Det har gått några år sedan jag senast seglade från hemhamnen i Esbo nära Helsingfors till skärgårdshavet. Jag har tillsammans med min bror ett sommarställe i Korpo ca. 70 km söder om Åbo mitt i skärgårdshavet. Sommarstället utgör en god bas för vidare segling i området.
Starten gick torsdagen den 16.7, tillsammans med en god vän Jarmo, mot Ekenäs eller Hangö beroende av väder och vind. Jarmo hade tid endast till fredag kväll vilket påverkade ruttvalet. Den första dagen var det i stort sett vindstilla. Vi valde därför den inre skyddade farleden från hemhamnen på Bergö i Sommaröarkipelagen, till Porkala som är en stor udde ut i finska viken ca. 30 km väster om helsingfors. Den inre rutten är mycket vacker och intressant men den är ställvis så smal att den i praktiken inte är segelbar. Porkala är känt för att området efter krigsslutet (tvångs) uthyrdes ut till Sovjetunionen på 50 år för att användas som militärbas. Lyckligtvis blev det korta 50 år och Finland återfick Porkala år 1956.
Nära uddens sydspets finns det butik och marina med restaurang. Vi stoppade för ett par timmar och åt en god pizza.
Följande etapp var att segla över Porkala fjärd. Fjärden är så stor att man från Viggens sittbrunn inte ser öarna på andra sidan. Fjärden är öppen, d.v.s. hela finska viken kan ligga på, mot söder och sydväst vilket betyder att fjärden är ökänd vid svårt väder. Det finns en skyddad inre farled skyddad av holmar men vid hårt väder måste man fortfarande passera ett öppet område på någon sjömil. I vårt fall var rutten given. Vi hade i praktiken ingen vind alls så vi gick för motor tvärs över fjärden till Älgsjö nära Barösund. Passagen kräver mellan två och tre timmar.
Vid Älgsjö i Barösund finns ett rekreationsområde ägt av Helsingfors stad. Området nås via ett ringlande sund kantat av vassruggar. Sundet är tydligen relativt djupt eftersom ”Storviggar” med dubbel masthöjd jämfört med min Karlskrona Vigg Nr. 18 kan ta sig till området. Det finns gott om förtöjningsbojar och goda bryggor och området är extremt väl skyddat. Jag skulle inte ha något problem med att vänta ut en orkan här…
Fig. 1 Förtöjt vid Älgsjö nära barösund. Säkra förtöjningsplatser, grillplatser, tältplatser och bastu finns.
Seglatsen, ingen vind d.v.s. går för motor, går vidare mot staden Ekenäs ca. 100 km väster om Helsingfors. Orten gavs stadsrättigheter av Gustav Vasa år 1546 d.v.s. fyra år innan Helsingfors grundades. Normalt brukar jag segla förbi Ekenäs eftersom Ekenäs befinner sig en bit norrut från leden som går till Hangö. En avstickare till Ekenäs förlänger seglingstiden till till Hangö med 2-3 timmar. På den här färden var en avstickare till Ekenäs ett måste eftersom Jarmo måste hinna tillbaka till Esbo till lördag förmiddag. Från Ekenäs går det tåg till Karis och därifrån kommer man vidare till Esbo. I Ekenäs märkte jag att jag tydligen hade glömt sjökortet serie ”D” Skärgårdshavet hemma i Esbo. Jag försökte köpa ett nytt sjökort i Ekenäs men just serien ”D” saknades. Kanske det går att hitta sjökotsserien i Kasnäs … annars blir det att segla den sista biten till Korpo på telefon.
Fig. 2 Väntan på god mat i småbåtshamnen i Ekenäs. Maten var mycket god!
Efter en god lunch på en av restaurangerna vid hamnen var det tid att segla vidare. Det börjar vara kväll och farleden mot Hangö är oskyddad och inte speciellt trevlig att segla i mörker varför jag beslöt att bli över natten vid Prediums marina nära den ostliga ändan av hangöfarleden. Marinan är stor och med en liten båt som Viggen hittar man sannolikt goda platser långt inne.
Fig. 3 Hamnkontoret sett under promenaden från den yttersta bryggan. Det finns gott om platser för en liten båt som Viggen längre in. Jag brydde mig dock inte om att flytta båten.
Övernattningspriset var lågt om man inte valde en massa extra service. Fördelen med att ligga i marina och inte i naturhamn är naturligtvis att man sover betydligt bättre då man inte ligger och lyssnar efter om ankaret har draggat eller om båten ligger och slår mot något.
Fig. 4 Bild från Google Earth av Prediums marina.
Följande morgon blåste det upp och jag fick första gången segla. Vi hade faktiskt hissat seglen med Jarmo dock så att vi tog ner dem igen efter kanske fem minuter eftersom vinden var så svag. Vinden var sydlig och det gick att gå mot Hangö i över fem knop d.v.s. ungefär så fort det går att segla med en liten båt endast något över 7 m lång.
Efter pausen i Ekenäs och Predium fanns det ingen orsak att gå in till Hangö. Under semestertiden brukar hangömarinan vara smockfull och det känns inte speciellt tilltalande att gå in dit som ensamseglande. Hangö är bekant och jag vet var man hittar plats för en Vigg men ingen mening med att ta en paus då det för en gångs skull gick att segla.
Efter en trevlig segling med mycket sol men svalt och skönt eftersom det blåste gick jag till Kasnäs för övernattning. Då jag hade startat motorn och tagit ner seglen visade det sig att jag hade fått ett läckage i bränsleslangen precis vid anslutningen till motorn. Dagens gummiprodukter är fruktansvärt dåliga! Jag sökte upp en tom båtplats och förtöjde båten varefter jag vandrade till hamnkontoret för att kontrollera att jag inte hade tagit en hyrd/reserverad plats. Det visade sig att, som jag misstänkte, platsen var reserverad varför jag flyttade till en plats anvisad av hamnkaptenen.
Fig. 5 Förtöjd för natten i Kasnäs. Lägg märke till hur båtarna har vuxit sedan Viggen planerades. Reklamen konstaterade något i stil med ”Viggen är den perfekta semesterbåten för en typisk svensk familj med två vuxna och två barn”. Du hittar Viggen nr. 18 ungefär mitt i bilden och masthöjden är hälften av masthöjden på dagens segelbåtar. Viggen växer tydligen långsamt. Vid femtiofem års ålder kunde man kanske ha väntat sig att Myran skulle ha vuxit till en Swan!
Käsnäs är en trevlig hamn eftersom det finns butik i hamnen, lätt att fylla förråden. Priset för en natt är dock relativt högt. Hamnkontoret hade också vissa reservdelar och jag hittade lämpliga slangklämmor för att reparera bränsleslangen. Reparationen skulle helt enkelt vara att skära bort det skadade stället av slangen och fästa slangen med en slangklämma. Då jag plockade igenom förvaringsutrymmet bak i Viggen upptäckte jag att jag hade en reservbränsleslang varför reparationen helt enkelt blev att koppla i en ny slang.
Det var skönt att duscha i Kasnäs. En liten motgång dock var att jag inte fick tag på ett sjökort över skärgårdshavet. På kvällen undersökte jag alternativa sjökortsappar för telefonen. Programmet jag fastnade för efter diskussion med min bror, också seglare, var programmet ”0100100” som fungerar som en normal kartplotter med korrekt utritade farleder och sjömärken.
Nästa morgon den 19.7 tankade jag innan jag seglade vidare. Att tanka viggen betydde att jag fyllde snurrans externa tank samt mina extra bränslebehållare. Totalt lyckades jag tanka ungefär tio liter bensin …
Min ”extrema tankning” (tio liter) ovan kan jämföras med vad jag råkade ut för i Nagu gästhamn för ett antal år sedan. Jag var på väg från Korpo mot Esbo i min Mystic Sharpie ”Gryningen” och jag gick till bränslebryggan för att tanka. Jag fick plats för hela 20 liter diesel, Samtidigt lade en stor modern motorbåt, alltså en av dom som drar upp ett massivt svall, till på andra sidan av bryggan. Ägarens första fråga till personalen var ”Hur många handtag har ni?” han fortsatte därefter med ”Vilken mängdrabatt kan jag få?”. Båten behövde 1500 liter bränsle och medan bränslet fylldes på hann personen gå till en restaurang i marinan och i lugn och ro äta en pizza. Jag skulle antagligen kunna segla runt de finska kusterna till livets slut på 1500 liter bränsle!
Att segla på telefon var inget problem. Jag kan ladda telefonen i båten varför det aldrig uppkom något problem med att telefonen skulle ha stängt av till följd av att strömmen tog slut. Vädret var fortfarande vackert med vettig vind från syd som gjorde att jag kunde gå över Gullkrona fjärd i skrovhastighet d.v.s. något över fem knop. Det vore dock obehagligt att vara beroende av telefon om vädret skulle vara regnigt med hård blåst och stänk. Tanken på att plötsligt vara ute på en stor fjärd helt utan karta är inte speciellt tilltalande. Infarten mot Korpo är dock bekant sedan många år, jag skulle sannolikt ha klarat av seglingen helt uta sjökort helt på minnet.
Fig. 6 Skärgårdscentret i Korpoström,
Vid 16:30-tiden passerade jag marinan i Korpoström. Strax före infarten till Korpoström passerar man Norrsund och Killingholm/Lohm. En djupfarled går här upp mot Norrströmmen och vidare mot Åbo. Strax öster om Killingholmen ligger det tyska fartyget ”Hindenburg” på ca. 50 m djup. Fartyget gick den 17 november 1942 på en mina utlagd av en rysk ubåt. Man försökte bogsera fartyget i hamn men ett par dagar senare sjönk det efter en grundstötning i samband med bogseringen. Grundstötningen ledde till att fartyget bröts itu och sjönk nära Korpoström. Fartyget transporterade bl.a. krigsmaterial i form av maskiner lastbilar, personbilar och motorcyklar. På fartyget fanns också ungefär 1000 ryska krigsfångar.
Det fanns ingen anledning att gå i land vid Korpostrröm utan jag fortsatte direkt mot min kusins stuga på norra delen av Korpo. Jag ankrade vid min kusins sommarstuga men platsen är inte säker eftersom det är mycket djupt utanför stranden(25 m) och det alltså är svårt att ankra säkert. Jag sov en natt i egen stuga innan jag fick plats i Långviken. Färden till Långviken blev en utfärd tillsammans med fyra mycket intresserade barn och barnens föräldrar. Det är intressant att se hur lite det behövs för att göra en ”utfärd” med barn. Smörgåsar och en flaska med koncentrerad blandsaft var vad som behövdes. Vi gjorde några slag på fjärden utanför så att barnen skulle få känna på segling. Därefter körde vi genom Kistholmssundet mot Långviken. Saftåtgången var fantastisk då barnen fick blanda saft själva och båtens vattenförråd var tillräckliga …
Jag lyckades kontakta Mickel ansvarig för Strömma Gårds båtplatser i Långviken. Jag träffade Mickel och avtalade att jag kan parkera båten några dagar i Långviken som är extremt säker för båtar som inte har ett för stort djupgående.
Fig. 7 Temporärä förtöjningsplats i Långviken i Korpo vid Strömma Gård.
Vädret blev nu sämre med ett djupt lågtryck från väster. Jag tog därför några dagars paus på den egna sommarstugan i Korpo. Jag tog bl.a. bussen till Åbo där jag köpte det saknade sjökortet serie D samt skaffade långbyxor i stället för de bygor jag hade lyckats riva på vägen.
Fig. 8 Sommarstugan från 1908. Skogstomt utan egen strand mitt i skärgårdshavet.
Notera!
Det kan vara intressant att notera för seglare i Sverige att sannolikt alla ortnamn, namn på öar etc. är på svenska. Fäktum är att många av namnen endast finns på svenska eftersom den finska skärgården traditionellt har varit svenskspråkig och fortfarande är det. I hela skärgården klarar man sig utmärkt på endast svenska!
(Fortsättning följer i del II)
Larsil2009's Blog 
30/07/2020 kl. 20:29 |
Tack Lars för din inspirerande segling berättelse. Jag skall prova på att få med några barnbarn i bror Stefans båt i Ystad på en liten tur. Ha det gott.
Anders.