Jag har under den senaste tiden jobbat rätt mycket med att stämma plattorna på fioler. Råmaterialet har varit vita fioler från Kina av Roy Kang. Jag har graduerat om fiolerna och efter lackering slutjusterat dem så att de viktigaste svängningsmoderna fungerar. Slutjusteringen har alltid skett genom min egna specialteknik för inre slipning. Plattorna på fiolen slutjusteras alltså i ett skede då fiolen är lackerad och spelbar. Eftersom justeringen sker efter lackeringen blir man samtidigt av med en betydande felkälla d.v.s. lacket som rätt kraftigt kan flytta vissa resonanser.
Det senaste instrumentet är en stardivariuskopia med botten av såkallad ”birds eye” lönn. Materialet påminner till strukturen om masurbjörk och materialet uppkommer, antar jag, så att det bildas mängder av små kvistar i stammen, kvistar som ger ögon (potentiellt kvisthål) samt en extremt vacker vedstruktur.
Justering av locket
Fig. 1 Locket är nu omgraduerat enligt medeltal av ett antal Stradivariusfioler.
Locket vägde obearbetat ungefär 83 g. Locket var något tjockare än vad jag anser vara lämpligt, det här var naturligtvis bra eftersom det gör en justering möjlig. Om locket hade varit allför tunt så hade det gett upphov till problem, det är svårt att lägga tillbaka material 😉 .
Observera att det här endast är det första steget i bearbetningen av locket. Den slutliga justeringen sker från insidan då instrumentet är ihoplimmat och i spelbart skick. Som ett experiment kommer jag att lacka insidan med ett lager shellack. Jag uppfattar att lackning av insidan bör göra lockets två ytor mera symmetriska vilket bör minska på mekanisk distorsion (om nu detta har någon betydelse).
Baksidan av fiolen med ett lager grundlack. Observera den kaotiska vedstrukturen. Ett normalt fiolbotten har en vågig vedstruktur vilket gör att ljuset då ytan lackats bryts po olika sätt och ett randigt vågmönster uppstår. ”Birds eyes” lönn uppkommer sannolikt så att ett stort antal kvistar bildas på ungefär samma område på stammen. Ögonen är små kvistar som samtidigt kraftigt påverkar fiberriktningarna i stammen vilket ger ett mycket extremt men samtidigt, tycker jag, intressant utseende åt instrumentet. Problemet är dock att jag uppfattar att normala tumregler för hur man graduerar bottenplattan inte fungerar eftersom virket är kaotiskt. Min teknik för efterjustering bör dock utan problem bita på den här typen av trä också.
Många yrkesviolinisters reaktion är ”glöm det” d.v.s. ett instrument med lönn av den typen blir inte bra. Det blir mycket intressant att se hurudant det här instrumentet blir!
Etiketter: birds eyes, fiolbygge, graduering, inre slipning av en fiol, stradivarius
Larsil2009's Blog 
11/05/2014 kl. 18:20 |
Snyggt virke, blir intressant att höra ljudet.