Larsil2009's Blog

Jag kontrollerade nyss gradueringen på locket till Guarnerius #3. Du kan se en del av locket på bilden nedan. Du betraktar locket från utsidan av fiolen och jacket till vänster är halsens infästning.

Mätvärdena inom parentes är värdena mätta från Tibor Vargas Guarneri och värdena strax intill är de uppmätta värdena på halvfabrikatet. Jag har inte strävat efter någon speciellt stor exakthet i fråga om plats eftersom tjockleken förändras långsamt och mjukt. Tjockleksvärdena är alltså endast riktgivande.

Vad kan man då säga om halvfabrikatets lock? Materialet ser bra ut men den här gången är locket förvånande tjockt. Skulle man ha färdigställt fiolen utan förändringar skulle, anser jag, resultatet ha blivit en skrikig/gäll nybörjarfiol med mycket sträv och tunn bas. Lägg t.ex. märke till området mellan basbjälken och halsen som här är 4.63 mm medan värdet på orginalet ligger i närheten av 3 mm. Tunnar man av halsområdet alltför mycket blir fiolen väldigt mörk i klangen om området är väldigt tjockt blir basen lätt tunn och väsande. Det gäller att hitta den bästa kompromissen för tjockleken här.

Andra områden jag uppfattar som viktiga är områdena nära klossarna vid C-bågen. Vi ser att halvfabrikatet är nästan 0,6 mm tjockare här … resultatet är att de grundläggande svängningsmoderna inte startar och det låter som om fiolen har snuva, den klingar inte.

Områdena nära kanterna av C-bågarna är något tjocka men vi talar om +0,2 till +0,5 mm. Jag kommer att tunna av området mellan f-hålet och C-bågen men jag kommer att lämna det tjockare än orginalet eftersom jag vill ha arbetsmån för senare justeringar. Jag håller på och experimenterar med hur det här området påverkar frekvensområdet i trakten av 5 kHz d.v.s. det område som ger fiolen bärkraft i en stor sal.

De stora svängande områdena nedanför de lägre klossarna och trakten av strängållaren är kanske 0,5 mm för tjocka, inte katastrofalt men nog tjocka.

Observera att jag är tacksam över att halvfabrikatets lock är alltför tjockt. Avsikten har hela tiden varit att graduera om locket. Det är bra att det finns material att ta bort. Det skulle vara mycket otrevligt om locket skulle vara väldigt tunt på någon plats, det går inte i praktiken att lägga till material.

Här är ett litet ljudprov från en äkta Guernerius:

Tibor Varga (4 July 1921 – 4 September 2003) spelade på en Guarnerius Del Gesu från 1733. Man hittar information om fiolen här.

Jag har utnyttjat Tibor Vargas fiol som förlaga för min egen experimentella serie Guarneriuskopior. Jag har tagit Tibor Vargas fiol som modell främst för att det helt klart är ett extremt bra instrument samt för att det finns vettiga mätresultat att tillgå för det här instrumentet. Du kan lyssna på fiolen nedan, stycket är Romans för violin  Romans av Beethoven.

Vad försöker jag göra?

Jag har kontakter till en mycket skicklig fiolbyggare i Kina (Roy) och jag gör en serie fiolen utgående från halvfabrikat byggda av Roy. Fiolerna är mycket välbyggda, se bild nedan:

Bilden visar råmaterialet d.v.s. en såkallad trävit olackerad fiol med locket losstaget. I Kina skulle fiolen antagligen ha gått direkt till lackering och efter insättning av ljudpinne och anpassning av ett stall så skulle fiolen antagligen säljas på nätet för $300 – $500 plus en hundralapp för transporten. Resultatet skulle ljudmässigt antagligen ha blivit en god nybörjarfiol motsvarande de fioler man kan köpa i butik här hemma för 700 – 1000 Euro.

Då jag beställde fiolen som halvfabrikat bad jag också att säljaren skulle skära loss locket åt mig. Jag är listig 😉 det är nämligen inte helt ofarligt att skära loss locket. Om locket har limmats med alltför kraftigt lim kan det spricka då det tas loss … bättre att låta byggaren själv sköta det här jobbet!

Då jag nu har fått fiolen kommer jag att göra följande:

• Jag mäter locket med mikrometerklocka och jämför tjockleken i olika punkter med mätningarna av Tibor Vargas fiol. Erfarenheten visar att lock och botten typiskt är kanske 0.2 mm för tjockt på många ställen. Jag tunnar ut plattorna så att de motsvarar förlagan rätt bra men jag lämnar plattorna något tjockare än i Vargas fiol eftersom jag vill ha arbetsmån för inre slipning då instrumentet är spelklart.
• Jag tar loss greppbrädan. Greppbrädan limmas också avsiktligen på ett sådant sätt att den lätt skall kunna tas loss eftersom den slits och kan behöva bytas många gånger under instrumentets livstid. Jag brukar tunna av greppbrädan något från undersidan eftersom jag uppfattar halvfabrikatets greppbräda som något grov.
• Jag mäter bottenplattan med mikrometerklocka och gör i princip samma jobb som på locket och jag lämnar också här en viss arbetsmån för slutjustering.
• Kontrollera alla klossarna (6 st.). Klossarna är snyggt gjorda men speciellt klossen vid halsen uppfattade jag på de två tidigare exemplaren som onödigt grov.

De två första fiolerna har visat att det skulle ha varit en dålig idé att lacka instrumenten och tro att man skulle ha fått ett bra instrument. Båda de tidigare instrumenten krävde betydande korrigeringar.

Då de mekaniska ”problemen” är åtgärdade, observera att fiolerna är tekniskt välbyggda, limmas fiolen ihop. Efter limning bearbetas ytan till en så god finish att den kan lackeras. Guarnerius #1 i serien gjorde jag mörk men den ytbehandlades så att ådringen i trämaterialet framträder mycket tydligt. Jag gillar att kunna se trästrukturen men många fiolbyggare tycker att det är fult 😉 . Guarnerius #2 gjordes på samma sätt som #1 men lackeringen var rödare, ungefär mahognyfärg. Båda de första fiolerna lackades med spritlack och polerades med fransk polityr. Guarnerius #3 planeras att lackeras med enfärgat lack vilket ger en jämnare rätt guldgul färg. Slutpoleringen blir igen med fransk polityr. Jag uppfattar att jag kan göra lacklagret tunnare på locket med hjälp av spritlack vilket jag anser att positivt påverkar tonen.

Fiolen kommer att förses med Wittners utväxlade stämskruvar vilket betyder att finstämmare helt kan lämnas bort. Fördelen med att finstämmarna lämnas bort är att de lösa strängstumparna mellan stall och stränghållare kan justeras till exakt rätt längd vilket ger fiolen fyra extra resonanssträngar … det här fungerar inte om det finns finstämmare.

Hakstödet kommer också att bli Wittners eftersom det är extremt lätt och samtidigt gjort av ett material som inte irriterar huden.

Om du bor i Helsingforstrakten och är intresserad av att följa med en specialgjord fiol som justeras akustiskt så är du välkommen att komma och bekanta dig med det här exemplaret efter kanske två veckor. Fiolen får lånas för provspelning och den kommer att vara till salu i något skede. Fiol #1 i serien kan provspelas och eventuellt köpas.

Jag räknar med att bygga en serie på 5 – 6 fioler av den här typen för att lära mig injusteringen av plattorna, stall och ljudpinne och för att experimentera med olika lackningsmetoder. Orsaken till att jag startar från halvfabrikat är att jag som fysiker är mycket intresserad just av trimningen. Användning av halvfabrikat gör att jag får trimma oftare vilket förbättrar inlärningen för mig själv. Min metod för efterslipning av den färdiga fiolen är sannolikt för närvarande rätt unik i hela världen.

Jag gjorde för något år sedan ett enkelt test av slipning med magnet. Jag använde en bit rödbok med tjockleken ungefär tre mm och mätte sliphastigheten med små magneter. Resultatet var då att sliphastigheten var ungefär 0.1 um/drag. (Cleas Ohlssons små supermagneter med hål).

Jag använder nu supermagneter med tjockleken 1 mm och diametern 20 mm. Trycket per ytenhet blir annat och sliphastigheten ändrar samtidigt. Det slog mig idag att jag nu har ett bättre testmaterial. Jag kände på spänsten i ett nyckeharpslock med tjockleken 4.25 mm och tog i lite för hårt med resultatet att locket brast på mitten. Tanken är att eventuellt använda den ena eller båda bitarna till att bygga en/två grekiska Kemenche.

Det söndriga locket ger å andra sidan en perfekt möjlighet att mäta sliphastigheten i rätt material d.v.s. gran som används i locket på en fiol.

Jag mätt sliphastigheten på följande sätt:

• Märkte ut en mätpunkt över vilken jag förde den ”yttre” filtklädda magneten. En likadan magnet med pålimmat slipmedel användes på undersidan för slipningen.
• Jag slipade hundra drag fram/tillbaka och mätte tjockleken i mätpunkten med mikrometerklocka. I praktiken är det svårt att komma till bättre reproducerbarhet än kanske 0.05 mm mellan olika mätningar. Varje mätpunkt består av fem olika mätningar och mätpunkten är medeltalet av dessa fem mätningar.
• Mätningarna upprepades upp till 800 drag.

Fig. 1 Mina slipmagneter på utsidan av ett brustet nyckelharpslock med utgångstjockleken 4.25 mm. Den yttre filtklädda magneten är limmad på en tunn träpinne vilket tillåter slipning under halsen på en fiol. Se separat artikel om möjligheterna att ändra på basens tonförg. Mätpunkten är den lilla svarta cirkeln stax före texten.

Fig. 2  Resultatet äv 800 slipdrag syns som ett slätt område men man känner inte ännu någon ändrad tjocklek med fingrarna. Så här många slipdrag mellan basbjälken och halsen gör basen hörbart djupare och mustigare!

Fig. 3  Resultatet av slipningen i grafisk form. Sliphastigheten med det slipmedel jag använde och med mina 1 mm tjocka magneter blev ungefär 0.00015 mm per drag eller 0.15 mikrometer/drag. Sannolikt är sliphastigheten något lägre än i bilden eftersom mäthuvudet sannolikt i viss mån deformerar träytan.

Observera att för att slipa ned locket med 0.1 mm med bildens magneter behövs ca. 600 slipdrag (fram/tillbaka). Risken för att slipa igenom ett lock som har utgångstjockleken 2 mm är obefintlig eftersom det för detta skulle krävas 6600 slipdrag.

Min erfarenhet är att man för att få bestående tonfärgsförändringar måste slipa flera hundra drag t.ex. mellan basbjälke och stall … med mina magneter.

Observera att då man slipar fria ytor med en kraftigare yttre magnet så avverkas material mycket snabbare. Återkommer med mätningar på detta i ett senare skede.