Archive for the ‘Natur och biologi’ Category

Övervakning av miniatyrväxthus

21/08/2013

I artikeln ”Miniatyrväxthus, odling i rymden mm.” gav jag en viss bakgrund till de experiment man gjort gällande extremt effektiv odling på små ytor med tanke på framtida rymdfärder. Om man vill följa med växtprocessen i detalj måste man naturligtvis mäta tillväxthastigheten på något lämpligt sätt, vattenförbrukning, växtunderlagets fuktighet, ljus etc. Den enda rationella metoden att i detalj följa en växtperiod över ca. 30 dagar är att automatisera processen.

IMGP5345

Fig. 1  Bilden visar datorn ”Raspberry Pi” som är en brittisk ”system på en chip” dator som kör operativsystemet Linux. Mitt system är försett med en kamera på ändan av flatkabeln (grå). Raspberry Pi kostar ungefär 30 Euro och kameran ungefär lika mycket. Kameran tar förvånande bra bilder, sensorn går på 5 Megapixlar.

För närvarande sköter datorn endast en kontinuerlig fotografering av växtunderlagen. Jag har skrivit två små program i programspråket Python. Det ena är ett skelett (som senare byggs ut) för ett grafiskt användarinterface och det andra är själva fotoprogrammet. Programmen har följande utseende:

#!/usr/bin/python

import pygtk
 pygtk.require("2.0")
 import gtk
 import os

class test(object):
    def __init__(self):
        filename = "test.glade"
        builder = gtk.Builder()
        builder.add_from_file(filename)
        builder.connect_signals(self)
        window = builder.get_object("main")
        window.show_all()
        os.system("touch run")
        os.system("./speedup.py &")

    def onDeleteWindow(self):
        exit(0)

    def onButtonExit(self, widget):
        os.system("rm run")
        exit(0)

if __name__ == "__main__":
 app =test()
 gtk.main()

Programmet har ett användarinterface baserat på Glade/gtk. Programmet gör egentligen inget annat än att det startar bakgrundsprogrammet ”speedup.py” och via en fil skickar en signal till ”speedup.py” om huvudprogrammet vill stoppa bakgrundsprogrammet. Observera att indenteringen i ovanstående programlistning kan vara felaktig eftersom mellanslag och tabulatur lämnas bort på en vebbsida. Som programmet ser ut på skärmen så kan det bryta mot Pythons syntax och således inte vara körbart om det kopieras rätt av från vebbsidan.

Bakgrundsprogrammet som sköter fotografering med 30 minuters mellanrum har följande utseende:

#!/usr/bin/python
# Camera testing program
# Name: speedup.py
import os
import time
i = 0
while(True):
   if (os.path.exists("./run")):
      cmd ="raspistill -v -rot 180 -o test" + str(i)
      cmd = cmd + ".jpg"
      print cmd
      os.system(cmd)
   else:
      print "Program done"
      exit(0)
      time.sleep(1800)
   i = i + 1

Programmet är en oändlig slinga som kontrollerar om programmet får köra d.v.s. om filen ”run” går att hitta. Om programmet får köra så skapas ett kommando för att ta ett foto. Ett kommando för att ta ett foto med kameran, med hjälp av programvara för kameran, är:

raspistill -v -rot 180 -o <filnamn>

Eftersom jag vet att jag kommer att ta över tusen bilder under testkörningen är det skäl att generera filnamnet så att bilderna numreras på ett vettigt sätt. Jag bygger upp filnamnet på följande sätt:

test + <löpande nummer> + ”.jpg”

Koden för namnet på en bild blir då (variabeln i är löpande nummer som stegas framåt med ett steg för varje bild):

test + str(i) + ”.jpg”

Kommandot str(i) förvandlar innehållet i variabeln ”i” till en textsträng. Om i har värdet 999 får vi alltså ”test + ”999” + ”.jpg”. Om jag vill ta en bild med namnet ”test999.jpg” så kan jag göra det genom att från kommandoraden ge kommandot:

raspistill -v -rot 180 -o test999.jpg

Flaggan -rot 180 i kommandot gör att bilden svängs upp och ned (kameran är för tillfället upp och ned och detta korrigeras genom att be kameran svänga bilden).

Vilket är läget idag

Det är nu ungefär tre dagar sedan jag sådde sallad och man ser tydligt att ett antal frön har grott. Jag planerar att sätta ihop fotografierna av växtprocessen till en video där tidsavståndet mellan rutorna är 30 minuter.

IMGP5344

Fig. 2  Tredje dagen …

Jag gissar att det inom några dagar går att se rörelse då jag kombinerar bilderna. Hittills har programmet tagit strax över hundra bilder.

Tre veckor har gått och det börjar vara ont om plats i krukorna. Som jag gissade går det livligt till då man tittar på hur växterna växer då man snabbar upp processen till 8 bilder motsvarar en sekund vilket betyder att en sekund på videon motsvarar fyra timmars tillväxt.

Om Koppar och Zink och andra metaller i vår mat

20/05/2013

Djurägare, t.ex. hästägere, vet att djuren kan vara mycket beroende av korrekta proportioner av olika ämnen i djurens mat.

Hästar kräver ett specifikt förhållande mellan intaget av calcium och fosfor. Unga växande hästar behöver Ca/P i ett förhållande ca. 2/1 medan vuxna hästar klarar sig på 1/1. Ett sto med föl behöver också förhållandet 2/1.

Vad har ovanstående med rubriken att göra?

Jag råkade hitta en mycket intressant artikel på Chiefio http://chiefio.wordpress.com/2013/05/18/copper-zinc-ratio-and-phytate/

där EM Smith diskuterar problem då det uppstår obalans mellan Koppar och Zink hos människor. Observera att EM Smith har teknisk bakgrund och således ser på saken ur amatörsynvinkel.

Sökandet fick sin början då en vän hade olika problem bl.a. relaterade till veteallergi. En annan vän hade en mängd obestämda mystiska reaktioner på olika sorters mat. Situationen verkade kompliceras av att reaktionerna på yttre stimuli verkade variera beroende på vilken mat man hade ätit. Kosten var tidvis en relativt extrem vegetarisk kost.

Utbildade läkare följde med personerna och alla inblandade hade vettig utbildning vilket alltså borde betyda att det inte borde vara fråga om ren flum. Ett enkelt faktum var att vissa sorters mat gav upphov till problem. Allmänt illamående och kraftlöshet fanns bland de symptom som dök upp.

Då man gjorde tester visade det sig att bl.a. Soja gav problem. Att undvika soja förbättrade situationen men löste inte problemet.

Plötsligt en dag försvann problemet!

En mängd förbjudna livsmedel testades igen ett i taget. Soja fungerade fortfarande inte medan däremot mjölkprodukter, ost etc. gick igen att äta.

De tänkbara ”tekniska” förklaringarna EM Smith kom fram till var:

  • Orsaken låg i något patogen (bakterie/virus) som kroppen äntligen fick kål på. Symptomen kan alltså ha varit bieffekter av en infektion.
  • Problem med något livsviktigt spårämne. Brist/obalans kan ha gett upphov till ovanstående symptom.

Det korrekta svaret går eventuellt aldrig att finna, men problemen fick EM Smith att börja studera den tänkbara underliggande problematiken. Under senare år har det i allt högre utsträckning diskuterats hur olika spårämnen påverkar människan och också i vilka ungefärliga proportioner dessa spårämnen borde ingå i kosten. Ämnen som har diskuterats är bl.a. bor, arsenik(!) och aluminium. Finns det t.ex. något krav på att grannarna (i det periodiska systemet) till de mest grundläggande ämnena i vår kost borde ingå i ungefär bestämda förhållanden för att enzymerna skall fungera korrekt? På vägen, i läsandet, stötte Smith på diskussioner om koppar/zink förhållanden.

Det finns åsikter om att koppar och zink borde förekomma i specifika förhållanden i människans diet (jämför calcium/fosfor för hästar) för att en människa skall må bra och dessutom att vår moderna diet ger oss dessa ämnen i helt fel förhållanden … åtminstone är det här ett intressant problemområde att börja botanisera.

Problem med koppar, vilket idag mycket ofta betyder alltför mycket koppar, kan leda till en mängd intressanta problem både för män och kvinnor http://www.drlwilson.com/Articles/copper_toxicity_syndrome.htm . Artikeln är på engelska men värd att titta på i sin helhet. Orsaken till att vi får i oss för mycket koppar är sannolikt förändringar i kosten men också ökad användning av kopparrör i vattenledningar i stället för galvaniserade (förzinkade) rör. Observera dock att kroppen behöver koppar för att må bra men att vår diet idag lätt innehåller alltför mycket koppar. För mycket koppar kan vara en följd av alltför lite zink eftersom zink (tillsammans med proteiner) behövs för att bli av med kopparöverskottet.

Fytinsyra (phytic acid) upptäcktes år 1903 och är det ämne i vilket fosfor i huvudsak lagras i många växter bl.a. i spannmål. Människan och icke idisslande djur kan inte utnyttja fytinsyran i kosten. Situationen blir intressant då man noterar att fytinsyra förhindrar upptagning av järn och zink och dessutom i viss utsträckning calcium och magnesium.

Fytinsyrans kemiska utseende är

https://en.wikipedia.org/wiki/File:Phytic_acid.svg

Det finns (osäkra) indikationer på att fytinsyran eventuellt kan minska risken för tarmcancer. Att kombinera en diet som innehåller lite zink men mycket fytinsyra är sannolikt inte att rekommendera eftersom fytinsyran förhindrar upptagning av den lilla mängd nödvändig zink som finns i dieten. Fytinsyrans problem förekommer också för icke idisslande djur (grisar, höns). Eftersom spannmål, som innehåller mycket fytinsyra, är ett billigt foder har man i djurhushållningen utvecklat metoder för att hantera fytinsyran. Man kan lägga till enzymet phytas som bryter ner fytinsyra i fodret. Aktivt arbete pågår också för att utveckla nya växtsorter som innehåller mindre fytinsyra.

Ovan ser vi hur ämnet fytinsyra om det vill sig illa kan leda till alltför litet intag av zink även om maten tekniskt sett innehåller tillräckligt zink! Vad kan detta i såfall leda till?

Effekten av alltför lite zink diskuteras här (på engelska): http://www.ctds.info/zinc1.html#zinc_deficiency

Zink-obalans och då oftast allför lite zink kan ge en lång rad intressanta symptom:

Kronisk trötthet, sömnproblem, vita fläckar på naglarna, dålig aptit på morgonen, illamående på morgonen, snabba förändringar i humöret, dåligt korttidsminne, torrt skinn, rädsla, acne, psoriasis, blir lätt sjuk, depression … skitsofreni.

Jag har under senare år i allt högre utsträckning reagerat på pollen speciellt då träden blommar. Pollenallergin har jag hanteratmed antihistaminer då symptomen har blivit alltför svåra. Jag skaffade zinktabletter och tog en idag. Det verkar som om näsan skulle ha öppnat sig nästan genast (2-3 timmar) och ögonen har slutat rinna d.v.s. samma effekt som antihistamin men utan tröttheten. Den här effekten var för mig helt oväntad och jag har inte läst om den. Det blir intressant att se om fenomenet håller i sig eller om det var någon typ av placeboeffekt. Jag har tidigare sporadiskt ätit magnesium då jag har känt obestämd värk i lederna. Symptomen har försvunnit på några timmar efter en magnesiumtablett. Ovan kan man se att fytinsyra också kan påverka upptagningen av magnesium. Kan detta eventuellt betyda att någon specifik mat har fått till stånd ledsymtom? Samma typ av mat kan mycket väl påverka zink/koppar balansen med t.ex. trötthet som följd.

Notera att man inte skall överdosera zink. Jag vet inte var riskgränsen går men det verkar finnas indikationer på t.ex. risk för glaucom d.v.s. ”grön starr” och näthinneavlossning vid överdosering vilket antyder att lagom är bäst i det här fallet. Tänkte kombinera med B6 vitamin och se om det går att känna någon skillnad. Mycket intressant!

Maximalt Zinkintag?

I artikeln ovan poängteras att man inte skall överdriva intag av zink eftersom också zink i alltför stora mängder blir giftigt. Jag sökte på nätet efter data om rekommenderat intag och kom fram till följande resultat:

Rekommenderat dagligt intag av Zink:

Table 1: Recommended Dietary Allowances (RDAs) for Zinc [2]
Age                  Male      Female   Pregnancy   Lactation
0–6 months    2 mg*    2 mg*

7–12 months  3 mg      3 mg

1–3 years        3 mg       3 mg

4–8 years        5 mg       5 mg

9–13 years      8 mg       8 mg

14–18 years   11 mg     9 mg     12 mg            13 mg
19+ years        11 mg     8 mg     11 mg            12 mg
* Adequate Intake (AI)

Källor för Zink i vår mat:

Table 2: Selected Food Sources of Zinc [11]
Food                               mg per portion          % dagl. intag
Ostron 100 g                 74.0                             493
Kött 100 g                       7.0                                47
Krabba 100g                   6.5                                43
Baked beans 1/2 kopp  2.9                                19
Kyckling 100g               2.4                                16
Yogurt 250g                    1.7                                11
Cashewnötter 30g          1.6                                11
Ost 30g                             1.2                                  8
Maximat Zinkintag:

Table 3: Tolerable Upper Intake Levels (ULs) for Zinc [2]
Age                     Male        Female       Pregnant       Lactating
0–6 months       4 mg         4 mg

7–12 months     5 mg        5 mg

1–3 years           7 mg        7 mg

4–8 years           12 mg     12 mg

9–13 years         23 mg     23 mg

14–18 years       34 mg     34 mg         34 mg            34 mg
19+ years            40 mg     40 mg         40 mg            40 mg

En engångsdos på ca. 570 mg zink d.v.s. mer än tio gånger den maximala tolererbara dosen ovan har rapporterats ge svårt illamående med uppkastningar inom ca. 30 minuter från intag. Intag på 150 – 450 mg zink per dag kan leda till kopparbrist. Också zinkdoser på 60 mg/dag under flera veckors tid har rapporterats påverka enzym beroende av koppar negativt.

Sammanfattning:

Överdosera inte! Observera dock att det inte är självklart att kroppen kan utnyttja all zink som teoretiskt finns i maten (se artikeln ovan).

Älgar simmar bra!

23/04/2013

Obs! Om du klickar på en bild så får du fram den i större skala med bättre upplösning!

Den 20.11.2005 var familjen ute på gården. Plötsligt hördes det ljud som om någon skulle krossa fönsterglas. Jag hade kameran med mig och sprang mot ljudet. Rätt snabbt blev det klart vad som hände.

En älgko tyckte att det skulle vara alltför besvärligt att komma över till oss landvägen så den beslöt att simma över viken. Det spelade tydligen ingen roll att det låg ett kanske 10 mm tjockt islager på vattnet. Är man älg så har man nog krafter att agera isbrytare.

p1020317

Vi stod flera personer en bit upp från stranden men det verkade inte bekomma älgen på något sätt.

p1020320

p1020321

Målmedvetet simmande mot stranden.

p1020323

Bottenkänning, skönt nu är jag nästan framme!

p1020324

Ännu några steg …

p1020325

Oj, vad stirrar ni på? Får inte en dam simma här i fred?

Fyrbenta vänner modell större!

23/04/2013

Obs! Om du klickar på en bild så får du fram den i större skala med bättre upplösning!

Den 11.8.2012 hjälptes vi åt med att släpa kvistar från olika delar av tomten ut på udden där vi, då förhållandena tillåter detta, brukar bränna träavfall och kvistar. Plötsligt reagerade någon på att två älgar, en ko och en tjur, kom simmande över den norra fladan och steg iland nära vårt båthus.

Iryna, Sebastians hustru, är intresserad av fotografering och rusade till villan för att få fram hennes kamera. Jag rusade med och varnade henne för att gå alltför nära älgarna, de är absolut vilda djur och om de blir rädda eller retade kan de vara livsfarliga. Jag sade åt Iryna att hon om hon stöter på en älg skall ställa sig i skydd bakom ett träd eftersom älgen i motsats till en häst suveränt sparkar framåt.

P1030844

Två älgar, en ko och en tjur, har simmat över viken och stiger i land.

P1030845

Kon var tydligt nervös och hon sprang rakt över vårt område, hoppade över grannens stängsel och blev kvar och väntade på att också gubben skulle komma med.

P1030849

Älgkon har hoppat över stängslet till grannen och tittar efter ”gubben” som inte syns till någonstans.

P1030851

Iryna har sin kamera i handen och hörde ljud från den strand där älgarna kommit i land. Ett ögonblick senare fick hon gömma sig bakom ett träd då älgtjuren kommer springande mot henne. Lyckligtvis hade jag hunnit varna henne!

P1030852

Ett ögonblick senare kommer tjuren springande. Vi står nära uthuset ”pingis” och tjuren springer förbi mellan oss och villan som man kan se skymta mellan granarna till vänster. Tjuren hade helt tydligt ingen aning om vart hans ko hade tagit vägen.

P1030853

Hej, har vi råkats? Har ni sett min ”tant” hon borde ha springit förbi här?

P1030855

Finns hon månne där inne? Borde jag knacka på?

Våra två- och fyrbenta vänner

22/04/2013

Obs! Om du klickar på en bild så får du fram den i större skala med bättre upplösning!

Vintern  2011-2012 började vi regelbundet mata rådjur som hade sina vägar förbi vår udde. På somrarna har några i familjen haft förmånen att få se något riktigt litet kid följa sin mamma. De första veckorna ligger ungen oftast helt ensam och mamman besöker den endast då den behöver matas. Det verkar klart att djuren uppfattar vår ganska isolerade udde som relativt säker trots att vi har en gammal vallhund som i praktiken springer fritt. Hunden verkar anse att rådjuren tillhör vår flock och rådjuren anser tydligen att hundgamlingen är så spattbruten att man inte behöver bry sig om henne.

Det första året matade vi rådjuren med havre och ibland med hästfoder ”Racing Prix” för ponyer. Det var intressant att se djurens reaktion då vi efter att ha matat dem med prix (som är sött och gott eftersom melass ingår) gick tillbaka till mycket billigare havre. Rådjuren matstrejkaden en dag innan de gick med på att äta havre igen.

Följande år kom vi via min kusin i kontakt med de lokala jägarna som också matar rådjuren under vintern, jagarnas motiv är naturligtvis delvis andra än våra. Om vi i södra finland får en kall vinter visar det sig att upp till sjuttio procent av rådjuren kan dö av svält. Det blir problem då snötäcket blir så tjockt att djuren inte klarar av att gräva fram t.ex. blåbärsris som är deras reservföda under vintern.  Ett rådjur som har svultit ihjäl lär inte vara någon vacker syn. Först förbrukas fettet, sedan används musklerna och slutligen använder djuret delvis benstommen … och sedan dör det. Djur som svälter en längre tid kan inte nödvändigtvis klara sig ens om de börjar få mat igen. Rådjurens magar har en speciell bakterieflora och svält kombinerat med kyla d.v.s. djuren drabbas av hypotermi leder till att magen slutar fungera … för alltid. Kontakten till jägarna ledde till att vi fick havre av dem utan kostnad … utom då vi glömde att säga till att vårt lager började bli tomt … då blev det fest och hästfoder.

Mängden mat vi sätter ut under en vinter torde ligga någonstans i trakten av 300 –  400 kg. Gratis foder är alltså något mycket trevligt för oss.

Höst och vinter

IMGP3620

Hösten är här (14.10.2012) och det börjar vara tid att påbörja utfordringen så att rådjuren har ett värmande fettlager till vintern. Vattenpölarna har inte ännu frusit men det kan ske vilken natt som helst.

IMGP3967

Konstig matbytta, hur lyckades vi månne stjälpa den? All mat ligger på marken.

Bilden är tagen så att jag ställde kameran (Pentax k10d) på ett stativ bredvid huset och använde radiokontroll för att ta en bildserie. Optiken är pentax ”kit” objektiv 18-55 mm.

Jag experimenterade med fjärrutlösning av kameran under flera dagars tid. Det var roligt att försöka få bilder av fåglarna som nu i större mängder började besöka fågelbordet. Tekniken var helt enkelt att ta en stor mängd bilder och hoppas att någon skulle bli bra. Resultatet den 12.11.2012 blev en blåmes som landar.

Last_waiting_round_turning

Landningsvarvet påbörjat. God fart och nu en sista sväng!

Last_turn_going down_for landing

Målet närmar sig …

Oops_approach_almost_too_low

Oops, jag kom in lite väl lågt!

Not_a_perfect_landing_I_did_it

Om man är skicklig så fixar det sig ändå!

Used_to_tripod

Jag lät kamerastativet stå ute på gården så att djuren skulle vänja sig. Stativet står på den plats från vilken jag tog bildserien av blåmesen. Efter några dagar vande sig rådjuren och brydde sig inte om den konstiga trebeningen längre. Det verkade inte vara så viktigt om det fanns en kamera på stativet eller inte.

Bock

En vacker ung bock poserar i svag höstsol.

Nattmat

Inte menar du väl att krogen är stängd vid den här tiden? Experiment med fjärrutlösning och blixt. Rådjurens ögon är tydligen i likhet med hund och katt försedda med en reflekterande baksida som speglar ljuset från kamerablixten.

Den 2.12.2012 hade den första snön fallit. Rådjuren hade tydligen mycket att diskutera.

TellingSecrets

Vad skvallrar månne tanterna om?

IMGP4378

Vintern 2012-2013 var mycket snörik. Den 24.1.2013 såg det ut så här. Rådjuren flyttar sig inte i onödan utan det är tydligen bekvämt att ligga kanske tio meter från matskålarna.

IMGP4429

Vintern är och har varit kallare än på många år. Två rådjur sedda genom verandafönstret. Avståndet är kanske tjugo meter.

IMGP4455

Det är den tredje mars och det kommer fortfarande mera snö. Snart borde det ju börja smälta, men det finns inga tecken på det ännu. Tidvis har det varit besvärligt att komma ut med bilarna.

IMGP4465

Efter en lång vinter med mycket snö och extremt lite sol tittar solen äntligen fram den 15.3.2013 och rådjuren njuter av solen. Hur många djur kan du se på bilden?

P1040113

Efter en kall natt gnistrar rimfrosten i björkarna som diamanter.

IMGP4469

Vad gör du där? Två rådjur fotograferade med 200 mm teleobjektiv från snickarboden. Rådjuren ser förvånade ut eftersom den kalla snickarboden endast sporadiskt besöks under vintern.

IMGP4473

Katten Herkules är slug och har valt den perfekta jaktplatsen. Lyckligtvis verkar fåglarna vara uppmärksamma. Det är faktiskt förvånande sällan vi ser fågelfjädrar eller fågellik. Katten är dock alltid lika optimistisk. Herkules är en mycket effektiv sorkjägare.

IMGP4580

Vintern är snart över (21.4.2013). Rådjuren smågnabbas vid matskålarna. Bilden visar hela flocken. Hur många rådjur kan du se samtidigt på bilden? Det är rätt intressant att det ännu finns två bockar med stora horn i flocken. Nästa höst, om bockarna överlever, blir det antagligen problem och någondera bocken tvingas bort från flocken. Svaret på frågan är sju.

Stenåldersapor

21/03/2013

I min science fiction roman ”Mars” diskuterar jag det intressanta faktum att det verkar finnas stenålderskulturer kvar i vår värld. De här stenålderskulturerna är inte mänskliga.

Ett samhälle är på stenåldersstadium då individerna klarar av att producera verktyg av sten och också klarar av att planera ibland komplicerade processer som sträcker sig över en längre tid.

I boken ”Mars” diskuterar jag sydamerikanska Capuchinerapor som jag uppfattar befinner sig på ett primitivt stenåldersstadium. Läsaren kan själv bilda sig en uppfattning om detta här:

Aporna använder stenverktyg för att öppna extremt starka nötter. De färska nötterna sätts först ut för att torka ungefär en vecka. Aporna knackar därefter på nötterna för att höra om de har nått lämligt mognadsstadium för att kunna öppnas. En stor hammarsten används därefter för att krossa skalet på nöten. Alla stenar är inte lämpliga vilket betyder att aporna håller utkik efter lämpliga stenar då de vandrar omkring. Man vet att aporna har kunnat transportera lämpliga stenar flera kilometer till hammarplatsen. På samma sätt kan de färdiga torra nötterna transporteras en rätt lång väg från torkningsplatsen till hammarplatsen. Aporna vet helt tydligt vad de håller på med och beteendet är helt tydligt inlärt inte medfött.

Bonoboaporna är nära släktingar till människan. Man har i USA studerat apor som har fått växa upp i mycket nära kontakt med människor. Vilket är resultatet?

Som nedanstående TED video visar är det helt tydligt att bonoboapan Konzi klart förstår mänskligt språk. Konzi klarar av att göra stenredskap som i praktiken inte går att skilja från stenredskap konstruerade av stenåldersmänniskor.

http://www.ted.com/playlists/59/animals_that_amaze.html

stone_tools

Fig. 1  Primitiva mänskliga stenredskap till vänster. Motsvarande stenredskap producerade av Bonoboapan Konzi till höger. De äldsta kända av apor producerade stenredskapen är äldre än pyramiderna i Egypten …

Då Konzi får gå på en utflykt i skogen visar han hur han klarar av att göra upp eld (tills vidare med tändare) men på ett mycket effektivt och professionellt sätt. Då man grillat det man vill grilla släcker Konzi elden genom att hälla vatten på den.

make_fire

Fig. 2  Apan Konzi plockar ihop trä för en lägereld och tänder själv elden, dock med tändare.

extinguish_fire

Fig. 3  Elden släcks efter att grillningen är avslutad.

Det går att kommunicera med bonoboapor med hjälp av bildtecken. Det visade sig att en apa inte bara klarade av att använda sig av bildtecken för att kommunicera med människor. Då apan tyckte det var tråkigt att inte få gå ut använde den krita för att på golvet rita tecknen för den plats i skogen den ville gå till … vi ser alltså en apa som klarar av ett primitivt skriftspråk.

writing1

Fig. 4  Konzi vill på utfärd till kokplatsen i skogen …

flatrock

Fig. 5  Vid den flata klippan.

Efter jobbet är det naturligtvis trevligt att koppla av med lite videospel

video_game

Fig. 6  En Bonoboapa som inte har problem med att spela ett videospel och som förstår att man skall försöka undvika spöken som jagar den egna figuren.

Jag hittade ett intressant exempel på en Capuchinapa som tillverkar det stenverktyg den behöver för att komma åt honung i ett vetenskapligt experiment.

Att återskapa utdöda djur, är vi färdiga?

21/03/2013

Föredrag på TED talks av Stewart Brand

Jag råkade stöta på ett intressant föredrag på TED talks där Steward Brand diskuterar genetisk pånyttfödelse av ett antal utdöda djurraser.

Vår kunskap om genetik kombinerat med god teknik för att extrahera DNA fragmen och sedan sätta ihop dessa fragment igen är idag tillräckligt god för att vi skall kunna återskapa utdöda djurarter.

Det finns redan nu exempel på att man kunnat klona det sista levande exemplaret av en art och få fram ett levande nytt exemplar genom att använda en närbesläktad art. Motsvarande teknik kan sannolikt användas för att stegvis återskapa djurarter från vilka vi endast har DNA från skinn eller ben. Exempel på detta är Mammut, Vandringsduva mm.

Wikipedia: Vandringsduva (Ectopistes migratorius) var en nordamerikansk duva som utrotades i början av 1900-talet, genom jakt och habitatförstöring. Arten var en flyttfågel som uppträdde i enorma flockar i östra och centrala Nordamerika. En observation från 1866 i södra Ontario beskriver en flock som var 1,6 km bred, 480 km lång och tog 14 timmar att passera och uppskattningsvis omfattade 3,5 miljarder individer.[2] Om uppskattningen stämmer omfattade flocken förmodligen merparten av den totala populationen vid denna tid.[3][4]

Tanken är att utnyttja en närbesläktad duvart så att vandringsduvans DNA stegvis införs i den existerande duvans genom. Då en tillräckligt god kopia av orginalet har erhållits, observera att det helt naturligt förekommer stora variationer inom en art, är tanken att använda brevduvor för att lära de nya oerfarna individerna av vandringsduva hur de borde flytta. Tanken är således att försöka utnyttja en annan art till att programmera in ett önskat beteende i den återskapade arten. Processen för att återskapa vandringsduvan visas i bilderna nedan:

re_create_passenger_pidgeon

Fig. 1  Den närbesläktade bandskärtade duvan används som modell och dess genom modifieras så att ett genom identiskt med vandringsduva skapas.

pidgeon_revival_plan1

Fig 2  Könsceller modifieras och befruktade ägg produceras med önskad DNA.

pidgeon_revival_plan2

Fig. 3  Det befruktade konstgjorda ägget kläcks varvid man får en vandringsduva.

pidgeon_revival_plan3

Fig. 4  Brevduvor används till en början för att visa de nyskapade vandringsduvorna hur de borde flytta. Det gamla beteendet måste inprogrammeras i den återskapade rasen för att också dess allmänna beteende skall bli korrekt.

Ett annat djur man aktivt jobbar med för att återskapa det är Uroxen.

Wikipedia:Uroxe (Bos primigenius) var ett stort oxdjur, numera utdött, som levde i Europa, Asien och Nordafrika. Tamboskap (Bos taurus) härstammar från uroxen.

Uroxen var betydligt större än de flesta varianter av nu existerande tamboskap. Mankhöjden var cirka 2 meter och vikten cirka 1.000 kg. För ungefär 8 000 år sedan domesticerades uroxen på flera platser. Uroxen ansågs som ett utmanande bytesdjur, vilket bidrog till utrotningen.

Den sista kända levande uroxen, en ko, dog 1627 i Jaktorówskogen i Polen.[1][2] Enligt uppgift skall ett dryckeshorn i Livrustkammaren i Stockholm vara tillverkat av hornet från den sista uroxen.[3]

Uroxen utmärktes av en lång, smal skalle med raka konturer och föga framträdande ögonhålor. Uroxen nådde en höjd över bogarna av omkring 1,8 meter. Under istiden förekom den endast i södra Europa, och först efter istiden utökades dess utbredningsområde över nordligare områden, och nådde då även Skandinaviska halvön.

Av bilder och beskrivningar som finns dokumenterade framgår, att uroxen saknade man och att hårets färg var svartbrun hos tjuren. Dess utbredningsområde omfattade Europa, Sibirien, Central– och främre Asien samt Nordafrika.

Under 1930-talet försökte bröderna Heinz och Lutz Heck i Münchens djurpark på uppdrag av Hermann Göring att rekonstruera uroxen genom ett medvetet avelsprogram som utgick ifrån ett flertal gamla oxraser, bland annat Skotsk höglandsboskap. Denna avkomma kallas ibland uroxar (se Heck-boskap), men trots att de påminner om hur uroxen såg ut, är de inte att betrakta som dess ättling mer än andra kor.[4]

Planerna är nu att utnyttja DNA från autentiska rester av uroxe för att återskapa ”riktig” uroxe. Man vill ha tillbaka Uroxen för att den antas ha en god inverkan på Europas skogar. Stora betande djur påverkar skogarna positivt.

Du kan lyssna på föredraget här.


Pointman's

A lagrange point in life

THE HOCKEY SCHTICK

Lars Silén: Reflex och Spegling

NoTricksZone

Lars Silén: Reflex och Spegling

Big Picture News, Informed Analysis

Canadian journalist Donna Laframboise. Former National Post & Toronto Star columnist, past vice president of the Canadian Civil Liberties Association.

JoNova

Lars Silén: Reflex och Spegling

Climate Audit

by Steve McIntyre

Musings from the Chiefio

Techno bits and mind pleasers

Bishop Hill

Lars Silén: Reflex och Spegling

Watts Up With That?

The world's most viewed site on global warming and climate change

TED Blog

The TED Blog shares news about TED Talks and TED Conferences.

Larsil2009's Blog

Lars Silén: Reflex och Spegling