Som rubriken säger så brinner faktiskt böcker ganska bra. Dåliga, på ideologi byggda, politiska politiska beslut har lett till att åldringar i England idag köper mängder av skräpböcker. Är det det då inte bra att åldringarna är flitiga läsare? Problemet är att åldringarna inte har råd att värma sina lägenheter och kraftigt stigande el och gaspriser gör att gamlingarna fryser. Böckerna är inte avsedda att läsas utan de är bränsle för ved- och koleldade kaminer som fortfarande finns kvar…
Bilden tagen från ”http://www.newyorker.com/online/blogs/books/book-burning.jpg”.
Vi lever i en intressant tid då man konkret får se hur man monterar ner vår demokrati. Mikael Kosks ledare i Hufvudstadsabladet den 30.3.2013 är ett exempel. Vår regering gör upp långsiktiga planer för att minska användningen av energi, planer som väljarna aldrig har givits möjlighet att debattera innan besluten togs. Inget parti verkar erbjuda alternativ. Vad värre är att planerna bygger på föråldrad och delvis felaktig information vilket gör att politikerna satsar mycket resurser på att lösa ickeproblem medan det finns stora samhälleliga problem som kunde lösas om man bara hade resurser.
Hållbar utveckling är på modet idag men man ger inte väljarna i Finland/EU möjlighet att debattera vilka de kritiska resurserna är som berör oss. Vilka resurser håller på att ta slut? Vem har gjort analysen? Är de presenterade scenarierna trovärdiga?
Det är intressant att notera att alla förutsägelser gällande akut resursbrist (exempelvis ROM-klubben) har kommit på skam. Det stora felet har varit antagandet att de såkallade kända resurserna representerar hela den resurs som finns. Utgående från detta kan man naturligtvis kalkylera med en viss årlig ökning av resursanvändningen och så dividerar man de kända resurserna med den uppskattade förbrukningen och … Bingo! Resurserna kommer att ta slut rätt snabbt efter kanske bara tio år. Då man sedan återkommer till frågan efter tio år då resursen redan borde vara förbrukad ser man att man fortfarande har kvar en resurs som motsvarar kanske tio års förbrukning och i många fall har priset på resursen sjunkit under mellantiden i stället för att som man kunde anta stiga.. Hur är detta möjligt? Orsaken är helt enkelt att en buffert på tio till tjugo år är det som behövs för att öppna nya fyndigheter, det finns helt enkelt inget intressa för att söka efter stora nya resurser utöver detta. Det finns också tumregler som säger att då man t.ex. söker malmer så ökar resurserna med en faktor på ca. tio för varje fördubbling av priset. Det finns helt enkelt ofantliga tillgångar av t.ex. något magrare malmer än man anser vara värda att utvinna idag. Då man kombinerar det ovanstående med att också tekniken för att utvinna malmer ur lågvärdigt material går framåt ser man konkret orsaken till varför resurser som borde ha tagit slut för femton till tjugo år sedan inte har minskat utan resurserna har vuxit.
Då vi betraktar den globala utvecklingen ser vi att t.ex. Kina satsar fullt på att öka energianvändningen eftersom detta är förutsättningen för att ge befolkningen en vettig levnadsstandard. En medelenegiförbrukning på en kilowatt per person betyder att varje medborgare i princip har fem till tio tekniska slavar som gör jobbet. En hög teknisk levnadsstandard betyder automatiskt att industri och näringsliv måste må bra för att det skall finnas resurser att föda befolkningen.
Då vi ser på t.ex. utvecklingen i Afrika är flaskhalsen på många håll tillgången till pålitlig och tillräckligt billig energi kombinerat med effektiva transportsystem. Det är intressant att notera att telecommunikation finns tillgänglig och i stor utsträckning används. I princip har Afrika hoppat över de fasta näten inom telekommunikation.
Antag att du i Afrika vill starta ett företag som lokalt förädlar trä till förädlade produkter. Man brukar kalla ett litet företag av denna typ ett snickeri 😉 . För ett snickeri krävs idag, för att arbetarna inte skall sugas ut totalt, tillgång till moderna maskiner och pålitlig tillgång till energi samt pålitliga distributionskanaler. På många områden i Afrika speciellt på landsbygden år tillgången till energi begränsad och priset hutlöst (5x högre än priset hos oss).
Det finns två grundförutsättningar för att utvecklingen skall kunna starta i ett utvecklingsland. Den ena är utbildning av befolkningen så att lokal erfarenhet och kunskap finns för att förbättra samhället. Den andra livsnödvändiga resursen är tillgång till lätt tillgänglig och tillräckligt billig energi. Om dessa grunder finns verkar det som om samhället relativt snabbt klarar av att också producera sjukvård och annan service.
I Europa verkar man leva i en grön sagovärd där realsamhällets realiteter inte skall få påverka beslutsfattarna. Vi ser idag exempel på hur två stora stater i europa Tyskland och Sorbrittanien båda blint har byggt ut sin energiförsörjning baserad på vind och sol. I båda områdena har man kunnat se kraftiga höjningar av energipriserna, prishöjningar som är så kraftiga att stora grupper pensionärer inte har råd att värma sina bostäder, speciellt under de senaste åren då vintrarna har varit ovanligt kalla i hela Europa. Ett intressant exempel på detta är att efterfrågan på skräplitteratur i England hart ökat … man får brännbara skräpböcker billigare än ved! Man har också kunnat se tecken på att energinäten inte klarar av att matcha snabbt varierande energiproduktion med varierande konsumtion. Resultatet kan bli strömavbrott över stora områden.
Då energin till följd av vansinniga politikers beslut görs extremt dyr eller tillgången görs osäker försvinner samtidigt energikrävande industri från Europa, att få tillbaka denna industri och kunnandet inom dessa områden senare kan vara ytterst svårt eller omöjligt. Det är självklart att vi inte kommer att kunna leva endast på kunskapsteknologi eftersom det i Indien och Kina finns miljoner ungdomar som är villiga att satsa fullt ut på t.ex. IT kunnande. Mina egna erfarenheter från telekommunikationsindustrin visar att man på ytterst kort varsel är färdig att flytta forskning och utveckling till t.ex. Indien där lönen är en brådel av lönen i Finland. Det krävs naturligtvis tid för att flytta kunnande men det är svårt att motstå frestelsen att anställa fem indiska ingenjörer till samma pris som en finsk. Efter kanske fem år finns kunnandet i Indien/Kina och vårt eget kunnande, vår expertis, har spritts med vinden. I det skedet spelar det inte längre någon roll att lönerna i Indien har stigit så att man endast anställer två personer för en finsk lön.
När skall vi i Finland få ett politiskt parti som öppet diskuterar våra framtida utvecklingsalternativ och som ger medborgarna möjligheter att rösta om olika alternativ. Dagens konsensuspolitik har lett till att ingenting diskuteras och de stora besluten görs i slutna kabinett utan möjlighet till demokratisk kontroll. Vems intressen driver våra politiker? Man bör hålla i minnet Maurice Strongs (FN, IPCC) konstaterande: Är inte planetens enda hopp att den industriella civilisationen kollapsar? Är det inte vår skyldighet att se till att detta sker?
