Archive for the ‘Medicin och kost’ Category

Kolhydrater, hjärtsjukdom och c-vitamin

14/02/2019

Det verkar rätt klart att socker och kolhydrater i överdrivna mängder på sikt leder till metaboliskt syndrom som i sin tur kan leda till diabetes typ 2 med mänder av följdsjukdomar bland dessa bl.a. kärlsjukdomar.

Det börjar vara utom allt tvivel att de kostråd vi har matats med de senaste 50 åren har varit fullständigt vansinniga och resultatet har varit invaliditet och död för miljoner människor som har försökt följa ”experternas”, forskarnas eller borde man säga fuskarnas råd.

Nobelpristagaren Linus Pauling propagerade för höga doser av c-vitamin som i kombination med Lysin i många fall rätt snabbt löser upp blockeringar i kranskärlen och lättar på bl.a. angina pectoris.

Linus Pauling motiverade c-vitaminanvändningen mycket väl, han var nobelpristagare i kemi vilket betyder att han exakt visste vad han talade om … vilket man inte alltid kunde säga om kritikerna läkare utan två Nobelpris.

Högt kolhydratintag en riskfaktor för kranskärlssjukdomar?

Paulings konstaterande att låga c-vitaminnivåer leder till undermåligt kollagen som i sin tur leder till att blodådror som inte tål det tryck och de rörelser de utsätts för nära hjärtat vilket kroppen kompenserar med att nödreparera med kolesterol vilket på sikt kan leda till blockeringar. Här finns knappast någonting konstigt.

Annika Dahlquist ovan har visat på en mängd fall där patienter efter att de har gått över från en kolhydratrik kost till en ectremt kolhydratfattig men fet kost snabbt blir av med mängder av olika sjukdomar såsom diabetes typ 2 (vuxensockersjuka), ledproblem, hjärtproblem, fibromyalgi o.s.v. Hur stämmer detta överens med Linus Paulings teorier om c-vitaminets centrala roll?

Min tes, som är spekulativ, är att det inte finns någon konflikt mellan Paulings idéer och LCHF kosterefarenheterna. Mitt argument är följande:

Ett högt kolhydratintag speciellt då en person börjar visa tecken på metaboliskt syndrom via förhöjt blodsocker (men inte ännu konkret typ 2 diabetes) via det förhöjda blodsockret effektivt sänker sin c-vitaminnivå även om detta inte kan mätas eftersom blodets c-vitaminnivå är ”normal”. Orsaken är att c-vitamin, som djur själva syntetiserar ur socker men människan inte kan producera,  kemiskt liknar socker i hög grad.  Följden av detta är att kroppen använder samma receptorer (kanaler) för att transportera socker och c-vitamin till kroppens celler. Om det då finns ett överskott av socker i kroppen så kommer sockret att delvis blockera införsel av c-vitamin till kroppens celler.

Min gissning är att blockeringarna inte nödvändigtvis är jämnt fördelade i kroppen. Vissa organ kan lida mera av förhöjda sockernivåer än andra.

Resultatet av höjt blodsocker blir då att kollagenets kvalitet sjunker exakt på samma sätt som om kroppen skulle få för lite c-vitamin. Skadorna blir identiska med hjärtproblem, ledproblem skador på blodkärlen i ögonbottnen etc.

Då en person går över till LCHF diet så får vi två fördelar. Vi sänker kraftigt insulinnivån och blodsockret hålls på en låg och jämn nivå. De sänkta insulinnivåerna leder till att kroppen får en signal att inte lagra energi i form av fett utan kroppen börjar ta ut fett ur förråden vilket leder till bl.a. viktminskning. Den andra effekten är att tillgången till c-vitamin på cellnivå ökar dramatiskt om vi antar att socker och cvitamin har samma sannolikhet att nå cellernas receptorer. Om sockernivån stiger till det dubbla (diabetes) så bör tillgången till c-vitamin halveras vilket lokalt kan leda till skörbjuggsliknande kroniska problem. En kraftig sänkning av blodsockernivån bör på motsvarande sätt leda till att cellernas tillgång till c-vitamin ökar kraftigt vilket är mycket önskvärt.

Hur borde man tänka? Min uppfattning är att skadorna från alltför mycket kolhydrater i kosten delvis går att kompensera genom att höja c-vitaminnivån. För att c-vitaminnivån skall hållas hög måste c-vitamin tillföras flera gånger per dag eftersom c-vitamin inte lagras i kroppen och överskottet c-vitamin utsöndras med urinen. Då kroppen kommer in i ett läge med insulinresistans, d.v.s. kroppen reagerar inte längre på stigande insulinnivåer eftersom cellernas insulinreceptorer är blockerade, så leder detta till en allt svårare dold skörbjugg som syns som tandproblem, ledproblem, ryggproblem, hjärtproblem allt kända problem hos diabetiker.

Lösningen är naturligtvis enkel. Man återgår till tidigare tidsåldrars kost där mängden kolhydrater utgör en bråkdel av dagens nivå. För en person med början till metaboliskt syndrom och diabetes typ 2 lönar det sig antagligen att åtminstone till en början försöka eliminera i stort sett alla kolhydrater för att på detta sätt ge kroppen en möjlighet att reparera sockerskadorna. Sannolikt skadar det inte att samtidigt höja c-vitaminnivåerna genom att ta några gram c-vitamin utspritt över dygnet.

 

Medaljens baksida

14/02/2019

Den Svenska läkaren Nisse Simonsson skriver i facebook gruppen ”Lev frisk längre” att ”Jag skulle på något sätt vilja försäkra mig om att den här artikeln via kontakter och kontakters hjälp kommer till några som kan läsa förstår vad dom läser och har verktyg att agera…”

Vad är det Nisse vill föra fram? Hän hänvisar till en artikel du hittar bakom följande länk:

http://www.webdc.com/pdfs/deathbymedicine.pdf

Dokumentet är långt, tjugofem sidor. Dokumentet är på engelska och jag har nedan översatt/refererat några korta utdrag.

Några godbitar

Det uppskattade antalet dödsfall till följd av en läkare/kirurgs misstag eller till följd av medicinsk behandling eller diagnostik (iatrogena dödsfall) är i USA ungefär 783936 per år. Det är klart att det Amerikanska medicinska systemet är den främsta orsaken till skador eller död i USA. Man kan jämföra dessa 783936 döda med antalet döda i hjärtattack (699967) eller antalet dödsfall i cancer (553251).

Om man tittar på antalet döda under en tioårsperiod så är antalet döda fler än alla stupade i alla de krig USA genom hela sin historia har deltagit i … och det är ganska många (min kommentar) .

Endast mellan 5 och 20% av alla iatrogena händelser rapporteras. Detta betyder att om medicinska fel skulle rapporteras exakt och varje gång så skulle antalet döda vara betydligt högre än 783936. År 1994 konstaterade Leape att hans siffra på 180 000 dödliga medicinska misstag motsvarade att tre fullastade jumbojetplan skulle krascha varannan dag.  Den i artikeln presenterade betydligt högre siffran motsvarar att sex jumbojetflygplan kraschar varje dag.

Det finns en ohelig allians mellan forskning och de medicinska storbolagen:

Vi är helt medvetna om vad som står i vägen för reformer: Starka läkemedelstillverkare och medicinska teknologiföretag tillsammans med andra starka grupper med egna intressen i medicinsk business. De finansierar medicinsk forskning, stöder medicinska skolor och sjukhus och för reklam i medicinska tidskrifter. Med extrema resurser så lockar de vetenskapsmän och akademiker att stöda dem. Denna typ av finansiering kan påverka opinioner från att ha varit försiktiga och professionella till att okritiskt acceptera nya terapier och mediciner. Man behöver endast se på vilka personer som sitter i medicinska och samhälleliga styrelser för att se intressekonflikter. Vanliga människor är oftast omedvetna om dessa intressekonflikter.

Man kan se intressekonflikterna genom att titta på finansieringen av publicerade medicinska avhandlingar:

En ABC news rapport konstaterade att en genomgång av medicinska experiment visade att när ett läkemedelsföretag finansierar en studie så är chansen ca. 90% att medicinen skall uppfattas som effektiv medan en studie finansierad av andra än läkemedelsföretag visar positiva resultat endast i 50% av fallen. Det ser ut som om man inte kan köpa kärlek för pengar men att pengar nog kan köpa önskade vetenskapliga resultat.

Det finns en obehaglig koppling mellan läkemedelsföretag och statliga kontrollorgan gällande rapportering av biverkningar olika läkemedel ger upphov till. Jag tänker främst på modemedicinen olika typer av Statiner. Till statinernas, självklara, bieffekter hör bl.a. minnesproblem som är en följd av att man manipulerar en av grundkomponenterna i hjärnan (kolesterol).

Medicinska farmakologiska texter medger att relativt få läkare någonsin rapporterar om icke önskvärda reaktioner på läkemedel till FDA. Orsakerna går från att läkaren inte vet att ett sådant system existerar till en rädsla för att bli stämd inför domstol. Trots detta är vanliga människor helt beroende av detta dåliga system för att få information om huruvida en medicin eller ett medicinskt ingrepp är skadligt.

Även då ett medicinskt preparat som sådant har önskad effekt finns det problem. Om processerna på ett sjukhus eller på ett vårdhem inte fungerar så kan helt vettig medicinering ge upphov till farosituationer.

En studie från 2002 visar att 20% av patienterna som gavs medicin fick fel medicindos. Nästan 40% av dessa fel uppfattades vara potentiellt skadliga för patienten. I ett sjukhus med 300 bäddplatser var antalet fel 40. Problemen gällande medicineringen var ännu större följande år. Felfrekvensen som farmakologer observerade var i denna studie 24% vilket ger ett potentiellt minimiantal patienter skadade av receptbelagda mediciner 417908.

Potentiellt skadliga mediciner skrivs ut utan att man egentligen vet om patienten faktiskt störs så mycket av sina symptom att medicinering är nödvändig eller man observerar inte att medicinen har biverkningar.

I en studie i New England Journal of Medicine led var fjärde patient av observerbara bieffekter av de mer än 3.34 miljarder recepten år 2002. En av läkarna som producerade studien intervjuades av Reuter och kommenterade: ”Med dessa 10-minuters patienttider så är det svårt för läkaren att uppfatta om symptomen är störande för patienterna.” William Tierney som fungerade som redaktör för studien konstaterade ”… med tanke på det ökande antalet kraftiga mediciner som finns tillgängliga så kommer problemet endast att bli värre.” Medicinerna med de svåraste bieffekterna var SSRI (selective serotonin reuptake inhibitors), NSAIDs (non steroidal anti.inflammatory drug), calcium blockerare. Reuters rapporterade också att tidigare forskning indikerade att 5% av intagna på sjukhus är där till följd av bieffekter av läkemedel. De flesta fall (av bieffekter) rapporteras inte som sådana. Studien kom fram till att en orsak till detta var att i tre fall av fyra läkaren inte klarade av att identifiera medicinens bieffekter eller läkaren brydde sig inte om varningstecknen.

Ibland kan man inte sopa alla problem under mattan:

Ibland bötfäller FDA en läkemedelstillverkare när felen är alltför grova och omöjliga att dölja. I maj 2002 rapporterade The Washington Post att bolaget Schering-Plough Corp som tillverkade preparatet Claritin skulle betala 500 miljoner dollar i böter till FDA för kvalitetskontrollsproblem vid fyra fabriker. Straffet kom efter att gruppen Public Citizen Health Research Group ledd av Dr Sidney Wolfe krävde en kriminell undersökning till följd av att bolaget levererade albuterol astma inhalatorer trots att de var medvetna om att den aktiva ingrediensen saknades …

Big business, en barnafödelse utan komplikationer lär kosta bortåt $80 000. Vem bryr sig om att riskerna, och dödsfallen, ökareller att modern kan få helt onödiga bestående skador. Det finns mycket pengar att hämta.

År 2001 var kejsarsnitt det vanligaste kirurgiska gynekologiska ingreppet. Ungefär fyra miljoner födslar sker per år där 24% (960 000) görs via kejsarsnitt.  I nederländerna föds endast 8% av barnen med kejsarsnitt.  Detta tyder på 640 000 onödiga kejsarsnitt per år, med en dödlighet som är 3 – 4 ggr högre dödlighet än vid normal vaginal födsel och 20 ggr fler skador, sker årligen i USA.

Skötseln av speciellt långliggare var redan i början av 2000-talet usel och den har knappast med facit på hand gällande Finsk åldringsvård blivit bättre:

En rapport från Coalition for Nursing Home Reform konstaterar att åtminstone en tredjedel av nationens 1.6 miljoner åldringsboende kan lida av undernäring och uttorkning vilket leder till förtidig död. Rapporten betonar vikten avv tillräklig personal för att mata patienter som inte är kapabla att äta själva. Det är svårt att sätta ett dödlighetstal på undernäring och uttorkning.  En rapport konstaterar att underrnärda jämfört med icke underrnärda då de tas in på sjukhus har en dödlighet som är fem gånger högre än den välskötta gruppen. Ur denna jämförelse kan man uppskatta antalet förtidigt döda till ungefär 108800 per år.

Ytterligare gällande långvård i USA men med tanke på nyheter i Finland aktuellt också här.

Väldigt lite statistik finns tillgänglig gällande undernäring på akut-vård sjukhus vilket visar hur lite fokus det finns på detta problem.  En amerkansk studie undersökte näringstillståndet hos 837 patienter på ett icke akut sjukhus över en period om 14 månader.  Studien visade att endast 8% av patienterna var adekvat närda, 29% var undernärda och 63% var på gränsen till undernäring. Till följd av detta krävde 25% av de undernärda patienterna överföring till akutvård jämfört 11% av de välnärda. Författarna konstaterade att undernäring hade blivit en epidemi på denna anstalt.

Om man försöker komma åt problemen så blir detta svårt då en korrekt dödsorsak inte ges:

Död till följd av undernäring, uttorkning och fysikaliska begränsningar dokumenteras sällan i dödsattesten.

Då en åldring har ordinerats en medicin så fortsätter man att ge den oberoende av om den behövs eller inte:

… I medeltal gavs patienterna fem läkemedel, författarna konstaterade att i många fall gavs läkemedlen utan en diagnos som skulle ha motiverat användningen.

Så här fungerar big business:

Seniorer ges möjlighet att välja mellan antingen dyra patenterade mediciner eller billiga generiska mediciner. Läkemedelsföretagen strävar efter att hålla de dyraste medicinerna på hyllorna och begränsa tillgången till generiska mediciner trots böter på hundratals miljoner dollar. År 2001 bötfäldes några av världens största läkemedelsföretag 871 miljoner dollar för konspiration för att höja priset på vitaminer.

Min personliga uppfattning är att varje person som vet att han/hon kommer att tas in på sjukhus bör ta med sig egna C, D och B-vitaminer och det är antagligen bäst att inte säga något om detta till personalen. Att vara beroende av sjukhusmaten längre än någon vecka är ett säkert sätt att få en mängd obestämda ytterligare åkommor som inte har något med den ursprungliga sjukdomen att göra.

 

 

C-vitamin några exempel

08/02/2019

Innan världens miljardärer tog över utbildningen i medicin (Rockefeller) och tog död på i princip all medicin som inte byggde på industriellt framställda kemiska preparat så var medicinen baserad på läkarens egen och kollegers erfarenhet d.v.s. patientberättelser. Idag uppfattas denna typ av berättelser som anekdotiska (hörsägen) med mycket lågt bevisvärde.

Det som gäller idag är dubbelblindtest på stora grupper människor och en process for godkännande av nya läkemedel som är så dyr att endast internationella storföretag har råd med den. Processen för att få ett läkemedel godkänt gör samtidigt att naturliga sedan länge kända ämnen inte godkänns eftersom man inte kan patentera från tidigare kända preparat eller naturprodukter … exakt detta har varit det Rockefeller (som myntade uttrycket: Konkurrens är synd) eftersträvade. Alla storföretag idag eftersträvar monopol av olika slag och en patentmedicin ger monopol och i princip fri prissättning under ett antal år.  Ett verksamt billigt ämne är det sista läkemedelsmiljardärerna vill ha på marknaden. Notera att det beryktade Nazityska IG Farben (som tillverkade giften till gaskamrarna) lever och mår bra i dagens läkemedelsindustri.

Några exempel på C-vitaminens egenskaper

Det är välkänt att effekten av en medicin är en funktion av det verksamma ämnet d.v.s. dosen är extremt viktig. Då man testade penicillin på den första patienten, som beklagligtvis dog, så var orsaken till att han dog att man hade alltför lite penicillin. En alltför liten dos har ingen effekt. Exakt samma sak gäller c-vitamin använd som medicin. Moderna rapporter anger att c-vitamin är verkningslös men då har doseringen varit 500 mg till 1g och dessutom ofta taget som engångsdos vilket sänker effekten. De här egenskaperna hos i princip alla mediciner har varit känd länge men de kan också användas för att ge fel bild av ett ämnes effektivitet. Är denna ”forskning” designad för att ge ett köpt resultat. Det kan här konstateras att de verkningsfulla doserna man har rapporterat från 1940-talet och framåt har legat på tiotals gram per dag ofta givet intravenöst i form av askorbat. Maximidoserna har legat kring 200g per dag … igen givet som dropp. Det är rätt självklart att man inte ser någon effekt om man använder en dos som ligger på en tvåhundradel av det pionjärerna angav som en verksam dos.

Fall #1

För några år sedan gick en våg av en allvarlig influensa den såkallade svininfluensan över världen. I allmänhet klarade människor av den här influensan men speciellt relativt unga personer kunde bli mycket svårt sjuka och dödligheten var signifikant. Videon nedan är ett exempel på hur skolmedicinen kolliderar med de anhörigas kunskap och där skolmedicinen fungerar precis som som en av c-vitaminpionjärerna på 1950-talet F.R. Clenner konstaterade:

Some physicians would stand by and see their patient die rather than use ascorbic acid because in their finite minds it exists only as a vitamin.” (F. R. Klenner, MD)

I videon nedan ser vi hur de anhöriga måste hota sjukhuset med domstol för att läkarna skulle gå med på att ge en döende patient cvitamin intravenöst i tillräckliga doser. Samma läkare hade bett familjen om lov att stänga av maskinerna som höll patienten vid liv under intensivvård. Läkarna vägrade ge c-vitamin eftersom det inte fanns ”belägg” på att det kunde vara effektivt och samtidigt konstaterade samma läkare att de aldrig hade försökt ge c-vitamin. Inget överraskande i en värld där det tog 700 år efter att de första boten bot skörbjugg hade hittats innan läkarskrået accepterade medicinen d.v.s. c-vitamin. Samma ofattbara attityd ser vi nedan:

Samma idé fungerar också på djur som ju i princip borde producera allt det c-vitamin de behöver själv. Då djuret blir sjukt så ökar behovet av c-vitamin och om det är fråga om något allvarligt så kan det hända att djurets egen c-vitaminproduktion inte är tillräcklig.

Kalven i vidon ovan överlevde efter att ha fått en maxidos c-vitamin. Djur producerar normalt c-vitamin från socker men om djuret blir sjukt så stiger behovet av c-vitamin kraftigt och djurets egen produktion blir eventuellt otillräcklig. Extra c-vitamin kan ge en kraftig effekt.

Fall #2 (Robert K. McClain Brunswick, OH)

”År 2004 blev jag så handikappad att jag inte kunde dra på mig mina strumpor och underkläder. Mina fyra och 8 år gamla pojkar måste hjälpa mig att klä på mig varje dag. Under tre månader hjälpte min hustru mig upp från golvet på morgonen, jag kunde inte lägga mig i sängen. Jag kunde inte köra bil, inte flyga ett flygplan eller ens sitta i en stol. Jag hade helt förlorat förmågan att fungera normalt. Jag fick diagnosen sciatica som i mitt fall var en följd av att en av dynorna  nere i ryggraden hade en utbuktning som pressade på närliggande nerver. Trycket ledde till inflammation i nerverna. Följden var invalidiserande smärta i nedre delen av ryggen, benen och fötterna. Rent ut sagt var jag helt invalidiserad.”

”Under denna tid utförde två av Clevelands bästa neurologer en wallectomi som kostade $4000 i vilket inte var medräknat pengar som betalades av mitt försäkringsbolag.  De kopplade mig till elektrode,  de knackade, tryckte och stack; de överöste mig med röntgenstrålar och MRI magnetfält. De försökte droga mig med Bextra men två doser av det nu tillbakadragna COX-inhibitorämnet gjorde mig fruktansvärt sjuk. Allt detta var nästan lika dyrt som det var smärtsamt. Jag riskerade konkret att karriär skulle krascha, att jag skulle förlora mitt livs besparingar och t.o.m. mitt hem.”

”Då dessa två doktorer mötte mig sista gången ställde sig den längre av dem bredvid mig och lade armen på min skuldra och sade ‘du måste helt enkelt lära dig att leva med det här tillståndet'”

”Så det var det. Medicinens bästa hjärnor hade kommit till slutsatsen att jag var ett hopplöst fall och att jag antogs försörja min hustru och två barn på det jag eventuellt kunde få ihop stående. Då jag hade linkat till min hustrus bil och krupit in på baksätet var jag förbannad. Jag lämnade kliniken övertygad om att det måste finnas ett bättre sätt att återfå min hälsa än att lita på överbetalda pillermånglare.”

”Fast besluten att hitta ett sätt att bli botad sökte jag igenom nätet gällande allt som hade med inflammation att göra och hur man kunde bota detta på ett naturligt sätt. Helt av en slump stötte jag på http://www.doctoryourself.com och började läsa på gällande ortomolekulär medicin. Jag lärde mig hur näringen (mat, vitaminer, mineraler och spårämnen) kunde användas till att bota en förvånande mängd olika sjukdomar som utgör punningkvarnen i dagens moderna medicin.”

Det såg enkelt ut: Dränk inflammationen med c-vitamin med resultatet att jag eventuellt kunde börja känna mig bättre.  För att säga det som det är, jag har aldrig varit en person som börjar ett program halvhjärtat. Jag kröp tillbaka in i bilen och min hustru körde mig till hälsokostaffären. För ungefär $8 köpte jag en burk askorbinsyrepulver. Vi körde hem och använde Klennerprotokollet för c-vitamin. Jag startade med 3 gram (strax under en tesked) c-vitamin i ett glas vatten … tio gånger per dag. Totaldosen var alltså 30 000 mg per dag.”

”Vid slutet av den första dagen hade inget förändrats. Nästa morgon tog jag mig upp från golvet själv. Det var svårt men jag gjorde det.  Min rygg och mina ben kändes fortfarande som fyllda med plågsam eld.”

”På morgonen av dag tre klädde jag på mig själv inklusive strumpor och underkläder och den natten sov jag i min egen säng för första gången på flera månader. Smärtan fanns kvar i benen och ryggen men inte lika constant irriterande som tidigare.

”På morgonen på den fjärde dagen var jag frisk. Jag klädde på mig själv för utearbete och tog motorsågen och började skära en stock, som jag hade negligerat de senaste tre månaderna, i bitar. Då min hustru hörde motorsågen kom hon springande från huset. ‘Vad håller du på med?’ ropade hon till mig över oljudet från sågen.  Jag stängde av sågen och försäkrade henne att jag var helt botad, jag hade inga smärtor och jag ville arbeta.”

”Under de följande två veckorna fortsatte jag c-vitaminprotokollet och var förundrad över mängderna c-vitamin kroppen verkade villig att ta emot. Till slut nådde jag tarmtoleransgränsen (lös mage/gaser), skar ner c-vitaminnivån med 50% och fortsatte att lägga till andra näringsämnen till min diet.”

”Fyra år senare är jag förundrad över förändringen i mitt liv då jag använde information from Doctor Yourself. Jag har botat mig själv och har kunnat hjälpa vänner, släktingar och min familj på sätt jag aldrig skulle ha trott var möjligt.”

”Ett speciellt exempel på detta är min mor. År 2006 förlorade vi far i lungcancer och en stafylokockinfektion. Samma dag far dog fick vi höra att mor hade en steg 3A tarmcancer som skulle kräva ett operativt ingrepp. Efter operationen flyttades mor till en rehabiliteringsanstalt där hon fick höra att hon skulle stanna 6-10 veckor. Genom att använda tillskott från dag ett så var mor hemma efter 18 dagar och körde bil efter en månad.”

Fall #3

År 1951 ”i ett alldeles speciellt fall” konstaterar Levy ”beskriver Klenner en femårig flicka med polio. Barnet var redan förlamat i nedre delen av båda benen i över fyra dagar! Högra benet var helt kraftlöst och det vänstra benet uppskattades var kraftlöst till 85%. Smärta observerades speciellt i knät och bäckenet. Fyra olika läkare konsulterades och gav diagnosen Polio. Förutom massage var den enda behandling som inleddes c-vitaminbehandling. Efter fyra dagar av c-vitamininjektioner rörde barnet igen båda benen men mycket långsamt och med svårighet. Klenner konstaterade att redan den första c-vitamininjektionen gav ‘definitiv respons’.  Barnet skrevs ut från sjukhuset efter fyra dagar och 1000 mg c-vitamin gavs varannan timme tillsammans med juice under sju dagars tid. Barnet vandrade omkring långsamt elva dagar efter att behandlingen påbörjats. På dag nitton kom motoriken tillbaka och inga bestående skador uppkom. C-vitamin inte endast botade detta fall av polio utan eliminerade också det som skulle ha givit flickan livslång invaliditet. För så eleganta resultat i en tid före omfattande användning av antibiotika  är man förvånad att Klenner inte fick Nobelpris för sitt arbete.

Konklusion

Det finns mängder av indikationer på att c-vitamin speciellt har en kraftig effekt på virusinfektioner (exempel Fall #1 ovan). Det finns också exempel på fall där HIV verkar ha försvunnit efter megadoser av c-vitamin … även om skolmedicinen kontrar detta med att diagnosen naturligtvis måste ha varit fel.

Är dagens läkarvetenskaps totala ointresse för c-vitamin en följd av okunskap och arrogans av den typ som gjorde att behandling av skörbjugg krävde 700 år för att accepteras av läkarvetenskapen eller är problemet helt enkelt att en enkilos påse c-vitamin i form av askorbinsyra kostar mig under 20 Euro. En billig medicin som botar ledproblem, kärlsjukdomar,  depression, ryggproblem och verkar bita på mängder av virussjukdomar är ett stort hot mot den medicinska businessen.

Om vi lyckas hålla stora befolkningsgrupper på gränsen av akut skörbjugg så garanterar vi ett kontinuerligt inflöde av patienter till sjukvårdssystemet. Människors onödiga lidande och i många fall förtidiga död har ingen betydelse i ett sammanhang där det gäller att producera vinst för ägarna. Jag har väldigft svårt att lita på att ägare som nått miljardrikedomar och inte har förstått var en vettig nivå på rikedom är (i princip svårartad girighet som sinnesjukdom).

Om vi ser på symptomen på klassisk skörbjugg och jämför detta med sjukdomarna hos vår åldrande befolkning så hittar vi en direkt korrelation. Dagens kroniska skörbjugg kräver dock årtionden för att fullt utvecklas.  Situationen förvärras av att sockerkonsumtionen har stigit ofantligt i hela den utvecklade världen. Socker och askorbinsyra är kemiskt väldigt lika och samma receptorer används för att föra båda målekylerna in i kroppens celler.  Ett överskott av socker leder till att upptaget av c-vitamin försvåras ytterligare trots att c-vitaminnivåerna i stora befolkningsgrupper är extremt låga.

Bilden visar strukturen hos c-vitamin. Jämför denna struktur med strukturen hos socker.

Molekylerna är så lika att cellerna använder samma receptorer för båda. I de flesta djur kan c-vitamin syntetiseras ur glukos i en serie på fyra syntessteg. Hos människan, aporna, marsvinen och några andra djur är synteskedjan skadad så att dessa djur måste få i sig c-vitamin via födan.

Det finns inga övertygande belägg på skador förorsakade av stora doser c-vitamin trots detta demoniseras c-vitamin (påståenden om njurskador).  Bieffekter av normala mediciner dödar årligen någon miljon människor globalt. Vilken är orsaken till att man med våld försöker hålla locket på och förhindra användning av c-vitamin … är svaret helt enkelt ekonomi?

En kommentar till fall #2

Ryggproblemet löstes genom intag av stora doser askorbinsyra d.v.s. ren c-vitamin. Personen rapporterar inte om några problem av detta. Orsaken kan ligga i den kost han åt, vad han drack o.s.v.. Min personliga uppfattning är att det lönar sig att alltid ta c-vitamin tillsammans med en något mindre dos matsoda i vatten. Resultatet blir en bubblande dryck som påminner om mineralvatten och som smakar gott.

Intag av alltför stora mängder ren askorbinsyra utan soda kan ge bl.a. ledproblem som jag uppfattar sannolikt beror på gikt d.v.s. det faller ut urinsyrekristaller på vissa leder och då kristallerna är mycket vassa så är situationen mycket smärtsam. Problemet förekommer inte om c-vitamin tas i formen av neutralt askorbat d.v.s. en blandning av soda och c-vitamin. Ledproblemet försvinner snabbt efter något glas matsoda i vatten vilket leder till att urinsyrekristallerna går i lösning till följd av att ph-värdet i kroppen sjunker något. Notera att man inte skall gå till överdrifter med matsoda eftersom matsmältningen kröver en sur omgivning … matsoda påverkar matsmältningen på ett icke önskvärt sätt. Blandningen c-vitamin och matsoda blir neutral och ger inga problem.

 

Selkävaivat ja C-vitamiinin puute

07/02/2019

Kommentar till mina läsare:
Jag skriver undantagsvis på finska eftersom jag egentligen vänder mig till en vän som kan behöva den här informationen. Artikeln behandlar varför C-vitaminbrist kan vara orsak till rygg och ledproblem samt vad man kan göra för att eliminera orsakerna till problemen.

Mihin keho tarvitsee C-vitamiinia

Noin 30% kehon painosta on kollageenia eli ”liima-aine” josta keho tekee jänteitä, osana luustoa, muodostaa nivelten liukupinnat, iho … jne. Kyseerssä on siis kehon universaalirakennusaine.

Jos artikkeli käsittelee C-vitamiin tarve niin miksi aloitan kollageenista? Syy on siinä, että kollageeni muodostuu proteiinikuitukimpuista jotka on kierrettu kolmen kuidun naruksi ja vahvistettu ”hitsaamalla” kuidut yhteen c-vitamiinilla. Tyypillisessä kuitukimpussa kuiti hitsataan joka kolmas kierros.  Kun tarkastellaan kollageenin rakenne kemiallisesti ja todetaan, että jokaisen hitsin muodostamiseksi tuhotaan yksi c-vitamiinimolekyyli niin voidaan laskea, että kollageenisynteesiin tarvitaan karkeasti yhtä paljon c-vitamiinia kuin muodostettava kollageenimäärä. Mikäli c-vitamiinia ei ole tarpeeksi niin kollageenia muodostuu edelleen mutta laatu huononee askel askeleelta kun yhä enemmän ”hitsejä” jää tekemättä.  Kun c-vitamiinin saanti vuorokaudessa putoaa 50 mg alapuolelle niin voidaan laskea, että ehkä  joka sadasviideskymmenes ”hitsi” on paikalla. Muodostunut kollageeni on nytt verrattavissa pumpulituppiin ja kun tällaista huonolaatuista kollageenia käytetään verisuonten seinämiin niin seinämä vuotaa eli alkaa tulla mustelmia ilman ”syytä”. Kollageeni on liima joka pitää hampaat kiinni alustassa suussa. Kun kollageeni on huonoa hampaat irtoavat. Kun kollageeni on huonolaatuista niin nivelpinnat eivät enää kestä rasitusta ja luu alkaa hangata suoraan luuta vastaan.  Selkärangan välityynyt vaativat hyvälaatuista kollageenia koska muuten voi muodostya pullistumia (kuva alla) jotka erittäin kivuliaasti painavat hemoja. Psyykkisesti c-vitasmiinin puute aiheuttaa vakavaa masennusta.

Yllä kuvattu oiresarja kuvaa tyypillisiä keripukin oireita mutta samalla oireita jotka ovat melko tyypillisiä nykyihmisillä jotka ovat keski-ikää vanhempia. Tiedämme esim. , että hammaslääkärit ahkerasti mittaavat ientaskut koska tästä voidaan ennakoida hampaan irtoaminen. Entäs jos suuri joukko oireita loppujen lopuksi ovat kroonisen keripukin oireita. Lääketieteessä on laitettu päivittäinen C-vitamiinitarve älyttömän pieneksi (2x keripukiraja). Asia pahenee koska tiedetään, että sokeri ja c-vitamiini kilpailevat kehossa ja suuri sokerikulutus pienentään kehon käytettävissä olevat c-vitamiinivarat. Tämä johtuu siitä, että sokerimolekyyli ja c-vitamiinimolekyyli muistuttavat toisiaan paljon … koska eläimet tuottavat c-vitamiinia sokerista. Ihmisen kohdalla on pieni ongelma. Ihmisen c-vitamiinisynteesi tarvitsee useita kemiallisia askelia ja viimeinen näistä on rikki eli Ihminen, Apinat, Marsut ja muutama laji lisää eivät pysty itse tuottamaan c-vitamiinia vaan joutuvat hankkimaan c-vitamiinia ruoasta.

Kuva:  Selkärangen välilevyn pullistuma joka painaa hermon juurta. Hyvin kivuliasta.

Miten paljon c-vitamiinia tarvitaan

Tiedetään, että jos ihmisjoukolle annetaan 60 mg c-vitamiinia päivässä niin 70% näillä ei ole keripukioireita. Kääntäen RDA varmistaa, että kolmellakymmenellä prosentilla on joitakin keripukioireita. Kysymys, miksi suositus on laitettu näin alas, vaatii erillisen artikkelin mutta olen sitä mieltä, että tällä tavalla varmistetaan jatkuva vuo uusia potilaita lääketeollisuudelle (Onko RDA raja järkevä (englanniksi)).

Jos RDA 60 mg johtaa tilanteeseen jossa huomattava osa ihmisjoukossa edelleen oireilee eli ovat keripukin partaalla niin mikä olisi järkevä taso joka pitäisi keripukioireet kunnolla loitolla? Yksi tapa on tarkastella miten paljon c-vitamiinia eläimet tuottavat. Esim. 80 kg painava vuohi tuottaa noin 15g c-vitamiinia.  Tiedetään, että luonnollisessa ympäristössä elävä gorilla syö noin viisi grammaa c-vitamiinia päivässä. Eli jos oletetaan, että me kemiallisesti toimimme kuin eläimet niin määrä tämän pohjalta voisi olla ainakin muutama gramma c-vitamiinia päivässä.

Totesin yllä, että kollageenin muodostamiseen kuluu karkeasti yhtä paljon c-vitamiinia kuin muodostunut kollageeni. En mene kemiallisiin yksityiskohtiin vaan pidetään tämä yhtenä oletuksena. Lääketieteessä on jonkunlainen ”konsensus”, että ihmiskeho uusiutuu karkeasti seitsemässä vuodessa. On selvää, että jotkut elimet uusiutuvat paljon nopeammin ja toiset hitaammin. Jos oletetaan, että seitsemän vuoden uusiutumisvauhti on karkeasti oikea niin voidaan laskea c-vitamiinitarve tästä.

Oletetaan, että keho painaa 80 kg josta kollageenia silloin on noin 24 kg (30%).

Jos keho uudistuu seitsemässä vuodessa niin pitäisi päivittäin muodostua kollageenia seuraavasti:

Päivätuotanto (kollageeni) = 24kg/(7*365pv) = 0.0093 kg/päivä.

Eli päivässä muodostuu hieman alle kymmenen grammaa kollageenia. Totesin yllä, että tarvitaan vastaava määrä c-vitamiinia hyvänlaatuisen kollageenin muodostamiseksi eli tämän karkean laskelman mukaan tarvitaan noin 9,3g c-vitamiinia päivässä. Huomaa toki, että tarve on vielä suurempi koska kehon immunijärjestelmä tarvitsee myös c-vitamiinia toimiakseen. Laskettu karkea arvio täsmää melko hyvin eläinten c-vitamiinituotantoon. Tiedetään, että osa c-vitamiinista hajoaa suolistossa ennenkuin pääsee kehoon eli voitaneen vielä nostaa tarvittava määrä. Kemian nobelin palkinnon saanut Linus Pauling, joka on pidetty maailman suurimpana kemistina, söi 18g c-vitamiinia päivässä ja perusteli tämä nimenomaan sillä, että vain osa on hyödynnettävissä … hän eli 93 vuotiaaksi.

Selän vahvistaminen, korjaaminen c-vitamiinilla

Jos selkärangan välilevyn materiaali, kollageeni, on huonolaatusta niin välilevyn kuormittaminen nostamalla, kiertämällä selkä voi aiheuttaa välilevyvaurion, pullistuman, joka vai painaa hermoa. Vaurioitunut välilevy paranee usein itsestään kunhan ei aiheuteta lisää vaurioita mutta paranemiseen voi mennä pitkä aika.

Entäs jos osasyy vaurioon olikin huonolaatuinen kollageeni joka taas oli c-vitamiinipuutoksen seuraus. Tuntu silloin selvältä, että lisäämällä c-vitamiinia niin keholle annetaan paremmat mahdollisuudet korjata vaurio koska ainakin korjaukseen käytetty aine on hyvälaatuista.

Mikä olisi päivittäinen c-vitamiinimäärä? Nähtiin yllä, että esim. vuohi tuottaa jopa 15g c-vitamiinia päivässä (kerhon paino 80 kg). Järkevää olisi silloin varmasti kokeila 4-5g ja tästä hitaasti nostaa annos. Jos alkaa tulla ripulia niin annos on noussut liian korkeaksi.

Yleinen näkemys on, että oikea c-vitamiinitaso löydetään ns. titraamalla eli nostetaan annos hitaasti kunnes alkaa tulla ripulia jonka jälkeen annos puolitetaan. Tämä on karkeasti haluttu taso. Toinen tapa on lähteä samalle tasolle kuin eläimet eli 80kg painavi henkilön päiväannos olisi silloin n. 10g.

C-vitamiini varastoituu huonosti kehoon ja ylimääräinen c-vitamiini poistuu virtsalla joka voi saada hedelmätuoksun ylimääräisestä c-vitamiinista. Koska ylimäärä poistuu virtsalla niin c-vitamiini tulisi ottaa jaettuna annoksena läpi päivän esim. aamulla, päivällä, iltäpäivällä ja illalla. Itse yritän ottaa 2,5g aamulla, 2,5g päivällä ja 2,5g illalla. Joskus voi tulla annos lisää tai pudota pois.

Missä muodossa c-vitamiini kannattaa ottaa

C-vitamiinin kemiallinen nimi on Askorbiinihappo. Pieniä määriä voidaan haluttaessa ottaa askorbiinihappona mutta yllä kuvatut usean gramman annokset ei missään nimessä tulisi ottaa raakana askorbiinihappona vaan tehdään Samariini-tyyppinen juoma sekoittamalla yksi teelusikallinen askorbiinihappoa, yksi hieman pienempi teelusikallinen ruokasoodaa vesilasiin. Tästä saadaan hyvänmakuinen kivennäisvesi joka tuo keholle noin 2,5g c-vitamiinia. Toinen vaihtoehto on käyttää 1000mg poretabletteja ja näitä voi veden kanssa ottaa 3-5 päivässä. Poretablettiin on lisätty soodaa valmiiksi.

Miten nopeasti nähdään tuloksia

Krooninen puutostila joka eiheutti esim selkä, sydän tai nivelvaivat ovat kehittyneet hitaasti vuosien yli. Nähtiin yllä miten kehon korjausmekanismin kierrosaika on noin seitsemän vuotta. Vaurioiden korjaaminen vaatinee tästä syystä melko pitkän ajan vähintään viikkoja tai kuukausia. Toisaalta tiedetään, että c-vitamiini myös toimii luonnollisena kipulääkkeenä eli oireet saattavat parantua melko nopeasti.

Itse olen vuosia syönyt noin 5-10g c-vitamiinia päivässä ja kokemukset ovat seuraavat:

  • Ei ole ollut selkävaivoja vuosiin
  • Nuoruudessa pyöräilystä tulleet polviongelmat ei ole haitanneet sen jälkeen kun olen ryhtynyt syömään paljon c-vitamiinia.
  • Hammaslääkärikäynnit ovat vähentyneet … ei näytä enää televan reikiä. Oletan, että tämä johtuu siitä, että kollageeni tarvitaan elävän hampaan huokoisten kanavien tukkimiseen ulkopinnassa. Mikäli kollageenia ei ole niin bakteerit pääsevät helposti hampaan sisälle.

Mitä kannattaa välttää

Totesin yllä, että puhdas c-vitamiini tulisi ottaa ruokasoodan kanssa jolloin c-vitamiini kemiallisesti muuttuu askorbaatiksi joka on pH mielessä neutraali. Olen kokeillut itselleni ja koiralleni puhdasta Askorbiinihappoa mutta näyttää siltä, että muutamassa päivässä alkaa tulla esim. varpaiden niveliin oireita jotka olen tulkinnut kihtin alkuoireiksi. Kihti muodostuu kun kehossa on ylimääräistä virtsahappoa yhdistettynä alhaiseen pH arvoon. Tilanne korjaantui heti ruokasoodan kanssa joka nostaa pH-arvon. Tämä voi ihan yleisestikin olla järkevä tieto ihmisille joilla on kihtia. Puoli teelusikallinen ruokasoodaa veteen ja juodaan kivennäisveden tapaan poistaa oireet muutamassa tunnissa. Toisaalta ei kannata menna soodan kanssa liiallisuuksiin koska ruoansulatus tapahtuu happamassa ympäristössä eikä haluta vaikuttaa mahan toimintaan.

Huomaa, että c-vitamiinista keho myös tuottaa virtsahappoa eli suuret c-vitamiiniannokset nostavat jonkun verran virtsahapon määrä kehossa.

Mikä on yllä oleva c-vitamiiniannoksen suhde RDA:han

Jos oletetaan, että päiväannos laitetaan kuuteen grammaan niin puhutaan annoksesta joka on noin satakertainen verrattuna RDA:han. Tämä annos on yleensä täysin ok ja keho ilmoittaa itse milloin annos on liian suuri (ripuli). Laskennallisesti tämä tarkoittaisi, että vähän enemmän kuin joka toinen ”kollageenihitsi” on paikalla eli pitäisi olla suhteellisen hyvälaatuista kollageenia.

Entäs jos syön vähän enemmän hedelmiä

Tyypillinen keskikokoinen appelsiini sisältää noin 70 mg c-vitamiinia. Jos kuuden gramman c-vitamiiniannos yritettäisiin saada appelsiineja syömälla niin tarvittaisiin:

Appelsiinejä päivässä = 6g/0.07g = 85 appelsinia päivässä.

On ihan selvää, ettei kannata edes yrittää saada isompi annos c-vitamiinia hedelmiä syömällä koska silloin elämä olisi kuin gorillan elämä jossa suuri osa päivästä menee syömiseen. On ihan eri asia, että järkevä hedelmämäärä on hyväksi. Liiallinen hedelmien määrä, esim. yllä kuvattu 85 appelsiinin syönti päivässä ja päivästä toiseen, todennäköisesti pitemmällä tähtäimellä aiheuttaisi rasvamaksan samaan tapaan kuin alkoholin suurkuluttajalle. Syy  on hedelmäsokeri (fruktoosi) joka keho käsittelee maksassa suunnilleen samalla tavalla kuin alkoholi.

Yllä olevan c-vitamiinin lisäksi voi olla hyödyllistä ottaa erilaisia B-vitamiineja (B12). Löytyy esim. poretabletteja jossa on pieniä annoksia erilaisia erilaisia B-vitamiineja. Talvella voi olla järkevää ottaa jonkun verran D, E ja mahdollisesti K-vitamiinia. Magneesiumi on aina tarpeen …

Englanninkielistä lukemista:

Selkärangan ahdistuma (stenosis).

Folkmord?

02/12/2018

Jag tittade nyss på statistik över de valigaste sjukdomarna i Finland. Jag antar att situationen är liknande i de andra nordiska länderna även om skillnader finns. Resultatet av sökningen blev:

1. Sjukdomar i blodomloppet. Ungefär 38% av alla dödsfall förorsakas av dessa sjukdomar.

2. I cancer dör ca. 25%. Den vanligaste dödsorsaken i cancer för män är lungcancer och hos kvinnor bröstcancer.

3. Ungefär 15% dör i Alzheimers sjukdom. Huvuddelen är kvinnor och mängden Alzheimerfall har tredubblats på de senaste tio åren.

4. Det finns uppskattningar på att 8% av befolkningen har diabetes typ 2. Av dessa kommer ca. 2/3 (ca. 65%) att dö i kärlsjukdomar eller slag.  Notera att dödsfallen är slutet på en lång kronisk sjukdomshistorik som eventuellt har sträckt sig över årtionden.

Antalet döda per år i Finland (2017 Statistikcentralen) uppgick till 53722. Vi kan ur detta uppskatta antalet döda per årskull och sjukdomstyp är:

  • Kärlsjukdomar 20 000 döda.
  • Cancer ca. 13 500 döda.
  • Alzheimar/demens 8000 döda

Totalt är ovanstående sjukdomar skyldiga till uppskattningsvis 77% av alla dödsfall.

Problemet är inte i första hand antalet döda eftersom det är självklart att alla som vandrar på den här jorden en gång kommer att dö. Problemet är att undvika resurskrävande kroniska sjukdomar vilket samtidigt ger fler aktiva år för befolkningen.

Underliggande orsaker till kärlsjukdomar, cancer och demens

Den gemensamma nämnaren bakom många vanliga sjukdomar idag är det metaboliska syndromet vilket man kunde se som ett förstadium till diabetes typ 2. Man uppskattar att ungefär 18% av europas totala medicinska budget används för diabetes och diabetes följdsjukdomar.

Det metabiliska syndromet är en följd av överdrivet intag av kolhydrater (läs socker) kombinerat med ett alltför stort intag av industrifetter d.v.s. växtoljor som på kemisk väg har omformats till att bli bredbara.

Stärkelse och motsvarande kolhydrater är kedjor av glukosmolekyler som kroppen bryter ner till glukos. Glukos kan användas av alla kroppens celler som bränsle.

Vanligt socker består av en kombination av Glukos och Fruktos. Glokosen kan användas direkt medan fruktosen måste processas i levern för att bli användbar i kroppen. Ett överskott av socker leder till att fruktosen förvandlas till fett i levern på motsvarande sätt som alkohol kan ge fettlever.

Vi har genom hela året tillgång till söta frukter som innehåller betydande mängder fruktos. Överdrivna mängder frukt eller stora mängder juice kan ge samma leverskador som en alkoholist kan få.

Vad händer då vi äter stora mängder kolhydrater

Kolhydrater bryts ner till glukos som går in i blodströmmen där en del av sockret (glukos) tas upp av kroppens celler som bränsle. Ökade sockernivåer leder till att kroppen producerar hormonet insulin vars uppgift bl.a. är att signalera att kroppens fettceller skall ta emot överskottet av socker och omvandla sockret till fett.  Notera!!! En uppgift för Insulin är att lagra fett! Notera att glukos och fruktos inte är ekvivalenta. Kroppen kan använda glukos direkt medan fruktos kräver processering i levern.

Så länge insulinnivåerna hålls höga kommer kroppen att lagra fett i fettvävnaderna. Ett följdresultat är att för att kroppen skall kunna ta fett ur sina fettreserver så måste insulinnivåerna fås ner kraftigt. Det enda sättet att effektivt sänka insulinnivån är att minska på kolhydratintaget/sockerintaget och genom att förlänga intervallen mellan måltiderna. Detta är lätt sagt men svårt att göra eftersom kroppen tolkar fallande insulinnivå bl.a. som hunger.

Om vi alltså endast försöker  skära ner kolhydratintaget d.v.s. äta mindre så kommer detta normalt inte att lyckas eftersom personen kommer att känna en kontinuerlig våldsam hunger som är mycket svår att behärska. Lösningen är att ge kroppen en signal att vi är mätta utan att höja insulinnivån. Detta kan göras genom att äta vettiga former av fett såsom smör, djurfett, kokosfett etc. Fett skickar en mättnadssignal till hjärnan utan att insulinnivån egentligen stiger alls. Eftersom insulinnivån aldrig steg mycket så sjunker nivån inte heller mycket efter måltiden vilket betyder att insulinets hungersignal försvinner. Resultatet är att insulinnivån sjunker vilket leder till att kroppen kan börja ta fett ur de egna förråden (ketoner som kan användas i stället för glukos).  De små mängder glukos som behövs kan levern producera själv ur fett. Fungerar detta?

Man kan enkelt testa hungerfunktionerna genom att äta s.k. snabba kolhydrater. Det behövs ett antal mellanmål genom hela dagen för att hungern inte skall bli för svår. Mellanmålen består ofta av ”snacks” d.v.s. något sött som snabbt höjer insulinnivån. Då insulinnivån på detta sätt aktivt hålls hög leder detta till att kroppen hela tiden uppfattar att den är i gödningsmod d.v.s. socker lagras kontinuerligt som fett och kroppsvikten stiger sakta men säkert. Hunger är en så grundläggande känsla att mycket få människor klarar av att hålla emot hungern under längre tider … resultatet är att en bantare halkar tillbaka i gamla vanor och vikten stiger igen, eventuellt blir den högre än före bantningsförsöket.

Som bahai (jag är bahai) hör det till att fasta under en kort period (19 dagar) varje år. Fasta är en mycket hälsosam och effektiv metod att sänka blodsocker/insulinnivåerna. Att vara utan mat (och dryck) mellan soluppgång och solnedgång kan för många vara svårt. Ett sätt att hantera fastan är att medvetet gå över till en kost med extremt lite kolhydrater kombinerat med mycket fett. Resultatet är att hungerkänslan hålls borta i praktiken hela dagen. Om kvällsmaten då igen innehåller möjligast lite kolhydrater så kommer kroppen inte att överhuvudtaget gå ur sin fettförbränningsmod utan insulinnivåerna hålls låga i nästan tre veckor. Forskning visar att en kost baserad på extremt lågt kolhydratintag och mycket fett botar diabetes typ 2 på ungefär tre veckor.

En person som äter i huvudsak kolhydrater under fastan kommer att uppleva fastan som en stor uppoffring som egentligen är obehaglig. Då en dags fasta har tagit slut så kompenseras detta av överätande på kvällen och följande morgon vilket i värsta fall leder till att kroppsvikten stiger trots fastan.

Vad kan man äta utan att höja blodsocker och insulinnivå

En brittisk frukost bestående av ägg, bacon e.t.c. men så att brödet lämnas bort ger en mättnad som håller sig igenom hela dagen utan behov av mellanmål. Lunch kan lämnas bort vilket ger mera arbetstid och eliminerar kanske en timme av tomgång då man är trött efter lunchen.
Sökning på nätet ger mängder av recept på maträtter med lågt kolhydratinnehåll. Allmänt gäller att gröna växter som växer ovanför jordytan kan ätas obegränsat (sallad). T.ex. Avocado är extremt fettrik. Kokosfett kan användas och likaså riktigt smör. Nötter kan också innehålla upp till 50% fett. Notera att mängden kolhydrater måste sättas mycket lågt för att kroppen skall kunna gå in i fettförbränningsmod. En känsla för mängden kolhydrat får man genom att se att de 20 g kolhydrater som är målsättningen motsvarar ungefär en skiva bröd per dygn.

Har myndigheterna åstadkommit ett folkmord?

Vi har i årtionden hjärntvättats, utgående från falska forskningsresultat, att en hälsosam kost innehåller upp till 60% kolhydrater kombinerat med mycket lite fett. Resultatet har varit snabbt ökande diabetes typ 2, snabbt ökande cancer, snabbt ökande demens. En orsak till att den rekommenderade lågfettkosten har varit så destruktiv är att  fettet, av smakskäl, har ersatts av socker och mjöl i industrimaten.

Det finns många indikationer på att t.ex. diabetes typ 2 kan botas helt så att inga mediciner behövs genom att kraftigt lägga om patientens kost så att kolhydrater tas ner till ett minimum medan kolhydraterna ersätts med fett och fibrer. En kraftig kostomläggning av denna typ bör göras kontrollerat eftersom kosten leder till att behovet av insulin snabbt sjunker vilket kan leda till i värsta fall insulinchock om personen fortsätter astt ta tidigare doser insulin.

Det verkar finnas en klar korrelation mellan sockerkonsumtion och hjärtproblem. Det verkar finnas en klar (och egentligen rätt självklar) korrelation mellan sockerkonsumtion och diabetes typ 2.  Vore det inte då klart att samhället för att spara på resurser aktivt borde gå in för att lära människor en diet som man vet i många fall botar diabetes typ 2 och eliminerar de följdsjukdomar diabetes typ 2 ger upphov till? I stället för att lära människor hur man undviker diabetes typ 2 så behandlar man symptomen och instruerar patienterna att leva som tidigare. Hårresande sätt att behandla människor!

Diskussion i EU parlamentet.

Det är intressant att notera att överdriven sockerkonsumtion också eventuellt kan leda till C-vitaminbrist eftersom glukos kemiskt påminner om C-vitamin och samma kanaler används av celler för att ta in både glukos och c-vitamin (Vitamin C socker antagonism). Kan detta vara orsaken till mängder av kroniska sjukdomar i tänder, i leder, kärlsjukdomar och depression som alla är typiska skörbjuggssymtom men i kronisk form i motsats till förgångna århundradens akuta skörbjugg.

Uppskattningsvis 500 000 finländare lider av diabetes typ 2. Antalet personer som lider av diabetes.

Samhällets kostrekommendationer (på finska). I praktiken har inga förändringar gjorts i kostrekommendationerna under de senaste årtiondena trots snabbt ökande diabetes typ 2. Är våra tjänstemän betalda att föra fram disinformation eller är det fråga om total dumhet … eller naturligtvis båda samtidigt?

2015 totala läkemedelsersättningar i Finland 1.3 Miljarder Euro. Av denna summa går 13% (170 Miljoner Euro) till diabetesmediciner.

De vanligaste dödsorsakerna i Finland,

Intressant publikation om Amygdalin

18/11/2018

Jag råkade av en slump stöta på en intressant artikel

Effect of Amygdalin on the treatment and recurrence of endometriosis in an experimental rat study

Jag har tidigare skrivit om Amygdalin/Laetril och Vitamin B17, kärt barn har många namn,  använt som cancermedicin.  Bakgrunden är att ämnet då det bryts ner i en cancercell frigör gifter som antas vara tillräckligt kraftiga för att döda cellen. Amygdalinet innehåller två molekylstrukturer som består av socker och två strukturer som vid nedbrytning proucerar gift bl.a. cyanid.

Vi vet att en cancercells energiproduktion har skadats så att cellen i stället för att bryta ner socker med hjälp av syre till koldioxid (CO2) och vatten och energi gör detta anaerobt (utan syre) så att det produceras mjölksyra och energi. Cellens sockerbehov ökar med 5 – 50ggr jämfört med en frisk cell. Det enorma sockerbehovet kan användas till att hitta cancer i kroppen genom att ge patienten socker som är radioaktivt märkt. De punkter i kroppen som strålar mycket är områden som tar in stora mängder socker … alltså cancer. Cancern förvandlar som ovan nämndes socker till mjölksyra vilket sannolikt är orsaken till de smärtor som ofta förekommer vid cancer. Mjölksyrenivåerna i kroppen hålls höga vilket vi uppfattar som extrem trötthet eftersom mjölksyran signalerar att vi har utfört ett extremt tungt fysiskt arbete (tänk maratonlopp). Saken blir inte bättre av att mjölksyran i levern oterbildas till socker som igen absorberas av cancern …

Amygdalinets två sockermolecyler kan tänkas fungera som lockbete för cancerceller så att ämnet absorberas av cellen och därefter bryts ner av ämnet beta-glukosidas som cancerceller producerar men som inte finns i friska celler. Då amygdalinmolekylen bryts ner så dör cellen. För att effekten skall vara god bör naturligtvis tillgången på socker i kroppen begränsas så mycket som möjligt d.v.s. man kör ner konsumtionen av socker och kolhydrater så långt det går och tvingar kroppen att gå in i fettförbränningsmod som kallas ketosis. Stor brist på socker gör att en större mängd Amygdalin absorberas av cancern. Sockerberoendet och hur man kan använda brist på socker i kroppen som förstärkare är en detalj som man verkar ha missat inom skolmedicinen där man serverar cancerpatieter mat med stora mängder socker … eller ger socker intravenöst d.v.s. man direkt föder cancern.

Jag stötte av en slump på en artikel om endometrios d.v.s. en cancerliknande växt i livmodern på somliga kvinnor. Endometriosen har egenskaper som påminner om cancer men den är godartad d.v.s. den genererar inte metastaser d.v.s. dottersvulster i andra delar av kroppen.

Det slog mig då att det kunde vara skäl att titta på om Amygdalinet kunde ha motsvarande effekt på endometrios som på cancer … so Google is sometimes your friend 😉 . En sökning gav en intressant träff. Ett universitet i Turkiet har tittat på Amygdalinets inverkan på Endometrios:
Background: Endometriosis is an aggressive disorder and associated with infertility, pelvic pain and intra-abdominal adhesions in women of reproductive age. Women with endometriosis has the potential risk of recurrence ranging from 21.5% in two years to 50% in five years after recovery period. Therefore, there is a certain requirement for new drugs as an alternative therapy to the current ones.

Bakgrund: Enometrios är en aggressiv åkomma som kan leda till sterilitet, buksmärtor och sammanväxningar hos kvinnor i reproduktiv ålder. risken för återfall är mellan 21.5% (två år) till 50% på fem år. Det behövs därför nya läkemedel som alternativ till de nu existerande.

Aim: The aim of the present study is to compare the effects of amygdalin and leuprolide acetate on endometriosis development and recurrence in rats.

Mål: Målet för studien är att jämföra effekten av amygdalin och leuprolid på utvecklingen av återfall av endometrios hos råttor.

Study Design: Animal experiment

Studiens design: Djurförsök

Methods: A total of 30 adult female rats were enrolled. Induction of endometriosis was performed by implanting endometriotic focci on the peritoneal side of the abdominal wall. Before amygdalin or leuprolide acetate treatment one of the implant was removed for histopathological analysis, and rats were randomly divided into three groups. Saline (Group 1), amygdalin (Group 2), and leuprolide acetate (Group 3) were administered for three weeks. After treatment, one of the remaining three implants was excised for histopathological evaluation, and all treatments were terminated. Estradiol was given after the estradiol induction for the recurrence of endometriosis. Rest of the implanted tissues were removed, then all rats were euthanised. The implant volumes, histopathological injury and fibrosis levels were observed.

Metoder: Totalt 30 vuxna råttor användes. Genom implantering av endometriotiska center på bukhinnan. Innan  amygdalin eller leuprolid behandling avlägsnades ett implantat för patologisk analys och råttorna indelas slumpmässigt i tre grupper.  Saltlösning (grupp 1), amygdalin (grupp 2) och leuprolid acetat (grupp 3) gavs under tre veckor. Efter behandlingsperioden togs ett implantat ut för patologisk undersökning och behandlingen avslutades. Estradiol gave efter estradiol induktion för att studera återfall av endometrios. Resten av implantaten avlägsnades och alla råttor eutanasierades. Volymen hos implantaten, de histopatologiska skadorna och fibros studerades.

Results: The endometriotic foci volumes in Group 2 and Group 3 were significantly lower than in Group 1 (p = 0.001, p = 0.002, respectively). The histopathological injury scores and fibrosis levels were not significantly different among the groups (p > 0.05).

Resultat: Volymen hos de endometriska centra i grupp 1 och grupp 2 var signifikant lägre än i grupp 1 (saltlösning) (p=0.001, p=0.002 respektive). De histopatologiska skadepoängen och fibrosnivåerna ar inte signifikant olika mellan grupperna.

Conclusion: The present study showed that amygdalin has an evident effect in the treatment of endometriosis.

Konklusion: Studien visar att amygdalin har en klar effekt vid behandling av endometrios.

Rapporten är intressant eftersom den klart visar att det efter tre årtionden av smutskastning av ämnet fortfarande finns ett forskarintresse för det.

Artiklar:

Effect of Amygdalin on the treatment and recurrence of endometriosis in an experimental rat study . Universitet i Turkiet.

Lite bakgrund om mygdalin/laetrile i populär form.

Lite bakgrund till vad man forskar i kring amygdalin

Egyptisk text om amygdalin och tarmcancer. Nämner att amygdalin är smärtstillande.

 

Schitzofreni och Vitamin B3 (Niacin)

23/02/2018

Svåra Pellagra-epidemier grasserade i de amerikanska sydstaterna under den förra hälften av 1900-talet. Man talade om sjukdomen med de fyra D-na  på engelska:

  • Dermatitis (hudproblem)
  • Diarrhea (diarre)
  • Dementia (demens)
  • Death (död)

Man har uppskattat att det mellan 1906 och 1940 fanns 3 miljoner fall av Pellagra vilket ledde till ca. 100 000 dödsfall.  Orsaken till sjukdomen, som först beskrevs av en spansk läkare Don Gasper Casal år 1735, var okänd. Casal kallade sjukdomen mal de la rosa.

En intressant beskrivning av  pellagraepidemin i USA   början av 1900-talet visar hur människorna som hade Pellagra frystes ut på ungefär samma sätt som personer med HIV idag.

Sjukdomen pellagra beror på akut brist på vitamin B3 (Niacin). Orsaken till epidemin i USA var att bomullsodlingen ledde till en mycket ensidig odling av andra grödor vilket ledde till att främst de fattiga som i hög grad levde på majs kom att drabbas.

Det är intressant att notera att ursprungsbefolkningen inte drabbades i samma mån trots hög konsumption av majs. Orsaken var att att niacinet i huvuddrag fanns i kornets grodd som europeiska behandlingsmetoder eliminerade. Niacin i majs är dessutom relativt svårlösligt vilket kan åtgärdas på indianskt vis genom att blötlägga majsen i alkalisk vätska före användningen … niacinet blir lättare att uppta av kroppen.

Läkarna spekulerade kring många orsaker till sjukdomen. Vissa trodde att det var en bakteriesjukdom eftersom sjukdomen förekom epidemiskt på begränsade områden. Sjukdomen förekom också allmänt på t.ex. sinnesjukhus där patienterna men inte vårdpersonalen drabbades. Skillnaden mellan vårdare och patienter låg i att patienterna åt en extremt ensidig diet baserad i huvudsak på majs medan vårdarna åt en mera varierad och närande mat. Dödligheten i patientgruppen var 64%!

År 1914 fick Dr. Jozef Goldberger, en ungerskfödd läkare, i uppgift att undersöka orsakerna till Pellagraepidemierna.  Efter några månaders studier kom Goldberger fram till att det antagligen var en sjukdom relaterad till kosten. Han motiverade detta med att endast patienterna och inte vårdarna drabbades. Vårdarnas diet var betydligt mera varierad och allmänt bättre.

Trots att Goldberger inte kände till orsaken till sjukdomen så spekulerade han att en diet med mera färskt kött, ägg och mjölk skulle förhindra sjukdomen. Experiment (Goldberger och Pellagra) visade att detta också var fallet.

Trots att man relativt snabbt via experiment kunde visa att sjukdomen berodde på ensidig kost så dröjde det länge innan man fick epidemierna under kontroll … det fanns starka motståndare inom den klassiska medicinen som hade satsat sin auktoritet på att sjukdomen orsakades av bakterier eller motsvarande. Det svåraste pellagraåret var 1929 d.v.s. många år efter att orsaken till sjukdomen i princip var helt klarlagd. Ser vi här igen ett exempel på att vetenskapen går framåt en begravning i taget då professorerna inom den akademiska världen går bort och inte längre kan bromsa utvecklingen.

Man löste slutligen problemet så att man lade till Niacin i mjöl vilket ledde till att i praktiken hela befolkningen fick i sig ett minimum av vitamin B3 vilket rätt snabbt ledde till att Pellagra försvann som en epidemisk sjukdom.

Är problemet helt löst?

En intressant följd av att man lade till vitamin B3 i mjöl i USA var att 50% av patienterna på sinnesjukhusen skickades hem eftersom de blev friska. Man har senare undersökt effekten av vitamin B3 på diverse andra sjukdomar/problem och det kan finnas kopplingar till:

  • Schizofreni. Man experimenterade på 1950-1960-talet med Niacin i stora doser på flera gram (200ggr den rekommenderade dagsdosen) och resultatet var att 80% av schizofrena patienter uppfattade en klar förbättring eller botades helt.
  • Inlärnings- och beteendestörningar hos barn verkar åtminstone ibland vara kopplade till B3 vitaminbrist.
  • Minnesproblem (icke Alzheimerrelaterade).
  • Tvångsbeteende (t.ex. tvångsmässig handtvätt).
  • Behandling av alkoholism förstärks om patienten ges B3 vitamin.

Fysiska effekter:

  • Niacin sänker kolesterolnivåerna effektivt utan statinernas negativa effekter.
  • Påverkar artritis d.v.s. lika typer av ledproblem detta dock i kombination med C-vitamin och Bor.

Hur stor borde människans dagliga dos vara?

I den utvecklade delen av världen fås största delen av b3-vitaminet från kött och fisk. Jag fick plötsligt idéen att se om det finns någon korrelation mellan Niacin (via kött) och schizofreni. Tanken var att om vi ligger nära den undre gränsen för niacinintag (B3) så bör vi kunna se en trend där de länder som har den lägsta köttkonsumtionen bör ha märkbart högre frekvens av schizofreni än länder med en hög köttkonsumtion. Notera dock att hög köttkonsumtion med säkerhet också korrelerar mot en högre levnadsstandard som i sig kan tänkas minska reisken för schizofreni i viss mån.

Jag har inte plockat ut alla länder jag har hittat data för och jag är säker på att data gällande stora köttproducenter t.ex. Argentina eventuellt ger alltför höga värden på den lokala köttkonsumtionen. Resultatet blev:

Kött_versus_schizofreni

Fig. 1      Man kan se en svag men tydlig korrelation så att schizofrenifrekvensen är högst i länder med låg köttkonsumtion och lägst i länder med hög köttkonsumtion.

Jag plockade med ögonmått ut två punkter som kan tänkas representera trenden och härledde ur detta formeln:

Scizofrenifall = -1.75*Niacin(mg/d) + 290

Jag har beräknat-n iacinmängden (se t.ex.) utgående från den dagliga köttdosen … notera att det här är en mycket grov uppskattning. Vi kan nu använda formeln till att beräkna den niacinmängd som sänker schizofrenifrekvensen till noll om vi antar ett linjärt niacin/schizofreniberoende (vilket naturligtvis inte är säkert).

Medelmängden niacin per person som skulle behövas för att eliminera schizofreni blir då ungefär 160 mgNiacin(B3) per dag vilket ligger på ca. 8 ggr. den idag rekommenderade dosen.

Hur mycket mat behövs för 160 mg niacin (B3)?

  • Tonfisk ca. 700 g/dag
  • Höna 1 kg/dag
  • Jordnötter 1,16 kg/dag
  • Svamp 2.5 kg/dag.
  • Solrosfrön 1,93 kg/dag
  • Ärter 7,6 kg/dag

Notera att i alla fall utom för tonfisk är mängderna så stora att de ligger utom räckhåll i praktiken.  Sannolikt varierar behovet rätt mycket från individ till individ.  Baserat på äldre medicinska rapporter så behövs en dos på flera gram/dag utspritt på 2-3 doser för att eliminera de värsta problemen.

Personligen, jag har inte schizofreni, äter jag 500 mg niacin per dag för att jag känner att jag mår bra av det. Detta är 25 ggr den rekommenderade dagliga dosen. Sökningar gällande niacindos indikerar att risken för komplikationer ligger vid över 5  g/dag vilket är ytterligare tio ggr den dos jag tar.

Intressanta experiment

En intressant fråga är hur stor del av den epidemi av psykiska problem, depression, beteendestörningar etc. man enkelt och billigt kunde eliminera genom att i t.ex. skolan ge alla elever en c-vitamintablett kombinerat med B-vitaminer? Dosen kunde vara en brustablett av vardera sorten vilket är en mycket liten dos.

Varför denna kombination? Svaret är:

  • Ett typiskt symptom på skörbjugg är depression. Antag att depressionen hos en del av populationen kommer innan man ser de typiska fysiska skörbjuggssymtomen (tandproblem, blånader, ledproblem …).
  • Flera olika B-vitaminer har depression som ett symptom vid vitaminbrist (B3, B6, B12).
  • Brist på B3-vitamin kan ge ADHD-liknande symptom med koncentrationsproblem och olika typer av tvångsbeteenden utan att man ännu kan tala om schitzofreni.

Finns det någon större skola med parallelklasser som skulle vara intresserade av att göra ett experiment där man under en längre tid ger alla elever på en klass vitamintillskott enligt tankarna ovan och där man använder parallellklassen som referens.  Experimentet kunde göras som ett dubbelblindexperiment så att ingen i skolan vet vilkendera klassen som får placebo (bubbelvatten utan vitaminer) och vem som får vitaminer (bubbelvatten med vitaminer). Lärarnas uppgift skulle vara att rapportera om positiva/negativa beteenden samt eventuella förändringar  inlärningsprocessen. Efter t.ex. ett år kunde man analysera ordningsproblem och  frånvaro i båda klasserna kombinerat med utvärdering av elevernas skolresultat för att se om det finns någon märkbar skillnad.

 

Ledbesvär, tabletter & c-vitamin

22/04/2017

Jag stötte på en reklam på Facebook som marknadsförde fantastiska magiska tabletter mot ledbesvär. Den magiska ingrediensen i tabletterna (Finitron) angavs vara kollagen d.v.s. den bindvävnad (lim) som håller ihop hela vår kropp. Jag kommenterade artikeln/reklamen på finska och postade kommentaren som en separat artikel på Facebook eftersom jag antar att kommentaren inte blir långlivad.

Problemet, orsaken till min kommentar, är att naturen och kemin inte fungerar så att pillren kan fungera. Kollagen vi får i oss med maten kan inte användas av kroppen direkt för att byta ut dåligt kollagen utan kollagenet bryts först ner i sina grundkomponenter varefter det byggs upp igen … om det finns förutsättningar för detta.

För personer som har jobbat med glasfiberarmerad plast eller epoxy kan man jämföra situationen med att ingen person vid sina sinnens fulla bruk laminerar glasfiber så att man mal ner gammalt laminat i det material man jobbar med. Problemet är att plastmaterialet (limmet) polymeriserar då det stelnar d.v.s. långa kolvätekedjor svetsas ihop till varandra … det finns inga punkter på det gamla materialet till vilket limämnet kan koppla sina fibrer. Att lägga till malt gammalt glasfiber motsvarar att man lägger till sand i laminatet … något man bildlikt inte vill göra i en rörlig led.

Kollagen produceras ur proteinfibrer som svetsas ihop i knippen om tre fibrer som är vridna runt varandra till en spiral. Vart tredje varv kommer de ingående kemiska komponenterna att ligga i sådant läge till varandra att de kemiskt kan svetsas ihop. Varje fibersvets kräver en c-vitaminmolekyl som förstörs vid processen. Om det finns för lite c-vitamin i omgivningen så kommer endast en del av svetspunkterna att svetsas vilket leder till undermåligt och svagt kollagen.

Fig. 1  Syntetisering av kollagen.

Hur mycket kollagen bildas det i kroppen per dag? Man vet att kroppen består av 25-35% kollagen. Man har också uppskattat att kroppens alla vävnader byts ut på ungefär sju år (detta kan vara i överkant för kollagenet men vi accepterar detta). Ur ovanstående antaganden kan vi lätt räkna ut att en person som väger 80 kg kommer att producera ungefär:

Mängd_per_dag = 0.3*80/(7*365) = 0.009 kg = 9g

Kroppen producerar alltså i medeltal ungefär 9g kollagen per dag.

Om det bildas högklassigt kollagen så kommer de flesta av de möjliga svetspunkterna att vara svetsade vilket betyder att ungefär 5-10g c-vitamin kommer att behövas för produktionen per dag.

Dagens rekommendationer (0,1g/dag) betyder att någonting mellan var femtionde eller var hundrade svetspunkt i ett fiberknippe är svetsad. Vi får alltså inte ett tätt hårt flätat rep/matta utan ett bomullsliknande fluffigt garn. Då kollagen av dålig kvalitet bildas i tex. en blodådervägg så får vi, speciellt på platser där tryck och rörelse är stora tex. nära hjärtat, en vägg som läcker. Eftersom det inte finns tillräckligt c-vitamin i kroppen så att kroppen skulle kunna byta ut det dåliga kollagenet mot högklassigt sådant så måste kroppen ta till reservsystem för att reparera läckorna. De fluffiga dåligt svetsade kollagenfibrerna har kemiska kontaktpunkter, till följd av den dåliga svetsningen då kollagenet bildades, i vilka kolesterol fäster. Kroppen använder vax (kolesterol) till att göra provisoriska reparationer … då c-vitamin i framtiden finns tillgängligt i tillräckliga mängder så kan nytt högklassigt kollagen bildas i stället för det läckande kollagenet varefter vaxet/kolesterolet kan putsas bort. Problemet är dock att människor idag ofta lider av kronisk c-vitaminbrist. Detta leder till att provisorisk lapp läggs på provisorisk lapp vilket leder till att blodådern pluggas igen med tex. en hjärtattack som följd.

Dåligt kollagen leder också till att skelettet blir skört (osteoporos), ledytorna av kollagen som borde förnyas kontinuerligt förnyas inte korrekt utan det börjar uppstå slitageskador. Kvaliteten på kollagenet i dynorna mellan ryggradens kotor blir dåligt vilket gör att dynorna inte håller normala påfrestningar vilket kan leda till brock som kan vara mycket smärtsamt då någon nerv kommer i kläm.

Den viktigaste förutsättningen för friska leder är att kroppen kontinuerligt har tillgång till tillräckligt c-vitamin.  En startpunkt är 2-5g/dag och vid behov kan dosen höjas (nobelpristagaren i kemi Linus Pauling tog 18g/dag). C-vitamin är mycket billigt då det köps i form av askorbinsyra (20E/kg).

Observera att om man antar att en vettig c-vitamindos är 5g/dag (en gorilla som lever i det fria uppskattas äta ca. 5g c-itamin/dag) så motsvarar detta ungefär 60-70 appelsiner per dag vilket inte är vettigt … och knappast hälsosamt att äta. Personligen uppfattar jag att man för att få tillräckligt med c-vitamin måste äta ren c-vitamin utöver det c-vitamin man får genom maten.

Nedan finns en länk till Linus Pauling protokollet. Nobelpristagaren Linus Pauling uppfann ett sätt att snabbt och billigt bota igenpluggade blodådror i hjärtat. Metoden går ut på att garantera en tillräckligt hög c-vitaminkoncentration i blodet kombinerat med 2-5g Lysin/dag. C-vitaminet ger kroppen möjlighet att reparera läckande blodkärl genom att bilda nytt högklassigt kollagen som inte läcker. C-vitaminet kombineras med Lysin som binds till samma kemiska punkter som kolesterolet. Lysinet hjälper alltså att lösa upp placken och samtidigt förhindrar det placken från att fästa på någon annan plats. Det upplösta kolesterolet förbränns i levern.

Observera att man inte på tjugo år har gjort ordentliga experiment som skulle verifiera eller förkasta Linus Paulings uppfinning. Det finns ett antal rapporter som påstår att systemet inte fungerar men man har där använt doser som är absurt låga. Min egna dagliga dos ligger på ungefär 100 ggr den rekommenderade amerikanska RDA. En dos på några gånger RDA (t.ex. 500 mg/dag) är en så låg dos att man inte får synliga resultat. Problemet blir värre av att en engångsdos c-vitamin snabbt försvinner med urinen och alltså hålls i kroppen några timmar. Utöver att dosen bör vara tillräckligt stor så bör den också vara uppdelad på flera doser för att garantera att c-vitaminnivån i blodet hålls tillräckligt hör kontinuerligt.

För en fysiker, alltså jag, är världens största kemists uppfinning något jag uppfattar jag förstår och således något mycket vettigt 😉 . Varje läsare måste själv bilda sig en uppfattning om metoden och sedan avgöra om han/hon köper argumenten. Själv har jag under lång tid ätit 5-10g c-vitamin per dag och jag tycker att jag mår bra av det. Min dos ligger på ungefär 100X den amerikanska rekommendationen men på kanske 50% av vad Pauling åt själv.

Vilka effekter verkar c-vitaminet vid denna dos ha. Jag har haft problem med knälederna efter cyklande i ungdomen. Dessa problem har försvunnit. En vän fick diagnosen slitage i knäna och läkaren konstaterade att nästa skede är operation. Stora doser c-vitamin tog bort smärtorna. Jag var mycket försiktig med ryggen innan jag började med maxidoser c-vitamin eftersom jag regelbundet hade ont i ryggen, dock utan att på något sätt ha varit invalidiserad, mina ryggproblem försvann.

Om någon vill experimentera så hittar man, åtminstone i Finland, askorbinsyra d.v.s. ren c-vitamin på hyllan i en vanlig matbutik (påse om 30g bland kryddorna). Vill man köpa c-vitamin ännu billigare så kan det beställas från flera olika källor på nätet. Priset är ungefär 20E/kg och ett kg räcker några månader. Jag har inga ekonomiska kopplingar/intressen i handel med c-vitamin. Om någon vill ha länkar till c-vitaminförsäljare så kan man kontakta mig.

En intressant fråga är varför den amerikanska rekommenderade (RDA) dosen är så låg. Garanterar ett kroniskt c-vitaminunderskott på gränsen till skörbjugg en outsinlig ström patienter … eller är det fråga om förutfattade meningar hos en hjärntvättad läkarkår? Det är kanske skäl att minnas att det tog flera århundraden från det att man lärde sig behandla skörbjugg tills läkarkåren accepterade botemedlet. Läkare idag verkar också tro att skörbjugg inte existerar i vårt samhälle. Verkligheten är dock att skörbjug inte är speciellt ovanlig bland t.ex. långliggare (åldringar) på sjukhem. En intressant fråga är också vilka effekter en långvarig brist på gränsen till akut skörbjugg kan tänkas ha?

Min gissning, baserad på skörbjuggssymtomen från gamla tider är:

  • Depression
  • Blödande tandkött
  • Tandlossning
  • Oförklarliga blånader
  • Ledproblem

Linus Paulings uppfinning kombinerat med erfarenheter av vad som händer med stora apor och gorillor i fångenskap:

  • Hjärtsjukdomar där hjärtats blodådror pluggas igen
  • Hjärtattacker

Skulle man kunna minska på mängden depressioner och sänka självmordsfrekvensen genom att höja på rekommentationerna för dagligt c-vitaminintag till några gram per dag?

Linus Pauling Heart Therapy
paulingtherapy.com

C-vitamin daglig dos?

11/12/2016

Jag har under rätt lång tid läst om bl.a. nobelpristagaren Linus Paulings idéer om megadoser av C-vitamin. Megadoser är dagliga doser från kanske ett gram upp till kanske 15-20g. Dessa doser är enorma jämförda med rekommendationerna för dagligt intag av C-vitamin. De Amerikanska rekommendationerna är 60-100 mg/dag med en förhöjning på 30% för rökare. De Europeiska rekommendationerna torde följa de Amerikanska. Doserna rekommenderade av Pauling är från 10 – 50x större än rekommendationerna för en frisk person och de kan vara betydligt högre än detta om man vill behandla en specifik sjukdom.

Hur har man kommit fram till de olika doserna? Man vet att en människa som inte får i sig C-vitamin på några veckor kommer att drabbas av skörbjugg som är en dödlig sjukdom om den inte behandlas d.v.s. patienten får C-vitamin. Symptomen på skörbjugg är blödande tandkött, oförklarliga blånader, muskelförtvining, depression och blödningar från hudens hårsäckar. Skörbjuggssymptomen lindras tydligt redan av en dos på ca. 10 mg/dag och den i USA rekommenderade dosen om ca. 70 mg/dag eliminerar skörbjuggssymptom från ca. 70% av befolkningen! Information om skörbjugg.

Den rekommenderade dagsddosen 70mg/dag skall jämföras med vad en gorilla i frihet sätter i sig d.v.s. ca. 5 gram c-vitamin. Gorillan har samma genetiska fel som människan d.v.s. vi kan inte syntetisera C-vitamin från socker. Samma genetiska effekt finns hos de stora aporna och marsvinen.

De flesta däggdjur behöver inte få C-vitamin via kosten eftersom de producerar C-vitamin från socker. Man har undersökt hur mycket C-vitamin olika djur producerar internt. Omvandlat till mänsklig kroppsvikt så ligger uppskattningarna på 2 – 15 g/dag vilket samtidigt stämmer överens med vad en gorilla tvingas äta per dag.

Kollagenproduktionen i kroppen

Ungefär 30% av vår kroppsvikt är bindemedlet kollagen. Kollagen håller ihop vår kropp och om kollagenproduktionen upphör så faller kroppen bokstavligen sönder. Blodådrorna börjar läcka vilket ger upphov till blånader. Ledskador uppstår eftersom både ledytorna, brosk, och ben innehåller kollagen. Musklerna förtvinar då stadgande kollagen försvinner.

Kollagen produceras som långa kedjor av i huvudsak Hydroxyprolin, Prolin och Glycin. Tre fibrer bestående av i huvudsak dessa komponenter svetsas ihop till knippen (rep) bestående av tre hoptvinnade fibrer. Knippena är hopsvetsade via hydroxylgrupper OH. För hopsvetsningen behövs C-vitamin som hyter ut H mot OH. C-vitaminet förstörs i processen och blir alltså inte en del av resultatet alltså Kollagenet! Kollagensyntes.

f2f618_w

Kollagen och behov av C-vitamin

Hur stor mängd kollagen produceras per dag i kroppen? Man kan uppskatta mängden genom att studera hur snabbt olika vävnader bryts ner och återskapas. Det finns en mängd uppskattningar av hur lång tid det tar för kroppen att återskapas. Celler i hjärnan, nerver och hjärtat återskapas långsamt från kanske 10 år för hjärtat till en livstid för hjärna och nerver även om forskare idag inte är helt säkra på att inte hjärna och nerver förnyas. En traditionell uppskattning har varit att kroppen förnyas i stort sett helt på ca. 7 år. Man vet dock att de flesta organ förnyas mycket snabbare med en cykeltid på kanske ett år.

Om vi antar att cykeltiden är 7 år och att 30% av kroppsvikten är kollagen så betyder detta att kollagenproduktionen för att förnya kollagenet måste vara ungefär:

Kollagen/dag = 0.3*Kroppsvikt/(7*365)

För en person som väger 80 kg får vi då:

Kollagen/dag = 0.3*80/(7*365) kg/dag = 0.031 kg/dag = 9 g/dag

Vi kan använda kollagenproduktionen för en uppskattning av minimimängden C-vitamin vi måste få i oss per dag för att kroppen skall kunna förnyas korrekt.

Då kollagen produceras ur protokollagen tvinnas fibriller ihop och svetsas med C-vitamin. För att svetsningen skall lyckas måste OH-grupperna ligga mot centrum av den tvinnade fibern vilket sker vart tredje varv. Vi kan uppskatta hur många ”punktsvetsar” som behövs i en given mängd kollagen genom att titta på molmängderna av fiberns komponenter.

Molvikten för Hydroprolin är 129 gram/mol

Molvikten för Prolin är 115 g/mol

Molvikten för Glycin är 75 g/mol

Om vi antar att de tre komponenterna förekommer i ungefär samma proportion så kan vi beräkna molmängden för medelvikten av komponenterna. Medelvikten för komponeterna är 106 g/mol vilket betyder att ovanstående dagsproduktion kollagen motsvarar ca.

Dagsproduktion kollagenkomponenter i mol = 9 g/106 g/mol = 0.08 mol

Vid svetsningen behövs en molekyl C-vitamin för var tredje komponent i fibern men eftersom fibrillerna svetsas parvis så halveras behovet. Mängden C-vitamin som behövs uttryckt i mol blir då:

C-vitamin(mol) = 1/3*1/2*kollagen(mol) = 1/6*kollagen(mol)

Vi behöver då ungefär:

Dagsbehov C-vitamin(mol) = 0.08 mol/6 = 0.013 mol C-vitamin

Då molvikten för C-vitamin är 176 g/mol kan vi enkelt förvandla 0.04 mol C-vitamin till gram:

C-vitamin i gram = 0.013 mol * 176 g/mol = 2.34 g

Om kroppen förnyas på sju år och kollagenet byts ut i ungefär samma takt betyder detta att vi behöver få i oss ungefär 2.5 g C-vitamin per dag för att producera perfekt kollagen. Notera dock att C-vitamin också har andra funktioner i kroppen än att producera kollagen. Behovet bör i verkligheten vara högre än det angivna.

Notera också att behovet kan vara betydligt högre om fyrnyelsecykeln är snabbare.

Kollagen och C-vitaminbrist?

Vad händer om det inte finns tillräckligt med C-vitamin för kollagensyntesen? Vi kommer nu in på spekulation! Jag antar att kollagen fortfarande kommer att bildas men att fibrillerna svetsas på allt färre punkter. Om varannan punkt lämnas osvetsad så sjunker C-vitaminbehovet till ca. 1.25 g/dag. Om endast var tionde punkt svetsas faller behovet till 250 mg/dag och vid nivån en punkt på femtio (1/50) kommer vi ner till 50 mg/dag och detta är samtidigt den nivå då skörbjuggssymptom tydligt börjar uppträda i en större population.

Min gissning är att då uppskattningsvis var femtionde punkt svetsas så börjar kvaliteten på kollagenet bli så dåligt att tunna blodådror läcker (blånader utan orsak), det börjar uppstå ledskador i knän, höfter och rygg då slitytorna inte längre fungerar till följd av alltför dålig kvalitet på kollagenet i ledytorna och leddiskar. En intressant fråga är hur stor del av de slitageskador man ser i den åldrande befolkningen som är direkt förorsakade av en kronisk C-vitaminbrist?

hoftledsartros_liten_180x107

Hur borde man inta C-vitamin?

Det finns forskning som visar att C-vitamindoser på 100 – 200 mg/dag tas upp i stort sett till 100%. Då en engångsdos går över denna nivå så kommer en allt mindre mängd att tas upp av kroppen. Det finns uppskattningar på hur engångsdosen påverkar upptagningen. Tabellen nedan ger en grov uppskattning av upptagningen som funktion av dosen.

100 mg          ---> 80%

1.5g            ---> 50%

6g              ---> 25%

12g             ---> 16%

Ovanstående visar rätt tydligt att dagsdosen skall spridas spridas ut så mycket som möjligt. Ett gott alternativ är att göra ”mineralvatten” genom att blanda två teskedar C-vitamin och samma mängd matsoda i t.ex. en 1.5 liters vattenflaska. Resultatet blir någonting som påminner om ”Samarin” d.v.s. kolsyrat mineralvatten. C-vitaminet finns då i formen askorbat vilket förbättrar upptagningen. Om man dricker en flaska per dag så kommer man att få en adekvat dos C-vitamin och också tillräckligt med vätska.

Jag är intresserad av kommentarer till ovanstående resonemang! Har jag resonerat fel och i såfall på vilket sätt?

Intressanta länkar:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kollagen

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sk%C3%B6rbjugg

http://www.paulingtherapy.com/

https://svenska.yle.fi/artikel/2010/04/10/diskbrack

http://www.kiropraktorcentrum.com/index.php/sv/symptom/diskbrack

http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=220

 

Om fetma och kost

07/03/2016

Det här är ett sammandrag av en diskussion förd i Hufvudstadsbladet (Hbl i Finland). Diskussionen startades av Medicine- och kirurgie doktor Olof Palmgren som förde fram den klassiska synen på övervikt d.v.s. problemet är helt enkelt att en person med övervikt äter alltför mycket och följaktligen så ligger problemet i slutändan i en svag karaktär hos individen. Den överviktiga förmår inte förändra sitt beteendemönster så att vikten kan fås att gå ner permanent. Jag citerar, av upphovsrättsloga orsaker, endast en del  Olof Palmgrens ursprungliga inlägg nedan (betoningen nedan är min).

Vill man magra måste man äta och dricka mindre än vad kroppen behöver.
… Tyvärr finns det dock alltför många personer med kraftig övervikt som disponerar för diabetes, anstränger hjärta, benbyggnad och leder med mera. Motion är viktig för alla människor, men minskar inte på vikten. Träning bränner inte fettet.
Givetvis ökar träningen i viss mån kroppens energibehov, men ofta växer även aptiten. Musklerna växer och väger mera än fettet. Övervikten beror på många olika orsaker men har en gemensam faktor. Om man dricker mycket sprit och äter mera än vad kroppen behöver ökar man i vikt. Vill man magra måste man äta och dricka mindre än vad kroppen behöver.
Olof Palmgren

Konstaterandet verkar vid första ögonkastet vettigt sett ur en fysikers synvinkel … får man i sig mera energi än man gör sig av med så måste överskottet lagras någonstans i form av framför allt fett … men är situationen faktiskt så enkel?

På 150 år har sockerkonsumtionen ökat från under tio kg/person och år till över sextio kg/person och år. Notera att vi utöver denna mängd socker även äter stora mängder snabba kolhydrater t.ex. vitt mjöl som kroppen förvandlar till glukos (socker). Situationen är alltså värre än vad sockerkonsumtionen utvisar.

Sockerkonsumtion_1700-nutid

Resultatet av denna extrema sockerkonsumtion har blivit en epidemi av fettma i västvärlden. Vi borde då kanske fråga oss om antagandet att det endast är mängden mat som är roten till övervikten stämmer? Kan det vara så att just sockret och närbesläktade kolhydrater har en nyckelroll då vi blir feta?

Då vi äter socker kommer sockernivån i blodet att snabbt stiga vilket kroppen hanterar genom att producera insulin. Insulinet används för att mata in socker i kroppens celler där det används för att producera energi. Insulinet används också till att ge cellerna en signal att socker skall lagras som fett vilket samtidigt gör att kroppen inte använder de fettreserver som redan finns även om kroppen temporärt skulle behöva mera energi än normalt. Konstaterandet att motion inte minskar på vikten är alltså helt korrekt under förutsättning att det hela tiden finns tillräckligt socker lagrat i kroppen. Då sockernivån börjar sjunka en till två timar efter sockerintaget går det en signal till hjärnan att vi är hungriga igen vilket ofta åtgärdas med sockerbaserade snacks, läsk eller motsvarande och processen upprepas. Hunger är en så grundläggande känsla att väldigt få klarar av att motstå hunger vilket leder till för mycket mat och en galopperande övervikt.

sockerfluktuationer_dag

Källa: http://www.phlaunt.com/diabetes/43067769.php

Bilden ovan visar blodsockervariationerna i en normalindivid samt två exempelindivider. Individen Tom är i en situation där blodsockernivån aldrig går ner ens i närheten av normalnivån. En kontinuerligt hög sockernivå ger olika typer av diabetesskador. Om man artificiellt höjer insulinnivån utan att påverka dieten kommer man att skjuta upp diabetesskadorna men Toms vikt kommer att fortsätta att stiga till följd av högre insulinnivåer.

Den intressanta frågan blir då hur vi kan hantera hungern? Det visar sig att proteiner och fett skapar en mättnadskänsla mycket effektivare än t.ex. kolhydrater. Borde vi inte i såfall gå in för att modifiera vår kost så att vi på ett naturligt sätt blir mätta innan vi har vräkt i oss så mycket att vi blir feta? Den naturliga vägen att gå skulle om detta resonemang gäller vara att aktivt dra ner på socker och kolhydrater och byta ut en stor del av dessa mot t.ex bladgrönsaker, proteiner (både vegetariska och animaliska) och vettiga former av fett. Resultatet är samtidigt en minskad sockerbelastning vilket torde minska risken för typ 2 diabetes.

Kan det vara så att problemet inte i första hand är mängden mat vi äter utan det faktum att vi äter dumt? En enfaldigt sammanställd kost gör att vi äter ofta vilket gör att kroppen kontinuerligt lägger undan energi för de dåliga tider som aldrig kommer i vårt samhälle!

Kan vi jämföra situation för en sockerberoende person med en heroinist? Då heroinets effekt börjar klinga av är beroendet så stark att heroinisten använder nästan vilka metoder som helst för att komma över följande dos. Heroinisten har inte kontroll över suget efter nästa dos. Har vi samma situation gällande sockerberoende? Hungerkänslan, som dessutom är extremt enkel att åtgärda, genom äta sockerbaserad skräpmat t.ex. snacks, kan inte behärskas vilket leder till övervikt. Eftersom mycket stora mängder socker och kolhydrater används i industrimat för att ersätta fett och ge tillbaka den smak och den konsistens som försvann med det fett som borde ha funnits där, men som togs bort, så kommer insulinnivån hos de flesta att kontinuerligt ligga högt vilket leder till fetma. Situationen förvärras av att myndigheterna rekommenderar oss att äta ofta för att undvika svängningar i blodsockernivån.

Olof Palmgren avarade på min inlägg i Hbl 20.2 med nedanstående kommentar som är klippt från ”Pressreader” googla på ”Hbl olof palmgren måtta i allt”.

Olof_Palmgren_Måtta_i_allt.png

Olof Palmgren (Hbl 29.2) verkar avsiktligen missförstå vad jag konstaterade i mitt inlägg angående kost (Hbl 20.2). Han konstaterar att man genom att lämna bort socker och kolhydrater skulle skapa undernäring och en katastrof i världen. OP verkar inte vara medveten om att en kost helt utan socker och kolhydrater är helt möjlig. Ett exempel på detta är eskimåernas traditionella mat som bestod till 50% av fett, 30-35% av protein och resten kolhydrater i form av glykogen som finns i kött. Hjärtsjukdomar var mycket ovanliga trots den extrema fettkonsumtionen.

Mitt konstaterande gällande människans behov av socker och kolhydrater d.v.s. tillsats av socker och kolhydrater i kosten stämmer alltså. Konstaterandet betyder dock inte att det skulle vara önskvärt att gå in för en så extrem diet. Däremot är dagens extremt socker- och kolhydratrika kost knappast något vi borde uppfatta som normaldiet utan något som är lika extremt som eskimåernas diet men i riktning mot den andra ytterligheten.

Palmgren verkar också tro att en frisk kropp inte klarar av att hantera lågt blodsocker. Människan skulle inte ha överlevt som art om vi skulle bli matta och apatiska varje gång vi inte får mat (socker) vid korrekt klockslag. Kroppen har mångdubbla säkerhetssystem för att hantera svält. Om det inte finns tillräckligt glukos så kan levern ur fett börja producera fettsyror (ketoner) som hjärnan kan använda i stället för socker. Många läkare verkar dock idag ha indoktrinerats att tro att ketoner automatiskt betyder att kroppen har kommit i ett livsfarligt tillstånd ketoacidos som förekommer vid oskött typ 1 diabetes. En frisk människa kan utan problem gå över i ketonförbränning där kroppens fettförråd används genom att t.ex. fasta 1-2 dygn utan att detta ger några som helst obehagliga biverkningar. En typ 2 diabetiker bör dock dra ner på mängden insulin i takt med att blodsockerhalten sjunker eftersom resultatet annars kan bli insulinschock vilket är det Palmgren beskriver ovan (då man ger glukos direkt i ådern då blodsockerhalten har sjunkit för lågt hos en diabetiker). Den här diskussionen gäller i princip friska människor som dock kan ligga i riskzonen för metaboliskt syndrom och typ två diabetes. En normal frisk människa går inte in i insulinschock av en fasta på några dagar.

Problemet med en kost som till 60-70% består av kolhydrater och socker är att den lägger insulinet på en kontinuerligt hög nivå. Hög insulinnivå ger kroppen order att lagra fett eftersom en av insulinets uppgifter är att tvinga in energi i form av socker i cellerna. Svängningar i blodsockernivån tolkar kroppen som hunger vilket leder till kontinuerligt småätande och på sikt viktuppgång genom att kroppen hela tiden fyller på glukosförråden utan att använda de fettreserver som finns. Detta är orsaken till Palmgrens konstaterande att motionerande inte sänker vikten. Kroppen förbränner endast glukosförråden temporärt som snabbt fylls på igen utan att fett tas ur fettcellerna. Eftersom ett glukosöverskott hela tiden finns så kommer fettförråden att kontinuerligt växa.

Jag håller helt med Palmgren om att målet bör vara att äta mångsidigt. Frågan är dock om vi idag faktiskt äter mångsidigt då vi äter extrema mängder kolhydrater och socker? Vi kan i hela världen se en aldrig tidigare skådad epidemi av övervikt som på sikt leder till att kanske varannan västerlänning antas få typ 2 diabetes under sitt liv.

Dagens överviktsepidemi startade 1977 då man i USA gav kostrekommendationer där man på falska grunder demoniserade fett och via industrimat och ”lättprodukter” ersatte fettet med kolhydrater och ofta rent socker. Jämför detta med den diet man använder för att göda svin. Gödsvin ges skummjölk (lite fett men mycket mjölksocker), mängder av kolhydrater och … socker i olika former. Socker leder till att aptiten ökar, gäller detta månne för människor också?

Hur borde man äta för att bränna fett? Min uppfattning är att nyckelfrågan är att ge kroppen signaler att fettförråden måste tas i bruk. Denna signal ger vi genom att under en längre tid sänka blodsockernivån. För att kroppen skall hinna börja bränna fett måste avståndet mellan insulintopparna göras så stort som det är praktiskt möjligt samtidigt som insulinnivån generellt måste sänkas.

Mycket få människor klarar av att t.ex. äta ett socker- och kolhydratrikt mål på morgonen och därefter äta nästa gång vid 15-17-tiden. Orsaken är att morgonmålet ger en kraftig insulintopp som klingar av efter kanske två timmar. Efter två timmar är personen hungrig och tar sig en kopp kaffe med sött tilltugg eller ett glas läsk. Insulinnivån stiger nu till den höga normalnivån och personen känner sig tillfreds i två timmar då det är dags att gå och äta lunch. Vid två till halv tretiden är blodsockret igen lågt efter lunchen och det är tid att boosta blodsocker och insulin med ett mellanmål … det finns ingenstans en lucka där kroppen skulle börja bränna fett vilket betyder att inget fett försvinner.

Alternativet är något som ser ut som ett brittisk morgonmål med ägg, bacon smör och något grönt. En liten mängd kolhydrater är ok men huvuddelen av maten är fett och proteiner. Resultatet av den ökade fettmängden är att hjärnan får en signal ”Jag är mätt!”. Det är fullt möjligt att, då fettet långsamt förbränns i levern, arbeta fram till tre … fyratiden utan att vara hungrig. Det är inte någon nackdel för arbetsgivaren att två korta och en lång paus i arbetet elimineras … man frågar sig om det här vore något någon arbetsgivare skulle vara intresserad av att försöka sig på. Ett kraftigt morgonmål med hög fetthalt skulle serveras av firman och man skulle i stället eliminera söta drycker och en onödig lunch. Skulle detta eventuellt höja totalproduktiviteten? Speciellt intellektuellt arbete där långa perioder av intensiv koncentration behövs skulle antagligen påverkas positivt av eliminering av onödiga kafferaster och på dem följande 20 minuters omstarter för att komma ihåg vara man var före pausen.

Är inte en diet med håg fetthalt rena döden för hjärtat? En sökning på kranskärlssjukdomar visar att dödligheten i Finland är ca. 94/100000 medan den i Storbrittanien är 60/100000 d.v.s. britterna mår tydligen inte sämre av en fetare diet. Det finns en intressant vebbplats som ger dödligheten för en hel del olika sjukdomar. Det är självklart att skillnaden i dödlighet inte beror endast av skillnaden i morgonmål.

http://www.worldlifeexpectancy.com/cause-of-death/coronary-heart-disease/by-country/

För att det inte skall bli några missförstånd så förespråkar jag inte en helt kolhydrat- och sockerfri diet. Däremot uppfattar jag att vi antagligen skulle må bra av att kraftigt ändra på dieten i riktning mot en mera traditionell kost med betydligt mera naturligt fett och proteiner. Vi kan utan några som helst problem sänka sockerkonsumtionen till en sjättedel utan att vara extrema på något sätt eftersom människor levde med denna sockerkonsumtion innan mänskligheten kom in i epidemin av fett och sockersjuka. Det verkar rätt klart att en snabb lösning som åtminstone förbättrar dagens situation är att minska på sockret. Socker måste ersättas med lämpligt fett helt enkelt för att kroppen skall ges korrekta mättnadssignaler vilket förhindrar frossande och därigenom indirekt viktuppgång.

Notera:

Ytligt sett har Palmgren rätt i att mängden mat på slutändan avgör om vi blir feta eller inte. Min frågeställning är varför så många människor idag äter mera än vad de behöver? Man bör också komma ihåg att ämnesomsättningen hos samma individ kan variera inom rätt vida gränser. Om ämnesomsättningen sjunker men matintaget hålls konstant så ghår sannolikt vikten upp. Om å andra sidan matmängden minskar och kroppen sänker ämnesomsättningen så behöver inte vikten minska trots ett minskat matintag.

Ett intressant inlägg på engelska:

Lars Silén Fysiker


Pointman's

A lagrange point in life

THE HOCKEY SCHTICK

Lars Silén: Reflex och Spegling

NoTricksZone

Lars Silén: Reflex och Spegling

Big Picture News, Informed Analysis

This blog is written by Canadian journalist Donna Laframboise. Posts appear Monday & Wednesday.

JoNova

Lars Silén: Reflex och Spegling

Climate Audit

by Steve McIntyre

Musings from the Chiefio

Techno bits and mind pleasers

Bishop Hill

Lars Silén: Reflex och Spegling

Watts Up With That?

The world's most viewed site on global warming and climate change

TED Blog

The TED Blog shares interesting news about TED, TED Talks video, the TED Prize and more.

Larsil2009's Blog

Lars Silén: Reflex och Spegling

%d bloggare gillar detta: