Justering av bottenplattan och resonansen B1+
Då bottenplattan har ”rågraduerats” kommer de grundläggande resonanserna att ligga lite slumpmässigt och det är lätt att lura sig själv och tro att fiolen inte blev bra. Hutchins ansåg att en fiol för en solist bör ha ungefär följande grundresonanser och att resonanserna bör ligga i vettiga förhållanden till varandra.
Följande förhållanden anses gälla för ett solistinstrument:
B1+ – B1- = 75 … 95 Hz
B1+ – A1 = 60 … 90 Hz
A1 – B1- = 0 … 16 Hz
Problemet är att det kan finnas flera tänkbara kandidater till B1- och B1+. Vid intrimningen gäller det då att lyfta fram (öka amplituden) på de resonanser man vill ha och undertrycka de icke önskade resonanserna. Om vi betraktar utgångsläget för ”birds eye” Stradivariusen så startar vi från:
A1 = 462 Hz (denna resonans bestäms av fiolens geometri och den ändras inte)
B1- = 410 Hz dominerande topp samt 10 dB lägre 445 Hz
B1+ = 518 Hz dominerande samt 5 dB lägre 550 Hz
Om vi accepterar den nyss hoplimmade fiolen får vi som resultat:
B1+ – B1- = 108 Hz vilket ligger utanför Hutchins gränser.
B1+ – A1 = 56 Hz vilket är relativt lågt för ett solistinstrument.
A1 – B1- = 52 Hz vilket ligger skyhögt ovanför det önskade intervallet.
Vad kan man göra? Den normala metoden skulle antagligen vara att skära loss locket och försöka med omgraduering. Problemet är dock att resultatet rätt långt är fråga om tur. Extremt små tjockleksförändringar ger stor inverkan på resonanserna. Jag brukar justera med ca. 2 um d.v.s. 2/1000 mm arbetssteg. Eftersom en mätklocka i bästa fall mäter med noggrannheten 5/1000 mm så ligger justeringarna som är tydligt hörbara utanför våra mekaniska mätmöjligheter. Det här betyder samtidigt att en stor förändring där man tar loss locket och sicklar vissa punkter är en extremt grov metod för justering.
Då vi justerar lock och botten är det inte så mycket fråga om att flytta en resonanstopp som att förstärka de toppar vi är intresserade av utan att förstärka de oönskade topparna. Det visar sig att om vi justerar in ringmoden i lock och botten, se tidigare inlägg, så kommer automatiskt de önskade svängningsmoderna att förstärkas och då locket ”ringer” korrekt så kommer de svaga alternativa B1- och B1+ att dominera. Genom att justera ringmoden kommer vi alltså att börstärka B1- = ca. 445 Hz och B1+ = ca. 550 Hz.
Om vi lyckas med justeringen så kommer vi att få:
B1+ – B1- = 105 Hz vilket ligger utanför Hutchins gränser men rätt nära ett toppinstrument.
B1+ – A1 = 88 Hz vilket motsvarar ett topp solistinstrument.
A1 – B1+ = 17 Hz vilket ligger mycket nära värdet för ett toppinstrument.
Vi ser att om vi lyckas förstärka de svaga topparna så går instrumentet in som ett topp solistinstrument (om Hutchins klassificering gäller)! Notera att det inte i allmänhet är möjligt att förstärka den önskade toppen utan att den i viss mån flyttar plats. Toppens plats verkar dock i allmännhet inte flyttas mer än ca. +/- 10 Hz.
Några identifierbara toppar i B1+ knackspektrum.
Artikel nummer fem i serien visar var det lönar sig att slipa.
Efter justering av bottenplattan, det största arbetet var att justera ringmoden uppe vid halsen, är resultatet:
Slutresultat efter justering.
Notera!
Hela justeringsprocessen har gjorts med fiolen stämd och den har justerats i mycket små intervaller genom inre slipning och den har provspelats mellan de olika justeringarna.
Justeringsprocessen för resonansen B1+ avslutas nu tillfälligt. Det är möjligt att jag återkommer och gör någon mindre korrektion senare då plattorna har härdat efter justeringen och fiolen har ”satt” sig.
Fiolen känns mycket bra då den provspelas.
Hur låter bottnens ringmod efter justeringen?
Bilden nedan visar vilka områden jag knackar på i ljudproven.
Ljudprov #1:
Knackning mitt på ringmoden vid L ger ”referenston. Därefer knackar jag från L utåt mot LL och den nedre klossen till vänster och sedan tillbaka till L. Jag går sedan tillbaka till L och knackar startreferens och sedan ut mot mot LR och den nedre klossen till höger och tillbaka till L.
Ljudprov #2:
Knackning mitt på ringmoden vid U ger ”referenston. Därefer knackar jag från U utåt mot UL och den övre klossen till vänster och sedan tillbaka till U. Jag går sedan tillbaka till U och knackar startreferens och sedan ut mot mot UR och den övre klossen till höger och tillbaka till U.
Ljudprov #3:
Knackning mitt på bottenplattan nere vid största bredd, vid C-bågarna samt uppe vid största bredd.
Notera att justeringen av bottenplattan inte ännu är färdig. Man kan tydligt höra att nodlinjerna inte är i balans d.v.s. att tonen på mittlinjen inte är densamma som då man går ut mot klossarna. Bottenplattan kommer att justeras under de kommande veckorna i mycket små steg. Grundproblemet vid justering är att det tar kanske ett dygn för instrumentet att ”sätta sig” efter en justering. För att inte göra stora dumheter lönar det sig att gå mycket långsamt framåt.
Etiketter: Carleen Hutchins, fioltrimning, Guarnerius, inre slipning av en fiol, musik, musikinstrument, ringmod, stradivarius
Larsil2009's Blog 
Kommentera