Nobelpristagaren i fysik (delat nobelpris) 1973 Dr Ivar Giaever diskuterar global uppvärmning/klimatförändring och konstaterar att klimatvetenskapen har blivit en ny religion. Varför? Orsaken är att att man inte kan/får diskutera klimatvetenskap … han går därefter vidare och diskuterar olika avarter av vetenskap och avslutar det hela med pseudovetenskaper.
Dr Ivar Giaevers internetsida om nobelpriset finns här.
Video om pseudoklimatvetenskap … mycket sevärd. Videon är på engelska.
Uppdaterad 12.9.2013. (Automatisk testkörning + uppdatering av texten)
Jag har länge planerat att bygga ett enkelt mätsystem för att direkt mäta temperaturstegringen från koldioxiden i atmosfären. Växthuseffekten till följd av koldioxid beror på att koldioxiden i atmosfären absorberar den infraröda strålningen från marken och därigenom hindrar den från att direkt stråla ut i rymden. En koldioxidmolekyl som har absorberat en foton antas efter ett kort ögonblick skicka iväg en motsvarande foton i en slumpmässig riktning. En del av fotonerna som koldioxiden absorberade kommer då också att träffa marken som då bör varmas upp.
Dagens klimatologer antar att den extra uppvärmningen från koldioxiden i atmosfären borde vara ungefär en grad C per fördubbling av koldioxidhalten. En grads uppvärmning, eller något i denna storleksordning bör vara relativt lätt att mäta direkt. IPCCs siffror på 4 till 6 grader är en följd av att IPCC antar att mängden vatten i atmosfären ökar och då vattenånga är en ännu kraftigare växthusgas än koldioxid så kommer det att ske en positiv återkoppling d.v.s. vattenångan förstärker effekten av koldioxid.
Man har redan för hundra år sedan försökt uppskatta hur stor växthuseffekten är. Fysikern R.W. Wood gjorde ett experiment år 1909 där han gjorde två identiska växthus (små!), det ena med glas som släpper igenom synligt ljus men inte infraröd strålning. Det andra var försett med ”glas” av natriumkloridkristall som släpper igenom infraröd strålning. Logiskt sett bör resultatet av att glas inte släpper ut IR betyda att det växthuset värms mera än växthuset klätt med NaCl kristall. Man har ofta hänvisat till Woods experiment i klimatsammanhang. Det visar sig dock att det inte är lätt att göra ett övertygande experiment. Fysikern Roy Spencer har försökt verifiera Woods experiment delvis med moderna material. Intresserade läsare kan bekanta sig med Spencers experiment via länken nedan.
http://www.drroyspencer.com/2013/08/revisiting-woods-1909-greenhouse-box-experiment-part-i/
Personligen ser jag Woods experiment som mycket tvivelaktigt. Orsaken till detta är att uppvärmningen av marken i växthusen kommer att leda till att varm luft stiger upp från den varma marken. Det kommer snabbt att uppstå konvektion d.v.s. luften rör sig. Luft i rörelse transporterar mångdubbelt mer värme än stillastående luft och också mycket mer än utstrålningen via IR. Vi har en situation där luften i rörelse effektivt värmer glaset som i sin tur värmer luften på utsidan. Det stora problemet blir att hålla koll på alla de möjliga felen till följd av konvektion.
Jag har tänkt svänga på experimentet. Jag använder ett rör som står vertikalt. Överst finns elektriska värmemotstånd som simulerar den varma marken och som kommer att stråla ut infraröd strålning på samma sätt som marken i ett växthus. Ca. 150 mm nedanför värmemotstånden placerar jag en välisolerad temperatursensor som är isolerad uppåt mot värmaren och tittar ner i röret. Temperatursensorn bör mäta den omgivande luftens temperatur men om det finns signifikanta mängder tillbakastrålad IR så bör strålningen ge en extra temperaturhöjning.
Varför bygga experimentet upp och ned? Orsaken är att vi då åstadkommer en naturlig temperaturinversion där den varma luften är i huvudsak i toppen av röret och kallare luft finns nere i röret. Resultatet är en situation där konvektion inte uppstår och vi har eliminerat mängder av felkällor.
Kan man faktiskt köra experimentet i ett kort rör, atmosfären sträcker sig ju långt över 10 km upp? Denna fråga analyseras mera i detalj nedan.
Jordens atmosfär innehåller ca. 400 ppm koldioxid d.v.s. ungefär 400 molekyler på en miljon är koldioxid (d.v.s. ungefär en molekyl på 2500 är koldioxid).
Vi kan uppskatta den absoluta mängden koldioxid i luftpelaren från marken till atmosfärens yttersta gräns på följande sätt. Det är fråga om en överslagsberäkning, men det är tillräckligt för mina behov. Vid en atmosfärs tryck är trycket mot en yta på en kvadratcentimeter 1 kp vilket samtidigt betyder att atmosfären ovanför ytan väger 1 kg vilket betyder att volymen avanför är ungefär 1/1.2 m³ (en kubikmeter luft väger ca. 1.2 kg). Volymen koldioxid i denna luftmängd är om gaserna är väl blandade (400/1000000)*(1/1.2)*1000 liter = 0.333 liter.
Vi kalylerar nu hur långt ett rör med tvärsnittsytan 1 cm² måste vara för att det skall innehålla samma mängd koldioxid som hela atmosfären från jordytan upp till rymden. En meter rör kommer att rymma 100 cm² vilket betyder att vi behöver ett 3.33 meter långt rör för att det optiskt skall motsvara all koldioxid i atmosfären.
Min idé är att montera elektriska effektmotstånd upptill i ett stående rör. Effektmotstånden kommer att ge ifrån sig infraröd strålning (IR) precis som en varm markyta på jorden. Då röret är fyllt av koldioxid kommer en del av IR-strålningen att absorberas av koldioxiden och slumpmässigt emitteras i olika riktninga också bakåt tillbaka mot värmekällan. Om en välisolerad temperaturgivare som ser ner i röret placeras något nedanför värme-elementen så bör sensorn detektera en del av den tillbakastrålade IR strålningen vilket bör leda till högre temperatur.
Varför placerar jag uppvärmningen upptill och inte nedtill? Orsaken är att jag vill studera hur IR strålningen påverkar temperaturen utan en massa störande konvektion. Om jag skulle värma luften i botten av röret skulle den uppvärmda gasen börja stiga uppåt och kallare luft uppifrån skulle ”rinna” ner. Värmetransporten via konvektion är betydligt effektivare än värmetransport via strålning … det är inte utan orsak man använder fläktar för att skapa luftflöden över komponenter som skall kylas. Kylning som sker endast via strålning är ett måste i rymden men nere på jorden använder man värmeledning och konvektion. Genom att bygga systemet upp och ned kan jag på ett väldigt enkelt sätt förhindra i stort sett all konvektion.
Det är självklart att ett mätsystem av denna typ kräver god temperaturmätning. Det är inte viktigt att den absoluta temperaturen är exakt, däremot är jag intresserad av att detektera små temperaturförändringar.
Det första steget i processen är att se hur små temperaturvariationer det går att detektera.
Fig. 1 Bilden visar två körningar. Den övre kurvan visar temperaturdrift i rummet och mitt i kurvan värms motstånden med 5W i en minuts tid. Man kan tydligt se hur temperaturen stiger och sedan börjar falla igen. Den nedre röda kurvan visar en senare körning där luftens temperatur i rummet har ändrat. Då temperaturen börjar stiga värms motstånden med 9W under en minuts tid. X-axeln är i sekunder d.v.s experimenten har gått på ungefär en timme per körning. Y-axeln är graderad i tusendedelsgrader men så att hela grader har subtraherats.
Mätningarna görs med en analog LM35 linjär temperatursensor. Utspänningen från sensorn mäts med hjälp av en 18-bitars analog till digitalkonverter men så att adkonvertern gör trettio mätningar under ca. sju sekunders tid varefter ett medeltal beräknas. Mätningar lagras med trettio sekunders intervall. De första körningarna visar att brusnivån ligger på ca. 2/10000 grader. Observera att detta inte säger något om sensorns kortvariga inre temperaturdrift. Tillverkaren anger att långtidsstabiliteten är ungefär +/- 80/1000 grader mätt över tusen timmar. Kortvarig drift kan då eventuellt antas vara proportionell mot mätningens längd vilket skulle vara ungefär 1/10000 grad C. Detta är också ungefär systemets brusnivå.
Bilden visar tydligt att den relativa upplösningen är bättre än en tusendedels grad. Experimenterande visar att systemet är så känsligt att det tydligt störs av att jag sitter vid datorn en halv meter från det 100 mm pvc rör i vilket sensorn befinner sig. En människa representerar en värmeeffekt på kanske 100 W vilket mätsystemet utan problem ser som ökad temperaturdrift.
Bilderna ovan visar tydligt hur temperaturen i rummet hela tiden förändras, tiondelsgrader har stor inverkan på mätningarna. Hur tänker jag hantera en föränderlig temperatur i omgivningen där förändringarna är betydligt större än de temperaturdifferenser jag hoppas se?
Lösningen är att jag låter datorn (Raspberry Pi) sköta både temperaturmätningen och kontrollen av värmemotståndet. Då datorn sköter datainsamlingen och kontroll av värmemotstånden behöver jag inte själv vara på plats och störa experimentet. En bättre noggrannhet går också att uppnå genom att låta datorn göra ett (stort) antal mätcyklar. Jag mäter alltså grundtemperaturen, därefter slås värmen på en stund t.ex. en minut varefter datorn mäter tumperaturen den närmaste timmen. Därefter mäts den nya bastemperaturen varefter värmen slås på under en minut o.s.v.
Mätningarna kalibreras i luft d.v.s. ett tillräckligt antal temperaturcykler mäts så att jag vet hur stor temperaturstegringen blir i luft. Då luften senare byts mot koldioxid kan dessa mätningar senare jämföras med mätningarna i luft.
Fig. 2 Den grå rörstumpen är den övre ändan av vad som skall bli mitt växthuseffektexperiment. Röret är överst pluggat med en plugg av PVC. Längs den inre kanten av denna plugg finns fyra effektmotstånd om 3 W. Totalt kan alltså motstånden ge ut max 12 W. Jag räknar med att kunna gå något högre eftersom uppvärmningen sker endast under kort tid. Med 6 volts drivspänning ger motstånden effekten 9W d.v.s. 2.25 W per motstånd. Vid 7.5 volt är effekten ca. 3.5 W per motstånd (14W totalt) vilket borde vara OK under en kort stund. Till höger i bilden ses min salladsodling i artificiellt ljus. En 100W ledlampa som producerar rött och blått ljus används (se andra artiklar). Bakom den runda plattan på framsidan finns temperatursensorn. Sensorn är monterad på en polyuretanplatta som är överdragen med aluminiumfolie. Tanken är att aluminiumfolen reflekterar IR strålning. Själva sensorn är monterad med tejp på nedre sidan av isolatorn utanför aluminiumfolien. Värmeledning i folien bör ge temperaturfel men jag hoppas trots detta se skillnader mellan vanlig luft och ren koldioxid. Bilden visar två Raspberry Pi Linux datorer, Den lilla datorn ost-sydost om mätröret sköter temperaturmätningen. En annan likadan Raspberry Pi fotograferar hur salladen växer då artificiell belysning används.
Effekten per kvadratmeter är med 7.5 volts drivspänning 1778 W/m². Vid 6 volts uppvärmningseffekt är effekten 1143 W/m². Eppvärmningseffekten är större än den utstrålade effekten från jordytan vid normal temperatur. Jag hoppas att effekten skall vara tillräcklig för att detektera något …
Fig. 3 Bilden visar en automatisk testkörning den 12.9.2013.
Kontroll av mätningar och av värmare sker nu helt automatiskt. Driften i systemet minskar i mycket hög grad då allt styrs automatiskt och jag inte själv behöver sitta bredvid systemet och störa det. I fig 3 kan man se ett steg på ungefär 10 mK (10/1000 grad) vid ungefär 6700 sekunder. Detta temperatursteg är en följd av att jag gick in i rummet, satte mig vid datorn, slog på bildskärmen och kontrollerade om körningen fortfarande var igång … det var den varpå jag genast gick ut igen. Vid 8000 sekunder lämnade jag dörren öppen vilket gav kraftig temperaturdrift.
Bilden är skalad i tusendedelsgraders förändring från en bastemperatur. Då uppvärmningen aktiveras för ungefär en minut vid 2100 sekunder stiger temperaturen med ungefär 0.2 grader. Uppvärmningseffekten är 9W vilket ger en uppvärmning som ungefär motsvarar den effekt som i medeltal träffar en yta på jorden. Uppvärmningen begränsas av de röda linjerna.
Mitt program som gjorde mätningen ovan har följande utseende:
echo "*************"
echo "Program start"
echo "*************"
rm myFile.dat
echo "Measure temperature base line"
./repeat.py 40 interval 55 { ./measure_ad.py 1 18 4 10 myFile.dat }
echo "Set heater to on"
./heater.py on myFile.dat
./repeat.py 30 interval 2 { ./measure_ad.py 1 18 4 10 myFile.dat }
./heater.py off myFile.dat
./repeat.py 120 interval 55 { ./measure_ad.py 1 18 4 10 myFile.dat }
echo "Program done!"
Jag skrev några enkla Pythonprogram repeat.py och heater.py som används för att upprepa enkla operationer. Fördelen är att jag inte hela tiden behöver skriva om ett stort mätprogram. De kritiska delarna kan då hållas små och enkla att förstå. Skriptet/Programmet ovan läsar av programmet controller.py som kör en rad i taget.
Programmet börjar efter diverse kommentarer med att temperaturen mäts 40 gånger med en minuts intervall. Mätningen sköts av programmet measure_ad.py . Parametrarna betyder kanal nummer 1, ad konverterns upplösning 18-bitar, förstärkning 4x, antalet mätningar i resultatet 10 (medeltal). Mätresultatet lagras i filen myFile.dat .
Kommandot heater.py on myFile.dat gör att värmen slås på och den exakta tidpunkten lagras i filen myFile.dat .
Temperaturen mäts nu snabbt under den tid värmaren är på.
Värmaren stängs av (off) varefter programmet gör 120 mätningar med en minuts intervall.
Denna artikel kommer att uppdateras under de närmaste månaderna då jag kompletterar mätsystemet med mera funktionalitet.
Dr. Sally Baliunas höll nyligen ett mycket intressant föredrag (på engelska) om hur man i Europa reagerade på den lilla istiden och de väderfenomen den förde med sig. De extrema väderförhållandena var sådana att ingen hade kunnat se något motsvarande … alltså måste onda människor ligga bakom dessa fenomen.
Vädret hade sedan värmeperioden på 1000-talet långsamt blivit sämre och vädret var speciellt dåligt mellan ungefär 1500 och 1700 en period man brukar kalla den lilla istiden.
I augusti 1562 drabbades mellaneuropa av ett våldsamt oväder med hagel som dödade fåglar och boskap. Man noterade snabbt att något motsvarande inte hade inträffat i mannaminne alltså måste ovädret ha skapats av människor.
Till följd av köld och missväxt i maj 1626 med en meter hagel och träd som svartnade och dog avrättades tusentals människor. Myndigheterna beslöt att göra något åt problemet. I Bamberg avrättades 600 som skyldiga till ovädret, i Wũrtsburg 900, i Main 900 och i Westfalia 2000. De här avrättningarna gällde endast ett år … terrorn pågick mer än ett århundrade.
Det fanns naturligtvis människor som var skeptiska och som vågade ställa sig upp och tala mot hysterin, men i många fall kom de här skeptikerna att också anklagas för häxeri och i vissa fall med otrevliga följder för dessa modiga människor.
Auktoriteter varnade för att varje land som tolererar skeptikerna själva kommer att drabbas av ovädren.
Så här har det sett ut de senaste åren:
Death threats anyone? Austrian Prof: global warming deniers should be sentenced to death
Observera motiveringen varför t.ex. Breivik bör skonas men inte skeptiker:
“GW deniers fall into a completely different category from Behring Breivik. They are already causing the deaths of hundreds of millions of future people. We could be speaking of billions, but I am making a conservative estimate.”
”Skeptiker till Global uppvärmning hör till en annan kategori än Behring Breivik. De är redan orsak till att hundratals miljoner framtida människor dör. Vi kan tala om miljarder men jag gör en konservativ uppskattning.”
… De är redan orsak till …
http://sppiblog.org/news/climate-change-deniers-witch-hunt-at-doi#more-9679
Då argumenten tryter tar man till våld … http://notrickszone.com/2013/08/25/growing-german-intolerance-greens-carry-out-violent-attacks-against-co2-and-euro-skeptical-afd-party/
Har mänskligheten sist och slutligen överhuvudtaget lärt sig någonting under de senaste femhundra åren.
IPCC kommer att ge ut sin följande rapport i september 2013. En preliminär version av rapporten har redan länge cirkulerat på nätet och det är lätt att se att IPCC borde upplösas eftersom den inte har någon som helst vetenskaplig trovärdighet kvar.
Hårda ord? När har för övrigt en vetenskaplig rapports sammandrag för beslutsfattare med finkam gåtts igenom av de politiska beslutsfattarna själva … så att rapportens slutledningar skall passa beslutsfattarna. Det är så här IPCC arbetar.
Se på IPCCs påstående om ”95% säkerhet” att människan i huvudsak ligger bakom uppvärmningen sedan 1950-talet. I verklig vetenskap beräknas felmarginaler (se t.ex. beräkning av felgränser) utgående från verkliga data, inga sådana beräkningar ligger bakom IPCCs påstående. Uppskattningen 95% är skakad ur rockärmen på ett mycket litet antal IPCC skribenter, talet är alltså taget direkt ur tomma luften.
Styrdokumenten för IPCC konstaterar att det är acceptabelt att använda experters åsikter och anger hur dessa åsikter skall översättas till procent. Det procenttal man anger har alltså ingenting att göra med naturvetenskapers sätt att statistiskt beräkna felgränser, IPCCs tal är inte vetenskap utan en gissning framkastad av en mycket liten grupp forskare som dessutom noggrannt övervakas av politiker. Det intressanta är naturligtvis att då man ser tillbaka på tidigare projektioner/förutsägelser av IPCC så har träffsäkerheten varit erbarmlig … finns det verkliga experter inom IPCC eller finns där endast politiska aktivister iklädda en bildlik vit rock …
Myndigheterna skulle gå mycket hårt åt ett företag som skulle sälja produkter under devisen ”sannolikt säker” (enligt IPCC alltså mellan 66 och 75%) men i klimatvetenskap är det tydligen helt ok.
Konsistens i IPCCs rapporter är inte deras styrka. Rapporten år 2007 påstod att en liten ökning i solens utstrålade energi inte var tillräcklig för att åstadkomma uppvärmning. Det är ett välkänt faktum att solens aktivitet under 1900-talet var hög och att aktivitetsspiken var på 1990-talet. För tillfället ser det ut som om vi skulle vara på väg in i en period av ytterst låg solaktivitet, man har t.o.m. talat om motsvarigheten till ett såkallat Maunderminimum.
Fig. 1 Solaktiviteten från 1600-talet framåt. Vi borde vara på en aktivitetstopp för tillfället men aktiviteten är idag extremt låg. Observera den extremt höga solaktiviteten under 1900-talet.
Då solen senast hade en lika låg aktivitet som vi har nu så hade man nödår i Finland eftersom sommaren kom extremt sent vilket ledde till att skördarna slog fel. Vi vet nu med facit på hand att temperaturen statistiskt sett inte har stigit överhuvudtaget under de senaste 16 åren. I IPCCs senaste rapport konstaterar man att detta kan vara en följd av låg solaktivitet … godmorgon! Borde inte solaktiviteten logiskt påverka temperaturen båda vägarna?
Fig. 2 Video från NASA om solens tillstånd för närvarande. Det dubbla maximum man i videon förutspår har inte materialiserats …
IPCC påstår att frånvaron av temperaturstegring delvis är en följd av vulkanutbrott och vulkanisk aska. Påståendet är rena vansinnet eftersom det har varit mycket få stora vulkanutbrott under de senaste åren, påståendet håller helt enkelt inte. Man måste gå tillbaka till Mount Pinatubos utbrott på Filippinerna år 1991 eller till El Chicons utbrott i Mexiko 1982 för att se utbrott som sänkte den globala temperaturen med någon tiondels grad. För att påståendet skulle stämma borde vi under de senaste två årtiondena ha sett en ökande vulkaniskt aktivitet … detta går inte att se. Slutsatsen måste då vara att påståendet är taget ur tomma intet alltså en ren lögn.
Jokern som alltid plockas fram för att förklara varför jorden inte har blivit varmare är att värmen på något mystiskt sett har sökt sig ner i oceanerna. Havsdjupen har faktiskt värmts en aning men mätdata finns endast för de senaste tio åren … osäkerheten i mätningarna är betydligt större än den mätta uppvärmningen. Man har också korrekt frågat varför vissa data har uteslutits, har vi igen en situation där man via korrektioner skapar det resultat man vill ha?
Den intressanta frågan är dock hur man menar att värmen har tagit sig ner i havsdjupen. Alla som läst fysik på högstadie eller gymnasienivå vet att vattnets värmeledningsförmåga är dålig. Ett exempel på detta är att fylla ett provrör med vatten och därefter värma rörets övre ända med en gaslåga. Det är inget problem att få vattnet att koka i provrörets övre ända medan det utan problem går att hålla i röret i den nedre ändan med fingrarna. Kallt vatten matas främst ner i havsdjupen via polerna. Kallt ca. +4 graders saltvatten sjunker ner då is bildas vid polerna. Det här betyder att havsdjupen hela tiden får påfyllnad av vatten med konstant temperatur … den inmatade värmen kan alltså knappast komma via polerna. Om vatten är alltför varmt så sjunker det helt enkelt inte! Instrålad energi från solen värmer det översta 20 – 30 m vattenlagret men detta vatten kan i normalfallet inte tränga ner i havsdjupet eftersom dess täthet är mindre än det kalla vattnets täthet. Det varma ytvattnet förs av havsströmmar upp mot polerna där det kyls av för att igen sjunka mot bottnet men med en ungefärligen konstant temperatur. Vilken är den fysikaliska mekanism som har värmt upp havsdjupen … om detta har skett?
Politikerna betonar att kring 4000 vetenskapsmän ligger bakom IPCCs rapporter. Det här är en sanning med modifikation. Ett givet avsnitt har sällan mer än tio författare. Allmänt taget är IPCCs arbetsprocess sådan att en eller två författare skriver ett utkast till ett givet avsnitt som sedan behandlas/misshandlas av ungefär lika många författare. Alternativt kan de ansvariga författarna använda material av som utgångspunkt. Ovanför de egentliga författarna finns de koordinerande författarna, typiskt två eller tre som har ansvar, och i praktiken diktatorisk makt att avgöra vad som tas med eller inte, i ett givet avsnitt.
Det här betyder att endast en handfull människor skriver olika avsnitt eller godkänner det som skrivits.
Det sista arbetsskedet sköts därefter av politikerna. IPCC står för ”Intergovernmental Panel on Climate Change” d.v.s. hela IPCC är ett politiskt verktyg och de sista detaljerna bestäms på politisk nivå. Om någon verklig vetenskap har överlevt färden genom IPCCs arbetsprocess så kan detta fortfarande åtgärdas då politikerna tar vid. Mycket arbete läggs nu vid att slipa det verkliga slutdokumentet ”sammandraget för beslutsfattare” (SPM). I tidigarer rapporter har man sett hur man har korrigerat den vetenskapliga rapporten utgående från sammandraget … d.v.s. vetenskapen skräddarsys enligt den politiska beställningen.
IPCCs arbetssätt är från början till slut en metod att garantera att resultatet inte har något att göra med vetenskap. Man ser mängder av körsbärsplockning d.v.s. man väljer ut endast de data som stöder den egna agendan, logiska felslut och förvrängning av i sig korrekta vetenskapliga resultat. Påståendet om 95% säkerhet visar entydigt att det skulle vara på tiden att upplösa IPCC.
John McLean: The ‘95% certainty’ is that the IPCC can’t be trusted
Analysis: The ’95% certainty’ is that the UN IPCC can’t be trusted
Analysis: The ‘95% certainty’ is that the UN IPCC can’t be trusted
WUWT: When somebody hits you with that new ‘IPCC is 95% certain’ talking point on global warming, show them this http://wattsupwiththat.com/2013/08/20/when-somebody-hits-you-with-that-new-ipcc-is-95-certain-talking-point-show-them-this/
As real temperatures subside, the IPCC heats up the fight! – See more at: http://www.cfact.org/2013/08/22/as-real-temperatures-subside-the-ipcc-heats-up-the-fight/
Artikel från 2004 ”Solen är aktivare än någon annan period under de senaste 8000 åren: http://www.mpg.de/495993/
Uppdaterad 25.8.2013 kl. 10.15.
Jag övervakar mitt växthus med hjälp av en Raspberry Pi dator som kör en helt normal Linux. Om allt går som beräknat bör jag under växtperioden samla in ungefär 1500 separata bilder i jpeg format. Bilderna tas automatiskt med 30 minuters intervall.
För att man enkelt skall kunna följa med hur växterna växer måste jpeg bilderna kombineras så att man får en normal videosekvens. Hur man gör detta med hjälp av Linux beskrivs nedan.
Jag har då den här artikeln skrivs ungefär 130 jpeg-bilder från det att jag ursprungligen sådde tills idag, tre dagar senare. Bildmängden är inte ännu ofantlig så det kan vara bra att i det här skedet se hur processeringen skall göras.
Det första steget är att installera ImageMagick på min bordsdator … som är betydligt snabbare än RaspberryPi. All bildbehandling görs alltså på min ”stora” dator eftersom den är åtminstone 2 – 3 ggr. snabbare än RPi. I princip skulle det inte finnas några hinder för att all bildbehandling skulle ske direkt på RPi.
Det visade sig att den andra komponenten jag behöver d.v.s. ffmpeg redan var installerad.
All bildbehandling sker direkt från kommandoraden. Innan man sätter igång är det skäl att skapa en katalog med kopior av alla bilderna eftersom bildbehandlingen är destruktiv … vi vill inte förstöra orginalen. Jag skapade en ny katalog för bilderna ~/Dokument/still_till_video och kopierade alla bilder jag till idag har samlat in:
lasse@deNeb:~/Dokument/still_till_video$ cp /media/lasse/80C5-90E6/*.jpg .
test0.jpg test11.jpg test22.jpg test42.jpg test62.jpg test82.jpg
test100.jpg test120.jpg test23.jpg test43.jpg test63.jpg test83.jpg
test101.jpg test121.jpg test24.jpg test44.jpg test64.jpg test84.jpg
test102.jpg test122.jpg test25.jpg test45.jpg test65.jpg test85.jpg
test103.jpg test123.jpg test26.jpg test46.jpg test66.jpg test86.jpg
test104.jpg test124.jpg test27.jpg test47.jpg test67.jpg test87.jpg
test105.jpg test125.jpg test28.jpg test48.jpg test68.jpg test88.jpg
test106.jpg test126.jpg test29.jpg test49.jpg test69.jpg test89.jpg
test107.jpg test127.jpg test2.jpg test4.jpg test6.jpg test8.jpg
test108.jpg test128.jpg test30.jpg test50.jpg test70.jpg test90.jpg
test109.jpg test129.jpg test31.jpg test51.jpg test71.jpg test91.jpg
test10.jpg test12.jpg test32.jpg test52.jpg test72.jpg test92.jpg
test110.jpg test13.jpg test33.jpg test53.jpg test73.jpg test93.jpg
test111.jpg test14.jpg test34.jpg test54.jpg test74.jpg test94.jpg
test112.jpg test15.jpg test35.jpg test55.jpg test75.jpg test95.jpg
test113.jpg test16.jpg test36.jpg test56.jpg test76.jpg test96.jpg
test114.jpg test17.jpg test37.jpg test57.jpg test77.jpg test97.jpg
test115.jpg test18.jpg test38.jpg test58.jpg test78.jpg test98.jpg
test116.jpg test19.jpg test39.jpg test59.jpg test79.jpg test99.jpg
test117.jpg test1.jpg test3.jpg test5.jpg test7.jpg test9.jpg
test118.jpg test20.jpg test40.jpg test60.jpg test80.jpg
test119.jpg test21.jpg test41.jpg test61.jpg test81.jpg
Orginalen finns kvar på minnepinnen vilket betyder att om jag klantar mig vid bildbehandlingen är det bara att börja om från början.
Jag börjar processen med att skala om bilderna med programmet mogrify som är en del av ImageMagick programpaketet.
mogrify -resize 1024×768 *.jpg
Det lagringsutrymme vi behöver minskar rätt drastiskt genom att bilderna blir mindre …
Utrymmesbehovet sjönk från ca. 2 MByte till 0.5 MByte räknat per delbild.
Följande skede är att knyta ihop delbilder så att vi skapar mellanliggande bilder som är ”medeltal” av bilderna på vardera sidan. Vi får på detta sätt en video som kör mjukare. Jag låter programmet skapa två mellanliggande bilder mellan varje bildpar.
convert *.jpg -delay 10 -morph 2 %05d.morph.jpg
Resultatet blev en serie på 387 bilder som vi nu skall knyta ihop till en video och omforma så att videon kan spelas med vanliga videospelare.
Resultatet blev en mp4 video som kör utan problem. Storleken är 13.8 MByte.
Hela processen kan automatiseras geom att lägga kommandona i ett skript (kommandofil).
Det visade sig att videon blev fel eftersom sorteringen av bildfilerna inte stämde. Problemet löstes genom att lägga till ett lämpligt antal förnollor före nummern i bildfilerna. Mina råa bildfiler heter test0.jpg , test1.jpg … test10.jpg … test99.jpg , test100.jpg osv. Problemet är att datorn uppfattar att filernas ordningsföljd utan förnollor borde vara test0.jpg, test1.jpg, test10.jpg … test2.jpg etc. Problemet löstes genom att automatiskt döpa om filerna till test0001.jpg, test0002.jpg etc. vilket nu sorteras korrekt.
#!/bin/bash
# Script to copy pictures from the flsh drive and process
# these pictures into a mp4 video.
date
rm *.jpg
rm *.mp4
cp /media/lasse/80C5-90E6/*.jpg .
# Change numbering to sort correctly by adding suitable number of zeros before numbers
prename ‘s/test/test0/’ test?.jpg
prename ‘s/test/test0/’ test??.jpg
prename ‘s/test/test0/’ test???.jpg
mogrify -resize 1024×768 *.jpg
convert *.jpg -delay 10 -morph 2 %05d.morph.jpg
ffmpeg -r 25 -qscale 1 -i %05d.morph.jpg output.mp4
# Remove temporary files not needed anymore…
rm *.jpg
echo ”Done!”
date
Totaltiden för hela processen var ungefär två minuter av vilken största delen gick till kopiering av bilddata från RPi till minnepinnen och från minnefinnen till min dator.
Fig. 1 Situationen den 25.8 d.v.s. en vecka efter sådd. Det kraftiga rödsticket i bilden beror på LED-belysningen som innehåller endast röda och blå våglängder. Orsaken till att det går att urskilja andra färger är att jag separat belyser plantorna med en 4 W vit LED-lampa. Det vita ljuset gör att det speciella växtljuset blir mindre irriterande för ögonen.
I artikeln ”Miniatyrväxthus, odling i rymden mm.” gav jag en viss bakgrund till de experiment man gjort gällande extremt effektiv odling på små ytor med tanke på framtida rymdfärder. Om man vill följa med växtprocessen i detalj måste man naturligtvis mäta tillväxthastigheten på något lämpligt sätt, vattenförbrukning, växtunderlagets fuktighet, ljus etc. Den enda rationella metoden att i detalj följa en växtperiod över ca. 30 dagar är att automatisera processen.
Fig. 1 Bilden visar datorn ”Raspberry Pi” som är en brittisk ”system på en chip” dator som kör operativsystemet Linux. Mitt system är försett med en kamera på ändan av flatkabeln (grå). Raspberry Pi kostar ungefär 30 Euro och kameran ungefär lika mycket. Kameran tar förvånande bra bilder, sensorn går på 5 Megapixlar.
För närvarande sköter datorn endast en kontinuerlig fotografering av växtunderlagen. Jag har skrivit två små program i programspråket Python. Det ena är ett skelett (som senare byggs ut) för ett grafiskt användarinterface och det andra är själva fotoprogrammet. Programmen har följande utseende:
#!/usr/bin/python
import pygtk
pygtk.require("2.0")
import gtk
import os
class test(object):
def __init__(self):
filename = "test.glade"
builder = gtk.Builder()
builder.add_from_file(filename)
builder.connect_signals(self)
window = builder.get_object("main")
window.show_all()
os.system("touch run")
os.system("./speedup.py &")
def onDeleteWindow(self):
exit(0)
def onButtonExit(self, widget):
os.system("rm run")
exit(0)
if __name__ == "__main__":
app =test()
gtk.main()
Programmet har ett användarinterface baserat på Glade/gtk. Programmet gör egentligen inget annat än att det startar bakgrundsprogrammet ”speedup.py” och via en fil skickar en signal till ”speedup.py” om huvudprogrammet vill stoppa bakgrundsprogrammet. Observera att indenteringen i ovanstående programlistning kan vara felaktig eftersom mellanslag och tabulatur lämnas bort på en vebbsida. Som programmet ser ut på skärmen så kan det bryta mot Pythons syntax och således inte vara körbart om det kopieras rätt av från vebbsidan.
Bakgrundsprogrammet som sköter fotografering med 30 minuters mellanrum har följande utseende:
#!/usr/bin/python
# Camera testing program
# Name: speedup.py
import os
import time
i = 0
while(True):
if (os.path.exists("./run")):
cmd ="raspistill -v -rot 180 -o test" + str(i)
cmd = cmd + ".jpg"
print cmd
os.system(cmd)
else:
print "Program done"
exit(0)
time.sleep(1800)
i = i + 1
Programmet är en oändlig slinga som kontrollerar om programmet får köra d.v.s. om filen ”run” går att hitta. Om programmet får köra så skapas ett kommando för att ta ett foto. Ett kommando för att ta ett foto med kameran, med hjälp av programvara för kameran, är:
raspistill -v -rot 180 -o <filnamn>
Eftersom jag vet att jag kommer att ta över tusen bilder under testkörningen är det skäl att generera filnamnet så att bilderna numreras på ett vettigt sätt. Jag bygger upp filnamnet på följande sätt:
test + <löpande nummer> + ”.jpg”
Koden för namnet på en bild blir då (variabeln i är löpande nummer som stegas framåt med ett steg för varje bild):
test + str(i) + ”.jpg”
Kommandot str(i) förvandlar innehållet i variabeln ”i” till en textsträng. Om i har värdet 999 får vi alltså ”test + ”999” + ”.jpg”. Om jag vill ta en bild med namnet ”test999.jpg” så kan jag göra det genom att från kommandoraden ge kommandot:
raspistill -v -rot 180 -o test999.jpg
Flaggan -rot 180 i kommandot gör att bilden svängs upp och ned (kameran är för tillfället upp och ned och detta korrigeras genom att be kameran svänga bilden).
Det är nu ungefär tre dagar sedan jag sådde sallad och man ser tydligt att ett antal frön har grott. Jag planerar att sätta ihop fotografierna av växtprocessen till en video där tidsavståndet mellan rutorna är 30 minuter.
Fig. 2 Tredje dagen …
Jag gissar att det inom några dagar går att se rörelse då jag kombinerar bilderna. Hittills har programmet tagit strax över hundra bilder.
Tre veckor har gått och det börjar vara ont om plats i krukorna. Som jag gissade går det livligt till då man tittar på hur växterna växer då man snabbar upp processen till 8 bilder motsvarar en sekund vilket betyder att en sekund på videon motsvarar fyra timmars tillväxt.
Det här är inledningen till en serie artiklar om odling av växter i artificiellt ljus. Jag kommer att uppdatera artikeln ett antal gånger med nytt meterial då något börjar växa.
För ett antal år sedan byggde jag ett helt slutet växthus med artificiell belysning (lampor/lysrör) och en enkel form av automatisk bevattning. Erfarenheterna av det slutna växthuset var mycket blandade. Växterna växte till en början snabbt men efter en tid förtvinade de och någon skörd gick inte att få. Jag antog att problemet var belysningen, det är välkänt att lysrör inte har en optimal spektralfördelning för gröna växters fotosyntes. Senare har jag kommit fram till att det utöver fel typ av belysning antagligen blev brist på koldixid i den i huvudsak slutna lådan. Växterna svalt antagligen ihjäl…
Jag hittade intressanta LED lampor avsedda för belysning av växter på eBay. Jag skaffade två stycken och tanken är nu att använda en av dessa 100W lampor som huvudsaklig belysning för Sallad och Basilica. Lamporna är spektralt optimerade så att ljuset består av röda och blå komponenter. Det eventuella problemet med koldioxidhalten i luften blir inget problem eftersom ”växthuset” inte är slutet … det bör finnas tillräckligt koldioxid i huset.
Bakgrunden till experimentet med det slutna växthuset var att testa hur stora skördar det skulle gå att ta ut vid optimal odling. Information på nätet antyder att mängderna man kan odla fram på en liten yta är mycket stora.
En källa anger http://aggie-horticulture.tamu.edu/greenhouse/hydroponics/economics.html att en växtyta som antas vara 0.12 m² kan ge en skörd på mellan 13 och 23 kg. Detta betyder att man under optimala förhållanden borde kunna producera ca. 190 kg/m². Om vi överför dessa mängder producerade grönsaker till behovet av mat per person under en lång rymdflygning så kommer det i bästa fall att behövas ca. 3.5 m² växtyta per person. För att vara på den säkra sidan brukar man fördubbla behovet av växtyta vilket då ger 7 m²/person.
Förutom att växterna producerar mat så kommer de också att omvandla CO2 till mat och till syre som besättningen kan andas. En person andas ut ca. 1 kg CO2/dag. Det är mycket sannolikt att den växtyta som förser människorna med mat inte räcker till för att avlägsna all koldioxid även om man tillåter högre koldioxidhalter än på jorden.
Körning #1
Start : 18.8.2013 kl. 23:29
Gröda: Huvudsallad (Lactuca Sativa Capitata)
Enligt fröpåsen är groningstiden ca. 12 dagar.
Fig. 1 Tre utrymmen fyllda. Ingen verklig växtbelysning används ännu. Belysningen är vit LED-lampa. Jag lägger till växtbelysning då fröna klart har grott.
Redan efter en dag började man kunna urskilja rötter som sökte sig ut ur frön. Jag beslöt att fotografera några frön på morgonen ett och ett halvt dygn senare.
Fig. 2 Den 20.8. på morgonen tog jag följande bild av tydligt groende frön. Uppskattningen på fröpåsen verkar kanske en aning pessimistisk (12 dagar). På bilden syns två frön som gror.
Man har länge visat på jordens ökande befolkning som ett mycket stort problem. Trots alla domedagsprofeter så har ökningen i jordens matproduktion hållit samma takt som folkökningen. Egentligen är situationen antagligen den att produktionen har ökat snabbare än befolkningen eftersom det finns så mycket extra växtmaterial att man kan använda ett överskott till att mata djur för köttproduktion.
Ovanstående rymdexperiment som man bedrivit under rätt lång tid både i USA och i Ryssland visar entydigt att det går att föda en person på en yta av ca. 7 m² och då med en rejäl säkerhetsmarginal. Om man kan föda en person i rymden med 7 m² odlingsyta så är det självklart att detsamma går att göra på jorden. Matodling t.ex. på hustak i storstäder blir allt vanligare och mängderna man kan producera är förvånande stora. Man kan dock i nordligt klimat gå ännu ett steg längre. Vi vet att vi under vinterhalvåret får så lite ljus att det växer dåligt. Lösningen på detta är naturligtvis att vi använder konstgjord belysning. Blir då inte belysningen fruktansvärt dyr?
Då man analyserar energibehovet i en typisk lägenhet, eller en villa, under vintern ser man att man behöver flera kilowatt uppvärmningseffekt då det är kallt ute. En stor del av denna effekt kunde man dock få som en sidoprodukt från växtodling. En vanlig glödlampa ger ut kanske 5% av den inmatade effekten i form av ljus. LED-lampor är 4 – 5 ggr effektivare men detta betyder fortfarande att kanske 70 – 75% av den inmatade effekten kommer ut i form av värme. Varför inte då kombinera dessa behov?
Antag att vi har ett miniatyrväxthus i en bokhylla med en växtyta på 3 m² och optimerad ledbelysning med effekten 600 W. Om denna effekt räcker till för att ge grödan tillräckligt med ljus så betyder det samtidigt att ca. 420 W av den inmatade effekten kommer ut i form av värme … vi kan alltså dra ner på övrig uppvärmning i motsvarande grad.
Priset på 0.6 kW effekt under ett års tid kan beräknas på följande sätt:
Energimängden är 0.6 kW*24*365 = 5256 kWh
Om elpriset inklusive skatter och överföringsavgifter är 12 c/kWh så kommer ovanstående energimängd att kosta ungefär 630 Euro.
Ett välfungerande växthus bör kunna ge ut ca. 450 kg i form av grönsaker per år vilket betyder att kilopriset blir ungefär 1.4 Euro/kg. Man bör dock komma ihåg att hela uppvärmningseffekten fortfarande skulle ha behövts i vilket fall som helst. Man borde då kanske se på förtjänsten som mängden gröda i kg gånger minutpriset på grönsaker i butiken … värdet på de odlade grödorna stiger då lätt till kanske 1000 Euro/år eller mera(!) … beroende av vad man odlar.
Exemplet visar att det antagligen är möjligt att i en vanlig bostad odla en stor del av all den mat familjen behöver under förutsättning att det finns tillgång till billig elenergi. Observera också att tekniken finns att odla utan mylla d.v.s. man använder näringslösning direkt.
Anthony Watts höll nyss ett föredrag vid ”Doctors for Disaster Preparedness”. Föredraget är rätt långt (50 min) men ytterst sevärt.
Anthony Watts har en bakgrund som meteorolog på tv/radio. Han driver idag världens populäraste blog om klimat och vetenskap i allmänhet. Bloggen har haft ca. 150 miljoner besökare.
Kommentarer är välkomna!
Vi har under det senaste halva århundradet av medierna blivit upplysta om att jordens undergång är nära om vi inte ändrar på vårt beteende och gör bättring. Man kommer osökt att tänka på Nils Ferlin:
Den stora kometen
Först blev det ganska tyst i byn:
Förnekade kometen
Bevisade sin plats i skyn
För hela menigheten
Järtecken, sade man till slut
en rackare att blänka!
Nu blåses nådatiden ut,
nu är det dags att tänka!
Nu är det tid att handla rätt
mot mor- och faderlösa,
och garda sej på alla sätt
och varda religiösa.
Så satte de sej ned med fart
vid brillor och postillor
och suckade så tungt och rart
om världens vreda villkor.
De bugade för fattighjon
som förr för tjocka magar
och vägde rätt i handelsbon
i nästan fjorton dagar.
…
Du hittar hela dikten
”Den stora kometen” av Nils Ferlin här.
Vi har under ett par årtionden övertygats om att Arktis d.v.s. det nordliga polarområdet inom kort kommer att bli isfritt. Eftersom många ”vetenskapsmän” med djupa brösttoner för fram denna sanning som är baserad på avancerade datormodeller som körts på några av de snabbaste datorerna i världen så måste det väl vara så eller …
BBC konstaterade att förutsägelsen att Arktis på sommaren 2013 kommer att vara isfri sannolikt är alltför konservativ.
Hur ser då verkligheten ut?
Bilden visar att år 2013 tydligen kommer att bli ett helt normalt isår och trots att ”vetenskapsmännen” konstaterade att Arktis i år borde vara isfritt så finns det ca. 7 miljoner kvadratkilometer is kvar. Om trenden fortsätter så kommer vi att få ett rätt normalt år gällande is i år.
Andra ”vetenskapliga” förutsägelser om ett isfritt Arktis:
Xinhua News Agency – 1 March 2008
“If Norway’s average temperature this year equals that in 2007, the ice cap in the Arctic will all melt away, which is highly possible judging from current conditions,” Orheim said.
[Dr. Olav Orheim – Norwegian International Polar Year Secretariat]
__________________
Canada.com – 16 November 2007
“According to these models, there will be no sea ice left in the summer in the Arctic Ocean somewhere between 2010 and 2015.
“And it’s probably going to happen even faster than that,” said Fortier,””
[Professor Louis Fortier – Université Laval, Director ArcticNet]
__________________
National Geographic – 12 December 2007
“NASA climate scientist Jay Zwally said: “At this rate, the Arctic Ocean could be nearly ice-free at the end of summer by 2012, much faster than previous predictions.” ”
[Dr. Jay Zwally – NASA]
__________________
BBC – 12 December 2007
“Our projection of 2013 for the removal of ice in summer is not accounting for the last two minima, in 2005 and 2007,”…….”So given that fact, you can argue that may be our projection of 2013 is already too conservative.”
[Professor Wieslaw Maslowski]
__________________
Independent – 27 June 2008
Exclusive: Scientists warn that there may be no ice at North Pole this summer
“…..It is quite likely that the North Pole will be exposed this summer – it’s not happened before,” Professor Wadhams said.”
[Professor Peter Wadhams – Cambridge University]
__________________
Annual Review of Earth and Planetary Sciences
Vol. 40: 625-654 – May 2012
The Future of Arctic Sea Ice
“…..one can project that at this rate it would take only 9 more years or until 2016 ± 3 years to reach a nearly ice-free Arctic Ocean in summer. Regardless of high uncertainty associated with such an estimate, it does provide a lower bound of the time range for projections of seasonal sea ice cover…..”
[Professor Wieslaw Maslowski]
__________________
Yale Environment360 – 30 August 2012
“If this rate of melting [in 2012] is sustained in 2013, we are staring down the barrel and looking at a summer Arctic which is potentially free of sea ice within this decade,”
[Dr. Mark Drinkwater]
__________________
Guardian – 17 September 2012
“This collapse, I predicted would occur in 2015-16 at which time the summer Arctic (August to September) would become ice-free. The final collapse towards that state is now happening and will probably be complete by those dates“.
[Professor Peter Wadhams – Cambridge University]
__________________
Sierra Club – March 23, 2013
“For the record—I do not think that any sea ice will survive this summer. An event unprecedented in human history is today, this very moment, transpiring in the Arctic Ocean….”
[Paul Beckwith – PhD student paleoclimatology and climatology – part-time professor]
__________________
Financial Times Magazine – 2 August 2013
“It could even be this year or next year but not later than 2015 there won’t be any ice in the Arctic in the summer,”
[Professor Peter Wadhams – Cambridge University]
__________________
Mängder av ”vetenskapsmän” hugger i sten så att gnistorna yr. Vilken kan ursaken till detta vara?
Den viktigaste orsaken är sannolikt att förutsägelserna är baserade på klimatmodeller, klimatmodeller som inte har varifierats mot verkligheten. En annan orsak är att det är mycket lätt att utgående från kortvariga trender över några år göra extrapoleringar in i framtiden enligt ”om trenden håller i sig så …” man glömmer att klimatologiskt alla tidsperioder kortare än ca. 30 år … eventuellt borde perioden vara ännu längre … är väder, inte klimat.
Varje normal tänkande människa med erfarenhet av ett nordiskt klimat vet att temperaturen från vinterns kallaste temperaturer på -30 … -40 grader C kommer att stiga till +30 kanske +35 på sommaren. Ingen är så idiotisk att han extrapolerar vårens snabba uppvärmning hundra år in i framtiden och påstår att alla självklart kommer att brinna upp inom två till tre år på det arktiska området … om trenden håller i sig. Vi vet att temperaturen på hösten igen kommer att sjunka ungefär i motsvarande grad och att medeltemperaturen under långa tidsrymder är förvånanden konstant.
Den intressanta frågan är dock varför dagens media inte fyller sin uppgift och låter opportunistiska ”vetenskapsmän” stå till svars för den idioti de har matat media med. Vi lever lyckligtvis i en tid då allt som satts ut på nätet går att få fram efter ett antal år. Om en person kan visas ha kommit fram med totalt ogrundade förutsägelser tidigare så bör dessa personers trovärdighet idag vara obefintlig.
Gästinlägg av Fredrik Österholm.
Bilderna är av Anders Backman ((c) 2013 Anders Backman) som besökte Ilulissat (Isfjorden) på Grönland i somras. Notera att bilderna visar Isfjorden mitt i sommaren då mängden is är som minst. Det finns fortfarande en hel del is kvar trots alla rapporter om smältande Grönlandsis. Inlandsisens tjocklek är kring tre kilometer vilket betyder att det tar årtusenden innan den isen smälter helt.
Inlandsisen över Grönland smälter, polarkalotternas istäcke hotas av samma naturfenomen, Sahara breder ut sig och vattennivåerna stiger? Orkaner , zunamier och skogsbränder sopar rent där de drar fram, jordbävningar ödelägger städer och byar och orsakar död, svält och umbärande för hundratusentals människor, så har det alltid varit på vår jord.
Fig. 1 Observera lyftkranen som används som tändsticksask för att ge en uppfattning om isbergets storlek. Kom ihåg att 9/10 finns under ytan och således inte syns. Fjorden är 600 meter djup …
För ca 115 000 år sedan inleddes den senaste av planeten Tellus många istider, som då täckte fenno- skandien med ett istäcke som växte och växte, så att det för sådär 20 000 år sedan uppnådde en tjocklek på hela 3 000 meter. Då inträffade något, istäcket började smälta, helt utan mänsklig på- eller åverkan. Isen smalt under tusentals år och fennoskandiens konturer danades i takt med att glaciärerna rann bort och bildade Ancylussjön för sådär 10 000 – 12 000 år sedan, då täcktes fennoskandien ännu av ett tjockt istäcke. Genom en landsänkning för ca 7000 år sedan bröt havet igenom och danska sunden bildades , Litorinahavet svallade fritt kring de första stränderna längs linjen där Salo-Seinäjoki-Ylivieska nu ligger i det som vi idag kallar Finland. Varför dessa glaciologiska och geomorfologiska utsvävningar, jo för att förstå att den bild vi har av vår jord inte är den slutgiltiga. Jorden omformas hela tiden: Av kontinentalplattornas rörelser, vulkaniska aktiviteter, magmans hetta som söker sig uppåt , solens och hela universums inverkan och till en del Homo Sapiens åverkan. Det vi upplever nu är kanske finale grande av vår senaste istid. När allt har smultit bort är det bara att invänta en ny istid om tusentals år. Vi, jordens passagerare, kommer väl att under mellantiden få uppleva ett växlande klimat med stormar, hetta, torka , översvämningar, men också på många platser, får vi hoppas, ett behagligt klimat under x- antal generationer. Floran och faunan kommer stegvis att omdanas som den gjort under tidigare eror , tills en ny istid kyler ned aggressionerna på jorden. Att klimatet hela tiden varierar och att flora och fauna omdanas berättar tvärvetenskapliga analyser som utförs och uppdateras . Forskningen berättar bland annat om fynd av fårspillning i borrkärnor gjorda under alpernas glaciärer, där har alltså betat fårhjordar innan glaciären bildades. Ett annat exempel: Min bror geomorfologen fil.dr Henrik Österholm fann under en forskningsexpedition till spetsbergen under 1960 talet, fossil av kottepalmen, vars nuvarande nordligaste utbredningsområde är norra Afrika. Den berättar också om” värmebölja” över Spetsbergen och Grönland under 1860 och 1920 talet då isarna vid kusten delvis smalt tills en ny köldperiod tog vid, för att igen i våra dagar bli varmare.
Fig. 2 Ilulissat på sommaren … det går fortfarande att se några isflak.
År 1867 finns dokumenterat att snön låg kvar hela juni i Österbotten och Västerbotten och att Gloskärsfjärdens is bar släden ännu vid midsommartid. Under de kalla vintrarna under 1960- 1970 talet påstod ” klimatexperterna ” att vi inte längre kan räkna med normala somrar, snön skulle normalt ligga kvar ännu i juni. År 2007 påstod våra” klimatexperter” och en del meteorologer att södra Finland och Helsingfors inte längre skulle få uppleva julsnö och riktiga vintrar. Isbrytarna kunde tas ur tjänst och säljas. Nu i mars 2011 ligger snön, som började falla redan i oktober, kvar djup och vit över hela landet och isbrytarna kämpar sig genom rekordtjocka is vallar. Sådan är verkligheten. Vad skall vi då göra , lägga händerna i kors, vänta och se, be till ett otal gudar och förstås spara energi och leva enligt ekologiska lagar och skona vår jord efter bästa förmåga. Det skall vi göra, för att spara känns i plånboken och renar samvetet, men att släcka lamporna och ta” peden” istället för bilen, hjälper föga i en värld där människor med strävan till högre levnadsstandard samtidigt tänder miljontals lampor för varje lampa vi släcker och hundratusentals nya bilar rullar ut på vägarna under den tid vi låter bilen stå och nya kolkraftverk startas månatligen i Kina medan vi köper utsläppsrättigheter på ” klimatbörsen”. Vi i Europa har uppnått vår levnadsstandard, vi kan väl inte missunna miljarder asiater och afrikaner samma utveckling. Vad skall vi då göra. Vi skall förstås spara och skydda vår jord efter bästa förmåga och använda vår kunskap och innovation för människans bästa. Men , har vi , den industrialiserade delen av världen, vilja och reella möjligheter att med eget sparande balansera u-ländernas explosionsartade ökning i levnadsstandard och påföljande belastning av miljön? Universums och vårt eget solsystems livscykel kan vi inte styra eller påverka, vi kan bara som Fritjof Andersson konstatera : ”Det är hemskt, men det är sant” . Det är alltså dags att bygga vår version av Noaks Ark, nämligen att kartlägga konsekvenserna av klimatförändringen, samordna våra ekonomiska och tekniska resurser rationellt, odla där det går att odla, bygga städer och byar där det går att överleva och flytta befolkningen till säkra platser. Folkvandringar är inget nytt under solen. I takt med att den senaste istiden rann bort följde samer och andra folkslag renhjordar och annat vilt till nya betesmarker här i norr, det tog ju några tusen år, men resultatet blev gott.
Fig. 3 Sommarturisterna är ute med båt och tittar på isbergen i fjorden.
Att anpassa oss och säkra möjligheten att överleva bör vara människans strävan de närmaste tusen åren. Vi kan ju också spara in på den 0.1 %? som Finland påverkar klimatet, för plånbokens och samvetets skull. Lyckas vi med detta? svaret ges någon gång i en avlägsen framtid. Under tiden kan vi ju också glädja oss över att ju mera Kina, Indien och Ryssland ökar sina utsläpp dess mindre blir vår procentuella del av belastningen.
Fredrik Österholm
A lagrange point in life
Lars Silén: Reflex och Spegling
Lars Silén: Reflex och Spegling
Canadian journalist Donna Laframboise. Former National Post & Toronto Star columnist, past vice president of the Canadian Civil Liberties Association.
Lars Silén: Reflex och Spegling
by Steve McIntyre
Techno bits and mind pleasers
Lars Silén: Reflex och Spegling
The world's most viewed site on global warming and climate change
The TED Blog shares news about TED Talks and TED Conferences.
Lars Silén: Reflex och Spegling
Larsil2009's Blog 