Archive for the ‘kolhydrater’ Category

Folkmord?

02/12/2018

Jag tittade nyss på statistik över de valigaste sjukdomarna i Finland. Jag antar att situationen är liknande i de andra nordiska länderna även om skillnader finns. Resultatet av sökningen blev:

1. Sjukdomar i blodomloppet. Ungefär 38% av alla dödsfall förorsakas av dessa sjukdomar.

2. I cancer dör ca. 25%. Den vanligaste dödsorsaken i cancer för män är lungcancer och hos kvinnor bröstcancer.

3. Ungefär 15% dör i Alzheimers sjukdom. Huvuddelen är kvinnor och mängden Alzheimerfall har tredubblats på de senaste tio åren.

4. Det finns uppskattningar på att 8% av befolkningen har diabetes typ 2. Av dessa kommer ca. 2/3 (ca. 65%) att dö i kärlsjukdomar eller slag.  Notera att dödsfallen är slutet på en lång kronisk sjukdomshistorik som eventuellt har sträckt sig över årtionden.

Antalet döda per år i Finland (2017 Statistikcentralen) uppgick till 53722. Vi kan ur detta uppskatta antalet döda per årskull och sjukdomstyp är:

  • Kärlsjukdomar 20 000 döda.
  • Cancer ca. 13 500 döda.
  • Alzheimar/demens 8000 döda

Totalt är ovanstående sjukdomar skyldiga till uppskattningsvis 77% av alla dödsfall.

Problemet är inte i första hand antalet döda eftersom det är självklart att alla som vandrar på den här jorden en gång kommer att dö. Problemet är att undvika resurskrävande kroniska sjukdomar vilket samtidigt ger fler aktiva år för befolkningen.

Underliggande orsaker till kärlsjukdomar, cancer och demens

Den gemensamma nämnaren bakom många vanliga sjukdomar idag är det metaboliska syndromet vilket man kunde se som ett förstadium till diabetes typ 2. Man uppskattar att ungefär 18% av europas totala medicinska budget används för diabetes och diabetes följdsjukdomar.

Det metabiliska syndromet är en följd av överdrivet intag av kolhydrater (läs socker) kombinerat med ett alltför stort intag av industrifetter d.v.s. växtoljor som på kemisk väg har omformats till att bli bredbara.

Stärkelse och motsvarande kolhydrater är kedjor av glukosmolekyler som kroppen bryter ner till glukos. Glukos kan användas av alla kroppens celler som bränsle.

Vanligt socker består av en kombination av Glukos och Fruktos. Glokosen kan användas direkt medan fruktosen måste processas i levern för att bli användbar i kroppen. Ett överskott av socker leder till att fruktosen förvandlas till fett i levern på motsvarande sätt som alkohol kan ge fettlever.

Vi har genom hela året tillgång till söta frukter som innehåller betydande mängder fruktos. Överdrivna mängder frukt eller stora mängder juice kan ge samma leverskador som en alkoholist kan få.

Vad händer då vi äter stora mängder kolhydrater

Kolhydrater bryts ner till glukos som går in i blodströmmen där en del av sockret (glukos) tas upp av kroppens celler som bränsle. Ökade sockernivåer leder till att kroppen producerar hormonet insulin vars uppgift bl.a. är att signalera att kroppens fettceller skall ta emot överskottet av socker och omvandla sockret till fett.  Notera!!! En uppgift för Insulin är att lagra fett! Notera att glukos och fruktos inte är ekvivalenta. Kroppen kan använda glukos direkt medan fruktos kräver processering i levern.

Så länge insulinnivåerna hålls höga kommer kroppen att lagra fett i fettvävnaderna. Ett följdresultat är att för att kroppen skall kunna ta fett ur sina fettreserver så måste insulinnivåerna fås ner kraftigt. Det enda sättet att effektivt sänka insulinnivån är att minska på kolhydratintaget/sockerintaget och genom att förlänga intervallen mellan måltiderna. Detta är lätt sagt men svårt att göra eftersom kroppen tolkar fallande insulinnivå bl.a. som hunger.

Om vi alltså endast försöker  skära ner kolhydratintaget d.v.s. äta mindre så kommer detta normalt inte att lyckas eftersom personen kommer att känna en kontinuerlig våldsam hunger som är mycket svår att behärska. Lösningen är att ge kroppen en signal att vi är mätta utan att höja insulinnivån. Detta kan göras genom att äta vettiga former av fett såsom smör, djurfett, kokosfett etc. Fett skickar en mättnadssignal till hjärnan utan att insulinnivån egentligen stiger alls. Eftersom insulinnivån aldrig steg mycket så sjunker nivån inte heller mycket efter måltiden vilket betyder att insulinets hungersignal försvinner. Resultatet är att insulinnivån sjunker vilket leder till att kroppen kan börja ta fett ur de egna förråden (ketoner som kan användas i stället för glukos).  De små mängder glukos som behövs kan levern producera själv ur fett. Fungerar detta?

Man kan enkelt testa hungerfunktionerna genom att äta s.k. snabba kolhydrater. Det behövs ett antal mellanmål genom hela dagen för att hungern inte skall bli för svår. Mellanmålen består ofta av ”snacks” d.v.s. något sött som snabbt höjer insulinnivån. Då insulinnivån på detta sätt aktivt hålls hög leder detta till att kroppen hela tiden uppfattar att den är i gödningsmod d.v.s. socker lagras kontinuerligt som fett och kroppsvikten stiger sakta men säkert. Hunger är en så grundläggande känsla att mycket få människor klarar av att hålla emot hungern under längre tider … resultatet är att en bantare halkar tillbaka i gamla vanor och vikten stiger igen, eventuellt blir den högre än före bantningsförsöket.

Som bahai (jag är bahai) hör det till att fasta under en kort period (19 dagar) varje år. Fasta är en mycket hälsosam och effektiv metod att sänka blodsocker/insulinnivåerna. Att vara utan mat (och dryck) mellan soluppgång och solnedgång kan för många vara svårt. Ett sätt att hantera fastan är att medvetet gå över till en kost med extremt lite kolhydrater kombinerat med mycket fett. Resultatet är att hungerkänslan hålls borta i praktiken hela dagen. Om kvällsmaten då igen innehåller möjligast lite kolhydrater så kommer kroppen inte att överhuvudtaget gå ur sin fettförbränningsmod utan insulinnivåerna hålls låga i nästan tre veckor. Forskning visar att en kost baserad på extremt lågt kolhydratintag och mycket fett botar diabetes typ 2 på ungefär tre veckor.

En person som äter i huvudsak kolhydrater under fastan kommer att uppleva fastan som en stor uppoffring som egentligen är obehaglig. Då en dags fasta har tagit slut så kompenseras detta av överätande på kvällen och följande morgon vilket i värsta fall leder till att kroppsvikten stiger trots fastan.

Vad kan man äta utan att höja blodsocker och insulinnivå

En brittisk frukost bestående av ägg, bacon e.t.c. men så att brödet lämnas bort ger en mättnad som håller sig igenom hela dagen utan behov av mellanmål. Lunch kan lämnas bort vilket ger mera arbetstid och eliminerar kanske en timme av tomgång då man är trött efter lunchen.
Sökning på nätet ger mängder av recept på maträtter med lågt kolhydratinnehåll. Allmänt gäller att gröna växter som växer ovanför jordytan kan ätas obegränsat (sallad). T.ex. Avocado är extremt fettrik. Kokosfett kan användas och likaså riktigt smör. Nötter kan också innehålla upp till 50% fett. Notera att mängden kolhydrater måste sättas mycket lågt för att kroppen skall kunna gå in i fettförbränningsmod. En känsla för mängden kolhydrat får man genom att se att de 20 g kolhydrater som är målsättningen motsvarar ungefär en skiva bröd per dygn.

Har myndigheterna åstadkommit ett folkmord?

Vi har i årtionden hjärntvättats, utgående från falska forskningsresultat, att en hälsosam kost innehåller upp till 60% kolhydrater kombinerat med mycket lite fett. Resultatet har varit snabbt ökande diabetes typ 2, snabbt ökande cancer, snabbt ökande demens. En orsak till att den rekommenderade lågfettkosten har varit så destruktiv är att  fettet, av smakskäl, har ersatts av socker och mjöl i industrimaten.

Det finns många indikationer på att t.ex. diabetes typ 2 kan botas helt så att inga mediciner behövs genom att kraftigt lägga om patientens kost så att kolhydrater tas ner till ett minimum medan kolhydraterna ersätts med fett och fibrer. En kraftig kostomläggning av denna typ bör göras kontrollerat eftersom kosten leder till att behovet av insulin snabbt sjunker vilket kan leda till i värsta fall insulinchock om personen fortsätter astt ta tidigare doser insulin.

Det verkar finnas en klar korrelation mellan sockerkonsumtion och hjärtproblem. Det verkar finnas en klar (och egentligen rätt självklar) korrelation mellan sockerkonsumtion och diabetes typ 2.  Vore det inte då klart att samhället för att spara på resurser aktivt borde gå in för att lära människor en diet som man vet i många fall botar diabetes typ 2 och eliminerar de följdsjukdomar diabetes typ 2 ger upphov till? I stället för att lära människor hur man undviker diabetes typ 2 så behandlar man symptomen och instruerar patienterna att leva som tidigare. Hårresande sätt att behandla människor!

Diskussion i EU parlamentet.

Det är intressant att notera att överdriven sockerkonsumtion också eventuellt kan leda till C-vitaminbrist eftersom glukos kemiskt påminner om C-vitamin och samma kanaler används av celler för att ta in både glukos och c-vitamin (Vitamin C socker antagonism). Kan detta vara orsaken till mängder av kroniska sjukdomar i tänder, i leder, kärlsjukdomar och depression som alla är typiska skörbjuggssymtom men i kronisk form i motsats till förgångna århundradens akuta skörbjugg.

Uppskattningsvis 500 000 finländare lider av diabetes typ 2. Antalet personer som lider av diabetes.

Samhällets kostrekommendationer (på finska). I praktiken har inga förändringar gjorts i kostrekommendationerna under de senaste årtiondena trots snabbt ökande diabetes typ 2. Är våra tjänstemän betalda att föra fram disinformation eller är det fråga om total dumhet … eller naturligtvis båda samtidigt?

2015 totala läkemedelsersättningar i Finland 1.3 Miljarder Euro. Av denna summa går 13% (170 Miljoner Euro) till diabetesmediciner.

De vanligaste dödsorsakerna i Finland,

Intressant publikation om Amygdalin

18/11/2018

Jag råkade av en slump stöta på en intressant artikel

Effect of Amygdalin on the treatment and recurrence of endometriosis in an experimental rat study

Jag har tidigare skrivit om Amygdalin/Laetril och Vitamin B17, kärt barn har många namn,  använt som cancermedicin.  Bakgrunden är att ämnet då det bryts ner i en cancercell frigör gifter som antas vara tillräckligt kraftiga för att döda cellen. Amygdalinet innehåller två molekylstrukturer som består av socker och två strukturer som vid nedbrytning proucerar gift bl.a. cyanid.

Vi vet att en cancercells energiproduktion har skadats så att cellen i stället för att bryta ner socker med hjälp av syre till koldioxid (CO2) och vatten och energi gör detta anaerobt (utan syre) så att det produceras mjölksyra och energi. Cellens sockerbehov ökar med 5 – 50ggr jämfört med en frisk cell. Det enorma sockerbehovet kan användas till att hitta cancer i kroppen genom att ge patienten socker som är radioaktivt märkt. De punkter i kroppen som strålar mycket är områden som tar in stora mängder socker … alltså cancer. Cancern förvandlar som ovan nämndes socker till mjölksyra vilket sannolikt är orsaken till de smärtor som ofta förekommer vid cancer. Mjölksyrenivåerna i kroppen hålls höga vilket vi uppfattar som extrem trötthet eftersom mjölksyran signalerar att vi har utfört ett extremt tungt fysiskt arbete (tänk maratonlopp). Saken blir inte bättre av att mjölksyran i levern oterbildas till socker som igen absorberas av cancern …

Amygdalinets två sockermolecyler kan tänkas fungera som lockbete för cancerceller så att ämnet absorberas av cellen och därefter bryts ner av ämnet beta-glukosidas som cancerceller producerar men som inte finns i friska celler. Då amygdalinmolekylen bryts ner så dör cellen. För att effekten skall vara god bör naturligtvis tillgången på socker i kroppen begränsas så mycket som möjligt d.v.s. man kör ner konsumtionen av socker och kolhydrater så långt det går och tvingar kroppen att gå in i fettförbränningsmod som kallas ketosis. Stor brist på socker gör att en större mängd Amygdalin absorberas av cancern. Sockerberoendet och hur man kan använda brist på socker i kroppen som förstärkare är en detalj som man verkar ha missat inom skolmedicinen där man serverar cancerpatieter mat med stora mängder socker … eller ger socker intravenöst d.v.s. man direkt föder cancern.

Jag stötte av en slump på en artikel om endometrios d.v.s. en cancerliknande växt i livmodern på somliga kvinnor. Endometriosen har egenskaper som påminner om cancer men den är godartad d.v.s. den genererar inte metastaser d.v.s. dottersvulster i andra delar av kroppen.

Det slog mig då att det kunde vara skäl att titta på om Amygdalinet kunde ha motsvarande effekt på endometrios som på cancer … so Google is sometimes your friend 😉 . En sökning gav en intressant träff. Ett universitet i Turkiet har tittat på Amygdalinets inverkan på Endometrios:
Background: Endometriosis is an aggressive disorder and associated with infertility, pelvic pain and intra-abdominal adhesions in women of reproductive age. Women with endometriosis has the potential risk of recurrence ranging from 21.5% in two years to 50% in five years after recovery period. Therefore, there is a certain requirement for new drugs as an alternative therapy to the current ones.

Bakgrund: Enometrios är en aggressiv åkomma som kan leda till sterilitet, buksmärtor och sammanväxningar hos kvinnor i reproduktiv ålder. risken för återfall är mellan 21.5% (två år) till 50% på fem år. Det behövs därför nya läkemedel som alternativ till de nu existerande.

Aim: The aim of the present study is to compare the effects of amygdalin and leuprolide acetate on endometriosis development and recurrence in rats.

Mål: Målet för studien är att jämföra effekten av amygdalin och leuprolid på utvecklingen av återfall av endometrios hos råttor.

Study Design: Animal experiment

Studiens design: Djurförsök

Methods: A total of 30 adult female rats were enrolled. Induction of endometriosis was performed by implanting endometriotic focci on the peritoneal side of the abdominal wall. Before amygdalin or leuprolide acetate treatment one of the implant was removed for histopathological analysis, and rats were randomly divided into three groups. Saline (Group 1), amygdalin (Group 2), and leuprolide acetate (Group 3) were administered for three weeks. After treatment, one of the remaining three implants was excised for histopathological evaluation, and all treatments were terminated. Estradiol was given after the estradiol induction for the recurrence of endometriosis. Rest of the implanted tissues were removed, then all rats were euthanised. The implant volumes, histopathological injury and fibrosis levels were observed.

Metoder: Totalt 30 vuxna råttor användes. Genom implantering av endometriotiska center på bukhinnan. Innan  amygdalin eller leuprolid behandling avlägsnades ett implantat för patologisk analys och råttorna indelas slumpmässigt i tre grupper.  Saltlösning (grupp 1), amygdalin (grupp 2) och leuprolid acetat (grupp 3) gavs under tre veckor. Efter behandlingsperioden togs ett implantat ut för patologisk undersökning och behandlingen avslutades. Estradiol gave efter estradiol induktion för att studera återfall av endometrios. Resten av implantaten avlägsnades och alla råttor eutanasierades. Volymen hos implantaten, de histopatologiska skadorna och fibros studerades.

Results: The endometriotic foci volumes in Group 2 and Group 3 were significantly lower than in Group 1 (p = 0.001, p = 0.002, respectively). The histopathological injury scores and fibrosis levels were not significantly different among the groups (p > 0.05).

Resultat: Volymen hos de endometriska centra i grupp 1 och grupp 2 var signifikant lägre än i grupp 1 (saltlösning) (p=0.001, p=0.002 respektive). De histopatologiska skadepoängen och fibrosnivåerna ar inte signifikant olika mellan grupperna.

Conclusion: The present study showed that amygdalin has an evident effect in the treatment of endometriosis.

Konklusion: Studien visar att amygdalin har en klar effekt vid behandling av endometrios.

Rapporten är intressant eftersom den klart visar att det efter tre årtionden av smutskastning av ämnet fortfarande finns ett forskarintresse för det.

Artiklar:

Effect of Amygdalin on the treatment and recurrence of endometriosis in an experimental rat study . Universitet i Turkiet.

Lite bakgrund om mygdalin/laetrile i populär form.

Lite bakgrund till vad man forskar i kring amygdalin

Egyptisk text om amygdalin och tarmcancer. Nämner att amygdalin är smärtstillande.

 

Om fetma och kost

07/03/2016

Det här är ett sammandrag av en diskussion förd i Hufvudstadsbladet (Hbl i Finland). Diskussionen startades av Medicine- och kirurgie doktor Olof Palmgren som förde fram den klassiska synen på övervikt d.v.s. problemet är helt enkelt att en person med övervikt äter alltför mycket och följaktligen så ligger problemet i slutändan i en svag karaktär hos individen. Den överviktiga förmår inte förändra sitt beteendemönster så att vikten kan fås att gå ner permanent. Jag citerar, av upphovsrättsloga orsaker, endast en del  Olof Palmgrens ursprungliga inlägg nedan (betoningen nedan är min).

Vill man magra måste man äta och dricka mindre än vad kroppen behöver.
… Tyvärr finns det dock alltför många personer med kraftig övervikt som disponerar för diabetes, anstränger hjärta, benbyggnad och leder med mera. Motion är viktig för alla människor, men minskar inte på vikten. Träning bränner inte fettet.
Givetvis ökar träningen i viss mån kroppens energibehov, men ofta växer även aptiten. Musklerna växer och väger mera än fettet. Övervikten beror på många olika orsaker men har en gemensam faktor. Om man dricker mycket sprit och äter mera än vad kroppen behöver ökar man i vikt. Vill man magra måste man äta och dricka mindre än vad kroppen behöver.
Olof Palmgren

Konstaterandet verkar vid första ögonkastet vettigt sett ur en fysikers synvinkel … får man i sig mera energi än man gör sig av med så måste överskottet lagras någonstans i form av framför allt fett … men är situationen faktiskt så enkel?

På 150 år har sockerkonsumtionen ökat från under tio kg/person och år till över sextio kg/person och år. Notera att vi utöver denna mängd socker även äter stora mängder snabba kolhydrater t.ex. vitt mjöl som kroppen förvandlar till glukos (socker). Situationen är alltså värre än vad sockerkonsumtionen utvisar.

Sockerkonsumtion_1700-nutid

Resultatet av denna extrema sockerkonsumtion har blivit en epidemi av fettma i västvärlden. Vi borde då kanske fråga oss om antagandet att det endast är mängden mat som är roten till övervikten stämmer? Kan det vara så att just sockret och närbesläktade kolhydrater har en nyckelroll då vi blir feta?

Då vi äter socker kommer sockernivån i blodet att snabbt stiga vilket kroppen hanterar genom att producera insulin. Insulinet används för att mata in socker i kroppens celler där det används för att producera energi. Insulinet används också till att ge cellerna en signal att socker skall lagras som fett vilket samtidigt gör att kroppen inte använder de fettreserver som redan finns även om kroppen temporärt skulle behöva mera energi än normalt. Konstaterandet att motion inte minskar på vikten är alltså helt korrekt under förutsättning att det hela tiden finns tillräckligt socker lagrat i kroppen. Då sockernivån börjar sjunka en till två timar efter sockerintaget går det en signal till hjärnan att vi är hungriga igen vilket ofta åtgärdas med sockerbaserade snacks, läsk eller motsvarande och processen upprepas. Hunger är en så grundläggande känsla att väldigt få klarar av att motstå hunger vilket leder till för mycket mat och en galopperande övervikt.

sockerfluktuationer_dag

Källa: http://www.phlaunt.com/diabetes/43067769.php

Bilden ovan visar blodsockervariationerna i en normalindivid samt två exempelindivider. Individen Tom är i en situation där blodsockernivån aldrig går ner ens i närheten av normalnivån. En kontinuerligt hög sockernivå ger olika typer av diabetesskador. Om man artificiellt höjer insulinnivån utan att påverka dieten kommer man att skjuta upp diabetesskadorna men Toms vikt kommer att fortsätta att stiga till följd av högre insulinnivåer.

Den intressanta frågan blir då hur vi kan hantera hungern? Det visar sig att proteiner och fett skapar en mättnadskänsla mycket effektivare än t.ex. kolhydrater. Borde vi inte i såfall gå in för att modifiera vår kost så att vi på ett naturligt sätt blir mätta innan vi har vräkt i oss så mycket att vi blir feta? Den naturliga vägen att gå skulle om detta resonemang gäller vara att aktivt dra ner på socker och kolhydrater och byta ut en stor del av dessa mot t.ex bladgrönsaker, proteiner (både vegetariska och animaliska) och vettiga former av fett. Resultatet är samtidigt en minskad sockerbelastning vilket torde minska risken för typ 2 diabetes.

Kan det vara så att problemet inte i första hand är mängden mat vi äter utan det faktum att vi äter dumt? En enfaldigt sammanställd kost gör att vi äter ofta vilket gör att kroppen kontinuerligt lägger undan energi för de dåliga tider som aldrig kommer i vårt samhälle!

Kan vi jämföra situation för en sockerberoende person med en heroinist? Då heroinets effekt börjar klinga av är beroendet så stark att heroinisten använder nästan vilka metoder som helst för att komma över följande dos. Heroinisten har inte kontroll över suget efter nästa dos. Har vi samma situation gällande sockerberoende? Hungerkänslan, som dessutom är extremt enkel att åtgärda, genom äta sockerbaserad skräpmat t.ex. snacks, kan inte behärskas vilket leder till övervikt. Eftersom mycket stora mängder socker och kolhydrater används i industrimat för att ersätta fett och ge tillbaka den smak och den konsistens som försvann med det fett som borde ha funnits där, men som togs bort, så kommer insulinnivån hos de flesta att kontinuerligt ligga högt vilket leder till fetma. Situationen förvärras av att myndigheterna rekommenderar oss att äta ofta för att undvika svängningar i blodsockernivån.

Olof Palmgren avarade på min inlägg i Hbl 20.2 med nedanstående kommentar som är klippt från ”Pressreader” googla på ”Hbl olof palmgren måtta i allt”.

Olof_Palmgren_Måtta_i_allt.png

Olof Palmgren (Hbl 29.2) verkar avsiktligen missförstå vad jag konstaterade i mitt inlägg angående kost (Hbl 20.2). Han konstaterar att man genom att lämna bort socker och kolhydrater skulle skapa undernäring och en katastrof i världen. OP verkar inte vara medveten om att en kost helt utan socker och kolhydrater är helt möjlig. Ett exempel på detta är eskimåernas traditionella mat som bestod till 50% av fett, 30-35% av protein och resten kolhydrater i form av glykogen som finns i kött. Hjärtsjukdomar var mycket ovanliga trots den extrema fettkonsumtionen.

Mitt konstaterande gällande människans behov av socker och kolhydrater d.v.s. tillsats av socker och kolhydrater i kosten stämmer alltså. Konstaterandet betyder dock inte att det skulle vara önskvärt att gå in för en så extrem diet. Däremot är dagens extremt socker- och kolhydratrika kost knappast något vi borde uppfatta som normaldiet utan något som är lika extremt som eskimåernas diet men i riktning mot den andra ytterligheten.

Palmgren verkar också tro att en frisk kropp inte klarar av att hantera lågt blodsocker. Människan skulle inte ha överlevt som art om vi skulle bli matta och apatiska varje gång vi inte får mat (socker) vid korrekt klockslag. Kroppen har mångdubbla säkerhetssystem för att hantera svält. Om det inte finns tillräckligt glukos så kan levern ur fett börja producera fettsyror (ketoner) som hjärnan kan använda i stället för socker. Många läkare verkar dock idag ha indoktrinerats att tro att ketoner automatiskt betyder att kroppen har kommit i ett livsfarligt tillstånd ketoacidos som förekommer vid oskött typ 1 diabetes. En frisk människa kan utan problem gå över i ketonförbränning där kroppens fettförråd används genom att t.ex. fasta 1-2 dygn utan att detta ger några som helst obehagliga biverkningar. En typ 2 diabetiker bör dock dra ner på mängden insulin i takt med att blodsockerhalten sjunker eftersom resultatet annars kan bli insulinschock vilket är det Palmgren beskriver ovan (då man ger glukos direkt i ådern då blodsockerhalten har sjunkit för lågt hos en diabetiker). Den här diskussionen gäller i princip friska människor som dock kan ligga i riskzonen för metaboliskt syndrom och typ två diabetes. En normal frisk människa går inte in i insulinschock av en fasta på några dagar.

Problemet med en kost som till 60-70% består av kolhydrater och socker är att den lägger insulinet på en kontinuerligt hög nivå. Hög insulinnivå ger kroppen order att lagra fett eftersom en av insulinets uppgifter är att tvinga in energi i form av socker i cellerna. Svängningar i blodsockernivån tolkar kroppen som hunger vilket leder till kontinuerligt småätande och på sikt viktuppgång genom att kroppen hela tiden fyller på glukosförråden utan att använda de fettreserver som finns. Detta är orsaken till Palmgrens konstaterande att motionerande inte sänker vikten. Kroppen förbränner endast glukosförråden temporärt som snabbt fylls på igen utan att fett tas ur fettcellerna. Eftersom ett glukosöverskott hela tiden finns så kommer fettförråden att kontinuerligt växa.

Jag håller helt med Palmgren om att målet bör vara att äta mångsidigt. Frågan är dock om vi idag faktiskt äter mångsidigt då vi äter extrema mängder kolhydrater och socker? Vi kan i hela världen se en aldrig tidigare skådad epidemi av övervikt som på sikt leder till att kanske varannan västerlänning antas få typ 2 diabetes under sitt liv.

Dagens överviktsepidemi startade 1977 då man i USA gav kostrekommendationer där man på falska grunder demoniserade fett och via industrimat och ”lättprodukter” ersatte fettet med kolhydrater och ofta rent socker. Jämför detta med den diet man använder för att göda svin. Gödsvin ges skummjölk (lite fett men mycket mjölksocker), mängder av kolhydrater och … socker i olika former. Socker leder till att aptiten ökar, gäller detta månne för människor också?

Hur borde man äta för att bränna fett? Min uppfattning är att nyckelfrågan är att ge kroppen signaler att fettförråden måste tas i bruk. Denna signal ger vi genom att under en längre tid sänka blodsockernivån. För att kroppen skall hinna börja bränna fett måste avståndet mellan insulintopparna göras så stort som det är praktiskt möjligt samtidigt som insulinnivån generellt måste sänkas.

Mycket få människor klarar av att t.ex. äta ett socker- och kolhydratrikt mål på morgonen och därefter äta nästa gång vid 15-17-tiden. Orsaken är att morgonmålet ger en kraftig insulintopp som klingar av efter kanske två timmar. Efter två timmar är personen hungrig och tar sig en kopp kaffe med sött tilltugg eller ett glas läsk. Insulinnivån stiger nu till den höga normalnivån och personen känner sig tillfreds i två timmar då det är dags att gå och äta lunch. Vid två till halv tretiden är blodsockret igen lågt efter lunchen och det är tid att boosta blodsocker och insulin med ett mellanmål … det finns ingenstans en lucka där kroppen skulle börja bränna fett vilket betyder att inget fett försvinner.

Alternativet är något som ser ut som ett brittisk morgonmål med ägg, bacon smör och något grönt. En liten mängd kolhydrater är ok men huvuddelen av maten är fett och proteiner. Resultatet av den ökade fettmängden är att hjärnan får en signal ”Jag är mätt!”. Det är fullt möjligt att, då fettet långsamt förbränns i levern, arbeta fram till tre … fyratiden utan att vara hungrig. Det är inte någon nackdel för arbetsgivaren att två korta och en lång paus i arbetet elimineras … man frågar sig om det här vore något någon arbetsgivare skulle vara intresserad av att försöka sig på. Ett kraftigt morgonmål med hög fetthalt skulle serveras av firman och man skulle i stället eliminera söta drycker och en onödig lunch. Skulle detta eventuellt höja totalproduktiviteten? Speciellt intellektuellt arbete där långa perioder av intensiv koncentration behövs skulle antagligen påverkas positivt av eliminering av onödiga kafferaster och på dem följande 20 minuters omstarter för att komma ihåg vara man var före pausen.

Är inte en diet med håg fetthalt rena döden för hjärtat? En sökning på kranskärlssjukdomar visar att dödligheten i Finland är ca. 94/100000 medan den i Storbrittanien är 60/100000 d.v.s. britterna mår tydligen inte sämre av en fetare diet. Det finns en intressant vebbplats som ger dödligheten för en hel del olika sjukdomar. Det är självklart att skillnaden i dödlighet inte beror endast av skillnaden i morgonmål.

http://www.worldlifeexpectancy.com/cause-of-death/coronary-heart-disease/by-country/

För att det inte skall bli några missförstånd så förespråkar jag inte en helt kolhydrat- och sockerfri diet. Däremot uppfattar jag att vi antagligen skulle må bra av att kraftigt ändra på dieten i riktning mot en mera traditionell kost med betydligt mera naturligt fett och proteiner. Vi kan utan några som helst problem sänka sockerkonsumtionen till en sjättedel utan att vara extrema på något sätt eftersom människor levde med denna sockerkonsumtion innan mänskligheten kom in i epidemin av fett och sockersjuka. Det verkar rätt klart att en snabb lösning som åtminstone förbättrar dagens situation är att minska på sockret. Socker måste ersättas med lämpligt fett helt enkelt för att kroppen skall ges korrekta mättnadssignaler vilket förhindrar frossande och därigenom indirekt viktuppgång.

Notera:

Ytligt sett har Palmgren rätt i att mängden mat på slutändan avgör om vi blir feta eller inte. Min frågeställning är varför så många människor idag äter mera än vad de behöver? Man bör också komma ihåg att ämnesomsättningen hos samma individ kan variera inom rätt vida gränser. Om ämnesomsättningen sjunker men matintaget hålls konstant så ghår sannolikt vikten upp. Om å andra sidan matmängden minskar och kroppen sänker ämnesomsättningen så behöver inte vikten minska trots ett minskat matintag.

Ett intressant inlägg på engelska:

Lars Silén Fysiker


Pointman's

A lagrange point in life

THE HOCKEY SCHTICK

Lars Silén: Reflex och Spegling

NoTricksZone

Lars Silén: Reflex och Spegling

Big Picture News, Informed Analysis

This blog is written by Canadian journalist Donna Laframboise. Posts appear Monday & Wednesday.

JoNova

Lars Silén: Reflex och Spegling

Climate Audit

by Steve McIntyre

Musings from the Chiefio

Techno bits and mind pleasers

Bishop Hill

Lars Silén: Reflex och Spegling

Watts Up With That?

The world's most viewed site on global warming and climate change

TED Blog

The TED Blog shares interesting news about TED, TED Talks video, the TED Prize and more.

Larsil2009's Blog

Lars Silén: Reflex och Spegling

%d bloggare gillar detta: