Fioltrimning | Larsil2009's Blog

Archive for the ‘Fioltrimning’ Category

Att lyssna då man trimmar en fiol, rätt ton

07/10/2013

Det finns bland många byggare en utbredd tro att man kan bygga ett fint instrument med hjälp av exakta mätningar (skjutmått, mikrometerklocka etc.). Ett stall ses som en estetisk komponent som naturligtvis skall justeras så att stränghöjden över greppbrädan och vinklarna mellan strängarna blir korrekta men annars fungerar stallet endast som en komponent som håller strängarna på rätt höjd. Stränghållaren ses som en nödvändig komponent i vilken man fäster strängarna. Greppbrädan uppfattas som en stadig komponent som måste ha korrekt konkavitet för att strängarna inte skall klirra då man spelar forte … men annars är greppbrädet en passiv komponent.

Min personliga uppfattning är att ovanstående är en urban myt eftersom jag är säker på att jag kan höra ljudförändringar då man t.ex filar bort någon tusendedels gram från ett stall eller från en kritisk plats på ett lock.

Det är lätt att visa att t.ex. stränghållaren eller greppbrädan inte strålar några betydande mängder ljud. Det är då lätt att tro att man inte behöver beakta dessa komponenter ur akustisk synvinkel. Vilket var tankefelet? Tankefelet då man antar att en icke strålande komponent inte behöver beaktas är att endast komponenter som själva producerar ljud har betydelse. I en fiol som vibrerar samverkar tiotals eller hundratals olika mekaniska resonanser. Man vet att om två resonanser ligger nära varandra som kommer de att ”dras mot varandra” och eventuellt gå ihop till en enda resonans som dock kan vara bredare än de två resonanser som var utgångspunkten. I ovanstående fall så är det självklart att Helmholzresonansen A1 i en fiol kommer att påverkas av kroppsresonansen B1. På en fiol kommer frekvensskillnaden mellan dessa resonanser att ligga mellan kanske 40 och 100 HzInstrumentets responskurva kommer i betydande grad att vara beroende av skillnaden mellan resonanserna A1 och B1. På samma sätt kan t.ex. den icke strålande resonansen i stränghållaren användas till att flytta om olämplig strålande resonans nära greppbrädans frekvens eller någon jämn multippel av greppbrädans frekvens. Om vi har en skrikig ton så kan vi alltså eventuellt tämja den med att lägga en annan resonans under eller över den problematiska tonen så att den sprids ut och plattas ned.

Man bör dock komma ihåg att en fiol producerar ljud på olika sätt i dess näromgivning och i området långt från fiolen. Det ljud spelaren hör är närfältet och alla de förändringar trimningen ger upphov till ligger likaså i närfältet. Det är inte självklart att små förändringar i närfältet går att uppfatta längre bort, men det verkar självklart att ljudupplevelsen påverkar spelaren. Om fiolen för spelaren låter bra i närfältet så uppfattas fiolen som mera lättspelad vilket violinisten vill ha …

Teknik för att lyssna

Min utgångspunkt är att nästan alla korrektioner görs på ett strängat, stämt och spelbart instrument. Varför? Orsaken är främst att förändringar som görs ofta är små. Det går inte att komma ihåg föregående provspelning om det går ens några minuter mellan provspelningarna. Injusteringscykeln borde ligga på kanske 30 … 60 sekunder så att närminnet ännu fungerar. Då finns det möjlighet att uppfatta trender i justeringen.

Rätt fiolton för justering

Det räcker dock inte med att lyssna. Den som justerar instrumentet måste också kunna prestera en klar fiolton utan onödigt brus. Det här är ett stort problem för många (halv-) självlärda folkmusiker och byggare. Åtminstone i Finland finns en hel generation amatörviolinister som har hjärntvättats med ”tryck inte” och eleverna har bokstavligen trott på detta. Resultatet är en väsande ton med mängder brus utan brillians. Den ton jag söker får du om du spelar kanske 20 mm från stallet och du försiktigt trycker på stråken då de drar den över strängen. Om du får en skrapande ton så höjer du stråkens hastighet tills du får en jämn och klar ton, men du trycker lika mycket. Det kan vara nödvändigt att träna en stund innan du pålitligt får fram en klar ton. När du får fram en klar och brusfri ton så har du möjligheter att börja lyssna efter ljuddetaljer som inte drunknar i bruset från en stråke som slirar över strängen.

Hur provspelar jag en fiol

Jag har en egen melodi som använder alla strängar i första läget som jag alltid använder. Jag tror inte att det spelar någon egentlig roll vad du spelar men däremot är det viktigt att spela samma stycke för att hjärnan då tränas att lyssna på olikheter mellan olika spelomgångar och mellan olika instrumentindivider. Då man justerat fiolen så att den fungerar bra i första läget är det bra att spela i högre lägen för att kontrollera att det inte finns otrevligt placerade vargtoner högre upp. Ett långsamt glissando kan användas för att undersöka om det finns toner som inte fungerar som de skall.

Publicerat i Fioltrimning, Musik, instrumentbygge | 3 Comments »

Kopia av Guarnerius från 1733 (Kreisler)

04/10/2013

Fiolen är köpt som halvfabrikat från kina i september 2013. Byggare Roy (Kang Fa Qi).

Jag beställde en trävit kopia ev en Guarnerius fiol från Kina via ebay i september 2013. Tanken var att experimentera med olika lackningsmetoder samt naturligtvis i senare skeden trimning. Jag valde en något ovanligare Guarnerius som utgångspunkt eftersom min son Sebastian som är yrkesviolinist konstaterade att erfarenheten har visat att Guarnerikopior ofta fungerar bättre än Stradivariuskopior … av någon anledning. Tanken är att lägga in allt det kunnande som samlats under ett antal år i den här kopian för att se om jag min uppfattning om hur en fiol fungerar stämmer. Jag hoppas således att instrumentet åtminstone skall bli en ”bra” fiol även om jag naturligtvis siktar mot att producera en toppfiol.

Då jag hade ropat in fiolen kontaktade jag genast tillverkaren och bad att få ett exemplar med locket endast svagt limmat så att locket skulle kunna tas loss utan skador för kontroll av gradueringen. Det var lätt att på engelska kommunicera med försäljaren Victoria.

Filosofi

Jag har under några års tid importerat ett antal kinesiska fioler som övningsmaterial för violintrimning. Tanken bakom köp av idag relativt billiga kinesiska fioler som justeras så att de fungerar korrekt är att om jag skulle bygga instrumenten själv så skulle jag göra injusteringen kanske en gång per år och risken för att jag skulle glömma åtminstone en del av det jag lärt mig på en specifik fiol skulle vara stor.

Under de senaste åren har jag med någon månads mellanrum börjat justera en ny fiol vilket betyder att det är lätt att hålla focus på justeringsprocessen. Jag gillar att jobba med händerna men det är ett förvånande stort arbete att från början till slut bygga en fiol. Jag råkar, som fysiker, vara mera intresserad av frågan vad det är som skiljer en välfungerande fiol från en något sämre fiol eller en riktigt dålig? För mig är det helt ok att starta från ett välbyggt halvfabrikat där halvfabrikatet d.v.s. den trävita fiolen med nordiska löner motsvarar några timmars arbete. Varför skulle jag satsa en mängd timmar på att åstadkomma ett sämre utgångsmaterial än en extremt erfaren byggare i KIna (Roy Kang Fa Qi)?

Fig. 1 En trävit, mycket välbyggd, fiol av Guarneri modell (1742 Lord Wilton) av Roy (Kang Fa Qi). Greppbrädan har avlägsnats för modifikationer och för att underlätta senare lackning av fiolen.

Inledande arbete

Innan jag tog loss locket borrade jag två 1 mm styrhål vid klossen nära stränghållarsadeln samt vid halsklossen. Styrhålen gör att det är lättare att limma ihop fiolen senare och hålen döljs fullständigt av greppbräda och stränghållare.

Fig. 2 Styrhål borrades vid halsklossen innan locket togs loss för att underlätta montering efter tjockleksmodifikation av locket (graduering). Motsvarande hål borrades vid den nedre sadeln på en plats som döljs av stränghållaren.

Då jag öppnade fiolen visade det sig att den var mycket välbyggd och locket gick att ta bort utan skador. Mätning av lock och botten med mikrometerklocka visade att gradueringen hade gjorts relativt omsorgsfullt men tjockleken låg generellt nästan 0.5 mm över det jag uppfattar som bra. Jag graduerade om plattorna främst med sickel eftersom jag uppfattar att en instrumenthyvel är onödigt grov för denna typ av arbete.

Vid gradueringen använde jag mig av data från en artikel av Robert Hargrave om Guarnerius ”Kreisler” fiol. Gradueringen motsvarar i stort sett de värden Robert Hargrave har angivit. Artikeln finns på nätet på adressen http://www.roger-hargrave.de/Seiten/english/Bibliothek/Bibliothek.htm .

Fig. 3 På insidan av locket ritades ett rutnät som användes vid mätningen av locket. Rutnätet är onödigt tätt. Mätresultaten fördes över till ett kalkylark.

Mina egna modifikationer var:

Områdena vid ändan av basbjälken gjordes något tunnare eftersom invändig slipning av ett antal instrument visar att slipning av dessa områden subjektivt ger en ljudförbättring. Se andra artiklar på denna blogg.
I Hargraves gradueringsdiagram syns två värden 2.3 mm som är en tiondel tunnare än omgivande områden. Jag sicklade en ”linje” d.v.s. 10 – 15 mm område till ungefär 2.3 mm från mitten av den stora kroppsbågen på diskantsidan i riktning mot en punkt mitt emellan ljudpinnen och basbjälken. Erfarenheten visar igen att slipning av (insidan) detta område ofta ger tonförbättring eftersom en gränslinje mellan basbjälkens stora svängningsområde och det lilla området runt diskantsidans f-hål går precis där (se Schleskes mätningar av fiolers svängningsmoder). Hargraves gradueringsmätning kan tyda på att detta gjorts medvetet av Guarnerius men det går inte att dra några säkra slutsatser eftersom mätpunkterna är alltför få.

Experimenterade med gips som tätningsmedel på undersidan av locket. Detta är en riskabel metod. Eftersom gipset är vattenburet kommer det delvis att dras in i träet vilket åstadkommer mycket stora spänningar –> risk för sprickor. Jag lade på gips som prov på insidan av locket. Resultatet var att locket sprack uppe vid halsen ca. 15 mm. Skadan är inget problem men totalt onödig.

Fig. 4 Lockets tjocklek har justerats och insidan har bestrukits med gips slam. Fukten från gipsslammet åstadkom fuktspänningar i trät vilket ledde till att locket sprack ca. 15 mm vid infästningen till halsen! Skadan är betydelselös och sprickan slöts av sig själv då locket torkade på nytt. Observera att en gipsbehandlad yta blir helt genomskinlig då den lackas.

Fråga: Borde gips om det används blandas med tex. propolis i alkohol för att torkningen skall bli snabbare vilket ger mindre spänningar. Alternativt kan kanske ren propolislack användas med extra lager av spritlack ovanpå. Det finns också byggare som anser att insidan inte skall behandlas över huvudtaget. Obehandlad insida torde leda till större årstidsvariationer i instrumentet då det under sommaren suger i sig fukt och under vintern torkar. Man vet att fioler kan få intressanta fel då fuktigheten ändrar.

Fiolen lackades med ett lager propolis löst i sprit på insidan och på utsidan. Propolis är relativt vaxrik och täpper igen träts porer innan den egentliga lackeringen. Propolis är relativt mjukt och härdar inte men verkar binda bra till fransk polityr eftersom båda är spritbaserade. Efter grundbehandlingen målade jag på ett rätt tjockt lager spritbets. Största delen av färgen slipades därefter bort igen med stålull vilket gav en mycket intressant yta som framhävde ådringen (kårorna) i trät.

Jag har inte tidigare använt polityr och jag lärde mig några intressanta nya lackningsdetaljer.

Lacka alltid i samma riktning och endast ett drag över en given yta per lackningsomgång. Om någon liten punkt förblir torr så vänta på att lacklagret torkar innan du försöker på nytt. Lacket torkar extremt snabbt.
Då lack påförs med mycket lätt hand växer lacklagrets tjocklek.
Då lack påförs så att trasan trycks mot materialet så minskar(!) lacklagrets tjocklek.
Genom att trycka lacktrasan mot ytan kan färg ”tvättas bort”.
Färg kan om man så önskar läggas till.

Limning

Jag har skruvtvingar för fiollimning vilket gör att limningen inte tekniskt är besvärlig. Man måste dock vara alert på att trycka sargen i korrekt läge i förhållande till lockets hörn. Så länge locket inte är på plats så saknar kroppen stadga vilket betyder att locket trots styrhål kan limmas fel om man inte är uppmärksam på problemet.

Min vän Anders påpekade att det kan vara skäl att med en enkel gigg mäta att halsvinkeln är korrekt då man limmar ihop fiolen. Jag uppfattar att fiolens stall är kanske 2 mm för lågt vilket främst är ett estetiskt problem. Jag skulle utan problem ha kunnat justera halsvinkeln till önskat värde om jag hade tänkt på saken!

Lackningsprocess

Beslöt att använda fransk polityr vilket är en känd ytbehandlingsmetod. Underbehandling med propolis löst i alkohol vilket ger en lackliknande yta som är mjuk och stänger porerna.

På insidan av locket testades gips med ett lager propolis.

Kommentar till lackningen:

Om man vill göra något annat än en enfärgad fiol lönar det sig att lägga på mörk spritbets (i detta fall eftersom spritbaserat lack senare används) först. Största delen av betslagret slipas bort med stålull så att önskad ytstruktur erhålls. Nu kan ytterligare lager ljusare bets läggas på i ett jämnt lager som igen slipas ner med stålull för att modifiera färgen.

Observera!

Allt metalludd från stålullen måste putsas bort. Använd torr trasa + dammsugare etc. för att putsa ytan före nästa behandling. Använd inte vatten! Jag putsade ytorna med en fuktig trasa och fick plötsligt en yta på vilken polityr inte fastnade. Sökning på nätet indikerar att orsaken kan vara att kraftigt polärt lack drar till sig vattenmolekyler så effektivt att det inte finns kvar ”färstpunkter” i vilka följande lager lack kan fästa vid. Problemet försvann först då jag relativt aggressivt ruggade upp ytan på nytt med stålull. Stålullsbehandlingen avlägsnade mycket färg vilket ledde till att jag delvis fick starta processen på nytt.

Då färgen blivit den önskade börjar man lägga på polityr med en luddfri tygtrasa. Börja t.ex. uppe vid halsen och drag trasan nedåt längs mitten, gå tillbaka upp till halsen och dra ett drag bredvid det tidigare draget o.s.v. tills halva locket har fått ett mycket tunt lager polityr.

Observera!

Drag aldrig trasan av och an, gå alltid i samma riktning och gå inte på nytt över ett vått område, korrigera eventuella fel vid nästa omgång då det föregående skiktet har torkat. Spritlack torkar rätt snabbt men efter att man dragit på några lager måste ytan få torka ordentligt för att inte fingeravtryck skall fastna i lackytan.

Gips blir genomskinligt men ger en ”smutsig” känsla. Provade på insidan av locket. Gick över lockets insida med stålull innan limning för att göra insidan möjligast lätt.

Rekommendaras inte för utsidan av utseendeskäl, kräver ytterligare experiment innan jag vågar använda materialet på utsidan som grund.

Propolis upplöst i sprit verkar i sig lovande som grundmaterial.

Greppbrädan

Innan lackningen tog jag loss greppbrädan. Normalt är en rå greppbräda rätt grovt tillfräst. Jag kontrollerade dimensionerna och justerade undersidans tjocklek så att ungefär samma knackton erhölls längs greppbrädan. Då tjockleken i greppbrädan minskar sjunker knacktonen. Detta kan användas till att enkelt justera tjockleken steg för steg genom att lyssna. En fördel av justeringen är att fiolen blir något lättare (ebenholz är tungt!).

Jag fräste också ett ca. 6 mm brett spår längs hela greppbredan ungefär lika djupt som urfräsningen på stallsidan. Frässpåret gör att greppbrädan är lättare att ta loss i ett senare skede utan att skada halsen. Fräsningen gör också att det finns mindre risk för att greppbrädan slår sig om luftfuktigheten ändrar.

Stränghållaren

Jag hade en oanvänd utsirad stränghållare i miljonlådan. Jag gröpte ur stränghållaren på baksidan så att knacktonen tvärs över var jämn och knacktonen längs stränghållaren var relativt jämn (jfr. greppbrädan).

Stränghållaren sena justerades så att den fria stränglängden mellan stall och stränghållare blev exakt 55 mm. Detta arbete krävde två justeringar eftersom ”senan” töjde då fiolen stämdes. Meningen med denna justering är att skapa fyra resonanssträngarsom kommer att vara stämda två oktaver plus en kvint över spelsträngarna. Den här justeringen görs alltid på toppfioler men fungerar dåligt om stränghållaren är försedd med finstämmare eftersom stränglängden mellan stall och stränghållare kontinuerligt ändras då man använder finstämmaren(-rna).

Stämskruvar

Jag använder Wittners högteknologiska utväxlade (8.5/1) stämskruvar http://www.wittner-gmbh.de/cgi-bin/db_search_e.pl?rubrik=Finetune-Peg&gruppe=Peg%20and%20Peg%20Shaper . Fördelen är att inga finstämmare behövs eftersom ett varv på stämskruven vider mittdelen av stämskruven 1/8 varv. En ytterligare fördel är då att den fria stränglängden mellan stall och stränghållare kan justeras till en exakt bråkdel av mensuren. I princip får man då gratis fyra stycken resonanssträngar i stil med resonansträngarna på en Hardangerfiol. I praktiken torde exakt renhet på dessa strängstumpar inte gå att uppnå men samverkan mellan spelsträngarna och nästan rena resonanssträngar bör kunna bredda vissa resonanser vilket bör påverka helhetsklangen positivt.

Strängar

Fiolen byggs för Dominant strängar (syntetisk kärna). Dominantsträngarna är lätta att få tag i. Stall och kropp justeras så att balans mellan strängarna fås för Dominantsträngar. Användning av andra strängar är möjligt men kan kräva efterjustering om de alternativa strängarnas egenskaper kraftigt skiljer sig från dominantsträngar. Optimal funktion med andra strängar kräver justering av stallet.

Ljudpinne

Jag valde ett relativt tättvuxet material d.v.s. många årsringar i ljudpinnen eftersom årsringarna i locket ligger tätt. En generell tumregel är att ljudpinnens årsringstäthet ungefär skall motsvara tätheten i stallet på ljudpinnens plat. Min uppfattning är att detta val av material ger en viss mekanisk impedansanpassning.

Fiolen strängades i detta skede temporärt, dock utan att kraftigt spänna strängarna, för att mäta korrekt längd på ljudpinnen på rätt plats. Strängarna får inte spännas utan ljudpinne eftersom locket kan ta skada. På samma gång kontrollerade jag stallets höjd så att stallet kan skäras ner till lämplig spelhöjd. Stränghöjden över greppbrädan är för tillfället alltför stor.

Första provspelningen

Klangen var generellt rätt bra men speciellt a-strängen klingade dåligt i förhållande till övriga strängar. Problemet löstes genom att flytta ljudpinnen kanske en halv millimeter utåt mot diskantsidan.

Efter detta började jag justera stallet.

Bågen mellan stallsfötterna hade höjts från början rätt mycket med kniv. Eftersom tonen var relativt mörk (typisk Guerneri) slipade jag först på bassidan vilket gav mera övertoner i ljudet.
Därefter snedslipade jag bassidans kanter på stallet. Detta ger igen mera diskant. Tonen började i detta skede vara mycket tilltalande. Jag slipade motsvarande kanter på diskantsidan också av utseendeskäl … detta gör tonen mörkare vilket delvis tar ut bassidans slipning.
Jag började därefter alternera mellan justering av bas/diskant för att locka fram mera volym. Volymen var redan bra i detta skede.
D-strängen hade inte samma volym/tonkaraktär som de övriga strängarna. Detta korrigerades genom att fila hålet i hjärtat under a-strängen.

Resultat: En extremt trevlig och mustig och stor ton. Jag ser med stort intresse fram mot att min son provspelar instrumentet. Det här är utan tvivel den hittills absolut bästa fiol jag har korrigerat/justerat/byggt.

Fig. 5 De sista slutjusteringarna görs. På bilden syns en del av de verktyg som används. Från vänster nedtill skjutmått och mätare för längden på ljudpinnen, extremt vass täljkniv med mycket litet knivblad, skruvmejsel för hakstöd, stall, ljudpinneverktyg, ändknapp, hakstöd. Upptill från vämster mikrometerklocka för mätning av plattornas tjocklek, diamantfilar för justering av stallet samt stållinjal för att bl.a. kontrollera konkaviteten på greppbrädan. Den rustika färgen kommer att mörkna ytterligare med åren.

Publicerat i Fiolstall, trimning, Fioltrimning, Instrumentbygge, Justering av ljudpinnen i en fiol | 3 Comments »

Två intressanta C:n på en fiol

25/09/2013

Jag har i en tidigare artikel diskuterat trimning av ett fiolstall ( https://larsil2009.wordpress.com/2013/03/07/trimning-av-fiolstall/ ).

Det första C:t finns i stallet

Bilden visar ett typiskt fiolstall. C-bågen mellan stallsfötterna saknas ofta helt på billiga fabriksfioler. I stället finns det en rak utskuren slits. Erfarenheten visar att då man strängar upp fiolen och stämmer den så att den är spelbar så kommer höjning av C:t som på bilden kallas Volym/klarhet att ge en betydligt förbättrad ton.

Då man filar området under E och A strängarna påverkas klangen i G och D strängarna mest. Då man filar under G och D strängarna påverkas diskanten. Om man lyssnar noga så kan man alltså i viss mån justera balansen mellan de olika strängarna. Främst fungerar dock detta område på ett råstall som sordin d.v.s. ljudet dämpas.

Det andra C:t

Det andra C:t finns i fiolkroppen d.v.s. inbuktningen på diskantsidan i sargen nära f-hålet. Egna experiment visade av en slump att klangen i ett instrument (jag har övat på något tiotal fioler) ofta förbättras avsevärt genom att göra diskantsidans sarg tunnare på diskantsidan.

Observera! Fila inte på bassidan, ljudet blir strävt och torrt om samma operation görs på bassidans C-båge.

Jag hade förmånen att tillsammans med min son Sebastian som är yrkesviolinist provspela några handbyggda fioler i prisklassen 10 000 Euro. Jag fick då bekräftelse på att justeringen av kroppens C-båge på diskantsidan antagligen är en yrkeshemlighet känd av vissa byggare. Fiolerna vi provade visade spår av justering i sargen på diskantsidan. Man kunde se att sargen antagligen hade slipats på denna plats eventuellt i flera omgångar. Gissningsvis hade de första justeringarna gjorts med fiolen trävit, följande då den hade lackats. Efter justeringen hade ett tunt lager lack lagts på.

Då man googlar på fiolkonstruktion på nätet visar det sig att det finns diverse toppinstrument med förvånande tunn sargkant på diskantsidan (ner mot 0.5 mm då sargen normalt är ca 1 mm tjock. Det finns spekulationer om att man gjorde sargen extremt tunn för att undvika behovet av att med värme böja sargen, det kan å andra sidan hända att byggarna visste att en tunn sarg här också positivt påverkade ljudet.

Hur kan man justera det andra C:t?

Bilden visar min hardangerfiol. Det är självklart att en rikt utsirad fiol inte kan justeras genom att slipa sönder lack och tuschfigurer. Min metod är att slipa C-bågen från insidan med instrumentet stämt och spelbart.

Bilden visar mina specialverktyg gjorda av supermagneter. Det första verktyget från vänster är en liten magnet som är limmad på en remsa tjockt papper. Detta verktyg används tillsammans med de två följande slipmedelsklädda magneterna till att slipa området mellan halsinfästningen och basbjälken. De två runda magneterna säljs av Claes Ohlsson och jag har limmat P40 och P80 slipmedel på dem. För att slipa C-bågen från insidan använder jag en stor supermagnet klädd med filt (gröna). Jag fäller in en liten magnet i instrumentet och söker upp den med en stor magnet på utsidan. Med hjälp av den stora magneten för jag därefter slipmagneten till önskat ställe C-bågen och börjar slipa. Med bildens magneter har det visat sig att en lämplig ”dos” slipning är 20 drag längs kanten vid locket, 20 drag på mitten och 20 drag längs kanten vid bottenplattan. En tydlig förändring bör vara hörbar efter en slipningsomgång.

Finns det risk att jag slipar genom sargen? Jag gjorde en serie experiment där jag slipare bitar av rödbok. Det visade sig att slipningshastigheten på rödbok var ungefär 0.1 um ( 1/10000 mm) per drag. Risken att slipa igenom är i praktiken rätt obefintlig.

Intressanta fenomen

Som jag har nämnt i andra artiklar så backar de förändringar man gör genom slipning då den slipade träytan oxideras på nytt och ”läker”. Om man någongång har en känsla av att man slipade lite för långt är det skäl att stoppa och vänta någon dag. Det är rätt sannolikt att slutresultatet då träytan härdar på nytt blir precis det man önskar sig.

Observera!

Gör alla förändringar i små steg och lyssna mellan stegen. Om du märker att resultatet blev sämre efter ett steg så slipa inte mera på det området. Sannolikt självläker den skada du gjorde i så hög grad att problemet inte kommer att märkas delvis eftersom andra förbättringar kommer att dominera. Alla förändringar görs naturligtvis på egen risk. Om du vill vara på den säkra sidan medan du lär dig kan det vara skäl att beställa 2-3 billiga fioler i prisklassen 150 dollar och experimentera på dem (kvaliteten är ok och efter grundlig justering brukar dessa instrument bli förvånande bra). Intresserade kan kontakta mig om de är intresserade av ett justerat instrument.

Om du har ett probleminstrument där tonen tänder dåligt, tonen inte är vad du vill att den skall vara o.s.v. kan jag mycket väl mot en liten ersättning titta på den och eventuellt ge förslag på hur förbättringar kan göras.

Jag bor i Esbo i Finland

Du kan nå mig via bloggens kommetarfunktion. Ingenting läggs ut på bloggen om du meddelar att det är ett privat meddelande. Alla meddelanden modereras.

Publicerat i Fiolstall, trimning, Fioltrimning, Musik, instrumentbygge | 1 Comment »

Fiolhalsens och greppbrädans akustik

25/09/2013

Den kända fiolbyggaren Martin Schleske behandlar filhalsens och greppbrädans akustik på sin vebbsida http://www.schleske.de/en/our-research/handbook-violinacoustics/fingerboard-acoustics.html .

Martin Schleske konstaterar att man får till stånd ett toppinstrument endast då alla svängande komponenter i instrumentet samverkar på ett positivt sätt. Normalt brukar man se på lock och botten som de dominerande akustiska komponenterna i en fiol. Det verkar dock självklart att lock och botten endast är delar, om än viktiga sådana, av helheten.

Vilka kan de olika delarna vara som samverkar till att en fiol klingar väl? Nedan försöker jag göra en lista över alla komponenter jag kan tänka mig att har någon inverkan:

Strängar
Lock
Botten
Ljudpinne
Basbjälke
Sarger
Hals inklusive snäcka
Greppbräda
Stränghållare
Den fria strängen mellan stall och stränghållare

Intressant! Jag tror att jag fick med nästan alla komponenter det ingår i en violin! Man kan eventuellt gå lite vidare och konstatera att klossarna inne i fiolen sannolikt har betydelse. Toppfioler har i praktiken alltid klossar även om dessa rent tekniskt/hållfasthetsmässigt kan lämnas bort. Min gissning är att klossarna tvingar fram en reguljär svängningsform i locket som annars inte nödvändigtvis uppstår automatiskt.

Då man gör matematiska modeller (FEM) av en fiol antar man ofta att sargerna är fasta och inte svänger … det här stämmer antagligen inte. Jag har upptäckt att C-bågen på diskantsidan verkar ha en stor betydelse för klangen. Antagligen fungerar C-bågen som en energilagrande fjäder eller förmedlare av energi mellan lock och botten. Jag fick min observation bekräftad då jag fick tillfälle att provspela några nybyggda ungerska toppfioler. Då man tittade noga kunde man se att tjockleken på diskantsidans C-båge hade justerats efter lackningen varefter detta område i efterhand tydligen hade bättrats på med nytt lack. Personligen anser jag att denna justering skall göras genom slipning från insidan då fiolen är spelfärdig (se andra artiklar).

Många studier anser att halsens och greppbrädans resonanser är såkallade icke strålande resonanser d.v.s. de producerar inte ljud. Min personliga uppfattning är att detta sannolikt är en sanning med modifikation. Genom att välja en lämplig egenfrekvens eller lämpliga egenfrekvenser för hals och greppbräda i förhållande till kroppens grundläggande resonanser så är det möjligt att använda hals och greppbräda till att bredda existerande kroppsresonanser.

Bilden är tagen från Martin Schleskes hemsida (se länk ovan).

Då man har mätt högklassiga Stradivarius fioler har man kunnat se en koppling mellan resonansen #2 i bilden (greppbräda/hals) och Helmholzresonansen A0. Helmholzresonansen är bunden av fiolkroppens dimensioner/volym samt av f-hålens storlek. Kopplingen mellan böjmoden (#2) som ofta kallas B0 och Helmholzmoden A0 ger ett instrument som av musiker uppfattas som livligt och resonant alltså allmänt som en önskvärd egenskap.

Mätning av B0-frekvensen

Halsens/greppbrädans grundfrekvenser kan uppskattas på fäljande sätt. Använd t.ex. programmet Audacity (gratisprogram som finns både för LINUX och Windows). Använd programmet till att spela in en knackimpuls från halsen på följande sätt:

Dämpa strängarna med en bit filt men så att halsen inte dämpas. Trä filten mellan strängarna inte mellan greppbräda och strängarna. Om du explicit vill mäta bara greppbrädans resonans lönar det sig att låta snäckan ligga mot dämpande material.
Montera axelstöd på fiolen och ställ halsinfästningen på en bit filt t.ex. på en träbit precis under halsinfästningen vid fiolkroppen. Tanken är att skapa en situation där halsen kan svänga möjligast fritt i förhållande till kroppen. Snäckan och halsen i övrigt får inte dämpas mot underlaget.
Montera en bra mikrofon en bit från bassidans f-hål.
Dämpa f-hålen med t.ex filt eller vadd.
Starta inspelningen från Audacity och knacka på snäckan med ett hårt föremål. Var dock försiktig så att du inte åstadkommer skador på snäckan. Någon våldsam kraft behövs inte vid knackningen. Det kan löna sig att knacka 2 – 3 ggr med kanske 5 sekunders intervall. Alternativt kan man knacka på t.ex. greppbrädans hörn på bassidan.
Stoppa inspelningen och skär bort olika yttre störningar ur inspelningen om sådana finns.
Välj hela det kvarvarande ljudspåret och normalisera det (programmet justerar amplituden till standardvärden)
Välj en eller flera knackningar och använd FFT för att beräkna ett spektrogram (log – log skala) i Audacity.
Det kommer att finnas ett antal resonanser ”spikar”. Om bandningen lyckades borde det finnas en tydlig resonans i trakten av Helmholzresonansen (ca. 290 Hz).

Man kan kontrollera vilken resonans som är greppbräda/halsresonansen genom att lägga till vikt/ta bort vikt på halsen. Om fiolen inte ännu är strängad kan man tex. ta bort stämskruvar (håll reda på var de hör hemma, blanda inte ihop dem). Om man tar bort stämskruvar så kommer halsen att bli lättare medan styvheten är oförändrad. Resultatet bör vara att resonansfrekvensen för kombinationen hals/greppbräda stiger. Observera att de resonanser vi ser kommer att vara en mix av hals, greppbräda och lock. Innan man börjar göra förändringar är det skäl att experimentera så att man kan vara säker på vilken komponent som är orsak till problemet. Vi vill inte göra modifikationer som går i fel riktning och som inte kan korrigeras senare. Gör modifikationer långsamt och i små steg och spela instrumentet för att få en bild av vad som händer.

Då resonansen har identifierats så finns det olika alternativ.

Om greppbrädans resonans ligger alltför långt under Helmholzresonansen (289 – 290 Hz) kan detta åtgärdas på flera olika sätt t.ex. genom att minska på vikten av stämskruvlådan, ändra viktfördelningen i greppbrädan (minska vikten i ändan av greppbrädan) samt eventuellt i viss mån korta av greppbrädan.
Om halsresonansen verkar ligga alltför högt kan detta bero på att halsen är onödigt grov. En försiktig sikling av halsen gör halsen mindre styv och sänker resonansfrekvensen. Observera att en uttunning av halsen är mycket effektiv. Ta inte bort alltyför mycket material!

Observera att greppbrädans/halsens/kroppens resonanser om de ligger nära varandra kommer att blandas ihop och det kan krävas en del mätningar för att man skall kunna se vilken resonans som ger upphov till problem. Observera att Schleskes kurva inte är en direkt frekvens/amplitudkurva. En FFT analys ger alltså en annan form på kurvan men det går oftast att med lite detektivarbete få fram vilken/vilka resonanser som skiljer mycket från Helmholzresonansen. Kom också ihåg att vi inte eftersträvar en exakt matchning utan en breddning av Helmholzresonansen vilket betyder att vi inte vill lägga halsens resonanser precis ovanpå Helmholzresonansen.

Jag kommer att återkomma till den här artikeln under de närmaste veckorna. Jag planerar en del experiment gällande lackning av en ny fiol. Då instrumentet börjar vara färdigt kommer jag naturligtvis att göra korrektioner av de viktigaste delarna på instrumentet för att få det att svänga bra. Jag hoppas då kunna presentera exempel på direkta mätningar och hur jag justerar ifrågavarande fiol.

Publicerat i Fioltrimning, Musik, instrumentbygge, Uncategorized | Leave a Comment »

Att justera en fiol

13/03/2013

För att en fiol skall fungera bra d.v.s. vara trevlig att spela på och dessutom producera ett ljud man vill lyssna på måste instrumentet vara korrekt intrimmat. Nedan diskuteras de viktigaste sakerna det kan vara lönt att kontrollera då man får ett nytt instrument:

Kontrollera att greppbrädan är aningen konkav. Om greppbrädan är helt rak ger det problem vid spelning t.ex. i form av skrammel då strängarna när de vibrerar kan slå i greppbrädan. Nedsänkningen är kanske en halv mm på g-strängens sida och hälften av detta på e-strängens sida. Om greppbrädan är fel lönar det sig genast att korrigera den, antingen själv eller genom att föra instrumentet till en reparatör. Greppbrädan kan kontrolleras med hjälp av en linjal. Då linjalen ligger mot greppbrädan med kanten mot sadeln (men inte på sadeln) så skall man kunna se en springa mellan linjal och greppbräda på mitten.
Kontrollera att sadeln d.v.s. den lilla klossen strängarna löper över från strämskruvarna mot greppbrädan är vettigt skuren. Strängarna bör vara nedsänkta ungefär en tredjedel av sin diameter. Kontrollera att övergången till den fria strängen är distinkt utan att vara en vass kant. Om strängskåran är dåligt gjord kan man råka ut för konstigt klirr och att en fri sträng inte är helt ren … det finns inte någon absolut strängläng utan den varierar hela tiden vilket inte är bra. Strängens höjd över greppbrädan bör vara ungeför G=0.6mm, D=0.5mm, A=0.4 samt E=0.3mm. Avståndet är inte absolut men väldigt låg sadel kan leda till biljud vid spelning och stort avstånd gjör fiolen tungspelad.
Kontrollera stämskruvarna. Om stämskruvarna glider alltför lätt kan man försiktigt krita glidytan. Det är dock skäl att kontrollera att stämskruven inte har slitits så att hålet för strängen har flyttats in mot stämskruvslådans vägg. Detta leder till att stämskruven pressas ur sitt koniska hål av strängen som går genom hålet i stämskruven. Problemet kan lösas genom att borra ett nytt hål som låter stämskruven vrida sig fritt. Om stämskruvarna inte löper jämnt kan de behöva smörjas med en blandning av tvål och krita. På riktigt dåliga fioler kan hålen för stämskruvarna i stället för att vara koniska (vilket görs med en speciell brotch) vara borrade med vanlig borr. Ett välgjort koniskt hål som passar ihop med motsvarande stämskruv ses som en glasartad jämn yta runt hela stämskruven. Om Ytan är ojämn kan man försöka slipa upp stämskruven (eller använda specialverktyg som påminner om en pennvässare).
Kontrollera avståndet från ändan av greppbrädan till strängarna. Avståndet bör vara ungefär G=4mm och E=2.5mm om stålsträngar används. Om spunna sensträngar eller syntetsträngar används kan avståndet ökas en aning t.ex. G=4.5 och E=2.4 (e är i allmänhet en stålsträng). Om Avståndet är stort kan man eventuellt justera stallet även om detta kan leda till en del filande (se artikel om stallsjustering). Om avståndet mellan strängarna och greppbrädan är alltför kort blir instrumentet lättspelat vilket nybörjare kan gilla men ljudet brister lätt om man drar på ordentligt. I detta fall måste ett nytt stall göras.
Kontrollera avståndet mellan stränghållarens sadel och stallet. Om mensuren är normal d.v.s. 325 mm bör avståndet vara ungefär 54.5 till 55 mm. Den fria strängen mellan stall och stränghållare blir då 1/6 av mensuren d.v.s. den fria överskjutande stänglängden förbättrar instrumentets resonanser (jämför t.ex. Hardangerfiol). Avståndet kan justeras via senans justerskruvar. Senan är idag oftast gjord i nylon eller perlon med gängade ändor.
Kontrollera att ljudpinnen står vettigt. Ljudpinnen skall vara placerad strax bakom stallet på stränghållarens sida. Avståndet mellan mitten av stallet och mitten av ljudpinnen är ungefär 10 mm. Om man tänker sig en linje parallel med fiolens mittlinje som går genom stallets högra fot så skall ljudpinnen stå på denna linje. Ljudpinnen skall stå rakt både sett från ljudhålet och om man kikar in genom hålet för ändtappen. Om ljudpinnen står för långt ut mot f-hålet betyder det att den är alltför kort och det lönar sig att göra en ny. Att lägga in ljudpinnen kräver en viss övning och det lönar sig att skaffa ett ljudpinneverktyg för detta ändamål. Om en ny ljudpinne skärs till lönar det sig att använda en pinne med samma täthet på ådringen som locket. Ljudpinnen vrids så att ådrorna står vinkelrätt mot riktningen i locket. Detta görs för att ljudpinnen inte skall sjunka in i locket.
Kontrollera att stallet står rätt. Stallets baksida mot stränghållaren skall stå vinkelrätt mot locket och den andra sidan som är skuren snett lutar svagt i riktning mot stränghållaren. Om stallet lutar kan man ta ett stadigt grepp om stallets överkant och ytterst försiktigt flytta överkanten i önskad riktning. Observera att ett stall som står fel med tiden kan böjas eller t.o.m brista. Ett stall som brister eller faller kan skada locket.

Observera hur det ursprungliga hålet för strängen vid stämskruv nummer två från vänster låg alltför nära skruvlådans vägg. Problemet löstes genom att borra hålet närmare mitten av stämskruven.

Ovanstående kontrollista bör ge ett instrument som i princip är spelbart både tekniskt och ljudmässigt. Följande skede är att försöka göra en utvärdering av fiolens ljud så att man kan identifiera hur man skall gå vidare. Utvärderingen kan gå till t.ex. på följande sätt:

Välj en melodi med ett omfång som i första läget använder alla strängar. Spela melodin och lyssna efter ojämnheter i volym. Lyssna på tonfärg. Tänder tonerna på samma sätt på alla strängar. Finns det ”vargtoner” d.v.s. tonen kan ibland tända så att den blir obehaglig och i allmänhet alltid på samma ton. Observera att det kan vara bra att göra utvärderingen så att man alternerar mellan det instrument man utvärderar och ett bra modellinstrument om ett sådant finns tillgängligt. Det är ofta enklare att höra skillnader mellan två instrument än att klassificera tonen i ett ensamt instrument.

Utvärderingen av tonen kan ge indikationer på hur man kan gå vidare för att göra instrumentet bättre. Några idéer ges nedan:

Tonen är torr och ointressant framför allt på G och D-strängarna.
Dålig diskant på A och E-strängarna
Dålig ljudvolym i allmänhet.
Fiolen känns död.

Det finns flera metoder för att åtgärda detta. Nedan ges en lista över möjliga åtgärder.

Ljudpinnen kan flyttas. Genom att försiktigt flytta ljudpinnen kan tonen ändras.
Stallet kan justeras. Se separat artikel om detta.
Lock och botten kan justeras.

Om diskanten är dålig på A och E-strängarna kan det justeras t.ex. genom

Stallet (se separat artikel).
F-hålets flikar på e-strängens sida. Detta är en justering av locket.

Om volymen är dålig kan det åtgärdas genom att

Justera stallet (se separat artikel)
Justera ljudpinnen.
Justera C-bågens tjocklek på diskantsidan. Effekten liknar den där man höjer bågen mellan stallsfötterna. Tonen öppnas.
Man kan experimentera med andra strängar.

Om fiolen känns livlös och död kan det hända att någon grundläggande resonans är fel. Man kan i detta fall:

Kontrollera halsens och greppbrädans resonanser. Detta kan göras genom att mäta halsen och greppbrädans resonanser då man knackar på snäckan eller ändan av greppbrädan. En separat artikel skrivs om detta senare.

Behöver man finstämmare?

Finstämmare behövs normalt endast på E-strängen om stämskruvarna fungerar bra. Om man använder metallsträngar på alla strängar kan det vara bekvämt att ha finstämmare på alla strängar. Om man använder finstämmare på alla strängar betyder det oftast att man inte kan justera stränglängden mellan stall och stränghållare korrekt. Problemet kan lösas mycket elegant genom att installera t.ex. Wittner stämskruvar som är utväxlade 8.5/1 via en intern planetväxel. Installationen fräver i princip inga ingrepp på fiolen och man kan alltså om man så önskar enkelt gå tillbaka till traditionell teknik.

Wittner 2b

Publicerat i Fioltrimning | Leave a Comment »

Trimning av fiolstall

07/03/2013

Min metod för trimning av fiolstall bygger på att fiolen hela tiden är stämd och spelbar. Man kan inte göra en akustisk justering (stämning) av en så liten mekanisk komponent som ett stall i blindo på ett stall som ligger på arbetsbänken. Vi stämmer spelsträngarna genom att lyssna på den ton/klang de producerar inte genom att t.ex. teoretiskt beräkna stränglängden och lägga ett märke vid den korrekta längden och spänna strängen till detta teoretiskt beräknade märke. Alla som spelar fiol vet att det inte går att få instrumentet rent utgående från en rent teoretisk beräkning.

Justeringarna av stallet görs med liten diamantfil. Jag använder Biltemas filsats 20-549. Filarna är i princip outslitliga även om skaftets gummidelar tar stryk med tiden. Om filen pluggar igen löses problemet genom att helt enkelt tvätta den med vatten.

Mängden trä som avlägsnas för att åstadkomma en önskad förändring i tonen är extremt liten. Några drag med filen på en lämplig plats (se nedan) ger en mycket kraftig ljudförändring. Det lönar sig att göra justeringar i mycket små steg med provspelning mellan varje steg så att man kan stoppa då man börjar närma sig den ton man vill ha.

Ett stort problem vid justering av fiolstall är att man måste lära sig att lyssna efter förändringar man inte har vant sig att lyssna efter. Några grundläggande tonfärgsbegrepp och problem hos stall beskrivs nedan.

Tonen på G och E strängarna är torr. Med detta avser jag att den djupa basen saknas och ett spektrogram (FFT) visar att grundtonen på en spelad ton ofta är betydligt svagare än övertonerna. Justering ger en djupare/mörkare/rundare ton.
Tonen tänder dåligt på G eller Dsträngen (mera sällan på A eller E). Detta är ofta kombinerat med torrhet. Justering ger en pålitlig tändning av tonen. Man kan se hur tonen på en sträng som tänder dåligt först är kaotisk (rent brus) som efter ett ögonblick övergår i reguljära svängningar. En sträng som tänder bra hittar nästan genast reguljära svängningar.
Tonen är nasal. Detta är ofta en följd av att hålen i hjärtat har utvidgats alltför mycket. Tonen blir nasal då grundtonen är alltför stark i förhållande till övertonerna. Många toppinstrument (Stradivarius) har ett visst mått av nasalitet vilket ger kraftig ton. Man får dock inte överdriva detta.
Tonen är skrikig. Detta gäller A och E-strängarna. Detta betyder ofta att det finns alltför kraftiga låga övertoner mellan 1 … 2 kHz. Höga övertoner är önskvärda eftersom de ger tonen bärkraft så att en ensam fiol kan tränga igenom en hel orkester.

Figuren visar de benämningar jag använder på olika delar av ett stall.

Ett fiolstall har flera uppgifter. Den enklaste är naturligtvis att lyfta strängarna till lämplig höjd över greppbrädan så att fiolen är lättspelad. Den andra uppgiften är att förmedla ljudenergin som stråken pumpar in i de spelade strängarna.

Stallet som förmedlare av ljudenergi

Det är lätt att inse att det har betydelse hur ett stall ser ut. Antag att vi konstruerar att extremt tungt stall. Hur kommer detta att låta? Det är lätt att göra ett experiment. Vi kan enkelt lägga till vikt uppe på stallet, verktyget för detta kallas sordin. Ljudet blir ”runt” och samtidigt svagt. Ju större vikt vi lägger till på stallet desto svagare blir ljudet. Den yttersta gränsen börjar komma emot i form av nattsordin som är en massiv vikt som trycks fast i stallet. Fiolen blir i praktiken lika ljudlös som en elfiol med förstärkaren avstängd.

En naturlig reaktion på förståelsen att ökad vikt ger mindre ljud är att tänka sig att man gör ett extremt lätt stall från vilket man skär bort all massa som inte behövs för att hålla ihop stallet. Gör vi stallet alltför tunt kan det böjas eller t.o.m. knäckas. Det finns således rent mekaniska gränser för hur lätt ett stall kan göras. Ett extremt lätt stall tenderar att ge mycket dålig klang på G och D strängarna samtidigt som A blir svårt nasal eller gäll. E-strängen kan bli för skarp.

Ovanstående visar tydligt att idealet ligger någonstans mitt emellan ytterligheterna. Men hur skall man hitta den perfekta kompromissen?

Fiolstallet som resonator

Ett fiolstall kan fysikaliskt uppfattas som en uppsättning kopplade resonanskretsar. En väl justerad resonans kan tillåta ett mångdubbelt större energiflöde genom stallet än en dåligt justerad resonans.

Huvudresonansen ligger strax under 3000 Hz och den bestäms av vikten på stallets övre del och stallets midjas tjocklek. Erfarenheten visar att om huvudstallsresonansen ligger mycket högre än 3000 Hz blir tonen lätt skarp och gäll. Sänks huvudresonansen alltför mycket tenderar tonen bli murrig.

Figuren visar övriga lätt identifierbara resonatorer i ett stall som påverkar tonfärgen.

Hur justera ett stall

Gör alltid ett nytt stall och justera detta. Orsaken till detta är att man innan man har lärt sig att lyssna till förändringarna i klangkaraktär kommer att förstöra några stall. Genom att orginalstallet kan läggas tillbaka blir inte korrektionsförsöken destruktiva!

Lägg märke till exakt var det gamla stallet stod. Detta kan göras t.ex. genom att fotografera det.
Gör ett nytt stall med orginalstallet som förlaga. Om orginalstallet har kända fel är det naturligtvis vettigt att korrigera det nya stallet så att orginalets fel elimineras (t.ex. stränghöjden över gräppbredans ända mot stallet.
Utvidga inte hålen (njurarna och hjärtat).
Runda bågen lite mellan benen … men inte mycket!
Slipa in stallet med slipverktyg och sandpapper mot locket. Färga stallets fötter med mjuk blyertspenna. Då slipytorna är helt jämnt slipade så att ingen punkt har färg kvar är slipningen ok.
Byt till nya strängar av den typ du är van att använda. Jag använder oftast Tomastik Dominantsträngar. Om du använder metallsträngar så lönar det sig att byta dem nu för att justeringen skall bli bra. Om man provar flera stall under några dagars tid behöver man naturligtvis inte ta nya strängar varje gång!
Montera det nya stallet på exakt samma plats som det gamla och stränga upp fiolen och stäm den.

Provspela nu fiolen och försök beskriva fioltonen på de olika strängarna. Typiska fel i detta skede är att tonen inte tänder speciellt inte på G- och D-strängarna. Är strängarna ungefär lika kraftiga eller är någon sträng tydligt svagare/starkare än de andra strängarna.

Antag att vi får följande resultat:

G-strängen tänder lite dåligt och tonen är ”torr” d.v.s. basen saknar mustigt djup och karaktär.
D-strängen någorlunda ok men kanske något torr.
A-strängen OK men svagare än de övriga strängarna.
E-strängen OK åtminstone jämfört med de övriga strängarna.
Generellt är tonen kanske något svag.

Vi börjar med att åtgärda den svaga tonen och förbättrar samtidigt G och D-strängarna. Använd tjockt papper som skydd och fila stallsfotbågen under A och E-strängarna. Slipning av bågen i allmänhet tenderar att ”öppna” tonen och genom att slipa under AE påverkar detta mera G och D strängarna. En liten halvrund fil är ytterst lämplig för detta arbete. Drag t.ex. fem drag med filen och spela igen på fiolen. Spela helst samma trudelutt varje gång så är det lättare att uppfatta förändringar. Vad blev bättre? Fortsätt och fila bågen högre dock absolut inte högre än på bilden! Fila också på andra sidan och lyssna på förändringarna. Upprepa några gånger och försök höra vilka ljudförändringar filandet medför. Var noga med att spela på samma sätt och med stråken på samma område på strängen eftersom stråkföringen och platsen på strängen påverkar klangen. Allmänt gäller att då man spelar nära stallet blir tonen mera övertonsrik, skarpare. Längre bort från stallet minskar övertonerna och tonen blir rundare.

Obs!

Det verkar som om ett slipat stall hårdnar de närmaste minuterna efter att någon detalj har slipats. Detta leder till att stallet delvis ljudmässigt återgår mot läget före slipningen. Man måste, för att få bestående resultat, slipa lite mer än vad örat egentligen anser vara lämpligt.

Bilden visar de viktigaste områdena som påverkar de olika strängarna GDAE samt alla strängar (bågen). Slipning av bågen under E-strängen påverkar G och D-strängarna. Mitt under bågen påverkar mest D och A samt slipning av bågen under G påverkar E-strängen.

Då vi har ökat volymen genom att slipa bågen försöker vi i nästa skede korrigera G och D-strängarna. Vi börjar med att göra G-strängen mindre torr. Detta görs genom att sänka huvudresonansen och detta kan vi göra genom att förstora njuren på E-strängens sida. Observera att detta inte är ett misstag! G-strängen justeras på E-sidan och tvärtemot! Börja med att fila vid midjan. Några drag med filen ger en varmare ton, mängden trä som tas bort är mycket liten. Upprepa några gånger och provspela mellan varven. Tar man bort för mycket blir G-strängen mjuk, rund och ointressant. Vad vi strävar efter är en G-sträng med viss ”märg” speciellt då man drar på i forte.

D-strängen påverkas i viss mån av justeringen av G-strängen, det kan hända att felet var så litet att vi inte behöver justera mera. Vi kan öka D-strängens ”märg” genom att slipa huvudbågen i området ungefär under A-strängen. Behöver vi mera ljudstyrka i D-strängen förstorar vi hjärtats hål under A-strängen.

A-strängen är svagare än de övriga strängarna vilket kan korrigeras genom att förstora hålet i hjärtat under D-strängen.

Varning!

Om hjärtats hål eller njurarna görs alltför stora ger det obehagligt ljud. Speciellt blir D och A-strängarna lätt nasala om man gör hjärtat alltför stort. Det är ibland möjligt att höja valvet mera för att göra tonen mindre nasal … om inget annat hjälper skär man till ett nytt stall och börjar om igen …

Då stallet börjar låta bra kan man försöka höja valvet lite mera för att få mera volym. Om strängarna råkar i obalans får man försöka åtgärda detta med slipning av hålen osv.

Några ytterligare justeringar:

Snedding av ytterkanten av örat på E-sidan gör tonen varmare.
Försiktig slipning av tungan i mitten av hjärtat påverkar övertonsbilden.
Inskärning i stallsfötterna påverkar övertonsbilden
Sneddning av örat under G-strängen ger mera diskant men med risk att basen blir torr!

Observera att det inte går att ta bort alla fel genom att justera stallet. Den förändring det går att göra kan dock vara överraskande stor!

Denna beskrivning av justering av fiolstall är naturligtvis en grov inledning till hur ett stall kan justeras akustiskt. Samma metoder kan naturligtvis också användas för justering av andra besläktade stall såsom Hardangerfiol, Viola d’amore och Nyckelharpa. Samma omvända justeringsförhållande d.v.s. Gsträngens ton justeras på diskantsidan och E-strängen på bassidan finns också där. Hardangerfiolens stall ser annorlunda ut än ett fiolstall, men man kan trots detta göra liknande justeringar där genom att försiktigt pröva sig fram i små steg och med mycket lyssnande.

Om man vill gå vidare kan man experimentera med materialet i stallet. Traditionellt har man ansett att ett bra stall är gjort av tättvuxen lönn. Ett hårt stall leder automatiskt till att stallet måste göras tunt för att man skall få rätta förhållanden mellan resonanserna. Väljer man ett mindre tätt material d.v.s. lönn som har vuxit snabbare måste stallet göras tjockare. I många fall är det lättare att justera ett något mjukare stall … det är dock möjligt att ett mjukt stall kan ge något större förluster i själva materialet, detta är dock ren spekulation.

Det är också möjligt att via lutningen av stallets framsida justera vikten hos den översta svängande vikten (3 kHz). Genom att göra stallet tjockare men så att det smalnar av brant mot kanten strängarna löper över så kan resonansen sänkas och en mörkare ton erhålls. Klangen kan därefter göras ljusare om man så önskar genom att försiktigt slipa den övre ytan riktad mot grfeppbrädan tunnare.

Etiketter:A sträng, D sträng, E sträng, filen, G sträng, Lars Silén, lyssna, mörk ton, musik, musikinstrument, stallet, stallstrimning, temperatur, torr ton
Publicerat i Fiolstall, trimning, Fioltrimning, Instrumentbygge, Musik, instrumentbygge | 1 Comment »

M	T	O	T	F	L	S
			1	2	3	4
5	6	7	8	9	10	11
12	13	14	15	16	17	18
19	20	21	22	23	24	25
26	27	28	29	30	31

Larsil2009's Blog

Archive for the ‘Fioltrimning’ Category

Att lyssna då man trimmar en fiol, rätt ton

Teknik för att lyssna

Rätt fiolton för justering