Om vi vill lägga in strålbehandling i den medeltida medicinens palett så ser vi en modern variant av den medeltida behandlingsformen bränn. Vid amputation av t.ex. ett ben så brände man sårytan bl.a. för att stoppa akut blodflöde samt utan att känna till det också förhindra direkt infektion till följd av förorenade verktyg vid ingreppet. Man kunde bränna sårytan med ett hett järn eller med het olja. Resultatet var naturligtvis att man förhindrade direkt infektion av det brända området men man skapade samtidigt en eventuellt relativt stor brännskada som kombinerad med shock naturligtvis kunde vara dödlig. En brännskada omfattande 30% av kroppsytan ansågs vara dödlig inom några dagar.
Idag används bränning för att stoppa blödning från mindre blodkärl. Olika instrument finns tillgängliga som kan bränna mycket exakt och på ett litet område. Min uppfattning är att denna typ av bränning sannolikt är ett bra och viktigt verktyg för en kirurg, inga negativa kommentarer här!
Dagens bränning av större områden använder bestrålning. Man vet, efter mängder av experiment och olyckor i röntgen- och kärnfysik, att olika typer av kortvågig strålning såsom röntgenstrålning och gammastrålning och partikelstrålning i hög dos dödar celler. Typen av strålning inverkar i hög grad på strålningens effekt.
De första försöket att använda strålning var Victor Despeignes en fransk läkare som bestrålade en tumör med röntgenstrålning under en veckas tid. Resultatet var att smärtorna minskade och tumören blev mindre. Slutresultatet var dock att patienten dog.
Något senare började man undersöka effekterna av Radium som man kunde ge som salter eller föra in i t.ex. en tumör i en liten kapsel. Vid sönderfall ger radium alfa, beta och gammastrålning. Jag gissar att effekten av radium främst är gammastrålning eftersom både beta (elektroner) och alfa (Heliumkärnor) absorberas mycket snabbt. Jag antar att själva radiumbehållaren absorberade både alfa och beta strålning och det som blev kvar är gammastrålning som kan uppfattas vara mycket energirik röntgenstrålning.
Problemet med bestrålning är att både kroppens friska celler och cancerceller påverkas. För att bestrålningen skall bli lyckad måste cancern få en betydligt högre dos än de friska cellerna i närheten. Detta kan man idag med datrostyrda system göra så att strålningen kommer ur maskinen i ett mycket smalt knippe/stråle. Genom att bestråla tumören fron olika riktningar så att strålen alltid riktas genom cancern kan man sprida ut dosen som träffar friska celler medan cancern oberoende av varifrån strålen alltid träffas. Resultatet blir att cancersvulsten kan utsättas för mångdubbel stråldos som kan vara tillräckligt hög för att döda eller krympa ner en cancersvulst.
I många fall kan strålbehandling förbättra livskvaliteten temporärt genom att en cancersvulst minskar i storlek. Det finns dock många bieffekter som är beroende av vilket område på kroppen som bestrålas.
Vad tänker jag själv om strålbehandling
Jag ser strålbehandling som ett hjälpmedel som sannolikt inte botar cancern men som i vissa fall betydligt kan förbättra livskvaliteten genom att temporärt krympa en tumör då inga andra alternativ finns. Om man ser på nobelpristagaren Warburgs teorier från 1930 talet så finns det, som jag ser det, ett stort problem som är speciellt besvärligt vid bestrålning av tumörer i hjärnan. Bestrålningen leder till att kroppen levererar både mera glukos (socker) till tumören men också mera glutamin. Man försöker alltså döda cancern med bestrålning men man levererar samtidigt precis de ämnen till den bestrålade cancern som får cancern att växa d.v.s. glukos och glutamin. Situationen förbättras inte av att de steroider man använder, till exempel efter bestrålade hjärntumörer, för att förhindra svullnad i den bestrålade vävnaden, tenderar att betydligt öka tillgången till glucos även om tillgången på glutamin sannolikt minskar i viss mån. Man göder alltså kvarvarande cancerceller som inte har dött av bestrålningen. Detta område är inte nödvändigtvis undersökt tillräckligt.
Bilden visar hur man genom att bestråla från olika riktningar maximerar dosen på tumören och minimerar skadorna på omgivande vävnader och organ. Bilden är genererad av ChatGPT. Notera att de fyra ”strålhuvudena” i verkligheten är en enda strålenhet monterad på en vridbar arm som kan roteras runt en liggande patient. Patienten kan också under datorkontroll flyttas i längdled så att hela systemet lätt kan programmeras att bestråla flera relativt exakt definierade punkter i kroppen med någorlunda god precision. Under samma behandling kan flera olika tumörer behandlas om så önskas. Speciellt #4 nedan kan vara värd att titta på gällande användning av cortisteroider för att sköta symptomen efter bestrålning.
Avsnitt 2.2 konstaterar:
Similarly, a recent systematic review and meta-analysis of 4,045 patients found that steroid use in individuals undergoing immune checkpoint inhibitor (ICI) therapy increased the risk of disease progression and death by 34% and 54% respectively, compared to non-steroid users (Petrelli et al., 2020). Additionally, another meta-analysis demonstrated that CSs administration for cancer-related indications was significantly associated with worse PFS (HR = 1.735, 95% CI: 1.381–2.180) and OS (HR = 1.936, 95% CI: 1.587–2.361) in ICI-treated patients (Wang et al., 2021).
Några länkar
- #1 Användning av Radium: The Role of Radium in Oncology: From the 1950s to Modern-Day Treatments https://radiumcare.com/blogs/article/radium-oncology-treatment
- #2 Wikipedia om Radium: https://sv.wikipedia.org/wiki/Radium
- #3 Strålbehandlingen förstör cancerceller och krymper tumörer https://alltomcancer.fi/information-om-cancer/cancerbehandlingarna/stralbehandling
- #4 Användning av corticosteroider vid strålbehandling för att lindra symptom kan påverka utgången massivt : Rethinking corticosteroids use in oncology https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC11979161/
Larsil2009's Blog 