Matstrupscancer vad gör jag

Nedanstående är en första beskrivning av två, inklusive motiveringar, av det protokoll jag använder på mig själv för att eventuellt undvika kända livslånga skador man kan förvänta sig av den klassiska medicinska behandlingen. Jag är naturligtvis mycket medveten om att det jag gör i princip är livsfarligt men å andra sidan är träffsäkerheten i den klassiska behandlingen relativt dålig d.v.s. fem års överlevnaden är inget att hänga i julgranen d.v.s. jag uppfattar att det är värt att försöka. På slutändan kan det naturligtvis hända att jag blir tvungen att acceptera operation och cellgifter och ett inte önskat slut på processen 😉 . I min ålder talar vi dock inte om ett förlorat människoliv vid en missbedömning utan i dagens läge om en förlust av ca. 8.3% av ett typiskt manligt människoliv.

Bilden (genererad av ChatGPT) visar den operation jag främst försöker undvika d.v.s. det som kallas Esophagectomy. Det berörda området av matstrupen skärs bort inklusive ventilen ner till magsäcken som håller magsafterna borta från matstrupen. Av magsäcken skärs betydligt mer än vad bilden visas bort så att man skapar ett rör som sys fast i det som finns kvar av matstrupen. Resultatet blir stor risk för halsbränna då ventilen saknas kombinerat med en förstörd matsäck vilket påverkar matsmältningen och tvingar patienten att äta mycket små mål och ofta med illamående och olika typer av tarmproblem. Halsbränna kräver sannolikt behandling livet ut ofta med protonpumpshämmare som vid långvarig användning kan ge hjärtproblem, skador på njurarna, brist på t.ex. B12-vitamin då matsmältningen påverkas samt Alzheimer. Bieffekten av operationen kan vara att patienten långsamt tynar bort.

Ett argument för att i detta skede undvika cellgifter är en betydande risk för främst nervskador som kan bli permanenta. Den föreslagna cellgiftsbehandlingen verkar enligt sökningar i existerande artiklar inte vara effektiv för personer över 70 års ålder.

Bakgrund till alternativ

Den tyska Nobelpristagaren Otto Heinrich Warburg observerade på 1920-talet att cancerceller inte förbränner socker (glukos) normalt till koldioxid och vatten utan i stället producerar energi via en mycket äldre process, jäsning. Jäsning av socker producerar en bråkdel av den energi den normala sockerförbränningen ger. Man uppskattar att man för jäsning behöver 15 – 60 ggr mera socker för en viss energimängd an motsvarande korrekta/normala sockerförbränning. Då en cells tillgång till syre minskar eller då cellens mitokondrier är så skadade att de inte kan använda syre kan cellen gå över till jäsning av socker för att bli vid liv. Jäsningsprocessen producerar mjölksyra som slutresultat d.v.s. samma ämne som gör musklerna trötta vid en stor muskelansträngning. Cancer kommer då mjölksyra produceras i stora mängder typiskt att göra patienten trött som om hen skulle springa ett maratonlopp. kontinuerligt … utan att röra en fena.

Ovanstående har testats genom djurförsök där man har gett en råtta med en cancersvulst cyanid vilket förlamar andningen. Råttan dör eftersom andningen förlamas medan cancersvulsten lever länge efter råttans död eftersom cancern inte är beroende av syre.

Om en cancercell använder stora mängder socker, 15-60 ggr mer än en normal cell, för att producera energi så verkar det naturligt att man kunde påverka cancertillväxten genom att strypa tillgången till socker. Vid första påseendet verkar detta inte speciellt enkelt att göra. Vi har hjärntvättats att tro att kroppen behöver socker kontinuerligt för att producera energi i musklerna och i hjärnan. Man kan då lätt tro att det skulle vara väldigt ohälsosamt att dra ner på sockertillgången, det visar sig dock att detta inte är fallet. Människan är specialdesignad för att klara av också relativt långa perioder av svält genom att utnyttja lagrat fett. Då kroppen inte har tillgång till socker kommer hjärnan att förberedas för jakt d.v.s. den blir klar och focuserad. En jägare i ketos kan förfölja ett byte i t.o.m. flera dagar utan tillgång till mat. Människan vinner sannolikt alla andra djur på planeten vad gäller uthållighet något som med säkerhet har varit en stor evolutionär fördel.

Om kroppen inte har tillgång till socker går den på ca. 24 timmar över från att bränna socker till att bränna medellånga fettsyror ketoner som den hämtar ur kroppens fettförråd eller naturligtvis från födan. Friska celler både i hjärnan och i musklerna inklusive hjärtat, kan använda både socker och ketoner som bränsle medan cancerceller genom att deras mitokondrier är skadade inte kan använda ketoner som bränsle. Vid behov kan kroppen själv i levern producera små mängder socker bl.a. ur proteiner. Vid övergången till ketos kan kroppen i viss mån återanvända egna proteiner bl.a. muskler då kroppen tillverkar det socker hjärnan behöver under övergångsperioden.

Senare forskning har visat att Warburgs antagande att glukos var ett ensamt nödvändigt gränsle för jäsningen inte var helt korrekt. Det har visat sig att cancerceller förutom glucos också kan använda glycogen som bränsle. Kroppen producerar själv glycogen ur socker.

En naturlig följd av ovanstående blir att hantera cancern genom att strypa tillgången till både glucos och glycogen. Detta kan göras enkelt genom kortvarig total vattenfasta d.v.s. man fastar i två tre dagar på endast vatten. Resultatet blir att kroppen går över i ketos d.v.s. börjar hämta energi ur kroppens fettförråd. Blodsockernivån sjunker snabbt och kroppsvikten sjunker också snabbt med upp till ett kilogram eftersom sockret i kroppen är kopplat till vatten. Då kroppen bänner slut sockerförrådet frigörs vatten som avgår med urinen. Viktminskningen i detta skede är temporär eftersom socker/kolhydrater efter fastan igen fyller sockerförråden och vikten stiger i ungefär samma mån.

En tillräckligt lång fasta 24-48 timmar leder också till att kroppen aktiverar processer, autofagi, där den söker efter celler i dåligt skick som kunde återanvändas som mat genom att bryta ner dem till grundkomponenterna. Då kroppen börjar söka efter användbart råmaterial kan också cancern, som använder extremt mycket socker och som mår dåligt av sockersvälten bli föremål för kroppens intresse detta är något jag naturligtvis hoppas skall inträffa.

Förutom fasta så finns det olika mediciner som är lätt tillgängliga som man experimentellt vet att de kan förhindra/bromsa cancerns celldelning, de kan utlösa programmerad celldöd i cancern och de kan störa cancerns förvrängda energiproduktion vilket också leder till celldöd i tumören. Mediciner som man för tillfället studerar rätt aktivt är ett antal mediciner som man länge har använt mot parasiter. Mycket tyder på att några av dessa mediciner också påverkar cancer. Mediciner av denna typ är Ivermectin (känd från COVID-tiden), Fenbendazol, Mebendazol samt Abendazol och sannolikt ytterligare några till (se länk nedan). Fenbendazol har använts länge inom veterinärmedicinen för avmaskning av hundar och katter men också under senare år för cancerbehandling av hundar och katter. Mebendazol och Abendazol är mediciner som man kemiskt utvecklat från Fenbendazol så att man har kunnat kringå ett utgånget Fenbendazol patent. Fenbendazols patenten har gått ut vilket betyder att intresset från industrins sida att göra test på människor och testa som cancermedicin är lika med noll. Patent är en förutsättning för att en tillverkare av en cancermedicin skall kunna sätta ett extremt högt pris pris på produkten eftersom man då har ett lagligt monopol.

Mitokondrieskador

Det verkar rätt klart att den gemensamma faktorn för alla typer av cancer är att energiproduktionen i cancerceller är skadad d.v.s. mitokondrierna som är cellens kraftverk fungerar dåligt. En cell där mitokondrierna är skadade så att de inte kan omvandla socker till energibäraren ATP går, för att överleva, över till att producera energi på ett mycket ineffektivt sätt ur socker genom jäsning. Jäsning kräver inte tillgång till syre men kräver i stället mycket mera socker/glycogen (15-60 ggr mera). Resultatet av jäsningsprocessen är att det bildas stora mängder mjölksyra som gör omgivningen surare, pH sjunker, vilket gör att tillgången på syre minskar (syretransporten fungerar inom ett mycket snävt område).

Då pH i cellomgivningen och själva cellen blir surare påverkar detta alla funktioner inom cellen inklusive DNA-replikering mm. Resultatet blir att gener som normalt inte används, men som finns kvar sedan en grå forntid, aktiveras med resultatet att cellens förökning inte längre följer kontrollerade mönster, cellen går i princip över till att bli en ”fritt levande individ” som förökar sig endast beroende av hur mycket råvaror/energi som finns tillgänglig. Resultatet kan bli en hejdlös förökning som skapar en tumör d.v.s. cancer.

Bilden visar schematiskt hur innanmätet i mitokondrierna bryts ner i en cancercell. Bilden är genererad av ChatGPT och inte in bild av verkliga mitokondrier. Mitokondrierna är intressanta eftersom det verkar vara troligt att de ursprungligen var bakterier som nu lever i symbios med de mänskliga cellerna. Mitokondrierna har bl.a. ett eget helt oberoende DNA som ärvs på moderlinjen d.v.s. den cellkombination som ger en befruktad cell som utvecklas till ett embryo får sina mitokondrier från moderns ägg inte från spermien.

En cancertumör kan också i viss utsträckning försvara sig mot yttre påverkan. Den kan t.ex. i vissa fall lära sig bli immun mot mediciner vilket bl.a. kan vara ett problem vid olika typer av leukemi. Problemet är att antalet mediciner är begränsat och då paletten tar slut dör patienten. En cancertumör kan också producera histamin vilket gör att kroppens immunförsvar blir mindre intresserat av tumören mera om detta senare.

Mitt protokoll

Mitt eget protokoll för att försöka hantera min cancer i matsrupen är baserat på tankar kring Warburgeffekten men också Dr Seyfrieds syn på cancer som en metabolisk välfärdssjukdom. Seyfried utgår från Warburgs observationer men lägger till nya element som var okända på Warburgs tid.

Grundproblemet

Grundproblemet är metaboliskt syndrom d.v.s. egentligen ett förstadium till typ II diabetes förorsakat av stora mängder kolhydrater och socker. Ofta kopplat till mycket bukfett eftersom kontinuerligt ätande av en föda baserad på mängder av kolhydrater leder till att socker/insulinnivån i kroppen kontinuerligt ligger på en hög nivå. Insulin är ett hormon som signalerar kroppens celler att ta in ett överskott socker och lagra socker i form av fett. Insulin är också ett tillväxthormon vilket av naturliga orsaker inte är önskvärt om man har cancer eftersom insulin sannolikt förstärker cancerns tillväxt. Det metaboliska syndromet kan utvecklas i olika riktningar. Det tydligaste problemet är sannolikt Typ II Diabetes. Det finns också tankar kring att man borde kalla Azheimers sjukdom Typ III diabetes. Då energiproduktionen i något specifikt organ inte fungerar så uppstår sjukdomar, inte alltid cancer, sjukdomar som man då man inte förstår sig på grundorsakerna kallar autoimmuna sjukdomar. Frågan är dock om de autoimmuna sjukdomarna är symptom på underliggande problem som man inte är intresserade av om man hittar mediciner som tar bort symptomen vilket dagens läkarvetenskap tydligen uppfattar som att sjukdomen är botad.

Grundproblemet kan lösas rätt snabbt och enkelt genom att lägga om kosten så att kroppen hela tiden eller under längre perioder är i ketos d.v.s. fettförbränningsmod. En ketogen kost kan vara baserad på antingen animal föda eller på en vegetarisk bas. Min personliga uppfattning är att det är mycket lättare att uppnå ketos via animalisk föda. Orsaken till detta är att det är lättare att få med tillräckligt mycket fett i födan vilket signalerar mättnad till hjärnan. I praktiken betyder detta att man utan lidande/känsla av svält kan äta inom ett relativt snävt tidsområde 6-8 timmar vilket gör det lätt att hålla sig i ketos.

Animalisk föda betyder kött, ägg, fisk, ost, feta mjölkprodukter samt om så önskas begränsade mängder av grönsaker som växer ovan jord d.v.s. gröna blad, tomat etc. Personligen har jag känt ett sug efter lök, både vitlök och vanlig gul lök. Jag gissar att detta betyder att kroppen vill ha något ämne som finns i lök. Min främsta gissning dock utan egentlig bas är att kroppen vill ha olika svavelföreningar. De mängder lök jag har ätit har inte enligt egna mätningar påverkat ketosen i någon högre grad.

Olika typer av rotfrukter som potatis, rovor etc. tenderar att innehålla rätt mycket kolhydrater eftersom roten lagrar energi i form av socker/stärkelse för senare behov.

Vid ketogen diet är det viktigt att höja på mängden fett man äter eftersom de kolhydrater man lämnar bort energimässigt måste ersättas. Ägg är t.ex. ett bra alternativ där fettandelen i torkat ägg torde ligga på ungefär 60% med noll kolhydrater. Jag äter naturligtvis inte torkade ägg utan kommentaren visar fettinnehållet i ägg när vattnet inte stör kalkylen.

Min personliga uppfattning är att jag inte vill äta industrifett i form av margarin. Olika fröoljor har kemiskt modifierats till att bli fasta vid normala temperaturer. För att den modifierade oljan skall bli ätbar lägger man till färgämnen, smakämnen och eventuellt vitaminer som inte finns i utgångsprodukten. Jag uppfattar ätande av margarin som lika vansinnigt som att köpa en burk motorvaselin och äta detta. Var och en har dock sin egen smak.

Alla lättprodukter är bannlysta, inte i främsta rummet p.g.a. att fetthalten är låg utan för att man ofta ersätter fettet med socker eller mjöl för att ge produkten en konsistens och smak som är ätbar. Fettfri mjölk är egentligen att betrakta som sockerdricka då man egentligen har tagit bort allt nyttigt och endast lämnat kvar mjölksocker /sark.

Förutom en kostomläggning behövs också en modifikation av när man äter. Vi har blivit lärda att morgonmålet är det viktigaste målet d.v.s. vi trycker i oss mängder av kolhydrater genast vid sjutiden på morgonen. Efter detta följer ofta en kaffepaus med kolhydrater vid tiotiden. Följt av lunch vid 12-tiden, Följt av kaffepaus eventuellt med snacks vid 14-tiden. Middag vid 18-tiden och eventuellt ytterligare te plus bröd vid 21-22-tiden. Vi ser ett mönster som garanterar att en individ hela tiden har höjd blodsockernivå vilket ger höjd insulinnivå som ger order att lagra fett och som i sin tur förhindrar kroppen att gå över i ketos och som leder till en under många år långsamt stigande kroppsvikt.

För att gå över i ketos behöver vi eliminera kolhydrater och socker. Gränsen för kolhydratintaget räknat per dygn går vid motsvarande 1-2 skivor toast men detta inkluderar alla kolhydrater inte endast allt bröd vi äter. Genom att öka fettintaget tänk en brittisk frukost bestående av ägg och bacon samt fet ost, fet korv är kroppen mätt och inget nytt mål behövs före 15-18-tiden. Man äter då middag och avslutar med t.ex. te utan tilltugg senare på kvällen. Speciellt om man lyckas tidigarelägga middagen i viss mån kan man skapa en kort fasteperiod på 15-18 timmar till nästa morgonmål. Det intressanta är att man inte känner sig hungrig eftersom de normala hungerkänslorna ofta är en följd av att blodsockernivån sjunker vilket kroppen tolkar som hunger. Om blodsockernivån inte stiger så försvinner de återkommande hungerkänslorna. Man kan uppnå samma situation genom att senarelägga morgonmålet genom att t.ex. endast dricka kaffe/te på morgonen och flytta ”morgonmålet” till lunchtid. Kvällsmålet hålls fortsättningsvis vid 17-18-tiden.

Man går in i ketos 24-30-timmar efter att man lämnat bort kolhydraterna. Med tiden lär sig kroppen att byta bränsle snabbare men normalt bör man antagligen räkna med att fuskande genom att äta t.ex. tårta/bröd kräver 24 timmar innan man är tillbaka i ketos. Fuska alltså inte eftersom skadan är relativt långvarig. Stora mängder kött med låg fetthalt är inte önskvärt eftersom kroppen kan bryta ner proteiner till bl.a. glucos/socker vilket inte är önskvärt. Sockernivåerna via kött är dock mycket låga d.v.s. man hålls i ketos men den är inte lika djup som då fettmängden är högre.

Personligen har jag t.ex. varierat runt följande:

  • Morgon: Tunn kassler eller bacon, två ägg samt eventuellt lite självbakt ketobröd eller fröknäcke med mycket lågt kolhydratinnehåll.
  • På dagen: Biff på 23% malet kött ev. med ägg och ketobröd plus smör.
  • Middag: Kassler eller motsvarande i större mängd. Lite grönsaker, ketobröd. Eventuellt Creme Fraiche 28%.
  • Kväll: Grönt te.

Det går naturligtvis att variera fritt. Jag tar ett tillskott C-vitamin eftersom mängderna jag får i mig genom kött är låga. Extra C-vitamin är sannolikt inte nödvändigt eftersom blodsockernivån sjunker vilket sannolikt frigör kanaler för införsel av C-vitamin i cellerna. Socker och C-vitamin använder samma kanal och socker blockerar sannolikt C-vitamin. En inbtressant fråga utgående från detta är om svårläkta sår på fötter och ben på en diabetespatient egentligen är fråga om ”lokal” skörbjugg som enkelt kunde behandlas med kostomläggning och fasta.

Jag kommer att beskriva mitt eget protokoll i större detalj i nästa artikel inklusive argument för varför de olika komponenterna finns med.

Hur påverkas vikten

En övergång till ketos genom att eliminera kolhydrater leder till en relativt snabb viktnedgång. Vikten minskar i två tydliga steg. Då jag går in i ketos kommer vikten inom ca. två dygn att gå ner 1-1,5 kg. Denna viktminskning är temporär och blir kvar endast så länge jag är i ketos. Orsaken är att kroppens sockerförråd vid normaldiet är bundet till vatten. Då jag förbrukar sockret blir det kvar överlopps vatten som kroppen inte längre behöver och som elimineras i form av urin. Om jag switchar tillbaka till normalkost så kommer jag att bygga upp det normala sockerförrådet snabbt vilket kräver extra vatten och vikten går upp igen.

Om jag håller mig kvar i ketos d.v.s. kroppen ges tillstånd att börja ta fett ur kroppens fettförråd så fortsätter viktminskningen men mycket långsammare. Min erfarenhet är att med två dagars, i praktiken 40-48 timmar, fasta under en vecka och så mycket mat jag vill ha, orkar äta, i övrigt ger en viktminskning på mellan ett halvt och ett kg per vecka. Under en period på snart en månad har vikten gått ner ca. 5 kg. Mitt mål är att komma ner tillbaka till ungdomsvikten 75 kg. Vägen dit kräver åtminstone ännu en månad. Viktnedgången torde successivt minska eftersom mängden onödig ”packning” i mitt fall uppskattningsvis tio kg. minskar vilket också minskar på energiåtgången.

Intressanta länkar

  • 3 Inressant lista över kändsa mediciner som också verkar ha potential som cancermediciner: Repurposing of Antimicrobial Agents for Cancer Therapy: What Do We Know? https://www.mdpi.com/2072-6694/13/13/3193

Lämna en kommentar