Posts Tagged ‘mörk ton’

Fioltrimning … Oooops!!!

01/05/2019

Jag har i ungefär två års tid jobbat med att optimera en kinesisk fiol som jag idag kallar min Klezmerfiol d.v.s. fiolen används för spelning av klezmermusik.

Jag ropade in fiolen på e-bay för $111 + frakt d.v.s. totalpriset inklusive moms och frakt kom att ligga på ca. 200 Euro eller grovt översatt till svenska kronor 2000 sek. Fiolen köptes ursprungligen för att den skulle fungera som demonstrationsobjekt för inre justering för fiolbyggarna i finland (Suomen viulunrakentajat ry.) då vi hade en utställning gällande fiolbygge och justering i samband med Folklandia kryssningen 2018.

Jag har specialiserat mig på efterjustering av fioler genom justering av lockets och bottenplattans tjocklek något som kallas re-graduering. Efterjusteringen sker så att fiolen hela tiden är spelbar och justeringen sker genom slipning av kritiska punkter från insidan i små steg. Fiolen slipas varefter den provspelas och därefter slipas på nytt utgående från det akustiska resultat man uppnådde.

Fiolen fixades så att vi som teknisk demonstration hela tiden inför publik bytte ljudpinnen mot en ljudpinne med korrekta dimensioner och korrekt skärning. De kinesiska metallsträngarna byttes mot Pirastro Tonica som inte är speciellt bra men de är billiga jämfört med t.ex. dominant eller Eva Pirazzi. Därefter justerade vi ljudpinnens plats för bästa möjliga ljud. Resultatet var en i princip spelbar fiol d.v.s. fiolen hade inga externt synliga direkta byggfel men ljudet var nasalt och tråkigt. I likhet med de flesta billiga fioler så var basen hes och torr.

Om man tittar på fiolens spektrum så ser man att torrheten beror på att basens grundtoner på g-strängen saknas i princip helt och hållet. Den mänskliga hjärnan hör raden av harmoniska övertoner som produceras av instrumentet och hjärnan lägger själv till den saknade bastonen … men detta görs aldrig fullt ut vilket gör att att de låga tonerna inte är fylliga utan ”torra”.

Torrheten kan enkelt justeras bort genom att göra området mellan basbjälkens övre ända och halsklossen tunnare. Slipning på detta område ger en extemt kraftig effekt och man bör gå fram i små steg säg 10-15 slipdrag fram/tillbaka mellan provspelningar eftersom resultatet om man slipar för mycket kan bli en mörk ”råmande” (tänk ko) ton som inte är önskvärd. Kinesen krävde (extremt) mycket slipande här för att få tonen på plats.

Efter justeringen av basen justeras bottenplattan så att den klingar d.v.s. den får inte vara stum. De viktigaste områdena brukar vara tvärs över locket strax ovanför nederändans kloss och strax nedanför halsklossen.  Det gäller här att vara försiktig så att man inte slipar för mycket uppe vid halsen eftersom detta kan ge upphov till en vargton i trakten av A…H.

Om hur man gör Oooops!

Jah har en längre tid uppfattat att fiolen fungerar ungefär som jag vill ha den. En fiolspelande vän, yrkesviolinist,  som använder axelstöd (vilket jag normalt inte gör) kom på besök och jag lånade honom mitt axelstöd. Jag fick egentligen bara lovord över fiolen men då jag själv spelade fiolen med axelstöd så tyckte jag att fiolen lät lite torr i mina öron (axelstödet påverkar ofta fiolens ljud helt hörbart genom att axelstödet klämmer ihot fiolen från sidorna). Jag tänkte inte vidare på orsaken till problemet … det är ju lätt att åtgärda genom lite slipning.

Torrheten är ju inget problem att åtgärda så jag slipade lite till vid kanalen mellan basbjälke och halskloss vilket löste problemet. På morgonen nästa dag lät fiolen fortfarande bra men jag upptäckte att jag hade slipat ett litet hål vi halskanalen (se bild, mycket pinsamt natuligtvis 😉 ).

Den intressanta frågan uppstod då hur man fixar detta problem på ett snyggt sätt utan att skära loss locket? Min lösning blev att jag skar en liten träflisa från ett lockämne för fiol som jag råkade ha på lager. Jag formade spånan så att den är något större än hålet varefter jag limmade träflisan (svagt) på en supermagnet. Bilden är tagen innan flisan/spånan har rundats/jämnats med sandpapper. Notera att träspånan är limmad på en liten supermagnet som är något mindre än själva spånan. Den stora supermagneten som syns i bilden är en hjälpyta vid bearbetningen av träbiten.

Med hjälp av en yttre magnet kunde jag nu föra lappen till hålet .

Lappens kant kan nu ses vid hålets högra kant under de yttre hjälpmagneterna. Jag tvingade in lim från yttre sidan (flödigt) och flyttade lappen av och an så att den skulle få lim jämnt över hela ytan. Därefter flyttade jag lappen till önskat läge och lämnade kvar en magnet som limpress (den yttre limpressen kan vara precis den slipmagnet som gjorde hålet).

”Limpressen” är på plats.

Då limmet hade torkat tillräckligt tvättade jag bort överloppslimmet från utsidan. Hjälpmagneten på vilken lappen hade limmats togs bort genom att använda en lite större magnet som hammare för att slå loss hjälpmagneten från lappen, detta fungerade helt problemfritt.

Lappen är nu på plats utan ytterligare skador. Lappen är vänd så att ådringen i stort sett går vinkelrätt mot lockets ådring.

Följande steg blev nu att fixa skadan så att den är möjligast osynlig. Eftersom fiolen är åldrad på konstgjord väg beslöt jag att inte försöka återställa lackytan till ursprungligt skick … i stället ”smutsade” jag lappen med mjuk blyertspenna varefter jag drog ett lager brunt betslack över stället. Resultatet är att lappen ser ut ungefär som övriga skador på locket vilket var avsikten med övningen.

Reparationen påverkar inte ljudet på fiolen hörbart men det är självklart att det här instrumentet inte skall slipas mera. Orsaken till att jag slipade hål på locket var att ändan på basbjälken styrde slipmagneten exakt över ett väldigt begränsat område. I framtiden måste jag tänka på att inte vid slipningen ligga och stödja mot ändan av basbjälken. Slipningen skall alltså medvetet spridas ut över en större yta.

Om någon i Sverige är intresserad av att provspela instrumentet så kommer det att finnas på Ekebyholm den 23-27.6 2019 där jag kommer att vara deltagare.

Hur kan denna reparationsteknik användas

Det kan av olika skäl uppstå sprickor i ett fiollock. I vissa fall är sprickan så liten att det inte lönar sig att skära loss locket för reparation utan sprickan limmas och sprickan dras ihop med något lämpligt verktyg. Problemet är dock att en lagning av denna typ sällan blir beständig om man inte limmar ett eller flera såkallade frimärken över den limmade sprickan. Ovanstående lagning visar hur man enkelt kan limma ett frimärke över en spricka i en fiol utan att ta loss locket.

Hur korrigera en alltför mörk fiolton

28/08/2014

En fiol är ett diskaninstrument och den förväntas ha en ljus ton med mycket övertoner inom området 2 – 5 kHz (somliga säger 2 – 3.5 kHz). Orsaken till att en ensam soloviolin kan höras igenom en symfoniorkester är att de höga harmoniska övertonerna en fiol producerar ligger i ett sådant frekvensområde att väldigt få andra instrument i orkestern producerar ljud i detta intervall. I praktiken kommer orkestern att täcka över fiolens grundtoner så att den inte kan höras men då de harmoniska övertonerna hörs igenom så kommer lyssnarens hjärna själv att skapa de sakande grundtonerna vilket gör att man uppfattar att instrumentet hör igenom orkestern.

Frågan om hur mycket djup/bas en fiol skall ha på G- och D-strängarna är väldigt långt en smaksak och kompromiss. De flesta fioler klarar inte av att producera grundtonen G med vettig volym. Det låga G man hör skapas igen av hjärnan utgående från de harmoniska övertonernas amplituder. Om de viktigaste harmoniska övertonerna är alltför svaga i förhållande till grundtonen eller om de högre grundtonerna klingar av alltför snabbt uppfattar man tonen som mörk eller som om man skulle spela i en tunna med mycket eko.

Jag tog nyligen loss locket på en av mina fioler som jag justerat tidigare. Jag hittade en rätt stor valk av trä i övre delen av locket och jämnade ut detta område genom att sickla det … trots att jag vet att det är en stor risk för en alltför mörk ton i fiolen om man tunnar av området nära den övre ändan av basbjälken. Då jag provspelade fiolen hade den fått en mörk något ”råmande” ton … inte riktigt bra. Den här mörka tonen måste naturligtvis tas bort så att fiolen skulle få en ljusare och trevligare ton.

Hur ta bort den mörka tonen

Den mörka tonen är en följd av en obalans i styvheten mellan lockets övre del nära halsen och nedre del nära stränghållaren. Basbjälken är vår strukturella referens.

Då man betraktar ett fiollock så ser man att locket delas upp osymmetriskt av basbjälken och ljudpinnen. Ljudpinnens placering gör att om man löser upp locket nära övre ändan av basbjälken så kommer basen att mörkna. Avståndet från ljudpinnen till kanalen mellan basbjälke och hals är betydligt längre än avståndet från ljudpinnen till den nedre kanalen mellan basbjälke och ändkloss.

En naturlig väg att göra fioltonen ljusare är att slipa kanalen mellan basbjälke och ändkloss under hakstödet. På en olackerad fiol kan man slipa/sickla locket på utsidan. På en lackerad fiol lönar det sig att slipa från insidan. Man slipar 40 – 60 slipdrag och provspelar mellan justeringarna.

Resultatet blir att fioltonen ”ljusnar” men den blir samtidigt väldigt ”silkeslen” utan karaktär. Den alltför ”lena” snälla tonen kan därefter justeras genom att slipa motsvarande område nere på diskantsidan. Tonen får då lite mera strävhet och karaktär.

Observera!

Ta det varligt och i små steg. Låt gärna instrumentet vila några dagar mellan justeringarna så att de slipade ytorna hinner hårdna och läka. Man måste ofta göra justeringen i flera steg eftersom resultatet ofta backar något då de slipade ytorna oxiderar och hårdnar.

På Maestronet dök det upp en tråd angående en fiol med alltför kraftig råmande bas och vad man kan göra åt saken. Beklagligtvis hade jag i det här skedet redan påbörjat justeringen av min egen fiol, utan att göra en inspelning av utgångssituationen. De data jag presenterar nedan är alltså resultat som startar halvvägs.

Removing_darkness

– Svart kurva är utgångspunkten. – Röd kurva är situationen efter justering av den nedre kanalen. – Grön kurva, justering av f-hålets inre vinge.

Notera hur 600 Hz – 1 kHz har jämnats ut mycket och förstärkts med upp till 10 dB. Vissa toner i detta område har då en volym som kan vara nästan 10 ggr högre än före justeringen. Instrumentets ton är fortfarande mörk men inte längre enligt min uppfattning obehagligt mörk. 

Notera också hur det högre registret från 2 kH framåt har förstärkts med upp till 6 dB vilket tydligt hörs i klangen.

Hur gjordes mätningen

Jag spelade den svenska Fäbodsalmen kanske 20 ggr under justeringsprocessen. Spektret ovan har beräknats utgående från hela melodin. Det är alltså inte fråga om ett knackspektrum.

Notera! Jag är ren amatör och jag ber om ursäkt för ljudproven nedan. De gör på intet sätt rättvisa åt den otroligt vackra gamla fäbodpsalmen. Mikrofonen är på ca. två meters avstånd från fiolen vilket gör att stråkljud/brus hörs tydligt. Inspelningen har gjorts med en Zoom R8 inspeningsapparat. Den interna mikrofonen har använts.

Ljudexemplet nedan är den startpunkt där jag insåg att jag borde spela in utgångssituationen. Instrumentet var betydligt sämre då jag började justera det. Det här är den svarta kurvan i bilden ovan.

Följande exempel visar det justerade fiolen. Man hör tydligt en förändrad diskant jämfört med det första exemplet. Det här är den röda kurvan.

Sound_color_adjustment

Bilden visar den justerade fiolen. Det viktigaste området är området märkt ”Lighter” i bilden. Man kan slipa motsvarande område symmetriskt på E-strängens sida för att ge fioltonen mera karaktär.

Man kan också ge G- och D-strängarna mera karaktär genom att slipa spetsen på f-hålets inre vinge. Det här förstärker de harmoniska övertonerna på G- och D-strängarna vilket ger mera must i tonen.

Fiolbygge: Experiment med omöjligt material (6)

05/06/2014

Några kommentarer om hur man justerar tonfärgen på en fiol

Många byggare är rädda för att göra locket alltför tunt.  Orsaken är arädsla för att få ett instrument som låter som om det skulle spelas i en tunna … mörkt, runt, dovt … inte bra. Orsaken till det här ljudet är att man har gjort området uppe vid halsen för tunt. Speciellt området i ändan av basbjälken uppe vid halsen är kritiskt. Extremt små förändringar här har en stor effekt på instrumentets tonfärg. Det är inget problem att höra förändringar då tjockleken ändras med 1/100 mm (beräknat utifrån mätt bearbetningshastighet). Notera att en mekanisk  mikrometerklocka mäter med kanske 5/100 mm d.v.s. vi hör utan problem en förändring som ligger långt under det vi mekaniskt kan mäta.

Ur byggarens synvinkel är situationen dock den att fiolens klangfärg är en följd av en balans (kompromiss) mellan mjukheten uppe vid halsen och mjukheten hos motsvarande kanal i ändan av basbjälken nere vid stränghållaren. Då man betraktar en fiol så ser man att ljudpinnen står osymmetriskt i förhållande till locket. Avståndet från ljudpinnen till den övre kanalen (vid halsen) är betydligt längre än avståndet till den nedre kanalen (vid stränghållaren). Det kortare avståndet från ljudpinnen till stränghållaren påverkar i högre grad högre frekvenser (kortare våglängd) och det längre avståndet från ljudpinnen till området uppe vid halsen påverkar lägre frekvenser. Ljudfärgen är en blandning av låga och höga harmoniska övertoner. Genom att justera övertonernas amplitud kan vi påverka tonfärgen.

Erfarenheten visar att:

  • Tonen kan göras mörkare genom att slipa kanalen uppe vid ändan av basbjälken. Slipningen kan göras på utsidan eller på insidan. Personligen slipar jag alltid på insidan eftersom man då inte gör åverkan på den lackerade ytan.
  • Om tonen uppfattas som alltför mörk kan det åtgärdas genom att slipa kanalen vid ändan av basbjälken bredvid stränghållaren.

Notera att effekten är mycket kraftig speciellt uppe vid halskanalen. Slipa mycket försiktigt och gör justeringen i små steg med provspelning mellan varje steg.

Justering av bottenplattan följer delvis samma regler men effekten är inte lika tydlig.

Sound_color_adjustment

Jutering av tonfärgen mörk/ljus. Slipning vid området ”Lighter” gör tonen ljusare och slipning vid området ”Darker” gör tonen mörkare. Effekten är kraftig gör alla justeringar i små steg.

Notera!

Experimentera på en ”skräpfiol”. Ge dig aldrig på ett värdefullt instrument. Många problem med äldre goda instrument kan bero på stallet, ljudpinnen står fel, någon limning har gått upp etc.

Trimning av fiolstall

07/03/2013

Min metod för trimning av fiolstall bygger på att fiolen hela tiden är stämd och spelbar. Man kan inte göra en akustisk justering (stämning) av en så liten mekanisk komponent som ett stall i blindo på ett stall som ligger på arbetsbänken. Vi stämmer spelsträngarna genom att lyssna på den ton/klang de producerar inte genom att t.ex. teoretiskt beräkna stränglängden och lägga ett märke vid den korrekta längden och spänna strängen till detta teoretiskt beräknade märke. Alla som spelar fiol vet att det inte går att få instrumentet rent utgående från en rent teoretisk beräkning.

Justeringarna av stallet görs med liten diamantfil. Jag använder Biltemas filsats 20-549. Filarna är i princip outslitliga även om skaftets gummidelar tar stryk med tiden. Om filen pluggar igen löses problemet genom att helt enkelt tvätta den med vatten.

Mängden trä som avlägsnas för att åstadkomma en önskad förändring i tonen är extremt liten. Några drag med filen på en lämplig plats (se nedan) ger en mycket kraftig ljudförändring. Det lönar sig att göra justeringar i mycket små steg med provspelning mellan varje steg så att man kan stoppa då man börjar närma sig den ton man vill ha.

Ett stort problem vid justering av fiolstall är att man måste lära sig att lyssna efter förändringar man inte har vant sig att lyssna efter. Några grundläggande tonfärgsbegrepp och problem hos stall beskrivs nedan.

  • Tonen på G och E strängarna är torr. Med detta avser jag att den djupa basen saknas och ett spektrogram (FFT) visar att grundtonen på en spelad ton ofta är betydligt svagare än övertonerna. Justering ger en djupare/mörkare/rundare ton.
  • Tonen tänder dåligt på G eller Dsträngen (mera sällan på A eller E). Detta är ofta kombinerat med torrhet. Justering ger en pålitlig tändning av tonen. Man kan se hur tonen på en sträng som tänder dåligt först är kaotisk (rent brus) som efter ett ögonblick övergår i reguljära svängningar. En sträng som tänder bra hittar nästan genast reguljära svängningar.
  • Tonen är nasal. Detta är ofta en följd av att hålen i hjärtat har utvidgats alltför mycket. Tonen blir nasal då grundtonen är alltför stark i förhållande till övertonerna. Många toppinstrument (Stradivarius) har ett visst mått av nasalitet vilket ger kraftig ton. Man får dock inte överdriva detta.
  • Tonen är skrikig. Detta gäller A och E-strängarna. Detta betyder ofta att det finns alltför kraftiga låga övertoner mellan 1 … 2 kHz. Höga övertoner är önskvärda eftersom de ger tonen bärkraft så att en ensam fiol kan tränga igenom en hel orkester.

Stallets_delar

Figuren visar de benämningar jag använder på olika delar av ett stall.

Ett fiolstall har flera uppgifter. Den enklaste är naturligtvis att lyfta strängarna till lämplig höjd över greppbrädan så att fiolen är lättspelad. Den andra uppgiften är att förmedla ljudenergin som stråken pumpar in i de spelade strängarna.

Stallet som förmedlare av ljudenergi

Det är lätt att inse att det har betydelse hur ett stall ser ut. Antag att vi konstruerar att extremt tungt stall. Hur kommer detta att låta? Det är lätt att göra ett experiment. Vi kan enkelt lägga till vikt uppe på stallet, verktyget för detta kallas sordin. Ljudet blir ”runt” och samtidigt svagt. Ju större vikt vi lägger till på stallet desto svagare blir ljudet. Den yttersta gränsen börjar komma emot i form av nattsordin som är en massiv vikt som trycks fast i stallet. Fiolen blir i praktiken lika ljudlös som en elfiol med förstärkaren avstängd.

En naturlig reaktion på förståelsen att ökad vikt ger mindre ljud är att tänka sig att man gör ett extremt lätt stall från vilket man skär bort all massa som inte behövs för att hålla ihop stallet. Gör vi stallet alltför tunt kan det böjas eller t.o.m. knäckas. Det finns således rent mekaniska gränser för hur lätt ett stall kan göras. Ett extremt lätt stall tenderar att ge mycket dålig klang på G och D strängarna samtidigt som A blir svårt nasal eller gäll. E-strängen kan bli för skarp.

Ovanstående visar tydligt att idealet ligger någonstans mitt emellan ytterligheterna. Men hur skall man hitta den perfekta kompromissen?

Fiolstallet som resonator

Ett fiolstall kan fysikaliskt uppfattas som en uppsättning kopplade resonanskretsar. En väl justerad resonans kan tillåta ett mångdubbelt större energiflöde genom stallet än en dåligt justerad resonans.

stall_3000hz_res

Huvudresonansen ligger strax under 3000 Hz och den bestäms av vikten på stallets övre del och stallets midjas tjocklek. Erfarenheten visar att om huvudstallsresonansen ligger mycket högre än 3000 Hz blir tonen lätt skarp och gäll. Sänks huvudresonansen alltför mycket tenderar tonen bli murrig.

stallsresonatorer

Figuren visar övriga lätt identifierbara resonatorer i ett stall som påverkar tonfärgen.

Hur justera ett stall

Gör alltid ett nytt stall och justera detta. Orsaken till detta är att man innan man har lärt sig att lyssna till förändringarna i klangkaraktär kommer att förstöra några stall. Genom att orginalstallet kan läggas tillbaka blir inte korrektionsförsöken destruktiva!

  • Lägg märke till exakt var det gamla stallet stod. Detta kan göras t.ex. genom att fotografera det.
  • Gör ett nytt stall med orginalstallet som förlaga. Om orginalstallet har kända fel är det naturligtvis vettigt att korrigera det nya stallet så att orginalets fel elimineras (t.ex. stränghöjden över gräppbredans ända mot stallet.
  • Utvidga inte hålen (njurarna och hjärtat).
  • Runda bågen lite mellan benen … men inte mycket!
  • Slipa in stallet med slipverktyg och sandpapper mot locket. Färga stallets fötter med mjuk blyertspenna. Då slipytorna är helt jämnt slipade så att ingen punkt har färg kvar är slipningen ok.
  • Byt till nya strängar av den typ du är van att använda. Jag använder oftast Tomastik Dominantsträngar. Om du använder metallsträngar så lönar det sig att byta dem nu för att justeringen skall bli bra. Om man provar flera stall under några dagars tid behöver man naturligtvis inte ta nya strängar varje gång!
  • Montera det nya stallet på exakt samma plats som det gamla och stränga upp fiolen och stäm den.

Provspela nu fiolen och försök beskriva fioltonen på de olika strängarna. Typiska fel i detta skede är att tonen inte tänder speciellt inte på G- och D-strängarna. Är strängarna ungefär lika kraftiga eller är någon sträng tydligt svagare/starkare än de andra strängarna.

Antag att vi får följande resultat:

  • G-strängen tänder lite dåligt och tonen är ”torr” d.v.s. basen saknar mustigt djup och karaktär.
  • D-strängen någorlunda ok men kanske något torr.
  • A-strängen OK men svagare än de övriga strängarna.
  • E-strängen OK åtminstone jämfört med de övriga strängarna.
  • Generellt är tonen kanske något svag.

Vi börjar med att åtgärda den svaga tonen och förbättrar samtidigt G och D-strängarna. Använd tjockt papper som skydd och fila stallsfotbågen under A och E-strängarna. Slipning av bågen i allmänhet tenderar att ”öppna” tonen och genom att slipa under AE påverkar detta mera G och D strängarna. En liten halvrund fil är ytterst lämplig för detta arbete. Drag t.ex. fem drag med filen och spela igen på fiolen. Spela helst samma trudelutt varje gång så är det lättare att uppfatta förändringar. Vad blev bättre? Fortsätt och fila bågen högre dock absolut inte högre än på bilden! Fila också på andra sidan och lyssna på förändringarna. Upprepa några gånger och försök höra vilka ljudförändringar filandet medför. Var noga med att spela på samma sätt och med stråken på samma område på strängen eftersom stråkföringen och platsen på strängen påverkar klangen. Allmänt gäller att då man spelar nära stallet blir tonen mera övertonsrik, skarpare. Längre bort från stallet minskar övertonerna och tonen blir rundare.

Obs!

Det verkar som om ett slipat stall hårdnar de närmaste minuterna efter att någon detalj har slipats. Detta leder till att stallet delvis ljudmässigt återgår mot läget före slipningen. Man måste, för att få bestående resultat, slipa lite mer än vad örat egentligen anser vara lämpligt.

Stall_volym_klarhet

Bilden visar de viktigaste områdena som påverkar de olika strängarna GDAE samt alla strängar (bågen). Slipning av bågen under E-strängen påverkar G och D-strängarna.  Mitt under bågen påverkar mest D och A samt slipning av bågen under G påverkar E-strängen.

Då vi har ökat volymen genom att slipa bågen försöker vi i nästa skede korrigera G och D-strängarna. Vi börjar med att göra G-strängen mindre torr. Detta görs genom att sänka huvudresonansen och detta kan vi göra genom att förstora njuren på E-strängens sida. Observera att detta inte är ett misstag! G-strängen justeras på E-sidan och tvärtemot! Börja med att fila vid midjan. Några drag med filen ger en varmare ton, mängden trä som tas bort är mycket liten. Upprepa några gånger och provspela mellan varven. Tar man bort för mycket blir G-strängen mjuk, rund och ointressant. Vad vi strävar efter är en G-sträng med viss ”märg” speciellt då man drar på i forte.

D-strängen påverkas i viss mån av justeringen av G-strängen, det kan hända att felet var så litet att vi inte behöver justera mera. Vi kan öka D-strängens ”märg” genom att slipa huvudbågen i området ungefär under A-strängen. Behöver vi mera ljudstyrka i D-strängen förstorar vi hjärtats hål under A-strängen.

A-strängen är svagare än de övriga strängarna vilket kan korrigeras genom att förstora hålet i hjärtat under D-strängen.

Varning!

Om hjärtats hål eller njurarna görs alltför stora ger det obehagligt ljud. Speciellt blir D och A-strängarna lätt nasala om man gör hjärtat alltför stort. Det är ibland möjligt att höja valvet mera för att göra tonen mindre nasal … om inget annat hjälper skär man till ett nytt stall och börjar om igen …

Då stallet börjar låta bra kan man försöka höja valvet lite mera för att få mera volym. Om strängarna råkar i obalans får man försöka åtgärda detta med slipning av hålen osv.

Några ytterligare justeringar:

  • Snedding av ytterkanten av örat på E-sidan gör tonen varmare.
  • Försiktig slipning av tungan i mitten av hjärtat påverkar övertonsbilden.
  • Inskärning i stallsfötterna påverkar övertonsbilden
  • Sneddning av örat under G-strängen ger mera diskant men med risk att basen blir torr!

Observera att det inte går att ta bort alla fel genom att justera stallet. Den förändring det går att göra kan dock vara överraskande stor!

Denna beskrivning av justering av fiolstall är naturligtvis en grov inledning till hur ett stall kan justeras akustiskt. Samma metoder kan naturligtvis också användas för justering av andra besläktade stall såsom Hardangerfiol, Viola d’amore och Nyckelharpa. Samma omvända justeringsförhållande d.v.s. Gsträngens ton justeras på diskantsidan och E-strängen på bassidan finns också där. Hardangerfiolens stall ser annorlunda ut än ett fiolstall, men man kan trots detta göra liknande justeringar där genom att försiktigt pröva sig fram i små steg och med mycket lyssnande.

Om man vill gå vidare kan man experimentera med materialet i stallet. Traditionellt har man ansett att ett bra stall är gjort av tättvuxen lönn. Ett hårt stall leder automatiskt till att stallet måste göras tunt för att man skall få rätta förhållanden mellan resonanserna. Väljer man ett mindre tätt material d.v.s. lönn som har vuxit snabbare måste stallet göras tjockare. I många fall är det lättare att justera ett något mjukare stall … det är dock möjligt att ett mjukt stall kan ge något större förluster i själva materialet, detta är dock ren spekulation.

Det är också möjligt att via lutningen av stallets framsida justera vikten hos den översta svängande vikten (3 kHz). Genom att göra stallet tjockare men så att det smalnar av brant mot kanten strängarna löper över så kan resonansen sänkas och en mörkare ton erhålls.  Klangen kan därefter göras ljusare om man så önskar genom att försiktigt slipa den övre ytan riktad mot grfeppbrädan tunnare.


Pointman's

A lagrange point in life

THE HOCKEY SCHTICK

Lars Silén: Reflex och Spegling

NoTricksZone

Lars Silén: Reflex och Spegling

Big Picture News, Informed Analysis

This blog is written by Canadian journalist Donna Laframboise. Posts appear Monday & Wednesday.

JoNova

Lars Silén: Reflex och Spegling

Climate Audit

by Steve McIntyre

Musings from the Chiefio

Techno bits and mind pleasers

Bishop Hill

Lars Silén: Reflex och Spegling

Watts Up With That?

The world's most viewed site on global warming and climate change

TED Blog

The TED Blog shares interesting news about TED, TED Talks video, the TED Prize and more.

Larsil2009's Blog

Lars Silén: Reflex och Spegling

%d bloggare gillar detta: