Vi ser idag en mycket snabb utveckling av 3D-skrivare. Var och varannan dag dyker det upp nya varianter av skrivare som använder nya utskriftsmaterial. De vanligaste skrivarna använder olika plastmaterial PLA, PET och ABS. Plastmaterial är enkla att använda eftersom plast kan formas vid relativt låg temperatur. Det finns också skrivare som skriver ut i metall (flera olika teknologier används) eller i glas eller keramik.
Det verkar sannolikt att tillverkning av olika objekt speciellt i små serier kommer att flytta tillbaka till västvärlden genom att utskrift av enstaka delar kan göras med 3D-skrivare. Om t.ex. reservdelar kan lagras på dator och utskriften ske lokalt så sparar man stora lager- och transportkostnader.
Fig. 1 Ett exempel på en billig kinesisk 3D-skrivare
Ett exempel på användning av 3D-skrivare är mitt eget lilla projekt där jag använder 3D-skrivare för att skapa i stort sett hela mekaniken till en nyckelharpa av helt ny typ. Instrumentet är inte ännu spelbart men man börjar så småningom se slutet på projektet.
Fig. 2 Halsenoch nyckelmekanismen utskriven på 3D-skrivaren i fig. 1.
Utskrift av metall med 3D-skrivare
En 3D-skrivare kan skriva ut delar som är så komplicerade att de är omöjliga att konstyruera på konventionellt sätt. Exempel på metallkomponenter är delar till flygplan och rymdsonder utskrivna i t.ex. metallen titan.
Video: Utskrift av metalldelar via laserdeposition.
Samma teknik som i bilden ovan kan också användas för att skriva ut i t.ex. keramik eller i andra exotiska material. Alternativa sätt att skriva ut metall är att använda något som påminner om en bläckstråleskrivare som sprutar lim över en pulverbädd. Nya lager pulver läggs successivt på och resultatet blir ett hoplimmat metallpulverföremål som bränns i ugn så att föremålet sintras till kompakt metall.
Utskrift av hus
Om man bygger en stor 3D-skrivare så kan den förses med ett skrivhuvud som t.ex. pumpar betong. Skrivaren kan då snabbt skriva ut t.ex. ett hus från en ritning skapad på dator.
Video: Utskrift av ett miniatyrslott med 3D-skrivare.
Var det här också forntidens teknik?
Jag tittade på en video om den antika staden Petra i nuvarande Jordanien. Videon är mycket intressant genom att den visar en mix av mycket kraftigt eroderade grottor etc. samt i stort sett helt oeroderade ruiner som är kanske 2000 år gamla. De nya byggnaderna är konstruerade ur ”konventionellt” utskurna stenblock och byggnaderna är konstruerade ur separata formgivna block.
Ungefär 21:44 minuter in på videon stöter man på strukturer som ser ut som väggen på miniatyrslottet ovan. Vad är det? Vid 29:15 visas huvudet av en elefant … igen samma struktur som ovan.
Jag tar inte ställning till vad ovanstående glimtar från videon egentligen visar men fantasieggande är det 😉 .
Vi stöter ideligen på ordet ”progressiv” kopplad till grön politik, det här är väldigt olyckligt. Den gröna politiken har ingenting med progressivitet eller framsteg att göra. Grön politik är extremt konservativ och bakåtsträvande. Ordet ”progressiv” användes tidigare, helt korrekt, i relation till vänsterpolitik men den kopplingen kan inte längre göras för dagens blandning av grön och vänsterideologi.
Människan har höjt sig över ett liv där naturens nycker har dominerat livet. Människan uppfann elden och hon lärde sig att tillverka verktyg av trä och metall. De gröna söker en idealiserad väg tillbaka till naturen med allt det lidande det för med sig, det här är inte progressivt utan regressivt bakåtsträvande.
Bakom den gröna ideologin ligger tänkande som ursprungligen infördes av Thomas Malthus. Grundtanken är att bakom fattigdom ligger alltid överbefolkning. Denna tanke kan ytterligare kombineras med misstolkad Darvinism så att man konstaterar att de fattiga får skylla sig själva eftersom de är fattiga till följd av sämre arvsanlag än samhällets toppskikt. De fattiga påstås dessutom göra situationen värre genom att föröka sig som flugor … ungefär så här löper resonemanget.
Eftersom de flesta gröna inte har en aning om sina rötter så beskriver man sig som revolutionärer och progressiva då de i verkligheten är Ludditer (fiender till framsteg) och bakåtsträvare.
Malthus förklaringar gällande fattigdom och demografiskt teori återuppstod från de döda efter andra världskriget genom Neo-Malthusianerna. Paul Ehrlich, den synligaste representanten för neo-Malthusianismen, publicerade boken ”The Population Bomb” som är den viktigaste boken gällande återupplivandet av Malthus idéer. Ehrlich beskriver hur han kom till insikt gällande befolkningsproblemet en stinkande natt i Delhi i Indien.
Då vi långsamt kravlade oss genom staden (i en taxi) så kom vi till ett slumområde. Temperaturen var nära 40 grader Celsius och luften var disig av damm och rök. Gatorna var fulla av människor. Ätande människor, människor som tvättade sig och människor som sov. Människor på besök, människor som argumenterade och skrek. Människor stack sina händer in genom fönstret i taxin och tiggde. Människor som bajsade och urinerade på gatan. Människor som lutade sig mot husen. Människor som vallade djur. Människor, människor människor … medan vi långsamt rörde oss genom mobben och taxins signalhorn tutade. Dammet, oljudet, värmen och kokeldarna skapade en helvetisk bild. Kommer vi någonsin fram till vårt hotell. Alla tre av oss var ärligt talat livrädda … sedan den här kvällen har jag varit medveten om hur överbefolkning känns. (Ehrlich 1968:15)
En Indisk sociolog Mahmood Mamdani (1972) påpekade att om Ehrlich hade besökt Times Square i New York eller Picadilly Circus i London så skulle han ha rört sig i betydligt större människomassor men att Ehrlich i dessa situationer inte skulle ha varit rädd för överbefolkning. Ehrlich besvärades inte av mängden människor utan av människornas fattigdom och det fysiska hot den fattiga och eventuellt instabila människomassan utgjorde.
Fattiga ungdomar är inte gjorda av ”sämre material” än ungdomar i vår egen näromgivning. Då man ger fattiga möjligheter att utveckla sina talanger kan de gå hur långt som helst. Jämför nedanstående slum-ungdomas inspiration med videoexemplen i slutet av artikeln. De problem man jobbar med är olika men jag uppfattar att båda grupperna är hänförda över vad de kan göra. Den här känslan av att vi kan göra, vi kan påverka är det som saknas i dagens samhälle.
Ursprungligen var vänsterpolitiken faktiskt progressiv. Under den franska revolutionen så stödde de som satt till höger i den lagstiftande församlingen aristokratin och monarkin. De som satt till vänster motsatte sig den gamla ordningen och stödde borgarklassens och en framväxande klass handelsmäns intressen. Bönderna hade inte rösträtt och hade ingen representation i församlingen. Ironiskt nog var stöd för kapitalism och fri marknad vänsteridéer under den här perioden.
Med tiden kom vänstern att identifieras med socialism och kommunism och uppfattades driva arbetarklassens och böndernas intressen. Kapitalistiska sympatier flyttades över till högern. Vänstern stödde inte längre fri kapitalism utan de stödde social jämlikhet och uppfattade att en oreglerad marknad leder till stor ojämlikhet i fråga om inkomster och förmögenhet vilket skadar samhället.
Den ursprungliga vänsterpolitiken var inriktad på att skapa möjligheter för individer att förbättra levladsvillkoren i samhällets botten och medelskikt.
Den sammansmältning av grön/vänsterideologi man ser idag är en skrämmande mutation. Partiet som strävar efter att bevara miljön till vilket pris som helst inkluderande folkmord på fattiga i den tredje världen har gått i säng med det parti som borde stöda arbetarna genom att skapa nya marknader och industirell tillväxt. Resultatet är bl.a. en energipolitik där man på konstgjord väg höjer energipriserna så att de som drabbas är de fattiga och småföretag.
Dagens skolsystem innehåller många Malthusianska element utan att människorna är medvetna om detta. Man håller på att förstöra idividens förmåga till självständigt tänkande genom att man monterar ner det naturvetenskapliga tänkandet, som baseras på en åtminstone i viss gradd ”objektiv och mätbar” sanning, och man ersätter denna bas med ett värdeneutralt allmänt tyckande.
Vi behöver en ny utbildningsstrategi där man visar ungdomar från tidig skolålder uppåt att en individ kan skapa och att vi är kapabla att lösa de problem vi ställs inför på ett mänskligt och ett humant sätt. Alternativet är att vi hamnar i en situation där en liten klick ledare för oss dikterar vad som ”måste göras” … tidigare erfarenheter att detta är inte uppmuntrande.
Några steg mot en nyfödd utvecklingsoptimism kunde vara:
Lär skoleleverna hur datorer används till att styra den värld vi lever i. Datorkunskap är inte textbehandlare och PowerPoint. Datorkunskap är att visa hur man automatiskt kan vattna blommmor, eller följa med skolans vita råttor över nätet hemifrån men så att eleverna själva skapar de verktyg som behövs.
Skapa ett nationellt småskaligt ”riktigt” rymdprogram för landets alla skolor. Målet kunde vara att placera en finsk mikrosatellit i bana kring jorden inom säg fem år. En mikrosatellit med en vikt på några tiotal gram borde gå att skjuta upp i kretsbana med en flerstegsraket som väger ca. 500 kg. En raket av den här storleksordningen är så billig att den utan problem kan utvecklas som elevarbete på någon av landets tekniska högskolor. Målet på något längre sikt kunde vara att skicka en mikrosatellit till en förbiflygande asteroid inom kanske tio år.
Utrustning för 3D-utskrift borde vara en självklarhet i alla skolor eftersom detta ger praktiska möjligheter att experimentera med tekniska konstruktioner och mätningar … vilket implicit lär eleverna att allt i princip är möjligt.
Elever på högstadie- och gymnasienivå bör ges konkreta möjligheter att diskutera verkliga vetenskapliga experiment. Endast genom att ge skolungdomar insyn i verkliga vetenskapliga problemställningar kan vi försäkra oss om att ungdomar vars tänkande inte ännu låsts i kända banor kan använda sin tid till riktig problemlösning.
Finns det någon skrivare som är intresserad av att som ett teamarbete skriva en Science Fiction roman på svenska? Jag har tänkt mig en fristående berättelse som inte är kopplad till föregångarna ”Undret från Kraterön” av min morfar Ole Eklund från slutet av 1930-talet och min egen roman ”Mars”.
Teknologi
Man kan idag se två separata teknologispår som skulle vara intressanta att utforska genom en SciFi roman.
Det ena spåret är tekniken för tredimensionella skrivare ”Maker”. Man håller idag aktivt på att forska i hur olika material kan skrivas ut. För en billig penning kan man idag köpa en skrivare som skriver ut delar i ABS termoplast. Det finns också teknik för att skriva ut metallkomponenter och det verkar självklart att man i vacuum med hjälp av pulver och elektrostatiska fält borde kunna skriva ut komponenter i olika keramiska material genom att smälta tunna pulverlager med hjälp av laser.
Det andra intressanta spåret är att fånga in asteroider med bana nära jorden. En asteroid med diametern 40 meter bör ge ungefär 120 000 ton råmaterial av vilket kanske 10 – 20% i form av metaller och resten material som borde gå att tillverka keramiska material av.
Vad skulle boken handla om
I en Science Fiction roman studerar man både tänkbara teknologiska scenarier och de samhälleliga förändringar teknologin kan tänkas ge upphov till. Jag har tänkt mig ungefär följande situation (som påminner om situationen då utvandringen till USA fick sin början):
Ovanstående teknologi existerar och det är lätt att i rymden bygga upp en extremt lätt 3D skrivare som klarar av att skriva ut plast, metall och keramer med hjälp av råvara som man utvinner från en infångad asteroid.
Vi har en situation där en liten men välskolad religiös grupp utsätts för systematisk förföljelse på jorden och man beslutar sig för att utvandra.
Den utsatta gruppen tillhör Bahá’ìreligionen. Baha’ierna är en lämplig målgrupp eftersom de betonar vikten av skolning. Bahai’erna har genom de senaste 160-åren i flera omgångar utsatts för förföljelse bl.a. eftersom de i religionens hemland har betonat jämställdhet mellan man och kvinna, krävt att flickor skall utbildas etc. Baha’ierna har också ett intressant demokratiskt system som i rätt hög grad skiljer sig från vår västerländska demokrati … på ett som jag ser det väldigt positivt sätt.
Tanken är att kort bekanta sig med hur den kommande bosättningen i rymden planeras i det fördolda. Utskriftsteknologi byggs i rymden med andra tillämpningar som täckmantel. Då en lämplig asteroid som varken är för stor eller för liten hittas så sätts projektet i rörelse. Man fångar in asteroiden och den mals långsamt sönder till råmaterial för bosättningen. Ett antal gigantiska 3D-skrivare bygger upp hela strukturen automatiskt utan att det behövs speciellt många människor som sköter det i princip helt automatiserade bygget.
Tanken är att ett antal extremt lätta 3D-skrivare bygger upp hela bosättningen. Tänk dig att du skär ett tvärsnitt genom bildens roterande hjul. För att man skall få till stånd en artificiell gravitation måste konstruktionen göras stor. Hjulets radie kan vara t.ex. 500 m med en rördiameter på t.ex. 125 m. Man får då ett hjul med en omkrets på ca. 3 km och en ofantlig beboelig yta på insidan. Genom att låta 3D-skrivare bygga upp konstruktionen i ett stort antal samtidiga segment så behövs väldigt lite mänsklig arbetskraft under byggnadsskedet.
Eftersom konstruktionen inte roterar under byggnadsskedet kan hela den ofantliga strukturen byggas upp med hjälp av extremt lätta robotskrivare som är lätta att, då en komponent blivit färdig, flytta till nya uppgifter. Hela konstruktionen planeras på jorden och endast de elektroniska ritningarna behöver överföras.
Byggrobotarna kommer att byggas av en enda relativt liten universell 3D skrivare som till en början används för att producera ett stort antal ntterligare skrivare innan det egentliga byggnadsarbetet startar.
Det finns ett antal tänkbara varianter för bosättningar och det är inte självklart att ovanstående exempel väljs.
På den sociala sidan skulle jag vilja studera hur en fast sammanknuten grupp människor klarar av problemlösning och konflikter under yttre press. Det finns intressant material om gruppen jag hade tänkt sätta i focus på adressen http://www.bahai.com/Bahaullah/principles.htm.
Baha’ierna använder en egen metod för problemlösning som i viss mån påminner om ”brainstorming”. Skillnaden är främst att man utgår från bön/meditation och söker lösningar som är till nytta för hela samfundet som betyder hela mänskligheten. Information om baha’ikonsultation hittar du här.
Videon är tagen från från YouTube.
Baha’ierna är också intressanta genom att de uppfattar att alla de stora religionerna har samma källa. Det finns alltså ingen a’ priori konflikt mellan de olika religionerna. De objektiva olikheter man kan se är inte fundamentala utan man kan betrakta olikheterna som intressanta kryddor som gör olika människogrupper intressanta. Olikheterna ses i hög grad vara en följd av den tidsperiod och det samhälle då en specifik religion har framträtt. Det finns rätt mycket material på nätet se t.ex http://www.bahai.org/.
Ett baha’itempel har alltid nio kanter med en dörr på varja kant. Dörrarna symboliserar en ingång får alla världens religioner. I ett baha’itempel hålls inte regelrätta ”gudstjänster”. Däremot finns alla de stora religionernas skrifter tillgängliga så att besökare kan stilla sig genom bön och meditation. I ett tempel kan man anordna olika tillställningar med ett spirituellt innehåll … endast musik producerad av den mänskliga rösten framförs i ett tempel.
Larsil2009's Blog 