Jag har under lång tid varit förälskad i tonen i både nyckelharpa och resonanssträngad fiol. Jag har byggt några nyckelharpor, några resonanssträngade fioler av egen konstruktion och har köpt några Hardangerfioler. Det här inlägget är egenligen ett test av min uppdaterade blogg som nu kan hantera både video och ljudfiler.
Bilden visar min hardangerfiol och ljudfilen visar hur instrumentet låter. Fiolen är i viss mån akustiskt trimmad. Jag använder Thomastik Dominant strängar vilket inte är helt genuint, egentligen borde sensträngar användas. Fiolen är stämd som en fiol (GDAE) med resonanssträngarna stämda HDF#GA (BDF#GA om amerikansk notering används). Skulle jag vilja ha en riktigt genuin klang borde jag stämma upp fiolen ett tonsteg.
Den musik jag spelar är inte nödvändigtvis norsk vilket betyder att jag uppfattar att jag har rätt att skapa vilka klanger jag vill 😉 .
Bandningen är gjord med en Android telefon med an audio app som spelar in med CD kvalitet. Resultatet är ljudmässigt förvånande bra. Lyssnarna får avgöra hur spelandet låter själva.
Musikexemplet visar tydligt hur resonanssträngarna ändrar klangen i ett resonanssträngat instrument. Musiken är improviserad i stundens ingivelse.
Larsil2009's Blog 
14/11/2013 kl. 17:30 |
Hej Lars
Visar inspelningen inte att det är mycket brus i spektrat?
14/11/2013 kl. 18:18 |
Det har en rätt stor betydelse hur nära instrumentet inspelningen görs. I det här fallet var avståndet av praktiska skäl under en meter vilket betyder att högfrekvent brus hörs. Samma sak kan man notera då en toppviolinist drar på i forte på de lägre strängarna. I närfältet (alltså det örat vid fiolen hör och en mikrofon strax bredvid fiolen) ”fräser” det om fiolen. På några meters avstånd försvinner det högfrekventa bruset och tonen låter normal och sannolikt bidrar de höga frekvenserna till att instrumentet en solist spelar på går att lokalisera av åhörarna.
14/11/2013 kl. 18:21
Glömde också att konstatera att inspelningen avsiktligt är helt rå. Ingen efterbehandling av musikfilen har gjorts.
De akustiska korrigeringarna på det här instrumentet är rätt små. Orsaken är att då man ökar resonanserna i instrumentet så svänger också resonanssträngarna kraftigare. Som den här fiolen är just nu så ligger den just på gränsen till ”klirr” där resonanssträngarna när de svänger som kraftigast slår i varandra … resultatet blir ett mycket kännspakt biljud som man kan känna igen på alla resonanssträngade instrument.
Problemet med klirr kan lösas på flera olika sätt, det enkla sättet är att byta resonanssträngen till en nummer grövre dimension eller genom att ändra stämningen eller genom att modifiera kanalen genom halsen. I det här fallet är det resonanssträngen stämd i H som vid forte ger upphov till ”klirr”. Jag fixar problemet då strängarna behöver bytas, resonanssträngarna brukar inte gå att återanvända eftersom de är svåra att trä genom halsen korrekt om de är hoprullade.