Hela vårt samhälle har focus på hur COVID-epidemin skall kunna bekämpas. Det enda ”hållbara” verktyg man erbjuder för att slippa nedstängningar och samhällsförstörelse i framtiden är vaccin mot viruset. En intressant fråga blir då om det finns relevanta alternativ till vaccin.
Vaccin mot influensa har varierande effektivitet år från år eftersom virus muterar och vaccinutvecklarna tvingas gissa vilka varianter som kan tänkas dyka upp följande influensaperiod. Gissar man fel så blir skyddet inte speciellt bra. Det har visat sig att influensavacciners skyddseffekt varierar mellan ca. 10% (2004-5) och 60% (2010-11). Källan är webMD ”How effective is the flu vaccine”.
Då vi ser på när influensan grasserar som värst så ser vi att det främst är jan-mars på norra halvklotet. Skolmedicinen konstaterar att detta beror på att virus sprids bäst i kall torr luft. Det finns dock en annan faktor som sällan nämns och det är att kroppens D-vitaminnivå är som lägst vid den här tiden på året (på södra halvklotet juli – september). Förklaringen att orsaken skulle vara kall torr luft haltar betänkligt då vi vet att graden av uppvärmning och därav följande torr luft varierar kraftigt med latituden (hur långt norrut/söderut från ekvatorn man befinner sig).
Då vi ser på hur COVID drabbar mörkhyade personer (notera att detta inte är rasism) så är mortaliteten i västvärlden ca. tre gånger högre än för vita. Skall man tolka detta som att svarta är tre gånger känsligare för kall torr luft (/sark) eller gäller den naturliga förklaringen att orsaken är att den kraftiga pigmenteringen gör att väldigt lite D-vitamin bildas på högre breddgrader. Mätningar visar att 82% av den svarta befolkningen, 70% av spanskättlingar och 42% av den övriga befolkningen har D-vitaminbrist. Vita har inte samma problem som mera mörkhyade eftersom evolutionen har gjort att vi kan producera D-vitamin i huden också då UV-strålningen är svag. De mörkhyade har en mortalitet i COVID som är flera gånger högre än för vita. Notera dock att även ljushyade kan ha D-vitaminbrist till följd av levnadssätt. T.ex. i Spanien undviker människor att i onödan röra sig i solen vilket kan leda till D-vitaminbrist trots mycket sol, mera om detta nedan.
D-vitaminets effekt på virus
Jag konstaterade ovan att det finns en klar korrelation mellan influensa och den period då D-vitaminivån är som lägst i befolkningen. På motsvarande sätt ser vi att influensaepidemier klingar av kraftigt under sommaren då D-vitaminnivån stiger till följd av mera sol och mindre kläder.
Vi vet, sedan början av COVID-epidemin d.v.s. från början av året, att patienter som varit så sjuka att de tagits in på sjukhus typiskt hade kraftig D- och C-vitaminbrist. Vi vet att båda vitaminerna spelar viktiga roller i immunsystemets funktion men klara kvantitativa mätningar för hur kraftig inverkan är på immunsystemet har saknats.
D-vitaminets inverkan på COVID-19 dödligheten
Melzer följde upp 489 patienter för vilka man hade mätningar av D-vitaminnivån från det gångna året. Undersökningen kunde inte ge någon klar orsak/verkan men det visade sig att patienter med obehandlad D-vitaminbrist (20 ng/ml) löpte en mer än 50% högre risk att smittas av COVID-19 än patienter med tillräckligt hög D-vitaminnivå. Notera att en höjning av D-vitaminnivån har ungeför samma effekt som ett influensavaccin (se ovan).
Blindförsök
I Spanien har man gjort mycket intressanta experiment. Reina Sofia University Hospital, Córdoba Spain, studerade 76 patienter som togs in på sjukhuset för COVID-19 infektion. Alla patienter gavs samma grundläggande behandling enligt bästa förståelse. Behandlingen var hydroclorokin, azitromycin.
Patientgruppen delades slumpmässigt in i två grupper och den ena gruppen gavs utöver behandlingen ovan calcifediol d.v.s. aktiv D-vitamin (som levern inte behöver aktivera). Studien gjordes som ett blindförsök där alltså varken läkaren eller patienten visste till vilken grupp patienten hörde.
Resultatet var intressant. I patientgruppen som fick D-vitamin behövde två procent av patienterna intensivvård medan intensivvårdsbehovet i gruppen som inte fick D-vitamin var 50%. Av de 13 patienter som inte fick D-vitamin (calcifediol) dog två personer.
Konklusion
Den senare studien visar att D-vitamintillskott kraftigt påverkar utfallet i positiv riktning för patienter som är så sjuka att de måste behandlas på sjukhus. Risken att få allvarliga komplikationer minskar kraftigt om D-vitaminnivån i kroppen höjs även för patienter som är svårt sjuka då behandlingen inleds.
Den första studien visar att risken att överhuvudtaget få sjukdomen minskar kraftigt om D-vitaminnivån är tillräckligt hög.
Kombinationen av ovanstående tyder på att en påbjudan om D-vitamintillskott för hela befolkningen sannolikt skulle ha en betydligt bättre effekt än ett oprövat vaccin. D-vitaminet har också andra positiva effekter. D-vitamin i kombination med C-vitamin bör ha en positiv effekt på osteoporos, på ledskador etc.
För personer som förstår engelska så berättar Dr John Campbell om ovanstående rapporter.
Notera!
D-vitamin är fettlösligt och man vet att en kraftiv överdosering kan ge skador, även allvarliga sådana. Ett längre tids intag av över 400 ug D-vitamin är sannolikt farligt. Det torde vara ofarligt att på våra breddgrader ta 50-100ug D-vitamin per dag. Säkrast är naturligtvis att mäta D-vitaminnivån. En önskad nivå ligger på ca. 120 ng/ml.
Jag anklagar
Ovanstående är inte ”raketvetenskap” d.v.s. varje person med ens begränsad tankeförmåga kan sluta sig till ovanstående utgående från tidpunkten för influensaepidemierna. Redan i början av COVID-19 epidemin fick vi rapporter från Kina om att patienterna tenderade att ha mycket låga D- och C-vitaminnivåer. Jag har själv skrivit flera artiklar om C- och D-vitamin under året utgående från självklara observationer. Då jag själv i början av sommaren sannolikt hade en släng av COVID så behandlade jag mig själv med Kinin (TonicWater), D-vitamin, Zink och stora doser C-vitamin. Symptomen försvann på några dagar men jag reagerade på att luktsystemet var utslaget en tid efter detta (jag kunde inte med hjälp av näsan avgöra om en vätska var dieselbränsle eller vatten, det var diesel). Notera att jag inte är läkare och att jag inte testade mig, jag isolerade mig på stugan i två veckor för att undvika att smitta familjen.
Jag anklagar landets myndigheter för att mörka denna information. Jag känner flera läkare som synbarligen på egen hand har dragit sina slutsatser och tar D-vitamintillskott. Mängderna ligger på 50-100ug/dag. Vilka är orsakerna till att D-vitaminets extrema effekt på virusinfektioner inte meddelas över alla media? Notera att effekten är känd inte bara på COVID-19 utan också på i princip alla vanliga ”flunssor”.En bred rekommendation om tillräckliga vitamintillskott av D- och C-vitamin skulle sannolikt på kort tid ge mätbara inbesparingar i sjukvårdskostnaderna genom att de normala årliga influensaepidemierna skulle kunna begränsas betydligt. Notera också att det verkar finnas en klar koppling mellan metabola sjukdomar och dödligheten i COVID-19. Lars Bern har många intressanta artiklar om detta på bloggen anthropocene.live .
- Minskade komplikationer under vinterns influensaperiod.
- Minskad depression (C-vitamin) och andra relaterade psykiska problem som är vanliga i samhället.
Har vi igen en koppling mellan politiker, tjänstemän och det medicinindustriella komplexet där billiga verksamma behandlingsmetoder inte är önskvärda medan dyra och oprövade men patenterade mediciner föredras eftersom detta ger klirr i kassan.
10/09/2020 kl. 09:19 |
Det är väl tyvärr inga läkare/medicinbolag som vill att folk ska bli bra. I varje fall utan att krama ur pengar.
Friska ”patienter” betyder ju inga jobb för dem.