Larsil2009's Blog

På Lars Berns blog Antropocen hittade jag den 18.12.2019 en intressant artikel som behandlar frågor också jag har behandlat här på bloggen Reflex och spegling.

Grundförutsättningen för allt liv på jorden är tillgång till koldioxid och vatten. Vatten är det ingen brist på då ungefär 70% av jordens yta utgörs av hav med ett medeldjup på 3 km. Koldioxiden är dock ett problem.

Under årmiljonernas lopp har ofantliga mängder koldioxid bundits kemiskt i jordens kolförråd i form av stenkol, i form av olja och i form av kalksten. Resultatet har blivit att koldioxidhalten i atmosfären under de senaste hundratals miljonerna har sjunkit kraftigt.

Bild 1.  Den övre grafen visar temperaturen sedan istidens slut. Notera hur vi sedan 9000 år tillbaka kan se en långsam avkylning där dagens varmperiod endast är en liten återgång till en tidigare varmare epok. Den undre grafen visar koldioxidhalten i atmosfären under samma tid mätt ur iskärnor. Notera hur halten var som lägst för ungefär 7000 år sedan. Efter detta har koldioxidhalten långsamt stigit sannolikt genom utgasning från världshaven. Om koldioxiden skulle vara temperaturens ”justerskruv” så borde ju temperaturen ha stigit med ökande koldioxidhalt … men temperaturen har långsamt sjunkit.

Hur ser då situationen ut över lång tid? Man har indirekt via olika ”proxyn” kunnat uppskatta koldioxidhalten i jordens atmosfär och resultatet är:

Fig. 2  Vi ser ur historiskt perspektiv att koldioxidhalten i atmosfären idag är extremt låg. Det finns en liten böj uppåt efter den senaste istiden men nivån är fortfarande en bråkdel av vad den har varit.

Hur illustrerar media koldioxidhalten i atmosfären? Man använder sig av såkallad ”körsbärsplockning” d.v.s. man väljer precis det område som för fram den skrämmande bild man vill ge. Se på bild två och platån längst till höger d.v.s. ungefär en miljon år tillbaka i tiden då ett antal istider har gått över vår planet. Under istiden hade koldioxidhalten i atmosfären gått ner till ungefär 180 ppm d.v.s. växterna hungrade efter koldioxid.

Fig. 3  Notera hur koldioxidhalten i atmosfären under istiden gick ner till ungefär 180 ppm. Detta är skrämmande då vi baserat på experiment i växthus vet att de gröna växterna börjar dö till följd av koldioxidbrist vid ungefär 150 ppm d.v.s. endast aningen lägre. Då de gröna växterna dör är det slut på livet på jorden. Naturens problem idag är inte för mycket CO2 utan för lite!

Du hittar Lars Berns artikel ”Klimatfaschisternas krig mot livet självt” på bloggen Antropocen.

This entry was posted on 19/12/2019 at 08:32 and is filed under den gröna rörelsen, Fake news, Falska nyheter, fascism, Global uppvärmning - klimat, Klimatfascism, Natur och biologi, Nyheter Hbl inte vill att du skall känna till. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.