Jag skrev för en kort tid sedan en kort artikel om en nödbuffert för en situation där vårt eget samhälle hamnar i en situation där samhällsfunktionerna kraftigt störs eller stängs ner. I bakgrunden figurerar naturligtvis den Kinesiska Coronavirusepidemin.
Jag konstaterade i den tidigare artikeln, och upprepar detta även här:
Notera att jag ser nedanstående buffert som en vettig normal säkerhetsåtgärd helt oberoende av om vi i något skede får en Coronaepidemi i Europa.
I artikeln i länken ovan konstaterade jag att i nödförrådet bör inkluderas en tillräcklig mängd C-vitamin eftersom stora doser (stor dos är t.ex. två gram varannan timme om magen tål detta) erfarenhetsmässigt verkar ha effekt på virusinfektioner.
Jag stötte på en intressant länk Early Large Dose Intravenous Vitamin C is the Treatment of Choice for 2019-nCov Pneumonia på Lars Berns blog Antropocen.
Av artikeln framgår att man i Kina använder extrema doser C-vitamin som behandling vid 1019-NCoV lungkomplikationer. Det är självklart att en orsak till att maxidoser C-vitamin används är att andra alternativ inte ännu finns utöver andningshjälp och syrgas, det kan vara fråga om att ta till ett halmstrå som eventuellt kan hjälpa.
Artikeln konstaterar (min översättning):
Det är klart att ökad oxidativ stress spelar en viktig roll i ARDS pathogenesis och därav följande död. Cytokin storm observeras vid både virus- och bakterieinfektioner. Cytocin storm leder till ökad oxidativ stress, ARDS och död verkar vara en vanlig och icke specifik följd av detta. Detta är viktigt ur klinisk behandlingssynvinkel. Användniong av en antioxidant för förebyggandet och hantering av oxidativ stress verkar logisk och något som kan användas utan ett utdraget väntande på patogenspecifika vacciner eller mediciner något som gäller den nuvarande 2019-nCoV epidemin.
Det är ett faktum att stora intravenösa doser C-vitamin med gott resultat har använts mot ARDS och också vid influensa. Fowler & al. beskrev en 26-årig kvinna som utvecklade ARDS (rhinovirus och enterovirus-D68). Hon togs in för ICU (intensivvård). Efter att hon inte reagerade på standardbehandlingen placerades hon i ECMO (hjärt lung maskin) på dag tre. Höga doser C-vitamin (200 mg/kg kroppsvikt) var sjätte timme startades på dag ett vid koppling till ECMO. Dag två syntes en klar förbättring vid röntgning av lungorna. Hennes tillstånd fortsatte att förbättras med ECMO och intravenös C-vitamin och hon kopplades ur ECMO på dag sju och patienten var återställd och skrevs ut på dag 12 utan behov av extra syre.
Notera att de använda C-vitamindoserna är STORA vi talar om någonting av storleksordningen ett gram i timmen. Mängden C-vitamin man kan ta genom munnen begränsas av när magen säger till d.v.s. för mycket leder till diarre … om diarré uppkommer så halveras den dos man för tillfället tar.
Det finns intressanta länkar att titta på (engelska):
Japansk erfarenhet av intrevenös C-vitamin. Notera att doserna då C-vitamin ges intravenöst är mycket stora t.ex. 25g två gånger per dygn. Dosen 25 g/dygn är ca. 350 ggr den rekommenderade dagliga dosen.
Notera att historiskt har ännu högre doser använts. Det fanns läkare som talade on 20g, 50g och 100 g sjukdom d.v.s. ju allvarligare sjukdom desto högre dos gavs. Det är inte möjligt att nå lika höga doser om C-vitamin tas genom munnen. En dos på 20-25g utan besvärliga bieffekter bör vara möjlig oralt (genom munnen) uppdelat på doser på ca. 2g varannan timme. Såvitt jag vet så finns det inte någon klar giftighetsgräns för C-vitamin (jag är intresserad av en bra länk om någon känner till en sådan). Jag har stött på en övre ”tolererbar” gräns på 2 g per dag men den verkar ebsurt låg då jag själv under flera år har haft en dygnsranson på 2-5 ggr högre utan oyrevliga bieffekter.
Tidigare användning av C-vitamin vid bl.a. virusinfektioner.
Videon nedan beskriver ett svårartat fall av Svininfluensa där patienten var kopplad till andningsapparat och läkarna ville koppla från de livsuppehållande maskinerna eftersom situationen ur deras synvinkel var hopplös. Patientens anhöriga gick inte med på detta utan krävde att patienten skulle ges intravenös C-vitamin. Sjukhuset gick med på detta först efter att jurist kopplades in. Då patientens tillstånd förbättrades efter påbörjad C-vitaminbehandling avslutade läkarna C-vitaminbehandlingen med resultatet att tillståndet förvärrades. Efter kraftiga juridiska påtryckningar från de anhörigas sida fortsatte behandlingen men med små doser och patienten överlevde.
Larsil2009's Blog 
23/02/2020 kl. 22:23 |
Finns risk för skador på njure/lever med så stora doser C-vitamin?ulf
28/02/2020 kl. 09:42 |
Jag har läst om endast ett fall där en patient med känt njurproblem som åt stora mängder c-vitamin fick njursten. Var orsaken C-vitaminen eller var osaken det njurproblem personen hade innan han började äta c-vitamin? Orsaken till att C-vitamin har kommit i focus är att vissa människor bryter ner C-vitamin till oxalat som också finns i bl.a. Rabarber, spenat och vissa nötter. Tanken är då att C-vitamin förorsakar högre nivåer oxalat i kroppen vilket skulle öka risken för njursten som innehåller oxalat.
Det verka å andra sidan som om C-vitamin skulle minska risken för njursten. Orsaken är sannolikt att njursten ofta uppkommer som bieffekt av t.ex. en inflammation något som C-vitamin bör motverka.
Skador på levern (t.ex. fettlever) kan behandlas med C-vitamin. Att C-vitamin skulle vara giftigt verkar inte troligt. Notera att det inte verkar finnas någon LDA50 nivå för vitamin C (den dos där 50% av försöksdjuren dör). Orsaken är att dosen är så hög att det blir tekniska problem med att stuffa tillräckliga mängder i det stackars försöksdjuret.
Jag känner inte till några som helst skador förorsakade av gramdoser (säg 2-15g per dag). Jag har i några år ätit mellan fem och tio gram c-vitamin per dag utan bieffekter … vilket värde nu detta har 😉 . Man vet att överskottet C-vitamin sköljs ut med urinen d.v.s. normalt kommer kroppen inte att bryta ner detta överskott varför det inte heller bör bildas stora mängder oxalat vilket i sin tur sägs vara orsaken till njursten.
Dewt är värt att notera att de extrema doserna för att hålla t.ex. virus under kontroll är kortvariga kurer på några dagar kanske en vecka. Man tar inte en 25g dos dag ut och dag in, vecka efter vecka … det sannolika är att en person som försöker sig på denna dos då man är frisk drabbas av diarre som sätter stopp för experimentet.