Jag tänkte mig att tempot kan ställas mellan 50 och 200 slag per minut. Det finns inga tekniska problem med att använda lägre tempon men jag uppfattar 50 slg/minut som väldigt långsamt. Då klockan startar är det förinställda värdet 100 slag/minut och klockan kommer ihåg det senast valda värdet mellan olika körningar av appen.

I princip borde applikationen ha varit väldigt enkel att realisera men det visade sig att indikatorhuvudet som samtidigt användes för att visa valt tempo var alltför litet d.v.s. det var svårt att se det valda tempot. Jag försökte kringgå problemet genom att lägga till ett separat textfält som skulle innehålla det valda värdet. Det nya textfältet förorsakade en omedelbar crasch.

Efter att jag två dagar hade slagit huvudet i väggen beslöt jag att byta ut slidern mot en spinbox där man i mitten har ett textfält och på vardera sidan tryckknappar som sänker/höjer det valda värdet. Det var tydligen något problem med slidern för nu fungerade val av tempo som det skulle.

Jag modifierade setupdelen i exempelapplikationen så att man väljer tempot med spinboxen och då man går ur tempofunktionen så gör klockan tio slag i det valda tempot varefter det sker retur till appens huvudnivå.

Call back funktioner

static void exit_example_app_setup_event_cb( lv_obj_t * obj, lv_event_t event );
static void example_app_metr_spinbox_event_cb(lv_obj_t * obj, lv_event_t event );
static void lv_spinbox_increment_event_cb(lv_obj_t * obj, lv_event_t event );
static void lv_spinbox_decrement_event_cb(lv_obj_t * obj, lv_event_t event );

Då användaren trycker på olika funktioner måste användargränssnittet kunna ”skicka signaler” till användarens kod så att den kan köras. För detta ändamål behöver vi såkallade callback funktioner. Om jag t.ex. trycker på knappen ”-” så stegas det valda tempot ner med ett steg (systemet anropar lv_spinbox_decrement_event_cb). Trycker jag på ”+” så stegas värdet upp med ett steg( lv_spinbox_increment_event_cb anropas).

Då jag trycker på återgång till appens huvudnivå så anropas exit_example_app_setup_event_cb. Denna funktion anropar funktionen execute_taps() som vibrerar telefonen tio gånger i önskat tempo.

// Let the metronome do ten taps
static void execute_taps(int taps, int tempo){
  int i;
  int taplen=0;
  int fixed = 100;
  float ms=60000;
  taplen = ms/tempo; 
  // Buzzer pin output BUZZER=4
  for(i=0; i< taps; i++){ 
    pinMode(BUZZER,OUTPUT);
    digitalWrite(BUZZER,ON);
    delay(fixed);
    digitalWrite(BUZZER,OFF);
    delay(taplen-fixed);
  }
}

Spinnboxen

Då klockan programmeras så har man tillgång till ett enkelt grafiskt användargränssnitt lvgl vilket i ytterst hög grad förenklar programmeringen. Problemet är dock att det finns rätt många olika grafiska gränssnitt och det kräver alltid en del läsande att börja använda ett nytt gränssnitt … så även denna gång.

Koden för att sätta upp en spinbox är:

// Create a spinbox center box with value
lv_obj_t *example_app_metr_spinbox_cont = lv_obj_create(example_app_setup_tile,NULL);
lv_obj_set_pos(example_app_metr_spinbox_cont,90,100);
example_app_metr_spinbox = lv_spinbox_create(example_app_metr_spinbox_cont, NULL ); 
lv_spinbox_set_range(example_app_metr_spinbox,50,200);
lv_spinbox_set_digit_format(example_app_metr_spinbox,3,0);
lv_spinbox_set_value(example_app_metr_spinbox,100);
lv_obj_set_event_cb(example_app_metr_spinbox,example_app_metr_spinbox_event_cb);
// Create increment button
lv_coord_t h = lv_obj_get_height(example_app_metr_spinbox);
lv_obj_t * btn = lv_btn_create(example_app_setup_tile, NULL);
lv_obj_set_size(btn, h, h);
lv_theme_apply(btn, LV_THEME_SPINBOX_BTN);
lv_obj_set_style_local_value_str(btn, LV_BTN_PART_MAIN, LV_STATE_DEFAULT, LV_SYMBOL_PLUS);
lv_obj_align(btn, example_app_metr_spinbox, LV_ALIGN_OUT_RIGHT_MID, -20, 0);
lv_theme_apply(btn, LV_THEME_SPINBOX_BTN);
lv_obj_set_style_local_value_str(btn, LV_BTN_PART_MAIN, LV_STATE_DEFAULT, LV_SYMBOL_PLUS);
lv_obj_set_event_cb(btn, lv_spinbox_increment_event_cb);
// Create decrement button
btn = lv_btn_create(example_app_setup_tile, btn);
lv_obj_align(btn, example_app_metr_spinbox, LV_ALIGN_OUT_LEFT_MID, -30, 0);
lv_obj_set_event_cb(btn, lv_spinbox_decrement_event_cb);
lv_obj_set_style_local_value_str(btn, LV_BTN_PART_MAIN, LV_STATE_DEFAULT, LV_SYMBOL_MINUS);

Klockans skärm har upplösningen 240×240 pixlar. Först skapas ett kontext för spinboxen i filen example_app_setup.cpp utgående från specifikationer i appens huvudfönster. Därefter placeras spinnboxen på önskat ställe och programmet ställer in hurudant värdeområde (50-200 slag/minut) som är tillåtna. Programmet ställer också in vilket standardvärde (100 slag/minut) jag vill ha. Därefter skapar jag två tangenter/knappar som stegar spinboxens varde uppåt respektive nedåt.

Grafiska änvändargränssnitt fungerar så att skapade vidgetar själv detekterar om det händer något. I ovanstående fall så kommer tangenterna upp/ner att skicka en ”signal” som säger att en knapptryckning har detekterats. För att programmet skall kunna reagera på knapptryckningen så måste vi definiera såkallade callback funktioner d.v.s. funktioner som användargränssnittet anropar då aktivitet detekteras. I vårt fall är funktionen enkel:

static void lv_spinbox_increment_event_cb(lv_obj_t * obj, lv_event_t event ){
  if(event == LV_EVENT_SHORT_CLICKED || event == LV_EVENT_LONG_PRESSED_REPEAT) {
    lv_spinbox_increment(example_app_metr_spinbox);
  }
}

static void lv_spinbox_decrement_event_cb(lv_obj_t * obj, lv_event_t event ){
  if(event == LV_EVENT_SHORT_CLICKED || event == LV_EVENT_LONG_PRESSED_REPEAT) {
    lv_spinbox_decrement(example_app_metr_spinbox);
  }
}

När spinnboxens kontrollknappar detekterar aktivitet så anropas ifrågavarande funktioner ovan som i sin tur stegar upp spinboxens värde eller stegar ner det.

Aktivera metronomen

Jag valde att aktivera metronomen då man går ut ur inställningen av tempo tillbaka till appens huvudsida. Alternativet skulle ha varit att definiera en separat knapp för att aktivera metronomen. Jag har valt att begränsa antalet slag till tio helt enkelt för att jag uppfattar att jag då har hunnit uppfatta tempot tillräckligt bra.

static void exit_example_app_setup_event_cb( lv_obj_t * obj, lv_event_t event ) {
  switch( event ) {
    case( LV_EVENT_CLICKED ): 
      delay(2000);
      execute_taps(10,lv_spinbox_get_value(example_app_metr_spinbox));
      mainbar_jump_to_tilenumber( example_app_get_app_main_tile_num(), LV_ANIM_ON );
      break;
  }
}

Koden för execute_taps() finns litad tidigare i texten.

Att använda appen

IMGP7532

Fig. 1  Metronomappen syns till höger om väderappen nedanför tiden 20:57.

IMGP7533

Fig. 2  Applikationen metronom (Metr) huvudsida efter att man har valt applikationen genom att trycka på Metr i föregående bild. Kugghjulet leder till val av tempo. I framtiden lägger jag antagligen till t.ex. fyra knappar med fördefinierade tempon på denna sida.

IMGP7534

Fig. 3  Inställning av tempot med en spinbox. Det valda tempot stannar i minnet. Då man väljer retur (trycker på symbolen överst till vänster) så vibrerar telefonen tio gånger i det angivna tempot.

 

Datorreparation

11/08/2020

Jag hjälpte idag min hustru med att kopiera bilder från telefonen till hennes bärbara dator. Då jag öppnade datorn för att börja kopieringen märkte jag att datorns skal vid gångjärnen till bildskärmen glipare rätt duktigt. Från sidan kunde man se att centralenhetens två halvor öppnade sig med mer än fem millimeter vid bakkanten … inte bra. Orsaken var att sex stycken skruvar inte längre hade grepp om gångjärnet då bottenplattans skruvfesten hade tryckts in d.v.s. skruvarna drog inte längre ihop plattorna eftersom det mothåll skruvhuvudena borde ligga mot var borta (de hade brutits sönder och små plastbitar låg inne i datorn.

IMGP7528

Fig. 1  Den fixade datorn är av märket Acer. Jag har set motsvarande problem i flera andra datorer d.v.s. det beskrivna felet är vanligt och inte kopplat specifikt till just den här datorn.

Det ovan beskrivna problemet är rätt vanligt på portabla datorer eftersom påfrestningarna på skruvar och de komponenter skruvarna säkrar är stora till följd av att bildskärmens infästning förutom att den skall vara rörlig även måste ha så stor friktion att skärmen hålls i önskat läge.

Om problemet inte åtgärdas kommer något av följande problem som kan vara besvärlga att åtgärda att dyka upp:

  • Datorns bottenplatta spricker och en reparation blir besvärlig eftersom det är svårt att limma stora tunna plastkomponenter.
  • Kablarna till bildskärmen skadas vilket är värsta fall leder till att datorn slutar fungera då man släpper ut röken den kör på (All elektronik kör på rök vilket bevisas av att då röken släpps ut så fungerar apparaten inte längre 😉 ) .
  • Skärmens infästning blir så glapp att den inte hålls i rätt läge.

IMGP7525

Fig. 2  Det finns ingenting kvar av de ytor mot vilka skruvhuvudena har legat. De metalliska ytor man skymtar hör till den komponent mot vilken baksidan är fäst. Hålet genom vilket skruven skall spännas mot framsidans metallinsättning är helt enkelt större än skruvens huvud till följd av skada.

Efter lite funderande kom jag fram till att jag kunde konstruera insättningar i hålen som med superlim kunde fästas mot bottenplattan. För att insättningen skulle fästa bättre gjorde jag den aningen konisk vilket i viss mån bör förhindra att delen av skruvkraften dras loss.

Programmet som skapar skruvadaptern är mycket enkelt.  Genom en aningen konisk cylindrisk komponent  cylinder(r1=2.55,r2=2.35,h=3.5,$fn=64) borras ett hål för en 2.6 mm skruv translate([0,0,-1])cylinder(r=1.35,h=10,$fn=64) . Jag råkade ha lämpliga tillräckligt långa skruvar i miljonlådan som kunde kapas till önskade längder. De exakta dimensionerna ner till en tiodels millimeter är svåra att uppnå i ett steg för så här små komponenter. Vid utskrift tenderar lite plast att pressas ut åt sidorna vilket gör hål något mindre än vad de teoretiskt borde vara och komponentens ytterdimensioner brukar vara något större än önskat.

Jag skrev ut en första version som visade sig har för litet skruvhål och längden på pluggen visade sig vara onödigt stor efter provning mot den skadade dastorn. Jag ändrade designen en aning och fick de komponenter jag behövde. Utskriftstid för sex stycken pluggar var mellan tre och fyra minuter.

// Acer skruvadapter för skadade skruvhål

// Programspråket är OpenScad

difference(){
  cylinder(r1=2.55,r2=2.35,h=3.5,$fn=64);
  translate([0,0,-1])cylinder(r=1.35,h=10,$fn=64);
}

Notera att programmet ovan skapar endast en plugg. Jag kan importera många pluggar till utskriftsprogrammet. I examplet nedan skriver jag ut sex pluggar parallellt.

Bilden nedan är tagen från bildskärmen medan skrivaren skriver ut. Ju rödare komponenten är desto varmare är den d.v.s. de ljusröda områdena är de senast utskrivna.

Bottenplattan, de rundade områden (blå) som pluggarna står på är en hjälpkonstruktion som håller pluggarna på plats medan utskrift sker. Bottenplanet skärs bort innan pluggarna används.

Acer_insert

Fig. 3  Utskriftsprogrammet visar hur komponenterna ser ut för tillfället.

IMGP7527_part

Fig. 4  Den färdiga komponenten. Den svarta pluggen limmas i hålen (fig. 2) så att skruven som i detta läge är för lång skruvas fast och pluggen hålls i korrekt läge. Efter att limmet torkat kapas skruven till önskad längd genom att klippa av den med en Abico-tång. Skruven har dimensionen 2.6 mm. Rutnätets storlek är 7 mm.

Konklusion

En enkel reparation som verkar ha lyckats perfekt. Slutresultatet är sannolikt att datorn kan användas ytterligare något år innan den kommer till sin vägs ände.

 

 

Fjärrstyrd kamera

15/03/2020

Man hittar idag mängder av intressanta elektroniska moduler som är relativt enkla att kombinera ihop till något man inte hittar färdigt på butikshyllan.

Jag köpte i slutet av senaste sommar en radiostyrd drönare (drone) av typen Dji Phantom 3 Professional. Jag betalade inte speciellt mycket för drönaren eftersom kameran inte fungerade. Det här blev en ny inkörsport till rc-flygandets värld, jag har sysslat med RC-flygande för kanske tjugo år sedan,  och samtidigt ett intressant sätt att lära sig modernare teknik på området. Efter många om och men flyger nu drönaren och kameran fungerar men vissa störningar kan förekomma. Bildkvaliteten är god.

DCIM100MEDIADJI_0008.JPG

Fig. 1   Bilden är tagen med den reparerade drönaren ca. 50 m ovanför gårdsplanen till vårt hus på Sommarö i Esbo skärgård. Man ser Helsingfors i bakgrunden. Den vita röken kommer från ett kraftverk vid Drumsö bro.

Reparationen av drönaren gav inspiration till att eventuellt modifiera ett existerande RC flygplan med fast vinge så att förbränningsmotorn byts mot elmotor och kamera monteras så att flygaren kan beundra utsikten från flygplanet. Jag har ett lämpligt flygplan som bör vara lätt att modifiera. Ett elflygplan ger möjlighet att flyga betydligt friare än tidigare eftersom planet är väldigt tyst i jämförelse med en konventionell förbränningsmotor.

Jag har en hel del RC-servon i miljonlådan och de mekaniska komponenter jag behöver kan jag skriva ut på 3d-skrivare. Jag stötte på en enkel mycket vidvinklig kamera på en kinesisk vebbsida, på samma sida hittade jag en videosändare som sänder inom området 5.8 GHz samt en matchande mottagare som kan kopplas till dator och i princip mobiltelefon. Kameran kommer att av datorn uppfattas som en vebbkamera och det är möjligt att spela in videosignalen om så önskas.  I princip borde samma sak gå att göra på mobiltelefonen men jag har någon typ av kompatibilitetsproblem som gör att telefonen inte åtminstone ännu fungerar som bildskärm.

Det första experimentet med kameran blir en jordbunden fjärrstyrd kamera som jag tänker studera våra rådjur med. Det springer en flock på 5-6 rådjur på området.  Att bygga en radiostyrd kamera betyder att jag inte genast i försöksskedet slår sönder systemet … hoppas jag.

Fjärrstyrd viltkamera

Jag beslöt att använda två RC-servon för att styra kameran i sid- och i höjdled. Ett RC-servo monteras i systemets bas och styr kameran horisontellt. Ett annat servo monteras på en 3d-utskriven L-formad bit. Kameran är via en enkel adapter kopplad till detta servo som alltså vrider kameran i höjdled.

På den L-formade biten limmades två 3d-utskrivna fickor/hållare för videosändaren och ett styrkort för kameran.

Spänningsmatningen till systemet görs via en såkallad UBEC som är en chopper spänningsregulator som förvandlar en inspänning på 5,5 -27V till konstant 5V spänning som kameran, servona och RC-mottagaren behöver. En chopper/hackare har en mycket bättre verkningsgrad än en linjär spänningsregulator. En god verkningsgrad är speciellt viktig i ett RC-flygplan där mycket el behövs för drivmotorn.

Styrningen av kameran kan göras med en normal RC-sändare och matchande mottagare. Jag har åtminstone två sändare liggande som bör fungera.

Tillverkning av de mekaniska komponenterna

De mekaniska komponenterna konstruerades i programmet OpenScad som egentligen är ett programmeringsspråk för 3d-konstruktioner. Precis samma slutresultat fås naturligtvis också genom att använda ett CAD-program (det finns många gratisversioner) som kan generera STL-kod d.v.s. som kan översätta CAD-bilden till STL-kod som förstås av 3d-skrivarens styrprogram.  För mig känns OpenScad bekvämt genom att jag har skrivit programkod i tiotals år. Ett CAD-program som jag använder sporadiskt och således hinner glömma kräver mera jobb än att skriva koden direkt. Det är självklart att det här kan verka konstigt för personer vana vid helt grafiskt konstruerande. OpenScad har ett relativt bekvämt användargränssnitt där jag i grafisk form kan se resultatet av kodskrivandet … skillnaden mot ett rent CAD program är eventuellt inte speciellt stor.

Styrprogrammet, i mitt fall ”RepetierHost”, använder ett ”slicer”-program som skivar konstruktionen i 0,2mm höga skivor som omvandlas till 0,2mm höga och 0,4mm breda plaststrängar som lager för lager bygger upp komponenten jag har skapat. Utskriften av de olika delarna tog 5 minuter till ca. en och en halv timme beroende av komponentens storlek. De större komponenterns skrevs ut med en fyllnadsgrad på 50% vilket betyder att komponenten inuti består till ca. 50% av luft. Delarna som kopplas till servona skrevs ut med en fyllnadsgrad på 100% för att göra dem möjligast styva och starka.

Camera_box_bearing

Fig. 2  Hållare för servot som vrider kameran i horisontell riktning.  Uppe till vänster finns askens lock med plats för ett kullager som gör konstruktionen stadigare.

Camera_ball_bearing

Fig. 3  Locket med plats för kullagret konstrueras med hjälp av två moduler.

Modulen (subrutinen) ballBearingBase() skapar den fyrkantiga bottenplattan med ett 10.5 mm hål i mitten. Detta görs så att en låda (cube) skapas från vilken man tar bort en cylinder med diametern 10.25 mm. Därefter skapas hållaren för kullagret d.v.s. den centrala ringstrukturen genom att lägga en cylinder med diametern 26 mm ovanpå den fyrkantiga plattan varefter man tar bort en cylinder med diametern 22.8 mm vilket leder till att endast ringstrukturen blir kvar.

Modulen ballBearing() använder sig av den tidigare skapade plattan med ringstruktur och hål i mitten och tar bort fyra cylindrar med radien 2 mm d.v.s. borrar fyra st 4 mm hål för fastsättningsskruvar. Skruvarna fästs så att man smälter fast fyra gängade mässingsholkar i lådans hörn.

Camera_L-part

Fig. 4  L-biten i vilken servot som vrider kameran i vertikalriktningen. Den lilla biten till vänster trycks fast i servots axel. Denna lilla bit limmas fast i L-bitens skåra närmast betraktaren. Orsaken till att det lönar sig att skriva ut den lilla biten separat är att det är mycket svårt att utan specialteknik skriva ut ”överhäng”. L-biten låg med servoöppningen mot skrivarens bottenplatta Det enda överhäng som fanns var skåran för limning av den lilla biten … detta klarar skrivaren utmärkt. Den lilla biten skrevs ut som på bilden.

Camera_komplett

Fig. 5  Kameran komplett men utan RC-mottagare för styrning av servona. Jag väntar ännu på några delar.

Servot för styrning i horisontalriktning är den lilla blå komponenten till vänster om kameran. Ett likadant mikroservo används för att vrida hela L-delen horisontellt. Det horisontella vridservot finns inne i den fyrkantiga asken som till storleken motsvarar ungefär två små tändsticksaskar. Under den fyrkantiga lådan kommer det att monteras en ungefär lika stor ask i vilket jag monterar RC-mottagaren och spänningsregulatorn UBEC. Ovanför servot finns det hållare för två olika elektronikmoduler Närmast kameran ser man kamerans kontrollpanel med fem tryckknappar. Bakom kontrollpanelen finns videosändaren som sänder på 5.8 GHz. Man skymtar antennens bas (mässing). Hela antennen är ungefär 60 mm lång varav den aktiva delen utgör ungefär 30 mm. Den aktiva delen utgör sannolikt ungefär en halvvågsantenn. Våglängden vid 5.8 GHz är ungefär 52 mm.

Kamerans dimensioner är ca. 30 mm i riktningen för den optiska axeln i övrigt ungefär kvadratisk 25×25 mm.

De följande stegen

  • Följande steg blir nu att fixa till ett batteripaket, jag har hittills använt ett laboratorienätaggregat.
  • Skriv ut fastsättning som tillåter montering t.ex. mot en trädstam.
  • Testa radiolänkens räckvidd. Jag förväntar mig åtminstone nåra hundra meters räckvidd vilket tillåter mig att ställa den portabla datorn i farstun och sitta inne i värmen medan jag tittar på rådjuren i skogen.

Jag återkommer med en senare artikel med bildmaterial på hur det hela fungerar i praktiken.

 

Att hacka gammal elektronik

02/02/2020

Min goda vän Anders kom över en portabel, batteridriven, ljudanläggning som ursprungligen har planerats för en Apple mobiltelefon eller iPod … eller båda. Telefonen kunde ställas och stå i ett fack överst på spelaren och lådan kunde då spela upp musik som fanns lagrad på telefonen.

Förstärkarlådan hade några små problem:

  • Den var stendöd . Gissningen var att batteriet/ackumulatorn var död varför anläggningen som sådan inte visade några livstecken.
  • Musikanslutningen via iPhone/iPod var oanvändbar eftersom det inte längre finns telefoner med en mångpolig anslutning … alla använder idag USB i någon form eller ännu enklare trådlös överföring via WiFi eller Bluetooth.

Anders bytte batteriet/ackumulatorn som är ett litet ”motorcykelbatteri”. Ett nytt problem dök upp. Det såg ut som om batteriet inte laddades trots att lådan var kopplad till nätström. Orsaken var att lådans huvudsäkring hade brunnit. Efter byte av säkring verkade lådan fungera.

Förstärkaren har ingångar för mikrofon eller Line In d.v.s. den är nog användbar men inte helt bekvämt. Kunde man månne modernisera lådan så att den inte skulle behöva någon USB-anslutning utan vilken som helst modern telefon/platta med Bluetooth skulle kunna användas som musikkälla?

IMG-20200202-WA0003

Fig.  Den modifierade portabla spelaren ser ut så här. Där det svarta locket nu finns fanns tidigare en dockningsstation för iPhone/iPod. Under locket finns en Bluetooth adapter som är kopplad till baksidan av de vit/röda BNC kontakterna.

Jag hittade en lovande Bluetooth modul som jag beställde från kina. Som vanligt beställde jag två eftersom det alltid finns risk att man får ett defekt exemplar. Delarna är relativt billiga vilket gör att förlusten inte är så stor om ett exemplar flyttas till miljonlådan.

IMG-20200202-WA0007

Fig.  Frontpanelen kan skruvas loss vilket gör att det är relativt enkelt att komma åt baksidan. Här löder jag signalkablarna från bluetooth modulen till Line In ingången. Lödningarna görs på baksidan vilket blir snyggt.

Till vänster på spelaren syns den gamla dockningsstationen. Vi tar 5V från en USB-kontakt som tydligen har använts för laddning. Vi slipper på detta sätt att söka efter 5V inne i apparaten … eller att montera en egen spänningskälla för Bluetooth. iPhone kontakten plockades bort men den vita kontrollpanelen lämnades kvar under ett nytt 3D-utskrivet lock … som råkade bli svart eftersom mitt vita filament råkade vara nästan slut. Bluetooth modulen är det lilla röda kretskortet vid min högra hand.

IMG-20200202-WA0004

Fig.  Det finns en egen på/av strömbrytare som ursprungligen användes för att ladda en iPod. Vi använder denna strömbrytare för att slå på eller stänga av Bluetooth. Med Bluetooth avstängd torde Line In att gå att använda som förut utan problem.

Det slutliga testet

Då modifikationen var gjord och den gamla dockningsstationen hade mätts så att jag skulle kunna designa ett nytt lock så var det tid att testköra.

Vi kopplade på Bluetooth från strömbrytaren bak på förstärkaren och kunde inte se någon rök, röktestet var alltså ok. Elektronik har den intressanta egenskapen att den tydligen är beroende av rök för att fungera … släpper man ut röken så fungerar det inte längre!

Jag kopplade på Bluetooth i min telefon och hittade efter en kort stund en ny Bluetooth enhet med id koden JZ-B5W2 som telefonen trodde var Bluetooth hörlurar. Så långt helt OK!

Jag valde nu slumpmässigt ett teststycke från youtube och satte igång uppspelningen av videon.

Video:  Telefonen kopplar utan problem till bluetooth modulen och därifrån vidare till spelaren och ljudstyrkan är mer än tillräcklig och ljudkvaliteten OK d.v.s. den förväntade för denna typ av musikspelare.

Slutkommentar

Det var intressant att se hur enkelt det var att modifiera och modernisera en gammal musikspelare. Med Bluetooth anslutning så blev spelaren plötsligt helt användbar och kommer antagligen att tjäna i ytterligare att antal år.

Jag planerar att göra samma modifikation i min 2x30W ”klassiska” Radio-förstärkare. Jag räknar med att också i den kunna koppla Bluetooth till t.ex. Line In eller till bandspelaringången. Strömförsörjningen fixar jag antagligen via ett separat litet strömaggregat för nätström som jag räknar med att finna plats för på insidan. Genom att använda nätström direkt via eget nätaggregat så slipper jag att söka efter en lämplig spänning på ett obekant kretskort.

Om någon läsare råkar ha en klassisk Hi-Fi förstärkare som nu samlar damm till följd av att man så sällan spelar vinyl eller CD så går det att ta kontakt och diskutera en modifikation som kan ge trotjänaren, som ofta ljudmässigt är mycket högklassig, nytt liv!

Tack till Anders för bilder och video!

 

Vägen är intressant … inte nödvändigtvis målet

16/01/2020

Jag älskar att fixa olika saker. I början av hösten köpte jag (billigt) en högklassig drönare alltså en radiostyrd helikopter med fyra rotorer. Drönaren är utrustad med GPS så att den flyger tillbaka till startpunkten om kontakten till den bryts. Den är också försedd med högupplösande kamera (4k HD) som är stabiliserad i tre riktningar och kan styras från marken. Det fanns dock ett litet men …

P1010280

Fig.  Drönaren Dji Phantom 3 Pro har en högupplösande kamera stabiliserad i tre axlar. Storleken framgår ur ”tändsticksasken” d.v.s. Samsung S6 mobiltelefonen av normalstorlek som är kopplad till styrenheten.

Drönaren hade kraschat vilket i sig inte är så ovanligt. Vid kraschen hade kamerans 3d upphängda kamera gått sönder så att en av de rörliga upphängningsarmarna hade gått av och de tunna kablar som styrde kameran och genom vilka kamerasignalen överfördes till drönaren för behandling hade slitits av.

P1010246.JPG

Fig.  Problembarnet kameran vridbar i tre riktningar och automatiskt stabiliserad så att drönarens rörelser t.ex. till följd av vindpustar kompenseras. Armen strax under kamerahuset i riktning NO på bilden hade brutits. Kameran motsvarar kvalitetsmässigt en riktig Go-Pro (mycket bättre än en kinesisk kopia).

Jag träffade försäljaren och kunde verifiera att drönaren flög utan problem men att kameran var helt död. En komplett begagnad kamera kostar $300 – $500 (utan verklig garanti att den fungerar) eller en ny från tillverkaren som är dyrare om en sådan finns att köpa men jag hoppades naturligtvis undvika det utlägget med teknisk analys/funderande och vid behov mikroreparation av elektroniken.

Den tidigare ägaren hade fixat kameraupphängningen och beställt flatkabelknippet men tydligen hade reparatören misslyckats med kopplingen till kamerans styrenhet. Då jag plockade isär kameran kunde man se att flatkabelkopplingarna på kamerans moderkort hade tagit stryk tydligen till följd av att reparatören hade missat att kablarna är låsta med ett snäpp … våld hade använts vilket i sådana här sammanhang alltid brukar vara mindre bra … för mig betydde det att jag kom över en mycket bättre drönare än jag hade kunnat drömma om. Nu gällde det att hitta en reservdel.

P1010279.JPG

Fig.   Kamerans moderkort. De två konnektorerna för (film) flatkablar ses uppe i NO. Ett begagnat moderkort som försäljaren påstår vara testat (tro det den som vill) kostar strax under $100.

P1010279_part.png

Fig.   Man ser tydligt hur någon med skruvmejsel eller liknande har försökt peta loss den fastlåsta restbiten av flatkabeln, egentligen en flatkabel kopplad till två olika konnektorer. De svarta plastdelarna överst på konnektorerna är låsmekanismer. På bilden är låsen öppna. Avståndet mellan kontakterna i konnektorerna är endast 0,3 mm och kontaktstiften böjs mycket lätt varför petande med skruvmejsel inte är att rekommendera.

Det finns två sätt att försöka fixa problemet det överlägset billigaste skulle vara att byta flatkabelkonnektorerna på moderkortet. Att byta en ytmonterad komponent av denna typ skulle ha varit intressant och utmanande. Problemet är att jag inte trots rätt omfattande sökande hittade korrekt ytmonterad konnektor, dubbelsidig med 35 kontakter … tydligen rätt ovanlig. Avskriver reparation av moderkortet för tillfället och börjar söka alternativ på nätet. Hittar jag en lämplig konnektor så fixar jag kortet som en övning i att löda ytmonterade komponenter.

Det visade sig att det finns ett antal säljare både i Kina och i USA som säljer begagnade delar till den här drönarmodellen.  Jag beställde ett billigt kort från Kina samt ett lite dyrare i princip identiskt kort från USA. Kortet från USA kom inklusive skal och motor varför det var ok att betala lite mera … nu har jag en motor i reserv. Det kan vara skäl att notera att drönaren Dji Phantom 3 finns i flera modeller. De enklare modellerna har en mindre avancerad kamera och ett enklare moderkort. Skillnaden rent utseendemässigt är att Pro-versionens kort har två flatkabelkonnektorer medan de billigare varianterna har endast en. Det är alltså skäl att kontrollera att den del man beställer är kompatibel med den drönare den skall användas till.

Jag fick det kinesiska kortet först. Lite lödande/petande med förstoringsglas krävdes för att hitta kontakterna till den lilla fläkt som kyl kortet. Kontakterna är mycket små och gömda under en limklick … inget större problem. Efter bytet av kort så kände systemet tydligt igen kameran som kalibrerade sig själv då man slog på strömmen men jag fick ingen bild och drönaren meddelade att kamerans programvara måste uppdateras. Slutsatsen är att någon signal mellan kortet och kameran hade saknats till följd av de skadade kontakterna. Systemet angav att kamerans programvara var version 1.03.0020+ där ”+” tydligen anger att någon programmodul inte är kompatibel och sannolikt från någon nyare varsion.

Det verkade alltså klart att systemet i något skede hade nedgraderats d.v.s. man hade backat mjukvaran till en tidigare version men att detta hade misslyckats. Jag såg kommentarer på nätet att någon av de nyaste versionerna av programvaran bl.a. införde flygförbud över t.ex. idrottsplatser något som slog hårt mot vissa professionella användare vilka av denna orsak försökte nedgradera mjukvaran med dåligt resultat. Notera alltså att drönaren själv med hjälp av GPS i princip håller koll på var det är tillåtet att flyga. Det verkar sannolikt att vissa moduler inte kan backas vilket gör kameran oanvändbar så länge programvaran innehåller konflikter. Min uppfattning är att många av de moderkort som cirkulerar på nätet sannolikt är helt i skick men de är resultat av misslyckade uppgraderingar som har lett till att användaren har gett upp och köpt kortet som reservdel från tillverkaren, mera om detta senare.

Jag försökte först uppgradera kameran till den nyaste versionen av programvaran men stötte ideligen på problem d.v.s. systemet meddelade att uppgraderingen misslyckades. Orsaken var eventuellt att kamerasystemet överhettades då det var igång en längre stund (en uppgradering går på ca. 30 min) , vid flygning kommer kamerapaketet att kylas av luftdraget från propellrarna. Jag hittade av en slump en kommentar på nätet som konstaterade att det lönar sig att kyla elektroniken under uppgraderingen. Jag tog en liten datorfläkt som jag kopplade till en justerbar strömkälla så att jag kontinuerligt kylde kamerapaketet med fläkten … nu började uppgraderingarna fungera bättre men jag fick fortfarande ”+” varianter och uppgraderingarna krävde mycket lång tid … mycket längre än den angivna 25-30 min.

I det här skedet anlände kortet från USA och jag satte in det kortet i stället eftersom jag inte helt litade på den kinesiska säljaren. Problemet kunde ju vara att det kort jag fick från Kina var defekt. Sannolikt fungerar det kinesiska kortet korrekt. Det nya kortet fungerade igen genast så att kameran kalibrerade sig själv … men ingen bild överfördes till kontrollenhetens display och … programvarans version var 1.03.0020+ (smile, oh shit)!

Efter en hel del experimenterande med olika programversioner, det gick åt mycket tid, beslöt jag att försöka starta uppgradering från den äldsta version jag hade tillgänglig och inte bry mig om att en uppgradering misslyckades utan helt enkelt stegvis gå vidare från version till version.

Det kan vara skäl att notera att det finns odokumenterade hjälpmedel för uppgraderingen. Det går att få mer detaljerade felmeddelanden gällande uppgraderingen genom att kopiera en tom  fil med namnet P3X_FW_DEBUG till roten på SD-kortet med den nya mjukvaran. Jag kan också försöka tvinga systemet att göra uppgradering trots konflikter genom att medan jag slår på strömmen till drönaren håller reset intryckt (litet hål i sidan av stommen). På SD kortet finns den nya mjukvarufilen samt eventuellt P3X_FW_DEBUG inga andra filer får finnas. Det kan vara skäl att formatera SD-kortet mellan olika försök så att det inte blir kvar skrot från tidigare försök formatet skall vara FAT32 (inte NTFS för windows).

Jag fick många ”+” varianter på vägen men jag gissade att pluset skulle försvinna då jag kom upp till den version från vilken den alltför nya ”+” versionen hörde hemma. Mot slutet av en serie uppgraderingar så började plötsligt kameramodulen ge alarm beep-beep-… något den inte hade gjort tidigare men som den enligt instruktionerna borde ge vid misslyckad uppgradering. Jag upprepade då uppgraderingen för den version som gav felmeddelande och fortsatte sedan uppgraderingarna och plötsligt meddelade systemet att uppgraderingen var OK. Om jag minns rätt så var det den nästsista versionen som meddelade att uppgraderingen hade lyckats.

Jag provade versionen tillsammans med fjärrkontrollen och nu fick jag bild till mobiltelefonen som var kopplad till fjärrkontrollen. Fjärrkontrollen meddelade nu att kamerans programvara måste uppgraderas ytterligare varefter jag laddade in den sista versionen … nu fungerade länken till fjärrkontrollen men de bilder jag tog med drönarens kamera var strimmiga, förvridna och oanvändbara.

Videolänken fungerar men bilder på SD-kortet förvrängs

Jag misstänkte nu, delvis efter andra användares diskussioner på nätet, att problemet var SD-minneskortet. En 4k HD kamera (högupplösande TV kvalitet) skickar ofantliga datamängder till SD-kortet. Eftersom systemet omformar videoströmmen till lågupplösande video som skickas över radio till fjärrkontrollen (720p) och dessutom lagrar en annan videoström till SD-kortet så kan man gissa att allting måste tajma perfekt. Det finns inga resurser till onödiga felkontroller.

Jag hade först testat standard SD-kort av klass 10 d.v.s. samma typ av kort som jag har använt i min systemkamera (Pentax K3 och K5) utan problem. Resultat: Endast störningar, video helt svart och stänger av sig efter någon sekund.

Följande försök var SanDisk Ultra 16GB från två olika försäljare (det finns alltid risk för förfalskningar). Resultatet var marginellt bättre men fortfarande helt oanvändbart.

SD_too_slow.png

Fig.  Användning av ett SunDisk Ultra 16GB gav det här resultatet. Man kan se hur några linjer verkar lagras någorlunda korrekt överst i bilden därefter blir det problem … gissningsvis flödar kameraenhetens buffert över då systemet inte hinner dumpa data till SD-kortet. Situationen blir antagligen ännu mycket värre vid video då dataströmmarna är mycket större.

Nästa kort var ett SanDisk Extreme Pro 64GB. Stillbilder gick nu bra att känna igen men det fanns kraftiga horisontella linjer. Mätning av detta korts snabbhet visade att det borde ha fungerat … marginellt.

störningar_DJI_0215.png

Fig.  Störningar då ett marginellt långsamt SD-kort används. Långsammare kort visar endast en smal rand av bilden överst.

Följande kort var ett 64GB SanDisk Extrem från en kamerabutik specialiserad på kameror och drönare. Plötsligt fungerar systemet! Jag kan fortfarande se slumpmässiga störningar ibland men systemet kör och kan kan både ta stillbilder och videofilma. Det blir antagligen skäl att ytterligare experimentera med olika snabba SD-kort men jag kan leva med systemet som det ser ut nu!

Minneskortens begränsningar

Observera!

Mätningarna har uppdaterats eftersom minneskortsläsaren var undermålig. Mätningarna visade läsarens begränsningar för de snabba korten. Jag bytte till en Kingston MobileLite G4 för USB3. Resultatet förändrades rätt mycket.

Rött-svart  SanDisk Extreme PRO 64 GB verkar (ibland) gå att filma upp till 2700K. Fungerar allmänt taget sämre än nedanstående Extreme kort.

Rött-guld  SanDisk Extreme 64GB verkar gå att filma upp till 2700P dock så att slumpmässiga störningar kan ses.

Rött-grått SanDisk Ultra 16GB verkar gå att filma på 720P samma kommentar som föregående kort.

Mätningar:

SanDiskRedBlk

Fig.  Röd-Svart SanDisk SD minne mätt med hjälp av Linux Mint ”Disk” verktyg. Notera hur skriv och läshastigheten är bra medan åtkomsttiden varierar inom relativt vida gränser. Är den opålitliga åtkomsttiden problemet då kortet används på en DJI Phantom 3 Professional?

SanDiskRedGold

Fig.  Röd-guld SanDisk Extreme. Skriv- och läshastigheten är i princip densamma som hos PRO versionen ovan medan åtkomsttiden är mycket bättre. Skrivhastigheten är något lägre än föregående kort men kortet fungerar bättre i drönaren. Är orsaken att åtkomsttiden är bättre på detta kort medan skrivhastigheten fortfarande är adekvat?  Detta kort fungerar någorlunda.

SanDisk16GBRedGray

Fig. Röd-grått SanDisk Ultra 16GB. Notera att skrivhastigheten är betydligt lägre än de stora SanDisk minnena. Detta kort verkar kunna spela in på 720P vilket tyder på att åtkomsttiden är tillräckligt bra medan överföringshastigheten inte räcker till för högupplösande video. Notera dock de stora kasten i åtkomsttid.

Kinesisk8GBC10

Fig.  Billigt namnlöst kort 8 GB från kina. Skrivhastigheten är bättre än för SanDisk 16GB medan åtkomsttiden är betydligt sämre. Jag har inte testat kortet i drönaren eftersom jag utgår från att det inte fungerar. Notera de intressanta variationerna i skrivhastighet mot slutet av testet.

Kingston16GBC10U1

Fig.  Kingston 16GB minneskort. Läshastigheten är OK men skrivhastigheten och åtkomsttiden är erbarmlig. Notera att det förekommer mycket förfalskningar av SD-kort vilket betyder att detta kan vara en förfalskning. Kortet är inte testat i drönaren.

Biltema8GBC10U1

Fig.  Biltema 8GB är inte alls speciellt dåligt. Åtmomsttiden är dock inte speciellt bra och det finns enstaka mycket långa åtkomsttider. Kortet är inte testat i drönaren.

Jag kommer inom den närmaste framtiden att uppdatera ovanstående mätningar med något Lexar-kort (som bör vara snabbt).

Video. Man kan se att det ännu finns vissa problem som jag antar beror på SD-kortet. Det blir aktuellt att fortsätta att söka efter ett snabbt SD-kort både vad gäller skrivhastighet och åtkomsttid.

Ryckigheten i vid panorering är en följd av att jag har för lite erfarenhet av att flyga drönaren. Störningarna gissar jag är en följd av enstaka störningar med lång åtkomsttid till SD-kortet… se fig för Rött-Guld SD-kort.

Noter på stor TV-skärm

17/12/2019

Notera!

Jag har inga kontakter/samarbete med Zubersoft (http://www.zubersoft.com) som har skrivit programmet MobileSheetsPro. Artikeln nedan är inte en betald annons för ifrågavarande program.

————————-

Jag spelar i spelmanslaget Altra Volta som är föreningen Arbetets vänners musikklubb. Vi spelar främst finlandssvensk och nordisk folkmusik med inslag av keltisk musik, irländsk etc.

Vi har medlemmar med spelteknik på alla nivåer börjande från absoluta nybörjare till rätt avancerade spelare med lång erfarenhet. Det faktum att vi har också nybörjare betyder att vi har en egen övningsstil. Vi tenderar att spela samma melodi många gånger (5 – 6 ggr) vilket ger personer som spelar på gehör möjlighet att lära sig nya låtar relativt bekvämt. Personer som läser noter använder noter till en början för att senare, får man hoppas, lära sig låten utantill.

Noter utgör ett problem genom att nothäften med någon speciell repertoar blir rätt dyra om en stor bunt skall köpas. Noter tenderar att ”diffundera” d.v.s. noter lånas och kommer aldrig tillbaka. Om man kopierar upp noter och delar ut lösblad så hamnar man rätt snart i ett lösbladshelvete där noter flyter omkring i en salig blandning och det är svårt att hitta en specifik låt då den behövs. Ett sätt att försöka hantera lösbladshelvetet är att samla ihop noter i egna häften … detta fungerar delvis eftersom häften plockas isär, sidor tappas bort och de med möda skapade häftena diffunderar iväg någonstans till nothäftenas okända begravningsplats.

Ett alternativ till att få ordning på noterna hittade vi då vi nyligen blev tvungna att flytta från vår traditionella övningslokal till en ny plats i samma hus. I det nya övningsutrymmet finns en stor TV-skärm i storleken 50-60 tum. Vi märkte att man kan koppla en minnepinne till TV:n och att TV:N klarade av att hantera jpeg-bilder. Vi hade nu ett bekvämt sätt att visa noter i tillräckligt stort format för att hela gruppen skall kunna använda samma noter. Vi upptäckte att noterna på skärmen eventuellt gav bättre focus eftersom allas intresse var fokuserat i samma riktning.

Fig. 1  Ordning på lösbladshelvetet! Författaren sitter längst ut till höger.

Läsplatta

Vi har provat programmet MobileSheetsPro för Androidoperativsystemet och programmet känns logiskt och vettigt att använda. Programmet stöder fotpedal och olika notformat d.v.s. både jpeg-bilder och pdf. Man kan organisera noter i album och skapa spellistor från existerande album. Man kan också söka efter musiktyp, söka på en låts namn etc. MobileSheetsPro kör utan problem i en gammal billig kinesisk surfplatta på tio tum. Plattans pris är ca. 50 E (500 SEK). Plattan har 16 GB internminne vilket räcker för tusentals notblad efter att jag plockade bort alla onödiga applikationer.

Vårt problem blev nu att försöka få MobileSheetsPro kopplat till den stora TV-skärmen. Problemet är att väldigt få läsplattor idag har HDMI-kontakt så att plattans skärm skulle kunna visas på TV-skärmen.

Det slog mig plötsligt att problemet kunde lösas med hjälp av en Raspberry Pi dator. Problemet är dock att programmet vi vill använda inte finns för Raspberry Pi. Vi kunde alltså använda Raspberry Pi som en normal dator och visa noter manuellt på skärmen. Skulle det finnas ett bekvämare sätt?

Android på Raspberry Pi

IMGP6971.JPG

Fig. 2  En Raspberry Pi är en liten dator som normalt kör Linux på en ARM processor. De flesta mobiltelefoner idag använder närbesläktade ARM processorer varför det borde vara möjligt att köra Android på en Rasbberry Pi.

Första försöket misslyckades och Raspberry Pi startade inte. Man kunde se att processorn via sin LED försökte signalera att någonting hade gått del.  Lite Googlande visade att EmteriaOS (Android) kunde vara ett vettigt alternativ.

Det visade sig att det finns en fri testversion av EmteriaOs som utan problem gick att installera på Raspberry Pi. Versionen är tidsbegränsad till åtta timmar varefter systemet stoppar. En licens kostar 19E vilket är överkomligt. Jag har en köpt version av MobileSheetsPro som kostar 15E på Google Play, programmet rekommenderas varmt.

IMGP6970.JPG

Fig. 3  EmteriaOS Android kör på Raspberry Pi.

IMGP6972.JPG

 

Fig. 4  MobileSheetsPro kör på Raspberry Pi.

Det visade sig att programmet fungerar utmärkt på Raspberry Pi. Vi har nu ett lätt hanterbart system för visning av noter på stor skärm som är lätt att administrera, lätt att skriva ut noter om det behövs samt ett system som låter oss skapa program för olika uppträdanden.

Installation av Android på Raspberry Pi

Man hittar information om Android på Raspberry Pi på:

https://pimylifeup.com/raspberry-pi-android/

Registrering av Emteria OS:

https://emteria.com   (registrering krävs)

Totalpriset på en notvisningsdator för en stor TV-skärm med HDMI-anslutning blir då följande:

  • Raspberry Pi model 3 B+  kostar ca. 40 Euro
  • Minneskort 64 GByte kostar ungefär 10 Euro
  • Skal/inneslutning till Raspberry Pi kostar ca. 15 Euro
  • Android operativsystem EmteriaOs utan restriktioner kostar 19 Euro. Det finns en gratis testversion som stänger av sig efter åtta timmar men som kan återstartas för åtta timmar igen … min uppfattning är att gratisversionen är helt adekvat.
  • MobileSheetsPro kostar ungefär 15 Euro på Google play

Totalt ca. 100 E dock så att nästan alla komponenter fanns i min miljonlåda … jag behövde inte åka iväg kör att köpa någon saknad komponent.

Plats finns för kanske tiotusen sidor noter i extremt kompakt format. Lägger jag till ett SD-minne så finns det plats för hundratusen sidor.

Efter att jag gjorde ovanstående analys av kostnaderna så undersökte jag andra alternativ. Det visar sig att jag kan köpa en motsvarande TV-box med Android operativsystem på Ebay för ca. 19E inklusive transport … så jag beställde ett sådant system men jag får vänta till efter julen på att systemet skall levereras.

Resultatet blir att jag kommer att experimentera med Raspberry Pi alternativet under några veckor medan jag väntar på TV-boxen. Det finns naturligtvis en, mycket liten, risk att programmer MobileSheetsPro inte kan köras på den beställda TV-boxen men jag uppfattar att risken är obetydlig. Jag valde en lite äldre box som kör Android 7.1 eftersom EmteriaOS bygger på samma Androidversion. Det finns TV-boxar som kör t.o.om. Android 9 men jag har lärt mig att det ofta gör ont att vara i absolut första ledet vad gäller dator/program versioner.

Noter för ett spelmanslag

Erfarenheterna med MobileSheetsPro är att noter bör samlas på minnepinne sorterade i kataloger enligt något logiskt system. Från minnepinnen kan man sedan enkelt importera en katalog i taget till olika Album d.v.s. logiska ”nothäften” som får samma namn som katalogerna på pinnen. Samma minnepinne kan dupliceras till alla spelmän (spelmanslag spelhen = hönsflock?) och utskrift till papper får skötas av individen.

Då noterna finns nere på TV-boxen kan jag konstruera spellistor d.v.s. repertoar för olika gigs utgående från material i de olika albumen.

Om en spelman dyker upp med ett intressant stycke som det finns noter till så kan jag enkelt lägga in stycket i samlingen genom att med telefonen ta en bild av notbladet och importera bladet till önskat album.

Jag kompletterar artikeln senare med erfarenheter kring hur TV-boxen fungerar ihop med MobileSheetsPro.

Hur installerar jag MobileSheetsPro

MobileSheetsPro finns på Google Play. Programmet är inte gratis, det kostar ca. 15E d.v.s. ca. 150 SEK. För att kunna ladda ner programmet måste man ha skapat ett betalkonto på Google Play. Jag har aldrig haft några problem med betalning via Google Play.

Välj MobileSheetsPro i Google Play och tryck ”Install”. Installationen går på kanske fem minuter. Det kan vara en god idé att ögna igenom programmets rätt omfattande bruksanvisning så att man får en bild av vilken funktionalitet programmet erbjuder. Bruksanvisningen ger också en förklaring till den terminologi som används i användargränssnittet.

 

Rätt komponent och fel komponent!

23/10/2019

Jag har fått lasern för min vibrationsmätare för fiol. Efter att ha experimenterat med lasern bl.a. byggt en strömkälla med konstant ström (ca. 20 mA) så har det visat sig att lasern speciellt vad gäller den inbyggda ljusdetektorn inte uppförde sig som väntat. För att komma vidare med felsökningen beslöt jag att öppna en sensor, jag har fem stycken, för att kontrollera att ljusdetektorn faktiskt existerar. Det finns många exempel på att ljusdetektorn lämnats bort av kostnadsskäl medan anslutningsbenet finns kvar.

Jag slipade försiktigt bort toppen av laserkomponenten med hjälp av en diamantfil och tittade på innanmätet i mikroskop.

P1000885.JPG

Laserchipen i halvledarlasern är lödd till ett vertikalt ”torn” i metall.  Tornet är den positiva polen. Den andra polen är lödd med guldtråd till ett av benen på komponenten, benet syns till vänster i bilden.

Ljusdetektorn vars ursprungliga uppgift har varit att mäta laserns intensitet kan ses i följande bild då vi fokuserar om mikroskopet.

P1000886.JPG

Ljusdetektorn finns i botten av komponenten. Den ena polen är igen lödd direkt till den positiva stommen och den andra polen är lödd med guldtråd till  ett eget ben.

ADL-65052TL_laser.png

Laserns datablad visar hur helheten fungerar. Halvledarlasern är dioden LD som matas från ben nummer två i framriktning. För att inte bränna lasern måste den drivas med konstant ström ca. 20 mA.

Den andra dioden PD är backad och den används som fotodetektor. Strömläckaget genom den backade detektordioden är proportionell mot ljusintensiteten.

Man får en bild av dimensionerna då man noterar att diametern på den fönsterförsedda delen är 3,55 mm. Man ser de aktiva komponenterna med en bra lupp men mikroskop är att föredra.

Slutkommentar

Det ser ut som om den laserkomponent jag beställde är äkta vilket betyder att jag måste fundera vidare på varför jag inte får det resultat jag förväntar mig.

Orsaken till att jag skar upp lasern var att jag i något skede beställde ett antal TIP120 effekt darlingtontransistorer. Transistorerna har legat en tid i miljonlådan och jag tänkte använda en TIP120 eftersom den, det är en darlingtontransistor, har hög strömförstärkning på över 1000. Konstruktionen fungerade inte riktigt som väntat varför jag mätte den och fick strömförstärkningen hfe=100. Då jag tittade närmare på transistorn märkte jag att förpackningen också var fel d.v.s. de kära kineserna hade antagligen köpt en sats konventionella NPN effekttransistorer billigt och därefter ändrat typangivelsen till TIP120 som är något dyrare. I detta fall blev jag alltså blåst … smile!


Pointman's

A lagrange point in life

THE HOCKEY SCHTICK

Lars Silén: Reflex och Spegling

NoTricksZone

Lars Silén: Reflex och Spegling

Big Picture News, Informed Analysis

This blog is written by Canadian journalist Donna Laframboise. Posts appear Monday & Wednesday.

JoNova

Lars Silén: Reflex och Spegling

Climate Audit

by Steve McIntyre

Musings from the Chiefio

Techno bits and mind pleasers

Bishop Hill

Lars Silén: Reflex och Spegling

Watts Up With That?

The world's most viewed site on global warming and climate change

TED Blog

The TED Blog shares news about TED Talks and TED Conferences.

Larsil2009's Blog

Lars Silén: Reflex och Spegling

%d bloggare gillar detta: