I min science fiction roman ”Mars” diskuterar jag det intressanta faktum att det verkar finnas stenålderskulturer kvar i vår värld. De här stenålderskulturerna är inte mänskliga.
Ett samhälle är på stenåldersstadium då individerna klarar av att producera verktyg av sten och också klarar av att planera ibland komplicerade processer som sträcker sig över en längre tid.
I boken ”Mars” diskuterar jag sydamerikanska Capuchinerapor som jag uppfattar befinner sig på ett primitivt stenåldersstadium. Läsaren kan själv bilda sig en uppfattning om detta här:
Aporna använder stenverktyg för att öppna extremt starka nötter. De färska nötterna sätts först ut för att torka ungefär en vecka. Aporna knackar därefter på nötterna för att höra om de har nått lämligt mognadsstadium för att kunna öppnas. En stor hammarsten används därefter för att krossa skalet på nöten. Alla stenar är inte lämpliga vilket betyder att aporna håller utkik efter lämpliga stenar då de vandrar omkring. Man vet att aporna har kunnat transportera lämpliga stenar flera kilometer till hammarplatsen. På samma sätt kan de färdiga torra nötterna transporteras en rätt lång väg från torkningsplatsen till hammarplatsen. Aporna vet helt tydligt vad de håller på med och beteendet är helt tydligt inlärt inte medfött.
Bonoboaporna är nära släktingar till människan. Man har i USA studerat apor som har fått växa upp i mycket nära kontakt med människor. Vilket är resultatet?
Som nedanstående TED video visar är det helt tydligt att bonoboapan Konzi klart förstår mänskligt språk. Konzi klarar av att göra stenredskap som i praktiken inte går att skilja från stenredskap konstruerade av stenåldersmänniskor.
http://www.ted.com/playlists/59/animals_that_amaze.html
Fig. 1 Primitiva mänskliga stenredskap till vänster. Motsvarande stenredskap producerade av Bonoboapan Konzi till höger. De äldsta kända av apor producerade stenredskapen är äldre än pyramiderna i Egypten …
Då Konzi får gå på en utflykt i skogen visar han hur han klarar av att göra upp eld (tills vidare med tändare) men på ett mycket effektivt och professionellt sätt. Då man grillat det man vill grilla släcker Konzi elden genom att hälla vatten på den.
Fig. 2 Apan Konzi plockar ihop trä för en lägereld och tänder själv elden, dock med tändare.
Fig. 3 Elden släcks efter att grillningen är avslutad.
Det går att kommunicera med bonoboapor med hjälp av bildtecken. Det visade sig att en apa inte bara klarade av att använda sig av bildtecken för att kommunicera med människor. Då apan tyckte det var tråkigt att inte få gå ut använde den krita för att på golvet rita tecknen för den plats i skogen den ville gå till … vi ser alltså en apa som klarar av ett primitivt skriftspråk.
Fig. 4 Konzi vill på utfärd till kokplatsen i skogen …
Fig. 5 Vid den flata klippan.
Efter jobbet är det naturligtvis trevligt att koppla av med lite videospel
Fig. 6 En Bonoboapa som inte har problem med att spela ett videospel och som förstår att man skall försöka undvika spöken som jagar den egna figuren.
Jag hittade ett intressant exempel på en Capuchinapa som tillverkar det stenverktyg den behöver för att komma åt honung i ett vetenskapligt experiment.
Larsil2009's Blog 
Kommentera