I den största finlandssvenska tidningen Hufvudstadsbladet läser vi den 10.11.2021 rubriken ”Allt fler dubbelvaccinerade läggs in på sjukhus”. I notisen hittar vi vidare ”I oktober var antalet dubbelvaccinerade sjukhuspatienter omkring tio per vecka, men förra veckan var antalet inlagda på de nyländska sjukhusen redan uppe i en veckosiffra på nästan 35. Det skriver Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt HUS i ett pressmeddelande.”
Lite senare kommer en förklaring(?) ”Att dubbelvaccinerade smittas oftare nu förklaras enligt HUS av att epidemin tilltagit överlag. Det är mycket virus i omlopp. ‘Vaccinen är effektiva, men inte 100-procentigt effektiva’ säger sjukvårdsdistriktets tillförordnade vd Markku Mäkijärvi”.
Uppgifter från bl.a. Storbrittanien visar tydligt att vaccinerna läcker oroväckande. Då man jämför antalet smittade mellan grupperna fullt vaccinerade och ovaccinerade så att mätningen gäller antalet smittade per hundratusen i de två grupperna så slås man av att smittograden bland de vaccinerade är större än hos ovaccinerade. Skillnaden är inte speciellt stor men tydlig. Brittiska data från perioden vecka 36-39 visar t.ex. i gruppen 60-69 år där 90% av gruppen är vaccinerad att:
Antalet smittade vaccinerade minst 14 dagar efter den andra vaccinationen är 31998.
Antalet smittade ovaccinerade är 1798.
Antalet smittade bland personer med fulla två doser vaccin 563 per hundratusen.
Antalet smittade bland ovaccinerade är 332 per hundratusen.
Vilket är argumentet för att begränsa rörelsefriheten hos icke vaccinerade då de vaccinerade enligt brittiska data tydligen är 70% mer smittade och smittospridare än de ovaccinerade?
För att en person som överväger att ta en dos experimentellt vaccin skall kunna göra en egen rationell riskbedömning måste alla relevanta data finnas tillgängliga, detta är inte fallet.
Ur finska register får jag inte idag enkelt fram t.ex.
Antalet hjärtproblem eventuellt kopplade till vaccinet. Lite mera generellt skulle jag vilja ha statistik över hur hjärtsjukdomarnas frekvens har förändrats jämfört med tiden före coronan. Vilken är sannolikheten för att hjärtproblem kopplade till COVID eller vacciner inte syns i statistiken.
Antalet lungproblem eventuellt kopplade till vaccinet. Samma kommentar som i föregåenmde punkt.
Antalet blodproppar eventuellt kopplade till vaccinet. Samma kommentar som i tidigare punkter.
Antalet neurologiska biverkningar eventuellt kopplade till vaccinet. Samma kommentar som tidigare.
Hur många anmälningar om bieffekter från vaccinerna har gjorts och hur fördelas de på ovanstående.
Har det skett förändringar i dödligheten i hjärtsjukdomar sedan början av 2020?
Har det skett förändringar i dödligheten i lungsjukdomar sedan början av 2020?
Har det skett förändringar i dödligheten i stroke sedan början av 2020?
Då man vaccinerar befolkningen i stor skala förväntar man sig att vaccinationen skall ge upphov till något man brukar kalla flockimmunitet då en betydande del av befolkningen antingen har haft sjukdomen och således har fått naturlig immunitet eller då en betydande del av befolkningen blivit immun till följd av vaccination. Problemet med ovanstående resonemang är att man idag har tillgång till rätt mycket data från hela världen. I PMC med (amerikanska myndighetsdata) hittar vi en referens till en ny forskningsrapport publicerad i European Journal of Epodemiology. Artikelns sammanfattning är intressant:
”På landsnivå verkar det inte finnas någon observerbar relation mellan procenten fullt vaccinerade i populationen och nya COVID-19 fall under de senaste 7 dagarna. Faktum är att trendlinjen tyder på en marginellt positiv association så att länder med en högre procent fullt vaccinerade har ett större antal COVID-19 fall per miljon invånare. Israel med över 60% av befolkningen fullt vaccinerad hade det största antalet COVID-19 fall under de senaste 7 dagarna. Avsaknaden av en klar koppling mellan procenten fullt vaccinerade exemplifieras av t.ex. Island och Portugal. Båda länderna har mer än 75% av befolkningen fullt vaccinerad och har fler COVID-19 fall per miljon invånare än länder såsom Vietnam och Sydafrika där vaccinationsgraden är ca. 10%.
Bilden är lånad från PMC med.
Notera att ett fungerande vaccin borde ge en trendlinje grovt i riktning från övre vänstra hörnet fallande ner mot hörnet i höger. Bildens trendlinje indikerar att full vaccinering ökar den vaccinerades risk att smittas av COVID-19 jämfört med en ovaccinerad.
Man konstaterade i dagens 12.11.2021 Hufvudstadsbladet att ovaccinerade löper en 19-ggr större risk att smittas av COVID-19 än fullt vaccinerade. Vad beror den extrema skillnaden på i förhållande till brittiska data som tyder på att risken för smitta för fullt vaccinerade är betydligt högre än för ovaccinerade (se tabell 5 på sida 13)? Brittiska data tyder på att fullt vaccineradelöper en dubbelt större risk (t.ex. åldersgruppen 60-69 år) att smittas än ovaccinerade … skillnaden mot brittiska data är då ungefär 36-faldig. Är orsaken till att man i Finland tydligen inte hittar smittade vaccinerade att man helt enkelt inte testar fullt vaccinerade eftersom man utgår från att de inte kan vara smittade? Man har i samband med diskussionerna om att öppna samhället också diskuterat möjligheterna av att minska på testningen av fullt vaccinerade. Är det vi nu ser resultatet av dessa diskussioner? Om man endast testar klara ”break through” fall som hamnar på sjukhus så förvrider man statistiken kraftigt.
Vilket är argumentet för ett coronapass då man öppnar upp för den samhällsgrupp som uppvisar den högsta graden av smitta (i Storbrittanien) medan man stänger samhället för den grupp som visar den lägsta smittograden?
För läsare som kan engelska och gärna tittar på video så finns här en intressant video om ovanstående frågor dock utan direkt koppling till Finland.
Jag har tidigare skrivit om alternativ cancerbehandling då skolmedicinen ger upp.
Jag råkade av en slump träffa på en intressant artikel i kommentarerna till bloggen antropocen.live av Lars Bern. Artikeln i JAALAS (Journal of the American Association for Laboratory Animal Science) beskriver hur den mat + medicinering mössen som används som försöksdjur fick ledde till den oväntade effekten att inplanterad cancer inte växte vilket ju inte är så bra om man studerar tillväxten hos tumörer hos försöksdjur.
Rapporten har rubriken:
Unexpected Antitumorigenic Effect of Fenbendazole when Combined with Supplementary Vitamins
Artikeln är skriven av: Ping Gao, Chi V Dang och Julie Watson
Min sammanfattning:
Mat innehållande ämnet fenbendazol används ofta för att behandla maskinfektion hos möss eftersom ämnet är enkelt att använda och det har få bieffekter i forskningssammanhang. Det visade sig att en allmänt använd mänsklig lymfom xenograft variant på möss inte visade någon tillväxt. Vidare undersökningar visade att fenbendazol hade lagts till en steriliserbar mat med ett extra tillskott vitaminer (de extra vitaminerna kompenserade vitaminbortfallet vid steriliseringen) … men maten hade aldrig steriliserats. För att undersöka hur fenbendazol påverkar cancertillväxt gjordes experiment med fyra grupper möss som fick standard diet, standard diet + fenbendazol, standard diet + fenbendazol + vitaminer samt en grupp som fick standard diet + extra vitaminer.
Den grupp möss som fick fenbendazol + extra vitaminer uppvisade signifikant stopp för tumörtillväxt. Mekanismen bakom effekten är okänd och värd ytterligare studier. Fenbendazol skall användas med försiktighet vid tumörstudier eftersom det kan påverka annan behandling och leda oväntade resultat.
Källa: JAALAS 2008 Nov; 47(6): 37–40
Användning av fenbendazol på människa
Fenbendazol används allmännt på djur och ämnet är billigt. Frågan blir då om ämnet kan användas också på människor?
Brittiska farmakologiska studier indikerar att:
Dosen (LD-50) där 50% av försöksdjuren dör är så hög att mätning är svår att göra. För råttor ligger LD-50 kring 10 000 mg/kg kroppsvikt. Om detta översätts till människa och om man antar att människans känslighet är ungefär likadan som för en råtta så skulle den dödliga dygnsdosen för människa ligga på ungefär 800 g vilket man knappast kan se som speciellt giftigt ( detta kan jämföras med Aspirin där en akut livshotande dos är ungefär 50g).
Frivilliga har tagit Fenbendazol utan skadliga effekter:
”Five healthy male subjects were given oral doses of 300 mg fenbendazole with breakfast, and 6 healthy male subjects were given 600 mg fenbendazole 12 hours after their last meals. Serum concentrations were monitored. The following parameters were evaluated: Blood pressure, pulse rate, symptom list and self-rating scale, and clinical chemistry values. Serum values were detected in 2/5 subjects receiving fenbendazole with a meal and 0/6 subjects receiving fenbendazole without food. No relevant changes were established in the subjects.”
Dosen för Katt är ca. 50 mg/kg vilket översatt till mänsklig vikt skulle vara ca. 4 g.
Observera!!!
Det finns indikationer på att ämnet ger antabusliknande biverkningar om det används tillsammans med alkohol. Använd alltså inte alkohol tillsammans med ämnet!
Ett protokoll som har använts mot cancer i hjärnan är:
Under tre dagar tas motsvarande ca. 110 mg fenbendazol 2 ggr par dag totalt 220 mg ren fenbendazol per dag. Därefter hålls fyra dagars uppehåll. Systemet är alltså 3 dagar fenbendazol därefter fyra dagar paus och cykeln fortsättedr på obestämd tid. Eftersom fenbendazol har få biverkningar kan man eventuellt höja ovanstående dos ibland t.ex. så att dosen ibland fördubblas. Den bästa effekten fås om ämnet tas genast efter en måltid. Ämnet tas upp mycket dåligt i tarmen.
Artikeln Pin Gao et. al. indikerar att fenbendazole för att ge god effekt bör kombineras med en rad vitaminer och sannolikt LCHF-diet (viktigast att få ner blodsockernivån, min kommentar).
Föreslagna vitaminer är:
B, D, K, E och A vitamin. Man antar att det viktigaste vitaminet för djur är E-vitamin. Personligen skulle jag för människa lägga till C-vitamin eftersom människan inte själv producerar C-vitamin. Djur kan själva ur socker producera upp till 15 g C-vitamin per dag (80 kg get).
Vitamin E 800 IU (ca. 500 mg) vilket är en hög dos.. Det finns olika åsikter om vad som är den maximala dosen, sannolikt skall man inte gå över 1000 IU vilket är nära ett gram. Den dagliga rekommenderade dosen ligger på ca. 15 mg (jämför C-vitamin nedan).
C-vitamin öka mängden stegvis från 1g till ca. 5g. Om diarre uppkommer så halveras dosen. Om kroppen tolererar större doser så kan dosen höjas ytterligare t.ex. Linus Pauling (nobelpris i kemi) tog 18g/dag. Den dagliga rekommenderade dosen är 60 – 100 mg vilket jag personligen ser som en extremt låg nivå som sannolikt på sikt ger personen diverse kroniska sjukdomar som egentligen är lindrig skörbjugg.
D-vitamin 100 ug/dag. Överdriv inte eftersom D-vitamin är fettlösligt och det blir giftigt i höga doser (giftighetsgränsen torde vara 400 ug/dag under veckor – månader).
K-vitamin t.ex. 200 ug/dag. K-vitamin bör tas för att förhindra förkalkningar till följd av ökat D-vitaminintag. Notera att K-vitamin motverkar effekten av Warfarin som kallas blodförtunnare. Warfarin är de facto råttgift i små doser. K-vitamin är motgiftet till råttgift.
Det finns en serie B-vitaminer och det är oklart vilket vitamin som eventuellt kan ge effekt i kombination med fenbendazol . B-vitamin kombination kan vara ett alternativ (B1, B3, B6, B12). Det lönar sig att ta B-vitamin på morgonen eller under dagen eftersom en känd bieffekt är att hjärnan aktiveras. Tar man B-vitaminer innan man går och lägger sig kan man uppleva ovanligt aktivt drömmande (detta kan vara intressant att pröva ibland).
Ytterligare skulle jag personligen samtidigt med ovanstående ta Amygdalin antingen i ren form eller i form av extrakt från aprikoskärnor. Eftersom fenbendazol verkar påverka sockertillförseln till cancer så att cancern svälter så kan det hända att också Amygdalinet (B17) blockeras … ett alternativ kunde i såfall vara att ta amygdalin under de dagar då fenbendazol inte tas.
Alternativ till fenbendazol
Det finns flera ämnen med liknande egenskaper. Ämnet Mebendazole avsett för människor har liknande egenskaper som fenbendazol. Det finns indikationer på att även Mebendazole kunde vara värt att prova som cancermedicin.
Min mor dog i cancer för några år sedan. Processen, från det att hon upptäckte en ”vårta” på foten som visade sig vara melanom, till hennes död tog ca, ett år. Genom att jag i praktiken var hennes stödperson under hela denna tid kom jag att på nära håll få följa med hela processen.
Jag kan inte med bästa vilja i världen säga att jag var imponerad av behandlingen. Och jag började från början också söka efter alternativa vårdformer eftersom jag inte uppfattar skolmedicinens syn på cancerns underliggande orsaker som trovärdiga.
Vi lever i en tidsålder där cancerbehandlingen följer den medeltida medicinen i detalj. Den medeltida behandlingsprincipen för varje ny okänd sjukdom var skär, bränn och förgifta. Dagens behandling är operation (skär), strålbehandling (bränn) och förgifta (cellgifter). De två senare alternativen har den otrevliga bieffekten att kroppens immunsystem försvagas. Det första alternativet ”skär” inkluderande biopsi där man tar provbitar medför en stor risk för att sprida cancern.
Otto Warburg fick 1931-talet Nobelpriset i Medicin. Warburg var mycket intresserad av orsakerna bakom cancer och sammanfattningsvis kan man konstatera att han postulerade att cancer berodde på störd ämnesomsättning i det som blir cancerceller. Orsaken till cancern såg han som fel på respirationen d.v.s. celler förlorade förmågan att förbränna socker på normalt sätt. Då cellen inte längre kan producera energi genom att spjälka socker till koldioxid, vatten och energi så sker en återgång till ett uråldrigt reservsystem för energiproduktion där cellen producerar energi genom jäsning. Regressionen (sannolikt aktivering av mycket gamla gener) ökar cellens konsumption av socker 5-50 ggr (typiskt ca. 15 ggr). Den ofantliga sockerkonsumtionen är orsaken till att man genom att ge en patient radioaktivt socker kan se var det finns cancer … strålande sockerconcentrationer är cansersvulster.
Den uråldriga cellandningen kan ha använts före djuren blev välorganiserade mångcelliga organismer. Resultatet blir att cancern förökar sig okontrollerat utan att beakta sin omgivning och resultatet blir en svulst som om den trycker på kritiska organ eller utgör en del av kritiska organ kan bli livshotande.
Vilka är de processer som kan tänkas ge upphov till störning i cellers energiproduktion. Svaret är bl.a. att sur omgivning försämrar syresättningen. Cellandningen fungerar inom ett mycket snävt pH område och om pH i ett område i kroppen sjunker så att det hamnar utanför det önskade intervallet så kan det uppstå problem.
Då en cancersvulst börjar växa så förbrukar den ofantliga mängder socker som den via jäsning omvandlar till mjölksyra d.v.s. det ämne kroppen producerar vid extrem fysisk belastning … tänk maratonlopp. Då en muskel inte syresätts tillräckligt produceras mjölksyra som ger upphov till svåra smärtor. Mjölksyran förs med blodet till levern där den återbildas till socker som via blodet förs tillbaka till cancern … som producerar mera mjölksyra och mera smärta.
En cancerpatient springer alltså kontinuerligt ett maratonlopp som håller kroppen fylld med mjölksyra som kroppen i vävnaderna uppfattar som smärta efter en våldsam fysisk prestation.
Alternativa sätt att blockera cancerns tillväxt
Vi såg ovan att en cancersvulst kräver ofantliga mängder socker jämfört med friska celler vi talar om en sockerförbrukning som är 1500 – 5000% högre än hos friska celler.
Metod #1: Sätt cancern på svältkur
Vi kan bromsa upp cancerns tillväxt genom att svälta ut cancern. Det är självklart att vi genom att minska på tillgängligt socker kan tvinga cancern att svälta vilket i bästa fall kan ge kroppens immunsystem övertag och t.o.m. bota cancern.
För att svälta ut cancern måste man dra ner tillgången på socker och kolhydrater till ett absolut minimum. Kolhydrater från t.ex. bröd är långa kedjor av sockermolekyler som kroppen mycket enkelt bryter ner till socker. Parallelt med eliminering av kolhydraterna eliminerar vi allt socker så väl det bara är mänskligt möjligt.
Om vi eliminerar socker och kolhydrater så måste vi ersätta dem med annan energi och ett gott alternativ är fett t.ex. i form av naturligt smör, kokosfett och djurfett. Man bör däremot mycket nogsamt undvika margarin eftersom margarinfetterna är kemiskt modifierade för att de skall bli fasta i stället för att vara flytande oljor och onaturliga för människan.
Då blodsockret sjunker tillräckligt så börjar levern tillverka ketoner vilka är medellånga fetter som kroppen, inklusive hjärnan, kan använda i stället för socker. Kroppens friska celler kan använda ketoner utan problem som sockerersättning medan däremot cancern inte kan använda något annat än socker. Resultatet är att cancern försvagas.
Metod 2: Försök ändra på surheten i cancerns omgivning
Eliminering av socker och kolhydrater kommer som bieffekt att göra kroppen mera basisk. Det gå ett hjälpa kroppen på traven t.ex. genom att tillföra basiska material. Ett naturligt basiskt ämne som alltså gör kroppen mindre sur är vid första påseendet väldigt förvånande: Citronsyra. Då sitronsyran bryts ner bildas det koldioxid som kroppen eliminerar via andningen (syran i sitronsyra) och kvar blir basisk ”aska” vars effekt är att kroppen blir mindre sur. Osockrad citronsaft med vatten är alltså ett ”basiskt” naturligt ämne som kan drickas och är gott.
Ett annat alternativ är att ta stora doser C-vitamin tillsammans med matsoda (natron). Om man t.ex. blandar en tesked C-vitamin (askorbinsyra) med en något mindre mängd matsoda så får man en god dryck som påminner om Samarin och som är basisk vilket också gör kroppen mindre sur.
Själv skulle jag använda C-vitamin/Matsoda eftersom en kraftig tillförsel av C-vitamin kan blockera de kanaler på cellytan genom vilka cancern tar in socker … socker och cvitamin använder samma kanaler. Då cvitamin bryts ner i en cancercell och det finns tillräckligt cvitamin så kan det bildas väteperoxid i cancercellerna vilket fungerar som gift för cancern.
Man kan hitta artiklar om användning av Cesiumklorid (cesiumklorid är kraftigt basisk och tenderar att ansamlas i cancersvulster). Kräver medicinsk övervakning och ämnet kan vara svårt att få tag på.
Metod #3: Att vända cancerns sockerhunger mot cancern
Då djur blir sjuka i cancer kan de aktivt börja söka efter vissa sorters gräs att äta. Vissa gräsarter innehåller relativt höga halter Amygdalin. Sannolikt är orsaken till detta att de instinktivt söker efter ämnet Amygdalin som också har kallats vitamin B17. Amygdalin är ur kemisk synvinkel ett mycket intressant ämne.
Ämnet är en kombination av två molekyler socker kemiskt bundet med cyanid och benzaldehyd. För att bryta ner Amygdalinet behövs entsymet beta-glukosidas som finns i cancerceller men i princip inte i friska celler. Sockergrupperna i molekylen fungerar som lockbete för den sockerhungriga cancern som då den bryter ner molekylen för sockrets skull samtidigt frigör två gifter som dödar cancercellen.
Då man tittar på Wikipedia ser man att Wikipedia för fram falsk information om ämnets giftighet. Ämnet innehåller Cyanid som är ett kraftigt gift men giftet frigörs endast om det finns tillgång till beta-glokisidas … i annat fall så kommer ämnet att i huvudsak att utsöndas med urinen utan att brytas ner och det är alltså inte giftigt i denna form. Om små mängder Amygdalin bryts ner så har kroppen entsymet Rhodanas som förvandlar cyaniden till en icke giftig och för kroppen användbar form. Notera att vi via maten kontinuerligt får i oss små mänder cyanid som kroppen utan problem hanterar.
En 500 mg kapsel Amygdalin som fullständigt skulle brytas ner i tarmen frigör 2 – 25 mg cyanid (taget ur samma Wikipediaartikel). Notera att en dödlig dos cyanid för en människa ligger på ca. 3 mg cyanid per kg d.v.s. för en 80 kg vuxen person så är en dödlig dos 240 mg d.v.s. ungefär tio gånger högre än den maximala dosen man kan få via en Amygdalinkapsel på 500 mg.
Orsaken till att en viss mängd cyanid kan frigöras i tarmen är att tarmen kan innehålla bakterier som är kapabla att bryta ner Amygdalinet. Lösningen är att modifiera bakteriefloran genom att långsamt höja dosen och följa med hur personen mår medan dosen ökas. Personligen har jag experimenterat med att äta persikokärnor som innehåller ca. 1% Amygdalin. En kärna väger 0,5 g och jag har under ett dygn ätit mer än 50 kärnor vilket betyder att jag bör ha fått i mig 250 mg Amygdalin … helt utan några som helst negativa bieffekter.
Då Amygdalin ges intravenöst så att bakterier i tarmen inte bryter ner ämnet så kan doser på upp till 6g ges utan bieffekter (jämför detta med Wikipedia-artikelns 0,5g). Farmakologiska verk från början av 1900-talet anger Amygdalinets giftighet som låg. Min personliga uppfattning är att bl.a. Wikipediaartikeln är disinformation från medicinindustrin. Se till exempel Dödliga mediciner och organiserad brottslighet . Det är rätt självklart att en industri med en omsättning som är mycket större än Telecomindustrin inte är intresserad av att människor i stället för en behandling som kostar $100000 använder ett ämne som inte kan patenteras och som kostar 50-100 Euro/kg (500 – 1000 sek/kg).
På kliniker utanför USA ligger dygnsdosen Amygdalin på ca. 2g taget t.ex. som 4 st doser om 500 mg. Detta har inte visat sig ge förgiftningssymptom.
Hur skulle jag själv göra
Om jag hade fått en cancer dödsdom så skulle jag göra följande:
Börja med en ett dygns fasta på bara vatten.
Eliminera allt socker.
Eliminera kolhydrater i bröd och rotfrukter.
Eliminera alla ”lättprodukter” i vilka typiskt fettet har ersatts med mjöl och socker
Om man gillar ost så är köpkriteriet fetthalten. Ju högre fetthalt desto bättre vilket samtidigt förbättrar smaken och konsistensen…
Använd mycket fett i form av naturligt smör, kokosfett och naturligt fett från t.ex. kött (igen naturligt … finska Luomu).
Undvik att ersätta kolhydraterna med proteiner/kött i stora mängder. En orsak till cancern kan vara överbelastning av bukspottskörtelns produktion av bl.a. Trypsin. Minskad mängd kött kan ge bukspottskörtenl möjlighet att läkas.
Undvik söta fruktsafter (innehåller lika mycket socker som t.ex. Coca Cola).
Undvik söta frukter eftersom vi i detta skede vill eliminera sockret.
Alla ätliga gröna växter som växer ovanför markytan kan ätas i princip i obegränsade mängder (kolhydrat/sockerinnehållet är lågt). Kål, tomat, sallad gärna tillsammans med mycket smör eller motsvarande.
Avocado är extremt fet och mättar bra rekommenderas.
Nötter (undvik jordnötter) är extremt feta och innehåller viktiga spårämnen. Kan ätas i relativt stora mängder.
C-vitamin i stora mängder t.ex. 3-4 glas av drycken beskriven tidigare i artiken. Om man får diarre eller svåra gasproblem så minskas dosen så att problemet försvinner. Ca. 2g askorbinsyra i 1,5 g matsoda blandas i vatten och dricks som ”Samarin”/mineralvatten. Man söker en dos som är maximalt hög utan att ge svåra magproblem.
D-vitamin t.ex. 100 ug/dag. Får inte överdoseras eftersom D-vitamin blir giftigt i stora doser. D-vitaminet kan kombineras med k-vitamin.
Amygdalin 500 mg kapsel fyra gånger per dag (2g/dag).
Notera!
En cancerpatient i stadie fyra (4) d.v.s. där det finns metastaser på olika håll i kroppen som har utsatts för strålbehandling och cellgiftsbehandling så att immunsystemet skadats blir inte nödvändigtvis frisk av behandlingen men livet kan förlängas betydligt och plågorna minska eller försvinna. En person i stadie fyra har också ofta nått ett stadium där läkarna ger upp och erbjuder pallatyiv vård d.v.s. smärtlindring fram till döden. Det är då inte speciellt förvånande att endast ca. 15% av dessa patienter som har fått en dödsdom går att bota (kan vara vid liv 15 år senare).
Jag har nyligen på nära håll kunnat följa en person som fick dödsdomen i Augusti 2018 (uppskattad tid kvar 3 månader). Som fortfarande lever … problemet är att personen inte har vågat ta den korrekta (hela) dosen varför konditionen långsamt går neråt.
Den här artikeln har legat i limbo som ett utkast i ca. ett år. Kanske den har svalnat tillräckligt för att kunna publiceras 😉 .
En tidigare artikel nämnde i förbifarten hur Dr Rex Newnham fick artrit (ledproblem) och hur han botade sig själv genom att utnyttja kunskap från sitt eget specialområde växtfysiologi. Han kom fram till att ledproblemen kunde vara en följd av borbrist och han experimenterade då på sig själv med att ta ca. 30 mg Borax per dag för att behandla en eventuell borbrist. Resultatet var att ledproblemen försvann på några veckor.
Läkare som resultatlöst hade försökt behandla honom var inte intresserade då han berättade om effekten av Borax. Information om att Bor i vissa fall hjälper mot artrit spreds dock snabbt och Newnham började distribuera små doser Borax i tablettform. Efter två år var efterfrågan uppe i 10 000 burkar per månad vilket började vara för mycket för Newnham att hantera.
Newnham kontaktade då ett läkemedelsföretag som han antog skulle ha kapacitet att distribuera produkten. Företaget meddelade dock att de inte var intresserade eftersom Borax-produkten konkurrerade med deras egna betydligt dyrare mediciner. Via interna påverkningskanaler påverkade företaget dessutom de Australiska myndigheterna att förbjuda all medicinsk användning av Borax oberoende av koncentrationen år 1981. Dr Newnham bötfälldes därefter för att ha distribuerat gift. Dr Newnham uppfattar att orsaken till förbudet inte var produktens giftighet utan dess farlighet för läkemedelsindustrin. Observera hur även EU har förbjudit Borax baserat på antaganden om att bor ger reproduktionsstörningar … som man själv visar att inte existerar.
Senare kunde Dr Newnham via dubbelblindförsök visa att små mängder Borax har effekt på artrit.
Kostnaderna endast i USA för att behandla olika varianter av artrit har uppskattats till 128 Miljarder dollar(1) av vilket ca. 80 Miljarder är direkta medicinska kostnader och resten är kostnader för arbetsfrånvaro etc. Antag nu att man via kosttillskott kunde eliminera 50% av artitfallen. Kostnaden för läkemedelsindustrin skulle vara astronomiska 40 miljarder dollar.
Kostnaderna för artrit i EU(2) uppskattas till ca. 45.3 miljarder Euro.
Kostnaderna för artrit i Australien(3) uppskattas till ca. 23.9 miljarde Australiska dollar.
Man kan uppskatta de globala(4) kostnaderna ur den globala förekomsten av artrit 1-2% av populationen. Om vi antar att 1.5% av jordens befolkning har artrit i någon form så betyder detta ungefär 110 miljoner människor. Man uppskattar att de direkta medicinska kostnaderna uppgår till ca. $3000 per patient per år vilket ger en global kostnad på denna typ av sjukdomar på ungefär 330 miljarder dollar. Denna summa mostvarar ungefär halva den amerikanska försvarsbudgeten.
Om man jämför ovanstående 330 miljarder dollar med olika storföretag så ser man:
Summan är ca. 10 gånger större än telecombolaget Ericssons årsomsättning.
Summan är större än Samsungs årsomsättning 305 miljarder dollar.
Apple hade en årsomsättning på ca. 230 miljarder dollar.
Notera att samhällets kostnader ovan naturligtvis har en direkt koppling till motsvarande inkomster för läkemedelsföretag, sjukhus som erbjuder vård , ofta väldigt dyr sådan, för ledproblem. Notera också att den medicinska industrin allt mer fokuserar på ett erbjuda vård för kroniska problem … d.v.s. problem som inte botas utan där patienten tvingas genomgå ”vård” hela livet. Det är självklart att enkla bot för bristsjukdomar gör extremt stor skada för företag som sysslar med att behandla symptomen för ifrågavarande sjukdomar. Jag rekommenderar varmt Peter C. Gøtzsche:s bok ”Dödliga mediciner och organiserad brottslighert”. Boken är en ögonöppnare men den är extremt obehaglig läsning. Ett människoliv eller värre ett människoliv med tiotals år av lidande är en god business idé …
Notera att borhalten i jorden i Norden tenderar att vara låg vilket kan förklara varför vi har rätt mycket benskörhet (osteoporos) trots hög mjölkkonsumption (se länkarna nedan).
Personligen uppfattar jag att Bor inte är någon patentlösning på alla ledproblem. En kombination av Bor (10 mg, t.ex. 100 mg borax), C-vitamin (några gram/dag), D-vitamin (100 ug/dag) samt Magnesium är nödvändiga komponenter för friska leder. Brist på C-vitamin ger dålig produktion av kollagen vilket kan ge en mängd olika problem. Kombinationen D-vitamin, K-vitamin, Bor samt Magnesium torde hjälpa mot t.ex. förkalkningar av muskler. Magnesiumbrist i kombination med överskott av D-vitamin (ev. brist på K-vitamin) kan ge upphov till förkalkning av leder och muskler.
Larsil2009's Blog 