Alla ”vet” idag att universum har blivit till genom ”Den stora smällen” eller ”Big Bang”. Tron på universums tillblivelse genom ”big bang” bygger på ett enkelt observerbart fenomen som upptäcktes av astronomen Edvin Hubble 1929. Tanken på ett expanderande universum skapades av Georges Lemaitre som förutom den då relativt nya relativitetsteorin också som katosk präst strävade att förena fysiken med skapelseberättelsen.
Edvin Hubble upptäckte att allmänt taget alla mycket avlägsna objekt verkade vara rödförskjutna d.v.s. ljuset från en fjärran galax är rödare än ljuset från en närliggande galax. Rödförskjutningen betyder inte att vi endast ser rött ljus från galaxen utan allt ljus t.ex. en blå spektrallinje i spektret från en avlägsen galax inte längre ligger på samma plats i spektret utan den har förskjutits mot längre ”rödare” våglängder. Ursprungligen ”röda” spektrallinjer förskjuts mot infrarött .
Då man använde specifika typer av supernovor som ”standard” ljuskällor d.v.s. man antog att supernovorna var ungefär lika ljuskraftiga så kunde man enkelt beräkna avståndet till en avlägsen supernova då man vet att ljusstyrkan avtar med kvadraten på avståndet. Genom att studera spektret från den avlägsna galaxen och hur mycket ljuset var rödförskjutet kunde man, om man antog att rödförskjutningen var en följd av en dopplerförskjutning, enkelt beräkna hur snabbt den avlägsna galaxen/ljuskällan avlägsnar sig från oss. Vår standardljuskälla, supernovan, ger oss avståndet och rödförskjutningen ger oss hastigheten.
Då man studerar rödförskjutningen i olika riktningar så ser man att avlägsna galaxer i alla riktningar sett från jorden är rödförskjutna och således rör sig bort ifrån oss med en hastighet som är större ju avlägsnare objektet är.
Ovanstående resonemang verkar, hoppas jag, klart och enkelt att förstå. Betyder det här att ”big bang” är ett bevisat faktum? Svaret är ganska entydigt nej!
Ovanstående resonemang utgår från att det inte finns alternativa förklaringar till rödförskjutningen … vilket det finns. En doppler (hastighetsberoende) rödförsjutning leder till intressanta konflikter.
På 1960-talet upptäckte man underliga radiokällor som man trodde var stjärnor men som visade sig ha mycket underliga optiska spektra. Kvasarerna var extremt kraftigt rödförskjutna vilket gjorde dem extremt avlägsna och eftersom man kunde se dem trots det extrema avståndet så måste de ju vara mycket lyskraftiga. I vikipedia finner vi:
Kvasar
Kvasaren 3C 273 på ett foto taget av Hubble-teleskopet
En konstnärs tolkning av en kvasargalax
En kvasar (av engelskans quasi-stellar radio source, quasar) är en extremt ljusstark och avlägsen aktiv galaxkärna. Den överglänser sin värdgalax så mycket, att denna inte tidigare har kunnat observeras. Först med hjälp av CCD-teknik och senare adaptiv optik har många värdgalaxer kunnat påvisas.
Detta energiutstrålande objekt i universum avger enorma mängder elektromagnetisk strålning från radiovågor till gammastrålning. Det är faktiskt inte ovanligt för en enskild kvasar att utstråla energi, motsvarande flera hundra vanliga galaxer. Själva kvasaren är ett förhållandevis litet objekt, men många ligger på ofantligt stora avstånd från jorden.
Med ett så stort energiflöde krävs en mycket kraftfull energikälla och inga andra teorier än att kvasarer är aktiva galaxkärnor har framlagts, som förklarar ett fenomen av denna magnitud. Det rör sig alltså om ett supermassivt kompakt objekt omgivet av en ackretionsskiva i centrum av en galax. Strålningen kommer sig av att gas som närmar sig det förmenta svarta hålet hettas upp i ackretionsskivan och genom jetstrålar avger enorma mängder energi.
Kvasarer var länge de objekt som hade de högsta rödförskjutningar som uppmätts. Rekordet Z=7,085 har ULAS J1120+0641 som upptäcktes 29 juni 2011.[1] Siffran har dock numera överträffats av flera galaxer.
Man accepterar utan att blinka ett objekt som kräver en energiproduktion hundra gånger större än hela vår galax energiproduktion. Notera också att man konstaterar att inga andra teorier för vad kvasarer har framlagts. Faktum är att vi igen ser hur det koncensusdrivna vetenskapssamfundet fungerar. Det finns utan tvivel andra alternativ och dessutom förklaringar som gör kvasarer till normala stellära objekt som inte längre är extremt ljusstarka.
Halton C. Arp är känd för att ha katalogiserat galaxer. I samband med detta arbete upptäckte han att det i anslutning till många galaxer fanns kvasarer som verkade kopplade till ”modergalaxen” via synliga materiebryggor. Om Arps observation av kvasarer, med stor rödförskjutning, kopplade till relativt närliggande galaxer med mycket mindre rödförskjutning stämmer så betyder det att kvasaren ligger rätt nära oss vilket leder till att energiproduktionen inte är extrem och problemet med kvasarer som producerar mera energi än hundra galaxer försvinner. Om man accepterar den här enkla lösningen så uppstår det dock ett nytt problem …
Om Arps observationer är korrekta så kan det hända att hela teorin gällande ”Big Bang” faller ihop som ett korthus eftersom då den observerade rödförskjutningen inte längre med säkerhet är en följd av avlägsna objekts rörelse. Om rödförskjutningen inte, i huvudsak, beror på universums expansion så kommer hundratals kosmologers livsarbete att vara bortkastat. Den naturliga reaktionen är då att vägra se på data i likhet med motståndarna mot Giordano Bruno och Galilei och hoppas att problemet försvinner.
Det finns ett talesätt som säger att vetenskapen går framåt via gamla professorers begravningar.
Nedanstående rätt långa video ger en intressant inblick i problematiken.
Etiketter: Halton Arp, koncensus, kvasarer, oliktänkare, rödförskjutning
Larsil2009's Blog 
Kommentera