Jag gjorde för något år sedan ett enkelt test av slipning med magnet. Jag använde en bit rödbok med tjockleken ungefär tre mm och mätte sliphastigheten med små magneter. Resultatet var då att sliphastigheten var ungefär 0.1 um/drag. (Cleas Ohlssons små supermagneter med hål).
Jag använder nu supermagneter med tjockleken 1 mm och diametern 20 mm. Trycket per ytenhet blir annat och sliphastigheten ändrar samtidigt. Det slog mig idag att jag nu har ett bättre testmaterial. Jag kände på spänsten i ett nyckeharpslock med tjockleken 4.25 mm och tog i lite för hårt med resultatet att locket brast på mitten. Tanken är att eventuellt använda den ena eller båda bitarna till att bygga en/två grekiska Kemenche.
Det söndriga locket ger å andra sidan en perfekt möjlighet att mäta sliphastigheten i rätt material d.v.s. gran som används i locket på en fiol.
Jag mätt sliphastigheten på följande sätt:
- Märkte ut en mätpunkt över vilken jag förde den ”yttre” filtklädda magneten. En likadan magnet med pålimmat slipmedel användes på undersidan för slipningen.
- Jag slipade hundra drag fram/tillbaka och mätte tjockleken i mätpunkten med mikrometerklocka. I praktiken är det svårt att komma till bättre reproducerbarhet än kanske 0.05 mm mellan olika mätningar. Varje mätpunkt består av fem olika mätningar och mätpunkten är medeltalet av dessa fem mätningar.
- Mätningarna upprepades upp till 800 drag.
Fig. 1 Mina slipmagneter på utsidan av ett brustet nyckelharpslock med utgångstjockleken 4.25 mm. Den yttre filtklädda magneten är limmad på en tunn träpinne vilket tillåter slipning under halsen på en fiol. Se separat artikel om möjligheterna att ändra på basens tonförg. Mätpunkten är den lilla svarta cirkeln stax före texten.
Fig. 2 Resultatet äv 800 slipdrag syns som ett slätt område men man känner inte ännu någon ändrad tjocklek med fingrarna. Så här många slipdrag mellan basbjälken och halsen gör basen hörbart djupare och mustigare!
Fig. 3 Resultatet av slipningen i grafisk form. Sliphastigheten med det slipmedel jag använde och med mina 1 mm tjocka magneter blev ungefär 0.00015 mm per drag eller 0.15 mikrometer/drag. Sannolikt är sliphastigheten något lägre än i bilden eftersom mäthuvudet sannolikt i viss mån deformerar träytan.
Observera att för att slipa ned locket med 0.1 mm med bildens magneter behövs ca. 600 slipdrag (fram/tillbaka). Risken för att slipa igenom ett lock som har utgångstjockleken 2 mm är obefintlig eftersom det för detta skulle krävas 6600 slipdrag.
Min erfarenhet är att man för att få bestående tonfärgsförändringar måste slipa flera hundra drag t.ex. mellan basbjälke och stall … med mina magneter.
Observera att då man slipar fria ytor med en kraftigare yttre magnet så avverkas material mycket snabbare. Återkommer med mätningar på detta i ett senare skede.
29/12/2014 kl. 13:20 |
Solving the Stradivarius Secret: http://youtu.be/c8-rOvWeV8kej.
Läser med stort intresse dina artiklar om fioltrimning. Undrar om du jar sett denna mannen? Han justerar också lockets insida men inte med magneter dock.
Peter Holm
07/01/2015 kl. 12:22 |
Jag känner till fysikern Fry. Videon är inte speciellt bra eftersom violinisten inte riktigt klarar av situationen. Jag har experimenterat med Fry’s idéer och jag har en känsla av att man för att få till goda högfrekvensegenskaper bör se till att vingarna knacktonsmässigt har en jämnt sjunkande ton då man knackar sig från en vingspets (f-hålen) i fibrernas riktning. Rent intuitivt bör detta leda till att ”alla” d.v.s. ett brett tonområde har möjlighet att exitera en vinge.