Archive for the ‘Klimatmodeller’ Category

Ice melts when it is warm … or how did it go?


In 1975 the National Academy of Sciences published the picture below that showed the temperature of the northern hemisphere. The picture shows roughly one degree of warming from 1885 to 1940 and also that essentially all warming had disappeared by 1970.


The temperature of the Northern hemisphere by the National Academy of Sciences 1975.

We know it was really cold in the Nordic countries 1860 – 1870 why? This is because we know that up to 20% of the population of areas in Sweden and Finland died in famine because crops failed for several years in a row. From Sweden it is reported:

The 1860-ies was a decade when crops failed in Norrland several times. The spring 1867 was extremely cold and the summer was late. There are many reports about how the winter didn’t want to loose its grip:

On may 22 at 11:30 am it was 1 deg C cold (-1) with the wind from NE. The markers on the lake (on the ice) are still standing upright and the depth of the snow is 1 1/2 aln (roughly 85 – 90 cm). May 25: Cold wind no melting and perfectly possible to move by sled, depth of snow 1 1/4 aln. On may 24 we run on ice frozen to land and no marker had melted off. On june 1: Run on the ice in a sled, good driving. On june 17 the lake was free of ice and in the evening a strong storm arose with lots of rain. June 19: Let out the cows. Snow still in the woods, no leafs on trees, no leafs on blueberry bushes no grass. (Noted by Zakarias Wallmark in Burträsk)

The harbour in Sundsvall in the 1870-ies: Neither sailing ships or steamers were able to negotiate the ice. Not until midsummer 1867 it was possible to sow in the area of Burträsk (where Zakarias Wallmark lived) och the situation was similar in other parts of Norrland.

The temperature curve above shows that still in the middle of the 1880-ies was very cold on the northern hemisphere. The Temperature now started to rise and in the beginning of 1920-ies it was possible to read essentially the same as we read in the news papers today:

Northpole_melting 1923

There are reports that the polar ice is melting and speculations that the ice could vanish altogether. Glaciers are melting fast.

After the temperature peak in 1940 the temperature started to go down again and in the early 1970-ies the whole warming from the beginning of the century had disappeared. The news papers now wrote about the cold and the risk of a new ice age.


At the end of the 1970-ies the cooling stopped and the new warming become a part of the politics. Note by the way that meteorologists say that a period of at least 30 years is needed  to draw any valid conclusions regarding climate. The period cooling from the 1940-ies to 1970 is thus an indication of a possible shift from a warming climate to a cooling climate (20 – 30 years). Only ten years after the cooling ended the marketing of a warming catastrophe was started.

Why the establishment suddenly did a 180 degree turn is easy to see by reading for example what the club of Rome was discussing. In the first part of the 1970-ies the worrying population growth  was discussed based on ideas of Malthus. After WWII much psychological research had been done regarding controlling the behaviour of mobs (large groups of people) had been done. The club of Rome had, after thorough internal negotiations,  found that ”weather”, o how British, could be used as a tool for influencing the population of the west.

At the end of the 1980-ies Gro Harlem Bruntland presented the idea of ”sustainable development” and roughly at the same time James Hansen of GISS presented the risk of global warming only ten years after the cooling scare ended by intentionally selecting the statistically hottest day of the summer. Before his thesis was presented to decision makers the air conditioning was shut down to allow the politicians to really feel the heat …

The climate establishment is controlled by the WMO (World Meteorological Institute) under UN (United Nations) and most national meteorological organizations are close coupled to the WMO. A small group of people within the WMO and other top organizations in the hierarchy have been able to control who is allowed to publish and also what is allowed to be published. I recommend the interested reader to Google ”Climate Gate” in different permutations to look at e-mails from the inner circle among other things talking about eliminating the warm period of the 1930-ies … a few years later the warm period had disappeared through corrections. The same set of leaked e-mails also showed how the clique conspired to force editors in important scientific magazines not willing to follow orders to resign … this was also successful in some cases.

As briefly mentioned above the e-post messages shows how the ”task group” discussed how to eliminate the high temperatures in the 1930-ies.  The marketing of the warming couldn’t be effective if it was possible to show that only half a century ago the temperatures were as high as today. The solution was to start correcting the measurements. The corrections were made by making old temperatures colder because changing today’s temperatures upwards wasn’t feasible … too easy to see through. The corrections were done as a series of corrections over a number of years. The adjustments have now almost eliminated the warm period of the 1930-ies just what the leaked mail discussed … an interesting random chance? Are the previous adjustments really done so incompetently that new adjustments that always cool the past are needed annually or semiannually.


An example of GISS adjustments to temperatures. In this case it is US temperatures since the latter part of the nineteenth century (1880 – 2000).

Notice how the temperature adjustments are 0.5 – 0.6 deg C which is a significant part of the total global warming since the 1880-ies. How was  the correction curve created? Very easy: The original raw data is available on the net. What is needed is simply a subtraction of the raw data from the the GISS temperature estimate. The difference is the magnitude of GISS adjustments. Any reader can check this fairly easily if he/she wants to do the effort. It could also be an interesting effort for anybody to check for example the mean temperature of one year as read from a meteorological year book in one’s own country and compare this data point against the same year as presented by GISS (you find nice web sites where GISS presents its temperature estimates). Not all stations are adjusted yet. I have personally annually checked two stations Sodankylä and Helsinki in Finland but so far there hasn’t been any major changes.


The temperature as measured by the Islandic Meteorological institute. According to the local Meteorologists all necessary adjustments have been applied.

The picture above clearly shows the warm period in the 1930-ies followed by a very deep cooling to roughly 1980.


The same meteorologic station (Reykjavik) after being massacred by GISS.

Notice how the warm period of the 1930-ies has disappeared almost completely. The Meteorological institute of Island notes:“The GHCN ”corrections” are grossly in error in the case of Reykjavik”.

The same kind of ”adjustments” can today be found all over the world. The same kind of adjustments have been done in Australia where the matter has been brought to justice … so far without results. No valid explanations for the adjustments have been given.

What have these ”Orwellian corrections” brought? One result is of course that official global temperature estimates show a steeply rising temperature curve that closely follows the meme of CO2/temperature. One funny thing few will notice is that the result of the corrections is a number of funny conflicts. The heading of this article is ”Ice melts when it is warm … or how did it go?”.  When we today compare historic reports about melting/high temperatures and cooling/freezing we will notice funny conflicts.

In the first half of the 1920-ies one could read that glaciers and the polar ice were melting fast.

In the beginning of the 1970-ies one could read that the polar ice was advancing and glaciers were starting to advance again.


Global temperature according to GISS per june 27 2015. Compare how ”corrections have changed to form of the curve completely.

The original estimate by the National Academy of Sciences in 1975 was:


Notice how adjustments almost completely erased the warm period in the 1930-ies just as requested.

How does this work logically? According to GISS , read the curve, the temperatures in the 1970-ies were higher than in the 1920-ies. We know based on news reports from the 1920-ies that there was a fast melting up til perhaps 1950. After this melting period the ice was growing again.

The corrected temperature estimates of GISS thus says according to their own curve:

Glaciers and the polar ice will melt when the global temperature is low and the melting will stop when the temperature is high.

According to GISS the global temperature in the 1920-ies was ca. 0.3 deg C lower when ice was melting fast than in the 1970-ies when it according to GISS was warm and polar ices and glaciers were advancing.

Unfortunately I don’t buy this. Either the historical reports from the 1920 – 1950 are wrong or GISS corrections are wrong. I tend to believe the historical reports especially as the raw data doesn’t show this funny conflict.

Ordinary ”peasant’s logic” tells us that ice melts when it is warm and freezes when it is cold. On the other hand I know that we live in an interesting time … perhaps George Orwell was correct!

En diskussion med en klimattroende


Jag råkade hamna in på en tråd på politikern Björn Månssons facebooksida. Björn är som Europolitikerkandidat naturligtvis aktiv just nu. Jag har putsat bort alla namn utom Björn och mig själv. Jag lämnade kvar Björn eftersom det gör tråden något personligare och eftersom jag inte uppfattar att Björn trampar i klaveret. Övriga skribenter är namnlösa eftersom jag inte vill att de skall vara lätt igenkännbara på nätet. Diskussionen finns trots allt på en facebook sida som inte är helt globalt tillgänglig … bara nästan. Tråden inleddes med:

Björn: När jag från mitt hotellfönster i Smedsby, Korsholm tittar ut och ser det vackra snötäcket, reflekterar jag över om klimatFÖRÄNDRING är ett korrektare begrepp än klimatUPPVÄRMNING. Men lika illavarslande ändå.  

Man kan inte annat än att dra på munnen åt det här resonemanget. Den globala (katastrofala) uppvärmningen morfades till klimatuppvärmning då temperaturen inte spelade med. Klimatuppvärmning gjordes till ”klimatförändringen” men i botten har hela tiden funnits demoniseringen av ”livets gas koldioxid”. Nu har media frenetiskt kopplat varje väderfenomen till ”klimatförändringen” vilket naturligtvis leder till att man lägger fram en aldrig sinande ström naturliga väderfenomen för att skuldbelägga medborgarna. Om det visar sig att koldioxiden inte har den stora uppvärmande effekten man har påstått utan temperaturen börjar sjunka. Varför skall vi då slå sönder samhället genom att eliminera alla de säkra energikällorna och ersätta dem med energikällor som man frångick redan för mer än hundra år sedan eftersom de var opålitliga? Hela den skrämmande domedagsvisionen bygger ju på att CO2 värmer men för Björn månsson är kylan lika illavarsnande. Vad ligger då bakom kylan?

XX: Klimatet har ju förändrats drastiskt genom tiderna utan människans påverkan, varför skulle den förändring vi nu ser bero på oss? Jag har iaf svårt att tro det. Jag har en känsla av att vi människor har en tendens att överskatta vår betydelse i helheten.

Björn: Det är möjligt, och låt oss hoppas att det är så. Jag resonerar så att vi för säkerhets skull ändå borde vidta åtgärder för at inte bidra till förändringen. Om skeptikerna har fel kan det snart vara för sent att vända utvecklingen.

YY: När man vidtar åtgärder ”för säkerhets skull” så kan man ju ändå tänka efter, så att man inte i ivern går och skjuter sig i foten, som Greenpeace i Tyskland. Detta exempel, där ensidig hetspropaganda åstadkommit att kärnkraft har bytts ut mot kol- och brunkolsförbränning, är ett förhoppningsvis varnande exempel på vart ensidig fanatism kan föra. Ochså ett varnande exempel på vilket slags ivrare man inte ska lyssna på.

MM: ”Om” skeptikerna har fel så är loppet mer eller mindre kört för oss alla. Det är fullt möjligt (fast inte alls säkert) att vi redan har passerat en point of no return, och då spelar det egentligen ingen roll vad vi gör längre. Håll i hatten bara, liksom.

ZZ: Men det kommer ju dock inte att hindra mina barns generation att banka på ”skeptikernas” portar någon natt i framtiden, med facklor, högafflar och hängsnaror i högsta hugg. Sådana är vi människor tyvärr att vi vill ha våra syndabockar. Helst på ett fat med ett äpple i munnen.

Wow! Vi har att se fram emot kristallnätter i framtiden där de rättroende bränner hedningarna. Vi har exempel på det här i Europas historia. Är vi på väg i den riktningen igen?

H: Diskussionen (om klimatförändringen) har förts, på 80-talet. Konsensusen är i det närmaste total inom vetenskapliga kretsar. Med tanke på att politik i allmänhet sköts enligt utkastet av en specialbeställd konsultgrupps förutbestämda resultat är det absurdt att sitta på sina tummar och vänta på att den sista procenten av samtliga av världens naturvetare sällar sig till skaran. Folk vill inte ta ansvar så det är lättare att låtsas som om allt är höljt i dunkel. Märk, att konsensusen bakom att mänskan står för största delen av den pågående klimatförändringen är större än bl.a. konsensusen att tobak orsakar cancer. Med den logiken borde Björn driva för cigaretter för barn eftersom vi ”inte bara kan veta”

TK: Problemet är att det nu finns allt för stora politiska, ekonomiska och vetenskapliga intressen för att teorin om att människans utsläpp av koldioxid i atmosfären orsakar klimatförändringen är sann att det är svårt att argumentera för något annat. Allt för många har allt för mycket att förlora på att det skulle visa sig inte stämma.

Jan Vapaavuori sa det rakt ut på en presskonferens jag var på en gång under min korta karriär på HBL, att det finns olika åsikter om hur människans utsläpp av CO2 påverkar klimatet men EU har bestämt att det är teorin enligt vilken människan är boven som är sann och då är det det som är verklighet för oss. Det var tal om utsläppsrätter.

För att man ställer sig skeptisk till att människan orsakar klimatförändringen genom sina CO2 utsläpp betyder det inte att man tycker att vi kan strunta i miljön. Men det är viktigt att vi gör de rätta besluten på basen av rätt information. Inte på basen av Al Gores skrämselpropagandaturnéer.

Angående konsensusen så är det väl som med konsensusen om Guds existens i kyrkan, alla är eniga och den som säger emot är en kättare och blir utkastad

En som inte håller med:

H: Och dr. Jay Gordon anser att cigaretter inte orsakar cancer. Vi kan undersöka geologiska spår för att se att under äldre tider har koldioxidhalt korrelerat med varmare klimat. Vi har en god förståelse av hur koldioxid värmer upp atmosfären från fysiken. Vi har dessutom mätresultat som visar att koldioxidhalten stiger stadigt och kunnat räkna ut att det är pga mänskan. Men Tomas teori om världens största konspirationsteori där sgs samtliga klimatvetare arbetar dag ut och dag in på något de vet att inte kommer att leda någon vart låter också bra.

Kommentar: Här ser vi tekniken som används. Angrip alltid personen inte fakta. Vi ser också hur man hänvisar till kvasifakta. Det är sant att det finns en korrelation mellan temperatur och koldioxidhalt i atmosfären. Kan vi av detta dra slutsatsen att temperaturen ur ett geologiskt perspektiv stiger till följd av ökande koldioxidhalt i atmosfären? Svaret är nej, men varför? Orsaken är att mätningar visar att temperaturen först har stigit och därefter koldioxidhalten i atmosfären med flera hundra års fördröjning. Hur kan temperaturen på förhand veta att koldioxidhalten i atmosfären kommer att stiga och att temperaturen därför borde stiga?  Påståendet är alltså fullständig smörja.

Björn: Det är ju just detta som är dilemmat, att expertisen är så delad. Som politiker kan jag i ett sådant läge bara dra slutsatsen att det tillsvidare är nödvändigt att lyssna på pessimisterna och försöka forma en politik utgående från att de kan ha rätt – MEN inte till ett orimligt pris och in absurdum. Och sedan hoppas att optimisterna har rätt, förstås.

Lars Silen: Hur förklarar du att koldioxidhalten i atmosfären har stigit betydligt men den globala temperaturen har inte stigit på 17 år. Min uppfattning är att modellerna grovt överskattar koldioxidens inverkan på temperaturen. Kom ihåg att katastrofscenarierna bygger på att koldioxidens uppvärmande effekt borde förstärkas med en faktor tre för att man skall nå IPCC:s ”profetior”. Den här förstärkande effekten går inte att se.

Finns det faktiskt inte vettigare projekt att satsa över 100 000 miljoner euro/per år i Europa … speciellt som inverkan från den europeiska satsningen ligger långt under våra möjligheter att mäta effekten av satsningen (sannolikt av storleksordningen 1/1000 grad).Det är deprimerande att se på det kommande eurovalet och att inte hitta en enda kandidat man faktiskt skulle kunna rösta på.
Björn: Är inställningen till klimatpolitiken det enda kriteriet för dig vid val av kandidat? Se Johns kommentar några inlägg uppåt här i tråden!
H: Det är lite det här som är problemet; JAG förklarar inget om klimatförändringen, på samma sätt som JAG inte går och grälar med min bilmekaniker som säger att bromsplattorna är utslitna och borde bytas. Jag, och så vitt jag vet alla andra i den här diskussionen, är inte forskare med publikationer inom området under bältet. Men jag saknar den ofantliga arrogansen att tro att jag efter att ha satt mig in i frågan med att surfa pseudovetenskapliga bloggar på nätet skulle ha kunskap som överträffar sgs alla experter på området. Och om du sitter på sådana fantastiska kunskaper, publicera i Nature och bli berömd!
Angående påståendena om att jorden slutat värmas, finns bl.a. den här artikeln

Balmaseda, M. A., K. E. Trenberth, and E. Källén (2013), Distinctive climate sig See More

Lars Silen: Jag anser att europas energipolitik är extremt viktig. Vi har idag i Europa en arbetslöshetsgrad som ligger mer än dubbelt upp mot situationen i början av 1990-talet då man i Finland ansåg situationen vara katastrofal.

Om våra politiker slår sönder europas energisystem till följd av ren och skär dumhet eller för att de inte orkar läsa på så garanterar vi mycket snabbt att vi får omfattande samhällelig oro eftersom arbete inte finns och det inte lönar sig att investera i Europa … och våra ungdomar har ingen positiv vision av framtiden. Är det inte egentligen ganska sunt att ungdomar börjar hoppa i taket så småningom även om det tar sig vansinniga anarkistiska former. Jag antar att också jag som fyrtio år yngre skulle ha stått på barrikaderna om det liv jag hade att se fram emot skulle vara fyrtio år av korta snuttjobb, svårigheter att inrätta sitt liv och skaffa barn före fyrtio … då krediter inte fås eftersom man inte har fast jobb osv.

Klimatet är inget problem om du ärligt själv kontrollerar vad verkliga mätningar säger, låt bli att lyssna på vetenskapshoror i etablissemanget (säger inga namn för då får jag en stämning på halsen). Däremot är det livsviktigt att vi t.ex. i Norden har tillgång till billig energi under vintern … det är helt enkelt nödvändigt för att vi skall kunna bo här. Vad tänker europapolitiker på då man försöker detaljstyra samhället t.ex. i energifrågor utan att inse att Europas klimat vid medelhavet faktiskt inte är riktigt detsamma som uppe vid Ishavet (sark). Om vi industriellt skall kunna klara av Kina, Indien … så är en förutsättning att Europa har en pålitlig energiförsörjning till ett konkurrenskraftigt pris … det här är inte fallet idag. Det mest deprimerande är att man inte trots ofantliga satsningar ens har lyckats minska de koldioxidutsläpp som man anget som orsak till den europeiska hästkuren. Tysklands ”Energiewende” har kraschat och man bygger brunkolskraftverk så snabbt man hinner.

Var hittar jag en kandidat som jag anser att jag kan lita på, en kandidat som har samhällets och invånarnas bästa för ögonen? Tråkigt nog har jag inte ännu hittat den kandidaten. Den viktigaste faktorn är medborgarnas bästa men för att fylla den uppgiften krävs att personen klarar av att också jobba, tänka själv och ifrågasätta koncensus.

Lars Silen: Kommentar till H.  Har du försökt mäta temperatur med 1/1000 grads noggrannhet, jag kan lova dig att det inte är trivialt ? Det är den här noggrannheten som behövs för att man skulle kunna säga någonting. Jag kan med ett eget mätsystem se relativa temperaturförändringar av den storleksordningen men om jag går in i rummet där sensorn finns monterad i ett rör för att undvika konvektion så kommer strålningvärmen från mig själv, på 3 meters avstånd, att ge utslag som är tio gånger större. Notera att jag talade om relativa förändringar. Om de försöker mäta absolut över tidsrymder på årtionden är problemet extremt mycket svårare. Man började ta ARGO flötena i bruk i början av 2000-talet och före detta fanns inga mätningar man kan kalla pålitliga främst för att antalet mätningar var extremt få och dessutom inte standardiserade.

Den andra intressanta frågan är hur du matar ner varmt vatten till under 700 m djup. Min uppfattning är att vattenflödena i världshavet i princip fungerar så att varmvatten flyter på ytan mot polerna och kallt vatten ca. 4 grader sjunker ner vid polerna då is bildas. Hur värmer du upp världshavens djupvatten (ca. 4 grader) med 4 gradigt vatten?

Den tredje intressanta frågan är vilken mekanismen är som plötsligt har kopplats på efter 1997-1998 då temperaturen slutade stiga. Var fanns den mekanismen under de 20 år före 1998 då temperaturen fortfarande steg?

Intresserade kan Googla lite och titta på en lång serie förklaringar till att uppvärmningen har stoppat (att uppvärmningen har stoppat är accepterat vilket bevisas bl.a. av läckta email vid ”climategate”) … förklaringar som ofta motsäger varandra.

H: Det är svårt att ta ställning till påståendet om att man borde kunna mäta temperaturerna med en noggrannhet på 1/1000. Det är din åsikt att det är den behövliga noggrannheten, någon annan tycker att det borde vara 1/1000 000, någon tredje tycker att det räcker med 10 graders noggrannhet. Den största delen av publicerade artiklar håller inte med dig om att det är ett problem. Likaså frågorna om havsströmmar, forskning har gjorts, andra experter inom området har inte hittat fel i dem. Ifall du kan hitta grova fel i metodiken är det bara att skriva en artikel och få den publicerad. Det är att delta i den vetenskapliga dialogen. Allt annat lutar främst åt åsikthållet.

Min kommentar: Hups! Skribenten har naturvetenskaplig utbildning och är färdig att acceptera en osäkerhet på 7 storleksordningar. Vet alltså inget men är samtidigt inte villig att göra det hemarbete som behövs för att kontrollera vad situationen är. På medeltiden grälade man om hur många änglar som rymdes på ett nålshuvud … har vi månne lärt oss något alls?

Lars Silen: (Kommentar till H:s hänvisning till IPCC:s sammandrag) IPCC:s material riktat till beslutsfattare … skrivet av beslutsfattarna för beslutsfattartna. Har mycket lite att göra med verkligheten.Med tanke på den vita globala uppvärmning som låg på marken idag på morgonen (sark) kan det vara skäl att titta på detaljer som t.ex. Hbl aldrig rapporterar om:…/spiegel-on-antaractic-sea…/

Science journalist Axel Bojanowski, a trained geologist, at Spiegel writes how s See More
H: Angående ”climategate”, ett ord som lanserats för att försöka ge trovärdighet åt konspirationsteorierna, är det en av de största ickeskandalerna. Epostmeddelandena har undersökts och fel har inte just hittats. Om du anspelar på Kevin Trenberth’s osäkerhet är det ett citat taget ur kontext. Han har dubier, andra håller inte med, de för en diskussion. Kan du citera något från meddelandena som visar att de tänker föra allmännheten bakom ljuset? Eftersom det är hemliga diskussioner som förs mellan s.k. konspiratörer borde det vara lätt att hitta sådana.

Vad är problemet med Antarktis? Vi har ett fenomen vi inte kan förklara fullständigt, vi har en mängd olika hypoteser som kan undersökas för att få ett svar på problemet (som inte är så svartvitt). Så fungerar vetenskapen; den rättar sig efter nya iakttagelser. Om något är det här ett bevis på att det inte finns en stor konspiration, eftersom forskarna i så fall hade döljt och förfalskat informationen.

Min kommentar: Om du gör dig besväret att söka på nätet så ser du att det här är exakt det som sker. Man har processat i många år för att få tillgång till rådata gällande t.ex. Manns hockeyklubba. Alla de stora vetenskapliga tidskrifterna säger sig kräva att data görs tillgängliga så att rapporterade resultat skall kunna verifieras. I praktiken är det sällsynta undantag att data finns tillgängliga. Det har under många år gjorts kontinuerliga korrektioner på temperaturmätningar som är oförklarliga men där effekten är att temperaturen skenbart stiger snabbare. Ett exempel på nära håll är de förändringar GISS gjort på t.ex. Reykjaviks temperatur. Korrektioner som Isländska meteorologer konstaterar vara felaktig. Motsvarande fiffel förekommer i Australien.
Lars Silén: Problemet är att vi har klimatmodeller som används beslutsunderlag som helt klart inte fungerar. Som du konstaterar så förstår man inte varför inte antarktis värms upp.
Det intressanta är också att arktis inte heller har värmts upp som man har väntat sig. Om du tittar på ”experters” förutsägelser så ser man att artktis redan för något år sedan borde ha varit isfritt (på sensommaren) man som känt finns det mycket is även i norr … situationen är relativt normal då man betraktar den period som vi har någorlunda väl täckande mätningar för d.v.s. efter 1979.
Hur många ”domedagar” har experterna skissat upp under de senaste årtiondena, en del har man glömt under stor tystnad och en del flyttar man ideligen framåt? Det är välkänt i politiken att ett yttre hot är effektivt för att påverka väljarna. Den djupa omoralen ligger i att dagens ungdomar mår extremt dåligt till följd av att en nonexistent världens undergång lanseras igen och igen. Tråkigt nog har inte hela populationen resurser att på egen hand genomskåda den manipulerade verklighet de dagligen serveras.
Lars Silén: Till H.  Angående mätnoggranheten… Du presenterade själv en bild på hur världshavens värmeinnehåll antas förändras. Jag vet att du klarar av att ta reda på världshavets yta och havens medeldjup. Från det här är det enkelt att beräkna vilken temperaturförändring det här motsvarar. Du behöver faktiskt inte tro utan du kan göra en enkel öveslagsberäkning och kontrollera själv … det är så naturvetenskap fungerar. Om vi antar att havsdjupets temperatur stiger med säg 1/1000 grad då ofantliga värmemängder matas ner i havet. Vilken fara finns det i det? Tror du att värmen plötsligt kan koncentreras och komma farande ur djupen och åstadkomma en plötslig katastrofal uppvärmning? Om du har en mekanism för att plocka ut värmen så kan jag bara gratulera dig till världshistoriens största termodynamiska upptäckt … som samtidigt löser väldens energiproblem för all framtid .
H: Publicera.
Lars Silén: ”Publicera”. Betyder den här kommentaren att du eller någon högstadieelev gjorde överslagsberäkningen? Det här är välkänt … man presenterar alltid världshavens (eventuella) uppvärmning som lagrad energi eftersom talen blir ofantliga och pöbeln och politiker förstår sig inte på tal större än deras årslön. Vi har sökert alla stött på politikern som konstaterat att en åtgärd kommer att vara rätt billig… den kostar bara en miljon … eller var det en miljard ?
H: Nej, med det menar jag att du skall publicera dina insikter. Björns FB-sida och Hbl är inte rätt forum för vetenskaplig debatt. Vetenskapliga, redigerade publikationer är det. Och vem har påstått att koldioxid inte skulle värma klimatet? Kan du citera några artiklar som visar att högre koncentration av CO2 inte leder till att mer värme blir kvar? Vad händer med all IR-strålning gasen absorberar?
Henrik till C: varför stiger då koldioxidhalten i luften?…/ccgg/trends/co2_data_mlo.png

H: En sån härn aktuell artikel stötte jag på i Guardian som lite tar upp saker som diskuterats här:…/top-ten-global-warming…

Dana Nuccitelli: Contrarian climate scientist Roy Spencer put forth the top 10 ‘skeptic’ arguments – all are easily answered
Lars Silén: Problemet ligger i din kurva ovan (Mauna Loa) där vi ser en någorlunda monoton stegring av koldioxidhalten. Då du jämför den stigande koldioxidhalten (som leder till en grönare jord) med temperaturen så inser du att det finns ett problem. Varför har temperaturen inte stigit under de senaste nästan 18-åren. Kurvan nedan visar UAH satellitmätningarna sedan 1979 då man inledde satellitmätningar. Den globala temperaturen ligger på en relativt hög nivå sett ur ett perspektiv på några hundra år då vi tittar tillbaka mot den lilla istiden då det var hungersnöd i Europa till följd av missväxt … och man regelbundet ordnade marknader på Themsens is eller då svenskarna marscherade över de danska sunden. När såg du förresten de danska sunden frusna senast? Temperaturen är sannolikt fortfarande lägre än på 1000-talet då vikingarna koloniserade Grönland. Hur vet jag det? Vikingarna begravde sina döda i gravar som fortfarande ligger i tjäle. En annan intressant detalj är att då glaciärer drar sig tillbaka på Grönland så kommer det fram rester av björkskog under glaciären där ingen skog alls finns idag. Trädresterna har ådersbestämts till ca. 1000 år med C-14 metoden.Proxymätningar indikerar att temperaturen var ännu högre under romartiden. Romarriket gick under i kaoset som följde av att klimatet blev kallare med hungersnöd och folkvandringar som resultat.Det finns uppskattningar om att temperaturen sedan 1800-talets slut har stigit med uppskattningsvis 0.8 grader av vilket hälften före den tid då man har ansett att koldioxiden har spelat någon roll.Den intressanta frågan är varför stiger inte temperaturen om koldioxidhalten i atmosfären bevisligen stiger.Varför ligger klimatmodellerna med mycket få undantag utanför två sigma gränserna … det här brukar vara ett kriterium för falsifiering?Jag väntar fortfarande på att du själv gör överslagsberäkningen för hur mycket haven har värmts upp och förklarar varför den temperaturförändringen är farlig…Du hänvisar också till Dana Nuccitelli ovan. Kolla själv upp hur dagens vetenskapliga ”klimathoror” d.v.s. vetenskapsmän som säljer sin själ för att få en del av klimatmiljarderna kom fram till påståendet 97% koncensus och 3% vilseförda ”förnekare”. Gör hemarbetet själv, information finns om du är villig att ärligt kontrollera situationen. Det är naturligtvis vars och ens egen sak om du vill tro (i betydelsen religion) men försök inte då påstå att du bygger på vetenskapliga resultat.Allra viktigast, visa att du kan tänka och jobba själv:
Beräkna först havens uppvärmning utgående från data du själv har presenterat … på vilket sätt är situationen farlig?…/tlt_update…

H: Du må göra ad hominem attacker mot Nuticelli, men han tar upp och behandlar dina påståenden rätt väl i artikeln ovan. Jag beklagar om jag missförstod ditt tidigare utlåtande (tisdag 22.02).Orsaken att klimatforskningen förutspår en större förändringän endast koldioxiden är att det finns andra faktorer i klimatsystemet, bl.a. Issmältning, som håller på att ske. Det att inte all is överallt smälter lika snabbt är igen för att systemet är komplext, inte för att de grundläggande modellerna har fel. Det är inte bara vattenånga de talar om, du försöker förringa forskningen genom att förenkla den.Och slutligen kvarstår min undran och förundran varför dessa saker alltid tas upp på oredigerade ovetenskapliga blogga och forum istället för att publiceras? Eftersom det endast behövs huvudräkning för att kullkasta decennier av forskning av tusentals forskare tycker man att någon hungrig forskare skulle vilja öka sin renommé genom att lägga upp ett par artiklar som revolutioner världens syn på klimatet?
Sidokommentar: Om du tittar på t.ex. ”klimatgate” så ser du att man har gjort allt för att avvikande åsikter inte skall få komma fram. Ny forskning publiceras inte i ”Klimat”-journaler helt enkelt för att de helt enkelt inte släpps fram. Obekväma forskare publicerar ofta i andra vetenskapliga tidskrifter inom närbesläktade områden. Den här censuren är en skam för vetenskapen.
Lars Silén: Till H.  Du förstod inte vad jag skrev ovan. Min kommentar angående vetenskapshoror ovan kan väl knappast gälla Nuccitelli eftersom HAN INTE ÄR NÅGON VETENSKAPSMAN … han är journalist. Hur skulle jag kalla honom en vetenskapshora om han inte är någon vetenskapsman. Ditt påstående om ”ad hominem” attack är således grundlös. Sedan är det en helt annan sak att det han skriver inte håller måttet.Jag slutade läsa där Nuccitelli hänvisar till Spencer som en av 3% skeptiker … jag känner faktiskt väl till Nuccitelli. Det blir tråkigt nog lite enformigt att igen fråga dig: Har du själv kontrollerat ens det första påståendet i Nuccitellis artikel? Vet du hur man kom fram till 97% av vetenskapsmännen?
– Hur såg de frågor ut som man ställde?
– Vad är det vetenskapsmännen påstås ha 97% koncenus om?
– Hur många tillfrågades d.v.s. hur stor var sampeln?
– Hur många personer ingick i den grupp som ”svarade rätt” d.v.s. den grupp som man hänvisar till som 97%?Du har nu två intressanta frågor att gräva i:
– Hur stor är den temperaturökning man påstår att man har detekterat i världshaven? Om du inte klarar av beräkningen kan du sätta någon elev att göra den, det är inte svårt. Är svaret skrämmande och i såfall varför?
– Kontrollera hur man kom fram till 97% konsensusen som Nuccatelli hänvisar till. Anser du att resultatet har något värde och i såfall varför?Läste du för övrigt Nuccitellis artikel själv? Jag blev tvungen att läsa vidare 😉  . Vad anser du om hans illustration på mänsklig påverkan gällande temperatursegring. Hur skulle du som lärare bedöma ett motsvarande elevsvar ?Bilden påminner om föriga gubben som konstaterade att då man skall starta kokningen ute i skogen så tar man 30% vatten, 30 % malt, 30% socker och 30% jäst … Då någon påpekade att att man då kommer till över hundra procent så svarade gubben att det blir inget problem. Man tar bara en större bytta.Försök alltså göra grundläggande trovärdighetstest på det du läser. Allt är faktiskt inte sant . Nuccitellis bild nedan:…/139…/Attribution50-65_450.jpg

Lars Silén till H: Eftersom det tydligen är svårt att göra en värmebalansberäkning för havet så visar jag nedan hur en ”back of the envelope” beräkning kan göras. Det här är högstadiefysik vilket betyder att också politiker, lärare och skolelever borde kunna förstå den .Världshavens yta är ungefär 360 miljoner kvadratkilometer (källa Wikipedia). Om du inte tror på det så kan du beräkna ytan själv från jordradien (6371 km) och infot att världshaven täcker 71% av jordens yta. Världshavens medeldjup är 3.682 km.För att värma upp havet från botten till ytan krävs ofantligt mycket energi. För enkelhetens skull tittar vi på hur mycket energi vi behöver för att värma havet en grad.
E = c*m*dT
c = 4.18 J/gK (inget behov av korrektion för saltinnehållet)
dT= 1 K
m = 3.6*10⁸ * 3.6 * 1*10¹⁵ g (faktorn 10¹⁵ förvandlar till g)
Då vi lägger in talvärden får vi 5.54*10²⁴ J för att värma havet en grad.Vi kan nu använda det här resultatet för att titta på hur noggrant vi behöver mäta. Det finns uppskattningar på att värmeobalansen idag är ungefär 0.63 W/m² (också andra uppskattningar finns) men vi är intresserade av storleksordningar så vi accepterar den här gissningen. Energiobalansen matar in energi i havet 0.71*havsytan*Obalansen*ett_år. Vi lägger in talvärden och får:
dE(år) = 1.12*10²² J
Om hela den här energimängden på ett okänt och mystiskt sätt matas ned i världshaven leder det till en temperaturökning på:
dT = E_obalans/E_en_grad = 1.12*10²²/5.54*10²⁴ K = 0.002 K/år.
Världshavens temperatur mäts idag i huvudsak med hjälp av automatiska ARGO bojar som kan dyka ner till ca. 2000 meter (jämför detta med havens medeldjup 3682 meter … mycket blir omätt). Då man tittar på ARGO hemsidan (googla) så ser man att bojarnas mätnoggrannhet uppskattas till ca. 0.005 K. Den årliga teoretiska temperaturökningen ligger långt under detta. Nu är det klart att man delvis kan kompensera mätnoggranheten med ett stort antal mätningar men då får vi samtidigt en mängd nya felkällor (position, djup, temperatur …).
Enligt din kurva har hela havet sedan början av 1970-talet tagit emot 20*10²² J under en tidrymd på 32 år. Det här motsvarar en temperaturstegring på 1/1000 grad per år och det är hälften av energiobalansuppskattningen ovan. En eventuell årlig ökning på 1/1000 grad kräver många års mätningar för att man skall kunna säga något alls. ARGO mätningarna inleddes ungefär år 2000 och före detta hade man mycket sporadisk information om världshavens temperatur på djupet. Din kurva är intressant eftersom den lägger den största delen av ökningen i värmeinnehållet i de stora havsdjupen … där inga mätningar i praktiken görs.
Om världshavens temperatur har stigit med hastigheten 1/1000 grad per år (vilket jag tvivlar på) vilken är faran med detta. På vilket sätt kommer en eventuell temperaturstegring på någon tusendedels grad farande upp ur havsdjupen och biter oss?
Det finns en hel del publikationer på ARGO mätningarna vad säger de?…/knox…Mellan 2003 och 2008 verkar ARGO-mätningar indikera att världshavens temperatur sjunker. Intresserade läsare kan titta på en synvikel på problemet nedan.…/new-paper-on-argo-data…/

Lars Silén till H:

Eftersom jag gjorde hemarbetet gällande 1/1000 grad för dig (se H:s kommentar tidigare i tråden) så vore det roligt om du kunde titta på Nuccitellis 97%. Det här leder till intressanta diskussioner om missbruk av statistik för att lura pöbeln … och politiker.

Petteri Taalas, hur man ljuger med finess


Uppdatering 15.4.2014 för finska läsare, se länk i slutet av artikeln.

I kvällsnyheterna idag (13.4.2014) uttalade sig Petteri Taalas som är Meteorologiska Institutets chef och Finlands representant i IPCC. Inslaget betonade att mänskligheten snabbt måste sluta upp att använda fossila bränslen och ersätta dessa med t.ex. vindkraft och solenergi. Petteri Taalas konstaterade att utsläppen från fossila bränslen har nått en aldrig tidigare skådad nivå bl.a. till följd av utsläpp i utvecklingsländerna men främst i Kina och Indien. Tanken är naturligtvis att personen som följer med nyheterna skall göra kopplingen att situationen är katastrofal.

Den kända SciFi författaren Robert Heinlein beskriver tre sätt som ”makten” d.v.s. beslutsfattarna kan ljuga på. De olika sätten är:

  1. Låt bli att säga sanningen. Detta gör endast en ren amatör.
  2. Säg sanningen men lämna bort bitar av sanningen så att lyssnaren själv skapar den lögn lögnaren ville få fram.
  3. Säg hela sanningen men presentera den så att ingen tror på den.

Petteri Taalas uttalande på TV faller inom kategori två ovan, han är alltså rätt skicklig som lögnare men han tillhör inte de absoluta topparna 😉 . Petteri Taalas ljuger genom att lämna bort en kritisk del av sanningen vilket gör att åhöraren själv skapar den önskade felaktiga slutledningen.

Vad hände? Petteri Taalas hänvisar till att utsläppen från användningen av de fossila bränslena är större än man ens vågade dröma om i början av 1990-talet när man sparkade igång klimathysterin.

Petteri Taalas har helt rätt i att utsläppen idag är större än de förväntade scenarierna. Det som gör Petteri Taalas till en kategori (2) medelmåttig lögnare är att petteri Taalas av någon anledning glömde bort att informera lyssnarna om att klimatmodellerna förutsåg en kraftig temperaturstegring till följd av den stigande koldioxidhalten i atmosfären men att den förutspådda temperaturstegringen aldrig realiserades. Den globala temperaturen har inte stigit på över sjutton år … skulle det inte ha varit relevant att låta tittaren få veta också detta?

Varför måste utvecklingsländerna enligt Petteri Taalas avstå från en mänsklig levnadsstandard … om koldioxiden inte har visat sig medföra de katastrofer man i över tjugo år har överösts med via inkompetenta nyhetsmedia. Om temperaturstegringen koldioxidökningen inte medför kraftigt stigande temperaturer så betyder det samtidigt att Petteri Taalas indirekt framför en grov lögn som varje år kostar Europa uppskattningsvis 100 000 miljoner Euro. Skulle det inte vara vettigare att satsa den här summan på att t.ex. skapa jobb för Europas ungdomar?

Det finns uppskattningar om att nästan 50% av de stigande skördarna efter 1960 d.v.s. den gröna revolutionen beror på koldioxidgödsling av gröna växter. Vi ligger skrämmande nära en situation där växterna direkt svälter till följd av brist på livsviktig koldioxid. Mätningar tyder på att växter mår extremt illa om koldioxidhalten i atmosfären faller under ca. 200 ppmv (vid början av den industriella revolutionen låg den på ca. 280 ppmv och idag på ca. 400 ppmv). Notera att man regelmässigt tillför koldioxid till luften i växthus eftersom växterna växer mycket snabbare då koldioxidhalten är högre (halterna i växthus kan vara upp till 5 gånger högre än halten i atmosfären idag).  Experiment bl.a. i ubåtar visar att koldioxidhalter som är ännu högre än halten i växthus inte ger problem för människor.

Uppdatering (finska): finsk kommentar till Petteri Taalas. Se också Alestalo: Finlands Trifim Lysenko?.



Det finska miljöministeriet


Miljöministeriet har trettio personer som jobbar med klimatpolitik och frågor i anslutning till klimatpolitik.

Målsättningen är att göra minska förbrukningen av kol samt förändra samhället i riktning mot hållbar förbrukning av resurser och i en riktning där samhället snabbt kan anpassa sig till förändringar.

Politiker ohoj!

Här finns en snabb metod att lite fixa till hållbarhetsgapet. De här klimatparasiterna kostar samhället uppskattningsvis 3 miljoner euro per år.  Kan någon visa på någonting av värde den här klimatmaffian har producerat.

Temperaturkurvan ovan är tagen direkt från Meteorologiska institutionens egen hemsida (4.12.2013). Observera temperaturen i Sodankylä som i egenskap av nordlig station enligt dagens klimatmodeller borde har värmts upp extremt mycket (blå kurva). Man ser genast att temperaturen idag på inget sätt är speciell och att det var varmast mot slutet av 1930-talet.

Helsingfors är något varmare än 1930-talet men detta är knappast förvånande eftersom den röda kurvan är från Helsingfors Kaisaniemi som ligger i stort sett mitt i en storstad d.v.s. ca. en kilometer från stadens exakta centrum. Framför allt trafiken har ökat våldsamt sedan 1930-talet och varje motorfordon mostvarar ett värme-element på några kilowatt.

Vilket existensberättigande har den statligt finansiedrade Klimatpanelen då man betraktar ovanstående temperaturkurva?

Vilket existensberättigande har de avdelningar på Meteorologiska Institutionen som sysslar med ickeproblemet katastrofal klimatuppvärmning … då mätningar enligt IPCC (Pachauri) visar att temperaturen inte har stigit på 17 år.

Om temperaturen inte stiger så måste ju detta samtidigt betyda att det inte kan finnas några betydande problem till följd av global uppvärmning … eller tolkar ovanstående parasiter de normala vädret som katastrofal klimatförändring.

Om moln, Solen och kosmiska strålar


Under de senaste årtiondena har det i det vetenskapliga samfundet pågått ett stort ”gräl” gällande vilka faktorer som i huvudsak påverkar jordens klimat.

En grupp, representerad av IPCC och europeiska politiker, påstår att jordens temperatur bestäms av halten koldioxid i atmosfären. Den här gruppen konstaterar att de inte kan komma på någon annan förklaring till den observerade temperaturstegringen än koldioxiden … problemet börjar idag vara att koldioxidhalten fortsätter att växa medan temperaturen hålls konstant. I stort sett alla klimatmodeller visar att temperaturen sedan början av 2000-talet borde ha stigit nästan 0,3 grader medan temperaturen i verkligheten har sjunkit något.

En annan grupp konstaterar att det är självklart att solen är den faktor som driver jordens klimat. På en trivial nivå är det här naturligtvis sant. Problemet är dock att mätningarna av solstrålningens intensitet d.v.s. hur mycket värme jorden tar emot från solen visar att variationerna i solstrålningens effekt inte räcker till för att förklara de observerade temperaturförändringarna.

En tredje grupp har gjort experiment där man simulerar hur den kosmiska strålningen påverkar molnbildningen. Videon nedan presenterar Svensmarks forskning kring sambandet mellan kosmisk strålning och molnbildning. Det visar sig att mycket små variationer i mängden eller typen av moln har en effekt som är mycket större än den värmande effekt den ökande andelen koldioxid har.

Observera forskarnas kommentar i slutet av videon där de konstaterar att de inte har fått sina resultat publicerade i någon klimattidskrift. Det här stämmer väl överens med uppgifter från läckta epostmeddelanden från den styrande klimatklicken runt IPCC. Man förhindrar aktivt att icke önskade forskningsresultat publiceras. Om en liten grupp forskare kan styra systemet för peer review så leder detta till en grov snedvridning av vetenskapen.

Bloggen NoTricksZone (Gosslin) hade nyligen en intressant artikel om samma fenomen d.v.s. moln. Gosslin hittade informationen genom IPCC men IPCC kastar bort informationen eftersom den är mot IPCCs uttalade uppgift d.v.s. att söka stöd för mänsklig klimatpåverkan. Klimatinverkan från moln beror inte av människan och därför borde den antagligen sopas under mattan.

Bilden visar hur molnigheten kontinuerligt har minskat sedan 1980-talet. Förändringen tog slut ungefär kring år 2000.

Bilden visar mängden solstrålning som når markytan d.v.s. den del av solenergin som faktiskt värmer jorden och de lägre delarna av atmosfären.

GISS temperaturkurva som den såg ut innan man via justeringar ökade uppvärmningen så att 1998 blev varmare än tiden kring 1940. Lägg märke till den intressanta korrelationen mellan molndata och temperatur.

Mitt kliv in i klimatdebatten (Lars Bern)


Nyheter Hbl inte vill att du skall känna till!

Fram till början av 2008 tillhörde jag de som fullt ut trodde på IPCC:s larm om klimatet. Jag hade lärt känna IPCC:s ordförande Bert Bolin under min tid som chef för Svenska Miljöforskningsinstitutet IVL och mina år som ordförande i Det Naturliga Stegets miljöinstitut. Jag hade som många andra stort förtroende för Bolin och såg ingen anledning att betvivla det han sa. Men sedan hände saker som ändrade allt.

Bilden är länkad till den ursprungliga artikeln, se länk nedan.

Våren år 2008 reagerade jag på en annonsbilaga i Svenska Dagbladet där Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson och Anders Wijkman uppträdde som annonspojkar för etanolindustrin. Med tanke på mina mångåriga och dåliga erfarenheter av etanol som drivmedel skrev jag ett mejl till Karlsson där jag ifrågasatte det lämpliga i att han lånade ut vår förenings goda namn till ett så ur miljösynpunkt tvivelaktigt syfte. Hans mycket nedlåtande svar blev en mindre chock, så jag gick vidare och skrev en artikel som togs in på SvD Brännpunkt. Den gav sedan upphov till en upphetsad debatt med Karlsson och Wijkman. Tonläget i svaret på mitt mejl och i debatten fick mig konfunderad…

Läs hela artikeln här.

Numeriska instabiliteter i klimatmodeller


Det är ett känt faktum att olika klimatmodeller, även om de har samma initialvärden, ger olika resultat. Ett välkänt exempel är IPCCs spagettigraf över olika klimatmodellers beräknade framtidsscenarier.

Bilden visar IPCCs klimatmodellers framtidsscenarier jämfört med verkliga mätningar (satellit [kvadrat] och väderballonger [bollar]). Bilden visar hur modellerna grovt överdriver en framtida uppvärmning.

Bloggen WUWT gav en intressant länk till en ny publikation, som har genomgått s.k. peer review, som behandlar numeriska fel i beräkningarna.

Forskarna undersökte vad som händer då man kör samma klimatmodell på olika datorplattformer. Det visade sig att trots att initialvärdena var exakt lika för de olika datorsystemen så divergerade körningarna rätt snabbt d.v.s. resultaten från de olika körningarna blev allt mer olika. Hur är detta möjligt? Räknar datorerna fel?

Orsaken till divergensen är något som kallas avrundningsfel som är en följd av att tal i en dator oftast uttrycks med ett begränsat antal decimaler. Antalet decimaler en dator jobbar med kan vara i storleksordningen 16 decimaler plus en exponent som anger hur decimaldelen skall skalas. Vid beräkningar är är det speciellt riskabelt att beräkna skillnaden mellan två nästan lika stora tal.

Ett exempel:

Antag att vi gör en beräkning på en dator där ett tal uttrycks med 8 decimaler. Vi stöter på en situation där vårt program beräknar skillnaden mellan två stora tal. Sekvenserna xxxxxxx och yyyyyyyy representerar information som inte ryms i talrepresentationen.

T = 3173333.3xxxxxxx – 3173332.1yyyyyyyy = 1.2

Vi har plötsligt gått från 8 siffror till en två.

Då vi subtraherar små tal från stora tal kan motsvarande problem dyka upp. Antag igen att vi använder en dator med 8-siffrors talrepresentation och att vi i programmet behöver utföra subtraktioner av små tal från ett basvärde:

X = bas – modifikation

X = 10 344 232 – 0.012345

Om vår antagna dator med 8 siffrors talrepresentation utför subtraktionen så får vi:

X = 10 344 232

eftersom det lilla talet vi subtraherade är så litet att det inte påverkar  det första talet över huvudtaget. Om vi har ett komplicerat program som miljontals gånger utför motsvarande beräkningar så kan felen med tiden bli betydande.  Problem av ovanstående typ är välkända i datavetenskapen och det finns många metoder för att minska på felen man får till följd av avrundningsfel. Problemet är dock att många lösningar kräver att man vet hur beräkningarna generellt uppför sig för att man skall kunna optimera beräkningarna på ett vettigt sätt.

Utöver ovanstående avrundningsfel kan det förekomma andra problem då man flyttar en klimatmodell från en beräkningsplattform till en annan. Då man kompilerar modellen för en ny plattform får man andra algoritmer för hur t.ex. olika matematiska funktioner beräknas. Små skillnader i algoritmerna kan ge upphov till intressanta kumulativa fel. Klimatmodeller körs idag i allmänhet på stora processorfarmer d.v.s. programmen körs på hundratals eller tusentals processorer som behandlar olika delar av modellen och sedan skickar mellanresultat till andra processorer där resultaten kombineras. Det är lätt att se att det utgående från ovanstående exempel kan ha betydelse i vilken ordning olika delresultat behandlas.  I t.ex. det senare fallet kan vi ibland ha situationer då det lilla talet har betydelse men att det har betydelse vad man eventuellt har subtraherat tidigare.

Andra orsaker till skillnader är hur beräkningarna optimeras. En kompilator kan t.ex. intelligent arrangera om olika termer i ett uttryck så att de kan beräknas så snabbt som möjligt, naturligtvis under förutsättning att resultatet matematiskt blir detsamma. Om vi har ett komplicerat uttryck så kan vi mycket väl få situationer där olika termers beräkningsordning har betydelse även om uttrycken matematiskt sett är ekvivalenta.

Resultatet av tio dagars körning där man jämförde på vilken höjd olika datorsystem beräknade att 500hPa geopotentialen borde befinna sig. Resultatet blev:


Vi ser att endast tio dagars simuleringar ger en standardavvikelse på 10 m i den beräknade höjden. En klimatmodell körs äver tiotals år d.v.s. tusentals eller tiotusentals dagar, det är lätt att inse att då endast de numeriska problemen gör att resultaten blir mycket tvivelaktiga.

Klimatmodeller, ensamble, medelvärde?


Den här artikeln är baserad på en engeskspråkig artikel i Bishop Hill som i sin tur är baserad på en kommentar i WUWT. Frågan gäller om medeltal och standardavvikelse har någon mening då man betraktar resultatet från en serie körningar av klimatmodeller. Svaret på frågan, mera om detta nedan, är nej.

Att säga att vi måste vänta en bestämd tid innan vi kan säga något om huruvida modellerna är riktiga eller inte är farligt. Det finns två orsaker till detta, för det första, och det här är något som helt ignoreras, finns det en mängd olika modeller som alla är baserade på grundläggande fysik och ändå ger de alla helt olika resultat. 

Fig. 1  Spagettigraf av klimatmodeller.

Man ser detta tydligt i de kurvor Monckton publicerade (fig. 1) där AR5 trendlinjen är medeltalet av alla dessa modeller och trots att det finns många modeller är variansen mycket stor. Då man tittar på kurvorna ser de ut som en upplöst repända inte som en naturlig spridning runt ett fysikaliskt resultat. 

Lägg märke till graden blåsning i bilden. Genom att beräkna medeltal och standard deviation over de olika modellernas projektioner och sedan använda medeltalet som den mest sannolika projektionen och variansen som felgränser  så behandlar man de olika modellerna som om de vore okorrelerade slumpmässiga storheter som ger upphov till ett sant medelvärde!

Det här är ett så fullständigt hårresande missbruk av statistik att det är svårt att bestämma sig för var man skall börja greppa frågan. Man skulle helst ge den som satte ihop den ursprungliga bilden ett antal örfilar och sedan se till att de aldrig kunde publicera vetenskapligt eller statistiskt material i framtiden. Man kan inte skapa en ensamble av oberoende och identiskt distribuerade modeller som har olika kod. Man kunde eventuellt använda en enda modell med olika startvärden (brus) och studera hur olika körningar av samma modell då uppför sig.
Vad jag försöker säga är att variansen och medeltalet för ensamblen av modeller är statistiskt helt meningslös eftersom de ingångsvärden vi har saknar de grundläggande statistiska egenskaper som behövs för en meningsfull tolkning.

Varför köpa detta nonsens genom att göra en linjär anpassning till till en funktion, den globala temperaturen, som aldrig har varit linjär även om den naturligtvis har varit approximativt jämn så att man via serieutveckling får fram en linjär term … som kan garanteras att inte ge meningsfulla extrapolerade värden för framtiden eftersom högre ordningens icke linjära termer börjar inverka och med tiden kommer att dominera. Varför ens med läpparna bekänna att R² eller p har någon mening? Den har det inte.

Låt mig upprepa. Den har ingen mening! Den kan inte statistiskt försvaras varken praktiskt eller teoretiskt. Man kunde lika väl använda ett spiritistiskt talande bord som grund för förutsägelser gällande framtida klimat. Ensamblen modeller skiljer sig inte genom verkliga slumpmässiga variationer utan de är beroende av alla möjliga obeaktade variabler, valda variabler, implementeringen och initialiserings bias. Bordet kan tänkas ge rätt svar, eller kanske inte, men god tur ger eventuellt gissningen någon typ av rationell bas.

Låt oss vända på steken och tillämpa statistisk analys på distributionen av modellresultat gällande påståendet att de alla korrekt implementerar välkänd fysik. Om jag t.ex. försöker göra en a priori beräkning av kvantstrukturen av t.ex. en kolatom så kan jag börja med att lösa en en-elektron modell där man låter elektronens växelverkan med sig själv generera ett sfäriskt symmetriskt elektronmoln kring kärnan. Sedan kan man utgående från fältteori iterera fram en bättre lösning (Hartree approximation).

Någon kan då säga ”Vänta, det här bryter mot Paulis uteslutningsprincip” och kravet på att elektronens vågfunktion skall vara helt antisymmetrisk. Man kan då göra en-elektronmodellen lite mera komplicerad och skapa en slater determinant för en helt antisymmetrisk representation av elektronens vågfunktion. Man kan sedan generera tätheten och utföra den självkonsistenta fältberäkningen för att få det hela att konvergera (det här kallas Hartree-Fock metoden).

En tredje person kunde då lägga märke till att resultatet fortfarande underskattar systemets såkallade ”korrelationsenergi” eftersom man då man behandlar elektronmolnet som en kontinuerlig distribution ignorerar att elektroner kraftigt repellerar varandra och därför inte vill vara nära varandra. Båda de första modellerna underskattar elektronmolnets storlek vilket gör atomen alltför liten och alltför hårt bunden. En variant där man använder en halv-empirisk täthetsfunktion ger igen ett bättre resultat.

En fjärde grupp konstaterar att universum i verkligheten är relativistiskt och genom att ignorera relativitetsteorin så inför vi fel i alla de ovanstående beräkningsmodellerna.

På slutändan kan vi ha en lång serie modeller som alla är baserade på fysik. I praktiken är också skillnaderna mellan modellerna baserade på fysik d.v.s. den fysik vi har lämnat bort i olika modeller. Vi ser också hur vi försökte använda en halvempirisk metod för att hantera frågor vi inte kan beräkna utfående från grundläggande fysik, resultatet är ofta dåligt eftersom empiriska korrektioner ofta endast fungerar i specifika situationer. Observera dock att vi inte har alternativet att göra beräkningen utgående från grundläggande fysik … vi klarar helt enkelt inte av att lösa det flerkroppsproblem vi stött på. Lika lite klarar vi av att lösa flerkroppsproblem klassiskt eller mängden öppna, ickelinjära, kopplade, dämpade, drivna kaotiska Navier-Stokes ekvationer i en icke inertial referensram … som representerar ett klimatsystem.

Lägg märke till att vårt försök att lösa elektronens vågfunktion för en kolatom är ett trivialt problem (som vi inte klarar att lösa) jämfört med klimatproblemet. Vi kan inte exakt beräkna någondera men vi är mycket närmare en lösning gällande atomen än gällande klimatet.

Borde vi beräkna ett medeltal för ensamblen modeller av den kvantelektroniska strukturen av atomärt kol och använda detta medelvärde som den bästa beskrivningen av kolets kvantstruktur? Vi gör detta endast om vi är idioter eller sinnesjuka eller om vi försöker sälja något. Om du läste ovanstående med eftertanke så märker du att jag fuskade … jag använde en halvempirisk metod d.v.s. metoden bygger inte på grundläggande fysik.

Vilken modell kommer att ge den bästa beskrivningen? Den halvempiriska metoden naturligtvis! Varför? Eftersom det finns ett antar parametrar som kan justeras så att man får bästa möjliga passning till ett mätt spektrum på en kolatom. Alla de övriga kommer att underskatta korrelationshålet och felen kommer att systematiskt skilja sig från verkligheten. Deras medeltal kommer att vara systematiskt felaktigt och genom att ge Hartree modellen (den dummaste, enklaste) samma vikt som den halvempiriska modellen så garanterar man att felet i medeltalet måste vara signifikant.

Anta att vi inte vet vilken av modellerna som ger det bästa resultatet. Antag att ingen i verkligheten har mätt kolets spektrum så att dess empiriska kvantstruktur är okänd. Om man lägger till detaljer som lämnades bort i Hartree så kan vi inte vara säkra på om vi får en förbättring eller en försämring av beskrivningen.

Vad man skulle göra i det verkliga livet är att mäta kolets spektrum och jämföra detta med förutsägelserna från de olika modellerna. Efter jämförelsen mot verkligheten kan vi välja den/de modeller som beskriver verkligheten bäst. Man går sedan vidare och försöker förbättra de bästa modellerna.

Kan vi tillämpa samma tänkesätt på klimatmodellernas spagettikod? Klart att vi kan! Först måste vi sluta låtsas att ensamblens medeltal och varians har någon mening överhuvudtaget genom att helt enkelt låta bli att beräkna dem. Varför beräkna ett meningslöst tal? För det andra kan vi utnyttja verkliga klimatmätningar från någon vald startpunkt. Vilken den valda startpunkten är spelar i det långa loppet ingen roll och vi kommer att vara tvungna att jämföra modellerna under lång tid för att inte slumpmässigt brus skall föra oss vilse och dölja systematiska fel i modellerna. Då vi har jämfört modellerna med verkligheten under tillräckligt lång tid väljer vi t.ex de fem modeller som bäst motsvarar verkligheten och lägger de övriga i malpåse och dessa övriga modeller används inte överhuvudtaget vid framtida analys eftersom vi vet att de innehåller systemetiska fel.

En verklig vetenskapsman kan sedan tänka på att sätta sig ner och studera dessa fem vinnande modeller och meditera över varför dessa modeller var bäst och dessutom försöka komma underfund med hur man kunde göra dem ännu bättre. Man kunde tänka sig att lägga till fysik som man tidigare förenklat bort, man kan tänka sig att lägga till empiriska korrektioner eller justera ingångsparametrar.

Nu kommer det verkliga problemet. Att vänta! Klimatet är inte så enkelt som en kolatom. Kolatomens spektrum är oföränderligt, klimatet är olinjärt, icke-Markoviskt, kaotiskt och allmänt påverkat av en mängd globala dåligt förstådda sinsemellan tävlande faktorer. Sot aerosoler, växthusgaser, moln, is, årtionden långa temperatursvängningar. Felaktigheter som beror på kaotiska processer som ger upphov till globala bestående förändringar i luftströmmarna men som beror på lokala osaker som t.ex. blockerande högtryck i Atlanten men som har stor inverkan på års- eller månadstemperaturen. Ytterligare har vi banförändringar, förändringar i Solen, förändringar i atmosfären, vulkaner, förändringar i användningen av landområden, algblomningar…

Någonstans har vi dessutom den där förbaskade fjärilen som inte förstår att sitta still … nån borde göra mos av den eftersom beräkning av ett ensamble medeltal från ett kaotiskt system är så dumt at man inte kan beskriva det. Allt fungerar bra så länge man beräknar medeltal över ett så kort intervall att man är bunden av en specifik attraktor … allting oskillerar snyggt och prydligt och sedan plötsligt har vi en annan attraktor och allting förändras. Alla parametrar vi använde för att finjustera modellen för den gamla attraktorn måste ges helt nya värden för att modellen över huvudtaget skall kunna fungera.

Ovanstående är orsaken till att det är huvudlöst att tro att någon sorts p-värde eller R² som beräknas utgående från AR5 har någon mening.

Jag rekommenderar att skeptiker försöker att inte acceptera ensamblen och i stället försöker rikta diskussioner mot frågor gällande varför modellerna stämmer så dåligt överens sinsemellan även då man kör dem utgående från leksaksproblem som är mycket enklare än det jordklot vi lever på. Varför använder vi inte empiriska bevis för att eliminera dåliga modeller så att vi kan koncentrera oss på de modeller som bäst motsvarar verkligheten, samtidigt måste vi se till att de dåliga modellerna inte används för några lösa påståenden om framtida klimat.

Det skulle ta mig, i min relativa ovetskap, omkring fem minuter att eliminera alla utom de bästa 10% av klimatmodellerna (som fortfarande divergerar men befinner sig inom fluktuationsområdet på datasidan). Sortera de återstående modellerna i en bästa (som kan förbättras) och en sämre halva som man kunde stoppa finansieringen av eftersom det är slöseri med tid och pengar. Naturligtvis försvinner de dåliga modellerna inte i verkligheten … de hamnar i malpåse och kan tas fram senare om det framtida klimatet förändras så att de ratade modellerna ger den bästa beskrivningen.

Om man eliminerar de dåliga modellerna så rasar modellernas förutsagda klimatkänslighet från det statistiskt sett helt bedrägliga 2.5 grader C/århundrade till ett mycket mera trovärdigt värde på ungefär 1 grad C/århundrade vilket ungefär motsvarar den långsamma klimatåterhämtningen efter den lilla istiden. En så här stor förändring skulle å andra sidan locka fram högafflar, tjärtunnor och fjädrar då människor inser hur de grovt  har utnyttjats av en liten grupp vetenskapsmän och politiker. Då människor förstår hur de är offer för ett helt oförsvarbart missbruk av statistik där man beräknar ett medeltal mellan extremt dåligt och dåligt som om de skulle ha samma sannolikhet att vara korrekta med slumpmässigt distribuerade differenser.

Spencers illustration av IPCCs klimatmodeller


Dagens klimatdomedagspropaganda bygger helt på klimatmodeller. En klimatmodell är i princip en vädermodell som körs över lång tid. Eftersom en global klimatmodell kräver en betydande räknekapacitet används ett relativt grovt rutnät (grid) som bestämmer modellens maximala upplösning. Lokala meteorologiska vädermodellers upplösning är normalt betydligt högre eftersom modellen inte gör globala beräkningar.  Eftersom beräkningsnätverket är grovt förlorar man rätt mycket detaljer från lokala fenomen, de förlorade detaljerna ersätts med tumregler för t.ex. hur moln bildas, man beräknar alltså inte molnbildningen utgående från fysikaliska grundsanningar.

Varje intresserad och vaken individ vet att dagens väderprognoser fungerar rätt bra för den närmaste dagen, ju längre fram i tiden väderprognosen sträcker sig desto inexaktare blir den. Dågonstans vid 10 – 14 dagar blir prognosen så inexakt att den blir till en ren gissning.

En vädermodell bryter samman efter ca. två veckor… Hur är det då möjligt att en i princip modifierad vädermodell kan användas till att beräkna ett framtida klimat efter t.ex. 100 år? Borde inte klimatmodellens beräkningar vara totalt opålitliga efter hundra år om vädermodellen blir opålitlig på två veckor? Svaret är att man antar att även om det väder klimatmodellen beräknar har allt mindre att göra med det verkliga vädret så kommer förekomsten av sol, regn, stormar, snöfall att statistiskt motsvara det globala vädret. Tanken är alltså att om det på ett kontrollområde förekommer rätt väder statistiskt sett så kan man använda modellen till att statistiskt uppskatta temperaturtrender även om t.ex. temperaturen modellen beräknar fram för ett specifikt år t.ex. 2015 inte behöver ha något med den verkliga medeltemperaturen år 2015. Då man tittar på trender över årtionden antar man att felen jämnas ut och de trender man ser motsvarar mätta temperaturtrender.

Motsvarar klimatmodellerna ovanstående beskrivning? Hur kan man kontrollera en klimatmodell?

Klimatmodeller kan kalibreras mot kända historiska klimatdata. Man kan alltså t.ex. ta den historiska situationen 1950 som utgångspunkt för en klimatmodell och man låter modellen räkna framåt år för år medan man justerar olika parametrar i modellen så att det beräknade resultatet motsvarar den historiska verkligheten så bra som möjligt. Om vi slutar justera modellen t.ex. år 2000 så kan vi kontrollera hur väl modellen träffar rätt i förhållande till åren 2000 – 2013 då den inte längre justeras.

De justerade parametrarna är t.ex. klimatkänsligheten i förhållande till koncentrationen CO2 i atmosfären. Klimatkänsligheten är främst beroende av en antagen förstärkning i form av vattenånga (också en växthusgas) i atmosfären. IPCC antar att en av koldioxid förorsakad uppvärmning ger upphov till högre luftfuktighet som i sin tur leder till större uppvärmning. IPCC antar att förstärkningen är ca. tre gånger.

Dr. Roy Spencer, en känd klimatolog, har studerat hur väl klimatmodellerna motsvarar verkligheten på sin vebbsida
”epic fail” . Modellerna har också behandlats på WUWT .

Klimatmodellernas beräkningar har fixerats till samma startpunkt d.v.s. 1979 som råkar vara det år då man för första gången kontinuerligt började mäta jordens temperatur från satellit. Klimatmodellernas beräkningar jämförs med verkligheten på två sätt. Den första bilden visar ett spagettidiagram äver en stor mängd klimatmodellers beräknade klimatframtid jämförd med mätningar av jordens temperatur. Det visar sig att klimatmodellerna har mycket lite med verkligheten att göra. I stort sett alla modeller överskattar grovt jordens uppvärmning och inga modeller har träffat rätt gällande de senaste sexton årens temperaturplatå.

Man ser hur klimatmodellerna idag överskattar temperaturen med 0,5 … 0,6 grader vilket ligger nära den totala uppskattade uppvärmningen (0,7 grader) sedan slutet av 1800-talet. Observera att man också inom klimatetablissemanget har uppskattat att en eventuell mänsklig inverkan på temperaturen inte har gått att mäta före ca. 1950.

Samma bild som ovan kan också ges som linjära trender för de enskilda modellerna. Den linjära bilden är lättare att avläsa än spagettibilden ovan men har eventuellt lite mindre med verkligheten att göra. Vi ser igen att klimatmodellerna inte motsvarar verkligheten.

Samma bild men baserad på endast amerikanska modeller ges nedan. Bilden visar att spridningen blir mindre vilket kan tyda på att modellerna inte byggs oberoende av varandra utan de bygger delvis på samma kod och gemensamma uppskattningar av justerbara parametrar.

Inom genetiken skulle man kalla situationen incest …

Om klimatveternskapen skulle göra skäl för namnet vetenskap borde man nu sätta in alla krafter på att förklrar varför modellerna blev fel.

Konflikt mellan klimatmodeller och verklighet


Det blir allt tydligare att klimatmodeller beskriver verkligheten rätt dåligt vad gäller beskrivningen av vad som sker i atmosfären. Vad värre är är att de dessutom kan ge missvisande resultat. IPCCs scenarium bygger på en grupp modeller, de flesta med något olika utgångsantaganden.


Bilden är tagen från Mail Online. Observera att endast området till höger om den vita vertikala linjen är förutsägelser modellerna har beräknat. Området till vänster om linjen har modellerna beräknat utgående från kända historiska data d.v.s. man har justerat olika variabler i modellerna så att modellerna skulle stämma med historiska data. Data till vänster måste således vara ungefär korrekta för alla modeller eftersom de var kända då modellerna kördes.  Bilden visar hur den mätta temperaturen idag ligger nedanför 95% konfidensintervallet vilket bör tolkas så att modellerna inte motsvarar verkligheten.

Resultatet man får från modellensamblen är en projektion (förutsägelse) av framtida temperatur uttryckt som ett medianvärde samt felgränser. Sedan början av 2000-talet har temperaturtrenden varit statistiskt lika med noll d.v.s. temperaturen har varken stigit eller sjunkit trots att koldioxidhalten i atmosfären har fortsatt att stiga i stort set i enlighet med IPCCs högsta utsläppsscenarier…  Ingen förväntar sig en direkt koppling mellan koldioxidhalt och temperatur, men det är klart att ju längre perioden av konstant eller sjunkande temperatur vi har desto större blir konflikten gällande den förväntade temperaturstegringen och desto bättre förklaringar behövs från modellbyggarna för att man skall kunna ha förtroende för modellerna. Idag har vi en period av konstant temperatur som sträcker sig över 15 – 23 år beroende av vilken uppskattning av den globala temperaturen man tittar på.

På 1970-talet tutade nyhetsmedia ut nyheter om den kommande istiden. Orsaken var att man från ca. 1950 fram till kanske 1976 kunde se en sjunkande global temperatur. Om man extrapolerade temperaturtrenden in i framtiden var det lätt att se att en ny istid låg strax bakom hörnet… I slutet av 1970-talet svängde trenden och samma vetenskapsmän som varnade för istid varnade nu för en katastrofal global uppvärmning. Temperaturen skulle fortsätta att stiga under ca. 20 år vilket skall jämföras med 30 år av sjunkande temperatur efter 1940-talets temperaturmaximum. FN skapade år 1988 IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) vars uppgift från början  att föra fram bevis på mänsklig inverkan på jordens klimat alltså inte studera klimat i allmänhet

Situationen har nu nått en punkt där diskrepansen mellan modeller och mätningar nått en punkt där problemet inte längre kan ignoreras.  Problemet är att den mätta temperaturen nu börjar ligga utanför modellernas 95% gränser vilket i allmänhet brukar tolkas som att modellerna inte beskriver verkligheten d.v.s. de är fel. På kort sikt kommer ändå inget att ske på varken det politiska planet eller vetenskapligt eftersom väldigt många människor har satsat sin autoritet på fel häst.

Vad kommer att hända? Sannolikt kommer allt större grupper människor, vetenskapsmän och väljare att börja uppfatta att den vision av en kommande klimatkatastrof saknar verklighetsförankring. För några år sedan var det populärt att tala om ”tipping points” d.v.s. man antog att det kunde finnas någon temperatur som skulle kunna leda till mycket kraftiga och snabba förändringar i klimatet trots att inga belägg för sådana extrema förändringar verkar finnas från t.ex. geologin.  Thomas Kuhn som är kond för sin beskrivning av såkallade paradigmskifte beskriver situationen ungefär så att man till en början kommer att ignorera fakta som strider mot den nuvarande paradigmen, det är lätt att sopa otrevliga resultat under mattan. Så småningom samlas dock så mycket data som motsäger konsensus att de inte längre kan ignoreras. Då man har nått en kritisk massa så svänger opinionerna plötsligt och alla är förvånade över att man inte såg självklarheterna …

I en ideal värld skulle vi nu ungefär vara i en situation att få uppleva ett paradigmskifte. Vad som behövs är inte något konstigt. Klimatforskare måste acceptera att extremt små koncentrationer koldioxid i atmosfären inte nödvändigtvis är den dominerande kraften bakom klimatförändringar och temperatur. Steget är dock alltför stort för IPCC och aktivistforskare. Politikerna har övertygats att klimatförändringen är verklig och att den är farlig och att det enda sättet att undvika en katastrof är att kraftigt minska koldioxidutsläppen. Om det politiska budskapet om en farlig klimatförändring försvagas så kan det leda till en plötslig förändring i det politiska stödet för kostsamma försök att nå utsläppsmål … om klimattåget tvingas bromsa är det möjligt att det inte längre kan nå sin destination.

Politiker är inga idioter, idioter kan inte nå den maktposition politiker på hög nivå har nått. Många börjar dock se att gräsrötterna i allt högre grad vänder sig mot naturförstörelse i form av vindkraftverk och kraftigt stigande energipriser och levnadskostnader. Tyska konsumenter klagar över de extra kostnader de måste bära på gurnd äv regeringens svärmande för förnybar energi. I Skottland debatterar man idag om ett kraftigt beroende av vindkraft kommer att vara en ekonomisk fördel. Det är möjligt att vi närmar os en brytpunkt och ett politiskt paradigmskifte. Samma ögonblick något relevant politiskt parti tar upp dessa frågor i sitt program så att väljarna ges ett verkligt alternativ kan vi se en förändring som liknar en tsunami … som samtidigt stänger alla vägar tillbaka.

Den vetenskapliga sidan kommer att gräla ännu många år. Det bästa man kan hoppas på är antagligen en objektiv forskning baserad på verkliga mätningar. Pengar måste fås fram för att göra objektiv forskning i stället för forskning styrd av en liten grupp aktivister. Observera att vi fortfarande kan vara i en situation att den stora faran trots en övergående värmeperiod är sjunkande temperatur. Då vi ser tillbaka över geologisk tid ser vi att vi borde börja gå mot en ny istid. Sannolikt borde vi satsa mycket resurser på att utveckla framtida energikällor baserade på fusion, thorium och uran, energikällor som dessutom i hög grad skulle minska beroendet av fossila bränslen. Vad vi minst av allt behöver är en politisk och vetenskaplig ortodoxi som kör sitt race oberoende av vetenskapliga fakta och oberoende av vad väljarna behöver.

Några intressanta länkar (på engelska):


A lagrange point in life


Lars Silén: Reflex och Spegling


Lars Silén: Reflex och Spegling

Big Picture News, Informed Analysis

Canadian journalist Donna Laframboise has been watching the climate world since 2009. What she sees isn't pretty.


Lars Silén: Reflex och Spegling

Climate Audit

by Steve McIntyre

Musings from the Chiefio

Techno bits and mind pleasers

Bishop Hill

Lars Silén: Reflex och Spegling

Watts Up With That?

The world's most viewed site on global warming and climate change

TED Blog

The TED Blog shares interesting news about TED, TED Talks video, the TED Prize and more.

Larsil2009's Blog

Lars Silén: Reflex och Spegling

%d bloggare gillar detta: