Archive for mars, 2026

Matstrupscancer alternativ 1 operation

08/03/2026

Det här är artikel nummer två gällande cancer i matstrupen. Den första artiken kan läsas här:

https://spegling.blog/2026/03/06/cancer-jaccuse-jag-anklagar/

Tanken med den första artikeln var inte att i förtvivlan skälla på vårt sjukvårdssystem. Den speglar den erfarenhet jag har haft av diskussioner med två onkologer.

Den första diskussionen fördes med en kirurg specialicerad på bl.a. operation av cancer i matstrupen. Hans alternativ var en radikal operation där 2/3 av matstrupen tas bort och efter detta cytostatika (cellgifter) eventuellt följt av bestrålning av det aktuella området. Diskussion om alternativ, då jag konstaterade att jag inte var intresserad av en operation av denna typ gav en remiss till onkologen nedan.

Den andra diskussionen fördes på HUS Cancercentrum i Helsingfors. Cancerläkaren förde fram lösningen cytostatika följt av radikal operation av matstrupen. Diskussion om alternativ gick inte att föra. Den kvinnliga onkologen hade inget intresse av att diskutera mina alternativ. Jag fick inte recept på t.ex. Ivermektin som jag explicit bad om.

Operation, avlägsnande av tumören

Den sannolika orsaken till cancern går antagligen tillbaka till tiden då jag ännu jobbade. Jag åt restaurangmat på jobbet varje dag och jag hade ofta halsbränningar speciellt om jag åt pizza. Resultatet var sannolikt att området i den nedre delen av strupen blev kroniskt inflammerat. Trots att halsbrännan försvann i.o.m. pensioneringen så var sannolikt grunden laggd för senare cancer.

Vi tittar nu på den medeltida medicinska metoden skär se den första artikeln d.v.s. tag med kniv bort det onda.

Den erbjudna operationen (Esophagectomy) går ut på följande:

Matstrupen kapas så att 2/3 tas bort nedifrån inklusive ”ventilen” ner till magsäcken. Därefter tar man bort en stor del av magsäcken så att man skapar ett rör i stället för magsäck. Magsäcksröret sys fast i det som är kvar av matstrupen. Om allt gick att få bort antas patienten vara botad men förväntas trots detta gå igenom cytostatikabehandling och eventuellt strålbehandling.

En klar risk för komplikationer efter operation är risken för dålig läkning mellan matstrupen och magröret. Resultatet kan bli läckage och behov av tilläggsoperationer. Läckage till brösthålan eller i magen är mycket allvarliga komplikationer.

Fig: Principskiss för operationen. I normalfallet idag görs den som titthålsoperation man i komplicerade fall kan man också öppna bröstkorgen.

Vilket blir resultatet av en operation

  • Det finns egentligen ingen ordentlig matsäck längre vilket betyder att endast små mål kan intas.
  • Vilken är inverkan på matsmältningen då maten passerar det som var magsäck väldigt snabbt.
  • Problem med sväljande.
  • Problem med sura uppstötningar då slutventilen till magen saknas.
  • Livslångt behov av medicinering för halsbränna.
  • Höj huvudändan 30 cm i sängen för att hålla maginnehållet nere vid sömn.
  • Undvik kaffe, te, cola etc.
  • Undvik fet mat.
  • Undvik choklad.
  • Undvik sura maträtter (tomat, vinäger, chili och cittrusfrukter).
  • Undvik spearmint och pepparmint.
  • Undvik kolsyrade drycker.
  • Begränsa eller undvik alkohol.
  • Undvik både heta och kalla maträtter.
  • Sitt upprätt 45-60 minuter efter en måltid. Notera att antalet måltider antas vara sex små mål mat eftersom magen rymmer väldigt lite. Nio timmars sittande upprätt …
  • Ät inte två timmar före läggdags.
  • Undvik mat som kan ge upphov till gasbildning exempelvis bönor, broccoli, blomkål, ärter, surkål, lök, äppel, avocado, vattenmelon, melon, öl, nötter …
  • Undvik att böja dig framåt.
  • Kraftig viktminskning.

Dumping syndromet:

Maten går för snabbt genom resterna av magsäcken vilket kan ge upphov till kramp i magen, illamående, övermättnadskänsla, diarré ofta 15 min efter ett mål.

Vissa individer kan få lågt blodsocker (reactive hypoglycemia) en till två timmar efter ett mål vilket kan ge svaghet, illamående, svettning, hunger, hjärtklappning, obehag och skakningar.

Olika typer av lungproblem kopplas också till operationen även om man inte rör lungorna vid operationen. Sannolikt kan uppstötningar gå ner i lungorna vilket ger problem.

Min kommentar

Jag uppfattar avanstående bieffekter av en operation av en matstrupsoperation vara en naturlig, självklar, följd av operationen men för patienten direkt invalidiserande.

Dödsrisken för själva operationen uppskattas beroende av patientens allmänna kondition och eventuella andra sjukdomar ligga mellan 1.8% och 18%. Femårs överlevnaden ligger beroende av källan på 30 – 40%. Den intressanta frågan som jag inte vid ett snabbt sökande hittade något svar på var om dödligheten främst berodde på att cancern kom tillbaka eller om orsaken var komplikationer kopplade till själva operationen men där patienten överlever några år men långsamt tynar bort.

Argumenten för en radikal operation

Dagens cancervård uppfattar cancern som okontrollerat växande cellpopulationer förorsakade av slumpmässiga mutationer i cellens arvsmassa. Cellens kärna styr många av cellens funktioner. Det är då logiskt att anta att om man lyckas avlägsna alla ”sjuka” celler så är cancern botad. Att skära bort cancern är då det logiska svaret på problemet eftersom man om man för säkerhets skull skär bort tillräckligt mycket runt tumören har en chans att ”bota” cancern. Samma argument talar naturligtvis för cytostatika/cellgifter och bestrålning d.v.s. om man lyckas ta kål på alla cancerceller så tror man att chansen för en ny slumpmässig mutation i en för tillfället frisk cell som leder till cancer är liten.

Frågan är dock om argumentet håller. Är det faktiskt mutationer i cellkärnan som är orsaken till cancer? Är det kärnan som styr den okontrollerade celldelningen eller är de detekterade mutationerna symptom på en djupare process som ger de observerade mutationerna man idag satsar miljarder på att undersöka?

Ett självklart experiment för att testa tanken om slumpmässiga mutationer som orsaken till cancer är naturligtvis följande:

Om vi tar en frisk cell från vilken vi tar bort cellkärnan och ersätter den med cellkärnan från en cancercell vad händer? Vi har tre alternativ:

  • A) Den friska cellen blir en cancercell eftersom den får en kärna från en cancercell.
  • B) Den friska cellen förblir frisk trots att vi har gett den kärnan från en cancercell.
  • C) Cellen dör.

Ovanstående experiment har gjorts många gånger och i nästan alla fall har en frisk cell i vilken man ersatt den friska kärnan med kärnan från en cancercell förblivit frisk d.v.s. det vi ser är alternativet B. Konstigt!?!

En självklar väg, igen, att gå vidare är då naturligtvis att vi tar en cancercell och byter ut dess kärna mot kärnan från en frisk cell. Vi har igen tre alternativ:

  • A) Cancercellen blir frisk eftersom den skadade kärnan har ersatts av en frisk kärna.
  • B) Cancercellen förblir en cancercell även om vi har bytt ut dess kärna mot en frisk kärna.
  • C) Cellen dör.

Experimentet med att byta ut kärnan i en cancercell mot kärnan i en frisk cell har också gjorts många gånger och resultatet är B d.v.s. cellen förblir en cancercell även om den får en frisk kärna.

Min tolkning av ovanstående experiment är att det grundläggande problemet i en cancercell inte är kärnan och slumpmässiga mutationer i kärnan utan de mutationer vi ser är följder av skador i cellens energiproduktion. Cellen producerar energi i cellens mitokondrier som är organeller som påminner om bakterier inne i cellen. Mitokondrierna har sitt eget DNA och mitokondrierna ärvs t.ex. i människan via ett barns moder. Släktskap nedåt genom generationer kan alltså i princip mätas direkt via kvinnolinjens mitokondrie DNA.

Om cancer inte i första hand skapas genom någon slumpmässig mutation i någon cellkärnas DNA vad är då orsaken till cancern? Svaret hittar man genom att titta på olika cancertyper och söka gemensamma faktorer i olika cancerceller. Det visar sig att det finns en tydlig gemensam faktor i alla cancerformer. Om cellens energiproduktion är skadad d.v.s. cellens mitokondrier är skadade så leder detta till att cellen med tiden går tillbaka till en urgammal metod för energiproduktion jäsning främst av socker (glukos). Jäsning kräver ungefär 15 ggr mera glukos än energiproduktion via normal oxidation av glukos. Normal energiproduktion ger slutprodukterna ATP, vatten och koldioxid. ATP är energibäraren som cellen använder som energikälla. Vatten och koldioxid är de naturliga restprodukterna som kroppen hanterar utan problem. En skadad mitokondrie som har gått in i jäsningsmod producerar energi men slutprodukten blir mjölksyra. Min uppfattning är att mjölksyran förändrar förhållandena i cellen bl.a. genom att sänka pH vilket leder till fel vid celldelning och syntes av olika ämnen styrda av cellkärnan. Man ser genetiska skador som sannolikt är relativt typiska för olika cancertyper beroende av hur skadad cellen har blivit. Olika organ med skadade mitokondrier kommer att uppvisa olika typer av genetiska skador eftersom cellens tillgång till syre och borttransport av restprodukter varierar. Resultatet blir typiska cancerformer som ges fina namn beroende på var de uppkommer och vilka gener cancern aktiverar trots att grundorsaken är densamma d.v.s. mitokondrierna är skadade.

Bilden lånad för ”educational use”.

Friska mitokondrier kan producera energi ur glukos (socker), glutamin samt ketoner (fett).

Mitokondrierna kontrollerar förutom energiproduktionen ytterligare två viktiga funktioner. Mitokondrierna kontrollerar celldelningen. Om mitokondrierna skadas kan kontrollen över celldelningen brytas och resultatet blir okontrollerad celldelning d.v.s. en cancersvulst som börjar växa okontrollerat. Den andra intressanta funktionen mitokondrierna hanterar är programmerad celldöd apoptosis d.v.s. cellen upptäcker själv att det har blivit något fel och resultatet blir att cellen gör självmord så att kroppen kan återanvända cellens material och samtidigt förhindra att den skadade/felaktiga cellen reproducerar sig. En förutsättning för okontrollerad cancer tillväxt är naturligtvis att apoptosis har satts ur spel.

Om grunden för cancerns uppkomst är felaktig så kan man naturligtvis ställa sig frågan: Hur sannolikt är det att den erbjudna behandlingen rättar till grundproblemet? Vilka är riskerna för att cancern dyker upp igen även om behandlingen som sådan har varit effektiv och lyckad?

Några källor

Nature: Whole-genom landscapes of 1364 brest cancers https://www.nature.com/articles/s41586-025-09812-3

NIH: Breast cancer genomes – form and function https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC2956580/

Bild ett i källa nummer två visar som jag ser det tydligt hur mitokondrieskador ger upphov till det man uppfattar som genetiska skador trots att grundproblemet är mitokondrieskadan.

En liknelse kunde vara följande:

Vi har ett högt torn byggt vid kanten av en asfaltväg så att vi på norra sidan har asfalt och på den södra sidan ett mjukt plöjt fält. Vi har en blind forskare nere på marken som studerar krossade kaffekoppar. Vi fäller koppar från tornet ned på vägen och forskarens assistent sopar upp skävorna och analyserar dem statistiskt. Vi fäller också kaffekoppar mot fältet och assistenten samlar ihop bitarna. Forskningsrapporten visar att det tydligt finns två helt olika typer av skador på insamlade kaffekoppar. Typ ett kan vi kalla ”mikrosplitter” koppar och det andra alternativet kan vi kalla ”makrosplitter” koppar där man t.o.m. ibland hittar hela koppar. Det är naturligtvis väldigt svårt för forskaren att hitta något annat mönster än att koppar insamlade från den norra sidan består av mikrosplitter och koppar från den södra sidan makrosplitter. Eftersom den blinda forskaren har en assistent så är han inte medveten om att omgivningarna där man hittar skärvorna är radikalt olika. Resultatet blir två doktorsavhandlingar skrivna av den blinda forskarens studenter som behandlar splitterstrukturer i N-koppar och S-koppar båda avhandlingarna får goda betyg men de är båda helt irrelevanta. Ungefär så här ser jag på dagen cancerforskning där man söker genetiskt splitter i olika cancerformer utan att inse att det man ser är symptom, inte orsak.

NIH: The significance of Mitochondrial dysfunction in cancers https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC7460667/

Cancer: J’accuse/ Jag anklagar

06/03/2026

Det här är början till en artikelserie vars längd är okänd och vars slut och vilken form det tar likaså är okänt. Eftersom vi i Norden har en snabbt åldrande befolkning med samma problem utgår jag från att frågeställningarna nedan kan vara intressanta för en bredare publik. Det jag ämnar behandla är min sjukdomshistoria under de 2-3 senaste åren, vad jag har upplevt och de problem jag har stött på. Notera att jag är fysiker till utbildningen inte läkare. Det jag anklagar vårt medicinska system för är en total enögdhet och brist på intresse gällande alternativa behandlingsformer då patienten är villig att riskera rivet på alternativ.

Ett universitets centralsjukhus borde vara intresserat av att i detalj följa med alternativ även då behandlingsformen inte överensstämmer med standardprocesser inom medicin. Jag har som patient rätt att vägra att ta emot den behandling jag erbjuds men jag har tydligen inte rätt att få ett recept utskrivet för välbeprövade mediciner med få biverkningar som jag avser att använda utanför den klassiska användningen utan jag är tvungen att själv hitta kanaler för att få tillgång till ifrågavarande mediciner med alla de risker detta medför (jag kan få placebo, annan styrka än avsett eller något helt annat okänt).

Varför får jag inte tex. utan problem ett recept på Ivermectin som är mycket välbeprövat och biverkningarna små och välkända? Det finns intressanta rapporter gällande Ivermectin och Fenbendazol som både via djurförsök och direkt användning på människor visar positiva effekter på cancer via förståeliga protokoll och mekanismer. Varför måste jag använda djurmedicin Fenbendazol i stället för motsvarande ämne Mebendazol som har testats på människor. Jag vet att Fenbendazol/Mebendazol kan ge leverskador vid överdosering eller felaktig långtidsanvändning. Fenbendazol can matchas mot ett antal adjuvanter som jag inte heller får tag i den naturliga vägen via läkarrecept utan måste söka över nätet då det naturliga alternativet vore att diskutera frågan med onkologen. Varför?

Problemet med alternativ behandling skall dock vägas mot att fem års överlevnadssannolikheten för standardbehandlingen ligger på 30-50% d.v.s. jag uppfattar den som i princip värdelös speciellt då man väger den mot det lidande den förorsakar. Standardbehandlingen skulle inom ca. en månad garantera en något under två veckors sjukhusvistelse med långt gående kroniska biverkningar gällande ätande, matsmältning och halsbränna som skulle kräva behandling livet ut, detta för en patient d.v.s. jag som egentligen idag känner mig frisk som en nötkärna. Jag vet att det jag vill pröva på kan uppfattas som livsfarligt men jag uppfattar likaså prognosen 30-50% överlevnad som dålig.

De första symptomen

För något under två år sedan började jag få problem med ögonen. Det vänstra ögonlocket hölls inte uppe ordentligt. Så småningom dök det upp problem med dubbelseende som så småningom diagnosticerades till sjukdomen Myasthenia Gravis som betecknas som en obotbar autoimmun sjukdom. Som en sidokommentar konstaterar jag att jag uppfattar beteckningen autoimmun sjukdom som ett allmänt begrepp som egentligen betyder att läkarna säger att vi inte vet orsaken, vi vet inte hur vi skall behandla och det enda vi egentligen kan göra är att behandla symptomen.

Myasthenia Gravis är en sjukdom där kroppens immunsystem angriper receptorer som förmedlar nervsignaler till musklerna via ämnet acetylcolin. Då mängden receptorer minskar kommer signalen till musklerna att försvagas vilket i mitt fall betydde att ögonlocken inte ville hållas uppe samt dubbelseende eftersom musklerna som riktar ögonen är extremt aktiva trots att de är mycket små. Ett annat symptom är vissa problem med att svälja igen av samma orsak d.v.s. ifrågavarande muskler blir snabbt trötta. Ett allvarligare potentiellt problem med myasthenian är att andningen kan blockeras vilket naturligtvis kan vara livsfarligt.

Efter en lång tids väntande, egentligen alltför lång tid, då jag trodde att det var fråga om allergisymptom gick jag till en ögonläkare. Jag fick genast en remiss till HUS (Helsingfors Universitets sjukhus) med en preliminär diagnos Myasthenia Gravis. Då man kommer in i HUS system, röret (putki) som det kallas på finska, går det fort. Undersökningar gällande muskelstyrka etc. gjordes snabbt och också en röntgentomografi samt magnettomografi av överkroppen. Orsaken till detta är att det speciellt hos yngre personer finns en koppling till förändringar eller cancer i Thymuskörteln. Lösningen är då ofta att ta bort hela körteln vilket avlägsnar problemen men samtidigt i viss mån skadar immunsystemet.

Undersökningarna ledde till en fastställd diagnos Myasthenia Gravis för vilken det finns medicin som i viss mån minskar på problemen genom att bromsa upp hastigheten med vilken acetylcol bryts ner d.v.s. en nervsignal blir på en något längre stund vilket i praktiken syns som att musklerna orkar lite bättre. Undersökningarna visade att det inte fanns något problem med thymuskörteln men man hittade via röntgentomografin indikationer på förändringar i nedre delen av matstrrupen.

Spåret mot cancer

De misstänkta förändringarna i matstrupen ledde till en serie undersökningar börjande med gastroskopi där det togs provbitar från förändringarna. Som i princip helt symptomfri var jag ganska skeptiskt inställd till gastroskopin eftersom jag uppfattade den som extreemt obehaglig. Då läkaren som ville ha resultaten visste att jag aldrig hade varit med om gastroskopi tidigare och var rädd för undersökningen meddelade man mig att detta skulle ske under något som skulle vara ”halvnarkos” d.v.s. en följeslagara måste vara på plats och bilkörning efter ingreppet och allt intellektuellt arbete under samma dygn efter ingreppet skulle vara uteslutet.

Gastroskopin var precis så obehaglig jag hade föreställt mig. Någon speciell ”halvnarkos” fick jag inte utan man sprayade något bedövande ämne i halsen utan att överhuvudtaget diskutera det alternativ man hade angivit. Min hustru hade kommit med mig till HUS för att hjälpa mig tillbaka hem. Detta visade sig vara helt onödigt. Var orsaken månne den att jag inte visade tecken på panik? Hela processen tog ungefär 15-20 minuter under vilken ett antal provbitar togs.

Fortsättningen var en ytterligare röntgentomografi med kontrastmedel i princip likadan som den föregående. Inga problem med detta, jag har inte klaustrofobi. Det gjordes också en magnettomografi av samma område. Magnettomografin var för mig intressant eftersom maskinen var extremt bullersam. Röret jag rullades in i var sannolikt något mindre i diameter än röntgenapparatens diameter. Orsaken till bullret var sannolikt switchande av extremt starka strömmar till de behövliga magnetfälten vilket gar upphov till starka ljud. Själva detekteringen av signalerna från kroppen görs sannolikt på motsvarande sätt som vid röntgen med rörliga sensorer som roteras runt kroppen. Klassiskt har man använt s.k. SQUID sensorer (Superconducting Quantum Interferense device). Finland har har åtminstone tidigare legat i framkanten gällande SQUID sensorer som man forskat mycket i på från 1970-talet framåt, dåvarande THS (Tekniska Högskolan i Helsingfors) samt sannolikt på VTT (Statens Tekniska Forskningsanstalt).

Vad kan jag göra

Det började i detta skede vara klart att det var fråga om cancer. Det finns då olika vägar att gå framåt. Jag uppfattar mig relativt väl påläst efter att ha följt med min mors kamp mot cancer. Man hittade melanom i foten på henne som följdes av en relativt radikal borttagning av primärsvulsten, av lymfkärl i benet samt strålbehandling högre upp. Processen började i augusti. PET scan visade inga synliga metastaser. Nångång i oktober-november blev det plötsligt intag på sjukhus p.g.a. svåra blödningar i levern. Min personliga uppfattning är att det var en följd av missriktad strålbehandling som missade de lymfkörtlar man försökte bestråla och träffade levern i stället. Förklaringen var, utan några som helst undersökningar, att orsaken var att levern var full av metastaser och därav blödningarna. Några månader senare var min mor död.

Dagens cancerbehandling bygger på teorier från sannolikt tidigt 1960-tal där man utgår från att cancern förorsakas av slumpmässiga mutationer i cellers arvsmassa. Upptäckten av DNA-dubbelspiralen vände allt focus mot genetiska orsaker till cancer. Där är vi fortfarande. Slumpmässiga mutationer ger upphov till en lång rad cancerformer med egna namn. Den intressanta frågan gällande genetiska orsaker är naturligtvis varför vi kan se en våldsamt ökande kancerförekomst. Naturliga genetiska förändringar slår över hundratals eller tusentals generationer inte på något tiotal år. Om orsaken till cancern skall sökas i genetiska felkopieringar är det självklart att behandlingen man sätter in går ut på att döda cancercellerna utgående från tanken att cancern då är ”botad”. För att nå målet att döda alla cancerceller har man tre metoder man har ärvt från medeltidens medicin. De metoder man använder har naturligtvis förändrats och förfinats men de är:

  • Skär
  • Förgifta
  • Bränn

Skär betyder att vi kirurgiskt avlägsnar hela tumören och hoppas att den inte har spridits samt att vi inte sprider cancerceller under själva ingreppet. Om det finns andra orsaker till cancern som har givit upphov till dem så bryr man sig inte om dem utan man tror att cancern är botad. Om de ursprungliga orsakerna till cancern finns kvar så är naturligtvis sannolikheten för att cancern kommer tillbaka stor.

Förgifta betyder som namnet anger att man söker en medicin som dödar cancern. Hittills har man inte hittat bra mediciner som skulle nå endast cancern utan att förgifta resten av kroppen. Under 1700-1800 talen använde man bl.a. kvicksilver (mycket giftig) som som medicin med vilken man försökte bota ett antal då obotliga sjukdomar bl.a. syfilis. Idag använder man cellgifter som cancern tar upp och påverkas av något bättre än friska celler. Behandlingen anpassas så att man maximalt påverkar cancern utan att patienten alltför ofta dör. Nackdelen är att hela kroppen påverkas och effekten kan vara allt från extremt obehaglig till dödlig. Om patienten dör så bokförs detta som ett cancerdödsfall inte som felmedicinering.

Bränn. Under medeltiden brände man ofta av många orsaker som t.o.m. i vissa fall var helt vettiga eftersom andra alternativ inte fanns. I krig fanns många skadade där man måste amputera ben. händer och armar. Man använde bl.a. het olja för att snabbt stoppa blodflödet. Jag har också ett minne av att jag skulle ha stött på lokal bränning av lokaliserade infektioner. Det fanns patienter som faktiskt överlevde behandlingen. Dagens metod att bränna är bestrålning där man bestrålare cancersvulsten från olika håll och på detta sätt ser till att sajälva svulsten får den största dosen medan omgivningens friska vävnader får en betydligt lägre dos. Tanken är igen att man dödar cancern innan de friska vävnaderna tar alltför mycket stryk. Det finns idag ett intressant grundproblem med bestrålning som behandlas något mera ingående nedan. Bestrålning av svulsten verkar enligt mätningar producera både mera socker och glutamin i cancern och i närområdet runt omkring. Båda ämnena är ämnen cancern behöver för sin överlevnad. Man försöker alltså samtidigt bränna cancern till döds som man matar cancern med ett överskott av socker och glutamin vilket naturligtvis inte verkar speciellt vettigt ur en självlärd fysikers synvinkel (/sark).

Är cancerns underliggand orsak slumpen eller är det livsstilen

År 1931 fick Otto Heinrich Warburg nobelpriset i fysiologi. Warburg förde fram hypotesen att cancer uppstår som en följd av skadad energiproduktion i en cell. Energi produceras normalt i cellernas mitokondrier. Om mitokondrierna skadas kommer cellen att lida brist på energi vilket gör att olika sannolikt extremt gamla gener aktiveras för att cellen skall överleva. Cellen går över från förbränning av socker (glukos) eller fett (ketoner) till att producera energi genom jäsning av socker. Jäsning är en extremt mycket sämre process för energiproduktion än normal förbränning av glukos. Resultatet är att sockerbehovet för den skadade cellen ökar ca. 15 gånger vilket man kan använda för att detektera cancer i såkallade PET scan. Jäsning av socker i cellen producerar mjölksyra som gör cellen surare, förorsakar trötthet hos patienten tänk maratonlöpare med den utmattade kroppen fylld av mjölksyra, samt sannolikt aktiverar inaktiva gener som stöder cellens överlevnad bl.a. okontrollerad celldelning, generering av histaminer som skyddar cellen från yttre angrepp etc.

Vid ett PET scan injiceras en liten mängd radioaktivt socker intravenöst som snabbt sprids till hela kroppen. Efter en vänteperiod på ca. två timmar förs man till en maskin som påminner om en röntgentomograf. Maskinen har en eller flera sensorer som läser av kroppen och detekterar strålningsnivån. Platser med sannolik cancer är de omsåden som strålar mest eftersom ifrågavarande cellers sockerhunger är enorm. Jag mätte på skoj min strålningsnivå med min geigermätare då jag kom hem, nivån var hög 🙂 ! Strålningen är sådan att patienten inte rekommenderas hålla ett barn i famnen under ett antal timmar efter PET scannet. Halveringstiden för det radioaktiva ämnet torde vara ca. två timmar men man vill ha ett antal halveringar innan man kan ha kontakt med ett barn.

Ovanstående inledning visar vägen till en idag relativt välkänd alternativ väg att gå gällande cancer. Alternativet är naturligtvis att försöka korrigera de underliggande orsakerna till cancern. Mitokondrierna skadas av kroniska inflammationer som i många fall i sin tur är fororsakade av ett extremt intag av socker och kolhydrater (kolhydrater är kedjor av sockermolekyler). Det finns sannolikt ett självklart samband mellan ökningen av Typ II diabetes i västvärlden och en samtidig ökning av cancer i alla former.

Den självklara vägen att gå är då naturligtvis att göra levnadsförhållandena så besvärliga som möjligt för cancern. Dra ner på tillgången till socker! Här reagerar många med att säga att hjärnan ju behöver stora mängder socker som bränsle, vad händer om hjärnan inte får socker. Svaret är att kroppen själv ”i en nödsituation” kan tillverka socker ur bl.a. proteiner. Då sockerbristen har fortgått i ca. 24 timmar, ibland något längre, kommer kroppen att börja ta energi ur kroppens fettceller och börja producera ketoner. Ketonerna är ett perfekt bränsle för alla kroppens celler inklusive hjärnan .

Då kroppen är i ketos d.v.s. bränner fett blir man alert, hjärnan fungerar bra och hunger och trötthet försvinner. Människan, som jägare, var i forntiden kapabel att nedlägga i princip vilket annat djur som helst på jorden genom att förfölja det tills bytet föll ihop av utmattning. En grupp jägare i ketos kan utan problem följa bytet i flera dagar utan behov av att äta. Det har gjorts många experiment baserade på detta där en långdistanslöpare går in i loppet i ketos och på detta sätt unviker situationen där kroppens sockerförråd tar slut med extrem utmattning som följd. Fettförråden räcker, för en person med normal vikt, sannolikt i veckor vilket ger möjlighet till fördelar speciellt i uthållighetsgrenar. Ketosen var sannolikt naturens naturliga sätt att hjälpa människan i situationer där det var brist på mat. Skärpt tänkande kombinerat med uthållighet skapar en god jägare.

Problemet med ketos och cancer är att detta ofta inte är tillräckligt för att ta kål på cancern. Det visar sig att cancern förutom glukos också kan jäsa glutamin och närbesläktade substanser. Problemet med glutamin är att kroppen producerar glutamin själv och ämnet normalt behövs av bl.a. immunsystemet. Vi kan inte blockera glutaminet för någon längre period utan vi måste försöka kombinera en extremt låg sockernivå med en samtidig temporärt låg glutaminnivå. För detta finns det receptbelagda preparat som jag inte kommer åt. Vilken är orsaken till att jag inte under medicinsk uppsikt får använda ifrågavarande preparat?

Man vet att en tumör skyddar sig mot immunsystemet genom att producera histaminer. Varför har jag inte från början ordinerats en liten daglig dos Typ I antihistamin (t.ex. Histec). Det finns artiklar som tydligt antyder att antihistamin kan öka överlevnadstiden för en cancerpatient.

Man vet att medicinen Naltrexone som normalt används för att behandla tex. narkotikaberoende även verkar ha bromsande effekt på cancerns tillväxt. Dosen som behövs är ca. 1/10 av dosen för att behandla opiumberoende. Medicinen kräver recept vilket jag inte har fått. Lösningen är naturligtvis att använda källor på nätet. Jag blir tvungen att packa om 50 mg tabletter till 5 mg kapslar. Jag har en tillräckligt känslig våg d.v.s. inget problem. Varför får jag inte denna medicin via cancervården om jag ber om den speciellt på dosen är extremt låg?

Jag konstaterade ovan att ett problem med den ketogena kosten är att den inte är tillräcklig för att döda kancern genom svält. För att få cancern att minska/självdö krävs ett antal varv där jag samtidigt ser till att jag är i ketos och blockerar kroppens glutaminproduktion temporärt. Det finns en intressant medicin 6-Diazo-5-oxo-L-norleucine (DON). Vad är osaken till att jag inte får tillgång till den här medicinen? Jag vet att medicinen är giftig då en person inte är i ketos. Intressanta experiment tyder på att den är mycket effektiv med få biverkningar då den tas i djup ketos. Inget intresse från etablissemangets sida för att utnyttja en frivillig försökskanin. Varför?

Den sista referensen efter den här inledande artikeln är intressant. Min personliga gissning är att Myastheniabesvären är en direkt följd av att immunförsvaret i närområdet jobbar mot en bevisad cancerväxt. Myasthenian är helt enkelt en bieffekt av immunförsvaret i funktion.

Jag har i detta skede kört två hela cycler med kotogen kost inklucide två fasteperioder den första 48 timmar vattenfasta och den andra 72 timmar fasta. En intressant följd har varit att Myasthenian har förbättrats så mycket att jag under flera dagar i den senare perioden inte har tagit Myasthenia medicin över huvudtaget. Myastheniamedicin behövs inte och medicinen Mestinon ger t.o.m. i liten dos irriterande mikrokramper bl.a. i fingrarna. Jag tolkar förbättringen gällande Myasthenian som att det jag för tillfället gör sannolikt påverkar cancern i den önskade riktningen.

Det blir ett antal fortsättningar på den här artikeln. Som en avslutning en länk till en video av doktor Thomas Seyfried.

Några referenser

Low-Dose Naltrexone as an Adjuvant in Combined Anticancer Therapy https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC10968813/

Low dose Naltrexone in the oncology setting https://www.pccarx.com/Blog/low-dose-naltrexone-in-the-oncology-setting

Glutamine antagonist DON https://www.hopkinsmedicine.org/news/newsroom/news-releases/2019/11/glutamine-blocking-drug-slows-tumor-growth-and-strengthens-anti-tumor-response


Nature: Glutamine: a new strategy for targeted metabolic therapy in the tumor microenvironment https://www.nature.com/articles/s41420-025-02767-4


The Association Between Myasthenia Gravis and Higher Extrathymic Cancer Risk https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/brb3.70143


Pointman's

A lagrange point in life

THE HOCKEY SCHTICK

Lars Silén: Reflex och Spegling

NoTricksZone

Lars Silén: Reflex och Spegling

Big Picture News, Informed Analysis

Canadian journalist Donna Laframboise. Former National Post & Toronto Star columnist, past vice president of the Canadian Civil Liberties Association.

JoNova

Lars Silén: Reflex och Spegling

Climate Audit

by Steve McIntyre

Musings from the Chiefio

Techno bits and mind pleasers

Bishop Hill

Lars Silén: Reflex och Spegling

Watts Up With That?

The world's most viewed site on global warming and climate change

TED Blog

The TED Blog shares news about TED Talks and TED Conferences.

Larsil2009's Blog

Lars Silén: Reflex och Spegling