I Finland har vi ett demokratiskt politiskt system som i grunden bygger på transparens och hederlighet hos de folkvalda. Det är självklart att samhället skadas då beslutsfattare kan köpas att driva projekt som inte är i kommunens, stadens eller landets intresse.
Det verkar självklart att den beryktade långdansen kring Malms flygplats startade som ett försök till ett ekonomiskt klipp. Man kan bara spekelera om hur många bruna kuvär som har givits under bordet till politiker i Helsingfors. Ingenting går naturligtvis att bevisa men många av långdansens argument för att förstöra landets näst mest trafikerade flygplats sett ur synpunkten starter/landningar.
Att politiker får betalt för politiska tjänster efter fullgjot värv verkar också självklart. Om man betalar en hög politiker en miljon för ett föredrag så är det inte längre fråga om att föredraget faktiskt har värdet en miljon och att åhörarna får ett utbyte som motsvarar tiotusentals dollar per deltagare. Det är fråga om betalning av mutor i efterskott så att ingen kan anklagas för detta.
Vilket pris har då en politiker?
Det har forskats i denna fråga och det är intressant att se att priset är skrämmande lågt. Det verkar självklart att en global dollarmiljardär om hen vill kan styra och ställa rätt fritt bland vilka politiker som helst. Ett exempel på detta är George Soros som helt problemfritt tar sig audiens hos EU:s högsta ledare … en person som inte demokratiskt har blivit vald till någonting inom unionen. Jag har svårt att tänka mig att politikernas audienser hos Soros inte ger klirr i kassan hos den enskilda politikern.
Roosevelt institutet har gjort en studie som kom fram till att för varje $100 000 en vald representant fick från finansmarknaden (gällande Dodd-Franck lagstiftningen) så ökade sannolikheten med 13.6% att representanten kunde gå emot det egna partiets syn på denna fråga.
Personer som följde finansmarknadens önskemål fick ofta $200 000 – 300 000 från denna sektor vilket ökade sannolikheten för åsiktsbyte med 25-40%.
Man studerade också kopplingarna mellan pengar från Telecommindustrin och en viktig omröstning om nätverksneutralitet år 2006. För varje $1000 en person fick från företag som stödde nätverksneutralitet (Google och Netflix) så blev de 24% mera sannolika att stöda detta. För varje $1000 från företag som var emot så ökade chansen 2.6% för en röst emot.
Av ovanstående kan man antagligen dra slutsatsen att industrilobbare i frågor som inte har speciellt stor synlighet kan köpa önskade beslut för några tusenlappar per politiker man behöver för att få ett önskat beslut. Exempel på detta är kemikalielagstiftningen i EU då det gäller ämnen som inte har väldigt stor synlighet. Jag tänker här på t.ex. ämnet Borax som i praktiken har förbjudits i EU trots att ämnet i sig ligger på ungefär samma giftighetsgrad som koksalt.
Då saken gäller frågor med större synlighet så stiger priserna. Den amerikanska studien indikerar att man kraftigt kan påverka beslutsfattarna beslut genom att erbjuda dem 2-3 årslöner för jobbet. Betalningen kan ges då politikerna slutar jobba inom politiken t.ex. i form av betalning för en serie föredrag hållna av en politiker med mångårig erfarenhet av hur systemet fungerar. Alternativt kan man ge unga politiker valunderstöd vid kommande val.
Vad kostar det att driva en synlig fråga?
I Finland har vi 200 riksdagsmän. Det är rätt självklart att det finns mycket få frågor där alla skulle vara emot en specifik lagstiftning en ”kund” anser sig behöva. Om vi antar att projektet kräver att 30% av riksdagsmännen köps d.v.s. ca. 70 personer och att priset är fem årslöner per röst så kan vi uppskatta kostnaden till (månadslönen för en riksdagsman är ca. 6500Euro):
Kostnad för att köpa ett beslut: 70*6500*12*5= 27 300 000 Euro
Priset är så lågt, 27 Miljoner Euro, att en dollarmiljardär kan betala det med fickpengar. Kostnaden motsvarar 2.73% av rörelsekapitalet på en miljard (om vi antar att manipulatören har endast en miljard att röra sig med). Notera att t.ex. George Soros sitter på ca. 22 miljarder dollar d.v.s. kostnaden för Soros skulle vara av storleksordningen 0.1%. Finns det någon som tror att de superrika inte skulle använda sina pengar till att köpa sig inflytande. Det är lätt att förstå varför Soros har fri tillgång till EU:s högsta ledare.
Hur borde de systemet se ut som förhindrar denna typ av förstörelse av demokratin? Hur borde straffen se ut?
Länkar:
Vad kostar en poliiker (The Intercept).
Who wants to buy a politician?
Hey! Want to buy some influence?
Larsil2009's Blog 
Kommentera