En vän gav för en vecka sedan boken ”The Bowed Lyre Jouhikki” till låns då vi hade vår vanliga fredagsspelning på Arbetets Vänner i Helsingfors. Boken behandlar stråkharpor i olika varianter från Estland, Finland och Sverige. Boken gav mig inspiration att återkomma till tagelharpan (det här blev nummer två). Det instrument den här artikeln beskriver är att betrakta som en ren prototyp där jag främst har varit ute efter att få dimensionerna ungefär rätt så att instrumentet blir spelbart. Jag bygger sannolikt ett instrument till inom den närmaste framtiden eftersom jag naturligtvis har insett att byggmetoden kan förbättras avsevärt.
Genom att t.ex. göra kroppen något tunnare blir det mycket lättare att såga ut uppningen för vänster hand maskinellt med lövsåg … i det föreliggande exemplaret är stommen några millimeter för tjock för att man skulle kunna vrida stommen fritt vid sågningen. Resultatet var att sågningen måste göras små bitar i taget och den sågade ytan blev relativt ojämn vilket gav mera arbete vid slipning/putsning.
Fig. 1 Utgångspunkten var grovt byggnadsvirke 50 x 150 mm. På bilden har materialet grovhyvlats.
Talharpan jag valde att bygga är av finsk modell med tre strängar. Eftersom det inte finns någon standardiserad form för en talharpa d.v.s. inga standardritningar existerar på nätet så började jag arbetet med att utgående från nogra bilder på existerande talharpor skissa upp en egen modell.
Fig. 2 En grov skiss av det blivande instrumentet. Dimensionerna bestämdes av bredden på materialet jag hade tillgång till samt av önskemålet att mensuren skulle vara ungefär 330 mm.
Skissens form överfördes till stombiten och ytterkonturen sågades ut i bandsåg. Det här var ett misstag. Jag borde ha fräst limytorna för locket innan sågningen … mycket arbete skulle ha sparats. Locket är nedsänkt ca 4 mm i stommen.
Halsen sågades ut i bandsåg. Den största sågtjockleken är mycket nära 150 mm … men det fungerade. Mitt bandsågsbett kunde ha varit något smalare vilket skulle ha underlättat den ganska kraftiga kurvan sedd från sidan i fig. 2.
Den inre delen av klanglådan sågades nu ut med bandsåg. Jag sågade mig in i stommen från ändträt och limmade ihop snittet med varmt snickarlim efter sågningen utan någon putsning av sågytan. Snittet är nästan osynligt. Sargerna kunde ha sågats något tunnare … nästa gång.
Följande skede var att såga ut öppningen för vänster hand. Denna sågning skedde med motorlövsåg. Sågningen skulle ha förenklats väldigt mycket om stommen skulle ha varit 3 – 5 mm lägre (plattare). Stommen skulle då rymmas under sågens arm vilket hade sparat rätt mycket tid vid sågningen. Sågningen gick att göra men den var besvärlig.
Lock och botten gjordes i al eftersom jag råkar ha några lämpliga plankor liggande. Det bästa materialet skulle ha varit kvistfri gran men jag hade inte lämpligt material liggande som kunde offras för ett prototypsinstrument. Många olika trädslag har använts för talharpor vilket betyder att det här instrumentet fortfarande kan anses vara autentiskt. Plattorna gjordes av 100 x 20 mm alplank som i bandsåg klövs till två bitar vardera ca. 10 mm tjocka. Bitarna hyvlades därefter i en tjocklekshyvel till 4,5 respektive 6 mm tjocklek varefter bitarna limmades ihop till 200 mm breda plattor. Då limmet hade torkat kördes plattorna ännu några varv genom hyveln för att de skulle vara jämntjocka och limforgarna rena.
Fig. 3 Limning av lock/botten. Materialet är al. Plattorna är gjorda så att en alplanka 100×22 mm klyvs på längden. Därefter hyvlas delarna till ungefär korrekt tjovklek varefter de limmas ihop med varmlim (traditionellt snickarlim).
Fig. 4 Locket limmas på den grovformade stommen.
Stämskruvarna gjordes av en. Jag lade för flera år sedan undan några bitar en med en diameter på ungefär 30 mm. De här bitarna kom nu till användning. Stämskruvarna svarvades ur detta material.
Fig. 5 Stämskruvarna är svarvade av En från från det egna området. Instrumentet har en liten basbjälke även om detta inte är traditionellt. Basbjälken är gjord av gran.
Fig. 6 Bottenplattan limmas på.
Efter att lock och botten limmats på skars kanterna jämna med kniv varefter kroppen formades till sin slutliga form med kniv.
Stall och stränghållare gjordes av ek eftersom jag råkade ha en lämplig bit liggande. Lönn skulle ha varit ett för musikinstrument merra traditionellt material men ek har väldigt likartade mekaniska egenskaper. Bitarna sågades ut med lövsåg varefter de skars till önskad form med kniv.
Fig. 7 Instrumentet i spelbart skick en vecka efter den första titten i boken 🙂 . Tagelharpan/Jouhikon har färgats med bränt socker varefter den har fått några lager spritlack (Shellack). Tanken är att lägga på ytterligare två till tre tunna lager oljelack för att ge djup åt ytan.
Jag har färgat in några fioler med bränt socker eller egentligen mörk sirap som kokats in i kastrull så att sockret blir nästan svart. Då sockret har bränts tillräckligt blir den torkade sockerytan inte klibbig. Eftersom färgen består av förkolnade kolhydrater kan man anta att den är relativt beständig … tänk tjära. Instrumentet lackades några varv med spritlack … eftersom spritlack torkar snabbt och jag ville ha instrumentet med till Altra Volta. Planen är att lacka instrumentet några varv med oljelack senare. Oljelack fungerar bra på shellackgrund.
Strängar
Strängar till en tagelharpa görs av tagel. Anders gjorde tre strängar med 20, 40 och 60 tagel. Då strängarna stämdes visade det sig att tagelmängderna var något för stora för mitt instrument. Lämpliga tagelmängder skulle antagligen vara 16, 35 och 50. Det är naturligtvis möjligt att kvaliteten på de begagnade taglen inte var speciellt bra. Strängtillverkningen blir ett intressant framtida projekt.
Tillverkning av strängar till en tagelharpa.
Stråkharpa, exempel på musik
Traditionell finsk folksång + stråkharpa (Jouhiorkesteri)
Sofia Joons sjunger och spelar stråkharpa.
Finsk musik på stråkharpa/jouhikko.
Etiketter: Altra Volta, Instrumentbygge, Jouhikko, Tagelharpa, Tagelsträngar
Larsil2009's Blog 
Lämna en kommentar