Alla som har nära kontakt med åldringar vet att medicinpaketet de förväntas stoppa i sig dagligen kan vara skrämmande eller imponerande beroende av hur man egenligen ser på saken.
En nära släkting dog för ungefär ett år sedan på ett på slutändan mycket snabbt och barmhärtigt sätt. Under det sista året var han extremt trött, stora blånader uppträdde ganska slumpmässigt på olika delar av kroppen och den sista morgonen såg det ut som om han hade svettats blod d.v.s. det rann blod vid t.ex. halsen utan att det fanns synliga sår. Kanske tjugo timmar senare var han död.
Den närmaste kretsen antog att det vi såg var en följd av t.ex. överdosering av antikoagulerande s.k. bloduttunnande medel givna för att undvika blodpropp. Man kan ju då lätt anta att en bieffekt skulle vara blånader och vid extrem överdosering eventuellt t.o.m. yttre blödningar. Jag köpte själv det här resonemanget fram till för ett par dagar sedan då jag gjorde breda sökningar kring cancer sedd som en kombination av en eller flera bristsjukdomar. Det finns flera välkända bristsjukdomar som den dåtida läkarvetenskapen stod handfallna inför eftersom man sökte förklaring i infektion eller liknande och inte i kost. Två exempel ges nedan:
Skörbjugg var en fruktad sjukdom som kunde slå ut 50% av deltagarna i ett korståg, en stor del av besättningen på ett fartyg som gjorde en lång resa över öppet hav eller en polarexpedition. Det tog ca. 200 år för läkarvetenskapen att fullt acceptera att det var fråga om en bristsjukdom. Den brittiska flottan var bland de första att ta i bruk den nya kunskapen genom att ställa upp regler att cittrusfrukter skulle tas med på alla skepp. Resultatet av undermedicinen mot skörbjugg var världsherravälde över haven eftersom man kunde göra extremt långa resor utan att besättningen dog. Så småningom accepterades orsaken till skörbjugg och sjukdomen blev ett minne blott som ingen mera ens tänker på!
Dödligheten i perniciös anemi låg på 98 – 99% trots att man försökte bota sjukdomen med alla tänkbara läkemedel inklusive arsenik och kvicksilver. Man hade en palett på nästan 200 olika mediciner som användes mot sjukdomen men verkan var inte speciellt bra eftersom nästan alla patienter dog. Det väckte en viss uppståndelse då en grupp forskare i början av 1900-talet kunde visa att man kunde bota motsvarigheten till perniciös anemi hos hundar genom att mata dem med rå lever. Argumentet mot leverkuren var att man har tillgång till en mängd mediciner och att det inte är rätt att skicka patienten till slaktaren runt hörnet. Tråkigt nog glömde man att patienterna trots de många medicinalternativen hade en extremt hög dödlighet. De patienter som trodde på rådet att de skulle springa till slaktaren och köpa färsk lever och äta den möjligast rå överlevde. Orsaken var att lever innehåller mycket vitamin B12 och brist på vitamin B12 kan ge perniciös anemi som obehandlad leder till döden.
Det finns också andra exempel men dessa två är nog för den här berättelsen. Eftersom jag sökte ledtrådar för kostrelaterade orsaker till cancer gjorde jag naturligtvis sökningar också på ovanstående bristsjukdomar för att eventuellt få grepp om något återkommande ”mönster”.
I Wikipedia kan vi läsa http://sv.wikipedia.org/wiki/Sk%C3%B6rbjugg :
”Sjukdomen var ett mycket allvarligt problem under européernas upptäcktsresor från 1400-talet, då tillgång till C-vitaminrik föda var begränsad. Femtio procent eller mer av sjömännen kunde dö av skörbjugg under en expedition. Den engelske marinläkaren James Lind kunde 1747 visa att juice från lime botade skörbjugg. Limejuice blev snabbt obligatoriskt på engelska flottans fartyg, och ledde även till engelsmännens öknamn limey.”
Tandkött som angripits av skörbjugg (från Wikipedia)
Om C-vitaminets betydelse sägs det:
”Vitamin C behövs för att proteinet kollagen, som finns i huden, ska bildas normalt. Vitamin C behövs som reducerande medel då molekylärt syre används för att hydroxylera prolin och lysin så att kollagenfibrerna skall kunna korslänkas till varandra. Allvarlig brist av vitamin C leder således till att mängden kollagen i bindväven minskar och blir av dålig kvalitet.”
Om förekomsten av skörbjugg sägs det:
”Skörbjugg är en bristsjukdom som uppstår till följd av för lågt intag av vitamin C. Trots att det ofta betraktas som ett glömt, historiskt problem eller som ett tillstånd som bara drabbar fattiga personer, är det fortfarande en realitet i västvärlden.”
Oops! Sjukdomen är efter mer än trehundra år fortfarande en realitet i västvärlden? Var förekommer då skörbjugg idag?
”Riskgrupper att utveckla skörbjugg är i första hand människor med otillräckligt intag av vitamin C, till följd av dålig kosthållning, ätstörningar, alkoholism, narkomani. Ämnesomsättningssjukdomar och malabsorption kan orsaka skörbjugg. Tillståndet förekommer också hos kroniskt sjuka personer, personer som är inlagda på sjukhus, människor med psykiska störningar, och äldre.”[1][2]
Symptomen på skörbjugg är:
”Det mest omtalade symptomet på skörbjugg är blödningar i tandkött; det senare utvecklas i svåra fall till kraftig tandköttsinflammation och tandlossning, som kan omöjliggöra tuggning. I svåra fall tillkommer också muskelförtvining, extrem trötthet och förstoppning.
Innan det gått så långt kan dock huden uppvisa flera symptom. Hyperkeratos i hårsäckarna, små lokala blödningar vid hårsäckarna, och kroppshår som börjar bilda lockar eller böja sig, är några vanliga, tidiga tecken på C-vitaminbrist. Vid skörbjugg är det också lättare att få blåmärken.”[2][3]
Personen jag nämnde om ovan hade inga egna tänder varför antagligen tandsymptom inte gick att se … däremot kunde man tydligt periodvis se en extrem trötthet, stora blåmärken som uppträdde ”utan orsak” på olika delar av kroppen, svårartad förstoppning som krävde sjukhusvård och muskler som blev så svaga att patienten inte utan hjälp kunde sätta sig upp i sängen. På slutet kunde man se ”blodsvettning” där det slumpmässigt blödde på huden utan synliga sår.
Min personliga tolkning är att det här var ett klart fall av skörbjugg som sjukvårdssystemet totalt missade trots att patienten var många månader på sjukhus. En åldring förväntas vara svag och sjuk och då finns det ju inte någon orsak till att försöka hitta orsaken till symptomen.
Varför har jag skrivit det här inlägget?
Jag har skrivit den här artikeln för att göra åldringarnas stödpersoner uppmärksamma på att det kan vara skäl att titta noga på vad åldringar äter i verkligheten. Färdig fabrikslagad mat är inte nödvändigtvis det bästa för en åldring också om det kombineras med en tomatklyfta och några tunna skivor gurka. Min uppfattning är att det skulle löna sig att lägga till en liten dos C-vitamin i medicinarsenalen även om antalet mediciner i värsta fall ökar från 20 till 21. C-vitamin är extremt svårt att överdosera och vitaminen är billig. Det finns ingen anledning över huvudtaget att ge åldringar skörbjugg i vår upplysta värld!
Etiketter: blånader, c-vitamin, extrem trötthet, förstoppning, skörbjugg
Larsil2009's Blog 
Kommentera