Larsil2009's Blog

(Fortsättning från del I)

Vädret blev sämre med regn och sannolikt rätt hårda vindar. Eftersom båten nu låg skyddad nära den egna sommarstugan föll det sig naturligt att ta några dagars paus i seglingen. Den första dagen utnyttjades för en tur till Åbo med buss. I Åbo köpte jag det saknade sjökortet över skärgårdshavet. Segling vidare skulle av denna anledning inte längre vara något problem.

Under seglingspausen fixade jag småsaker på stugan och bläddrade i de två inbundna årgångar (1890 och 1891) av tidningen ”Idun” , en kvinno- och modetidning som finns på stugan. Det fanns flera intressanta artiklar som bl.a. behandlade kvinnans ställning i Sverige. Det var en tid då kvinnan i allt behövde en manlig förmyndare även om kvinnan formellt hade t.ex. arvsrätt så var det mannen som beslöt hur egendomen skulle användas. En aktiv diskussion fördes om kvinnans rösträtt, något som i Sverige skulle införas årtionden senare.

Jag stötte på en intressant notis gällande saltat svinkött som skall relateras till dagens effektiva frysteknik. Inom överklassen kunde det förekomma ”Isskåp” något min svärmor talade om då hon avsåg kylskåp. Is samlades in under vintern och kunde sedan användas för kylning under den varma delen av året. Den största delen av befolkningen hade inte tillgång till is utan man saltade in t.ex. kött i stället för att som idag frysa det.

Fig. 1  Insaltning av fläsk i en tid då bra kylteknik inte existerade.

Det som för mig var intressant i klippet var att på detta sätt insaltat kött kunde lagras i flera år. Att flera år gammalt kött fortfarande var ätligt förklarar också det faktum att långa resor med segelfartyg några årtionen tidigare kunde vara livsfarliga. En diet bestående av i princip skeppsskorpor och gammalt saltkött kan inte ha innehållit vitaminer över huvudtaget därav problemen med skörbjugg etc.

Det är utgående från klippet också klart att misstag vid insaltningen kunde ha skett så att allt kött inte var täckt av saltlake. Följden var härsknat svinkött. Om man vid insaltningen sparade på saltet så kunde antagligen slutresultatet bli motsvarigheten till surströmming men baserat på svinkött … delikatess?

Förberedelse för nästa etapp

Då jag redde upp seglen efter flyttet till långviken märkte jag att en söm på focken hade gått upp. Jag hade inte verktyg att själv göra reparation så jag beslöt att motorsegla hem till Esbo på storen. Motorsegla eftersom jag hade en skada också på storseglet som jag fixade genom att rullreva seglet. Båten seglar betydligt sämre utan fock varför det kan vara praktiskt att låta motorn skuffa på i stort sett på tomgång.

Väderleksrapporterna visade att vädret började försämras och att försaämringen skulle hålla i sig ett antal dagar. Jag beslöt då att segla hemåt mot Esbo innan det värsta ovädret dök upp, de hårdaste vindarna var att vänta i trakten av Österbotten varför jag antog att jag skulle segla mot bättre väder.

Det blåste rätt hårt i riktningen WNW. Jag beslöt att gå för motor över Norrfjärden norr om Korpo och börja segla då riktningen senare skulle svänga i riktning ost. Valet att gå för motor var inte bra. Jag borde antagligen ha valt att använda storseglet som stagsegel.

Sjögången blev, då öarna i väst inte längre gav lä, kraftig och krabb. Motorns slirkoppling var så spänd den kunde vara och då vågor kom bakifrån så tenderade motorn att svängas tvärs. Vid ett tillfälle vändes motorn tvärs och vreds upp i uppvikt läge så att jag blev tvungen att stanna motorn efter att den då inte fick kylvatten. Situationen var något obehaglig eftersom det var stora vågor och kust i lä, ingen panik dock.

Jag startade motorn utan problem och dubbelstyrde via rorkult och med andra handen på motorn för att hindra att situationen upprepades. Jag upptäckte att det fanns en djup vik (Toras viken) i norra delen av Nagu storlandet. Jag beslöt att undersöka viken och sde om det fanns någon lämplig plats att ta i land på eller ankra. Jag hittade en fin plats helt i lä nära en vasskant och tänkte att jag ankrar och åtminstone kokar kaffe och äter något. Tid att kasta ankaret vilket jag gjorde och jag kunde se den rostiga ankarkättingen följa ankaret ner i vattnet men det fanns ingen ankarlina fäst vid kättingen då jag hade tänkt byta kätting och av någon anledning blev distraherad då jag hade tagit loss ankarlinan.

Lyckligtvis hade jag ett reservankare eller egentligen en stor dragg. Jag kunde ankra men reservankaret håller mycket sämre än det plogankare jag kastade bort. Då jag kommer hem blir jag tvungen att gå till Biltema och köpa ett stort plogankare varefter reserrven kan stuvas in i fören igen tills jag kastar nästa ankare…

Fig. 2   Ligger för ankars i Torasviken. Reservankaret används. Eftersom reservankaret inte är speciellt bra ligger jag mot vasskanten. En vigg är så grundgående att det i allmänhet går att ankra precis vid vasskanten. Vassen gör att båten inte svänger av och an vilket gör att draggen får bättre grepp.

Klockan det regnade rätt mycket vilket ledde till att jag tog en fridag i båten med att läsa, skriva och surfa på nätet. Avståndet till Nagu gästhamn är inte stort men jag kan lika väl stanna här som att segla till Nagu gästhamn där det eventuellt inte ens finns plats. Mycket bra att att ha solpanel och ett stort batteri som används för att hålla telefonen vid liv.

Följande dag startade jag tidigt eftersom jag räknade med att vinden på morgonen skulle vara svag och likaså sjögånged. Målet för nästa etapp var Hitis/Kasnäs genom Pargas Port. Seglingen till Pargas Port gick bra utan överrraskningar. Det är naturligtvis alltid intressant att passera färjfästet vid Prostvik där två landsvägsfärjor kör skytteltrafik. Denna gång råkade passagen passa in perfekt. Efter färjfästet valde jag den djupare farleden mot Pargas Port eftersom jag till följd av en kraftig regnskur inte hittade den röd/gröna porten som visade infarten till den korta genvägen med djupangivelsen 3 m. Efter en kort stund var jag nöjd med valet. Ett krigsfartyg kom i hög fart i motsatt riktning och det valde småbåtsleden. Mycket trevligare att se fartyget på avstånd än att tvingas uppleva svallet på riktigt nära håll.

Fig. 3   Pargas Port där man tydligt ser världens kant.

Seglingen ut genom Pargas Port var problemfri. Vinden låg på från väst-syd-väst med Gullkrona fjärd öppen i samma riktning. Vinden kändes inte speciellt hård och sjögången var också helt ok. Det öppna området efter Porten är ungefär 2 nm innan man kommer i lä bakom Högland. Vinden började dock snabbt öka. Vid Hamnholmen blåste det hårt och sjön var så besvärlig att jag inte för motor kunde gå upp mot vinden i sydväst. Jag försökte gå nästan rakt mot vinden eftersom jag ville ha en tillräcklig säkerhetsmarginal för att inte driva mot kusten Långviksudden i lä om något oförutsett inträffade. Efter en stunds körning mot grov sjö valde jag att gå tillbaka i lä bakom Hamnholmen.

Jag låg kanske två timmar i skydd av Hamnholmen, värmde like kaffe och åt en smörgås. Ankarplatsen var inte bra men som temporär plats att vänta på något bättre förhållanden dög den nog.

Jag uppfattade att vinden eventuellt hade mojnat lite och eventuellt svängt något mot väst. Det kan hända ett uppfattningen endast var en följd av att jag låg i lä och vinden sökte sig runt holmen. Jag startade igen och lyckades nu med viss hjälp av storsegel och full gas ta mig upp mot Prackskär varifrån jag seglade ner till inloppet till sundet mot Hitis/Högsåra. Inne i sundet såg jag en inbjudande vik i trakten av Norstöedet. Viken är stenig på mitten men det går utan problem att följa stranden. Jag valde igen en ankarplats nära vasskanten helt enkelt för att reservankaret höll så dåligt. Denna gång kastade jag inte ankaret vid ankringsförsöket utan ankarlinan var korrekt fäst …

Det var intressant att se hur en annan rätt liten segelbåt gjorde passagen efter mig. Båten gjorde ett krysslag mycket nära läkusten. Jag tittade flera gånger om båten skulle driva i land. Personligen skulle jag inte våga segla på det sättet. Ett enda litet tekniskt problem skulle kunna leda till att man driver i land på läkusten med stora vågor och totalförlust av både båt och människoliv. Det kan ju hända att andra förlitar sig på en god försäkring och inte bryr sig.

Efter en skön lugn natt vaknade jag före kl. 7, steg upp och gjorde morgonmål. Efter morgonmålet tog jag upp ankaret och körde till Kasnäs för att fylla på bränsleförrådet. Jag tankade totalt något mellan tio och femton liter … motorn är mycket snål! Jag passade också på att skaffa färskt bröd och pålägg.

Fig. 4  Myran ligger vid bränslebryggan i Kasnäs. Notera det intressanta vädret med hårt regn och hård vind i norr och perfekt sommarväder med sol i söder.

Vädret var intressant. Det kom regelbundet kraftiga regnskurar men söderut kunde man se blå himmel. Några sjömils segling söderut skulle antagligen ge sol och vackert väder. Lågtrycket som gav regnet hade fastnat någonstans i trakten av Vasa.

Då man seglar är det inte ovanligt att se UFO:n d.v.s. oidentifierade flygande föremål. Föremålen som ibland kan vara hela öar flyger strax ovan vattenytan. Fenomenet beror på att luftlager med olika temperatur och luftfuktighet bryter ljuset olika. I vissa fall kan man få en situation där ett kallt luftlager ligger under ett varmare luftlager, något man kallar inversion. Resultatet kan bli intressanta effekter där man ser t.ex. delar av ett fartyg som i verkligheten befinner sig under horisonten och alltså inte borde kunna ses. I trakten av Hitis på tillbakavägen såg jag den här flygande ”Vimanan”.

Fig. 5  En UFO flyger någonstans på Gullkronafjärden. Fenomenet beror på att luftskikt med olika täthet och olika temperatur bryter ljus på olika sätt. Ufon är antagligen kommandobryggan på ett fartyg som egentligen befinner sig under horisonten.

Fig. 6  En Vanligare typ av spegling som man ser rätt ofta på sjön. Holmarna kan beroende av vädret ibland förefalla att vara upp och ner.

Fig. 7  Söder om Kasnäs hällregnade det en stund. Skönt att jag hade ett bra regnställ. Notera hur vädret ser lovande vackert ut i söder och mycket hotfullt i norr.

Efter Kasnäs sattes kurs mot ”Järngrynnan” efter vilken farleden böjer av i riktning ost-nord-ost.

Idskärskubb som är försedd med radarreflektor och belysning såg intressant ut då man kom närmare. Konstruktionen hade fått en svart spretig hatt och i toppen av hatten såg man tre (?) huvud titta fram och på kanten såg man havsörnsföräldrarna övervaka ungarna.

Fig. 8  Ett havsörnsbo på Idskärskubb.

Seglade vidare och valde småbåtsfarleden över Hangö västra fjärd. Småbåtsfarleden är väl utmärkt och holmar och skär ger ett visst skydd mot vågor. Farleden rekommenderas varmt och samtidigt lämnas 9 m farleden fri för större fartyg.

Passerade Hangö utan problem och i god fart något mellan fem och sex knop. Valde att gå den inre farleden utanför Ekenäs i riktning mot Barösund. Jag hann fram till Älgsjö innan det blev mörkt och hann få mig en mugg varmt kaffe på områdets kafé.

Fig. 9  Myran förtöjd vid Älgsjö. Praktiskt med en grundgående båt eftersom man då lätt hittar platser dit dagens stora segelbåtar/motorbåtar inte vågar gå in till.

Nästa morgon startade jag rätt tidigt och valde att går rakt över Porkalafjärden. Fjärden är så stor att man inte ser andra sidan då man segalr ut från Barösund. Vinden var skön och det gick framåt med god fart. Ju längre jag kom desto större blev vågorna. Jag uppfattade vågorna som stora dyningar med extra vågor ovanpå. Inget problem men kontinuerligt styrande krävdes. Jag hade för övrigt eliminerat motorns tendens att vända sig tvärs med hjälp av gummistroppar som man beslår seglen med. Två stroppar spända åt båda sidorna höll motorn i perfekt läge samtidigt som de fortfarande tillåter styrning också via motorn.

Efter Porkala gick jag yttre vägen förbi Kytö hemåt. Denna väg är kortast och både den inre och den yttre rutten är bekanta. Den yttre rutten är dock kortare.

Fig. 10  Passerar Kytö och är alltså nästan hemma.

Fig. 11  Loggställningen vid hemkomsten. Totalt seglad distans under 55 år 9170 sjömil d.v.s. ca. 16500 km. Sommarens segling till skärgårdshavet gick på ca. 280 sjömil d.v.s. ungefär 500 km.

Fig. 12  Myran hemma vid egen brygga efter seglingen.

Det har gått några år sedan jag senast seglade från hemhamnen i Esbo nära Helsingfors till skärgårdshavet. Jag har tillsammans med min bror ett sommarställe i Korpo ca. 70 km söder om Åbo mitt i skärgårdshavet. Sommarstället utgör en god bas för vidare segling i området.

Starten gick torsdagen den 16.7, tillsammans med en god vän Jarmo, mot Ekenäs eller Hangö beroende av väder och vind. Jarmo hade tid endast till fredag kväll vilket påverkade ruttvalet. Den första dagen var det i stort sett vindstilla. Vi valde därför den inre skyddade farleden från hemhamnen på Bergö i Sommaröarkipelagen, till Porkala som är en stor udde ut i finska viken ca. 30 km väster om helsingfors. Den inre rutten är mycket vacker och intressant men den är ställvis så smal att den i praktiken inte är segelbar. Porkala är känt för att området efter krigsslutet (tvångs) uthyrdes ut till Sovjetunionen på 50 år för att användas som militärbas. Lyckligtvis blev det korta 50 år och Finland återfick Porkala år 1956.

Nära uddens sydspets finns det butik och marina med restaurang. Vi stoppade för ett par timmar och åt en god pizza.

Följande etapp var att segla över Porkala fjärd. Fjärden är så stor att man från Viggens sittbrunn inte ser öarna på andra sidan. Fjärden är öppen, d.v.s. hela finska viken kan ligga på, mot söder och sydväst vilket betyder att fjärden är ökänd vid svårt väder. Det finns en skyddad inre farled skyddad av holmar men vid hårt väder måste man fortfarande passera ett öppet område på någon sjömil. I vårt fall var rutten given. Vi hade i praktiken ingen vind alls så vi gick för motor tvärs över fjärden till Älgsjö nära Barösund. Passagen kräver mellan två och tre timmar.

Vid Älgsjö i Barösund finns ett rekreationsområde ägt av Helsingfors stad. Området nås via ett ringlande sund kantat av vassruggar. Sundet är tydligen relativt djupt eftersom ”Storviggar” med dubbel masthöjd jämfört med min Karlskrona Vigg Nr. 18 kan ta sig till området. Det finns gott om förtöjningsbojar och goda bryggor och området är extremt väl skyddat. Jag skulle inte ha något problem med att vänta ut en orkan här…

Fig. 1  Förtöjt vid Älgsjö nära barösund. Säkra förtöjningsplatser, grillplatser, tältplatser och bastu finns.

Seglatsen, ingen vind d.v.s. går för motor, går vidare mot staden Ekenäs ca. 100 km väster om Helsingfors. Orten gavs stadsrättigheter av Gustav Vasa år 1546 d.v.s. fyra år innan Helsingfors grundades. Normalt brukar jag segla förbi Ekenäs eftersom Ekenäs befinner sig en bit norrut från leden som går till Hangö. En avstickare till Ekenäs förlänger seglingstiden till till Hangö med 2-3 timmar.  På den här färden var en avstickare till Ekenäs ett måste eftersom Jarmo måste hinna tillbaka till Esbo till lördag förmiddag. Från Ekenäs går det tåg till Karis och därifrån kommer man vidare till Esbo. I Ekenäs märkte jag att jag tydligen hade glömt sjökortet serie ”D” Skärgårdshavet hemma i Esbo. Jag försökte köpa ett nytt sjökort i Ekenäs men just serien ”D” saknades. Kanske det går att hitta sjökotsserien i Kasnäs … annars blir det att segla den sista biten till Korpo på telefon.

Fig. 2  Väntan på god mat i småbåtshamnen i Ekenäs. Maten var mycket god!

Efter en god lunch på en av restaurangerna vid hamnen var det tid att segla vidare. Det börjar vara kväll och farleden mot Hangö är oskyddad och inte speciellt trevlig att segla i mörker varför jag beslöt att bli över natten vid Prediums marina nära den ostliga ändan av hangöfarleden. Marinan är stor och med en liten båt som Viggen hittar man sannolikt goda platser långt inne.

Fig. 3  Hamnkontoret sett under promenaden från den yttersta bryggan. Det finns gott om platser för en liten båt som Viggen längre in. Jag brydde mig dock inte om att flytta båten.

Övernattningspriset var lågt om man inte valde en massa extra service. Fördelen med att ligga i marina och inte i naturhamn är naturligtvis att man sover betydligt bättre då man inte ligger och lyssnar efter om ankaret har draggat eller om båten ligger och slår mot något.

Fig. 4  Bild från Google Earth av Prediums marina.

Följande morgon blåste det upp och jag fick första gången segla. Vi hade faktiskt hissat seglen med Jarmo dock så att vi tog ner dem igen efter kanske fem minuter eftersom vinden var så svag. Vinden var sydlig och det gick att gå mot Hangö i över fem knop d.v.s. ungefär så fort det går att segla med en liten båt endast något över 7 m lång.

Efter pausen i Ekenäs och Predium fanns det ingen orsak att gå in till Hangö. Under semestertiden brukar hangömarinan vara smockfull och det känns inte speciellt tilltalande att gå in dit som ensamseglande. Hangö är bekant och jag vet var man hittar plats för en Vigg men ingen mening med att ta en paus då det för en gångs skull gick att segla.

Efter en trevlig segling med mycket sol men svalt och skönt eftersom det blåste gick jag till Kasnäs för övernattning. Då jag hade startat motorn och tagit ner seglen visade det sig att jag hade fått ett läckage i bränsleslangen precis vid anslutningen till motorn. Dagens gummiprodukter är fruktansvärt dåliga! Jag sökte upp en tom båtplats och förtöjde båten varefter jag vandrade till hamnkontoret för att kontrollera att jag inte hade tagit en hyrd/reserverad plats. Det visade sig att, som jag misstänkte, platsen var reserverad varför jag flyttade till en plats anvisad av hamnkaptenen.

Fig. 5  Förtöjd för natten i Kasnäs. Lägg märke till hur båtarna har vuxit sedan Viggen planerades. Reklamen konstaterade något i stil med ”Viggen är den perfekta semesterbåten för en typisk svensk familj med två vuxna och två barn”. Du hittar Viggen nr. 18 ungefär mitt i bilden och masthöjden är hälften av masthöjden på dagens segelbåtar. Viggen växer tydligen långsamt. Vid femtiofem års ålder kunde man kanske ha väntat sig att Myran skulle ha vuxit till en Swan!

Käsnäs är en trevlig hamn eftersom det finns butik i hamnen, lätt att fylla förråden. Priset för en natt är dock relativt högt. Hamnkontoret hade också vissa reservdelar och jag hittade lämpliga slangklämmor för att reparera bränsleslangen. Reparationen skulle helt enkelt vara att skära bort det skadade stället av slangen och fästa slangen med en slangklämma. Då jag plockade igenom förvaringsutrymmet bak i Viggen upptäckte jag att jag hade en reservbränsleslang varför reparationen helt enkelt blev att koppla i en ny slang.

Det var skönt att duscha i Kasnäs. En liten motgång dock var att jag inte fick tag på ett sjökort över skärgårdshavet. På kvällen undersökte jag alternativa sjökortsappar för telefonen. Programmet jag fastnade för efter diskussion med min bror, också seglare, var programmet ”0100100” som fungerar som en normal kartplotter med korrekt utritade farleder och sjömärken.

Nästa morgon den 19.7 tankade jag innan jag seglade vidare. Att tanka viggen betydde att jag fyllde snurrans externa tank samt mina extra bränslebehållare. Totalt lyckades jag tanka ungefär tio liter bensin …

Min ”extrema tankning” (tio liter) ovan kan jämföras med vad jag råkade ut för i Nagu gästhamn för ett antal år sedan. Jag var på väg från Korpo mot Esbo i min Mystic Sharpie ”Gryningen” och jag gick till bränslebryggan för att tanka. Jag fick plats för hela 20 liter diesel, Samtidigt lade en stor modern motorbåt, alltså en av dom som drar upp ett massivt svall, till på andra sidan av bryggan. Ägarens första fråga till personalen var ”Hur många handtag har ni?” han fortsatte därefter med ”Vilken mängdrabatt kan jag få?”. Båten behövde 1500 liter bränsle och medan bränslet fylldes på hann personen gå till en restaurang i marinan och i lugn och ro äta en pizza. Jag skulle antagligen kunna segla runt de finska kusterna till livets slut på 1500 liter bränsle!

Att segla på telefon var inget problem. Jag kan ladda telefonen i båten varför det aldrig uppkom något problem med att telefonen skulle ha stängt av till följd av att strömmen tog slut. Vädret var fortfarande vackert med vettig vind från syd som gjorde att jag kunde gå över Gullkrona fjärd i skrovhastighet d.v.s. något över fem knop. Det vore dock obehagligt att vara beroende av telefon om vädret skulle vara regnigt med hård blåst och stänk. Tanken på att plötsligt vara ute på en stor fjärd helt utan karta är inte speciellt tilltalande. Infarten mot Korpo är dock bekant sedan många år, jag skulle sannolikt ha klarat av seglingen helt uta sjökort helt på minnet.

Fig. 6  Skärgårdscentret i Korpoström,

Vid 16:30-tiden passerade jag marinan i Korpoström. Strax före infarten till Korpoström passerar man Norrsund och Killingholm/Lohm. En djupfarled går här upp mot Norrströmmen och vidare mot Åbo. Strax öster om Killingholmen ligger det tyska fartyget ”Hindenburg” på ca. 50 m djup. Fartyget gick den 17 november 1942 på en mina utlagd av en rysk ubåt. Man försökte bogsera fartyget i hamn men ett par dagar senare sjönk det efter en grundstötning i samband med bogseringen. Grundstötningen ledde till att fartyget bröts itu och sjönk nära Korpoström. Fartyget transporterade bl.a. krigsmaterial i form av maskiner lastbilar, personbilar och motorcyklar. På fartyget fanns också ungefär 1000 ryska krigsfångar.

Det fanns ingen anledning att gå i land vid Korpostrröm utan jag fortsatte direkt mot min kusins stuga på norra delen av Korpo. Jag ankrade vid min kusins sommarstuga men platsen är inte säker eftersom det är mycket djupt utanför stranden(25 m) och det alltså är svårt att ankra säkert. Jag sov en natt i egen stuga innan jag fick plats i Långviken. Färden till Långviken blev en utfärd tillsammans med fyra mycket intresserade barn och barnens föräldrar. Det är intressant att se hur lite det behövs för att göra en ”utfärd” med barn. Smörgåsar och en flaska med koncentrerad blandsaft var vad som behövdes. Vi gjorde några slag på fjärden utanför så att barnen skulle få känna på segling. Därefter körde vi genom Kistholmssundet mot Långviken. Saftåtgången var fantastisk då barnen fick blanda saft själva och båtens vattenförråd var tillräckliga …

Jag lyckades kontakta Mickel ansvarig för Strömma Gårds båtplatser i Långviken. Jag träffade Mickel och avtalade att jag kan parkera båten några dagar i Långviken som är extremt säker för båtar som inte har ett för stort djupgående.

Fig. 7  Temporärä förtöjningsplats i Långviken i Korpo vid Strömma Gård.

Vädret blev nu sämre med ett djupt lågtryck från väster. Jag tog därför några dagars paus på den egna sommarstugan i Korpo. Jag tog bl.a.  bussen till Åbo där jag köpte det saknade sjökortet serie D samt skaffade långbyxor i stället för de bygor jag hade lyckats riva på vägen.

Fig. 8  Sommarstugan från 1908. Skogstomt utan egen strand mitt i skärgårdshavet.

Notera!

Det kan vara intressant att notera för seglare i Sverige att sannolikt alla ortnamn, namn på öar etc. är på svenska. Fäktum är att många av namnen endast finns på svenska eftersom den finska skärgården traditionellt har varit svenskspråkig och fortfarande är det. I hela skärgården klarar man sig utmärkt på endast svenska!

(Fortsättning följer i del II)