Jag brukar "sova på" varje inlägg jag skriver. Väldigt ofta märker jag efter att det undermedvetna har processat mitt material att någonting måste förändras. Skrivprocessen blir något långsammare men kvaliteten stiger, hoppas jag. I detta fall betydde "att sova på saken" att Stefan Forss en Finsk militärexpert (som är bekant sedan studietiden) hann före mig. Den sista bilden visar en del av Stefan Forss inlägg i Hufvudstadsbladet. Varför har inte denna fråga behandlats långt tidigare på ledarplats?
Vi har under en tid kunnat se hur Ryssland koncentrerar trupper nära gränsen till Ukraina. Det finns idag ca. 100 000 ryska trupper vid gränsen till Ukraina. År 2014 ockuperade Ryssland Krim vilket var ett solklart brott mot internationell lag. Min uppfattning är att vi denna vinter kommer att se motsvarande ske gällande de rysktalande områdena i östra Ukraina.
Vi har vid gränsen mellan Vitryssland och Polen kunnat se experiment med okonventionell krigföring där folk från främst Irak har använts som spelbrickor genom att man har lovat dem fri passage till främst Tyskland men också Finland har angetts vara ett mål. Det är intressant att notera att Sverige tydligen inte längre är speciellt intressant, är orsaken till detta de problem man tydligt idag kan se i invandringstäta områden i form av skjutningar, bomber och bränder?
Problemen vid den Polska gränsen verkar rätt entydigt vara arrangerade av Ryssland med Lukasjenko som ivrig hjälpreda eftersom stöd från ryssland är ett måste för att hålla den Vitryska regimen under armarna. Gränsproblemen verkar främst vara ett test av hur enigt Europa står i en konfliktsituation. Vi vet att Polen har utsetts till Europeisk pariaklass varför det naturligtvis är intressant att testa om Polen trots politiska konflikter i förhållande till EU fortfarande har stöd från EU.
Hur kommer maktövertagandet att ske
Ukraina har idag ett starkt moraliskt stöd i Europa men det torde inte finnas några hållbara löften om stöd vid en eventuell väpnad konflikt. En förutsättning för att Ryssland skall kunna ockupera östra Ukraina är att Ukraina står ensamt och EU inte ingriper i ett kommande krig.
Strategin som Ryssland kör för att hålla EU utanför ett krig verkar självklar. Ryska trupper står vid Ukrainska gränsen och väntar på att vinterkylan skall lägga sig över Europa. Tyskland har monterat ner sin grundläggande energiproduktion och bytt ut säker produktion baserad på kol och kärnkraft mot osäker och otillräcklig produktion baserad på vind och sol. Sol är under vinterhalvåret inget alternativ ens i mellaneuropa, uppe hos oss i Norden produceras ingen solenergi att tala om under 3-4 månader under vintern då energibehovet är som störst.
Då Ryssland går in i Ukraina kommer det att vara mycket kallt i mellaneuropa och ordern från Moskva kommer att vara att EU hålls utanför konflikten om man inte vill att naturgasen från Ryssland stängs av. Naturgas är ett mycket viktigt bränsle för uppvärmning. Stänger Ryssland naturgaskranarna vid en längre köldperiod så kan detta ge mycket stora skador på främst Tysk infrastruktur. Europa har inte tillräckliga strategiska naturgaslager och mycket obetydlig egen naturgasproduktion då man på politiskt håll har förbjudit fracking. Då vattenledningar fryser kombinerat med problem med vattendistribution och falerande avloppssystem blir kostnaderna ofantliga.
Vad borde göras
Europa/EU borde ge en klar signal till Ryssland att ett försök till Rysk annektering av delar av Ukraina betraktas som angrepp mot själva EU och att Ryssland då riskerar att gå i krig mot hela Europa. Försök att utnyttja Rysk energi som vapen är att jämföra med en väpnad fientlig handling. Ryssland är en stor spelare då man ger sig på ett ensamt land men Ryssland kan inte ekonomiskt och industriellt stå mot ett enat Europa. Europas ekonomi är ca. tio gånger större än Rysslands.
Bilden visar de områden som Ryssland sannolikt främst är intresserade av. Om det visar sig att ett anfall lyckas väl kan knappast någon med säkerhet säga hur stora delar som annekteras.
Jag hoppas naturligtvis att jag själv och Stefan Forss har fel men vi har många gånger genom historien kunnat se hur sabelskrammel plötsligt leder till okontrollerat krig. Exempel på hur lite som behövs för att tända på är mordet på Franz Ferdinand som utlöste det första världskriget. Tysklands invasion av Polen som inledde det andra världskriget var tydligen något Tyskland hade räknat med att kunna genomföra på samma sätt som maktövertagandet i Österrike. Västmakternas reaktion d.v.s. man förklarade krig kom tydligen som en överraskning. Jag hoppas att inte Rysslands sabelskrammel vid Ukrainas gräns är en missbedömning med oanade följder för Europa.
I den största finlandssvenska tidningen Hufvudstadsbladet läser vi den 10.11.2021 rubriken ”Allt fler dubbelvaccinerade läggs in på sjukhus”. I notisen hittar vi vidare ”I oktober var antalet dubbelvaccinerade sjukhuspatienter omkring tio per vecka, men förra veckan var antalet inlagda på de nyländska sjukhusen redan uppe i en veckosiffra på nästan 35. Det skriver Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt HUS i ett pressmeddelande.”
Lite senare kommer en förklaring(?) ”Att dubbelvaccinerade smittas oftare nu förklaras enligt HUS av att epidemin tilltagit överlag. Det är mycket virus i omlopp. ‘Vaccinen är effektiva, men inte 100-procentigt effektiva’ säger sjukvårdsdistriktets tillförordnade vd Markku Mäkijärvi”.
Uppgifter från bl.a. Storbrittanien visar tydligt att vaccinerna läcker oroväckande. Då man jämför antalet smittade mellan grupperna fullt vaccinerade och ovaccinerade så att mätningen gäller antalet smittade per hundratusen i de två grupperna så slås man av att smittograden bland de vaccinerade är större än hos ovaccinerade. Skillnaden är inte speciellt stor men tydlig. Brittiska data från perioden vecka 36-39 visar t.ex. i gruppen 60-69 år där 90% av gruppen är vaccinerad att:
Antalet smittade vaccinerade minst 14 dagar efter den andra vaccinationen är 31998.
Antalet smittade ovaccinerade är 1798.
Antalet smittade bland personer med fulla två doser vaccin 563 per hundratusen.
Antalet smittade bland ovaccinerade är 332 per hundratusen.
Vilket är argumentet för att begränsa rörelsefriheten hos icke vaccinerade då de vaccinerade enligt brittiska data tydligen är 70% mer smittade och smittospridare än de ovaccinerade?
För att en person som överväger att ta en dos experimentellt vaccin skall kunna göra en egen rationell riskbedömning måste alla relevanta data finnas tillgängliga, detta är inte fallet.
Ur finska register får jag inte idag enkelt fram t.ex.
Antalet hjärtproblem eventuellt kopplade till vaccinet. Lite mera generellt skulle jag vilja ha statistik över hur hjärtsjukdomarnas frekvens har förändrats jämfört med tiden före coronan. Vilken är sannolikheten för att hjärtproblem kopplade till COVID eller vacciner inte syns i statistiken.
Antalet lungproblem eventuellt kopplade till vaccinet. Samma kommentar som i föregåenmde punkt.
Antalet blodproppar eventuellt kopplade till vaccinet. Samma kommentar som i tidigare punkter.
Antalet neurologiska biverkningar eventuellt kopplade till vaccinet. Samma kommentar som tidigare.
Hur många anmälningar om bieffekter från vaccinerna har gjorts och hur fördelas de på ovanstående.
Har det skett förändringar i dödligheten i hjärtsjukdomar sedan början av 2020?
Har det skett förändringar i dödligheten i lungsjukdomar sedan början av 2020?
Har det skett förändringar i dödligheten i stroke sedan början av 2020?
Då man vaccinerar befolkningen i stor skala förväntar man sig att vaccinationen skall ge upphov till något man brukar kalla flockimmunitet då en betydande del av befolkningen antingen har haft sjukdomen och således har fått naturlig immunitet eller då en betydande del av befolkningen blivit immun till följd av vaccination. Problemet med ovanstående resonemang är att man idag har tillgång till rätt mycket data från hela världen. I PMC med (amerikanska myndighetsdata) hittar vi en referens till en ny forskningsrapport publicerad i European Journal of Epodemiology. Artikelns sammanfattning är intressant:
”På landsnivå verkar det inte finnas någon observerbar relation mellan procenten fullt vaccinerade i populationen och nya COVID-19 fall under de senaste 7 dagarna. Faktum är att trendlinjen tyder på en marginellt positiv association så att länder med en högre procent fullt vaccinerade har ett större antal COVID-19 fall per miljon invånare. Israel med över 60% av befolkningen fullt vaccinerad hade det största antalet COVID-19 fall under de senaste 7 dagarna. Avsaknaden av en klar koppling mellan procenten fullt vaccinerade exemplifieras av t.ex. Island och Portugal. Båda länderna har mer än 75% av befolkningen fullt vaccinerad och har fler COVID-19 fall per miljon invånare än länder såsom Vietnam och Sydafrika där vaccinationsgraden är ca. 10%.
Bilden är lånad från PMC med.
Notera att ett fungerande vaccin borde ge en trendlinje grovt i riktning från övre vänstra hörnet fallande ner mot hörnet i höger. Bildens trendlinje indikerar att full vaccinering ökar den vaccinerades risk att smittas av COVID-19 jämfört med en ovaccinerad.
Man konstaterade i dagens 12.11.2021 Hufvudstadsbladet att ovaccinerade löper en 19-ggr större risk att smittas av COVID-19 än fullt vaccinerade. Vad beror den extrema skillnaden på i förhållande till brittiska data som tyder på att risken för smitta för fullt vaccinerade är betydligt högre än för ovaccinerade (se tabell 5 på sida 13)? Brittiska data tyder på att fullt vaccineradelöper en dubbelt större risk (t.ex. åldersgruppen 60-69 år) att smittas än ovaccinerade … skillnaden mot brittiska data är då ungefär 36-faldig. Är orsaken till att man i Finland tydligen inte hittar smittade vaccinerade att man helt enkelt inte testar fullt vaccinerade eftersom man utgår från att de inte kan vara smittade? Man har i samband med diskussionerna om att öppna samhället också diskuterat möjligheterna av att minska på testningen av fullt vaccinerade. Är det vi nu ser resultatet av dessa diskussioner? Om man endast testar klara ”break through” fall som hamnar på sjukhus så förvrider man statistiken kraftigt.
Vilket är argumentet för ett coronapass då man öppnar upp för den samhällsgrupp som uppvisar den högsta graden av smitta (i Storbrittanien) medan man stänger samhället för den grupp som visar den lägsta smittograden?
För läsare som kan engelska och gärna tittar på video så finns här en intressant video om ovanstående frågor dock utan direkt koppling till Finland.
Våra myndigheter gör allt för att tvinga alla medborgare att ta läckande COVID-vaccin. Med läckande vaccin avses vaccin som lindrar sjukdomens symptom men som inte förhindrar den vaccinerade från att bli infekterad och och från att sprida sjukdomen till andra vaccinerade eller ovaccinerade.
Jag råkade stöta på en intressant länk till UK Health Security Agency d.v.s den brittiska institution som bl.a. har till uppgift att följa med vacinationsgraden samt antalet smittade bland vaccinerade och ovaccinerade. UK Health Security Agency data är rätt överraskande och mycket överraskande då man ser på myndigheternas sätt att hantera COVID-krisen.
UK Health Security Agency publicerar varje vecka ett dokument COVID-19 vaccine surveillance report Week XX där XX är årsveckans nummer. Dokumentet innehåller en tabell (i detta exempel vecka 40) Table 2. COVID-19 cases by vaccination status between week 36 and week 39 2021.
Jag har samlat ifrågavarande data från vecka 32 till vecka 41. Eftersom jag själv hör till åldersgruppen 60-69 år så väljer jag denna åldersgrupp som exempel. Ur Tabell 2 kan vi nu plocka ut antalet smittade bland vaccinerade och ovaccinerade och rita upp en graf över hur de två grupperna förhåller sig till varandra. Notera att man anger antalet som antalet smittade per 100 000 i båda grupperna d.v.s. vi jämför två likvärdiga storheter. Resultatet blir:
Bild: Smittade vaccinerade per 100 000 (blå) respektive smittade ovaccinerade per 100 000 (röd).
Notera att vi har klart fler smittade bland de vaccinerade än bland de ovaccinerade. Situationen blir ännu intressantare då vi noterar att den valda åldersgruppen 60-69 år har över 80% vaccinerade. Eftersom det finns fyra gånger fler vaccinerade än ovaccinerade så betyder detta att vi för att få rätt bild av det verkliga antalet smittade bör multiplicera den vaccinerade gruppen med fyra för att få rätt proportion verkliga smittade inom åldersgruppen. Resultatet blir:
För mig ser demoniseringen av icke vaccinerade väldigt konstig ut då ungefär sju gånger fler vaccinerade blir smittade än ovaccinerade. En smittad vaccinerad sprider sjukdomen till vaccinerade eller ovaccinerade precis lika effektivt som en smittad ovaccinerad gör det. Det verkar dock klart att sjukdomen blir lindrigare om man är vaccinerad. Man bör dock komma ihåg att risken att bli så sjuk att man måste uppsöka sjukhus är relativt liten, någon eller max några procent. Risken att dö i COVID är en bråkdel av en procent. En gallup i USA nyligen indikerade dock att människorna tenderade att grovt överskatta riskerna. Gallupen indikerade att de utfrågade personerna trodde att man löpte en kanske 50% risk för att hamna på sjukhus om man blev smittad (10x högre än den verkliga risken). Likaså uppfattades risken för död som mycket högre än den var i verkligheten.
Som avslutning kan man fundera över vad man egentligen ger för vaccin åt befolkningen. De brittiska data jag hänvisar till ovan visar att risken för att smittas av COVID ökar efter vaccination. Var inte tanken med att ge vaccinet att minska risken för att smittas av COVID? Den långsamt sjunkande trenden bland ovaccinerade som inte verkar finnas hos vaccinerade kunde tänkas vara ett mått på hur mycket naturlig immunitet det finns hos ovaccinerade. Med tiden kommer en allt större del av de ovaccinerade att ha haft sjukdomen och efter detta en rätt god immunitet (uppskattningar pekar på att immuniteten hos en person som har haft sjukdomen är kanske 15 ggr bättre än för en vaccinerad). Följande fråga blir då varför så många vaccinerade trots vaccinationen smittas av den sjukdom de vaccinerats mot? Det är svårt att med så lite data dra några slutsatser om trender bland vaccinerade. Ovanstående data indikerar dock med rätt stor säkerhet att vi bland ovaccinerade har en sjunkande smittotrend. Varför ser vi inte samma trend bland vaccinerade?
Det vore väldigt intressant att hitta data på proportionen (vaccinerade/ovaccinerade) patienter på sjukhus med COVID som den dominerande sjukdomen. Jag är väl medveten om att våra media poänterar att merparten av patienterna är ovaccinerade. Problemet är att denna uppgift är att betrakta som hörsägen. Om någon läsare kan ge en länk till verkliga data är jag mycket tacksam.
Min far överstelöjtnant Åke Silén studerade som utbytesstudent på Krigshögskolan i Stockholm på 1960-talet. Min far hade med sig hem (icke hemligstämplade) böcker bl.a. annat en bok om fallskärmshoppning som hans vetgiriga barn med stort intresse läste. I boken fanns ett fotografi av ett utrymme där fallskärmar packades/veks ihop enligt mycket stränga regler. På väggen i rummet fanns rubrikens text i stora bokstäver: Att packa en fallskärm fel är inte slarv det är mord!
Den här artikeln kommer inte att behandla packning av fallskärmar utan fel vid vaccinering som kan ge svåra biverkningar och skador. Felet i vaccineringstekniken kan ge svåra blodproppar och hjärtinflammation men av någon anledning bryr man sig inte om att justera injektionstekniken trots att lösningen är känd och tekniken kräver ungefär fem sekunder längre tid per vaccinering.
Om vi eventuellt kan undvika majoriteten av vaccinationsskador genom en enkel förändring av vaccinationsproceduren men detta inte görs så är det inte fråga om slarv och vårdfel utan det är mord då man avsiktligt tar en risk att åsamka patienten svåra skador som enkelt hade kunnat undvikas.
Djurförsök
Djurförsök med mRNA vacciner visar att då vaccinet ges intravenöst, alltså i en blodåder, så finns det en stor risk för bl.a hjärtmuskelinflammation och blodproppar. Enligt instruktionerna för dagens COVID vaccin skall vaccinerna ges i en muskel så att de aktiva ämnena i huvudsak skall verka endast lokalt i muskeln.
Då nålen av misstag en gång på kanske tusen träffar en blodåder, ven, så kommer vaccinet snabbt att spridas till i princip hela kroppen. Spikproteinet kommer då att bildas i hela kroppen med i princip slumpmässiga, eventuellt svåra, biverkningar. Djurförsök visar att spikproteinet som sådant, d.v.s. inget virus behövs, kan ge upphov till hjärtinflammation, leverskador och blodproppar. Dessa biverkningar kan i vissa fall kan vara dödliga.
Djurförsök visar att spik-proteinet verkar kunna ge upphov till blodproppar. Om största delen av vaccinet blir i muskeln där det injicerats är risken sannolikt väldigt liten eftersom spridningen runt i kroppen blir långsammare. Om däremot vaccinet av misstag går in i en blodåder och alltså direkt in i blodomloppet så kommer huvuddelen av spikproteinproduktionen att ske på ytan av kroppens blodådror med en kraftigt ökad risk för blodproppar. Om blodpropparna bildas i hjärnan kan resultatet bli skador som kroppen inte kan reparera och resultatet att den vaccinerade avlider.
Injicering av vaccin i en muskel hos en människa
Orsaken till att vaccinet injiceras i en muskel är att man vill att kroppen skall bekämpa det på konstgjord väg av kroppen själv producerade spikproteinet i muskeln. Muskeln kan relativt snabbt reparera eventuella skador förorsakade av spikproteinet. Vi vill inte ha spikprotein i organ som är kritiska för kroppens överlevnad. Det verkar självklart att en cell som på ytan visar främmande spikprotein kommer att angripas av kroppens immunförsvar vilket naturligtvis är precis det vi vill åstadkomma för att på konstgjord väg skapa immunitet. Kroppens metod att skydda sig är att ta livet av misstänkta celler eller genom att kommendera cellen att göra självmord. Det är självklart att vi vill undvika att t.ex. nervceller i hjärnan eller någon annanstans av misstag kommenderas att göra självmord eftersom de är långlivade och svåra att ersätta.
Då man betraktar armen och placeringen av blodådrorna i armen hos en människa så ser vi att största delen av injektionsområdet är muskel d.v.s. precis det man önskar. Musklerna i armen och handen måste naturligtvis kontinuerligt förses med blod d.v.s. det finns artärer som hämtar blod till vävnadernas mikrokärl genom vilka blodet syresätter musklerna och förser dem med näring. Från musklerna samlas blodet och vätska upp av vener och lymfkärl för att sedan återföras till hjärta och lungor för nästa varv genom kroppen.
Nedanstående video av Dr Moran förklarar (på engelska) på ett lättfattligt sätt varför aspirering d.v.s. man drar tillbaka kolven en aning för att se om det kommer blod. Om aspireringen visar blod så har man punkterat en blodåder. Det är intressant att notera att Dr Moran talar om kanske en procents chans att träffa en blodåder. Min egen gissning hade varit att sannolikheten skulle vara betydligt mindre än detta (se ovan, min uppskattning baserad på medicinska illustrationer gjordes innan jag såg nedanstående video). Det är sannolikt också stor skillnad på hurudan träff i en ven man lyckas få till. Går hela dosen in i venen så är risken säkert betydligt större än om endast en del går in i ådern och resten stannar i muskeln. Sannolikt varierar olika individers känslighet för biverkningar från vaccin som sprutas in i en ven rätt mycket. Det verkar självklart att det inte är en automatisk dödsdom att bli injicerad i en ven men man vet också att akuta problem kan uppstå mycket snabbt d.v.s. inom den första halvtimmen efter injektionen. Detta är orsaken till att den vaccinerade åtminstone i Finland hålls kvar en stund för observation.
Min fråga till samhällets medicinska ansvariga blir då: Är det faktum att man inte regelmässigt aspirerar vid injektionen att jämföra med en slarvig packning av en fallskärm?
Vi vet att det är en konkret t.o.m. rätt stor risk för svåra biverkningar för patienten om vi råkar träffa en blodåder. Vi vet hur vi kan undvika problemet men om man trots detta fortsätter att utan att patienten vet om det ge vaccinet på ett riskabelt sätt då är det inte längre fråga om slarv utan om mord om det går illa.
Då du blir vaccinerad kan du mycket väl själv be att personen som ger vaccinet aspirerar. Du kan då också också själv visuellt kontrollera att det inte kommer blod vid aspireringen. Om aspireringen visar blod skall vaccinationen genast avbrytas och ett nytt försök göras på annan plats.
Jag skrev den 3.10 ett inlägg Hjärntvätt och masshypnos/masspsykos där jag diskuterade dagens metoder för hjärntvätt och manipulering av befolkningen. En mycket intressant fråga är hur man lyckas manipulera stora grupper väl skolade människor som borde ha förutsättningar att dra sina egna slutsatser och således vara immuna mot dagens masspsykoser. Problemet är att det är en liten grupp människor som tänker själv. Den utbildning vi får är inte endast kunskap utan också ”uppfostran” d.v.s. i princip hjärntvätt att tänka i specifika banor. Skolning i specifika sätt att tänka är något man behöver inom alla områden men risken är att man i samma paket får en stenhård auktoritetstro som har beskrivits med att ”vetenskapen går framåt en begravning i taget”. Först då en hyllad profet (professor) går bort så finns det plats för nytt tänkande, samma fenomen ser vi bland våra beslutsfattare. En annan grupp accepterar blint det som beslutsfattarna matar dem med. En tredje grupp inser vad som händer men de är så fega/försiktiga att de inte vågar stå upp och säga ifrån … just denna feghet möjliggjorde det som hände i Nazityskland, i Sovjetunionen eller i dagens Kina och som eventuellt kan skapa mycket lidande i den ”upplysta” västvärlden där censuren idag är stenhård.
Är världen så enkel att det endast finns två problem: Corona och klimat eller är ”selektionen” d.v.s. sensuren extrem idag och om detta är fallet så blir följande fråga varifrån instruktionerna kommer?
SWEBBTV sände igår 10.10.2021 ett intressant program av Julia Caesar ”Coronakrisen och masspsykosen” som hanterar samma frågor. Det finns för tillfället flera mycket intressanta program på SWEBBTV, det lönar sig att titta.
Vi ser hur en liten grupp människor utnyttjar människors rädsla till att leda in stora grupper människor i masspsykos eller borde man kalla det masshypnos. Hur mycket skada skall samhället åsamkas av den hårresande manipulation vi kontinuerligt utsätts för?
Hur många människor måste vi väcka att se vad som sker innan situationen kan förändras? Notera att eliten utgör en liten bråkdel av procent av befolkningen. Det enda sättet den superrika eliten har att påverka samhället är genom att göra detta i det tysta. De verktyg man använder är köpta politiker utbildade och sannolikt betalda av de superrika, total kontyroll över media samt insiderinformation med vars hjälp man fritt kan krossa eller köpa upp mindre aktörer.
Även den finska statsministern (jag ser på världen ur finsk horisont) har utbildats på detta sätt och av någon ”konstig” anledning verkar broilerpolitikerna bli mycket snabbare rika än vad deras ministerlön skulle indikera.
Vi har ibland studerat den mikroskopiska världen tillsammans, jag och mitt barnbarn (7 år). Jag hittade nyligen en rätt stor insekt 25-30 mm i längd död i botten av en vas och jag lade undan den i en tändstickask just med tanke på att vi tillsammans kunde studera en någorlunda väl bibehållen stor insekt under mikroskop.
Jag har idag två mikroskop, ett med förstoring upp till (optimistiskt) ca. 1000X och ett annat med någorlunda låg förstoring avsett för bl.a. reparation av modern elektronik. Det reparationsprojekt jag jobbar med för tillfället är ett litet Akai MIDI keyboard med mikro USB anslutning. Att återställa avslitna signalledare och en avsliten mikro USB kontakt är omöjligt att göra med mina nuvarande ögon … det skulle eventuellt ha varit möjligt i ungdomen. Lösningen är ett mikroskop med tillräcklig arbetshöjd och liten förstoring så att man kan jobba med ett kretskort med arbetsområdet kraftigt förstorat.
Vi startade upp reparationsmikroskopet och började titta på insektliket då min sjuåriga medhjälpare plötsligt frågade ”vad är det där”? Bredvid insekten låg en mörk prick kanske 1 mm lång som långsamt rörde sig framåt.
Vi ökade förstoringen och kunde se att det tydligen är någon typ av larv med en gles päls av styva hår samt jättelånga känselhår(?) i framändan(?) eller bakändan . Medan vi tittade så kom det ut några larver till för att kontrollera vad som hände med deras värld.
Mikroskopet har en inbyggd kamera vilket gjorde det möjligt att enkelt ta bilder då vi hittade något intressant.
Kanske någon vet vad den stora insekten heter och vad det är för larver som fötts ur döden?
Den avlidna på ”lit de parade”. Storleken är ungefär 25-30 mm.
Djuren som kom ut ur insekten är ungefär 1 mm långa och utan hjälpmedel ser de ut som en liten aningen långsmal prick som dock ibland långsamt rörde sig.
Jag hade väntat mig att insekten jag hittade var ett dött skal men det visade sig att det var en jättestor värld för andra invånare!
Det är alltid lika trevligt att titta på olika saker med ett barn som alltid är intresserat av allt mellan himmel och jord. I detta fall blev det intressanta diskussioner kring död och de kretslopp som ger upphov till nytt liv.
Det var intressant att se hur god koordinationsförmåga en 7-åring kan ha. Vi använde tandpetare som hjälpmedel för att titta på den stora insekten från olika håll. Min sjuåriga medhjälpare klarade utan problem av att med tandpetare valla larverna vi hittade utan att skada dem!
Efter att vi hade tittat färdigt fördes insektliket och dess världs invånare ut i naturen för att klara sig själva.
Under 1950-60-talen forskades det intensivt kring militär användning av det man kallar hjärntvätt efter att man tagit del av material från Tyskland efter kriget. Experiment på människor var som känt inte något problem under naziregimen. Man experimenterade bl.a. med hur en individ reagerar vid total isolering från omvärden, brist på sömn, återkommande störande händelser o.s.v. Mycket av de nazistiska metoderna vidareutvecklades i USA och i Sovjetunionen.
På 1960-talet hade man både i USA och i Sovjetunionen en rätt god bild av hur en människa som utsätts för svår stress och rädsla reagerar. Kunskaperna om hjärntvätt börjar nu långsamt tas i bruk i stor skala. Det är inte längre fråga om att försöka programmera om individer utan målet är att kunna påverka stora människogrupper och på slutändan hela samhället … utan att medborgarna nödvändigtvis är medvetna om vad som håller på att ske.
En förutsättning för en storskalig hjärntvätt är att den anonyma grupp som använder hjärntvätt som verktyg måste ha kontroll över nyhetsmedia. Vi har idag en situation där alla världens betydande nyhetsmedia kontrolleras av en handfull människor med ett betydande korsägande. Förutsättningen för att kontrollera nyhetsflödet inom konventionella media finns alltså sedan många år. Ett mycket färskt exempel på den totala sensur vi har idag är då världens största ”demokrati(?)” gick till presidentval 2020 och det dök upp stora mängder tvivelaktiga situationer relaterade till valprocessen både gällande hur valen var arrangerade rent praktiskt och gällande användningen av elektroniska valmaskiner. Skillnaden i röstetal mellan de två presidentkandidaterna var i nyckelstater av storleksordningen 10 000 röster. Myndigheterna gjorde flera kontroller av resultatet som dock inte verkade trovärdiga.
En mycket omfattande kontroll av valresultatet slutfördes för en vecka sedan där man tydligt har kunnat visa på bl.a. stora problem gällande insamling av poströster och acceptans av tvivelaktiga röster. Antalet problematiska och sannolikt forfalskade poströster uppgår till ca. 49 000 vilket sannolikt är många gånger större än skillnaden i röstetal mellan kandidaterna. Jag har varje dag då jag har öppnat den lokala tidningen Hufvudstadsbladet (Helsingfors, Finland) sökt efter en enda kommentar till denna röstkontroll. Man skulle tycka att problemen med valen i Vitryssland och Ryssland skulle leda till att en kontroll av valet i supermakten USA slulle vara intressant. DET HAR INTE SKRIVITS ETT ENDA ORD OM KONTROLLEN I MARICOPA, TYSTNADEN ÄR TOTAL! Intressant!
Varje vaken individ kan se att sensuren är extrem på internet. ”Fel” åsikter leder till att kanal efter kanal stängs på Youtube som ägs av Google. Resultatet blir att ingen objektiv diskussion i samhället är möjlig vilket i sin tur är precis det man strävar efter då man genomför modern hjärntvätt. Modern hjärntvätt på samhällsnivå bygger på att skrämma upp befolkningen, får som är rädda samlas kring ledaren. Det hot man ser kan vara verkligt eller konstruerat det spelar egentligen ingen roll under förutsättning att det finns en någorlunda koherent oemotsagd mediarapportering.
Ett exempel på skapad panik kan vi tydligt kan se i klimathysterin. I början av 1990-talet frågade man NASA:s kända ”klimatguru” James Hansson hur klimatförändringen skulle kunna ses på 2020-talet i New York. Hans svar var att bl.a. strandavenyn skulle ligga under vatten till följd av stigande havsnivå. Man ordnade också nyhetsjippon där Maledivernas regering höll ett möte under vatten med argumentet att Malediverna snart skulle ligga under vatten. Idag bygger man nya flygfält på Malediverna för att kunna flyga in mera turister. Av den stigande havsytan ser man inga spår och knappast skulle internationella placerare satsa på flygfält som dränks av havet. Hos oss i Finland inför man lagstiftning, i sig ofta helt OK för undvikande av översvämningar, med argumentet att havsytan kommer att stiga rejält fram till år 2100, problemet är att det finns mätstationer i Helsingfors och Stockholm som inte visar någon katastrofal höjning av havsytans nivå utan havsytans nivå fortsätter att sjunka som den har gjort sedan slutet av istiden då vikten av en till två kilometer is försvann. Argumentet man använder för att begränsa byggande på låglänta områden d.v.s. stigande havsyta är lögn men åtgärderna i sig är antagligen vettiga eftersom normal variation i vädret har lett till och kommer att leda till framtida översvämningar.
Då man kontrollerar de globala nyhetsmedia kan man genom val av vad man visar göra godtyckliga naturliga skeenden skrämmande. Ungefär 5-7 större lågtryck (stormar/orkaner) är aktiva på jorden i varje ögonblick. En större storm ger alltid upphov till skador och leder ofta till förlust av människoliv. Media kan utnyttja detta för att skrämma befolkningen genom att rapportera om svåra stormar på olika håll men man leder människor vilse genom att man inte säger att de skador vi ser främst är en följd av det lokala vädret. Återkommande rapporter om stormskador och orkaner gör att oinformerade människor som endast följer massmedia kan inbillas att något katastofalt är på gång som snart drabbar också oss.
Nedanstående video (engelska) som är väl värd tiden att se den ger en psykologs syn på ovanstående frågor.
Jag har med stort intresse följt rapporteringen av auditeringen av valet i Maricopa/Arizona i USA. Eftersom jag inte har kopplingar till USA så blir antagligen den intressantaste aspekten att se hur man kommer att rapportera om detta i Europa. Kommer våra media att förbigå allt med tystnad eller kommer vi att få en hederlig rapportering?
Valmaskinens loggfiler putsades dagen innan den första ytliga kontrollen gjordes i mars. Det verkar klart att maskinen har varit i kontakt med internet via WiFi trots att tillverkaren påstår att detta inte är möjligt. Maskinen har alltså helt klart varit kopplad till Internet vilket en valmaskin absolut inte får vara.
Alla användare har använt samma password. Detta är problematiskt eftersom det då inte går att identifiera vem som gjort förändringar på maskinen ochg dess loggfiler eftersom en relativt stor grupp människor har kunnat logga in som godtycklig användare.
Videon nedan visar (på engelska) presentationen av resultaten. Det är intressant att se hur spinndoktorerna redan arbetar på högtryck för att släta över resultatet. Jag önskar mina läsare intressanta nästan tre timmar att lyssna på rapporten.
Kanske ”Banarepubliken” i rubriken är lite väl elakt då man trots allt har lyckats göra en audit … detta görs inte i en bananrepublik. Den stora frågan är om ens det här materialet leder någonstans?
Vi har under mer än ett år kunnat följa med hur man har använt alla tänkbara metoder för att smutskasta alla COVID-19 behandlingsformer som inte stöder en omfattande vaccinering som den enda lösningen på pandemin. En förutsättning för att göra vaccinerna till en ekonomisk fullträff var att skapa en situation där man kunde säga att inga andra alternativa behandlingsformer existerade. Inga alternativ kunde existera om vaccinerna skulle kunna börja användas med undantagslov baserat på brist på alternativ.
Den som följt med pandemin är väl medeveten om att det finns ett antal traditionella mediciner som verkar ha god effekt på COVID-19 både som profylax och som behandling av svårartad COVID eller långvariga följder av COVID-19. Den kanske bäst kända medicinen är Ivermektin som används mot parasiter både hos människor och djur. Medicinen har använts i årtionden med gott resultat och få biverkningar. En effektiv medicin måste naturligtvis bekämpas effektivt och detta gjorde man med hjälp av en artikel i den mycket ansedda medicinska tidskriften The Lancet där man ifrågasatte medicinens effekt och varnade för biverkningar. Resultatet var att de flesta västländer eliminerade Ivermektin som en altewrnativ behandling av covid-19. Efter några veckor drogs artikeln tillbaka till följd av grova fel, utan några större rubriker, men myndigheterna brydde sig inte om detta och förbuden mot att använda Ivermektin stod fast.
Andra medel som använts mot COVID-19 baserat på intressanta korrelationer hos personer med lindrig eller allvarlig COVID-19 är Hydroxyclorokin, Zink, D-vitamin och C-vitamin ofta kombinerat med lämplig antibiotika för att hantera eventuella följdsjukdomar. Det är intressant att notera att många läkare medicinerar sig själva och nära familjemedlemmar med extra D-vitamin, Zink, Iveremectin etc. men man vågar inte stå upp och protestera mot etablissemangets rekommendationer eftersom detta kan betyda ett abrupt slut på karriären.
I USA har man sett ett antal fall där släktingar till patienter i coma och döende i COVID-19 genom domstol har tvingat sjukhus att ge Ivermektin till döende … med resultatet att flera personer överlevde. Är detta ett perfekt exempel på den ”Hypokritiska eden” där man hellre ser patienten dö än man ger en känd i princip ofarlig behandling. Samma tillämpning av den Hypokritiska eden har jag skrivit om tidigare där ett sjukhus i Australien vägrade använda intravenöst C-vitamin och planerade att stänga av intensivvårdsbehandlingen. Efter domstolsbeslut tvingades läkarna ge C-vitamin med resultatet att patienten överlevde utan bestående skador.
I indien har man nu stämt WHO:s högsta vetenskapsman Dr. Soumya Swaminathan för dödsförvållande då hon genom bl.a. Tweets påverkade delstaten Tamil Nadu att inte använda Ivermektin. Resultatet blev en stor mängd smittade medan områden som använde Ivermectin profylaktiskt klarade sig mycket bättre. Jämförande studier på 4000 personer har gjorts i Indien där något över 3000 personer tog Ivermectin och resten inte gjorde det. Då man testade personerna som fick Ivermectin så testade 2% positivt. Samma testning av gruppen som inte fick Ivermectin visade 11.7% smittade d.v.s. nästa sex gånger högre. Man gav två doser om 21 mg ivermectin till en kostnad av ungefär en cent per person.
Frågan är om Ivermectinens stora problem är att medicinens patent redan länge har varit utgånget och medicinen är extremt billig. Myndigheterna skulle säkert stå i kö för att använda medicinen om dosen skulle kosta tusen eller tiotusen gånger mer kanske för att de då själva skulle ha chansen att få sticka trynet i tråget.
Nedan hittas en länk till den Indiska situationen. Notera hur de videolänkar som artikeln innehåller en efter en plockas bort av Google. Vi lever i en tid då människor i västvärlden tror att vi har en fri press och fria media medan situationen i verkligheten är den att censuren är stenhård. Ryssarna förstår situationen bättre då de konstaterar att myndigheterna alltid ljuger. Myndigheterna i Ryssland vet att befolkningen vet att de ljuger men det hindrar dem inte från att fortsätta att ljuga.
Jag råkade av en slump se att ett elpiano av typen Behringer Eurogrand EG2180 fanns till salu. Annonsen konstaterade att ett par tangenter inte riktigt gick tillbaka efter nedslag. Det begärda priset var 55 Euro d.v.s. ca. 500 SEK. Jag träffade säljaren som visade sig vara en trevlig utländsk studerande som studerar teknik på den avdelning på Aalto universitetet där jag själv i tiderna har undervisat. Säljaren var tydligen rätt förvånad över att jag var ganska ointresserad av att provspela instrumentet efter att jag såg att elektroniken tydligen fungerade. Jag var ju medveten om att jag sannolikt skulle vara tvungen att plocka isär instrumentet helt. Jag visste mycket väl att det fanns många fel.
Det blev affär och jag prutade upp priset till 60 Euro för att en student nog behöver pengarna…
Fig. 1 Utgångmgsläget då instrumentet var inburet men stativet kvar på kärran. De blå tejpbitarna visar tangenter som inte går tillbaka efter nedslag eller tangenter där känslan tydligt var fel men där tangenter trots viss tvekan själv gick tillbaka.
Det första skedet var att kartlägga så många fel som möjligt. Kartläggningen gick ut på att trycka på en knapp i taget och observera hur tangenten uppför sig. Det visade sig naturligtvis att det fanns betydligt fler tvivelaktiga tangenter än vad som angivits i annonsen … inget problem och egentligen helt väntat. Fig. 1 visar den första kartläggningen av fel. Notera att ett par tangenter som inte går tillbaka blev femton i detta skede. I ett senare skede kom det till ett antal fel då inte alla tangentsensorer fungerade korrekt.
Fig. 2 Skyddslocket över tangenterna, samt övre delen av instrumentet är demonterade. Kontrollpanelen som normalt ligger vid bakändan av tangenterna ligger upp och ned över högtalarna (det långa blå kretskortet). Ungefär på mitten, strax nedanför flatkablarna ser man ett litet nästan kvadratiskt elektronikkort som utgör instrumentets hjärna. Jag gissar att kortet i stort sett i fråga om datorkraft motsvarar en Raspeberry Pi dator som kostar 30-40 Euro. Ovanför flatkablarna ser man nätaggregatet.
För att kunna fixa tangentbordet måste det tas loss. Under framkanten av tangentbordet ungefär där limlapparna sitter finns en rad kanske 50 mm långa maskinskruvar skruvade underifrån in i tangentbordet. Genom att ställa instrumentet att stå på bakkanten var det inga problem att lossa skruvarna.
Längs den inre kanten av tangentbordet finns en rad skruvar som håller fast tangenbordet från insidan. En del av dessa skruvar saknades eftersom någon eller flera tidigare ägare har varit inne i instrumentet. Innan man lyfter ut tangentbordet är det skäl att lossa de två smala flatkablarna till processorkortet. Jag märkte kablarna V och H för att veta i vilken ordning kablarna skall moteras. Om man byter plats på kablarna så får man ett intressant instrument där diskanten klingar till vänster för att mitt på instrumentet byta till bas … ingenting går dock sönder om man kopplar fel. Av detta kan man naturligtvis dra slutsatsen att jag åtminstone en gång kopplade fel trots att kablarna var märkta, ”errare humanum est” d.v.s. det är mänskligt att fela. Uttrycket fortsätter ”perseverare autem diabolicum” som man antagligen kan översätta med att om man fortsätter att fela så hör det fan till …
Fig. 3 Det tunga(!) tangentbordet kan då skruvarna har lossats försiktigt lyftas ur och ligger nu på bordet. På undersidan av tangentbordet finns falska klubbor vars uppgift är att ge rätt känsla vid anslag som också slår mot tangentens hastighetssensor. Klubborna är monterade i modulen som i bilden ligger ovanpå tangentbordet. Tangenterna kan enkelt demonteras genom att lossa ett metallstöd och en svart ”kilribba” som fixerar tangenternas bakändor. I bilden har alla tangenter i den losstagna oktavmodulen demonterats. Tangenterna sjuts försiktigt bakåt varefter de kan lyftas bort.Fig. 4 Tangenterna är fixerade på plats med en metallprofil samt en kilribba i plast. Då kilribban tas loss kan en tangent skjutas bakåt och sedan lyftas bort. Det visade sig att det speciellt vid återmonteringen ofta var lättare att montera vissa svarta tangenter före vita tangenter eftersom de vita tangenterna annars låg i vägen vid montering.
För att klubborna skall kunna demonteras måste de två långa gula kretskorten med tangentsensorer tas bort. Totalt blir det då att lossa 66 skruvar …
Fig. 5 Klubbornas moduler (en oktav) är skruvade till de två kretskorten. Det är inte möjligt att lossa en modul utan att lossa kretskorten. I bilden har det ena kretskortet redan demonterats. Längden på ett kretskort är halva längden av tangentbordet, det är alltså skäl att hantera kretskorten med försiktighet så att de inte skadas.
De två kretskorten utgör två enkla scannade brytarmatriser. Antalet kontakter är dubbla antalet mot antalet tangenter eftersom en tangenttryckning alltid aktiverar två kontakter. Kontakterna är monterade på olika avstånd från kretskortet och processorn uppskattar nedslagets hastighet genom att mäta tiden mellan de två kontaktaktiveringarna. I fig. 5 ser man uppstickande gummiben (grå samt genomskinlig) från kontakterna som utgörs av kontaktytor av grafit i gummibubblor som trycks mot spår i kretskortet. Mer om sensorerna senare i texten.
Fig. 6 Klubborna löper mycket dåligt. Notera hur fyra klubbor inte faller tillbaka av egen vikt. Det är också självklart att det inte hjälper att smörja in tangenterna eftersom friktionen finns i klubborna inte i tangenterna. Jag tror inte att det fanns en enda oktavmodul som inte hade kärvande klubbor. Resultatet var att jag servade alla klubbor.
Det är rätt enkelt astt fixa de kärvande klubborna. Man tar en lämplig metalldorn med diametern mindre än 8 mm och slår försiktigt ut axeln som går genom alla hamrarna. Det lönar sig att knacka loss axeln med modulen liggande på ett bord så att man inte blir med en grupp hamrar i famnen. Den urknackade axeln används nu som testverktyg då man med fil, borr eller brotch försiktigt vidgar axelhålet i de olika hamrarna. Jag ökade försiktigt på håldiametern tills klubban löpte lätt utan att kärva men fortfarande utan glapp. Det kan också vara skäl att försiktigt fila klubbans plastdel från sidorna eftersom problemet tydligen är att den gjutna plastdelen sväller med tiden då spänningar från tillverkningen släpper.
Fig. 7 En demonterad klubba. Problemet med kärvande klubba verkar vara att plasten med tiden sväller som en jäsande deg vilket ökar friktionen i hålet i den vita plastdelen överst. Då man jobbar med klubban kan det vara skäl att demontera den lilla triangelformade svarta plastdelen i närheten av axeln. Man kan mycket lätt tappa denna del och jag vet inte var man skulle hitta reservdelar. Lägg den åt sidan då du jobbar med tangenten. Jag tappade en av dessa svarta delar på golvet i den inte välstädade snickarboan men jag hittade den!
Jag behövde ungefär en och en halv timme för att fixa den första oktaven. De följande oktaverna krävde sedan ca. 20 minuter per oktavmodul. Övning ger färdighet.
Efter att de kärvande klubborna var fixade … jag kontrollera alla klubbor inte endast de som ursprungligen märkts med tejp, plockade jag ihop tangentbordet och kopplade det temporärt till instrumentet. Tangenterna fungerade nu perfekt. Det fanns inga kärvande tangenter och touchen var bra. Jag hittade dock ett antal tangenter som uppförde sig konstigt vid en tangenttryckning.Det fanns tre kategorier av fel:
Tangenten gav ett mycket kraftigt ljud helt oberoende av hur kraftigt jag tryckte på tangenten.
Tangenten gav ett svagt ljud då man tryckte på den och ett kraftigt ljud då man släppte upp den.
Tangenten gav ett svagt ljud oberoende av anslagets styrka.
Orsaken till ovanstående fel är följande:
Då tangenten ger ett kraftigt ljud oberoende av hur svagt man trycker på tangenten så betyder detta att den kontakt som ligger längre ifrån kretskortet gör kontakt medan den närliggande kontakten inte gör det. Processorn tolkar då anslagshastigheten som mycket hög med hög ljudvolym som resultat. Lösningen är att kontrollera att det inte finns fett, olja eller damm på kontaktytorna.
Då tangenten endast ger ett svagt ljud oberoende av anslagets styrka så betyder detta att kontakten närmare kretskortet ger kontakt korrekt men den andra kontakten längre ifrån kretskortet sluter inte vilket processorn tolkar som ett extremt långsamt anslag och resultatet blir en mycket svag ton.
Dubbeltonen svag/stark beror sannolikt på kontaminering med t.ex. olja som någon tidigare reparatör hade använt rikligt av. Då tangenten trycks ner så sluter endast den närliggande kontakten till kretskortet med resultatet att vi får en svag första ton. Då jag släpper upp tangenten så har oljan hunnit pressas undan och kontakten längre ifrån kretskortet sluter vilket tolkas som en separat kraftig knapptryckning.
Fig. 8 En tidigare reparatör hade tydligen inte förstått hur avkänningen av knapptryckningar fungerar utan man hade försökt korrigera något fel genom att lägga till ”dämpning?) i form av skumplastbitar. Sensormodulen till vänster är korrekt medan den gula skumplasten till höger inte hör dit.
I fig. 7 har sensorkretskorten monterats loss och vi kan se undersidan och de runda kontakttornen som klubban slår mot. Varje runt torn består av två kontakter. Mitt i ett torn finns en liten rund kontakt kanske en mm från kretskortet. Runt basen på ett torn finns en kontakt som går runt tornet och som ligger mycket nära kretskortet. Då man trycker på sensorn så kommer tydligen ringelektroden först att göra kontakt och sedan centralelektroden. Som jag nämnde ovan så verkar standardkonstruktionen i andra elpianon vara en dubbelrad sensorer med en kontakt per torn.
Man kan utan problem dra loss sensormodulerna för putsning men det blir en del pillrande för att få dem tillbaka på plats. Det är igen skäl att notera att jag inte vill skada någon gummimodul eftersom det kan vara extremt svårt att hitta reservdelar.
Fig. 9 En del av de bortplockade skumplastbitarna som inte skall finnas i sensorerna. Det fanns betydligt mer …
Den jobbigaste delen av reparationen var att hitta problemtangenter. Tangentbordet måste vara hopbyggt för att man skall kunna testa det. För att putsa en kontakt måste jag skruva loss det gula kretskortet i tangentbordet d.v.s. 33 skruvar. Det är skäl att alltid provspela hela tangentbordet och märka konstiga tangenter med tejp och en beskrivning av symptomen. Jag gissar att jag blev tvungen att öppna tangentbordet för justering fyra gånger innan jag fick alla fel fixade.
Fig. 10 Det hade använts rikligt med tunnflytande olja vid tidigare reparationsförsök tydligen för att fixa de kärvande klubborna. Resultatet var att det under en del av sensorerna fanns olja. Notera hur kretskortets svarta kontaktytor är våta av olja och olja finns naturligtvis också på gummidelens grafitytor.
Jag tog loss sensordelen av gummi på två ställen för att fixa kontaktproblem (se beskrivning av symptomen ovan). I fig. 10 ser man hur mittkontakten ser torr ut medan ringkontakten är nerkladdad av olja. Resultatet torde ha varit att ifrågavarande tangenter endast gav ett mycket kraftigt ljud eftersom processorn tror att anslaget sker med nästan oändlig hastighet.
Det visade sig att Biltemas elektronikrengöring på sprayburk fungerade bra. Jag använde vaddstickor fuktade med rengöringsmedel för att putsa kretskortet. Jag tog helt loss sensordelen av gummi och sprutade rikligt av rengöringsämne vid kontaktytorna. I ett skede såg det lite skrämmande ut då rengöringsmedlet tydligen reagerade med gummit vilket fick som resultat att gummidelen rullade ihop sig som en mask. Då jag monterade tillbaka sensordelarna och satte ihop tangentbordet så visade det sig ingen tangent i den genomskinliga sensormodulen i bilden ovan fungerade … uups! Då jag provspelade några timmar senare så hade tvättmedlet avdunstat helt och tangenterna fungerade korrekt.
Fig. 11 Sensormodulen från insidan. Vi ser ringelektroden som i viloläget är väldigt nära kretskortet och tydligen sluter kontakt genast vid en knapptryckning och således sätter igång en hastighetsmätning. I centrum finns en annan elektrod som är moterad kanske en mm högre och som ger inform om när hastighetsmätningen är slut. Notera hur den tvättade sensormodulen försöker rulla ihop sig. Spänningar i gummiblandningen gör ringelektroden elliptisk i stället för cirkelrund. Lyckligtvis så återfick sensorn sin ursprungliga form då allt lösningsmedel hade avdunstat.Fig. 12 En annan sensor som har tagit stryk av olja. Notera hur tre av fyra ringelektroder helt eller delvis är oljiga.Fig. 13 Motsvarande sensormodul innan tvättning. Vi ser att tre av fyra sensorer är nedsölade av olja.
Vad blev resultatet
Efter två dagars arbete är instrumentet hopmonterat och allt fungerar perfekt såvitt jag vet. Resultatet blev ett mycket trevligt elektriskt piano med, som jag uppfattar det, ett härligt ljud och mycket realistisk touch i tangenterna till ett pris på ca. 70 Euro då jag blev tvungen att satsa en tia på elektronikrengöringsmedel.
Projektet var väldigt lärorikt. Jag hade ingen aning om att ett elektriskt piano har hammare i likhet med ett riktigt piano. Felsökningen av starka/svaga och dubbla toner gjorde att jag nu förstår hur instrumentet känner av anslagshastigheten och jag kan genom att lyssna på en spelad ton höra om allt är ok eller om det finns ett sensorfel. Jag uppfattar att användningen av två kontakter för varje tangent är genialisk genom sin enkelhet. Ett sensorfel går att känna igen direkt på ljudet d.v.s. jag vet på förhand vilken typ av fel jag kan förvänta mig d.v.s. jag vet vilkendera sensorn som är orsak till problemet.
Notera att de flesta elektriska pianon har sensorerna placerare som två separata mittelektroder ovanför varandra inte som i Behringerinstrumentet kombinerade. Fördelen med den vanligare konstruktionen är att det är möjligt att hitta reservdelar till andra instrument medan det tydligen inte finns mycket reservdelar tillgängliga för Behringer.
Ett jättetrevligt projekt som inte blev sämre av att jag på slutändan fick ett fullt fungerande instrument som jag annars sannolikt hade varit tvungen att betala 500-700 Euro för. Projektet visar också väldigt konkret att en fullständig genomgång av ett modernt elpiano inte är billigt. Då jag Googlade så hittade jag en prisuppskattning gällande service som gick på $500 vilket nog inte är något rövarpris för ett jobb som jag uppskattar att jag, om jag skulle göra om det, skulle kunna göra på en dag. Det stora jobbet var de kärvande tangenterna/hamrarna. Putsning av sensorerna krävde på slutet ungefär en halv timme mellan varven men innan allt fungerade så blev det några varv.
Larsil2009's Blog 