Det här är artikel nummer två gällande cancer i matstrupen. Den första artiken kan läsas här:
https://spegling.blog/2026/03/06/cancer-jaccuse-jag-anklagar/
Tanken med den första artikeln var inte att i förtvivlan skälla på vårt sjukvårdssystem. Den speglar den erfarenhet jag har haft av diskussioner med två onkologer.
Den första diskussionen fördes med en kirurg specialicerad på bl.a. operation av cancer i matstrupen. Hans alternativ var en radikal operation där 2/3 av matstrupen tas bort och efter detta cytostatika (cellgifter) eventuellt följt av bestrålning av det aktuella området. Diskussion om alternativ, då jag konstaterade att jag inte var intresserad av en operation av denna typ gav en remiss till onkologen nedan.
Den andra diskussionen fördes på HUS Cancercentrum i Helsingfors. Cancerläkaren förde fram lösningen cytostatika följt av radikal operation av matstrupen. Diskussion om alternativ gick inte att föra. Den kvinnliga onkologen hade inget intresse av att diskutera mina alternativ. Jag fick inte recept på t.ex. Ivermektin som jag explicit bad om.
Operation, avlägsnande av tumören
Den sannolika orsaken till cancern går antagligen tillbaka till tiden då jag ännu jobbade. Jag åt restaurangmat på jobbet varje dag och jag hade ofta halsbränningar speciellt om jag åt pizza. Resultatet var sannolikt att området i den nedre delen av strupen blev kroniskt inflammerat. Trots att halsbrännan försvann i.o.m. pensioneringen så var sannolikt grunden laggd för senare cancer.
Den erbjudna operationen (Esophagectomy) går ut på följande:
Matstrupen kapas så att 2/3 tas bort nedifrån inklusive ”ventilen” ner till magsäcken. Därefter tar man bort en stor del av magsäcken så att man skapar ett rör i stället för magsäck. Magsäcksröret sys fast i det som är kvar av matstrupen. Om allt gick att få bort antas patienten vara botad men förväntas trots detta gå igenom cytostatikabehandling och eventuellt strålbehandling.
En klar risk för komplikationer efter operation är risken för dålig läkning mellan matstrupen och magröret. Resultatet kan bli läckage och behov av tilläggsoperationer. Läckage till brösthålan eller i magen är mycket allvarliga komplikationer.
Fig: Principskiss för operationen. I normalfallet idag görs den som titthålsoperation man i komplicerade fall kan man också öppna bröstkorgen.
Vilket blir resultatet av en operation
- Det finns egentligen ingen ordentlig matsäck längre vilket betyder att endast små mål kan intas.
- Vilken är inverkan på matsmältningen då maten passerar det som var magsäck väldigt snabbt.
- Problem med sväljande.
- Problem med sura uppstötningar då slutventilen till magen saknas.
- Livslångt behov av medicinering för halsbränna.
- Höj huvudändan 30 cm i sängen för att hålla maginnehållet nere vid sömn.
- Undvik kaffe, te, cola etc.
- Undvik fet mat.
- Undvik choklad.
- Undvik sura maträtter (tomat, vinäger, chili och cittrusfrukter).
- Undvik spearmint och pepparmint.
- Undvik kolsyrade drycker.
- Begränsa eller undvik alkohol.
- Undvik både heta och kalla maträtter.
- Sitt upprätt 45-60 minuter efter en måltid. Notera att antalet måltider antas vara sex små mål mat eftersom magen rymmer väldigt lite. Nio timmars sittande upprätt …
- Ät inte två timmar före läggdags.
- Undvik mat som kan ge upphov till gasbildning exempelvis bönor, broccoli, blomkål, ärter, surkål, lök, äppel, avocado, vattenmelon, melon, öl, nötter …
- Undvik att böja dig framåt.
- Kraftig viktminskning.
Dumping syndromet:
Maten går för snabbt genom resterna av magsäcken vilket kan ge upphov till kramp i magen, illamående, övermättnadskänsla, diarré ofta 15 min efter ett mål.
Vissa individer kan få lågt blodsocker (reactive hypoglycemia) en till två timmar efter ett mål vilket kan ge svaghet, illamående, svettning, hunger, hjärtklappning, obehag och skakningar.
Olika typer av lungproblem kopplas också till operationen även om man inte rör lungorna vid operationen. Sannolikt kan uppstötningar gå ner i lungorna vilket ger problem.
Min kommentar
Jag uppfattar avanstående bieffekter av en operation av en matstrupsoperation vara en naturlig, självklar, följd av operationen men för patienten direkt invalidiserande.
Dödsrisken för själva operationen uppskattas beroende av patientens allmänna kondition och eventuella andra sjukdomar ligga mellan 1.8% och 18%. Femårs överlevnaden ligger beroende av källan på 30 – 40%. Den intressanta frågan som jag inte vid ett snabbt sökande hittade något svar på var om dödligheten främst berodde på att cancern kom tillbaka eller om orsaken var komplikationer kopplade till själva operationen men där patienten överlever några år men långsamt tynar bort.
Argumenten för en radikal operation
Dagens cancervård uppfattar cancern som okontrollerat växande cellpopulationer förorsakade av slumpmässiga mutationer i cellens arvsmassa. Cellens kärna styr många av cellens funktioner. Det är då logiskt att anta att om man lyckas avlägsna alla ”sjuka” celler så är cancern botad. Att skära bort cancern är då det logiska svaret på problemet eftersom man om man för säkerhets skull skär bort tillräckligt mycket runt tumören har en chans att ”bota” cancern. Samma argument talar naturligtvis för cytostatika/cellgifter och bestrålning d.v.s. om man lyckas ta kål på alla cancerceller så tror man att chansen för en ny slumpmässig mutation i en för tillfället frisk cell som leder till cancer är liten.
Frågan är dock om argumentet håller. Är det faktiskt mutationer i cellkärnan som är orsaken till cancer? Är det kärnan som styr den okontrollerade celldelningen eller är de detekterade mutationerna symptom på en djupare process som ger de observerade mutationerna man idag satsar miljarder på att undersöka?
Ett självklart experiment för att testa tanken om slumpmässiga mutationer som orsaken till cancer är naturligtvis följande:
Om vi tar en frisk cell från vilken vi tar bort cellkärnan och ersätter den med cellkärnan från en cancercell vad händer? Vi har tre alternativ:
- A) Den friska cellen blir en cancercell eftersom den får en kärna från en cancercell.
- B) Den friska cellen förblir frisk trots att vi har gett den kärnan från en cancercell.
- C) Cellen dör.
Ovanstående experiment har gjorts många gånger och i nästan alla fall har en frisk cell i vilken man ersatt den friska kärnan med kärnan från en cancercell förblivit frisk d.v.s. det vi ser är alternativet B. Konstigt!?!
En självklar väg, igen, att gå vidare är då naturligtvis att vi tar en cancercell och byter ut dess kärna mot kärnan från en frisk cell. Vi har igen tre alternativ:
- A) Cancercellen blir frisk eftersom den skadade kärnan har ersatts av en frisk kärna.
- B) Cancercellen förblir en cancercell även om vi har bytt ut dess kärna mot en frisk kärna.
- C) Cellen dör.
Experimentet med att byta ut kärnan i en cancercell mot kärnan i en frisk cell har också gjorts många gånger och resultatet är B d.v.s. cellen förblir en cancercell även om den får en frisk kärna.
Min tolkning av ovanstående experiment är att det grundläggande problemet i en cancercell inte är kärnan och slumpmässiga mutationer i kärnan utan de mutationer vi ser är följder av skador i cellens energiproduktion. Cellen producerar energi i cellens mitokondrier som är organeller som påminner om bakterier inne i cellen. Mitokondrierna har sitt eget DNA och mitokondrierna ärvs t.ex. i människan via ett barns moder. Släktskap nedåt genom generationer kan alltså i princip mätas direkt via kvinnolinjens mitokondrie DNA.
Om cancer inte i första hand skapas genom någon slumpmässig mutation i någon cellkärnas DNA vad är då orsaken till cancern? Svaret hittar man genom att titta på olika cancertyper och söka gemensamma faktorer i olika cancerceller. Det visar sig att det finns en tydlig gemensam faktor i alla cancerformer. Om cellens energiproduktion är skadad d.v.s. cellens mitokondrier är skadade så leder detta till att cellen med tiden går tillbaka till en urgammal metod för energiproduktion jäsning främst av socker (glukos). Jäsning kräver ungefär 15 ggr mera glukos än energiproduktion via normal oxidation av glukos. Normal energiproduktion ger slutprodukterna ATP, vatten och koldioxid. ATP är energibäraren som cellen använder som energikälla. Vatten och koldioxid är de naturliga restprodukterna som kroppen hanterar utan problem. En skadad mitokondrie som har gått in i jäsningsmod producerar energi men slutprodukten blir mjölksyra. Min uppfattning är att mjölksyran förändrar förhållandena i cellen bl.a. genom att sänka pH vilket leder till fel vid celldelning och syntes av olika ämnen styrda av cellkärnan. Man ser genetiska skador som sannolikt är relativt typiska för olika cancertyper beroende av hur skadad cellen har blivit. Olika organ med skadade mitokondrier kommer att uppvisa olika typer av genetiska skador eftersom cellens tillgång till syre och borttransport av restprodukter varierar. Resultatet blir typiska cancerformer som ges fina namn beroende på var de uppkommer och vilka gener cancern aktiverar trots att grundorsaken är densamma d.v.s. mitokondrierna är skadade.
Bilden lånad för ”educational use”.
Friska mitokondrier kan producera energi ur glukos (socker), glutamin samt ketoner (fett).
Mitokondrierna kontrollerar förutom energiproduktionen ytterligare två viktiga funktioner. Mitokondrierna kontrollerar celldelningen. Om mitokondrierna skadas kan kontrollen över celldelningen brytas och resultatet blir okontrollerad celldelning d.v.s. en cancersvulst som börjar växa okontrollerat. Den andra intressanta funktionen mitokondrierna hanterar är programmerad celldöd apoptosis d.v.s. cellen upptäcker själv att det har blivit något fel och resultatet blir att cellen gör självmord så att kroppen kan återanvända cellens material och samtidigt förhindra att den skadade/felaktiga cellen reproducerar sig. En förutsättning för okontrollerad cancer tillväxt är naturligtvis att apoptosis har satts ur spel.
Om grunden för cancerns uppkomst är felaktig så kan man naturligtvis ställa sig frågan: Hur sannolikt är det att den erbjudna behandlingen rättar till grundproblemet? Vilka är riskerna för att cancern dyker upp igen även om behandlingen som sådan har varit effektiv och lyckad?
Några källor
Nature: Whole-genom landscapes of 1364 brest cancers https://www.nature.com/articles/s41586-025-09812-3
NIH: Breast cancer genomes – form and function https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC2956580/
Bild ett i källa nummer två visar som jag ser det tydligt hur mitokondrieskador ger upphov till det man uppfattar som genetiska skador trots att grundproblemet är mitokondrieskadan.
En liknelse kunde vara följande:
Vi har ett högt torn byggt vid kanten av en asfaltväg så att vi på norra sidan har asfalt och på den södra sidan ett mjukt plöjt fält. Vi har en blind forskare nere på marken som studerar krossade kaffekoppar. Vi fäller koppar från tornet ned på vägen och forskarens assistent sopar upp skävorna och analyserar dem statistiskt. Vi fäller också kaffekoppar mot fältet och assistenten samlar ihop bitarna. Forskningsrapporten visar att det tydligt finns två helt olika typer av skador på insamlade kaffekoppar. Typ ett kan vi kalla ”mikrosplitter” koppar och det andra alternativet kan vi kalla ”makrosplitter” koppar där man t.o.m. ibland hittar hela koppar. Det är naturligtvis väldigt svårt för forskaren att hitta något annat mönster än att koppar insamlade från den norra sidan består av mikrosplitter och koppar från den södra sidan makrosplitter. Eftersom den blinda forskaren har en assistent så är han inte medveten om att omgivningarna där man hittar skärvorna är radikalt olika. Resultatet blir två doktorsavhandlingar skrivna av den blinda forskarens studenter som behandlar splitterstrukturer i N-koppar och S-koppar båda avhandlingarna får goda betyg men de är båda helt irrelevanta.
NIH: The significance of Mitochondrial dysfunction in cancers https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC7460667/
Larsil2009's Blog 
Lämna en kommentar