Man har uppskattat att jordens temperatur har stigit 0.75 … 0.8 oC under de senaste hundra åren. Under denna tid har man sett två perioder av uppvärmning. Den första fråm ca. 1910 till 1940, den andra från slutet av 1970-talet till 1998. Uppvärmningen under dessa två perioder har varit nästan exakt lika snabb. Experter anser att den första uppvärmningen var naturlig eftersom andelen växthusgaser i atmosfären var så låg att man anser att de inte kan ha haft en mätbar effekt på klimatet. Växthusgaserna anses kunna bidra till uppvärmningen efter ca. 1940 då koldioxidutsläppen började bli så stora att de kunde tänkas ge en uppvärmande effekt. Under perioden 1950 … 1975 sjunker temperaturen trots att koldioxidhalten stiger i atmosfären.
Efter 1975 tar avkylningen slut och vi ser en ca. 23 år lång uppvärmning. Mycket snart after att den globala avkylningen tog slut byttes varningarna för en ny istid till varningar för en uppvärmningskatastof. Det är spännande att se hur snabbt man bytte häst … trots att klimatologer med läpparna säger att det behövs en trend på ca. 30 år för att man skall kunna tala om klimatförändring så bytte man katastrof från avkylning till uppvärmning på ca. 5 år …
Uppvärmningen tog slut ungefär 1998 och efter detta har jorden inte statistiskt sett värmts upp överhuvudtaget. Uppvärmningen uppskattas så att man på olika sätt beräknar en ”medeltemperatur” för jorden på månads/årsbasis varefter man kan använda t.ex. linjär regression för att statistiskt räkna fram hur snabbt temperaturen i medeltal stiger under en given tidsperiod. Det finns ett antal olika grupper klimatologer som har försökt uppskatta jordens temperatur. Eftersom utgångsantagandena kan variera mellan de olika grupperna så är det rätt naturligt att resultaten inte är identiska. Metoderna skiljer sig också delvis från varandra beroende av vilken typ av data man använder sig av för uppskattningen. Det finns två olika spår som används.
Mätning av temperatur med satellit
Temperaturmätningar med satellit har gjorts sedan 1979. Samma mätdata analyseras av två oberoende grupper som presenterar resultaten oberoende av varandra. Grupperna är UAH (University of Alabama in Huntsville) och RSS (Remote Sensing Systems). Temperaturen mäts med hjälp av mikrovågsdetektorer i satellit. Komplicerade matamatiska metoder används därefter för att ur mätdata plocka ut temperatur på olika höjd i atmosfären. Satellitmätningarna kan kontrolleras mot motsvarande mätningar som görs via väderballonger. Satellitmätningarna ger en god global temperaturuppskattning som inte störs av t.ex. urban värmenedsmutsning. Mätningarna täcker också världshaven.
En beskrivning av hur mätningarna görs hittar du här .
Temperaturen vid marknivå mätt med satellit fram till början av 2013 kan man se i figuren nedan.
Figuren tagen från Dr Roy Spencer’s webbplats.
Mätning av temperatur via markstationer
Konventionella meteorologiska stationer används fär att mäta temperatur. Tusentals stationer runt om i världen används för att samla in data. Problemet med markstationerna, i förhållande till satellit, är
- Stationer flyttas
- Stationer stängs
- Mätutrustningen byts ut
- Omgivningen kring en station kan förändras med tiden vilket kan ge en lokal uppvärmning. En typisk situation är en station vid utkanten av en växande stad. Efter några årtionden befinner sigmätstationen inne i en storstad.
- Tidpunkten för mätningar kan ändra eller allmänt vara olika för olika stationer.
För att en temperaturuppskattning baserad på markmätningar skall vara realistisk krävs en mängd korrektioner av mätdata. En global temperaturuppskattning HadCrut4 ser ut så här:
Bilden visar tydligt uppvärmningen från ca. 1910 fram till mitten av 1940-talet. Uppvärmningen följs därefter av en period av fallande temperaturerfram till ca. 1975. Den allmänna uppfattningen är att uppvärmningen fram till ca. 1950 har varit naturlig eftersom utsläppen före detta var så små att de inte mätbart kan ha bidragit till uppvärmningen. Kurvan visar också tydligt den platta toppen efter 1998 som representerar en period av ca. 16 år utan uppvärmning. Då man ser på kurvans lutning för den första uppvärmningsperioden och jämför den med perioden mellan 1975 och 1998 d.v.s. perioden man hänvisar till för att minska på koldioxidutsläppen så frapperas man av hur lika de ser ut. Den första uppvärmningsperioden anses vara en återhämtning från mycket låga temperaturer under den lilla istiden. Den senare perioden sägs bero på CO2 utsläpp som kontinuerligt har ökat … trots detta har temperaturen inte stigit efter 1998.
Temperaturplatån efter 1998 kan bero på stora förändringar i Solen. Solens aktivitet påminner mycket om det man vet om situationen vid den lilla istiden. Om Solen visar sig vara orsaken till att temperaturen inte stiger så ställer man sig naturligtvis frågan om solen kan ha haft andel i uppvärmningen efter 1975 då solen råkade vara mycket aktiv …
Larsil2009's Blog 
Kommentera