Innan världens miljardärer tog över utbildningen i medicin (Rockefeller) och tog död på i princip all medicin som inte byggde på industriellt framställda kemiska preparat så var medicinen baserad på läkarens egen och kollegers erfarenhet d.v.s. patientberättelser. Idag uppfattas denna typ av berättelser som anekdotiska (hörsägen) med mycket lågt bevisvärde.
Det som gäller idag är dubbelblindtest på stora grupper människor och en process for godkännande av nya läkemedel som är så dyr att endast internationella storföretag har råd med den. Processen för att få ett läkemedel godkänt gör samtidigt att naturliga sedan länge kända ämnen inte godkänns eftersom man inte kan patentera från tidigare kända preparat eller naturprodukter … exakt detta har varit det Rockefeller (som myntade uttrycket: Konkurrens är synd) eftersträvade. Alla storföretag idag eftersträvar monopol av olika slag och en patentmedicin ger monopol och i princip fri prissättning under ett antal år. Ett verksamt billigt ämne är det sista läkemedelsmiljardärerna vill ha på marknaden. Notera att det beryktade Nazityska IG Farben (som tillverkade giften till gaskamrarna) lever och mår bra i dagens läkemedelsindustri.
Några exempel på C-vitaminens egenskaper
Det är välkänt att effekten av en medicin är en funktion av det verksamma ämnet d.v.s. dosen är extremt viktig. Då man testade penicillin på den första patienten, som beklagligtvis dog, så var orsaken till att han dog att man hade alltför lite penicillin. En alltför liten dos har ingen effekt. Exakt samma sak gäller c-vitamin använd som medicin. Moderna rapporter anger att c-vitamin är verkningslös men då har doseringen varit 500 mg till 1g och dessutom ofta taget som engångsdos vilket sänker effekten. De här egenskaperna hos i princip alla mediciner har varit känd länge men de kan också användas för att ge fel bild av ett ämnes effektivitet. Är denna ”forskning” designad för att ge ett köpt resultat. Det kan här konstateras att de verkningsfulla doserna man har rapporterat från 1940-talet och framåt har legat på tiotals gram per dag ofta givet intravenöst i form av askorbat. Maximidoserna har legat kring 200g per dag … igen givet som dropp. Det är rätt självklart att man inte ser någon effekt om man använder en dos som ligger på en tvåhundradel av det pionjärerna angav som en verksam dos.
Fall #1
För några år sedan gick en våg av en allvarlig influensa den såkallade svininfluensan över världen. I allmänhet klarade människor av den här influensan men speciellt relativt unga personer kunde bli mycket svårt sjuka och dödligheten var signifikant. Videon nedan är ett exempel på hur skolmedicinen kolliderar med de anhörigas kunskap och där skolmedicinen fungerar precis som som en av c-vitaminpionjärerna på 1950-talet F.R. Clenner konstaterade:
“Some physicians would stand by and see their patient die rather than use ascorbic acid because in their finite minds it exists only as a vitamin.” (F. R. Klenner, MD)
I videon nedan ser vi hur de anhöriga måste hota sjukhuset med domstol för att läkarna skulle gå med på att ge en döende patient cvitamin intravenöst i tillräckliga doser. Samma läkare hade bett familjen om lov att stänga av maskinerna som höll patienten vid liv under intensivvård. Läkarna vägrade ge c-vitamin eftersom det inte fanns ”belägg” på att det kunde vara effektivt och samtidigt konstaterade samma läkare att de aldrig hade försökt ge c-vitamin. Inget överraskande i en värld där det tog 700 år efter att de första boten bot skörbjugg hade hittats innan läkarskrået accepterade medicinen d.v.s. c-vitamin. Samma ofattbara attityd ser vi nedan:
Samma idé fungerar också på djur som ju i princip borde producera allt det c-vitamin de behöver själv. Då djuret blir sjukt så ökar behovet av c-vitamin och om det är fråga om något allvarligt så kan det hända att djurets egen c-vitaminproduktion inte är tillräcklig.
Kalven i vidon ovan överlevde efter att ha fått en maxidos c-vitamin. Djur producerar normalt c-vitamin från socker men om djuret blir sjukt så stiger behovet av c-vitamin kraftigt och djurets egen produktion blir eventuellt otillräcklig. Extra c-vitamin kan ge en kraftig effekt.
Fall #2 (Robert K. McClain Brunswick, OH)
”År 2004 blev jag så handikappad att jag inte kunde dra på mig mina strumpor och underkläder. Mina fyra och 8 år gamla pojkar måste hjälpa mig att klä på mig varje dag. Under tre månader hjälpte min hustru mig upp från golvet på morgonen, jag kunde inte lägga mig i sängen. Jag kunde inte köra bil, inte flyga ett flygplan eller ens sitta i en stol. Jag hade helt förlorat förmågan att fungera normalt. Jag fick diagnosen sciatica som i mitt fall var en följd av att en av dynorna nere i ryggraden hade en utbuktning som pressade på närliggande nerver. Trycket ledde till inflammation i nerverna. Följden var invalidiserande smärta i nedre delen av ryggen, benen och fötterna. Rent ut sagt var jag helt invalidiserad.”
”Under denna tid utförde två av Clevelands bästa neurologer en wallectomi som kostade $4000 i vilket inte var medräknat pengar som betalades av mitt försäkringsbolag. De kopplade mig till elektrode, de knackade, tryckte och stack; de överöste mig med röntgenstrålar och MRI magnetfält. De försökte droga mig med Bextra men två doser av det nu tillbakadragna COX-inhibitorämnet gjorde mig fruktansvärt sjuk. Allt detta var nästan lika dyrt som det var smärtsamt. Jag riskerade konkret att karriär skulle krascha, att jag skulle förlora mitt livs besparingar och t.o.m. mitt hem.”
”Då dessa två doktorer mötte mig sista gången ställde sig den längre av dem bredvid mig och lade armen på min skuldra och sade ‘du måste helt enkelt lära dig att leva med det här tillståndet'”
”Så det var det. Medicinens bästa hjärnor hade kommit till slutsatsen att jag var ett hopplöst fall och att jag antogs försörja min hustru och två barn på det jag eventuellt kunde få ihop stående. Då jag hade linkat till min hustrus bil och krupit in på baksätet var jag förbannad. Jag lämnade kliniken övertygad om att det måste finnas ett bättre sätt att återfå min hälsa än att lita på överbetalda pillermånglare.”
”Fast besluten att hitta ett sätt att bli botad sökte jag igenom nätet gällande allt som hade med inflammation att göra och hur man kunde bota detta på ett naturligt sätt. Helt av en slump stötte jag på http://www.doctoryourself.com och började läsa på gällande ortomolekulär medicin. Jag lärde mig hur näringen (mat, vitaminer, mineraler och spårämnen) kunde användas till att bota en förvånande mängd olika sjukdomar som utgör punningkvarnen i dagens moderna medicin.”
”Det såg enkelt ut: Dränk inflammationen med c-vitamin med resultatet att jag eventuellt kunde börja känna mig bättre. För att säga det som det är, jag har aldrig varit en person som börjar ett program halvhjärtat. Jag kröp tillbaka in i bilen och min hustru körde mig till hälsokostaffären. För ungefär $8 köpte jag en burk askorbinsyrepulver. Vi körde hem och använde Klennerprotokollet för c-vitamin. Jag startade med 3 gram (strax under en tesked) c-vitamin i ett glas vatten … tio gånger per dag. Totaldosen var alltså 30 000 mg per dag.”
”Vid slutet av den första dagen hade inget förändrats. Nästa morgon tog jag mig upp från golvet själv. Det var svårt men jag gjorde det. Min rygg och mina ben kändes fortfarande som fyllda med plågsam eld.”
”På morgonen av dag tre klädde jag på mig själv inklusive strumpor och underkläder och den natten sov jag i min egen säng för första gången på flera månader. Smärtan fanns kvar i benen och ryggen men inte lika constant irriterande som tidigare.
”På morgonen på den fjärde dagen var jag frisk. Jag klädde på mig själv för utearbete och tog motorsågen och började skära en stock, som jag hade negligerat de senaste tre månaderna, i bitar. Då min hustru hörde motorsågen kom hon springande från huset. ‘Vad håller du på med?’ ropade hon till mig över oljudet från sågen. Jag stängde av sågen och försäkrade henne att jag var helt botad, jag hade inga smärtor och jag ville arbeta.”
”Under de följande två veckorna fortsatte jag c-vitaminprotokollet och var förundrad över mängderna c-vitamin kroppen verkade villig att ta emot. Till slut nådde jag tarmtoleransgränsen (lös mage/gaser), skar ner c-vitaminnivån med 50% och fortsatte att lägga till andra näringsämnen till min diet.”
”Fyra år senare är jag förundrad över förändringen i mitt liv då jag använde information from Doctor Yourself. Jag har botat mig själv och har kunnat hjälpa vänner, släktingar och min familj på sätt jag aldrig skulle ha trott var möjligt.”
”Ett speciellt exempel på detta är min mor. År 2006 förlorade vi far i lungcancer och en stafylokockinfektion. Samma dag far dog fick vi höra att mor hade en steg 3A tarmcancer som skulle kräva ett operativt ingrepp. Efter operationen flyttades mor till en rehabiliteringsanstalt där hon fick höra att hon skulle stanna 6-10 veckor. Genom att använda tillskott från dag ett så var mor hemma efter 18 dagar och körde bil efter en månad.”
Fall #3
År 1951 ”i ett alldeles speciellt fall” konstaterar Levy ”beskriver Klenner en femårig flicka med polio. Barnet var redan förlamat i nedre delen av båda benen i över fyra dagar! Högra benet var helt kraftlöst och det vänstra benet uppskattades var kraftlöst till 85%. Smärta observerades speciellt i knät och bäckenet. Fyra olika läkare konsulterades och gav diagnosen Polio. Förutom massage var den enda behandling som inleddes c-vitaminbehandling. Efter fyra dagar av c-vitamininjektioner rörde barnet igen båda benen men mycket långsamt och med svårighet. Klenner konstaterade att redan den första c-vitamininjektionen gav ‘definitiv respons’. Barnet skrevs ut från sjukhuset efter fyra dagar och 1000 mg c-vitamin gavs varannan timme tillsammans med juice under sju dagars tid. Barnet vandrade omkring långsamt elva dagar efter att behandlingen påbörjats. På dag nitton kom motoriken tillbaka och inga bestående skador uppkom. C-vitamin inte endast botade detta fall av polio utan eliminerade också det som skulle ha givit flickan livslång invaliditet. För så eleganta resultat i en tid före omfattande användning av antibiotika är man förvånad att Klenner inte fick Nobelpris för sitt arbete.
Konklusion
Det finns mängder av indikationer på att c-vitamin speciellt har en kraftig effekt på virusinfektioner (exempel Fall #1 ovan). Det finns också exempel på fall där HIV verkar ha försvunnit efter megadoser av c-vitamin … även om skolmedicinen kontrar detta med att diagnosen naturligtvis måste ha varit fel.
Är dagens läkarvetenskaps totala ointresse för c-vitamin en följd av okunskap och arrogans av den typ som gjorde att behandling av skörbjugg krävde 700 år för att accepteras av läkarvetenskapen eller är problemet helt enkelt att en enkilos påse c-vitamin i form av askorbinsyra kostar mig under 20 Euro. En billig medicin som botar ledproblem, kärlsjukdomar, depression, ryggproblem och verkar bita på mängder av virussjukdomar är ett stort hot mot den medicinska businessen.
Om vi lyckas hålla stora befolkningsgrupper på gränsen av akut skörbjugg så garanterar vi ett kontinuerligt inflöde av patienter till sjukvårdssystemet. Människors onödiga lidande och i många fall förtidiga död har ingen betydelse i ett sammanhang där det gäller att producera vinst för ägarna. Jag har väldigft svårt att lita på att ägare som nått miljardrikedomar och inte har förstått var en vettig nivå på rikedom är (i princip svårartad girighet som sinnesjukdom).
Om vi ser på symptomen på klassisk skörbjugg och jämför detta med sjukdomarna hos vår åldrande befolkning så hittar vi en direkt korrelation. Dagens kroniska skörbjugg kräver dock årtionden för att fullt utvecklas. Situationen förvärras av att sockerkonsumtionen har stigit ofantligt i hela den utvecklade världen. Socker och askorbinsyra är kemiskt väldigt lika och samma receptorer används för att föra båda målekylerna in i kroppens celler. Ett överskott av socker leder till att upptaget av c-vitamin försvåras ytterligare trots att c-vitaminnivåerna i stora befolkningsgrupper är extremt låga.
Bilden visar strukturen hos c-vitamin. Jämför denna struktur med strukturen hos socker.
Molekylerna är så lika att cellerna använder samma receptorer för båda. I de flesta djur kan c-vitamin syntetiseras ur glukos i en serie på fyra syntessteg. Hos människan, aporna, marsvinen och några andra djur är synteskedjan skadad så att dessa djur måste få i sig c-vitamin via födan.
Det finns inga övertygande belägg på skador förorsakade av stora doser c-vitamin trots detta demoniseras c-vitamin (påståenden om njurskador). Bieffekter av normala mediciner dödar årligen någon miljon människor globalt. Vilken är orsaken till att man med våld försöker hålla locket på och förhindra användning av c-vitamin … är svaret helt enkelt ekonomi?
En kommentar till fall #2
Ryggproblemet löstes genom intag av stora doser askorbinsyra d.v.s. ren c-vitamin. Personen rapporterar inte om några problem av detta. Orsaken kan ligga i den kost han åt, vad han drack o.s.v.. Min personliga uppfattning är att det lönar sig att alltid ta c-vitamin tillsammans med en något mindre dos matsoda i vatten. Resultatet blir en bubblande dryck som påminner om mineralvatten och som smakar gott.
Intag av alltför stora mängder ren askorbinsyra utan soda kan ge bl.a. ledproblem som jag uppfattar sannolikt beror på gikt d.v.s. det faller ut urinsyrekristaller på vissa leder och då kristallerna är mycket vassa så är situationen mycket smärtsam. Problemet förekommer inte om c-vitamin tas i formen av neutralt askorbat d.v.s. en blandning av soda och c-vitamin. Ledproblemet försvinner snabbt efter något glas matsoda i vatten vilket leder till att urinsyrekristallerna går i lösning till följd av att ph-värdet i kroppen sjunker något. Notera att man inte skall gå till överdrifter med matsoda eftersom matsmältningen kröver en sur omgivning … matsoda påverkar matsmältningen på ett icke önskvärt sätt. Blandningen c-vitamin och matsoda blir neutral och ger inga problem.
Larsil2009's Blog 