På Maestronet diskuteras hur en stråke kan ”stämmas” så att den passar ihop med en fiol på bästa möjliga sätt. Vid första påseendet verkar frågan ganska irrelevant. Vad skulle man kunna stämma på en stråke?
Det finns dock en liten detaljs som tyder på att alla stråkar inte är skapade likvärdiga. Vilken är orsaken till att helt vettiga violinister ibland är villiga att i värsta fall betala 10000 – 20000 Euro för en riktigt bra stråke? Om alla stråkar skulle producera ljud på samma sätt så vore t.ex. 10000 Euro för en toppstråke ett absurt pris för ett så enkelt verktyg. Vi vet dock att toppstråkar går att sälja … det finns alltså något prisvärt.
Materialet som används i en stråke har naturligtvis en stor betydelse för hur en stråke fungerar. Å andra sidan är det ett känt faktum att ett riktigt bra stråkmaterial inte är en garanti för att resultatet blir en bra stråke. Hantverket och hur man skär till en stråke har också betydelse. Erfarna stråktillverkare verkar i viss mån stämma sina stråkar enligt användarens önskemål. Nedanstående video visar hur en stråke tillverkas.
Videon visar hur stråkmakaren på slutet försiktigt tunnar av stråken och klangen verkar ändra.
På Maestronet presenterades följande schematiska metod för stämning av en stråke, precis som vid stämning av fiolstall samt lock och botten tas extremt små mängder material bort (observera att områdena är grovt angivna) :
Området från spetsen till ca. 100 mm påverkar E-strängen.
Området 100 – 220 mm påverkar A-strängen.
Området 200 – 450 mm påverkar D-strängen.
Resten av stråken påverkar G-strängen.
Om t.ex. D-strängen låter dämpad så tar man loss froschen och skrapar bort lite material från undersidan av stråkstången där det inte syns.
Om t.ex. en not har en metallisk biklang så notera var tonen ligger och skrapa försiktigt på motsvarande punkt på stråken.
Vad händer
Då stråken dras över strängen kommer den turvis att ”klibba” vid strängen och turvis att glida med låg friktion. Då samma process upprepas snabbt kommer en sågtandsliknande triangelvåg att uppkomma som sedan filtreras i fiolens stall och i fiolkroppen. Då strängen börjar röra sig så kommer dess rörelse att påverka hurudan friktionen mellan strängen och stråken är vi får alltså en återkoppling från strängen. Det här är den konventionella förklaringen. Det är dock fysikaliskt sett självklart att varje gång stråken hugger/släpper så kommer motsvarande kraft som överförs i sidled till strängen att leda till vibrationer i stråkens längdled och vibrationerna är antagligen stora eftersom krafterna är desamma som på strängen!
Eftersom stråken är elastisk och den har massa så kommer den att börja vibrera. Det verkar naturligt att vibrationer med låg amplitud och hög frekvens kommer att genereras nära stråkens spets. Lägre frekvenser med större amplitud genererar vibrationer över en allt större del av stråken.
Om den drivande frekvensen är densamma som tonen violinisten vill spela så är allt sannolikt som det skall vara. Om däremot stråkresonansen råkar vara svag på den spelade tonen så kan någon närliggande stråkresonans bli betydelsefull vilket kan leda t.ex till icke önskade svävningar i den genererade tonen. Eftersom fjädern/massan i sptsen av stråken antagligen är icke linjär så verkar det troligt att frekvenser i strängen och i stråken ev. också genererar skillnads- och summatoner som eventuellt kan bli hörbara (distorsion/brus).
Harding fiddle spectrum when the open D-string is played.
Spektrum av en Hardangerfiol då en öppen D-sträng spelas.
Harding fiddle bow spectrum when an open D-string is played
Stråkens spektrum mätt med kontaktmikrofon då samma öppna D-sträng spelas. Notera att vi eventuellt får extra högfrekvensförstärkning (boost) i trakten av 3000 Hz. Stråken kan mycket väl ha en stor betydelse för klarhet och hur fiolen bär i en stor sal!
Larsil2009's Blog 
Kommentera