Jag är fysiker till utbildningen, alltså inte läkare. Under de senaste åren har jag använt mycket tid till att läsa forskningsrapporter gällande konventionell och alternativ cancerbehandling. Jag gillar att läsa på ”bred front” d.v.s. jag koncentrerar mig inte på en specifik liten detalj utan då jag stöter på något intressant så följer jag dertta nya spår så långt nya intressanta uppgifter dyker upp. Då ett spår tar slut så återvänder jag till den ursprungliga frågan. En följd av detta läsande har varit att jag har halkat in också på andra (kroniska) sjukdomar såsom åderförkalkning och autoimmuna sjukdomar.
Den bild jag har fått av skolmedicinen via ovanstående sökande är kanske lite karrikerat följande:
- En människa som uppvisar ett icke önskat medicinskt symtom är ”sjuk”
- En läkares uppgift är att studera patientens symtom och därefter gräva fram en eller flera mediciner som eliminerar det inte önskade symptomet.
- Om medicinen tar bort det ursprungliga symptomet så är patienten ”frisk”
- Det spelar inte någon roll om medicineringen på slutändan ger andra icke önskade symptom eftersom lösningen naturligtvis då är att igen studera dessa symtom och söka fram nya mediciner som eliminerar de nya symptomen så att patienten igen blir ”frisk”.
- Processen kan fortgå under många år i många iterationer och det blir allt mindre utrymme på bordet där pillerburkarna står.
Notera att ovanstående eventuellt kan uppfattas som något elakt och att andra synpunkter också finns.
Vid läsandet stötte jag på några mycket intressanta detaljer gällande tre olika ämnen som alla sannolikt är nödvändiga för människokroppen. De tre ämnen jag reagerade på är:
- C-vitamin
- Jod
- Bor
Vad reagerade jag på då jag plötsligt tyckte mig se ett mönster?
Vitamin C
Vitamin C är ett vitamin en människa måste få via födan kontinuerligt. Akut brist på C-vitamin leder på några veckor till sjukdomen skörbjugg som om vitaminbristen inte avhjälps snabbt leder till döden. Det var under tidigare århundraden inte alls ovanligt att en stor del av besättningen på ett segelfartyg dog i skörbjugg under en långfärd. Samma sak hände på polarexpeditioner d.v.s. deltagarna dog som flugor i skörbjugg.
Man har uppfattat att det Brittiska Imperiet i hög grad byggde på att man där under en rätt lång tid ensamma kände till att skörbjugg kunde undvikas t.ex. genom att ge besättningen citron eller citronsaft. Brittiska fartyg kunde göra långresor utan att besättningen dog!
På 1930-talet lyckades man syntetisera C-vitamin och idag kan C-vitamin tillverkas i industriell skala genom en jäsningsprocess. Vitamin C kostar ungefär 15 Euro per kg d.v.s. ungefär 2c/g detta i små mänder på ungefär ett kilogram.
De första beläggen på att skörbjugg kunde botas med hjälp av cittrusfrukter är från 1300-talet. Under de brittiska sjuårskrigen 1755 till 1764 mönstrade 185000 män på i flottan och ungefär 134000 rapporterades som saknade eller döda i sjukdom. Den viktigaste sjukdomen var skörbjugg. Trots att man inom sjöfarten i allt högre grad började inse att skörbjugg kunde botas med cittrusfrukter så såg man från ”klassiskt” medicinskt håll på dessa påståenden som anekdotiska och således utan värde.
Då man inom den medicinska vetenskapen efter 600 år accepterade att skörbjugg berodde på brist på c-vitamin så började man undersöka hur stora mängder c-vitamin som behövdes för att bota skörbjugg. Resultatet var 10 – 60 mg/dag. Mängden är beroende av hur mycket c-vitamin maten i övrigt innheåller.
Den rekommenderade dagliga totala C-vitamindosen är ungefär 60 – 100 mg/dag. Denna dos motiveras med att större doser inte signifikant höver C-vitaminkoncentrationen i blodet utan överskottet utsöndras via njurarna. Den intressanta frågan är då om c-vitaminöverskottet även under en begränsad tid kan vara nyttigt. Mätningar visar tydligt att upprepade doser höjer c-vitaminnivån i blodet till betydligt högre nivåer än vad en enda eventuellt relativt stor dos gör. För att få en bild av vilka mängder C-vitamin som behövs för att en människa skall hållas frisk kan det vara skäl att jämföra de mänskliga rekommendationerna med de mängder c-vitamin andra däggdjur kontinuerligt producerar internt. Människor i likhet med Apor och Marsvin har en genetisk defekt som gör att dessa arter inte kan syntetisera c-vitamin själva.
- En Gorilla uppskattas äta mer än 5g c-vitamin per dag.
- En Get som väger ca. 77 kg producerar ca. 13 g c-vitamin per dag (ca. 170 mg/kg).
- Katter och hundar producerar mindre c-vitamin än getter. Hos hundar och katter kan c-vitaminbrist bli ett problem i äldre djur som då kan få problem med åderförkalkning och skörbjuggsliknande problem.
Då man ser på ovanstående exempel så verkar det självklart att en hälsosam nivå C-vitamin hos en människa borde ligga på ca. 80 – 170 mg/kg kroppsvikt om vi antar att människan fysiologiskt fungerar på ungefär samma sätt som andra djur och att vi vill ersätta den brist på c-vitamin som finns i förhållande till djur som producerar c-vitamin internt. Om vi accepterar detta resonemang borde en människa som väger 80 kg inta mellan 6.5 och 13 g c-vitamin per dag sannolikt i ett antal doser på några gram. Det är möjligt att dosen ligger ännu högre eftersom man vet att stora doser c-vitamin inte absorberas speciellt bra i tarmen.
Den stora frågan är då: Varför rekommenderar myndigheterna ett c-vitaminintag som är mindre än en sextiondedel (1/60) av den dos övriga däggdjur verkar behöva. Den dos man rekommenderar håller enligt amerikanska uppgifter akuta skörbjuggssymptom borta från ca. 70% av befolkningen. Varför rekommenderar man en daglig dos som uppskattas ge 30% (lindriga) skörbjuggssymptom? C-vitamin är vattenlösligt och bieffekter börjar komma vid doser kring 15g/dag och uppåt i form av diarre som går över då dosen minskas. Vilka är effekterna av kroniskt låga intag av c-vitamin? Svar: Experiment på apor visar att aporna får typiska mänskliga sjukdomar i form av åderförkalkning, hjärtattacker och tandproblem …
Skapar man ett säkert patientflöde genom att hålla intaget lågt … ?
Människans behov av grundämnet Jod
Vi vet entydigt att människan behöver Jod. Alltför små mängder Jod i kosten ger sköldkörtelproblem. Epidemiologiska undersökningar har visat att områden som är fattiga på Jod, typiskt långt från de salta världshaven, har förhöjd risk för sköldkörtelproblem och cancer. Finland, speciellt det inre av Finland, är jodfattigt och man vet att människor i östra Finland led av sköldkörtelproblem. Detta var orsaken till att man började tillsätta Jod i bordssalt.
Jodbrist kan ge upphov till följande problem:
- Sköldkörtelproblem t.ex. struma.
- Betydligt förhöjd risk för bröstcancer.
- Betydligt förhöjd risk för prostatacancer.
- Nedsatt immunförsvar
Man vet att jodbrist igen håller på att bli ett problem sannolikt till följd av följande orsaker:
- Jod har inte lagts till salt i alla livsmedel. T.ex. salt i bröd innehåller inte nödvändigtvis Jod. Råsalt utan Jod kan vara något billigare än jodsalt vilket gör att livsmedelsindustrin väljer det billigaste alternativet d.v.s. salt utan Jod.
- Brom från t.ex. flamskyddsmedel i elektronik förhindrar upptagning av Jod.
- Klor t.ex. från klorerat vattenledningsvatten är en Jodantagonist och kan således förhindra upptag av Jod.
Myndigheterna rekommenderar ett Jodintag på ca. 150 ug för vuxna. Denna dos kan jämföras med ett maximalt kontinuerligt intag på 200 mg i Japan (1300x större än rekommendationen) där sjögräs som innehåller mycket Jod tillhör normalmenun. Man uppskattar att normalintaget i Japan är 12-15mg/dag (ca. 80 ggr större än rekommendationen). Skador till följd av stort jodintag i Japan har inte observerats trots att intaget kan vara mer än 1000 ggr det av den medicinska expertisen rekommenderade intaget.
Några exempel på betydelsen av Jod:
- Armenien har världens högsta frekvens av bröstkancer (dödlighet 39.96/100 000). Armenien lider av en extrem brist på Jod vilket nyligen åtgärdades genom tillsats av jod i salt.
- Japan har en låg frekvens av bröstkancer (dödlighet 10.86/100 000 d.v.s. en fjärdedel av bröstcancerfrekvensen i Armenien). Japan har antagligen det högsta naturliga intaget av Jod i världen.
Utan något påstående att orsaken skulle vara skillnad i jodintag är det intressant att notera:
- Finland dödlighet i Alzheimers sjukdom (53.77/100 000)
- Japan dödlighet i Alzheimers sjukdom (4.23/100 000 mindre än en tiondel av frekvensen i Finland).
- Finland Parkinssons sjukdom dödlighet (4.66/100 000)
- Japan Parkinssons sjukdom dödlighet (1.52/100 000 ungefär en tredjedel av den Finska nivån)
- Finland kranskärlssjukdomar dödlighet (94.14/100 000).
- Japan kranskärlssjukdomar dödlighet (30.96/100 000 ungefär en tredjedel av den Finska nivån)
- Finland Multippel skleros dödlighet (0.82/100 000) … 20 ggr Japans dödlighet.
- Japan Multippel skleros dödlighet (0.04/100 000)
Det här är en intressant video (på Engelska) som rekommenderar ett jodintag på ca 10-15 mg/dag d.v.s. 100x den rekommenderade dosen. Dosen ligger dock fortfarande under 1/10 av det maximala naturliga intaget i Japan.
Jod har en dödlig dos på ca. 2-3 gram ren Jod. Däremot är LD50 för Kaliumjodid ca. 10g/kg för möss d.v.s. mångdubbelt högre. Jämför detta med andra ämnen i samma grupp där klor är mycket giftigt medan NaCl (koksalt) inte i praktiken är speciellt giftigt. Kroppen är kapabel att via urinen göra sig av med ett Jodöverskott.
Den intressanta frågan är igen: Varför begränsar man jodintaget då det verkar självklart att t.o.m en hundrafaldig ökning ligger långt under giftighetsgränsen. Skapar man ett säkert patientflöde rent statistiskt genom att hålla intaget lågt?
Grundämnet Bor och Borax d.v.s. borsyrans natriumsalt
Enligt skolmedicinen vet man inte om Bor hör till de essentiella brundämnena för människan men forskning tyder på att Bor är nödvändigt. En orsak till att man inte med säkerhet vet om Bor är nödvändigt är att Bor ingår i många typer av rå och oprocessad mat. En diet baserad på en betydande mängd frukt och grönsaker ger 2-5 mg Bor per dag men mängden är kraftigt beroende av om växterna har tillgång till Bor.
Mängden Bor vi får i oss har minskat kraftigt de senaste årtiondena och man beräknar att man i västvärlden i medeltal får i sig 1-2 mg/dag och långtidssjuka får i sig kanske 0.25 mg/dag. Konstgödsel leder till att borupptaget ur jorden försvåras och detta kombinerat med en generellt ensidig kost leder till att vi får i oss mycket mindre bor idag än för 50 till 100 år sedan. Man vet att kokning av grönsaker lätt leder till att Bor kastas bort med kokvattnet.
Vilken effekt har Bor på den mänskliga kroppen? Bor justerar balansen mellan Calcium och Magnesium i kroppen. Denna balans har betydelse för hur cellmembranen fungerar och påverkar införseln av näringsämnen till cellerna och borttransport av slaggämnen från cellerna. Det finns indikationer på att en störd funktion av cellmembranen kan öka risken för cancer.
Det finns rapporter på att Bor hjälper mot olika typer av ledproblem både hos djur och människor. Se t.ex.
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/7889887
Bor påverkar metabolismen av fosfor, calcium och magnesium i benstommen. Symptom på borbrist är artritis d.v.s. ledsmärtor, benskörhet, degenerativa ledsjukdomar, hormonell obalans, minskad libido, minnesproblem, muskelsmärtor, osteoporos, tandkött som drar sig tillbaka samt svagt ledbrosk. Notera att tandköttsproblem också kan vara en följd av c-vitaminbrist.
Borbrist
Brist på Bor får bisköldkörtlarna att bli överaktiva vilket leder till att alltför mycket bisköldkörtelhormon frigörs. Ett överskott av bisköldkörtelhormon leder till att calciumconcentrationen i blodet ökar genom att calcium frigörs från benstommen, leder och tänder. Detta leder till olika typer av led- och tandproblem. Calcium- och Magnesiumöverskottet kommer i huvudsak att utsöndras via urinen.
Då människan åldras kommer en kontinuerligt hög calciumconcentration i blodet att leda till att olika mjukdelar förkalkas vilket kan ge upphov till muskelkramper, förkalkning av ögonen, endokrina körtlar speciellt tallkottskörteln och äggstockarna. Åderförkalkning, förkalkning av njurarna leder på slutändan till njursvikt. När calciumnivån i en cell blir för hög då dör cellen.
Då man analyserar en sjuk led och jämför med en frisk led så visar det sig att den sjuka leden endast har ungefär halva mängden Bor jämfört med den friska. På motsvarande sätt så innehåller ledvätskan i en sjuk led lite Bor jämfört med ledvätskan i en frisk led.
Artritis och osteoporos påverkar en mycket stor del av befolkningen. Olika typer av benbrott en den viktigaste orsaken till långvarig sjukhusvård.
Effekten av bortillskott
Bortillskott kan minska calciumförlusten ur benstommen med upp till 50%. Eftersom calciumet i huvudsak kommer från benstommen så är det möjligt att borbrist är en viktig faktor bakom ledproblem, benskörhet och tandproblem idag.
Bor påverkar omsättningen av steroider och speciellt könshormonerna. Bor höjer testosteronnivåerna hos män och östrogennivåerna hos kvinnor efter klimakteriet. Bor ökar upptagningen av calcium i benstommen och förhindrar mjukdelar att förkalkas.
Den tyska cancerforskaren Dr. Paul-Gerhard Seeger har visat att cancer tenderar att uppkomma via skadade cellmembran. Eftersom cellmembranens funktion är beroende av Bor och eftersom borbristen är mycket utbredd så är det möjligt att detta är en bidragande orsak till att cancer uppstår. Borföreningar har cancerförebyggande egenskaper och de är ”kraftigt benskörhetsförebyggande, anti-inflammatoriska, sänker fettnivåerna, antikoagulanta samt antineoplastiska.” Det finns indikationer på att t.ex risken för prostatacancer inte ökar trots att testosteronnivån stiger. Detta kan jämföras med dagens metod att kemiskt kastrera personer med prostatacancer eftersom man tror att testosteronet gör att cancern växer snabbare. Om det visar sig att Bor bromsar cancerns utveckling eller sänker risken att få prostatacancer så ger detta ökad livskvalitet åt miljoner män.
På 1960-talet fick växtbiologen Rex Newnham artrit d.v.s. ledproblem. Han fick konventionella mediciner mot problemet men utan effekt. Han började då studera växterna i omgivningen och insåg att jorden saknade specifika spårämnen. Då han visste att Bor positivt påverkade calciumbalansen i växter beslöt han att försöka öka sitt borintag med hjälp av Borax … ett ämne som på vissa områden i världen används som bl.a. myrgift. Dr Newnham tog ca. 30 mg Borax per dag och ledbesvären försvann på tre veckor. Dr Newnham undersökte under årtionden sambandet mellan bornivåerna i födan och ledproblem. På 1980-talet gjordes ett dubbelblindförsök på Royal Melbourne Hospital som visade att 50% av dem som fick bortillskott upplevde en signifikant positiv effekt mot endast 10% bland den som fick placebo.
Jämförelse av områden med låg halt av bor i odlingsjorden med områden med högre borhalt visade på en omvänd korrelation mellan bor i födan och ledproblem.T.ex. öar där man traditionellt under lång tid har odlat sockerrör är till följd av konstgödsling mycket borfattiga. Jamaica har de lägsta bornivåerna och 70% av befolkningen lider av artrit. Dr Newnham noterade att t.o.m. de flesta hundarna verkade linka. Mauritius vid Afrikas sydostkust har mycket lite Bor och ungefär 50% av befolkningen har ledproblem. USA, England och Australien har medelhöga nivåer Bor, naturligtvis med lokala variationer, och ungefär 20% av befolkningen lider av artrit. Israel har en hög bornivå och endast 1% av befolkningen leder av artrit. Carnarvon i västra Australien har höga bornivåer och endast 1% av befolkningen lider av ledproblem (artrit).
En Orsak till att Dr Newnham gjorde vetenskapliga försök gällande Bor var att Australien år 1981 reglerade att Bor och dess föreningar är giftigtiga i alla koncentrationer vilket ledde till att möjligheterna att använda bortillskott försvann.
En serie korta videon om Bor nedan:
Dr Newnham observerade att patienter med artrit ofta uppvisade svårare symptom då behandlingen inleddes men om behandlingen fortsatte några veckor skedde en tydlig förbättring. Denna effekt är välkänd och kallas en Herxheimerreaktion. Man antar att reaktionen är en följd av att giftämnen frigörs i kroppen då t.ex. en mikrob behandlas med antibiotika och dör. Man vet att Borax är ett relativt effektivt medel mot bl.a. svamp t.ex. Candida. Det är då inte speciellt förvånande om motsvarande reaktion kan observeras då bortillskott ges eftersom bor verkar påverka virus och svamp och i mindre utsträckning också bakterier.
Giftighet
I likhet med de många andra kemiska föreningar är Borax d.v.s. Disodium Tetraborate (Na2B4O7·10H2O) giftigt i stora doser. För att få en bild av ämnets giftighet kan det vara intressant att jämföra Bor med Natriumklorid d.v.s. vanligt bordssalt:
- LD50 (Råtta 50% av försöksdjuren dör) för Natriumklorid d.v.s. bordssalt är ca. 3000 mg/kg kroppsvikt.
- LD50 (Råtta 50% av försöksdjuren dör) för Borax är ca. 4500 – 6000 mg/kg kroppsvikt.
- För salt konstateras att det är svagt mutagent och skadligt vid inandning.
- Salt kan ge utvecklingsstörningar i skelettet på foster (Råtta, Möss).
- Borax är inte mutagent.
- Borax kan i extremt höga doser ge utvecklingsproblem i benstommen (Råtta)
- Inte carcinogent på möss.
En studie över 784 förgiftningar med Borax där doserna var 10 – 88 gram visade att 88% av fallen var symptomfria d.v.s. de märkte inte överhuvudtaget av dosen. Man vet dock att långvariga stora doser kan ge problem och barn har dött av doser på 84 mg/kg kroppsvikt vilket motsvarar ca. 40 gram för en person som väger 60 kg.
Då man ser på ovanstående jämförelse mellan bordssalt och borax så ställer man sig lätt frågan om något annat än giftigheten har spelat in då EU byrokraterna har förbjudit Borax inom EU. Ämnet går fortfarande att få tag i eftersom det används t.ex. för glasyr av lergods, som fluxmedel vid lödning av olika metaller etc. Ämnet finns inte längre att köpa via vanliga kanaler i handeln. Har Borax eliminerats från marknaden för att ämnet är ett hot mot vinsterna i den medicinska storindustrin. Då upp till 50% av befolkningen i västvärlden förväntas drabbas av artrit så är det självklart att det finns stora intressegrupper som uppfattar ett enkelt mineraltillskott som ett hot. Har vi igen en situation där det är i läkemedelsindustrins intresse att behandla kroniska sjukdomar med dyra mediciner som tar bort symptomen utan att behandla sjukdomens orsaker. Det lidande hurndratals miljoner människor utsätts för spelar naturligtvis ingen roll i detta spel. Den idealiska patienten kräver medicinering mot sina symptom under hela livet.
EU beslutet som alltså motiveras med risken för fertilitetsproblem bygger på följande data taget ur PROPOSAL FOR IDENTIFICATION OF A SUBSTANCE AS SUBSTANCE OF VERY HIGH CONCERN (SVHC) :
Se sida 37 i dokumentet som går att hitta som pdf på nätet läser vi:
Human data
Investigations of potentially reproductive effects in humans have not been specifically focussed on boric acid alone: available epidemiological studies mainly addressed the effects of exposure to inorganic borates in general. In studies performed among worker populations (Whorton et al., 1994; Tarasenko et al., 1972) or among a highly exposed population (Sayli, 1998; 2001; 2003), no significant adverse effects on reproduction or reproductive outcome have been reported. However, all epidemiological studies performed exhibited methodological deficiencies (for a more in-depth discussion see ECHA (2008a)). In recent studies, lower Y:X ratio in sperm cells have been reported in boron exposed workers (Robbins et al., 2008; Scialli et al. (2009)), which, however, did not correlate with boron concentration in blood. It was concluded, that there was no clear evidence of reproductive toxicity in highly boron-exposed workers (whose exposure levels are nevertheless below the NOAEL which has been derived from animal studies). Thus, epidemiological studies in humans are insufficient to demonstrate the absence of an adverse effect on fertility.
Summary and discussion of reproductive toxicity
Results from animal experiments demonstrate that boric acid adversely effects fertility and development. Feeding studies in different animal species (rats, mice and dogs) have consistently demonstrated that the male reproductive system is the principle target in experimental animals, although effects on the female reproductive system have also been reported. Testicular damage ranging from mildly inhibited spermiation to complete atrophy has been demonstrated following oral administration of boric acid. Effects on fertility were observed at lower dose levels compared to dose levels, where signs of general toxicity appeared. 17.5 mg boron /kg bw/day was derived as a NOAEL for male and
female fertility (ECHA, 2008a). Developmental toxicity of boric was investigated in the rat, the rabbit and the mouse. In two independent rat studies, the reduction in fetal body weight at 0.1% or 0.2% boric acid in feed from GD 0 to 20 was comparable, maternal toxicity in mice and rats was not striking, since effects on food and water consumption were minimal. Observed weight gain changes seemed to be secondary to developmental toxicity, because body weight gain corrected for gravid uterine weight was not significantly reduced. Studies in rats failed to provide evidence for any treatment related renal pathology. Thus, in the rat, developmental toxicity (decreased foetal weight: at 13.7 mg boron/kg bw/day) occurred in the absence of marked maternal toxicity. For developmental toxicity, a NOAEL of 9.6 mg boron kg bw/day has been derived.
Notera!!
Doserna som har använts vid djurförsöken för att visa på giftighet NOAEL (No Observable Adverse Effect Level d.v.s. en dos där inga negativa effekter går att urskilja) är för både hona och hane 17.5 mg bor/kg kroppsvikt per dag. Detta motsvarar ett kontinuerligt intag av 12,7 g Borax per dag d.v.s. två stora rågade teskedar Borax per dag. För utvecklingsstörningar på foster sätts gränsen till 9.6 mg bor/kg kroppsvikt. Detta motsvarar 87 mg Boarax per kilogram kroppsvikt eller för en fullvuxen person som väger 80 kg så är NOAEL dosen ca. 7 gram/dag en kraftigt rågad stor tesked Borax per dag.
Notera att de mängder Bor kroppen tydligen behöver för att undvika ledproblem ligger kring 10 mg Bor totalt per dag. Den dagliga dosen som t.ex. Dr Newnham rekommenderade mot artrit ligger på ungefär en åttiondedel (1/80) av NOAEL gränsen. Vilken är den verkliga orsaken till att man förbjuder ett ämne med låg giftighet via EU direktiv? Orsaken till försäljningsförbudet av Borax d.v.s. risken för fertilitetsproblem har inte kunnat påvisas. Är problemet här att ingen politiker som har tagit beslutet har tittat på det material som har legat som grund för beslutet eller är problemet bara ett bevis på total dumhet hos beslutsfattarna.
Då man tittar på mängden pengar som rör sig i läkemedelsindustrin och i sjukvårdssystemen så inser man att det kan finnas andra intressen i bakgrunden. Om man t.ex. kunde minska mängden artrit med 50% så skulle detta rent ekonomiskt motsvara att man eliminerar en stor del av Telecomindustrin! Då det gäller att göra vinster har man åtminstone tidigare i historien aldrig låtit onödiga dödsfall eller mänskligt lidande påverka möjligheterna att tjäna ofantliga mängder pengar.
Intressanta Länkar:
C-vitamin
http://vitamincfoundation.org/suppress.htm
http://www.nutri.com/wn/klenner.html
http://www.vitamincfoundation.org/mega_1_1.html#FRED
http://seanet.com/~alexs/ascorbate/198x/smith-lh-clinical_guide_1988.htm
Jod:
https://examine.com/supplements/iodine/
http://www.thyroidresearchjournal.com/content/4/1/14
http://hypothyroidmom.com/busting-the-iodine-myths/
Bor
http://knowledgeofhealth.com/why-animals-age-they-produce-less-vitamin-c-same-for-humans/
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/9638606
Klicka för att komma åt envhper00403-0084.pdf
http://www.arthritistrust.org/Articles/Boron and Arthritis.pdf
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21129941
http://jac.oxfordjournals.org/content/63/2/325.long
http://www.ithyroid.com/boron.htm
http:/www.sciencelab.com/msds.php?msdsId=9927593
Klicka för att komma åt borax-decahydrate.pdf
Larsil2009's Blog 